Tag: läsvärt

Personer jag beundrar

On 22 October 2014

Kenza Zouiten (1991)
Sveriges största bloggare, egenföretagare, kläddesigner, fotomodell – och feminist. Alltså jag respekterar och beundrar Kenza så mycket. Hon är född 1991 och förmodligen en av Sveriges rikaste unga personer, hon har en enormt framgångsrik blogg och har byggt en fantastisk karriär, från att ha haft en tuff uppväxt med en alkoholiserad pappa. Dessutom vågar hon – på Sveriges största blogg med flera hundra tusen unika besökare per vecka (både svenska och internationella) – utmana patriarkatet, och vara uttalad feminist. Jag tycker det är så ballt. Fatta hur mycket hat hon får för att hon mellan dagens outfit och glassiga moderesor använder “hen” eller pratar om bristen på jämställdhet i Sveriges största modeblogg – och ändå gör hon det. Hatten av och all respekt. Feminismen behöver människor som Kenza.

Emma Watson (1990)
Emma Watson. Från att ha spelat lilla Hermione med världens rufsigaste hår i första Harry Potter-filmen till att nu vara en av världens mest framgångsrika unga kvinnor med flera roller i bagaget men ändå med fötterna på jorden och en kandidat-examen i engelsk litteratur att falla tillbaka på. Och hon är feminist. Som UN Women Godwill Ambassador höll hon det fantastiska talet som startade #heforshe-kampanjen. Jag beundrar Emma Watson så mycket för att hon, en av världens mest berömda och inflytelserika unga kvinnor, vågar.

Zara Larsson (1997)
Sexton år och så feministiskt medveten och modig. Hon tar plats, tar ingen skit och vågar skrika högt om ämnen som våldtäktskultur och feminism, trots det massiva hat hon får från en massa unga killar och tjejer. I en intervju sa hon att “Jag tror det är det senaste halvåret jag blivit en arg feminist. Jag insåg att världen är fucked up. Jag hoppas att jag fått unga tjejer att öppna ögonen lite”. Och så sjunger hon och ser ut som en gud också förresten. Så ball och modig tjej.

Hanna “Hanapee” Persson (1990)
Hanapee är en bloggare ursprungligen från Sundsvall (=världens gulligaste dialekt) som många gånger har hjälpt mig och andra unga människor att öppna ögonen och våga prata om feminism. Hon blandar bra, klarsynta, ögonöppnande och feministiska analyser med vardagsbetraktelser och andra knäppa/roliga grejer. Jag beundrar henne för att hon är en smart, framgångsrik, ung feministisk tjej som skriver skitbra och som verkligen vågar vara sig själv och ta plats; älskar att stå i centrum och försöker inte dölja det. Och hon vågar bjuda på sig själv, visa verkligheten och prata om tabu-ämnen. Plus att hon har väääääärldens bästa podcast, “Hanapee’s otroliga podcast” tillsammans med Martin Huss. Tips tips! Så bra är den <3

Sandra “Niotillfem” Beijer (1984)
Sandra Beijer är också en bloggare. Hon verkar ha typ världens drömmigaste liv, tar helt underbara bilder, reser mycket, lagar god mat och framförallt så skriver hon sådär fruktansvärt fint om kärlek och allt annat så det nästan gör ont i hjärtat. Och om feminism. Det beundrar jag henne för, hennes fantastiska förmåga att verkligen rycka tag i läsaren, men också just för att hon är en stark och cool feminism; här har vi en till asball, ung, feministisk tjej med fötterna på jorden! Varje månad samlar hon ihop länkar till den gångna månadens feminism-relaterade händelser, vilket är så bra. Och så har hon en superbra podd också, “Sandra och Michelles podcast” heter den, rekommenderas varmt!

election day.

Jennifer Lawrence (1990)
OK, Jennifer Lawrence, I just adore her. Hon är så himla cool. Hon är världsberömd och en otroligt skicklig skådespelare, ändå har hon fötterna på jorden och verkar liksom, mänsklig. Jag skulle verkligen vilja känna henne; av alla intervjuer att döma bjuder hon alltid på sig själv, har nära till skratt, verkar jordnära och tar inte sig själv på för stort allvar. Hon verkar bara så himla underbar; fallet i trappan på Oscars-galan, när hon inte hittade journalisten som ställde frågan under en presskonferens, när hon skulle öppna en godispåse och alla godisar ramlade ut under en intervju, och så vidare. Hon verkar bara så cool och skön. Plus att hon läser Harry Potter-böcker under Hunger Games-inspelningarna. Alltså hur coolt!? Respekt för världens coolaste Jennifer Lawrence.

Linn Olsson (1995)
Linn Olsson är en framgångsrik ung bloggare som faktiskt kommer ifrån Tjörn. Jag beundrar henne för att hon, blott nitton år, har en fantastisk karriär framför sig, är kickass-duktig på det hon gör och ger ett stort fuck you till alla gamla gubbar som säger att unga tjejer inte kan. För det kan de. Linn har ett prestigefyllt 9 till 5-jobb, har köpt en fantastiskt fin häst för egna pengar och har en av Sveriges framgångsrikaste bloggar. Plus att hon alltid verkar positiv och glad (och är trevlig i verkligheten också, har sett henne på tåget några gånger och vi har gemensamma bekanta haha). Hon är en asball, stark, businesswoman som varvar champagne och höga klackar med stalldoft och hästar. Kickass helt enkelt.

Clara Henry (1994)
Ytterligare en cool internettjej, men Claras Henrys främsta kanal är youtube där hon vloggar. Jag beundrar Clara Henry för hennes avväpnande, självklara sätt, att hon är sjukt duktig på det hon gör, att hon vid bara 20 års ålder redan är otroligt framgångsrik och såklart att hon vågar prata om tabubelagda ämnen som feminism, jämställdhet och mens. Asball tjej helt enkelt. Spana bara in detta klipp till exempel:

Malala Yousafzai (1997).
Inte ens 18 år fyllda och har redan mottagit Nobels Fredspris (halva åtminstone). Stod, med risk för sitt liv, upp mot talibanerna i Pakistan för flickors rätt till utbildning. Nough said liksom. All respekt till Malala, som verkligen var värd fredspriset.

Beyoncé Knowles (1981)
“Who run the world? GIRLS!”. Så sjunger Beyoncé i sin låt. Ännu en världsberömd, framgångsrik, cool ung kvinna som bevisar att man kan vara fett snygg, dansa sexigt, sjunga som en gud, bry sig om sitt utseende OCH vara feminist. Surprise surprise! Tycker Beyoncé är väldigt modig och en bra förebild. Exempelvis uppträdde hon ju på MTV Video Music Award i år med ordet “Feminist” med enorma lysande bokstäver i bakgrunden. Hur ballt!?

Veronica Maggio (1981)
Veronica Maggio. Åh, vad jag älskar hennes musik. Veronica Maggio beundrar jag av den enkla anledning att hon är en av Sveriges bästa och framgångsrika, svensksjungande kvinnliga artister. Hon är så. Freaking. Bra. Hon är en stark, fett grym kvinna som vågar ta plats på Sveriges konsert-scener, vilket inte alltid är så lätt som kvinna. Men Maggio har lyckats och hon är en självklar artist på varenda festival här i Sverige. Jag älskar och beundrar hennes förmåga att skriva så otroligt vackert, utlämnande, enkelt fast ändå avancerat, träffande, lätt fast ändå djupt, på samma gång.

Veronica Maggio är aktuell med nya skivan "Handen i fickan fast jag bryr mig".

Har ju faktiskt träffat Maggio……….. Just saying………

J.K. Rowling (1965)
För att hon är ett geni. Ett rent jävla geni. Tänk vad många 80- och 90-talister som har växt upp med Harry Potter (inklusive jag). Tänk hur många miljontals barn hon gjort lyckliga bara genom sitt skrivande. Jag tycker helt ärligt att hon är en av de största författarna genom tiderna.

Okej, jag har ju bara nämnt en massa awesome unga kvinnor födda på 80- och 90-talet (förutom sistnämnda), men det finns faktiskt några män jag beundrar också, hehe.

Soran ismail (1987)
Smart, rolig och skicklig komiker, men Soran är så mycket mer än så. Har ni lyssnat på hans sommarprat? Han är SÅ grym. Älskar att han vågar skämta om allt, inklusive rasism. Och älskar att han är öppet både anti-rasist och feminist (såklart). Älskar att han vågar stå upp mot orättvisor i samhället, och att han är en av alla de grymma människorna som utmanar SD. Go Soran!

Jason “Timbuktu” Diakité (1975)
Jason beundrar jag av ungefär samma anledning som Soran. Fast Jason är ju inte komiker utan artist, och en bra sådan också. Ni måste lyssna på Jasons sommarprat! Där – liksom i hans musik – tar han upp och utmanar rasismen. Rasismen, som finns även här i Sverige. Där berättar han om sin uppväxt, att vara mittemellan, varken vit eller svart och om varför “mulatt” är ett så fruktansvärt fult ord. Älskar också att han deltagit i SvT och SR:s Musikhjälpen flera gånger, att han engagerar sig i samhället och är öppet vänster-orienterad. Sjukt grym snubbe helt enkelt.

//ALiCE med ICE

Varför jag röstar.

By Alice Andrews

On 09 May 2014

In Feminism, Tankar

En bekant har på sin blogg skrivit ett inlägg om varför han inte tänker rösta. Redan innan jag läste inlägget kunde jag gissa att hans anledning – den enda jag anser vara det minsta legitim – var att han inte vill stödja det politiska system vi har just nu. Jag köper det. Att man inte vill finna sig i det politiska system som råder, och att man genom att inte rösta över huvud taget vill visa det. Men jag förstår inte hur man kan agera så med ett gott samvete.

Att strunta i att rösta, oavsett anledning, är att spotta på de som inte har möjlighet att rösta. Det är att trampa på de kvinnor som i åratal kämpade för rösträtt. Det är att ge ett knytnävsslag till de som inte lever i demokratiska länder där man har möjlighet att påverka. Att rösta är en rättighet, och en skyldighet. Som sagt. Jag köper att man inte vill finna sig i det politiska system som råder. Men så länge man inte har ett förslag på ett nytt system, är det dags att pallra sig iväg till röstningen och åtminstone rösta blankt. Genom en blank röst förhindrar man ju exempelvis SD, vilket i sig är minst lika viktigt som att rösta. Än bättre är det om man orkar kliva ur sin bekvämlighetszon, läsa på lite och bilda sig en uppfattning så att man kan rösta på ett parti. Vilket kanske i min bekantas fall ovan blir det bästa av det sämsta, men so be it. Det är det demokratiska systemet som råder idag (tack och lov säger jag, fyfan säger uppenbarligen andra), och är man en del av samhället skall man också anamma de rättigheter och skyldigheter som medföljer. Att rösta är en av dem.

//ALiCE med ICE

“The women have to think about how much they drink, they know where it can go.”

By Alice Andrews

On 09 April 2014

In Feminism, Tankar, Vardag

….Sa Tallinks talesman som kommentar på de allt mer ökande våldtäktsbrotten på Tallink-, Birka- och Viking lines partykryssningar (spana in tv4:s inslag om det hela).

Alltså. Jag blir bara så trött och ledsen. Ständigt, ständigt skuldbeläggs våldtäktsoffren, ständigt frågas det “Men vad hade hon på sig?”, “Hade hon ett rikt sexliv?”, “Hade hon haft sexuellt umgänge med våldtäktsmannen ifråga innan?”, “Sa hon uttryckligen nej?” eller i det här fallet, “Hade hon druckit alkohol?”, istället för att börja i andra änden, hos våldtäktsmannen (ja, för det är ju tyvärr oftast män som begår våldtäktsbrott). För oavsett om våldtäktsoffret hade kort kjol och urringning, oavsett om hon haft många sexpartners, oavsett om hon tidigare haft sexuellt umgänge med våldtäktsmannen, oavsett om hon inte sa nej hundra gånger, eller oavsett om hon var berusad eller inte…. Så är våldtäkt ALDRIG okej och det är ALDRIG offrets fel. Aldrig.

Ändå resonerar många män(niskor) som Tallink-mannen ovan. Att det är kvinnornas eget ansvar att inte bli våldtagna. Att inte bära för kort kjol, för mycket urringning, dricka för många glas vin, vara för trevlig och inbjudande till en man, för herregud då får man ju skylla sig själv för det provocerar ju faktiskt männen och det är inte så konstigt att de begår sexuella brott!

Fan, skärp er ni som resonerar sådär. Det är aldrig aldrig aldrig våldtäktsoffrets fel, utan vi måste börja i andra änden! Istället för “How will you protect your daughter?” skall vi fråga “What will you teach your son?”.

//ALiCE med ICE

Man måste visst vara blond och blåögd för att få gå i kyrkan.

By Alice Andrews

On 16 September 2013

In Tankar, Vardag

Valdeltagandet i kyrkovalet i år var lite högre än sist – 12,7 % jämfört med 11,9 %. Det är bra tycker jag, har man rätt att rösta borde man utnyttja den rätten – och skyldigheten – att också göra det. Speciellt som SD satsade ganska mycket inför kyrkovalet, så hade man ingen annan anledning att rösta så hade man åtminstone den att rösta bort SD. Ändå gick de som en av vinnarna ur kyrkovalet med 15 av 251 ledamöter i kyrkomötet. (Källa). Åh, jag tappar lite hoppet för mänskligheten nu. Alltså, hur kan man vara för Sverigedemokraterna? Vad är ni för ena mossiga svenskar som vill gå bakåt i utvecklingen? Tycker ni inte att alla människor är välkomna i kyrkan? Är det bara blonda och blåögda som skall få gå på gudstjänst eller hämta stöd och kraft i kyrkan? Vill ni återinföra krav på att ha en snopp för att få vara präst och bara låta heterosexuella gifta sig i kyrkan också? Jag förstår inte. Det är nästan så att jag får lite dåligt samvete för att jag gick ur kyrkan för ett par månader sedan, för hade jag varit kvar hade jag ju åtminstone kunnat markera med min röst att jag inte tycker att Sverigedemokraterna har någon plats i kyrkan.

(Åh så fint, “En röst för tro och tradition”. Bara de svenska heterosexuellas tro och traditioner då antar jag?)

Nåja, rösterna är räknade och faktum kvarstår. Men en bra sak med valet var ju i alla fall att Kristdemokraterna tappade över två procentenheter och därmed blev svagare. Så min tro på mänskligheten kanske inte är helt ute. Men jag hoppas att alla som har rätt att rösta i det “riktiga” valet nästa år gör det. Det är viktigt. Jag skall rösta. Skall bara fundera ut på vad, men jag har ju en stund på mig. Det enda jag vet for sure är att jag inte röstar på SD eller KD. Det är väl en bra början?

Och hörreni, OM ni nu funderar på att gå ur kyrkan… Tipstips, gör det innan oktober i så fall. För då slipper ni betala skatten nästa år. Just sayin’.

//ALiCE med ICE

Ronja, 13 år, stal bilder på Sarahs son och skrev att det var hennes egen. Skyll dig själv, Sarah, säger jag.

By Alice Andrews

On 14 September 2013

In Feminism, Tankar, Vardag

I gårdagens Metro kan man läsa om hur Sarah upptäckte en blogg där trettonåriga Ronja levde Sarahs liv – lade upp bilder från Sahras egen blogg på sonen Movits (fast i Ronjas blogg kallades han för Benjamin) och skrev saker som “min bebis” och “bilder på prinsen”. “Det värsta är att en främmande människa använder bilder på Movits, och att hon påstår att han är hennes barn” säger Sarah. Och ja. Det är hemskt och obehagligt att en helt främmande människa stjäl ens bilder och gör dem till sina egna med en egen historia på sin egen blogg. Men jag känner ändå att här får Sarah faktiskt skylla sig själv. Jag har alltid ogillat när vuxna bloggare lägger ut bilder på sina barn, för när barnen är såpass små har de ju inget att säga till om när deras föräldrar lägger ut bilder på dem. Tänk om när de blir tillräckligt stora för att själva använda Internet och förstå konsekvenserna av att finnas på bild där (bilderna kommer alltid att snurra runt i cyperspace, öppna för allas ögon – såväl välvilliga släktingar som pedofiler) inte alls vill det, inte alls gillar att mamma/pappa lagt ut en massa bilder på dem som små, men då är det ju redan för sent.

“Jag har valt att vara offentlig i mitt liv som mamma, men inte i min vildaste fantasi trodde jag att något sådant här skulle hända.” säger Sarah. Nej, det kanske inte är det första man tänker på när man lägger upp alla urgulliga och mindre gulliga bilder på sin unge, att någon annan skulle kunna sno dem och hitta på en egen historia kring dem, men att inte överväga möjligheten är naivt. Jag personligen tycker det är väldigt oansvarigt att som förälder och bloggare lägga ut bilder på sina barn och/eller att skriva väldigt personliga saker om dem. Det finns flera stora bloggare – Bambi eller LadyDahmer till exempel – som gör just detta, och i övrigt är båda dessa bloggar skitbra enligt mig, men att med såpass välbesökta bloggar exponera sina barn på det sättet tycker jag är helt fel. StinaLee och Spiderchick är bättre förebilder när det gäller just detta – de har båda barn men publicerar aldrig bilder där man kan se barnens ansikten. Jag vet inte hur ni ser på det hela, men när jag i framtiden skaffar barn, och om jag i så fall fortfarande bloggar, kommer jag aldrig att publicera bilder där barnets ansikte syns, åtminstone inte så länge barnet själv inte förstår vad Internet är och kan säga sin egen mening om det hela. Barnet skall få göra sitt eget val och när hen själv är stor nog att använda Internet och eventuellt lägga ut bilder på sig själv, DÅ möjligtvis skulle jag kunna göra det. Hur tänker du kring det hela?

//ALiCE med ICE

Springrunda mitt i natten samt dagens djupa fundering angående mat som smakar eller inte smakar bättre dagen efter.

By Alice Andrews

On 10 June 2013

In Tankar, Träning, Vardag

Håll i er nu, sitter på altanen klockan 23.30 efter en… Springrunda på fyra km! Tänkte först bara ta en pw, behövde få lite frisk luft och motion efter två avsnitt av Walking dead (sjuuuuuuuuuuuuuuuuuukt spännande för övrigt och nu har vi kollat klart säsongen och nästa har inte släppts än aaaah) men när jag kom ut i kvällsluften laddad med gympadojjor, sportbehå, överfallsalarm (ehe man kan aldrig vara nog försiktig…) samt två sprillans nya dokumentärer nedladdade på Sveriges radio-appen så kände jag bara… Varför inte? Tar å springer en runda i stället! Det blev en fyrakilometare och det kändes väldigt lätt förutom i en mördaruppförsbacke, men annars så! Konstigt det där, jag är inte en person som springer regelbundet direkt, men då och då och pw:s tar jag ju stup i kvarten. Men ibland kan dagsformen verkligen kännas piss och det är skitjobbigt och jävligt att bara springa två km, andra dagar känner jag mig på topp och flyger fram i springskorna!

Nu till nåt helt annat, tänkte bara säga att jag ätit den goda vegetariska pizzan från igår både till lunch och middag, och med anledning av det så funderade jag över att vissa maträtter – som pizza – smakar sååå mycket godare dagen efter, med en natt i en lunchlåda i kylskåpet och några minuter i mikron i bagaget. Grytor – köttfärssås, köttgryta, kycklinggryta mm – hör också till kategorin mat-som-smakar-bättre-dagen-efter. Sedan finns det de rätter som inte alls lever upp till föregående dagens smaksensation och munorgasm efter en natt i kylen – till exempel grillat i allmänhet, en fet köttbit eller nybakat bröd. Inte alls lika gött dagen efter.

Ja, det var dagens djupa fundering från lilla mig. Nu skall jag ta mig en dusch med gott samvete och sen hoppa i säng!

P.S. Desserten idag (glutenfri kladdkaka till Pierre och supergod, nyttig chokladmousse på kokosmjölk, 85%-choklad och äggvita till mig) avnjöts (i alla fall för Pierres del) på ett av de vackra Matteus-faten som jag fick i studentpresent av Lollo och Thomas. Sååå fina.

//ALiCE med ICE