Tag: Lise

Gott nytt år, och gott nytt decennium. Tiotalet är till ända och det dekadenta tjugotalet väntar. Sjukt att säga “tjugotalet” och inte mena 1920-talet…?

Hur som helst. Tiotalet är i princip halva mitt liv. I alla fall om en tänker på det liv jag minns (mina första sex år minns jag ju inte supermycket av). Mycket har hänt mellan 2010 och nu. Jag har gått från 15 år till 25, vilket är en radikal förändring. För människor födda på nittiotalet är tiotalet det decennium då vi gick från tonåringar till vuxna (nåja). För tidiga nittiotalister kanske det till och med är det årtionde då de gick från tonåringar till föräldrar, vilket antagligen är det största som hänt dem under tiotalet. För mig och många andra är tiotalet det årtionde som antagligen har väldigt stor del i formandet av min personlighet, eftersom det handlar om stora livsval som vilken inriktning livet tar i form av karriär (med gymnasieval och sedan eventuellt fortsatta studier, eller kanske arbetsliv direkt för andra), men också om kärlek och sexualitet eftersom det hinner hända mycket på den fronten mellan 15 och 25.

Därför tänkte jag skriva en liten decennium-krönika, mest för min egen skull som vanligt. Blicka tillbaka till vad som hänt de senaste tio åren, och hur det format mig. Jag kan redan nu säga att de enskilt två största händelserna, eller företeelserna kanske jag ska säga, som format mig är dels att jag började på universitetet och dels mina relationer, framför allt med Pierre, Carro och Sebastian (och nu på slutet av årtiondet Paulina, även om framtiden får utvisa hur stor påverkan hon har på mig ;)).

Men vi börjar från början. Det vill säga från 2010.

Tiotalet firades in i Saigon, under den tre veckor långa Kina, Kambodja och Vietnam-resan jag gjorde med familjen. Jag gick i nian, och vi gick omkring i de här fula hoodies:arna som alla hade när en gick i nian 2010 (eller folk kanske har de fortfarande?). Hängde nere i Getskär om sommarkvällarna och trånade efter att vara cool och dricka alkohol (vilket jag var alldeles för dels rädd och dels duktig flicka för att göra haha).

Sedan började jag på gymnasiet, i 10SPIa vilket betydde “samhäll/internationell”. Var nog helt okej cool, ingen tönt i alla fall, men fortfarande en duktig flicka som aldrig skulle skolka och som alltid visste exakt var vi skulle vara och när vi skulle börja. (Minns dock specifikt att jag någon gång, kanske en bit in på gymnasiet, helt sonika slutade informera folk om detta, och sa att de fick titta själva. Mycket bra beslut att sluta vara allas lexikon).

2010 var också året jag började hänga med Sophie, som blev en väldigt viktig vän för mig. Vi hängde jämt, och jag sov hos henne nästan varje helg. Vi längtade efter killar och att bli kyssta, eller vara bjudna på en cool fest. Ibland lyckades vi dock hitta till nån fest, även om vi var oskyldigast och mest ansvarsfulla där (eller så var det bara så det kändes, och så kände alla andra exakt likadant).

Sen kom 2011, vilket firades in från Egypten där vi var med familjen. Gud så mycket jag rest i mina dagar. Ojojoj har så dåligt samvete för all den där koldioxiden. Hur som helst. Jag fortsatte prestera bra i skolan, men var fortfarande närmast vän med Sophie som gick på Mikael Elias i stan. Vi fortsatte tråna efter fest och killar, minns att jag längtade så intensivt efter en pojkvän (även om jag minns att jag också faktiskt skröt om att “självklart kommer jag ju vara med en tjej nån gång i framtiden” när saken kom på tal, haha) och att bli kysst.

I juni åkte jag och Sophie på språkresa till Antibes i Frankrike. Det får ändå betraktas som en viktig milstolpe i livsutvecklingen eftersom jag både smakade alkohol för första gången (äckligt) samt fick min första kyss (skitdålig), haha. Var ändå sjutton år så inte särskilt skandalöst.

Jag tror jag aldrig någonsin varit så brun någon gång efter Antibes, i mitt liv. Det var min peak i hudcancers-odlande, haha. Vi var i skolan om förmiddagarna och sedan power-walkade vi ner till stranden och stekte resten av eftermiddagen, varje dag i två veckor.

Började tvåan på gymnasiet i september 2011. Det inleddes med en två veckors språkresa till Colechester med klassen. Forsatte att jobba på Tempo, där jag hade börjat i april det året. Trivdes mest med att jobba med Mimmi och Marcus, men ogillade min chef start. Samt att skrapa kycklingrester på de äckliga plåtarna, starkt traumatiserad.

I oktober 2011 hände nåt stort – jag blev nämligen tillsammans med Pierre! Den 28e oktober närmare bestämt (japp, vi hade ett specifikt datum. Tror det var det datum då vi typ sa att vi skulle va ihop…? Minns inte riktigt). Var så kär så kär.

2012 firades in i Venezuela! Närmare bestämt på Isla Margarita. Det var väldigt väldigt kul, för jag gick nämligen på nattklubb för första gången! Var alltså sjutton år, och en annan svensk familj med fyra äldre barn (om jag minns rätt var den yngsta av dem 20, och den äldsta 25, så de var otrooooligt coola i mina ögon) tog med mig på klubb! Dessutom såg de till att jag fick dricka massa rom och cola-drinkar (eftersom mitt all inclusive-band signalerade att jag var under arton), och sedan hoppade jag in i en taxi med dem till nåt ställe. Var så amazed över att detta hände mig, haha. Knappt hade jag kommit hem från Venezuela förrän det sedan bar av till Polen med de jag gick den valbara kursen “Främlingsfientlighet och rasism” med. Antagligen gymnasiets bästa kurs?? Vi besökte Auschwitz, Treblinka, Warsava, Krakow mm.

De här åren i början på gymnasiet präglades ganska mycket av hälsohets hos mig. Åt väldigt nyttigt och var ute och sprang och powerwalkade ofta, driven av rädslan att gå upp i vikt/vara onyttig. Var aldrig underviktig eller så, men ickodestomindre fanns dessa osunda tankar ständigt närvarande. Så skönt att ha lämnat det i tiotalet, hoppas det aldrig aldrig mer kommer tillbaka.

Pierre tog studenten. Vi var ihop och hade det skitbra. Jag och Sophie drog till Greta en vecka i början av sommaren 2012 och festade loss. Blev bjudna på drinkar och dansade till “Flytta på dig” med Alina Devecerski – det var årets låt tror jag?

Sommaren 2012 jobbade jag även på Volvo, ett sjukt bra betalt sommarjobb (minns fortfarande – 21 000 kr i månaden, och jag var bara 18 år fyllda). Det var dock ett rätt tråkigt jobb och jag kämpade fett mycket – 05.00 gick jag upp varje dag i åtta veckor, för att köra till Torslanda och jobba 06-15. Varje dag i åtta fucking veckor. Oj vad rik jag var, men sicken tråkig sommar? Tog även körkort, efter ett svettigt provtillfälle haha, vilket var tur eftersom familjen skulle åka iväg nånstans och inte kunde skjutsa mig så mitt jobb var lite avhängigt på att jag skulle kirra det. Men det gjorde jag, på första försöket 🙂

Såg Coldplay i Stockholm i augusti med Simon och Sophie. Vi bodde hos mormor och Björn på Reimers. Började i trean på gymnasiet, och två vänner som var viktiga för mig vid den här tiden var Elina Hagberg i min klass och Evelina Thor som jag var stallvärd tillsammans med. Kämpade på med matte D under höstterminen, som jag läste utan lärare och utöver mina vanliga kurser av nån anledning? Ville väl hålla dörrar öppna men honestly, hade kunnat ha roligare för de där slitiga pluggtimmarna alltså.

2013 firade jag in för första gången utan familjen, närmare bestämt på Tjörn om jag inte minns fel, hos en av Pierres kompisar.

Vi åkte till Indien i februari. Minns det som en rätt jobbig resa emotionellt – vi såg så mycket fattigdom och misär och många skadade djur som etsade sig fast på näthinnan. Här började min resa mot att så småningom bli vegan också! För under hela resan åt jag endast vegetariskt, och insåg att det här går ju rätt bra. Så när jag kom hem fortsatte jag att äta mestadels vegetariskt och experimentera med vegetariskt (Pierre var ej så nöjd). 2013 var även ett stort år i vuxenhetspoäng, eftersom jag flyttade hemifrån, till Pierre. Jag stod i vägskälet: sluta hänga så mycket hos Pierre (för jag var där mest hela tiden), eller börja betala för dig. Kände att jag inte ville vara där så mycket utan att betala någon hyra, så i mars 2013 flyttade jag in och vi blev sambos. Stort!! Men såhär i efterhand kan jag se att det blev lite konstigt eftersom jag fortfarande pluggade på gymnasiet, och alltså betalade mycket mindre del av hyran än vad Pierre gjorde, vilket gjorde att jag ständigt kände att jag inte bidrog tillräckligt mycket vilket i sin tur gjorde att jag gjorde väldigt mycket hushållsarbete. Lagade massor med matlådor, planerade mat, städade, diskade etc.

Jag och Pierre åkte till Paris i maj 2013, det var det kallaste vädret på decennium så vi hade riktigt otur. Men jag minns det ändå som romantiskt, även om jag såklart var projektledare för hela äventyret haha. Sen var det studentbal och studenten och allt. En jäkla uppladdning till något av ett antiklimax. Eller alltså, jag hade ju jättekul! Men så mycket effort och pengar läggs på studenten, som egentligen inte är så jäkla speciell eller rolig…? Och dessutom har en ju knappt gjort något? Eller iförsig, jag fick förstås toppbetyg. MVG i alla ämnen utom matte D (som jag läste utöver) och nåt mer jag inte minns, och dessutom läste jag även körsång och italienska utöver det jag skulle göra. Så det ska jag vara stolt över. Men balen, jag var besviken över att det inte blev nån “riktig” baldans (typ vals), vi som alla var så himla himla fina, och studenten minns jag att jag hade en sjuk huvudvärk under flaket som inte gav med sig förrän en bit in på festen därhemma. Som jag fick försvinna från i all hast pga förfesten skulle vara hos mig och Pierre. Önskar att jag hade haft mer tid eftersom alla ändå var hemma i Spekeröd för att fira mig, och det var så mycket god mat, och så var det så stressigt. Men men. 🙂

2013 var jag på min första festival, nämligen Bråvalla. Hade ganska kul och släppte på min hälsohets i några dagar för att förkovra mig i festivallivet (dvs börja dricka på morgonen, inte duscha på flera dagar, etc.). Konstaterade att det inte var min grej (föga visste jag då att några år senare skulle jag gå på flera festivaler varje sommar! Vissa har omvänd utveckling lol).

Sen mina vänner hände en viktig grej i mitt liv: jag började på universitetet. Och med det hände en massa grejer. Dels på kärleksfronten: i och med universitetet fick jag tillgång till Göteborg och en massa nya människor. Efter nästan två år med Pierre, min första pojkvän och den enda jag legat med, var detta extremt lockande. Singellivet knackade mig på axeln och ville dra med mig. Och så på den politiska fronten: universitetet öppnade en massa politiska dörrar för mig. Under gymnasiet hade jag visserligen varit stämplad som “feministen”, men jag hade själv inte identifierat mig som det (minns specifikt ett samtal där jag blev frågad om jag var feminist, varpå jag svarade att nja, jag är för jämställdhet så jag är “jämställdist”). I universitetet fick jag plötsligt ord på saker som patriarkat och genus, och hänga med en massa coola äldre personer från olika delar av Sverige som var politiska. Hade kort hår och tygpåsar och röstade vänster. Ny värld! Dessutom fick jag även upp ögonen för att det finns en massa andra orättvisor förutom den mot kvinnor. Faktum är att världen är full av orättvisor. Här någonstans började alltså min utveckling mot att bli vänster, och politisk i största allmänhet. All kunskap jag sög åt mig, och alla människor jag träffade som var äldre och världsvana (i alla fall i mina ögon).

Så efter en stökig sittning med tillhörande lång efterfest då jag låg bredvid en pojke i klassen jag ville kyssa en hel natt så gjorde jag slut med Pierre. Minns att jag var i valet och kvalet, men med mitt senaste uppbrott med Sebbe i bagaget var det där en baggis. Herregud, dörren var vidöppen och det var bara att gå ut. Var knappt ledsen som jag minns. Så mitt nya liv som singel började hösten 2013, vilket jag utnyttjade hehe. Speciellt i att utforska min sexualitet: mycket kort efter att jag och Pierre gjorde slut skapade jag mig en profil på Qruiser, en mötesplats på internet för hbtq-personer (detta var före Tinders tid) där jag började prata med en tjej som hette Josefine. Har fortfarande lite kontakt med henne idag, men hon blev min första erfarenhet med en tjej och det var underbart. Det bekräftade det jag känt länge: att jag är hbtq. Att kön inte har nån betydelse för min attraktion till andra. Att jag gillar tjejer också.

2014 firades in i Belgrad med familjen. Vi var jämt utomlands på nyår under tiotalets början! Jag och Olivia gick ut på en nattklubb (Brankow bar!) som vi hade kollat upp på internet. Jag hånglade med nån italiensk kille som var mycket äldre och som jag sedermera faktiskt hälsade på i en blixtvisit till Rom senare samma år.

2014 flyttade jag så äntligen in till stan. Till Bohusgatan vid Ullevi, där jag bodde tillsammans med Lina som kom att bli lite av en storasyster, eller mentor för mig (hon var fyra år äldre). Det var väldigt fint att bo med henne, och skönt att få flytta ut från hemmet igen efter några månader då jag kraschat där efter att ha flyttat tillbaka hem från Pierre. Extrajobbade som brevbärare (tyckte inte om det särskilt mycket) och pluggade på. Fortsatte vara vegetarian (eller pescetarian om vi ska vara helt korrekta) och såg Veronica Maggio på Scandinavium.

Familjen åkte till Irland över påsk, jag och Olivia var på pub-crawl in Dublin. Vi åkte på biltur och såg Cliffs of Moher och Irlands gröna fårhagar. Jag hängde mycket med Johan, som jag lärt känna under sommaren på Volvo, men även hans brorsa daniel och kusiner Edward och Patrik. Elina blev också en nära vän till dom, och vi var ett litet crew.

2014 var också viktigt för att jag firade mitt första Pride! Eller, jag volontärade på West Pride. Men jag var involverad och bejakade min hbtq-identitet. 🙂 Röstade för första gången (röstade F!). Dessutom var det året då jag var mer i Frankrike än i Sverige. Under sommaren bodde jag två månader i Montpellier i södra Frankrike, där jag intensivpluggade franska (finansierat genom ett stipendium jag lyckats vinna!), och efter ett par veckor hemma i Sverige under september så åkte jag på min utbytestermin i Toulouse. Min sommar i Montpellier var underbar – jag festade mycket och levde singelliv deluxe med många lösa förbindelser, haha, det var varmt och somrigt varje dag, och min franska förbättrades avsevärt. Hösten i Toulouse var lite tuffare: skolan var tuff och jag hade rätt mycket hemlängtan. Jag träffade dock många fina människor under den här tiden, speciellt Moa från Skåne som jag pluggade med i Toulouse, och som fortfarande är en nära vän till mig idag (även om hon tyvärr bor i Bergen nu).

Innan jag åkte hem från Montpellier hann jag även en sväng till Barcelona, dit Sophie kom och mötte upp. Men innan jag visste ordet av var jag tillbaka i Frankrike, närmare bestämt Toulouse, varifrån jag dessutom gjorde en visit både till Wilhelm som råkade befinna sig i Paris, och till Madrid för att hälsa på Carlos.

För jul och nyår åkte jag hem till Sverige, och 2015 firades in hemma hos Alex i Stora Höga tillsammans med Sophie och gänget. Jag var nykter för jag var chaufför men hade ett trevligt nyår. Efter blixtvisit i Toulouse för att skriva prov, kom jag tillbaka till Gbgay och flyttade in i nästa andrahandslägenhet, nämligen på Snoilskygatan i Lunden. Började plugga internationella relationer och hängde således bara med de från Globala som valde det, så jag fick nya vänner. Bland annat Carro, Marcus och Simon som jag hände mycket med. 2015 togs min queerhet till en ny nivå, eftersom jag blev tillsammans med Carro (min första flickvän!) och det var också året som Olivia och mami tog sitt pick och pack och flyttade till Wien, dit jag alltså hälsa på en gång på våren, en på sommaren och en på vintern. Åkte dessutom till Edinburgh med Carro på en spontantripp. Vi var inte ihop då ännu, men sov bredvid varann i en 90-säng som om vi var det.

Det var ett väldigt pride:igt år. I juni gick West Pride av stapeln och jag gick längst fram i paraden tillsammans med Carro, fortfarande inte tillsammans (men visst fanns där gnista även om ingen av oss väl ville erkänna det). I augusti åkte vi tillsammans till Stockholm där vi firade pride, och då som ett par. Gulligt!!!

2015 var också året jag blev vegan. Tack vare Carro! Vi hoppade på nån utmaning, typ “veganuari” men rimligtvis borde det ha varit senare under året eftersom vi knappt kände varann i januari, och efter det fortsatte hon vara vegan och jag kunde inte vara sämre. Men det hade varit en utfasningsperiod – jag minns att jag åt mitt sista djur i mars 2015 då pappa var över på middag och jag lagade lax och kände när jag åt att “nope. This ain’t cool”. Sen slutade jag med fisk. Och sen fasade jag ut mer och mer animaliska mjölkprodukter och bytte ut, och som sagt när Carro blev vegan kunde jag inte vara sämre 🙂

På sommaren bodde jag i Spekeröd och så jobbade jag som lantbrevbärare från Stenungsunds postkontor. Flyttade in i en etta i Gårda till hösten, och ja, sen på slutet av 2015 drog familjen till Malaysia. Jag och Carro skulle ha 3,5 månaders långdistansförhållande och såhär i efterhand kan jag förstå att det är för långt för att klara (iallafall för mig), och det gjorde vi ju inte heller…

Så 2016 firades in i Malaysia, närmare bestämt på Borneo. Vi hade en underbar resa där vi såg massor av vilda djur (elefanter, bebissköldpaddor och orangutanger bland annat). När familjen åkte hem stannade jag kvar några dagar på resande fot i Kuala Lumpur, Singapore och Malacca tog jag mig vidare till Vietnam där jag skulle spendera de närmsta tre månaderna för en fältkurs med några i Globala-klassen!

Vietnam-vistelsen började i Hanoi, som kändes kyligt jämfört med det tropiska Malaysia/Singapore. En och en trillade klasskamraterna in också, och vi åt phò, frös i klassrum utan fönster i århundrades kyligaste väder, blev vänner med våra vietnamesiska research partners från Hanoi University, flyttade in i ett airb’n’b under några dagar, lärde oss den galna trafikrytmen, och åkte i början av februari på semester till Phu Coc (under Tet-holiday:en).

Sen var det tillbaka till Hanoi. Hann med en blixt-visit till Halong Bay, innan det bar av upp i bergen för vårt fältarbete. Vi var i norra Vietnam, nära gränsen till Kina, och bodde hos familjer där, en svensk och 1-2 vietnamesiska studenter. Jag hade en underbar research partner, Trâm, som jag kom mycket nära. Min värdfamilj var verkligen jättejättegullig, och fast det var lite misskommunikation kring föda (upptäckte t.ex. efter några dagar att de stekte allt i grisfett…) så var de supergenerösa och gästvänliga och kommunikativa även om mammans ord först översattes till trevande vietnamesiska genom pappan till Trâm, som sedan översatte till engelska till mig. Boendet var förstås mycket spartanskt, men det var vi förberedda på. Det var i alla fall inte kallt, men det var spännande att i nästan två veckor sova på en bastmatta på ett golv med springor genom vilka en kunde se grisarna böka.

Efter Hà Giang som området hette, åkte vi till Hoi An för ett “writing retreat” (men det var rätt intensivt). Vi hann dock med lite strandhäng, och jag sydde även upp en kostym! Tillbaka i Hanoi (där jag nog hade den högsta febern i mitt liv i ca 24 timmar??) var det avslutningsmiddag och sedan bar det av hem till Sverige igen.

Kom hem till Sverige. Flyttade in hos Carro i en vecka, insåg att jag var kär i Sebbe, flyttade ut. Bodde hos honom i två veckor innan jag flyttade in hos hans mamma Karin i maj månad (detta var innan vi officiellt var ihop så det var lite knäppt, men hon hade ett rum över!) för att sedan till slut landa i en asdyr studentlägenhet i Sandarna i juni (lagom till att C-uppsatsen var inlämnad och min kandidat avslutad). Hann även med, innan dess, att vara i Wien, se Adèle, fira Valbrg i Uppsala, hälsa på Moa och Oscar i Malmö, gå på Olivias student, se Håkan Hellström på Ullevi, åka till Köpenhamn med dem, etc etc.

Sommaren 2016 var riktigt festlig för mig. Gick mycket på svartklubb och raves i skogen, och hade väldigt väldigt kul tillsammans med mitt dåvarande crew “Glitterklubben” dvs Carro, Wendela, Sebbe m.fl. Lärde även känna Popp under våren/sommaren, eftersom jag bodde med henne och Sebbe i april. Var nykär i Sebbe. Jobbade som brevbärare på posten i Majorna. Var på Emmaboda med Sebbe, och i Amsterdam med Sebbe och Carro (där tatuerade vi även in pilar på armen! Hehe). Volontärade för Djurens rätt för första gången både på Emmaboda och på Way out west.

Sen tog året slut rätt snabbt. Firade en för-jul i Wien, och sedan den 24e med Sebbes familj, för att den 25e fara över havet till Uruguay (med 12h stopp i Madrid där vi avnjöt en öl och faktiskt hann med att träffa Carlos från Montpellier). Nyåret firades in på en strand utanför Sebbes pappas hus, ensamma bara Sebbe och jag. Mycket lugnt och mysigt.

Så 2017 inleddes alltså i Uruguay, närmare bestmämt La Paloma. Vi spenderade rätt mycket tid till att fightas med Iberia för att få rätt på våra borttappade väskor, men de kom till slut fram med förenade krafter med Team Mums. På El Rancho (som det kallas där Alvaro bor om Uruguay-somrarna) fanns massa jättegulliga hundvalpar som vi döpte. Vi läste böcker, solade och tog det lugnt, gosade med valpar, var fascinerade (åtminstone jag) av hur casually marijuana röktes hela tiden (lagligt där ju) – finns inte mycket att göra där mer än så.

Efter La Paloma drog vi vidare till Montevideo, där vi bodde i Karins och Alvaros lägenhet de fortfarande hade då från deras tid i Uruguay. Vi träffade Sebbes faster och kusiner innan det bar vidare igen för semester deluxe i Florianópolis, Brasilien där vi stannde i nästan två veckor och hade det riktigt gött. Sen vidare igen till Iguazu-fallen (på den brasilianska sidan) och sedan till Asunción i Paraguay (minst besökta landet i Latinamerika – förståeligt) där vi råkade stanna lite för länge.

Därefter tog vi vårt pick och pack vidare till Ecuador och landade flera tusen meter över havet i Quito där det var väldigt kallt jämfört med Brasilien. Vi gick Quilitoa-loopen (mycket häftigt!!!) i Anderna, och så hängde vi på kusten i Ayampe som var vårt sista stopp innan hemresa från Quito i slutet på februari.

Väl hemma i Gbgay igen så började jobb-sökandet. Både jag och Sebbe var lite stressade över detta men jag fick ihop det med lite olika föreläsningsjobb och Svenska för asylsökande etc. Gick i mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern (året innan, som var mitt första Första maj-firande som vuxen, gick jag med F!), och någonstans här började jag väl så smått identifiera mig som anarkist? I alla fall lite grand. Gick i rödsvarta blocket och det var fett. Klippte även av mig en del hår! Började även jobba som projektledare för West Pride Ung och lärde känna Alex<3 Var mycket bra för min hbtq-identitet (som jag kände inte riktigt recognisade:s när jag var ihop med en kille – ja tyvärr kändes det så, internalised bifobi för det kom inte utifrån, bara från mig själv) att få reclaima den genom att jobba med pride. Träffade Max och Jacob från USA på Djursvik. Började med acryoga. Gjorde succé med West Pride Ung (men fick också upp ögonen för hur fucked up West Pride kan vara när en får se det innifrån…)

Åkte på tre dagars cykelsemester söderut med Sebbe, vi hann till Falkenberg, vi cyklade även till Norsesund för midsommarfirande. Började hänga rejält med Mim den våren och sommaren också, och vi blev snabbt väldigt nära vänner.<3 Så tre nya fina väntillskott 2016 och 2017: Popp, Alex och Mim! 🙂 Min födelsedag firades i Madrid där jag var på *studieresa* med West Pride-crew:et. Där upplevde jag även min första panikångest-attack, orsakad av jättejättejättemånga människr (män) på en väldigt trång gata. Var på Emmaboda med Mim och hade skitkul (vi plankade in). Flyttade in hos Sebbe 🙂

Gjorde blixtvisit till Luleå (med flyg…) för att fira Adde (sebbes brors) 25-årsdag. Demonstrerade mot nazister den legendariska 30e september. Startade bokklubb med framför allt Mim, Popp och Klara. Gjorde min sista flygresa (hoppas jag, eller i alla fall på väldigt länge – har stannat på marken sen dess) till Wien tillsammans med Sebbe för att hälsa på mami i oktober. Klippte håret kort.

2018 firades in i Åsas stuga nånstans i Bohusän (minns inte var). Jag och Sebbe hade det lite knackigt vid denna tid och jag minns att jag på nyårsafton tänkte “2018 blir året vi gör slut”. Så blev det inte, för vi öppnade upp vår relation och det räddade det. I kombination med att jag flyttade ut från Sebbes lägenhet i Majorna i mars, och in i kollektivet Sköna Bönors Kåk i Biskopsgården. Jag och Sebbe repade oss! Eller, vi hade två stora kriser men vi repade oss.

Åkte till Skåne med bokklubben en helg i april. Det var bastufesternas år, var på tre stycken – en i april, en i maj och en i december 2018. Alla var amazing men maj var nog bäst, för det var så otroligt varmt. Jobbade på med mitt projektledarjobb på Vi Unga som jag kirrat i september 2017, jobbade 50% och hade det rätt gött. Hade en stor fest i kollektivet i maj, trivdes rätt bra i Biskop även om jag cyklade mycket över bron till Sebbe 🙂 Hängde fortfarande mycket med Mim och Popp mest.

Sommaren 2018 var som ni vet sjuk. Det var SÅ VARMT. Fast jag älskade det, för mitt jobb var väldigt icke-betungande (skrev på slutrapporten och kunde alltså göra det varsomhelst ifrån). Jag och Sebbe åkte ner till Europa i några veckor, via Berlin, där vi hälsade på Merlin, Prag, Wien och sedan Kroatien. Vi bussade oss mellan alla städer och bilade med pappa hem från Wien. En underbar resa! Direkt när vi kom hem var det midsommarfirande på Tjörn. Och sen bar det ut i Europa igen för Fusion-festivalen i Tyskland vilket var amazing, och på segeltur med Mim och Tobbe som var lika amazing. Som sagt, “jobbade” ju denna sommar med att skriva en rapport och hade alltså inga tider att passa, och dessutom var vädret 30 grader och sol typ hela tiden.

Jag och Sebbe var också och vandrade! Till Kebnekaise närmare bestämt, inklusive bestigning som var FETT jobbigt men så stolt över det. Otrolig tur med vädret såklart.

2018 var också viktigt politiskt, för jag startade nämligen den autonoma och antikapitalistiska hbtq-festivalen Reclaim Pride som ett svar på kommersialiseringen av pride. I början, i mars 2018, var det bara jag och Stephanie. Det var många som ville ha en annan pride, men det var bara vi som tog tag i att förverkliga det. Så småningom växte det, och i augusti gick det av stapeln med bravur. Och året efter fanns det fortfarande kvar – helt utan min medverkan! Så coolt att nåt som jag startade blev så stort. Och att folk som jag inte har någon aning om vet vad det är! Är så stolt över det, även om det skapade en del stress och ångest också (speciellt över Fuckförbundets medverkan eller icke medverkan som vi var oense om i arrangörsgruppen). Icke desto mindre, jag är oerhört stolt över min lilla Reclaim Pride-bebis, som än idag lever vidare.

Och sen så bar det ju av till Lund! Och mitt nya liv som master-student började med allt vad det innebär. Massor av nya härliga vänner, massor av nya erfarenheter. Älskade att börja ett nytt kapitel i livet!

2019 firades in här i Spekeröd tillsammans med Sebbe, Åsa, Simone, Joel, Anti och Popp. Vi hade ett lugnt men otroligt kul nyår med bastu, fantastisk mat, skogspromenad, obefintliga fyrverkerier, massor av sardinen och sällskapsspel. Tillbaka i Lund i januari gjorde vi vår första XR-aktion, som jag börjat engagera mig lite grand i på slutet av 2018. Sen gick året snabbt.

Den 15e april inleddes “International Rebellion Week” med XR, och nånstans här började jag lägga märke till Paulina för vi gjorde nån grej med XR tillsammans. Det var en mycket lyckad vecka då vi i Lund gjorde en massa grejer, och dessutom hade det väldigt fint ihop. Sen fick jag även uppleva Valborgsfirande i Lund (Systembolaget är, till skillnad från alla andra städer i Sverige, stängt på Valborg i Lund haha). I slutet på maj var det dags för Skogsfesten!! Så kul festival och jag kom verkligen närmare Paulina, Ronja, Lise och Claudia som alla läser mastern i humanekologi och är engagerade i aktivism. Dessutom kom jag och Popp väldigt nära varandra också, då hon och jag hände väldigt mycket.<3

Sen den 15e juni var det dags för min 25-årsfest! Den var underbar. Kort därefter bar det av till Fusion, denna gång med Sebbe och hans pappa och bror. Vandrade även hela TVÅ gånger sommaren, 2018, en gång med Sebbe (en del av Kungsleden, till Saltoloukta), och en gång med mamma (Jämtlandstriangeln). Jag och mamma hade lite sämre tur med vädret, men fint var det ändå. <3

Och så var det tillbaka i Lund i september. Där jag rätt snabbt insåg att jag visst hade känslor för Paulina, när jag träffade henne igen. Och sedan följde en emotionellt turbulent höst som ni vet, mycket upp och ner, men det slutade med att jag och Sebbe gjorde slut. Festade mer än vanligt och pluggade mindre än vanligt, men allt ordnade till slut upp sig mot slutet av terminen, men det var en påfrestande tid. Det som var bra med hösten var förstås att jag började hänga mer och mer med Paulina som gjorde mig väldigt glad <3 Vi var i Berlin på det internationella upproret med XR, och i Köpenhamn där vi mötte upp Alex och Sofie, och i Stockholm för Marxkonferens. Och en massa andra fina saker som vi gjorde ihop, och som avslutades med att jag flyttade in på Strawberry farm i december i brist på boende.

Och nu är 2019 till ända, och likaså årtiondet. 2020 firade jag in i Kungälv tillsammans med Mim, Tobbe, Jenny, Yrsa och Christian. Saknade Paulina ca hela tiden. Om jag får spå 20-talet så tror jag det kommer innebära nya utmaningar karriärmässigt – jag kommer väl förhoppningsvis skaffa nåt slags jobb. Och kanske, kanske kommer jag få barn under de närmsta tio åren, who knows. Gott nytt årtionde, och gott slut. Hejdå 2010-talet, vi ses aldrig mer igen.