Fick ett till brev igår (det är så himla fint med brev och råkar man befinna sig i Frankrike verkar det som att man får lite fler än vanligt) som jag blev så himla glad för. Det var en av mina bästa kompisar Johan som skrivit, och jag bara måste dela med mig av en dikt han skrev som var så gullig (hoppas detta är okej Johan hehe).
Alla minnena finns kvar
Som första gången jag gick ut till en bar
Som första gången jag i Slottskogen spelade kubb
Som första gången jag gick ut på nattklubb
Som första gången jag jobbade hela sommaren lång
Som första gången jag blev inbjuden att lära mig dansa runt en stång
Som första gången jag sjungit duett i en bil så glatt
Som första gången jag närvarade vid en partiledardebatt
Som första gången jag gått ensam till en studentmottagning där jag bara kände en person
Som första gången jag genomfört en powerwalk för att förbättra min kondition
Som första gången jag skriver för hand och skickar det jag skrivit i ett kuvert
Som första gången jag testade geocashing, letade i mörker bland buskar och bär
Som första gången jag funnit någon som har exceptionell musiksmak
Som första gången jag träffat någon som väldigt ofta tycker samma sak
Som första gången jag känt en slags lycka jag inte känt förut
Som första gången jag känt en vänskap som kommer hålla till livets slut
Som första gången jag träffat någon så fantastisk, underbar, snygg och smart som du
Alla minnena finns kvar Alice, det finns bara inte plats för alla just här och nu
Alltså hur fint!? Blir så glad när jag tänker på alla de där sakerna som vi gjort, haha. Jobb på Volvo, allsång varje gång vi åker bil, partiledardebatt, musik, utgångar… Så söt är du Johan. Tusen tack! Har sagt det förut och säger det igen; best friends are hard to fine, ’cause the best ones are already mine. Saknar er där hemma <3
//ALiCE med ICE
