Posts Tagged ‘Montpellier’

Tiotalet

Saturday, January 4th, 2020

Gott nytt år, och gott nytt decennium. Tiotalet är till ända och det dekadenta tjugotalet väntar. Sjukt att säga “tjugotalet” och inte mena 1920-talet…?

Hur som helst. Tiotalet är i princip halva mitt liv. I alla fall om en tänker på det liv jag minns (mina första sex år minns jag ju inte supermycket av). Mycket har hänt mellan 2010 och nu. Jag har gått från 15 år till 25, vilket är en radikal förändring. För människor födda på nittiotalet är tiotalet det decennium då vi gick från tonåringar till vuxna (nåja). För tidiga nittiotalister kanske det till och med är det årtionde då de gick från tonåringar till föräldrar, vilket antagligen är det största som hänt dem under tiotalet. För mig och många andra är tiotalet det årtionde som antagligen har väldigt stor del i formandet av min personlighet, eftersom det handlar om stora livsval som vilken inriktning livet tar i form av karriär (med gymnasieval och sedan eventuellt fortsatta studier, eller kanske arbetsliv direkt för andra), men också om kärlek och sexualitet eftersom det hinner hända mycket på den fronten mellan 15 och 25.

Därför tänkte jag skriva en liten decennium-krönika, mest för min egen skull som vanligt. Blicka tillbaka till vad som hänt de senaste tio åren, och hur det format mig. Jag kan redan nu säga att de enskilt två största händelserna, eller företeelserna kanske jag ska säga, som format mig är dels att jag började på universitetet och dels mina relationer, framför allt med Pierre, Carro och Sebastian (och nu på slutet av årtiondet Paulina, även om framtiden får utvisa hur stor påverkan hon har på mig ;)).

Men vi börjar från början. Det vill säga från 2010.

Tiotalet firades in i Saigon, under den tre veckor långa Kina, Kambodja och Vietnam-resan jag gjorde med familjen. Jag gick i nian, och vi gick omkring i de här fula hoodies:arna som alla hade när en gick i nian 2010 (eller folk kanske har de fortfarande?). Hängde nere i Getskär om sommarkvällarna och trånade efter att vara cool och dricka alkohol (vilket jag var alldeles för dels rädd och dels duktig flicka för att göra haha).

Jag och Frida Gustafsson som var en viktig vän till mig under nian

Sedan började jag på gymnasiet, i 10SPIa vilket betydde “samhäll/internationell”. Var nog helt okej cool, ingen tönt i alla fall, men fortfarande en duktig flicka som aldrig skulle skolka och som alltid visste exakt var vi skulle vara och när vi skulle börja. (Minns dock specifikt att jag någon gång, kanske en bit in på gymnasiet, helt sonika slutade informera folk om detta, och sa att de fick titta själva. Mycket bra beslut att sluta vara allas lexikon).

2010 var också året jag började hänga med Sophie, som blev en väldigt viktig vän för mig. Vi hängde jämt, och jag sov hos henne nästan varje helg. Vi längtade efter killar och att bli kyssta, eller vara bjudna på en cool fest. Ibland lyckades vi dock hitta till nån fest, även om vi var oskyldigast och mest ansvarsfulla där (eller så var det bara så det kändes, och så kände alla andra exakt likadant).

Sen kom 2011, vilket firades in från Egypten där vi var med familjen. Gud så mycket jag rest i mina dagar. Ojojoj har så dåligt samvete för all den där koldioxiden. Hur som helst. Jag fortsatte prestera bra i skolan, men var fortfarande närmast vän med Sophie som gick på Mikael Elias i stan. Vi fortsatte tråna efter fest och killar, minns att jag längtade intensivt efter en pojkvän (även om jag minns att jag också faktiskt skröt om att “självklart kommer jag ju vara med en tjej nån gång i framtiden” när saken kom på tal, haha) och att bli kysst.

I juni åkte jag och Sophie på språkresa till Antibes i Frankrike. Det får ändå betraktas som en viktig milstolpe i livsutvecklingen eftersom jag både smakade alkohol för första gången (äckligt) samt fick min första kyss (skitdålig), haha. Var ändå sjutton år så inte särskilt skandalöst.

Jag tror jag aldrig någonsin varit så brun någon gång efter Antibes, i mitt liv. Det var min peak i hudcancers-odlande, haha. Vi var i skolan om förmiddagarna och sedan power-walkade vi ner till stranden och stekte resten av eftermiddagen, varje dag i två veckor.

Här är han, killen jag fick min första kyss av. Marko. Eller jag tror jag snarare stal den? Haha. Han var ju ändå ripped, det måste en säga, men särskilt bra på att kyssas var han icke. Men å andra sidan var vi ute och simmade och ingen av oss nådde botten… Så det var lite tekniskt svårt. Fick en ny chans när han skulle dra, men det jag minns av det var att det var äckligt och blött och kändes som att bli uppäten hahaha. Han skickade mig en födelsedags två veckor senare, ett blått headset. So cute.
Första gången jag smakar alkohol förevigad! Jag och Sophie delade på denna ölen, hehe. Var helt amazed över att vi kunde köpa fastän vi var knappt lovliga (hade ju inte fyllt sjutton ännu ens)
Men alltså ser ni vad bruna vi är? Sjukt

Började tvåan på gymnasiet i september 2011. Det inleddes med en två veckors språkresa till Colechester med klassen. Forsatte att jobba på Tempo, där jag hade börjat i april det året. Trivdes mest med att jobba med Mimmi och Marcus, men ogillade min chef start. Samt att skrapa kycklingrester på de äckliga plåtarna, starkt traumatiserad.

Rummet jag bodde i. Här har ni bild på de blåa hörlurarna!!! Och telefonen är samma modell som jag har idag, haha. Fortfarande knappis.

I oktober 2011 hände nåt stort – jag blev nämligen tillsammans med Pierre! Den 28e oktober närmare bestämt (japp, vi hade ett specifikt datum. Tror det var det datum då vi typ sa att vi skulle va ihop…? Minns inte riktigt). Var så kär så kär.

Vår första av väldigt många pussbilder

2012 firades in i Venezuela! Närmare bestämt på Isla Margarita. Det var väldigt väldigt kul, för jag gick nämligen på nattklubb för första gången! Var alltså sjutton år, och en annan svensk familj med fyra äldre barn (om jag minns rätt var den yngsta av dem 20, och den äldsta 25, så de var otrooooligt coola i mina ögon) tog med mig på klubb! Dessutom såg de till att jag fick dricka massa rom och cola-drinkar (eftersom mitt all inclusive-band signalerade att jag var under arton), och sedan hoppade jag in i en taxi med dem till nåt ställe. Var amazed över att detta hände mig, haha. Knappt hade jag kommit hem från Venezuela förrän det sedan bar av till Polen med de jag gick den valbara kursen “Främlingsfientlighet och rasism” med. Antagligen gymnasiets bästa kurs?? Vi besökte Auschwitz, Treblinka, Warsava, Krakow mm.

De här åren i början på gymnasiet präglades ganska mycket av hälsohets hos mig. Åt väldigt nyttigt och var ute och sprang och powerwalkade ofta, driven av rädslan att gå upp i vikt/vara onyttig. Var aldrig underviktig eller så, men ickodestomindre fanns dessa osunda tankar ständigt närvarande. Så skönt att ha lämnat det i tiotalet, hoppas det aldrig aldrig mer kommer tillbaka.

Pierre tog studenten. Vi var ihop och hade det skitbra. Jag och Sophie drog till Greta en vecka i början av sommaren 2012 och festade loss. Blev bjudna på drinkar och dansade till “Flytta på dig” med Alina Devecerski – det var årets låt tror jag?

Vi dricker billigt (antagligen fett äckligt) rödvin

Sommaren 2012 jobbade jag även på Volvo, ett sjukt bra betalt sommarjobb (minns fortfarande – 21 000 kr i månaden, och jag var bara 18 år fyllda). Det var dock ett rätt tråkigt jobb och jag kämpade fett mycket – 05.00 gick jag upp varje dag i åtta veckor, för att köra till Torslanda och jobba 06-15. Varje dag i åtta fucking veckor. Oj vad rik jag var, men sicken tråkig sommar? Tog även körkort, efter ett svettigt provtillfälle haha, vilket var tur eftersom familjen skulle åka iväg nånstans och inte kunde skjutsa mig så mitt jobb var lite avhängigt på att jag skulle kirra det. Men det gjorde jag, på första försöket 🙂

Såg Coldplay i Stockholm i augusti med Simon och Sophie. Vi bodde hos mormor och Björn på Reimers. Började i trean på gymnasiet, och två vänner som var viktiga för mig vid den här tiden var Elina Hagberg i min klass och Evelina Thor som jag var stallvärd tillsammans med. Kämpade på med matte D under höstterminen, som jag läste utan lärare och utöver mina vanliga kurser av nån anledning? Ville väl hålla dörrar öppna men honestly, hade kunnat ha roligare för de där slitiga pluggtimmarna alltså.

På Stockholm Stadion
image
Skaffade smartphone i november 2012. Gick loss på emojisarna lol

2013 firade jag in för första gången utan familjen, närmare bestämt på Tjörn om jag inte minns fel, hos en av Pierres kompisar.

image
Johanna var med på nyårsfirandet, som jag lärt känna via Pierre och som också var en viktig vän till mig vid den här tiden och några år framöver.

Vi åkte till Indien i februari. Minns det som en rätt jobbig resa emotionellt – vi såg så mycket fattigdom och misär och många skadade djur som etsade sig fast på näthinnan. Här började min resa mot att så småningom bli vegan också! För under hela resan åt jag endast vegetariskt, och insåg att det här går ju rätt bra. Så när jag kom hem fortsatte jag att äta mestadels vegetariskt och experimentera med vegetariskt (Pierre var ej så nöjd). 2013 var även ett stort år i vuxenhetspoäng, eftersom jag flyttade hemifrån, till Pierre. Jag stod i vägskälet: sluta hänga så mycket hos Pierre (för jag var där mest hela tiden), eller börja betala för dig. Kände att jag inte ville vara där så mycket utan att betala någon hyra, så i mars 2013 flyttade jag in och vi blev sambos. Stort!! Men såhär i efterhand kan jag se att det blev lite konstigt eftersom jag fortfarande pluggade på gymnasiet, och alltså betalade mycket mindre del av hyran än vad Pierre gjorde, vilket gjorde att jag ständigt kände att jag inte bidrog tillräckligt mycket vilket i sin tur gjorde att jag gjorde väldigt mycket hushållsarbete. Lagade massor med matlådor, planerade mat, städade, diskade etc.

Jag och Pierre åkte till Paris i maj 2013, det var det kallaste vädret på decennium så vi hade riktigt otur. Men jag minns det ändå som romantiskt, även om jag såklart var projektledare för hela äventyret haha. Sen var det studentbal och studenten och allt. En jäkla uppladdning till något av ett antiklimax. Eller alltså, jag hade ju jättekul! Men så mycket effort och pengar läggs på studenten, som egentligen inte är så jäkla speciell eller rolig…? Och dessutom har en ju knappt gjort något? Eller iförsig, jag fick förstås toppbetyg. MVG i alla ämnen utom matte D (som jag läste utöver) och nåt mer jag inte minns, och dessutom läste jag även körsång och italienska utöver det jag skulle göra. Så det ska jag vara stolt över. Men balen, jag var besviken över att det inte blev nån “riktig” baldans (typ vals), vi som alla var så himla himla fina, och studenten minns jag att jag hade en sjuk huvudvärk under flaket som inte gav med sig förrän en bit in på festen därhemma. Som jag fick försvinna från i all hast pga förfesten skulle vara hos mig och Pierre. Önskar att jag hade haft mer tid eftersom alla ändå var hemma i Spekeröd för att fira mig, och det var så mycket god mat, och så var det så stressigt. Men men. 🙂

Go stil en hade. Not
Bal och en puss med Elina. Tyckte det var mycket spännande att pussa på tjejer vid denna tid (som ju var normalt och heeeelt okej att göra med sina tjejkompisar av nån anledning)
Tror detta är en av de första gångerna jag fick alkohol av mamma och pappa (cidern)? Snart nitton år fyllda och studenten är det väl rimligt

2013 var jag på min första festival, nämligen Bråvalla. Hade ganska kul och släppte på min hälsohets i några dagar för att förkovra mig i festivallivet (dvs börja dricka på morgonen, inte duscha på flera dagar, etc.). Konstaterade att det inte var min grej (föga visste jag då att några år senare skulle jag gå på flera festivaler varje sommar! Vissa har omvänd utveckling lol).

Sen mina vänner hände en viktig grej i mitt liv: jag började på universitetet. Och med det hände en massa grejer. Dels på kärleksfronten: i och med universitetet fick jag tillgång till Göteborg och en massa nya människor. Efter nästan två år med Pierre, min första pojkvän och den enda jag legat med, var detta extremt lockande. Singellivet knackade mig på axeln och ville dra med mig. Och så på den politiska fronten: universitetet öppnade en massa politiska dörrar för mig. Under gymnasiet hade jag visserligen varit stämplad som “feministen”, men jag hade själv inte identifierat mig som det (minns specifikt ett samtal där jag blev frågad om jag var feminist, varpå jag svarade att nja, jag är för jämställdhet så jag är “jämställdist”). I universitetet fick jag plötsligt ord på saker som patriarkat och genus, och hänga med en massa coola äldre personer från olika delar av Sverige som var politiska. Hade kort hår och tygpåsar och röstade vänster. Ny värld! Dessutom fick jag även upp ögonen för att det finns en massa andra orättvisor förutom den mot kvinnor. Faktum är att världen är full av orättvisor. Här någonstans började alltså min utveckling mot att bli vänster, och politisk i största allmänhet. All kunskap jag sög åt mig, och alla människor jag träffade som var äldre och världsvana (i alla fall i mina ögon).

Så efter en stökig sittning med tillhörande lång efterfest då jag låg bredvid en pojke i klassen jag ville kyssa en hel natt så gjorde jag slut med Pierre. Minns att jag var i valet och kvalet, men med mitt senaste uppbrott med Sebbe i bagaget var det där en baggis. Herregud, dörren var vidöppen och det var bara att gå ut. Var knappt ledsen som jag minns. Så mitt nya liv som singel började hösten 2013, vilket jag utnyttjade hehe. Speciellt i att utforska min sexualitet: mycket kort efter att jag och Pierre gjorde slut skapade jag mig en profil på Qruiser, en mötesplats på internet för hbtq-personer (detta var före Tinders tid) där jag började prata med en tjej som hette Josefine. Har fortfarande lite kontakt med henne idag, men hon blev min första erfarenhet med en tjej och det var underbart. Det bekräftade det jag känt länge: att jag är hbtq. Att kön inte har nån betydelse för min attraktion till andra. Att jag gillar tjejer också.

2014 firades in i Belgrad med familjen. Vi var jämt utomlands på nyår under tiotalets början! Jag och Olivia gick ut på en nattklubb (Brankow bar!) som vi hade kollat upp på internet. Jag hånglade med nån italiensk kille som var mycket äldre och som jag sedermera faktiskt hälsade på i en blixtvisit till Rom senare samma år.

Jag och Olivia på nyår 2013-2014
Min nya roomie och extra-storasyster

2014 flyttade jag så äntligen in till stan. Till Bohusgatan vid Ullevi, där jag bodde tillsammans med Lina som kom att bli lite av en storasyster, eller mentor för mig (hon var fyra år äldre). Det var väldigt fint att bo med henne, och skönt att få flytta ut från hemmet igen efter några månader då jag kraschat där efter att ha flyttat tillbaka hem från Pierre. Extrajobbade som brevbärare (tyckte inte om det särskilt mycket) och pluggade på. Fortsatte vara vegetarian (eller pescetarian om vi ska vara helt korrekta) och såg Veronica Maggio på Scandinavium.

image
Lina, Sadie, Olivia och jag på Maggio

Familjen åkte till Irland över påsk, jag och Olivia var på pub-crawl in Dublin. Vi åkte på biltur och såg Cliffs of Moher och Irlands gröna fårhagar. Jag hängde mycket med Johan, som jag lärt känna under sommaren på Volvo, men även hans brorsa daniel och kusiner Edward och Patrik. Elina blev också en nära vän till dom, och vi var ett litet crew.

Nära vänner till mig år 2014

2014 var också viktigt för att jag firade mitt första Pride! Eller, jag volontärade på West Pride. Men jag var involverad och bejakade min hbtq-identitet. 🙂 Röstade för första gången (röstade F!). Dessutom var det året då jag var mer i Frankrike än i Sverige. Under sommaren bodde jag två månader i Montpellier i södra Frankrike, där jag intensivpluggade franska (finansierat genom ett stipendium jag lyckats vinna!), och efter ett par veckor hemma i Sverige under september så åkte jag på min utbytestermin i Toulouse. Min sommar i Montpellier var underbar – jag festade mycket och levde singelliv deluxe med många lösa förbindelser, haha, det var varmt och somrigt varje dag, och min franska förbättrades avsevärt. Hösten i Toulouse var lite tuffare: skolan var tuff och jag hade rätt mycket hemlängtan. Jag träffade dock många fina människor under den här tiden, speciellt Moa från Skåne som jag pluggade med i Toulouse, och som fortfarande är en nära vän till mig idag (även om hon tyvärr bor i Bergen nu).

Jag och Carlos (till höger) från Spanien, en jag tyckte var söt
Familjen kom och hälsade på mig under tiden i Montpellier och vi bodde på ett gulligt airbnb med helt amazzzzziiiing utekök
Johan, Elina och Patrik bilade ner och överraskade mig – var otroligt rörd och glad över deras oväntade visit!

Innan jag åkte hem från Montpellier hann jag även en sväng till Barcelona, dit Sophie kom och mötte upp. Men innan jag visste ordet av var jag tillbaka i Frankrike, närmare bestämt Toulouse, varifrån jag dessutom gjorde en visit både till Wilhelm som råkade befinna sig i Paris, och till Madrid för att hälsa på Carlos.

Blev nära vän med finska Helena i Toulouse, som jag nog också var lite småkär i
Var med om blockader och skolstrejker, vilket jag inte fattade mycket av då och märkligt nog inte var särskilt intresserad av. Var mycket kvar på min politiska resa (still ongoing), idag hade jag antagligen deltagit 😉

För jul och nyår åkte jag hem till Sverige, och 2015 firades in hemma hos Alex i Stora Höga tillsammans med Sophie och gänget. Jag var nykter för jag var chaufför men hade ett trevligt nyår. Efter blixtvisit i Toulouse för att skriva prov, kom jag tillbaka till Gbgay och flyttade in i nästa andrahandslägenhet, nämligen på Snoilskygatan i Lunden. Började plugga internationella relationer och hängde således bara med de från Globala som valde det, så jag fick nya vänner. Bland annat Carro, Marcus och Simon som jag hände mycket med. 2015 togs min queerhet till en ny nivå, eftersom jag blev tillsammans med Carro (min första flickvän!) och det var också året som Olivia och mami tog sitt pick och pack och flyttade till Wien, dit jag alltså hälsa på en gång på våren, en på sommaren och en på vintern. Åkte dessutom till Edinburgh med Carro på en spontantripp. Vi var inte ihop då ännu, men sov bredvid varann i en 90-säng som om vi var det.

I en park i Edinburgh

Det var ett väldigt pride:igt år. I juni gick West Pride av stapeln och jag gick längst fram i paraden tillsammans med Carro, fortfarande inte tillsammans (men visst fanns där gnista även om ingen av oss väl ville erkänna det). I augusti åkte vi tillsammans till Stockholm där vi firade pride, och då som ett par. Gulligt!!!

Gäller att visa var en står
Roadtrip från Wien med familjen, underbar resa då vi besökte Slovakien, Bosnien och Kroatien (innan jag behövde åka hem för att jobba på Volvo och tjäna fett me cash)
På Stockholm pride! Var så lycklig här

2015 var också året jag blev vegan. Tack vare Carro! Vi hoppade på nån utmaning, typ “veganuari” men rimligtvis borde det ha varit senare under året eftersom vi knappt kände varann i januari, och efter det fortsatte hon vara vegan och jag kunde inte vara sämre. Men det hade varit en utfasningsperiod – jag minns att jag åt mitt sista djur i mars 2015 då pappa var över på middag och jag lagade lax och kände när jag åt att “nope. This ain’t cool”. Sen slutade jag med fisk. Och sen fasade jag ut mer och mer animaliska mjölkprodukter och bytte ut, och som sagt när Carro blev vegan kunde jag inte vara sämre 🙂

Tatuerade mig under hösten! Ett venustecken och the deathly hallows

På sommaren bodde jag i Spekeröd och så jobbade jag som lantbrevbärare från Stenungsunds postkontor. Flyttade in i en etta i Gårda till hösten, och ja, sen på slutet av 2015 drog familjen till Malaysia. Jag och Carro skulle ha 3,5 månaders långdistansförhållande och såhär i efterhand kan jag förstå att det är för långt för att klara (iallafall för mig), och det gjorde vi ju inte heller…

Så 2016 firades in i Malaysia, närmare bestämt på Borneo. Vi hade en underbar resa där vi såg massor av vilda djur (elefanter, bebissköldpaddor och orangutanger bland annat). När familjen åkte hem stannade jag kvar några dagar på resande fot i Kuala Lumpur, Singapore och Malacca tog jag mig vidare till Vietnam där jag skulle spendera de närmsta tre månaderna för en fältkurs med några i Globala-klassen!

Familj i solnedgång på paradis-ö

Vietnam-vistelsen började i Hanoi, som kändes kyligt jämfört med det tropiska Malaysia/Singapore. En och en trillade klasskamraterna in också, och vi åt phò, frös i klassrum utan fönster i århundrades kyligaste väder, blev vänner med våra vietnamesiska research partners från Hanoi University, flyttade in i ett airb’n’b under några dagar, lärde oss den galna trafikrytmen, och åkte i början av februari på semester till Phu Coc (under Tet-holiday:en).

Klassik Hanoi-vy
Tog dykar-certifikat på Phy Quoc (aldrig använt det since…) tillsammans med Sebbe. Vid det laget hade jag börjat få känslor för honom tror jag…

Sen var det tillbaka till Hanoi. Hann med en blixt-visit till Halong Bay, innan det bar av upp i bergen för vårt fältarbete. Vi var i norra Vietnam, nära gränsen till Kina, och bodde hos familjer där, en svensk och 1-2 vietnamesiska studenter. Jag hade en underbar research partner, Trâm, som jag kom mycket nära. Min värdfamilj var verkligen jättejättegullig, och fast det var lite misskommunikation kring föda (upptäckte t.ex. efter några dagar att de stekte allt i grisfett…) så var de supergenerösa och gästvänliga och kommunikativa även om mammans ord först översattes till trevande vietnamesiska genom pappan till Trâm, som sedan översatte till engelska till mig. Boendet var förstås mycket spartanskt, men det var vi förberedda på. Det var i alla fall inte kallt, men det var spännande att i nästan två veckor sova på en bastmatta på ett golv med springor genom vilka en kunde se grisarna böka.

Vackra Halong Bay
Klassisk måltid – bambun var det jag åt i början (det vita), och grönsakerna. Efter ett tag förstod de att jag inte åt kött, och då blev det mer av tofu och jordnötter. 🙂
Jag och Trâm längst till höger, och “vår” familjemedlem näst längst till vänster, och sedan andra barn i byn.
Dagen innan internationella kvinnodagen den 8e mars hade vi “fest” i vårt hushåll på mitt och Trâms initiativ. Alla andra som bodde i närliggande byar promenerade (de som bodde längst bort hade ca 2 h promenadväg) till oss, och så åt vi middag och drack äckligt risvin hela kvällen (värdpappan var LYRISK för att jag äntligen drack något, haha). Dagen efter tog vi dessa legendariska bilder. Alla svenskar längst till höger såklart, vi var långa
Mina gulliga värdföräldrar (plus hennes mamma till höger) i sina traditionella dräkter

Efter Hà Giang som området hette, åkte vi till Hoi An för ett “writing retreat” (men det var rätt intensivt). Vi hann dock med lite strandhäng, och jag sydde även upp en kostym! Tillbaka i Hanoi (där jag nog hade den högsta febern i mitt liv i ca 24 timmar??) var det avslutningsmiddag och sedan bar det av hem till Sverige igen.

Önskar så jag kunde träffa Trâm nån gång igen!<3

Kom hem till Sverige. Flyttade in hos Carro i en vecka, insåg att jag var kär i Sebbe, flyttade ut. Bodde hos honom i två veckor innan jag flyttade in hos hans mamma Karin i maj månad (detta var innan vi officiellt var ihop så det var lite knäppt, men hon hade ett rum över!) för att sedan till slut landa i en asdyr studentlägenhet i Sandarna i juni (lagom till att C-uppsatsen var inlämnad och min kandidat avslutad). Hann även med, innan dess, att vara i Wien, se Adèle, fira Valbrg i Uppsala, hälsa på Moa och Oscar i Malmö, gå på Olivias student, se Håkan Hellström på Ullevi, åka till Köpenhamn med dem, etc etc.

Försommar i park i Köpenhamn

Sommaren 2016 var riktigt festlig för mig. Gick mycket på svartklubb och raves i skogen, och hade väldigt väldigt kul tillsammans med mitt dåvarande crew “Glitterklubben” dvs Carro, Wendela, Sebbe m.fl. Lärde även känna Popp under våren/sommaren, eftersom jag bodde med henne och Sebbe i april. Var nykär i Sebbe. Jobbade som brevbärare på posten i Majorna. Var på Emmaboda med Sebbe, och i Amsterdam med Sebbe och Carro (där tatuerade vi även in pilar på armen! Hehe). Volontärade för Djurens rätt för första gången både på Emmaboda och på Way out west.

På Olivias studentbal
Typ kl sex i en skog i Mölndal nånstans
“Följ pilen in i skogen” var vårt motto vid denna tid

Sen tog året slut rätt snabbt. Firade en för-jul i Wien, och sedan den 24e med Sebbes familj, för att den 25e fara över havet till Uruguay (med 12h stopp i Madrid där vi avnjöt en öl och faktiskt hann med att träffa Carlos från Montpellier). Nyåret firades in på en strand utanför Sebbes pappas hus, ensamma bara Sebbe och jag. Mycket lugnt och mysigt.

Så 2017 inleddes alltså i Uruguay, närmare bestmämt La Paloma. Vi spenderade rätt mycket tid till att fightas med Iberia för att få rätt på våra borttappade väskor, men de kom till slut fram med förenade krafter med Team Mums. På El Rancho (som det kallas där Alvaro bor om Uruguay-somrarna) fanns massa jättegulliga hundvalpar som vi döpte. Vi läste böcker, solade och tog det lugnt, gosade med valpar, var fascinerade (åtminstone jag) av hur casually marijuana röktes hela tiden (lagligt där ju) – finns inte mycket att göra där mer än så.

Spartansk diskning med nyfikna hundvalpar till hjälp

Efter La Paloma drog vi vidare till Montevideo, där vi bodde i Karins och Alvaros lägenhet de fortfarande hade då från deras tid i Uruguay. Vi träffade Sebbes faster och kusiner innan det bar vidare igen för semester deluxe i Florianópolis, Brasilien där vi stannde i nästan två veckor och hade det riktigt gött. Sen vidare igen till Iguazu-fallen (på den brasilianska sidan) och sedan till Asunción i Paraguay (minst besökta landet i Latinamerika – förståeligt) där vi råkade stanna lite för länge.

Mäktiga fall

Därefter tog vi vårt pick och pack vidare till Ecuador och landade flera tusen meter över havet i Quito där det var väldigt kallt jämfört med Brasilien. Vi gick Quilitoa-loopen (mycket häftigt!!!) i Anderna, och så hängde vi på kusten i Ayampe som var vårt sista stopp innan hemresa från Quito i slutet på februari.

Äntligen över krönet på Quilitoa-sjön (gammal vulkan) som var slutmålet efter tre dagars vandring!

Väl hemma i Gbgay igen så började jobb-sökandet. Både jag och Sebbe var lite stressade över detta men jag fick ihop det med lite olika föreläsningsjobb och Svenska för asylsökande etc. Gick i mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern (året innan, som var mitt första Första maj-firande som vuxen, gick jag med F!), och någonstans här började jag väl så smått identifiera mig som anarkist? I alla fall lite grand. Gick i rödsvarta blocket och det var fett. Klippte även av mig en del hår! Började även jobba som projektledare för West Pride Ung och lärde känna Alex<3 Var mycket bra för min hbtq-identitet (som jag kände inte riktigt recognisade:s när jag var ihop med en kille – ja tyvärr kändes det så, internalised bifobi för det kom inte utifrån, bara från mig själv) att få reclaima den genom att jobba med pride. Träffade Max och Jacob från USA på Djursvik. Började med acryoga. Gjorde succé med West Pride Ung (men fick också upp ögonen för hur fucked up West Pride kan vara när en får se det innifrån…)

På mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern!
Jag och Alex på parad-dagen. Så tacksam för att ha lärt känna honom<3

Åkte på tre dagars cykelsemester söderut med Sebbe, vi hann till Falkenberg, vi cyklade även till Norsesund för midsommarfirande. Började hänga rejält med Mim den våren och sommaren också, och vi blev snabbt väldigt nära vänner.<3 Så tre nya fina väntillskott 2016 och 2017: Popp, Alex och Mim! 🙂 Min födelsedag firades i Madrid där jag var på *studieresa* med West Pride-crew:et. Där upplevde jag även min första panikångest-attack, orsakad av jättejättejättemånga människr (män) på en väldigt trång gata. Var på Emmaboda med Mim och hade skitkul (vi plankade in). Flyttade in hos Sebbe 🙂

På tåget mot Emmaboda

Gjorde blixtvisit till Luleå (med flyg…) för att fira Adde (sebbes brors) 25-årsdag. Demonstrerade mot nazister den legendariska 30e september. Startade bokklubb med framför allt Mim, Popp och Klara. Gjorde min sista flygresa (hoppas jag, eller i alla fall på väldigt länge – har stannat på marken sen dess) till Wien tillsammans med Sebbe för att hälsa på mami i oktober. Klippte håret kort.

Jag och Åsa på Göteborg mot nazism 30 september 2017
Weise-bier i Wien

2018 firades in i Åsas stuga nånstans i Bohusän (minns inte var). Jag och Sebbe hade det lite knackigt vid denna tid och jag minns att jag på nyårsafton tänkte “2018 blir året vi gör slut”. Så blev det inte, för vi öppnade upp vår relation och det räddade det. I kombination med att jag flyttade ut från Sebbes lägenhet i Majorna i mars, och in i kollektivet Sköna Bönors Kåk i Biskopsgården. Jag och Sebbe repade oss! Eller, vi hade två stora kriser men vi repade oss.

Bokklubben i Skåne i april 2018

Åkte till Skåne med bokklubben en helg i april. Det var bastufesternas år, var på tre stycken – en i april, en i maj och en i december 2018. Alla var amazing men maj var nog bäst, för det var så otroligt varmt. Jobbade på med mitt projektledarjobb på Vi Unga som jag kirrat i september 2017, jobbade 50% och hade det rätt gött. Hade en stor fest i kollektivet i maj, trivdes rätt bra i Biskop även om jag cyklade mycket över bron till Sebbe 🙂 Hängde fortfarande mycket med Mim och Popp mest.

Kvällsbad på bastufesten i maj

Sommaren 2018 var som ni vet sjuk. Det var SÅ VARMT. Fast jag älskade det, för mitt jobb var väldigt icke-betungande (skrev på slutrapporten och kunde alltså göra det varsomhelst ifrån). Jag och Sebbe åkte ner till Europa i några veckor, via Berlin, där vi hälsade på Merlin, Prag, Wien och sedan Kroatien. Vi bussade oss mellan alla städer och bilade med pappa hem från Wien. En underbar resa! Direkt när vi kom hem var det midsommarfirande på Tjörn. Och sen bar det ut i Europa igen för Fusion-festivalen i Tyskland vilket var amazing, och på segeltur med Mim och Tobbe som var lika amazing. Som sagt, “jobbade” ju denna sommar med att skriva en rapport och hade alltså inga tider att passa, och dessutom var vädret 30 grader och sol typ hela tiden.

I Prag
Kranstillverkning med Per, Sebbe, jag, Popp, Hilma och Anti
Dansar på Fusion
Nakenbad på en bohuslänsk klippa med Mim

Jag och Sebbe var också och vandrade! Till Kebnekaise närmare bestämt, inklusive bestigning som var FETT jobbigt men så stolt över det. Otrolig tur med vädret såklart.

På väg upp mot Kebnekaises topp
Sommaren led mot sitt slut med jag och Popp och Mim och några fler hann också med Statement-festivalen ihop

2018 var också viktigt politiskt, för jag startade nämligen den autonoma och antikapitalistiska hbtq-festivalen Reclaim Pride som ett svar på kommersialiseringen av pride. I början, i mars 2018, var det bara jag och Stephanie. Det var många som ville ha en annan pride, men det var bara vi som tog tag i att förverkliga det. Så småningom växte det, och i augusti gick det av stapeln med bravur. Och året efter fanns det fortfarande kvar – helt utan min medverkan! Så coolt att nåt som jag startade blev så stort. Och att folk som jag inte har någon aning om vet vad det är! Är så stolt över det, även om det skapade en del stress och ångest också (speciellt över Fuckförbundets medverkan eller icke medverkan som vi var oense om i arrangörsgruppen). Icke desto mindre, jag är oerhört stolt över min lilla Reclaim Pride-bebis, som än idag lever vidare.

Jag och Stephanie som startade Reclaim Pride tillsammans på första festivaldagen, pustar ut med en allt för sen lunch. Programmet var Nino Mick bland annat med och fixade, tröjorna designade jag men Mo hjälpte till att trycka upp, Helena och Gabbe var ansvariga för dekoren, Jo för konsten osv osv osv. Vi var ett härligt gäng som tillsammans fick detta att funka <3

Och sen så bar det ju av till Lund! Och mitt nya liv som master-student började med allt vad det innebär. Massor av nya härliga vänner, massor av nya erfarenheter. Älskade att börja ett nytt kapitel i livet!

Cyklar omkring på Lunds kullerstensgator
Jag och Sebbe tillsammans med Alina, Jodie, Matilda och David – fyra av många nya fina vänskaper från LUMES <3

2019 firades in här i Spekeröd tillsammans med Sebbe, Åsa, Simone, Joel, Anti och Popp. Vi hade ett lugnt men otroligt kul nyår med bastu, fantastisk mat, skogspromenad, obefintliga fyrverkerier, massor av sardinen och sällskapsspel. Tillbaka i Lund i januari gjorde vi vår första XR-aktion, som jag börjat engagera mig lite grand i på slutet av 2018. Sen gick året snabbt.

Efter vår första aktion
Parren, jag och Sebbe på cykeltur för att leta skog nån gång i slutet på februari
Den 15e mars var det den stora klimatmarschen initierad av Greta Thunberg och jag höll nåt tal
Sebbe och jag mötte upp Popp och Anti för en helg vid havet
Syrran hälsade på i mars och vi åkte till Dalby Stenbrott och picknickade ett gäng

Den 15e april inleddes “International Rebellion Week” med XR, och nånstans här började jag lägga märke till Paulina för vi gjorde nån grej med XR tillsammans. Det var en mycket lyckad vecka då vi i Lund gjorde en massa grejer, och dessutom hade det väldigt fint ihop. Sen fick jag även uppleva Valborgsfirande i Lund (Systembolaget är, till skillnad från alla andra städer i Sverige, stängt på Valborg i Lund haha). I slutet på maj var det dags för Skogsfesten!! Så kul festival och jag kom verkligen närmare Paulina, Ronja, Lise och Claudia som alla läser mastern i humanekologi och är engagerade i aktivism. Dessutom kom jag och Popp väldigt nära varandra också, då hon och jag hände väldigt mycket.<3

Första bilden på mig & Paulina hehe
XR-gänget på Stortorget
Valborgs-brunch
Grillning i “skogen” i Lomma en vacker majdag med Mathilde, Sebbe, David, Parren och Lisa
Mitt crew på Skogsfesten
Jag och partyloppan Popp på utkikspunkt i de Dalsländska skogarna
Dansgolvet var epic med laser, discokula, rökmaskin och strobelights på min 25årsfest

Sen den 15e juni var det dags för min 25-årsfest! Den var underbar. Kort därefter bar det av till Fusion, denna gång med Sebbe och hans pappa och bror. Vandrade även hela TVÅ gånger sommaren, 2018, en gång med Sebbe (en del av Kungsleden, till Saltoloukta), och en gång med mamma (Jämtlandstriangeln). Jag och mamma hade lite sämre tur med vädret, men fint var det ändå. <3

Taggade på Fusion
I arbetskläderna från Jubileumsparken där jag jobbade sommaren 2019
På tur med mamsen

Och så var det tillbaka i Lund i september. Där jag rätt snabbt insåg att jag visst hade känslor för Paulina, när jag träffade henne igen. Och sedan följde en emotionellt turbulent höst som ni vet, mycket upp och ner, men det slutade med att jag och Sebbe gjorde slut. Festade mer än vanligt och pluggade mindre än vanligt, men allt ordnade till slut upp sig mot slutet av terminen, men det var en påfrestande tid. Det som var bra med hösten var förstås att jag började hänga mer och mer med Paulina som gjorde mig väldigt glad <3 Vi var i Berlin på det internationella upproret med XR, och i Köpenhamn där vi mötte upp Alex och Sofie, och i Stockholm för Marxkonferens. Och en massa andra fina saker som vi gjorde ihop, och som avslutades med att jag flyttade in på Strawberry farm i december i brist på boende.

På drejkurs med mamma och Olivia i oktober
Ockuperar rondell i Berlin
I köpenhamn
När jag flyttat in på Strawberry farm fick en inte se solen mycket. Men här var en dag i början av december då vi rusade ut i trädgården för att fånga lite strålar!
Mina roomisar i december

Och nu är 2019 till ända, och likaså årtiondet. 2020 firade jag in i Kungälv tillsammans med Mim, Tobbe, Jenny, Yrsa och Christian. Saknade Paulina ca hela tiden. Om jag får spå 20-talet så tror jag det kommer innebära nya utmaningar karriärmässigt – jag kommer väl förhoppningsvis skaffa nåt slags jobb. Och kanske, kanske kommer jag få barn under de närmsta tio åren, who knows. Gott nytt årtionde, och gott slut. Hejdå 2010-talet, vi ses aldrig mer igen.

Sommarpratarna (9-14:e juli)

Thursday, July 23rd, 2015

Fortsätter med lite kommentarer på årets sommarprat! Mina tidigare inlägg om sommarpratarna hittar du här, här och här!

Arash “Ash” Pournori (sändes 9:e juli)

Arash "Ash" Pournouri. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Arash är alltså “mannen som skapade DJ-fenomenet Avicii” enligt beskrivningen på Sveriges Radio. Han var den som upptäckte Avicii, då Tim, och var hans manager, fixade allting runtomkring musiken som var det som Avicii endast skulle ägna sig åt. Jag tyckte det var ett ganska bra sommarprat och en fick en bild av Arash som en väldigt driven och skicklig entreprenör. Däremot minns jag inte så mycket mer såhär i efterhand av vad han egentligen pratade om, mer än vägen mot att “bygga” en av världens mest kända artister, så pratet berörde mig inte direkt på djupet. Men ändå, trevligt sommarprat liksom.

Marianne Mörck (sändes 10:e juli)

Det här sommarpratet minns jag knappt, så det kan inte ha gjort några större intryck. Men när jag läser om det på Sverigesradio.se så berättar hon om hur det enda hon ville var att sjunga, men att hon är mest känd som receptionisten Ebba i Wallander tydligen (?). Ett sånt där neutralt mys-sommarprat typ.

Robin Paulsson (sändes 11:e juli)

Ja, det märks att Robin Paulsson är komiker och imitatör i sitt sommarprat, han citerar flera personer med klockrena dialekter. Hans sommarprat handlar en hel del om melodifestivalen där han tydligen var programledare (har ingen koll, haha), blandat med en hel del humor. Ganska roligt sommarprat, men inte så mycket mer än så.

Johan Rockström (sändes 12:e juli)

Johan Rockström är professor i miljövetenskap och det är sålunda det hans sommarprat handlar om, miljö alltså. Detta sommarprat gillade jag då ämnet faller mig helt i smaken! Inget direkt upplyftande sommarprat dock, eftersom Rockström droppar tonvis med fakta om hur vi håller på att utrota oss själva med allt bilkörande, flygplansåkande, köttätande, konsumtion, produktion och så vidare. Han förklarar pedagogiskt hur och varför jorden blir varmare och varmare, vilket medför katastrofala följder för oss människor (för som Rockström säger, jorden klarar sig alltid, det är vi själva som kommer dö ut) och andra arter; faktum är att det förmodligen pågår ett massutdöende just nu. Bra sommarprat som jag tycker alla borde lyssna på, just för att ämnet är så viktigt och angeläget!

Nilla Fischer (sändes 13:e juli)

Nilla Fischer är fotbollsspelare och pratar om fotbolls-VM:et som inte riktigt blev som laget hade tänkt sig, om att spela fotboll i pojklag som barn, om migränanfall, om att helt plötsligt bli kär i en kvinna efter ett helt liv i heterosexuella relationer, och om att våga visa denna kärlek öppet. Förutom att Nilla Fischer har en ganska entonig röst, så gillar jag såklart sommarpratet starkt eftersom jag gillar feministiska starka kvinnor i allmänhet, och feministiska starka kvinnor som pratar om viktiga saker (som varför i helvete FIFA förbjöd länderna att kalla VM:et för just VM utan tvingade dem till att kalla det Damfotbolls-VM, varför hon som fotbollsspelare på elitnivå ändå var tvungen att extrajobba för att klara sig, till skillnad från sina manliga kollegor, varför kill- och tjejlag tränas olika redam från början och därmed utvecklas olika, om diskriminering i sportvärlden och om att komma ut som gay och öppet visa sin kärlek) i synnerhet. Ja ni hör ju, bra sommarprat med viktiga ämnen, som ni borde lyssna på!

Magnus Falkehed (sändes 14:e juli)

Magnus Falkehed är en av de journalister som blev kidnappad under sitt utrikeskorrespondent-uppdrag i Syrien, där han var kidnappad i sex veckor tillsammans med sin kollega Niclas Hammarström. Det märks att det är en journalist som gjort detta sommarprat, för damaturgin och spänningen är på topp. Ett jättebra sommarprat om hur det var att tvätta sina smutsiga, urindränkta, dammiga jeans med tvål och vatten i ett sprucket handfat efter att ha gått flera dagar i dem, om att bli misshandlad, om att ändå bilda någon slags relation med sina kidnappare, om svält och skenavrättningar och relationen till familjen där hemma. Älskar att han blandar in flera franska referenser och meningar (han är bosatt i Paris och han träffade sin franska fru i Montpellier av alla ställen!), och spelar en massa fransk musik. Riktigt bra sommarprat!

//ALiCE med ICE

Things I miss

Friday, November 7th, 2014

Mer än halva tiden har gått här i Toulouse (my God!!) och jag börjar få lite hemlängtan. Eller snarare Sverigelängtan. Göteborglängtan. Till och med Stockholmslängtan! Och längtan efter familj och vänner såklart. Saker som jag saknar mest här i Toulouse/Frankrike (förutom vänner och familj):

//Plus que le milieu de mon temps ici a Toulouse a passe et j’ai commencé de manquer la Suéde un peu. Göteborg me manque, et même Stockholm! Et bien sûr mes amis et ma famille. Autres choses qui me manquent ici à Toulouse/France:

  • Halloumi. Fortfarande inte hittat det nånstans. //Un fromage spéciale, je ne pense pas que vous français ont cette awesome fromage…
  • Green choice’s jordnötssmör. Har visserligen hittat ett sockerfritt jordnötssmör. Men inget slår Green choice’s. //Oui, j’ai trouve une buerre des cacahuettes, mais ce n’est pas comme Green Choice…
  • Bättre toaletter. Toaletterna på min skola suger, nough said. //Bonnes toalettes. Nough said.
  • Sockerfria flingor/müsli! Finns bannemej inte nånstans här. Allt har socker i sig. //Céreals non-sucré! Ça, ce n’existe pas ici! 
  • Större boendeyta. ÅÅåååh, lägenheten på 58 kvadrat som jag kommer bo i HELT SJÄLV till våren kommer kännas såååå lyxig jämfört med mitt lilla niokvadratsrum. //Ma chambre est trop pétite.
  • Riktigt kök. Har ju bara kokplatta, ingen ugn och ingen frys här. Oinspirerande (och ganska meckigt) att laga mat. //Une vrai cuisine, ici c’est si pétite.

Ja, det var väl ungefär det. Mycket matrelaterat som ni märkte…. I love food <3 <3. Men det finns ju många bra grejer med mat/dryck här. Vin är till exempel überbilligt, man kan hitta bra viner för 3 € liksom. Och en baguette på 70 cm får du för fem spänn (utnyttjar det rätt ofta). OST är billigt (utnyttjar det också väldigt flitigt, chèvre och brie liksom, I love you!).

//Je pense que c’était tous; la plupart était nourriture haha, j’adore la nourriture.

Men ja, som sagt, friends and family, I MISS YOU. Bara drygt sex veckor tills jag kommer hem för jul (hoppas verkligen på att få fira jul hemma i Götet men mamma och pappa är inne på att resa, please kan vi inte ta det till påsk??). These pictures make me feel a lot better though. <3

//Mes amis et ma famille, vous me manquez! Juste six semaine jusqu’à je retournerai en Suéde pour Noël!

I LOVE YOU

//ALiCE med ICE

Videoblogg 6

Wednesday, November 5th, 2014

Videoblogg nummer 6 till er tjänst. Snackar om Madrid, franska strejken jag träffade på idag, vädret och min lärare från Montpellier! 🙂 Och mitt hår ser knäppt ut men det beror på att jag duschade och borstade aldrig håret. Aja.

//Voici videoblogg numéro 6!

//ALiCE med ICE

Two monhts through Instagram

Monday, August 11th, 2014

Under de senaste två månaderna, nio veckor närmare bestämt, har det instagrammats en del. Alla bilder jag Instagram-redigerade har jag inte publicerat, så här har vi en fin sammanfattning av min underbara sommar i Frankrike och på slutet Spanien; two months through Instagram.

En av de första kvällarna. En mysig gata i Montpellier.image

När vi åt på Montpelliers bästa restaurang Pizzeria Sicilia. Selfie från telefonen med min nya grymma kamera!
image

En dag på stranden med Orlagh, en av de första veckorna i Montpellier
image

Musikfestivalen andra helgen med Orlagh och Benedicte från Irland respektive Norge
image

När Andres och Paul visade mig och Benedicte Lac du Crès!image

En dag då jag kände mig allmänt cool.
image

En annan dag då jag också kände mig cool. Selfie-dags.
image

Carlos, jag och Colm en måndagskväll då vi var ute alldeles för sent och drack alldeles för mycket öl på alldeles för tomma magarimageEn väldigt suddig bild från en lika suddig kväll. “I love you guys!!!” – Paul.
image

Dagen då min familj äntligen kom och hälsade på, efter fem veckor!
image

Jag och systra mi ovanför en söt liten by, nära där vi bodde
image

Det fanns ett utekök!!! Drömmen efter residensets mörka, 35-gradiga, fönsterlösa och ofräscha kök…
image

Och en dag åkte vi ut till kusten.
image

Så här såg det ut varje kväll. 
image

Nyklippt tjej
image

Bästa dagen på hela resan, och kanske en av de bästa i mitt liv; när Elina, Patrik och Johan överraskade mig. Den glädjen!!!
image

Vi ville förstås fira med champagne.
image

En av mina favoritbilder. <3
image

En kväll i en park.
image

Och sen gick resten av tiden i Montpellier ganska snabbt, för snart åkte jag till Barcelona och träffade denna grymma tjej! <3
image

Och så återförenades jag också med världens bästa Carlos!
image

Och så såklart även reunion nr 3 i Barcelona, med denna fina tjej!
image

En dag på Barceloneta beach.
image

…och sen var det slut. Snipp snapp slut så var sagan slut, för den här gången. För snart åker jag tillbaka till La France igen! 😉

//ALiCE med iCE

Barcelona dag 2

Tuesday, August 5th, 2014

Iförrgår (måndag) blev det en riktig Gaudí-sightseeing här i Barcelona; vi började med att promenera upp till Park Güell (varm promenad må jag säga) som är en storslagen park med fantastisk utsikt över staden, och med den utmärkande arkitekturen från Gaudí. Där hängde vi en stund och njöt av utsikten, innan vi gick vidare till La Sagrada Família som är en katedral Gaudí också konstruerat. Mycket intressant och annorlunda arkitektur – gotiskt och liksom Djungelboken-feeling.

Park Güell

Utsikt från Park Gũell

Vilopaus i skuggan

La Sagrada Família – fortfarande under konstruktion eftersom den inte är helt färdig

Från Sagrada Família tog vi tunnelbanan in till centrum; den berömda och turisttäta La Rambla. Innan vi gick dit hann jag dock beundra ytterligare ett av Gaudis kända verk, nämligen ett av hans hus.

Från La Rambla (där jag höll hårt i handväskan, inte blivit ficktjuvad ännu peppar peppar), tog vi en tvärgata mot *whateveritscalled* för att käka lunch på ett veganskt och ekologiskt café Bea spanat in. Grönsaksburgare på hemmagjort bröd med hummus och sallad för 4,5 € – ¡ muy bien !

Efter lunchen fick Bea gå tillbaka till La Rambla eftersom hennes jobbpass började vid 15, och jag gick omkring på shoppinggatorna medan jag väntade på Carlos som kom med bil söderifrån. Såååå kul att träffa honom igen! Obligatorisk reunion-öl framför katedralen såklart, con el mio querido amigo espagnol Carlos ! (Skrev förresten det där spanska helt utan hjälp så har ingen aning om det är rätt). Vi pratade om Montpellier, vad som hänt sen sist, och så hann vi med en till öl innan vi hämtade upp Bea när hon slutat vid åtta. Vi körde hem till (Barcelonas bästa stadsdel) Gracia för att duscha och byta om hos Bea, och sen gick vi ut igen och spenderade kvällen på ett av Gracias alla mysiga små torg med Estrellas, prat (vi hann avverka både spanska, franska och svenska men mest engelska så att alla skulle kunna hänga med, haha) och världens trevligaste umgänge!

Katedralen

Reunion con mi querido amigo español Carlos!

Carlos och Bea på kvällen i Gràcia

Vi kom hem relativt sent och jag somnade supergott och tungt bredvid Bea, och råkade sova till kvart över tio idag trots de ständiga typ 27 graderna inomhus. Man har ju vant sig vid det här laget 😉

//ALiCE med ICE

Mon dernière soir ici à Montpellier

Saturday, August 2nd, 2014

Igår var det dags för Les Estivals igen. Alltså vin-festivalen varje fredag (c’est La France!). Det såg ut ungefär såhär (sorry för kvallen; mobilen agerade kamera:

Sen började det regna lite. Jag skyddade sminket (det som jag för en gångs skull satt på mig, kör ju typ alltid utan smink men igår var det ju liksom sista party-fredag = smink) med en Monoprix-påse och det såg ut ungefär såhär:

Jag och min chica espagnol Paula! Här fick det duga utan plastpåse. Skyll på Sam för suddig bild.

Sen gick kvällen och vi var hemma en sväng hos Paula och sen en sväng till Milk och sen slutdestination Rockstore där vi stannade till inte allt för sent, så vi gick hem och hängde i Sams rum och berättade spökhistorier istället. Sen sov jag i typ fem timmar och så var det idag! Hade ställt alarmet på 9.15 för att komma upp och packa det sista och lämna rummet innan kl 10. Idag (lördag) är ju nämligen den dag då jag officiellt drar, men jag åker inte till Barcelona förrän imorgon. Så just nu ligger jag uppe i Andres rum i förhoppning om att hans nya roomie inte anländer förrän imorgon så att jag kan sova ostört i den tomma sängen, haha. Återstår att se hur det går men än så länge ingen ny roomie 😉

Eftersom jag inte fick vara i mitt rum idag pga städning har jag varit med Sam och Wauter hela dagen, vi kollade på film (lite schletna från igår) och sen gick vi till Wauters hotell för natten och badade i poolen där. Wauter flyger hem med Air France men hans flyg idag ställdes in så han fick boka en hotellnatt –> bokade ett hotell med pool –> smusslade in mig och Sam så vi fick lyxen att gotta oss vid en hotellpool med SOLSTOLAR. Tänka sig. Vilken lyx! Alltså, man underskattar verkligen lyxen att ligga i en solstål istället för på sand. Var så skönt <3 <3 <3 Tack Wauter <3 <3 <3

Innan jag publicerar tänkte jag bara berätta om något jag lyckades accomplisha igår; nämligen att få brännskador på huden av mat. Av M A T. Wait, what? Jag hade alltså värmt en banan + kakao i micron för att den skulle bli sådär mjuk och söt och kladdig att äta med saltade jordnötter och naturell yoghurt. Gick med den varma tallriken i handen och skulle öppna min dörr, men problemet är att min (ex-)dörr är otroligt seg och jag har ofta fått trycka in koden 4-5 gånger innan det faktiskt funkar. Så även denna gång. Och tallriken riktigt brände i handen på mig – så jag liksom slant och bananen rann över kanten och hamnade bland annat på min hand och på mitt lår och det gjorde så jäkla ont och jag kunde ju inte göra någonting för jag hade händerna fulla och kunde inte tappa tallriken för då skulle den gå sönder och jag bara kände hur huden brände och AJ AJ AJ. Satt sedan med handen i en skål med vatten och med en icke isig isklabbe (vi har ingen frys här så den var liksom bara kyl-kall) mot låret i typ tre timmar. Bytte ut med kalla vinflaskor däremellan. Och sen fick jag dessa fina brännsår, enligt orsakade av varm BANAN:

Så nu vet ni hur klantig jag kan vara också. Yay! Imorgon lämnar jag Montpellier och drar till Barcelona. Men jag kommer komma tillbaka hit, nån gång i framtiden. Och så ska jag ju sova min sista natt här också. Vi hörs imorgon! À bientôt!

(För lat för fransk översättning idag)

//ALiCE med ICE

Hier et au jour d’hui

Sunday, July 27th, 2014

Igår hängde jag på stranden hela dagen. Jag har nu bott i Montpellier i sju veckor, och har alltid tagit the free bus från samma ställe, och alltid kommit till samma strand (Carnon-Est). Men nu – efter sju veckor – upptäckte jag att ojdå, detta var nytt, känner jag inte igen..? Det finns tydligen två bussar och den jag lyckades ta igår gick till Carnon-Ouest. Solen var lika varm, stranden lika sandig och havet lika varmt som på Carnon-Est.

På väg hem så gick jag förbi en högljudd demonstration. De demonstrerade, som ni ser, för Palestina och Gaza. Extra aktuellt så här i dessa tider med allt som händer vid Gaza-remsan. Jag skall erkänna att jag inte är helt påläst med hela den långa Israel/Palestina-storyn, men vad som sker i Gaza just nu med så många oskyldiga och civila döda är fruktansvärt. Dock känns det som om det aldrig kommer bli något slut på den där konflikten…

På kvällen hängde jag med mina residens-buddies, vi satt i parken och drack vin (basically what you do here in Montpellier) och sen gick vi vidare till Barbarousse och till sist Rockstore. Jag hade superkul! Och idag har jag varit vid sjön med typ halva I.L.A.-kåren. Det var hur många som helst av oss där, mycket trevligt! Blev dock bara fyra bilder:

Resumé francais: Hier, j’ai été à la plage toute la journée. Je habitais ici à Montpellier pendant sept semaines maintenant, et j’ai toujours pris la même bus de le même arrêt, et je suis toujours arrivée à la même plage… Mais pas hier! Apparemment, il y a deux different bus, qui vont à Carnon-Est et Carnon-Ouest (deux different plages). En tout facon, le soleil était aussi chaud, la plage aussi sablonneuse et la mer aussi chaude que l’autre plage.
Dans ma promenade à la maison, j’ai passé un demonstration pour Gaza, qui est trés actuel maintenant avec tout le choses qui se passent en Gaza à ce moment.
Le soir, j’ai été avec mes résidence-amis, nous avons été dans le parc de peyrou, bu le vin et sorti à Barbarousse et un peu plus tard à Rockstore. C’était très bien! Au jourd’hui, je suis allée à la plage avec beacoup de personnes d’I.L.A!

//ALiCE med ICE

Le dernière jour avec mes amis

Friday, July 25th, 2014

…och idag vaknade vi upp till sista dagen för Elina, Patrik och Johan här i Montpellier! Vi var hemma ganska sent igår, så jag var rätt trött när jag gick till skolan, men jag pallrade mig i alla fall dit…. fast stannade bara halva lektionen. På fredagar brukar vi ändå köra lekar och spel sista timmen så det gjorde ju inte så mycket, och så ville jag ta vara på de sista timmarna som de var här! Vi spenderade dagen innan de åkte vid två, med att käka lunch bestående av Häägen Daz-glass! Haha, så dyrt men så gott. Gick inte att välja, jag hade först tänkt att ta två kulor men det fick bli tre för det fanns så mycket gott. Dessa tre är värlsmästare i glassätning för övrigt, så underbara! Här är de sista bilderna från idag, innan de lämnade Montpellier för att köra vidare mot Tyskland:

Dagarna som ni har varit här, Elitelina, Patrik och Johan, har varit sååå härliga och roliga. Detta var den bästa försenade födelsedagspresenten och överraskningen jag någonsin kunnat få. Ni är så himla fina och underbara och ni betyder så mycket för mig. I love you guys. Tack för att ni kom hit! Massa kärlek <3 <3

Résumé francaise: Au jourd’hui, a été le dernière jour que mes amis étaient ici à Montpellier. Avant qu’ils ont parti, nous avons mangé déjeuner dans un Häägen Daz-café – la glace! C’était siiiii bonne. Ces jours quand ils ont été ici, avaient été si bien. Je suis si heureuse d’avoir si bons amis. Je vous aime! <3

//ALiCE med ICE

24/7-2014 – Lac du Crés & Les esplanades

Friday, July 25th, 2014

Igår (torsdag 24/7-2014) pallrade jag mig upp och gick hela dagen i skolan, medan de andra tog en powerwalk och upptäckte Montpellier. När jag slutat vid 12 gick vi till Monoprix för att köpa med oss lunch bestående av massa god frukt, och sedan tog vi bilen till Lac du Crés (ni vet sjön jag pratat om), vilket vi också hittade utan problem! Där hängde vi hela eftermiddagen och badade i det supervarma vattnet, motionssimmade, solade, pratade och käkade frukt tills vi kände oss nöjda med solning för idag.

Väl hemma igen duschade vi och gjorde i ordning oss, och reserverade bord på ytterligare en italiensk restaurang (italiensk mat är bäst!). Vi reserverade inte förrän vid 20, så när vi var färdiga vid 18 tänkte vi att vi går och sätter oss i parken vid Les esplanades för att bara hänga och snacka lite. Efter en stund insåg jag att vi satt precis bredvid några spanjorer jag lärde känna förra helgen (de går också på I.L.A.) så då satte vi oss och snackade med dem en stund. Så himla härligt med människorna här – alla är så välkomnande och glada! Jag hade liksom träffat Paula och de andra spanjorerna en enda gång, men de bara “kom och sätt er här med oss!”. Så härligt!

När klockan började närma sig åtta gav vi oss av till restaurangen för att käka middag. Pizza för mig och Patrik och lasagne respektive pasta för Johan och Elina. Mycket trevlig och söt servitör så pluspoäng för det! Och trevligt sällskap såklart. 🙂

När vi käkat klart och betalat, bestämde vi oss för att gå tillbaka till parken – det var ju så trevligt! Då tog jag dock inte med min kamera, så den enda bilden jag har är den här på mig och Colm – vi tänkte att vi måste ta en bild och skicka till Carlos i Spanien och säga att vi saknar honom, “the fucking legend” (citat Colm, tänk er en riktigt irländsk dialekt).

I parken joinade massor av trevliga människor från I.L.A., och vi pratade och sjöng till Johans gitarrspelande. En riktigt trevlig kväll som avslutades med hemgång vid halv två-tiden och sova den sista natten bredvid världens bästa Elitelina igen. <3

Résumé français: Hier, nous sommes allées au lac du Crés aprés mon école. C’était si chaud mais bien sûr sympa! Le soir, nous allons mangé dans un restaurant italien un autre fois (nouriture italienne <3 <3), et aprés nous sommes allées au le parc pour socialiser, parler et chanter avec les autres personnes d’I.L.A. C’était un si bon soir!

//ALiCE med ICE