Tag: Musikhjälpen

Det är hemskt att det skall behöva krävas ett foto av en liten pojke som spolats upp på en strand vid Medelhavet för att världen skall vakna och inse vad som pågår, och att det bara inte kan fortsätta såhär. Det här är den största flyktingkatastrofen sedan Andra Världskriget och bilden av pojken har blivit som en symbol för det fruktansvärda som sker just nu när människor flyr från Syrien. Och folk vill hjälpa till. Jag tycker det är fantastiskt att det privata och ideella initiativet Vi gör vad vi kan på dryga tre dagar redan samlat ihop över 6 miljoner kronor till flyktingarna på Lesbos. Sex miljoner! Att jämföra med förra årets Musikhjälpen som kom upp i över 30 miljoner kronor, men då är det ett mediajippo med massor av kända artister, auktioner och dygnet runt-sändning. Här kan du skänka pengar till insamlingen: Swish 0702-093 303, SEB-konto: 5694 05 824 28 (Ulrika Schreil).

Men allt går alltid att problematisera. Jag hoppas att även när detta fruktansvärda är över, att vi skall fortsätta ha öppna armar. Att vi skall fortsätta öppna våra hjärtan för att citera förre statsministern, att vi skall fortsätta öppna våra dörrar för flyktingarna, utan att det skall krävas en bild på en treårig pojke som drunknat för att vi skall göra detta. Utan att tusentals människor skall behöva drunkna i Medelhavet för att vi skall förstå allvaret och vilja öppna gränserna. För öppna gränserna, det måste vi.

Vi i Sverige och Europa hade bara turen att födas här, vi vann i livets lotteri. Argument som att invandringen skapar problem, att vi inte kan ta hand om invandrare och så vidare spelar egentligen ingen roll, för vilka är vi att hindra människor från att komma hit? Varför har vi, som bara råkade ha turen att födas i ett land en inte behöver fly ifrån, rätten att sätta upp murar och neka människor asyl? Hela det synsättet är sjukt, att se på ett geografiskt område som “sitt”, och att sätta upp murar för att skydda det.

Till dig som hävdar att “Sverige måste bevaras svenskt” och “vi måste värna om vår kultur” och “Sverige är mitt land, inte ert” och “vi kan inte ta in för många flyktingar”. Du hade bara tur som föddes här. Det kunde lika gärna varit du som behövde sätta dig och din familj i en överfull och osäker båt för att genomföra den riskfyllda resan över Medelhavet, för att alternativet att stanna är ännu farligare. Om du nu tycker att historia, tradition och att “bevara Sverige svenskt” är så viktigt, då kan du också ta ansvar för vad dina europeiska förfäder gjorde; hänsynslöst tog över världen och roffade åt sig allt i sin väg, vilket är anledningen till att du har det så bra idag, det kallas postkoloniala perspektiv. Då kan du ta ansvar och öppna dina armar för de som drog de kortare strået i livets lotteri, och föddes i krigets Syrien eller andra krigsdrabbade länder.

Avslutar med en hjärtskärande dikt jag hittade på facebook:

Mermaids

I hope they find you baby
On play-mat open floors
I hope they make you seaweed sheets, and wrap you warm on sandy reefs
I hope the corals sway for you, your oyster rattles clutched in hands,
pearls shake with open-eyed amazement watching seahorse bubble bands
I hope the mermaids sing for you and curve the waved to lull your sleep
I hope your tears are wiped by mother octopuses’ eight great feet
I hope you land so softly babies, float onto the ocean’s floor

and hope that we learn up above to welcome people to our shores

to help them out of fleeing boats and let them live upon our lands
too late for you I pray you both sank safely into mermaids’ hands

//ALiCE med ICE