Vi började lördagen med gofrulle ute på den soliga altanen med Carros mamma. Vi bakade blåbärsscones, mmmmmunorgasm! Alltså vilken sommaridyll, va.
Sen gjorde vi i ordning oss inför Pride-paraden som skulle äga rum vid 13-tiden. På med Faggot Apparel-tröjor och regnbågsflaggor! Vi tog oss till Kungsträdgården där vi väntade på att Carros kompisar Jennifer och Jossan skulle dyka upp. Allt var regnbågigt och fint och dessutom fint väder. Tror bannemej minst en av vädergudarna är gay alltså. Minst.
Så kom Jennifer och Jossan! Sommarfina med blommor i håret var de också. Vi satte oss till rätta i skuggan vid Kungsträdgården för att vänta på att paraden skulle börja…
Och så började det! Woop woop!
I början av paraden gick detta ekipage: “Marching for those who can’t”. De gick helt tysta med tejp över munnen, och publiken var först helt tyst och började sedan långsamt att applådera. Detta tycker jag är så fint, och viktigt, och sorgligt på samma gång. Pride-veckan blir lätt en enda lång fest med dans, musik, glädje och kärlek. Och det skall det vara! Men det är också viktigt att komma ihåg, att anledningen till att Pride firas, är för att människor fortfarande inte får lov att vara sig själva i många delar av världen. Inte ens i Sverige; visst är allt tillåtet och fint och accepterande under Pride, men när regnbågsflaggorna plockas ner finns fortfarande homo- och transfobi under ytan, HBTQ-personer begränsas och sexualiseras och många vågar fortfarande inte vara sig själva på grund av konsekvenserna. Och detta är bara i Sverige. “Marching for those who can’t” går för de som lever i länder där samkönade äktenskap inte är tillåtet, där de blir hotade och trakasserade eller till och med riskerar dödsstraff. Så viktigt.
Det kanske inte syns, men här går i alla fall Mark Levengood och Jonas Gardell!
Och här har vi Anton Hysén!
Efter ungefär en timme var vi så sugna på att också gå i paraden, så då hoppade vi in i ett ekipage med bra musik. SÅ JÄKLA ROLIGT!!!! Vi gick, eller snarare dansade, med en bra bit, viftade med flaggorna och sjöng med i musiken. Världens bästa förfest, verkligen (vi skulle ju alla gå ut sen på kvällen). Så himla kul. Så mycket glädje!
När vi var helt varma, svettiga och slutkörda av all sång och dans hoppade vi av någonstans för att vila och kolla klart på paraden. Vi lämnade stan vid 18-tiden då paraden var slut, och då hade den börjat klockan 13! Vi åkte tillbaka hem till Carros mamma i Nacka för att duscha, slänga i oss lite mellanmål (pga inte tänkt på att det kan vara smart att äta lunch) och göra i ordning inför kvällen då vi skulle gå ut med Jossan och Jennifer. Så här fina blev vi (älskar min selfie-funktion där jag kan styra kameran via telefonen <3 <3 <3)
(
Vi åkte hem till Jennifer som bor lite närmare stan än Nacka, där vi käkade pizza och förfestade. Woop woop! Slutdestinationen blev till slut Colosseum som ligger i Tele2 Arena. Det var det dyraste inträdet jag någonsin betalat i hela mitt liv (300 kr, gulp!), men det var det värt. Utan att veta om det lyckades vi hamna på Pride:s officiella efterfest, där det var live-uppträdanden och massor av olika dansgolv med grym och väldigt blandad musik som passade alla. Vi hade sååå kul.
Och efter massa massa timmar av dans och varannan vatten, tog vi tunnelbanan och bussen hem och promenerade sedan i soluppgången hem till Carros mamma där vi stupade i säng alldeles för sent. Somrigt (men lite jobbigt…) att promenera hem efter en utekväll då det är alldeles ljust ute. SÅ HIMLA BRA DAG!!!!
//ALiCE med ICE
