Tag: Paris Page 1 of 3

Gamla Disney-filmer

On 21 February 2015

Alltid intressant att kolla på gamla Disney-filmer på dess originalspråk, när man var liten vart det ju bara på svenska. Nu har börjat något sorts projekt med att plöja igenom alla på engelska, hehe. Men jag älskar animerat/tecknat! Som ni kanske minns kollade jag ju på Aristocats i somras och skrev ett långt inlägg om dess kassa, uråldriga könsroller. Aristocats är en sån film jag nog aldrig skulle visa för mina framtida barn av just den anledningen. Sen kan man ju säga vad man vill om Disneys/Pixars filmer men de har ju blivit bättre angående könsrollerna även om fler icke-vita personer, fler icke-heterosexuella par och färre prinsen-räddar-prinsessan-storys utlyses. Anyways, såg i alla fall The hunchback of Notre Dame (1996) igår, och Pocahontas (1995) idag (man får ju passa på när det “bara” är kurslitteratur som skall läsas och inget tentapluggande…). Båda är väldigt intressanta ur historisk och social synpunkt, och med många fler kunskaper i ryggen än vad jag hade när jag såg dem för 10-15 år sedan.

I The hunchback of Notre Dame råder ju ett fruktansvärt hat mot “gypsies” som de benämns i filmen (vet inte om man “får” säga så längre på engelska – på svenska är ju de rätta ordet romer och inte zigenare). De förföljs, baktalas, förnedras och hatas, och är helt enkelt annorlunda, precis som Quasimodo som inte heller “passar in”. Temat med hatet mot romer är ju aktuellt än idag och fastän det i Disneys version slutar lyckligt där “the gypsies” inte längre är utstötta ur samhället, så är det nästan lite smärtsamt att se med tanke på hur verkligheten ser ut. Likadant med Disneys Pocahontas, som är baserat på engelskmännens anländan till Nordamerika 1607, och den första staden Jamestown, dit de kom för att gräva guld med inställningen att indianer är “savages” och “not like us, barely human”. Även här är Disneys version betydligt vackrare än verkligheten som vi ju alla vet hade fruktansvärda konsekvenser för indianerna; i Pocahontas lägger både engelsmännen och indianerna ner vapnen och blir kompisar. Tänk så många nya saker man ser och tänker på när man ser en oskyldig Disney-film sådär en 10-15 år senare!

//ALiCE med ICE

En parlant de Charlie Hebdo

By Alice Andrews

On 08 January 2015

In 1. Vardag, 3. Politik

Som de flesta känner till vid det här laget skedde en attack mot den satiriska tidningen Charlie Hebdo igår i Paris, där tio journalister dödades för den enda handlingen att de utövat sin mänskliga rättighet yttrandefrihet. Det är fruktansvärt och ett brott mot demokratin, de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten som inte får gå obemärkt förbi. Attacken får en att undra; vem skall tystas nästa gång? Vems penna skall knäckas nästa gång?

Här i Toulouse i Frankrike, demonstrationerna och manifestationernas land, har attacken självklart redan uppmärksammats mycket med minnesstunder, tysta minuter och motdemonstrationer, bland annat på Capitole här i Toulouse hölls en tyst minut vid lunch idag. Folk delar andra journalisters teckningar i solidaritet för offren och taggar #jesuischarlie.

Capitole här i Toulouse igår

Med det sagt, är det sorgliga med det hela (förutom det uppenbara i detta fruktansvärda dåd) att den redan ganska utbredda rasismen, stödet för Front National och inte minst islamofobin som finns här i Frankrike (och i andra delar av världen för den delen), säkert mycket på grund av det koloniala arvet, kommer att öka ännu mer. För trots att det här var ett par hänsynslösa extremister som uttryckte sitt hat, så kommer deras handlingar tyvärr för många få stå för en hel religion. De fördomar som redan finns mot islam och miljontals muslimer som grupp kommer att stärkas, på grund av några enskilda. Fler moskéer kommer att brinna och fler muslimer kommer få utstå påhopp (jämför med brinnande synagogor och attacker mot judar på 40-talet). Och Sverigedemokraterna och andra idioter kommer att älska att lägga till detta i sin islamofobi och säga “vad var det jag sa”. (källa 1 SvD , källa 2 GP, källa 3 The Guardian, källa 4 New York Times) (både The Guardian och New York Times skriver by the way om de senaste moskébränderna i Sverige och hur SD ökar. Mitt hopp till mänskligheten förfaller).

Erik Almqvist told you so

Det är viktigt att skilja på muslimer/islam och extremister och deras handlingar. Behövde någonsin blonda skandinaver urskulda sig efter Utöya 2011? Behöver någonsin kristna urskulda sig för att ett par katolska prolife:are attackerar en abortklinik? Knappast.

Ytterligare en aspekt är vad Charlie Hebdo egentligen var för tidning, tydligen publicerade de potentiellt rasistiska och andra tveksamma teckningar.
Update 12/1-2015: Hur det egentligen var är kanske svårt att bedöma som icke-fransk och med bilderna tagna ur sitt sammanhang men det tål i alla fall att tänkas på.

Icke desto mindre skall ingen, någonsin, behöva dö för sin åsikt. Och yttrandefrihet måste värnas om; en mänsklig rättighet och ett verktyg för att sprida information och uttrycka sina åsikter. De olika delarna i den här problematiken är många och komplexa och det kan lätt bli en ond spiral, för hat föder hat. Mina tankar går till offren och deras anhöriga, men också till alla “normala” muslimer där ute i världen, som nu kommer att få utstå hat och förtryck av den enkla anledningen att de går under samma benämning som ett par galna extremister.

//ALiCE med ICE

<3

By Alice Andrews

On 16 October 2014

In Toulouse 17/9-2014 - 17/1-2015

//ALiCE med ICE

Back to reality/Toulouse

By Alice Andrews

On 05 October 2014

In 1. Vardag, Paris 3-5/10-2014, Toulouse 17/9-2014 - 17/1-2015

Hej people! Tillbaka i Toulouse igen. Och tillbaka till verkligheten! Imorgon börjar den på riktigt. Andra skolveckan och jag skall försöka börja med lite plugg, påbörja de uppsatser jag kan (25% av examen i de flesta kurserna). Men jag har haft en fantastisk helg (även om större delen av den bestod av transportering, sju timmar tågresa idag och åtta timmar bilresa i fredags) i Paris med Wilhelm och det är jag glad för 🙂 Tagga ny vecka! Puss från Toulouse

//Bonsoir! Retournée à Toulouse. Et à la verieté! Demain c’est la deuxieme semaine de l’école, et je vais essayer de commancer avec quelque étudies. Mais j’ai eu un weekend fantastique (bien que un grand part de le weekend était de transporter – sept heures dans un train aujourd’hui et huit heure dans une voiture en vendredi) à Paris avec Wilhelm, et je suis si heureuse de ca! 🙂 Bisous de Toulouse

//ALiCE med ICE

Palais Garnier – Soirée de ballets

By Alice Andrews

On 05 October 2014

In 1. Vardag, 2. Kultur, Paris 3-5/10-2014

Har haft en fantastisk kväll med Wilhelm på operan. Kände mig typ adlig av att vara där, herregud så freaking FINT! Och alla var så finklädda! Verkligen så fin byggnad, bara att vistas där är en upplevelse i sig. Sedan var föreställningen FANTASTISKT bra den också. Den var uppdelad i sex akter med en paus i mitten. Den första akten var klassisk ballet med endast ett par ballerinor i skira skjolar och sorglig musik (ej orkester), jättefint. Andra akten var också klassisk balett, inte riktigt lika bra som första. Sedan var det paus, och vi gick omkring och beundrade inredningen (så fint!!).

//J’ai eu un soir fantastique avec Wilhelm au opéra. C’était SI beaux!!! Et tout le monde avaient aussi si beaux vêtements! Le bâtiment était très beaux aussi. C’est une experience just d’être là! Et le spectacle était aussi bien sûr très très bon. C’était vraiment fantastique!!

Andra delen av föreställningen började med en liten uppvisning från dansleverna, och det var inte förrän deras lärare kom ut på slutet och jag såg längdskillnaden som jag fattade att de var barn! De var så duktiga! Efter barnen kom en jättebra akt med livemusik från två män som spelade dragspel och tre manliga balettdansörer som var jätteduktiga, och det var en liten annorlunda dans. Mycket bra! Därefter var det dags för Svansjöns-inspirerad klassisk balett med stora tyllskjolar i svart och vitt och livemusik från orkestern. Oerhört vackert. Och så var det den allra sista akten, som kan beskrivas som en lång eftertext – hela balettkompaniet samt baletteleverna deltog. Jätteroligt att se! Jag tror att det var något extra, för det höll på ganska länge eftersom det var sista kvällen föreställningen spelades. Så det var massor av involverade personer uppe på scen och applåderna rungade i säkert en kvart. Bland annat var t.ex. Nathalie Portmans man uppe på scen, han är typ chef eller något sådant och bor numera i Paris, så det är mycket möjligt att Nathalie Portman var där någonstans också, med tanke på att det var sista föreställningen. Och vilken föreställning! Så nöjd att vi köpte biljetter. Tänk vilken tur vi hade att få biljetter (visserligen med begränsad sikt, vi fick lite ont i ryggen av att sitta framåtlutade och böjda över kanten) (samt lite svindel pga satt högst upp) för 10 € styck till en så bra föreställning som dessutom spelades sista kvällen!

//Les danseurs et danseuses étaient si bons. C’était un spectacle avec le ballet classique. Je suis très contante et heureuse que on a ajouté les billets!

//ALiCE med ICE

Paris, Paris

By Alice Andrews

On 04 October 2014

In 1. Vardag, 2. Kultur, Paris 3-5/10-2014, Toulouse 17/9-2014 - 17/1-2015

Så igår åkte jag alltså 70 mil ungefär, i en minibuss med sju andra främmande franska människor. Men det gick skitbra och jag kom äntligen fram till Paris där jag träffade Wilhelm! Så kul att ses igen, och här, i Paris!! Vi tog hos hem till honom i Montmartre-området (bästa området ju!) och gick och handlade lite vin, ost och kex. Jag fräschade till mig och så satt vi och pratade om intressanta saker och drack vin och åt ost som riktiga fransmän, haha. Mycket trevligt!

//Hier je suis allée 700 kilomètres environ, avec un minibus et sept autres étrangers francais. Mais c’était trés bien et je suis arrivée à Paris où j’ai rencontré Wilhelm! Si drôle de se voir, ici, à Paris! On ajoutait le vin et le fromage et parlait des choses interèssant comme vrai gens francais, haha. Très agréable!

När klockan började bli ganska sent, gick vi ut, hittade en trevlig restaurang och fortsatte prata om allt möjligt över förrätt, varmrätt och dricka! Sååå kul att vara i Paris igen, och att kunna sitta ute i oktober sent på kvällen och inte frysa över huvud taget.

Puis, nous sommes allés à un restaurant et nous avons continué le conversation en mangeant. Si drôle d’être à Paris un autre fois, et de s’asseoir au l’exterieur et n’est pas être froid.

På vägen hem passerade vi både Moulin Rouge (som jag missade sist gång i Paris) och Sacré-Coeur.

//Sur la route à la maison, nous avons passé Moulin Rouge et Sacré-Coeur! Si beaux!

Idag sov vi ganska länge pga drack mycket vin igår (haha kan bli så) och kom hem sent. Men skönt att sova ut i alla fall efter föregående dags tidiga uppstigning pga skulle hinna med Blablacar-skjutsen! Vi började i alla fall dagen med att gå till operan, Palais Garnier, för att se om de hade några billiga biljetter för någon föreställning ikväll. Det hade de! Så vi köpte två biljetter för 10 € styck och skall alltså gå på balett ikväll på Paris finaste och berömda operahus. Kul!!

//Aujourd’hui nous avons dormi à assez tard, parce que on a bu assez beaucoup du vin hier, et on a sommeilé assez tard. Nous avons commencé la journée d’aller au opéra, Palais Garnier, pour voir s’ils avaient quelques billets d’un spectacle ce soir. Et ils ont y eu! Donc nous avons ajouté les billets pour 10 € par billet, pour un balet ce soir!!

Sedan åkte vi vidare mot Eiffeltornet – jag sa till Wilhelm att en sak jag måste göra nu när jag är i Paris är att ta minst en bild med Eiffeltornet i bakgrunden. Mycket viktigt. Så då hängde vi där en stund och gjorde slag i saken.

//Et puis, nous sommes allés au Tour Eiffel – j’ai dit à Wilhelm que je dois prendre au moins un photo avec le Tour Eiffel dans le fond. Très important!

Hälsade på mini-frihetsgudinnan också. Visste inte ens att Paris också hade en!

// On a visité la Statue de la liberté aussi. Je ne savais pas que Paris aussi a une!

Tog oss till Chamsp Elysées och Triumfbågen också. Är man i Paris så är man!

// On a vu l’Arc de Triomphe aussi. Si on est à Paris….

Sen var vi hungriga så då åt vi lunch. Pasta för mig och risotto för Wilhelm.

//Et puis nous avions faim, donc on a mangé déjeuner!

Nu är vi hemma igen, jag bloggar och Wilhelm… vet jag faktiskt inte riktigt vad han gör just nu. Vi skall i alla fall käka glass (hehe) och sen göra i ordning oss och ta oss till operan för kvällens föreställning. Det blir kul!! Imorgon åker jag hem till Toulouse igen men har varit en fantastisk kväll igår och dag idag, och det blir nog lika roligt ikväll med föreställningen. Tack bästa Wilhelm för att jag fick komma hit och hälsa på!! <3

//Maintenant, nous sommes à la maison, et on va manger quelque chose et puis nous fixer pour aller au opéra. Il sera drôle!! Demain, je vais rétourner à Paris, mais il a été un sejour fantastique ici à Paris. Merci Wilhelm, qui tu as laissé moi de toi visiter!! <3

Wearing shorts like a boss

By Alice Andrews

On 02 October 2014

In 1. Vardag, Toulouse 17/9-2014 - 17/1-2015

Andra oktober idag and wearing shorts like a boss. Fortfarande sommar i Frankrike!! Och enligt Wilhelm är det varmt även i Paris, som ligger mycker mer norrut än Toulouse, så blir shorts där också! Yay!

//Le séconde d’octobre aujourd’hui et je portes shorts like a boss! C’est encore été en France! Et Wilhelm m’as dit que il fait aussi chaud à Paris, que est située plus nord que Toulouse. Yay!

Jag har lite av ett i-landsproblem. Ska jag eller ska jag inte gå på evenemanget “Toulouse by night” som börjar om exakt 26 minuter? Om jag började göra i ordning mig nu skulle jag bli lite försenad men skulle ändå kunna hänga med en stund. Problemet är att då måste jag göra just det, i ordning mig. Ta mig till centrum (ca 20 min tar det). Ta mig hem igen sen. Och sova för få timmar på det, eftersom jag skall upp ungefär noll sex noll noll imorgon pga ska till Paris (!!!). Värt eller inte värt? Är ju dessutom ganska trött pga gick upp tidigt idag och har haft sex timmars föreläsning på franska idag. Ska jag eller ska jag inte gå? Det blir ju kul. Men det kan ju också vara gött att lägga sig tidigt… Åh… #dagensilandsproblem

//J’ai un *first world problem*. Je vais eller à l’evennemant “Toulouse by night” ou pas? Si je commancait de me fixer maintenant, je pouvais aller et être juste un peu en tard. La problème est que je dois de faire juste ca, me fixer. Et aller au centre-ville. Et puis, retourner plus tard. Et dormir trop peu d’heures parce que je dois me reveiller à 6h00 du matin demain. Je suis aussi un peu fatiguée et j’ai eu six heures des conférences, en francais… Je vais aller ou pas? Il sera drôle. Mais il peut aussi être nice de dormir tôt…. Aaah… #today’sfirstworldproblem

//ALiCE med ICE

Paris baby!

By Alice Andrews

On 30 September 2014

In Toulouse 17/9-2014 - 17/1-2015

Bokade just biljetter till Paris! 65 € tur och retur från Toulouse är ju ändå helt OK pris. Kommer ju dessutom få bo gratis hos Wilhelm!! Yaaay! Happy girl! Bara för det; här är lite bilder från senaste (och första för den delen) gången jag var i Paris med Pierre, i slutet av maj 2013! Herregud vad kallt det var då för övrigt, rekordkallt sista dagarna i maj och det var just då vi var där, haha.

J’ai juste reservé les tickets à Paris! 65 € a retour de Toulouse est assez bonne marché, n’est pas? En plus, je vais rester gratuitement à l’appartement de Wilhelm! Je suis très hereuse! Le derniere fois (et le premier aussi) fois que j’étais à Paris, était en mai 2013, avec Pierre. Et mon dieu, il faisait si froid les dernier jours en mai, juste quand nous avons été là, haha. Voici quelques photos de cette foi là 🙂

//ALiCE med ICE

The greatest thing you’ll ever learn is just to love and be loved in return

By Alice Andrews

On 03 November 2013

In 1. Vardag, Film, Poesi

Jag tittade nyss på en av mina favoritfilmer, Moulin Rouge. OBS, varning för spoiler om ni inte sett den!

Jag har sett den massor av gånger, men den är ju så bra. Jätterolig och lockar till flera skratt, men samtidigt otroligt sorglig. Underbar regi, skickliga skådespelare (Ewan McGregor och Nicole Kidman i huvudrollerna) och fantastiska arrangemang på låtarna. Vi tar oss en titt på storyn..

Christian, en ung författare, reser till Paris för att skriva om “freedom, beauty, truth and love”.

Som av en händelse blir han indragen i en bohemisk pjäs som sätts upp på nattklubben Moulin Rouge.

För att övertyga överhuvudet Harold Zidler om att satsa på pjäsen arrangeras ett privat möte med Moulin Rouges stjärna Satine, där Christian skall läsa upp sin poesi så att hon blir övertygad och därefter kan övertyga Zidler. Problemet är att hertigern och Moulin Rouges investerare, “The Duke”, också lovas ett privat möte med Satine under samma kväll; som gjort för förväxlingar.

“Sat on the roof, and I kicked off the moss, and some of these verses, well they, they’ve got me quite cross. But the sun’s been kind, while I wrote this song. It’s for people like you that, keep it turned on. So excuse me forgetting, but these things I do, you see I’ve forgotten if they’re green or they’re blue. The whole thing is, what I really mean; your’s are the sweetest eyes, I’ve ever seen”.

I tron att Christian är The Duke, blir Satine förälskad i Christian och hans vackra ord.

“My gift is my song. And this one’s for you. And you can tell everybody, that this is your song. It may be quite simple but, now that it’s done. I hope you don’t mind, I hope you don’t mind, that I put down in words… How wonderful life is, now you’re in the world”.

…vilket hon först förnekar sedan hon fått reda på att Christian är en fattig författare.

“Wait. No, please wait. Before, when we were… when you thought I was the Duke, you said that you loved me, a- and I wondered if…”
“It was just an act?”
“Yes.”
“Of course.”
“Oh. It just felt real.”
“Christian, I’m a courtesan. I’m paid to make men believe what they want to believe.”

just-american-trash:</p><p>Ewan, I love you <33<br />

Men Christians och Satines kärlek är stark och trots alla odds (“Never fall in love with a woman who sells herself. It always ends bad”) som står emot dem fortsätter de i hemlighet att träffas under pjäsens repitioner, medan The Duke tror att Satine tillhör honom.

Men snart förstår The Duke vad som försiggår, och hotar med att om inte Satine slutar träffa Christian, så kommer Christian att dödas.

“She’s mine”.

Christian och Satine bestämmer sig för att fly, bort från Paris och bort från Moulin Rouge och Harold Zidler och The Duke.

“I don’t need you anymore! All my life you made believe I was only worth what someone would pay for me! But Christian loves me. He loves me! He loves me, Harold. And that is worth everything! We’re going away from you, away from the Duke, away from the Moulin Rouge!”

Då avslöjar Zidler det som förklarar Satines trötthet och hosta; hon är sjuk – döende i TBC.

“How could I know… in those last fatal days… that a force darker than jealousy… and stronger than love; had began to take hold of Satine…”

Och det enda sättet på vilket hon kan rädda Christian, är att stöta bort honom.

“You’re a great actress, Satine. Make him believe that you don’t love him. Use your talent to save him! Hurt him, Satine. Hurt him to save him. There is no other way. The show must go on. We are creatures of the underworld. We can’t afford to love.”

Hon säger till Christian att hon valt The Duke, att han kan uppfylla hennes skådespelardrömmar, och att det hon och Christian hade inte var på riktigt. På premiärkvällen av pjäsen går Christian tillbaka till Moulin Rouge en sista gång, för att betala sin skuld.

“I owe you nothing. And you are nothing to me. Thank you for curing me of my ridiculous obsession with love.”

Men när Christian är på väg ut från Moulin Rouge påminns han;

“The greatest thing you’ll ever learn is just to love and be loved in return”.

Han stannar, och han hör Satines röst, och han vänder sig om.

“Never knew I could feel like this. Like I’ve never seen the sky before. Want to vanish inside your kiss, every day I’m loving you more and more. Listen to my heart, can you hear it sing? Come back to me- and forgive everything. Seasons may change, winter to spring… I love you ’til the end of time.”

Och till The Dukes stora fasa återförenas de äntligen.

Men när gardinerna fälls ner till ljudet av publikens jublande och applåder, faller Satine ihop. På Christians vita skjorta syns blodfläckar från hennes hostattacker.

“Tell our story Christian, that way I’ll-I’ll always be with you”.

Och så dör hon i hans armar, just när de äntligen fått varandra.

“Days turned into weeks, weeks turned into months, and then on not-so very special day, I sat down at my type-writer and I wrote down our story. A story about a time, a story about a place, a story about the people. But most importantly, a story about love. A love that will live forever. The end.”