Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Tag: prostitution

Book Club Gäris har läst Varat och Varan (Del 2 – Surrogatmödraskap)

By

On 02 January 2018

In 2. Kultur, 3. Politik, Book Club Gäris, Feminism, Litteratur

Detta har blivit en politisk blogg tydligen, och jag tvivlar på att någon verkligen orkar läsa de få men långa inlägg jag skriver. Men men, den här bloggen har alltid varit till för mig själv i första hand, och det kommer vara intressant för mig själv att kunna gå tillbaka och se hur saker jag tycker är intressant förändrats genom åren…. haha.

Hur som helst så skrev jag ju bara om första delen av Varat och Varan av Kajsa Ekis Ekman sist, den om prostitution. Därför tänkte jag också skriva några rader om andra delen, som handlar om surrogatmödraskap. Ytterligare en legalisering som debatteras för både från höger/liberal-håll (pga alla individers friaval och yada yada) och från queer/vänster-håll (moralisera inte över andras val + det är ett av få sätt för hbtq-personer att skaffa barn). Men en mycket relevant fråga kan här ställas: är barn en rättighet? Svar NEJ. Klart som fan det vore sjukt tråkigt om det skulle visa sig att till exempel jag inte kunde få några biologiska barn. Det hade varit en enorm sorg till och med. Men min “rätt” att skaffa barn, kan inte trumfa högre än andra kvinnors rätt att inte bli utnyttjade och exploaterade. Barn är något som i vårt samhälle idag ses som ett behov, fastän det egentligen är ett begär – och här är en stor skillnad. Behov är sådant som tak över huvudet, mat, vatten och beröring – en dör utan detta. Begär däremot, är sådant vi vill ha men inte behöver. För att citera Nina Björk så är det ett kännetecken för överflödssamhället att vi har svårt att skilja mellan begär och behov: vi lär oss att begära det vi inte behöver och kalla dessa begär för behov. Därför har begäret efter barn blivit rätten att använda en kvinnas livmoder efter sina egna behov. Vilket i sin tur har gjort att ekonomiskt starka gruppers önskningar om biologiska barn gjorts till självklara rättigheter. (För ja – det är framför allt fattiga svarta/bruna kvinnor eller arbetarklasskvinnor som hyr ut sina livmödrar, och rika vita västerlänningar som köper dem).

Men altruistiskt surrogatmödraskap då? Många vettiga människor är överens om att surrogatmödraskap där pengar ligger bakom är problematiskt, eftersom det ger incitament för fattiga kvinnor att utsätta sina kroppar för enorm påfrestning och möjligen livsfara i tjugofyra timmar om dygnet under nio månader, till högstbjudande vit privilegierad västerlänning. Däremot är det många, t.ex. liberalen Birgitta Ohlsson, som är för så kallat “altruistiskt surrogatmödraskap”, i betydelsen att surrogatmödrarna bär barn frivilligt, utan ekonomisk ersättning. Många menar till och med att altruistiskt surrogatmödraskap bör tillåtas för att undvika att folk åker utomlands för det kommersiella: det görs en uppdelning mellan altruistiskt, frivilligt och positivt surrogatmödraskap, och påtvingat, kommersiellt och negativt surrogatmödraskap. Retoriken känns igen från prostitutionsdebatten, där det görs en uppdelning mellan de lyckliga, frivilliga “sexarbetarna” (bör legaliseras) och de som tvingas in i sextrafficking (bör förbjudas).

Förutom att det är väldigt svårt att veta om ersättningen verkligen är obefintlig med tanke på att det i länder där altruistiskt surrogatmödraskap är lagligt ändå är kutym att ge ersättning för utlägg relaterade till graviditeten, och där finns ingen reglering, så är det precis som med prostitution omöjligt att dela upp surrogatmödraskap i “bra” och “dåligt” på det här sättet. Som Ekis skriver:

“Om det vore så enkelt att tillåta en form av surrogatmödraskap för att undvika en annan, skulle vi aldrig se britter eller amerikaner söka sig till den indiska marknaden. Eftersom altruistiskt surrogatmödraskap är lagligt i Storbritannien och kommersiellt surrogatmödraskap är lagligt i flera amerikanska delstater, borde det ju räcka för att de skulle stanna hemma. Men det visar sig vara precis tvärtom. Amerikaner och britter dominerar bland köparna i Indien”.

Precis samma som med prostitution med andra ord – i länder där det är lagligt förekommer också mest människotrafficking. Att legalisera ökar risken för svart handel helt enkelt, det är fakta. Återigen – varför ska de få frivilliga surrogatmödrars – eller prostituerades – önskan om att bära någon annans barn (eller ha sex med folk för pengar), trumfa så många fler människors rätt att inte bli utnyttjade, exploaterade och utsatta för smärta och i värsta fall död? För en minimal summa pengar? Återigen, noll klassanalys och noll postkolonial analys.

Rekommenderar återigen denna bok, den är väldigt bra och lättläst. En naturlig fortsättning efter att ha skrivit om prostitution och surrogatmödraskap, vore att skriva om adoption, som också är extremt problematisk, och som handlar om transnationell handel med ojämlika maktförhållanden där rika, vita västerlänningar köper och där fattiga i globala Syd säljer. Adoption är i många fall inte ett bra alternativ till surrogatmödraskap, av flera olika anledningar, men är tyvärr något jag har märkt förespråkas som ett alternativ i diskussioner om surrogatmödraskap. Som om adoption skulle vara bättre, när det ofta också är en mycket smutsig handel. Men det får bli ett annat inlägg, jag ska bara klargöra att jag är för nationell adoption, men ännu hellre fosterhem eller stödhem och liknande. Barn mår oftast bäst hos sina egna föräldrar och många gånger handlar det inte om att barnet är föräldralöst utan att föräldrarna inte har råd att behålla barnet. Istället för att betala en halv miljon till adoptionsbyråerna, borde pengarna gå till föräldrarna så att de kunde försörja sitt barn, eller till landet barnet är fött i så att de kan ordna inomstatliga adoptioner istället. Men som sagt, det är en annan historia. Läs Varat och varan i alla fall! Den var superbra!

 

Book Club Gäris har läst Varat och Varan (del 1 – prostitution)

By

On 29 November 2017

In 2. Kultur, Book Club Gäris, Litteratur

Nu har vi läst vår tredje bok i Bokklubben! Denna gång blev det Kajsa Ekis Ekmans Varat och Varan. Det här är nog min favorit av alla böcker vi läst i bokklubben hittills. En riktig bladvändare, vilket är ett riktigt bra betyg då den inte är skönlitterär.

Boken är i två delar, där den första delen tar upp prostitution och den andra delen surrogatmödraskap. Boken diskuterar diskursen kring de här två fenomenen, hur diskussionerna i samhället går, vilka begrepp som används, men också hur de utsatta personerna dealar med prostitution och surrogat. Exempelvis hur kvinnorna (ja för det är ju mest kvinnor som utsätts) tvingas dela på sig själva för att kunna sälja sina kroppar; det är inte JAG som säljs, utan min kropp. Den psykiska separationen från kroppen är livsnödvändig.

Image result for varat och varan

I prostitutions-delen, den första delen, så diskuterar Ekis som sagt diskursen kring prostitution och hur diskussionerna förändrats under de senaste hundra åren. Hur personer i prostitution förr sågs som svagsinta kvinnor, till att idag i allmänhet pratas om som starka kvinnor. Ekis skriver:

“Den nyliberala ordningen hatar offer, liksom alla system som accepterar ojämlikheter. Att tala om den utsatta människan – den sårbara människan – pekar nämligen på behovet av ett rättvist samhälle och ett socialt skyddsnät. Att tabubelägga offret är ett led i legitimerandet av klassklyftor och könsojämlikheter” (s.33).

Den nyliberala ordningen hatar offer – det är fult att vara ett offer, och genom att prata om personer i prostitution som “sexarbetare”, personer som frivilligt säljer sina kroppar, finns det inga offer och därmed heller inga förövare. När en pratar om “sexarbete” och “sexarbetare” så osynliggörs förövarna, männen, som mycket behändigt tvättas rena. Alla är enskilda individer som gör fria val. Det är genialiskt uträknat av patriarkatet och kapitalet.

Den sexpositiva diskursen, som t.ex. RFSL och till viss del RFSU står för idag, och andra queer:a samhällsaktörer, talar alltså om prostitution som “sexarbete”. Många vill avskaffa sexköpslagen. Detta är så himla intressant – försvarandet av prostitution och fördömandet av sexköpslagen görs med klassisk vänster- och arbetarretorik, t.ex. att “sexarbetare skall ha rätt att organisera sig”, att “det måste finnas fackförbund för sexarbetare” och “det är alla arbetares rättigheter” o.s.v. Till och med utsagor om att “sexarbete” skulle vara normbrytande förekommer. Klassisk vänsterretorik kring prostitution, vilket appellerar till arbetarrörelsen, kommer alltså till samma slutsats som nyliberal retorik där det pratas om individers fria val och yada yada: sexköpslagen är dålig och prostitution bör vara tillåtet. Men i vilka andra sammanhang gastar liberaler om fackförbund? Och om det nu är så viktigt att prostitution ses som arbete (vilket verkar vara extremt viktigt för nyliberaler som t.ex. Birgitta Olsson, men också för queera samhällsaktörer som RFSL och RFSU) – i vilka andra arbeten riskerar “arbetarna” att dö varje gång? I vilka andra arbeten är PTSD vardag? I vilka andra arbeten blir en strypt i en halvtimme? Är det något en får OB för då eller? Ekis skriver:

“Därmed ingår den postmoderna vänstern och den nyliberala höger en tyst pakt. Höger får makten, den postmoderna vänstern får i utbyte rädda ansiktet genom att makten kläs i deras ord. (…) Överallt skall vi läsa in subjekt och aktörskap. (…) En av de mest cyniska och verklighetsfrånvända projekten i denna kohandel är legitimerandet av prostitution som ett ‘arbete’ – vilket, ironiskt nog, dyker upp i Sverige i ett skede då prostitutionen har minskat betydligt. I berättelsen om sexarbetaren är skiftet i maktens retorik som mest tydligt: prostitutionen är samma system, men dess legitimitet är annorlunda. Om den prostituerade under 1800-talet sades vara svagsint, lat, falsk och efterbliven, beskrivs sexsäljaren nu som självständig, stark, sanningsenlig och frigjord – allt det hennes tidigare upplaga inte var. Hon är inte en kvinna att beklaga – hon är snarare en förebild. Med denna bild som snuttefilt kan både nyliberalerna och de postmoderna sova gott, utan att behöva konsultera mordstatistiken”.

Detta tycker jag nog är det mest intressanta – hur den postmoderna vänstern och nyliberala högern från helt olika håll ändå kommer fram till samma sak (d.v.s. prostitution borde vara lagligt). Men som vi sa i bokklubben igår; förmodligen beror det på att kapitalet och patriarkatet approprierat denna retorik, och att det som sagt är makten som förkläs i fina ord för att vi skall gå på deras prostitutionslobbyism. Och det är så effektivt! Det finns en ansenlig andel personer som är prostitutionsliberala, och prostitutionslobbyn är stark. Det finns många samhällsaktörer som är emot sexköpslagen, som t.ex. Rose Alliance och Fuckförbundet. Det finns också väldigt många som idag använder begreppen “sexarbete” och “sexarbetare” vilket är att cementera prostitution som arbete, att osynliggöra förövare och offer, och i smyg kritisera sexköpslagen. Tur att det är många av oss som ser igenom detta.

Prostitution är inte ett arbete, och människor som befinner sig i prostitution är oftast mycket utsatta människor från periferin. Människor – framför allt kvinnor – som traffickeras och av hallickar tvingas ta emot tiotals kunder varje dag, eller människor som tvingats in i prostitution av andra anledningar som exempelvis drogmissbruk, självdestruktivitet, problematisk relation till sex och sexualitet eller tidigare traumatiska händelser. Det är ett faktum att laglig prostitution ökar efterfrågan, normaliserar köpandet av andras kroppar samt ökar trafficking. Det kanske finns ett fåtal “lyckliga horor” – men sexköpslagen är inte till för dem. Varför vill prostitutionsliberala offra så många människors rätt att inte tvingas in i prostitution, trafficking och sexslaveri, till förmån för de få “frivilliga sexarbetares” rätt att att ha kunder som inte kriminaliseras? Den stora massan är ju inte “frivilliga sexarbetare” och det är skrämmande hur dessa prostitutionsliberala, både från nyliberala högern men framför allt från den queera, postmoderna vänstern, vägrar se strukturerna och makthierarkierna bakom – att det är uteslutande män som köper andras kroppar, och att det är uteslutande kvinnor från utsatta ekonomiska positioner ofta från fattigare länder i Globala syd eller Östeuropa. Noll klassanalys, noll könsmaktsordnings-analys, och noll postkolonial analys.

P.S. Spana in det här instagram-kontot om ni vill se prostitutionens verklighet.

#5inistagram 26: Sex till salu

By

On 26 March 2017

In 1. Vardag, 3. Politik, Feminism, Gamla tankar

Dagens tema på #5inistagram är “sex till salu” och det blir ett ypperligt tillfälle att prata om prostitution och sexköpslagen och trafficking. För det är nämligen så, att prostitution och trafficking av människokroppar går inte att hålla isär. Det ena föder det andra. Det är därför som vi aldrig kan legalisera sexköp, för det legitimerar också traffickingen. En kan säga vad en vill om sexköpslagen och stigmatisering och så vidare, men faktumet kvarstår ändå att om det blir lagligt att köpa sex, så kommer också den svarta marknaden blomstra. Det är liksom mer ekonomiskt värt att bara traffickera en människa och som hallick ta hela summan torskarna betalar, istället för att låta de som befinner sig i “frivillig” prostitution ta en del av summan. Dessutom kan en människokropp säljas om och om och om igen. Mycket praktiskt. Kapitalism osv, ni vet. Det är inte som att trafficking inte existerar i Tyskland eller Nederländerna där sexköp är lagligt – faktum är att dessa länder är guldgruvor för hallickar. Eftersom sexköp är lagligt blir det mycket mer normaliserat, efterfrågan ökar och med det sexslavarna.

Vissa som är för legalisering av sexköp kanske skulle hävda att de ju aldrig skulle köpa sex av någon som är traffickerad, som tvingas till att sälja sig av en hallick. De skulle bara köpa sex av de som prostituerar sig “frivilligt” (det här med frivilliga lyckliga horor är en annan femma vi kan diskutera längre ner). Men hur skall du någonsin kunna avgöra huruvida du köper sex av någon som tvingas till det eller inte? Prostitutionen och traffickingen hänger ihop.

Och det är därför vi måste ha sexköpslagen. Den riktar sig mot sexköparna – de som köper sig till samtycke. Det är de som skall bestraffas och inte de som befinner sig i prostitution – ofta gör de det inte för att de vill utan för att de på något sätt är tvingade. Tvingade till följd av fattigdom, drogmissbruk, självskadebeteende – eller trafficking. Många hävdar att det finns lyckliga horor som frivilligt väljer prostitution som ett yrke, och att att prostitution därför måste ses som ett jobb som vilket som helst (som massör använder en ju tex sin kropp för att göra det skönt för sin kund), och att det borde finnas fackförbund osv som gjorde det säkrare för de som befinner sig i prostitution (eftersom det är olagligt att köpa sex i Sverige sker det ju ofta under okontrollerade förhållanden). Det kanske finns lyckliga horor, eller så finns det inte det – men det spelar ingen roll, eftersom prostitution och trafficking av människor är sammankopplat. Legalisering av sexköp ger ökad efterfrågan på att köpa sex, och incitament för att traffickera människor till sexslavar.

Image result for lilya 4-ever

Sen att det generellt är nyliberala män (typ LUF:are) som är för legalisering av sexköp säger ju något. Precis som att det är en massa gubbar som sitter och bestämmer över abortlagarna (något som de har ca noll att göra med eftersom det inte är deras kroppar), så är det generellt män som är för att sexköp skall vara lagligt. För det är inte deras kroppar som traffickeras och tvingas sälja sex till femton män om dagen. Sex är ingen jävla rättighet och per definition är det faktiskt inte sex när du köper dig samtycke – utan våldtäkt.

Min poäng: sexköpslagen är BRA. Vi skall vara stolta att vi har den i Sverige. Sen behöver vi absolut jobba med stigmatiseringen av personer som befinner sig i prostitution, men den stigmatiseringen skulle inte försvinna av att legalisera. Sexköpslagen skuldbelägger torskarna, de som köper sex (förlåt, våldtäkt) och friar de som tvingas till prostitution på ett eller annat sätt. Utan efterfrågan från män, så skulle varken prostitutionen eller traffickingen finnas. Därför är det männen som måste targetas (kom ej på det svenska ordet, sorry).

År 2015 skrev jag ett inlägg om ämnet. Jag var lite mer ambivalent då (efter en diskussion med en LUF:are jag var bekant med), men kom även då fram till att sexköpslagen ändå är bra, eftersom legalisering av sexköp legitimerar rätten att för pengar kunna göra vad en vill med någon annans kropp – att avhumanisera och göra en människa till en vara. Det kan vi inte acceptera. Inlägget hittar ni här. Jag döpte det till “I en perfekt värld hade vi inte ens behövt diskutera sexköpslagens varande eller icke varande”, och det är fortfarande högst sant. Men tills vi har den perfekta världen (om det ens någonsin kommer att hända) så måste vi fortsätta informera om prostitutionens och traffickingens sammankoppling, och visa på hur sexköpslagen fyller sin funktion.

I en perfekt värld hade vi inte ens behövt diskutera sexköpslagens varande eller icke varande

By

On 14 August 2015

In 3. Politik, Feminism

Igår drack jag ett glas vin på Noba med Carro och Simon, och jag och Simon brukar diskutera en del, så även igår. Han är rolig att diskutera med eftersom han är kunnig och politiskt engagerad i LUF (Libeala Ungdomsförbundet) och han lyssnar och tar in det jag säger och är väldigt öppen, men vi tycker olika om vissa saker. Vi hade diskussionen om sexköpslagen redan precis i början när vårt lilla IR-gäng började hänga, och då var jag stenhårt för den svenska modellen och sexköpslagen, medan Simon då rimligtvis var helt emot sexköpslagen och argumenterade för att göra prostitution till ett riktigt yrke med fackförbund osv. Denna diskussion hade vi i början på året, och sen dess har jag börjat tvivla lite, jag blir osäker på var jag egentligen står i frågan. Det är lite samma sak med droger, jag har varit helt stenhårt emot droger och avkriminalisering, men känner ändå numera ett svagt tvivel när jag läser om hur droganvändande och dödsfall till följd av droger snarare ökat i Sverige än minskat, och att exempelvis den danska, liberala modellen varit relativt framgångsrik i jämförelse.

Amnesty

Men hur som helst, det var inte droger detta skulle handla om (det får vi ta en annan gång), utan om prostitution, sexköpslagen och trafficking, med anledning av Amnestys beslut om avkriminalisering av sexköp, som ju ingen kan ha missat. Jag har som sagt alltid tyckt att sexköpslagen är bra och att den svenska modellen är en förebild för andra länder som borde ta efter; den skyddar ju de som säljer men kriminaliserar de som köper. För att citera Feministiskt initiativs partiprogram: “Handeln med människor för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Enligt FN:s beräkningar förs över två miljoner människor över nationsgränserna varje år i syfte att utnyttjas för sexuella ändamål, varav 85 procent är kvinnor och flickor (…) Bakgrunden till att människor hamnar i prostitution kan vara fattigdom, tvång och hot, missbruk eller självskadebeteende. Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är en form av våld och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Arbetet för att minska prostitutionen måste tydligare inriktas på att minska efterfrågan och att kraftfullt avvisa idén om mäns rätt att konsumera och exploatera kvinnors, transpersoners, barns och andra mäns kroppar.”.

Det sista tycker jag är det viktigaste, att kraftfullt avvisa idén om mäns rätt att konsumera och exploatera andras kroppar. För jag står ändå fast vid, att sex inte är någon rättighet; du som man (ja för det är ju till största delen män som köper sex) har inte någon slags rättighet till att få ligga, och sexköp är per definition icke ömsesidigt; hade personen du köper sex av velat ha sex med dig frivilligt, hade du aldrig behövt betala för henom. Att köpa någons kropp för sex; oavsett om det är lagligt eller inte; är att säga att “jag äger dig, jag gör vad jag vill med dig, detta är min rätt”; att avhumanisera och göra en människa till en vara, att anse sig ha rätt till sex och en annan människas kropp. Det har du inte. Sex är ingen rättighet.

Med det sagt, så tycker jag att en avkriminalisering ax sexköp känns väldigt avigt; det är som att säga att det är okej att köpa andra människors kroppar, att bekräfta att sex är en rättighet. Men å andra sidan, som ju förespråkarna för avkriminalisering påpekar, stigmatiserar sexköpslagen de prostituerade, försämrar situationen för sexarbetare (eftersom de tvingas arbeta under osäkrare och mer riskfyllda förhållanden som hos sexköparen istället för på hotell eller i sin egna bostad), ökar sexarbetarnas svårigheter att komma i kontakt med exempelvis sjukvård på grund av skam och stigmatisering, osv osv. Fördelar med en avkriminalisering skulle som Simon säger vara att prostitutionen skulle kunna ske under säkrare förhållanden med fackförbund, fasta löner, skydd mot könssjukdomar, i riktiga lokaler osv osv.

Men i en perfekt värld hade vi inte ens behövt ha den här diskussionen och jag hade inte behövt väga fördelar mot nackdelar med avkriminalisering à Amnesty International (med betoning på International, den svenska sektionen av Amnesty röstade mot förslaget om total avkriminalisering), för i en perfekt värld hade det inte ens funnits en efterfrågan på att köpa sex. I en perfekt värld, hade män inte sett det som sin rättighet att ligga med prostituerade på sina och endast sina villkor. I en perfekt värld, hade kvinnor, barn och män inte tvingats prostituera sig, för att det är det enda sättet att gå runt. I en perfekt värld hade vi inte ens behövt sexköpslagen, för ingen skulle köpa sex.


Från filmen Lilja 4-ever

Tyvärr lever vi ju inte i en perfekt värld, och sexköp kommer förmodligen alltid att vara efterfrågat. Jag tror dock inte på att helt avkriminalisera sexköp, jag tror knappast det kommer minska prostitutionen utan snarare öka den, eftersom det blir lagligt att köpa sex. Säkert kommer positiva effekter märkas om vi avkriminaliserar sexköp så som Amnesty International numera förespråkar, såsom bättre hälsa och säkerhet för de prostituerade, och mindre stigmatisering av desamma. Men som sagt, problemet är ju inte att folk prostituerar sig, problemet är att folk köper sex och anser sig ha rätten till sex, problemet är att sexindustrin skall behöva existera; laglig eller ej; och att den förutsätter exploatering och våld.

All denna debatt har också öppnat mina vita, privilegierade, västerländska ögon för att den svenska modellen är långt ifrån perfekt, och att förbjuda sexköp är uppenbarligen heller ingen lösning, eftersom det fortfarande är ett stort problem i Sverige trots sexköpslagen (var 12:e svenska man har t.ex. köpt sex någon gång). Jag vet inte vad lösningen är, frågan är så extremt komplex. Jag tror dock att den svenska sexköpslagen behöver utvärderas, och för att den skall fungera och vara ett bättre alternativ än avkriminalisering, måste vi börja ta itu med problemen som ligger bakom sexindustrin, och som gör att/tvingar folk att prostituera sig; fattigdom, drogberoende, självskadebeteende, psykisk ohälsa, trafficking mm. Jag tror inte att “den lyckliga horan” existerar; finns det ett annat alternativ där en sexarbetare skulle tjäna samma summa för samma arbetsinsats, är jag helt säker på att hen skulle välja det framför att sälja sin kropp. Därför bör problemen bakom; framför allt fattigdom; tas itu med, för att minska risken att människor tvingas välja prostitution framför svält. Vi måste också göra det lättare för prostituerade att bryta sig loss, minska stigmatiseringen av dem och öka straffrekvensen av sexköpare, för jag står fast vid att i en perfekt värld skall ingen köpa en annans kropp, för det är ingen rättighet. Jag vet att detta blev ett snurrigt och långt inlägg med många tankar, där jag ännu inte är helt på det klara med vad jag egentligen tycker. Men det står jag fast vid. Sex är ingen rättighet.

Avslutar med ett citat från Hej Blekk som skriver; “Kan vi snälla börja stigmatisera mäns sexköp lite mer, allvarligt, de får alltid flyga omkring i en onåbar såpbubbla fylld av inbillade rättigheter och aktivt våldsutövande. Sex ska aldrig vara en rättighet.“.

P.S. Här är en bra artikel fristående från F!, som sammanfattar de olika sidorna av debatten!

//ALiCE med ICE

Egalias döttrar och därför är jag feminist

By

On 27 April 2015

In 1. Vardag, 2. Kultur, Feminism

Igår så hände nåt fantastiskt. Jag och Carro såg nämligen Konstkollektivets Döttrar’s uppsättning av Egalias döttrar på Kajskjul 46 i Majorna. Och det var FANTASTISKT. Alltså det var verkligen SÅ SÅ SÅ BRAAAAAAAAAA. Satt hela föreställningen och ba; åååååh det här är så braaaa, jag önskar alla jag känner och inte känner fick se detta!!! Ja, alla borde se denna föreställning. Så glad att jag fick tag i biljetter, för de gick åt hur snabbt som helst och folk fick sätta upp sig i kö för att få tag i en biljett ifall någon eventuellt inte skulle hinna vara där prick när det började. De spelade bara tre gånger här i Göteborg, och nu har de inga fler planerade föreställningar. Vilket är synd, med tanke på hur freaking BRA det var. Åh, har så många vänner och bekanta som “inte vill kalla sig feminist för de gillar inte ordet” eller som “inte är feminist utan jämställdist” som skulle behöva se detta. För som sagt, SÅ. FREAKING. BRA. Dog typ. Det var så peppigt. Vill tatuera in venus/feminist/kvinno-symbolen ännu ännu mer efter detta (ja mamma, någon gång skall jag allt göra det). Här är trailern:

Och för er som inte vet, Egalias döttrar är alltså från början en bok från 70-talet skriven av Gerd Brantenberg. Den är genialisk, för alla rådande samhällsnormer och könsroller blir så fruktansvärt, smärtsamt tydliga när en vänder på dem. Och det är just det som händer i denna lilla historia; Egalia är ett land inte så olikt Sverige, men istället för ett patriarkat är det ett matriarkat, där kvinnorna arbetar på kontor och kommer hem sent och blir serverade kaffe och tidning på morgonen, och männen är hemma och tar hand om barnen. Männen måste bära pehå för att skyla den mest svaga kroppsdelar av alla; penis; och skampåsen, för bär de inte pehå, oj vad de är lösaktiga som låter det hänga fritt. I all reklam sexualiseras och objektifieras männen, och läraren i skolan heter herken istället för fröken, det heter kvinniskor och kvinnsligheten istället för människor och mänskligheten, lucia istället för jävlar, donna istället för gud, “vill dam vara fin får dam lida pin”, och så vidare. Allt har bytt plats. Kvinnan är det starka könet, ty hon är ju den som ger liv. På Födslopalatset föder hon barn, som sedan direkt efter födseln ges till mannen som han får ta hand om, medan hon får ta semester ett par dagar och njuta, innan hon går tillbaka till arbetet. Ingen klagar på att hon är en dålig mamma, pappan är ju hemma och tar hand om barnet och springer med barnet till mammans jobb för amning flera gånger om dagen. Ingen pratar om att unga killar kan få utlösning, och det är skamligt att de inte kan få mens eller höfter och bröst. När unga tjejer får mens däremot, firas det och presenter delas ut. Männen måste äta p-piller som ger dem illamående, huvudvärk, humörsvängningar och minskad sexlust, fastän det faktiskt finns piller framforskade även för kvinnor. Men det är ju inte kvinnornas ansvar, de skall bara bära barnet som den livsgivare hon är och sedan går ansvaret över till mannen när barnet väl är ute, och hon kan återgå till arbetet. På skolans årliga svenbal dansar de unga männen sexigt och förförande för kvinnorna, men om de inte “släpper till” är de tråkiga, och gör de det är de lösaktiga. Men mitt i allt detta, finns en grupp unga killar som börjar se de ojämlika strukturerna och startar Mansligan, en maskulinistisk grupp som gör uppror mot matriarkatet. Trams tycker många, det är ju redan jämställt. Och varför kalla sig maskulinist, det är ju jämställdhet vi vill ha så vi är alla jämställdister?

Konstollektivet Döttrar var SÅ DUKTIGA. Och vilka sångröster dessutom. “Let’s start a revolution” i början var grym, och likaså trestämmiga Sebastian Lind (ni vet, Vreesvijk) och de andra sångerna.

Bäst var nog i slutet, när alla klev ur sina roller och turades om att med hög och klar röst säga “Jag är feminist för att….”. Och det finns tusen och åter tusen anledningar till det. För att jag bara vill behöva säga nej en gång. För att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män. För att våldtäkt fortfarande används som krigsvapen i krig. För att kvinnor sexualiseras och objektifieras i reklam. För att jag vill bli bedömd för vem jag är och vad jag gör, inte för att jag är kvinna. För att alla människor är lika värda. För att jag ständigt kommer att bedömas hårdare än en man, av den enkla anledningen att jag är kvinna. För att våldtäktsoffer skuldbeläggs och skamfläckas. För att anorexia och utseendehets är ett så stort problem bland unga framför allt tjejer. För att endometriosis är vanligare än diabetes, och ändå vet ingen varför en får det eller hur det botas eftersom det ju är ett “kvinnoproblem”. För att det av någon anledning är kvinnors ansvar att inte bli med barn. För att kvinnor förväntas äta p-piller som påverkar mångas liv till det sämre. För att kvinnor diskrimineras i arbetslivet på grund av att de har barn eller förväntas få barn. För att kvinnor är “dåliga mammor” om de är borta från sina nyfödda barn, medan män är såååå duktiga om de är hemma och tar hand om sitt nyfödda barn. För att det är tabu för män att gråta och känna känslor. För att män inte får ta del av sina barns uppväxt på samma sätt som kvinnor. För att det förekommer att kvinnor blir straffade för att de utsätts för sexuella övergrepp. För att unga killars sexuella trakasserier mot unga tjejer bortförklaras som “han vill ju bara visa att han gillar dig!”. För att alldeles för många inte tycker det är våldtäkt om en kvinna sover, är medvetslös eller inte sagt nej tillräckligt tydligt. För att i vårt samhälle lär vi våra döttrar att akta sig för att bli våldtagna, istället för att lära våra söner att inte våldta. För att jag går med nycklarna mellan knogarna och mobilen upplåst, klar för att ringa om jag går hem själv i mörkret. För att jag, nästan varje gång jag är ute på krogen, blir tafsad på av män som tar sig friheten att ta på min kropp. För att kvinnor betraktas som horor, slampor och lösaktiga om de legat med många. För att jag är jobbig och kaxig när jag uttrycker min åsikt. För att kvinnor som är arga/irriterade/uttrycker starka åsikter bemöts med “har du mens eller!?”. För att göra något “som en tjej” betraktas som dåligt. För att kärring, fitta, hora används som skällsord. För att könsstympning utan bedövning fortfarande förekommer på små flickor. För att tvångsgiftermål och hedersvåld händer varje dag. För att det knappt finns någon forskning på vad p-piller har för långlivade effekter. För att ett CV bedöms som så mycket bättre med ett manligt namn än med ett kvinnligt, fastän innehållet är exakt detsamma. För att män förväntas vara familjeförsörjaren och beskyddaren. För att män blir mål för våld i krig, av den enkla anledningen att de är män. För att många kvinnor jobbar dubbelt; på jobbet och i hemmet; och ändå tjänar mindre än män. För att prostitution och trafficking är det moderna slaveriet.

Jag kan hålla på i all evighet. Igår avslutade de med, “Och för att det här, är mitt val” och höll upp armarna och pekade på sina rakade och orakade armhålor. Så alla ni jämställdister och icke-feminister, ta er en funderare, läs en bok (typ, Egalias döttrar!) eller se till att få tag på biljetter nästa gång Konstkollektivet Döttrar kommer på besök i din stad med sin fantastiska uppsättning. Jag skall definitivt gå igen om jag får chansen. SÅ. BRA.

//ALiCE med ICE

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén