Åh vad jag blir glad när jag ser bilderna här nedan. Rykande färska direkt från Fotografiska! Har haft en supermysig dag med mamma. Vi kom iväg redan vid åtta imorse, och jag körde enda till Norrköping där vi stannade och åt lunch. Vi åkte in i staden en bit och åt lunch på ett jättemysigt ställe, god fisksoppa med aioli blev det. Efter lunch bytte vi så mamma fick köra, och under vägen hann vi lyssna på två bra sommarprat; Liv Strömqvist och Maria Svedland. Två grymma genusmedvetna kvinnor som båda vågar belysa och kritisera det patriarkala samhälle vi lever i.
När vi kom fram till Stockholm lämnade vi bilen, drack lite kaffe med mormor och Björn och sådär, och sen promenerade vi ner till tunnelbanan för att åka till Fotografiska muséet. De hade tre olika utställningar, men min favorit var Pieter Hugo som skildrar Sydafrika ur ett postapartheid-perspektiv, fast på fotografierna finns både fattiga och rika, svarta och vita, kvinnor och män, tjocka och smala, djur och människor.
Min favorit, eller snarare den som berörde mest, är den här:
Så mycket känslor man kan få med i en bild. Så sorgligt foto, han ser så oskyldig ut. Och jag tycker svarta människor är så vackra! Så vacker färg på skinnet, och dessa djupsvarta ögon. Nåt magiskt över det tycker jag.
En annan utställning var med Paolo Roversi. Han fotar mycket med polaroid, mycket drömskt och svartvitt och nakna kvinnor, så en helt annan stil. Gillade hans porträttserie med Natalia;
Otroligt vacker kvinna och otroligt vackra foton. Kvinnokroppen är så mycket mer tacksam att fota/måla tycker jag.
Den sista utställningen var med Inta Ruka som bland annat skildrat människorna i sin hemby i Lettland. Tänk att människor kan vara så spännande att fotografera, men jag tycker verkligen att människor är just det mest spännande att porträttera, både genom kameran och genom en penna/pensel.
Fotografiska var verkligen alltid värt ett besök! Ska lätt gå dit fler gånger. Så har ni inget att göra och befinner er i huvudstaden, iväg med er dit! Enda minuset är att det är lite otillgängligt, det är kanske en femhundra meter att gå från Slussen, finns inga bussar eller så som stannar utanför. Å andra sidan har de ju en supermysig restaurangvåning längst upp med utsikt över vattnet som väger upp. Där tog vi oss ett glas vin mellan utställningarna:
En superbra dag med mamma har det varit idag. Och så kul att vara i Stockholm igen, tycker verkligen om den här staden. Ser fram emot imorgon då jag får träffa mina småkussar igen! Nattinatti på er
//ALiCE med ICE
