Tag: sommarprat

  • Sommarpratarna (15-23:e juli)

    Fler sommarprats-kommentarer på ingång! Älskar denna Sommar i P1-tradition! 🙂 I slutet av sommaren när jag lyssnat på alla tänkte jag göra en sammanfattning och lista de allra bästa/mest hörvärda (?) (alltså, ni vet, sevärda, fast hörvärda… tror inte det är ett ord… men AHJA). Tidigare kommentarer här, här, här och här.

    Herman Geijer (sändes 15:e juli)

    Alltså ibland när en ser hur sommarpratarna faktiskt ser ut på de här korten, efter att ha hört deras prat, så blir en ibland helt stunned över hur deras riktiga utseende inte alls går ihop med ens mentala bild av personen en skapat utifrån hens sommarprat och röst, men alltså, Herman Geijers utseende är bara så rimligt, haha. Han är alltså zombieöverlevnadsexpert! Inte säker på om det är en officiell jobbtitel, but that’s what he is. Jag var lite rädd över att hans sommarprat endast skulle handla om zombies, men det var faktiskt mer om överlevnad i händelse av en katastrof i största allmänhet, inte nödvändigtvis en zombieapokalyps (även om han ändå nämnde zombies då och då). Till exempel, att det är bra att ha tio liter vatten i frysen (vem får ens plats med det?) och mycket konserverad mat ifall en klimatkatastrof, global pandemi, nationellt strömavbrott eller något annat som hotar människors existens skulle inträffa. Tyckte det var ett helt okej sommarprat, jag hade väldigt låga förväntningar så det var över förväntan men inte så mycket mer än så.

    Leila Lindholm (sändes 16:e juli)

    Leila Lindholm är ju en sån där människa som en bara gillar, men tydligen fick hon kritik för att hon promote:at sitt eget varumärke för mycket i ett public service-program som Sommar i P1. Jag märkte inte ens detta, så tycker det var onödig kritik, varför störa sig på något sånt? Ahja, jag tyckte i alla fall Leilas sommarprat var mysigt! En fick liksom höra mer om vem som egentligen är bakom den där “Leila bakar”-TV-kocken; att det som visas i TV är en väldigt polerad och redigerad version av Leila, där allting är väldigt gulligt och varmt och bullmammigt, när hon i verkligheten svär och bränner kakor. Det vattnas i munnen på en när hon beskriver några av kakorna hon bakat, och jag gillar också att hon har en feministisk vinkel på sitt sommarprat när hon beskriver hur det som inte är okej i någon annan bransch; att chefen hälsar på sina kvinnliga kollegor med en smisk i baken, att sexistiska skämt haglar och att frågor som “brukar du ligga med kollegorna?” är helt rimlig på arbetsintervjuer; är helt okej inom kock-branschen. Eller att kvinnor allt som oftast blir kallskänkor medan männen allt som oftast blir varmkockarna, för att det liksom förväntas och är norm. Trevligt sommarprat allt som allt, där en får se (höra) lite mer av Leila än vad en får annars!

    Sverker Olofsson (sändes 17:e juli)

    Sverker Olofsson Foto: Mattias Ahlm

    Sverker Olofsson var jag tvungen att googla på för att komma ihåg vad han egentligen pratade om, så det gjorde inte särskilt stor inverkan på mig. Han är en mysgubbe som snackar om Stockholm vs Vännäsby där hann är uppväxt, programmet Plus där han varit programledare, ridning (!) och lite annat smått och gott. Helt okej sommarprat förutom att jag inte riktigt gillade hans ton om kvinnor, det var något han sa som jag störde mig lite på som jag inte minns nu. Ahja, helt okej men absolut inte mer än så.

    Sanna Lundell (sändes 18:e juli)

    Woop, detta sommarprat föll mig helt i smaken! Sommarprat handlar om främst två viktiga saker: feminism och medberoende. Sanna Lundell pratar om sitt feministiska uppvaknande (efter att ha läst Det kallas kärlek, gud jag måste läsa den!), att ständigt bli definierad utifrån männen i sitt liv, den snäva heterosexuella tvåsamhetsramen, psykisk ohälsa, en skakig barndom med beroende föräldrar och destruktiva förhållanden. Tyckte Sanna Lundells sommarprat var skitbra, och alla borde lyssna! Avslutar med ett roligt (fast samtidigt hemskt) citat från sommarpratet: “När jag läser att 30 procent av alla unga kvinnor i Sverige lider av psykisk ohälsa – främst ångest, depressioner, oro, ätstörningar och sömnsvårigheter – så känner jag bara wow. Tänk att övriga 70 procent lyckas leva i förnekelse och bortträngning och känna sig nöjda. Trots att världen för oss kvinnor är en galet orättvis och farlig plats att vistas på.”

    Karl-Petter Thorwaldsson (sändes 19:e juli)

    Åh, älskade detta sommarprat också, av flera anledningar. För att inte tala om sommarpratarens helt underbara namn, så gillar jag att han använder “en” istället för “man” (första mannen jag hört/sett som gör det tror jag?) och pratar om viktiga ämnen såsom klassklyftor, klasskamp, arbetarklass och klassresor, högerextremism, fascism och rasism, dagens ohållbara dagslönearbete, nykterhet och feminism. Han spelar dessutom endast kvinnliga artister, vilket ju tyvärr är allt för ovanligt. Jättebra sommarprat som är både personligt, roligt, dramaturgiskt bra och samtidigt seriöst, som jag rekommenderar att lyssna på!

    Nisse Hellberg (sändes 20:e juli)

    Nisse Hellberg Foto: Mattias Ahlm

    Jag vet att jag störde mig på detta sommarprat för att han pratade som om han vore en välrenommerad och välkänd artist, och det är mycket möjligt att han är, men jag har då ingen aning om vem han är eller vilket hans rockband Wilmer X är… Ahja, hans sommarprat har jag inte så mycket att säga om, det var helt okej men inte mer än så. Jag tyckte mest han var en gubbig rocksnubbe, haha. Inte särskilt intressanta ämnen och inget jag rekommenderar.

    Karin Volo (sändes 21:a juli)

    Ojoj, detta var andra sommarpratet i år som rörde mig till tårar (det första var Siavosh Dirakhti i början av perioden). Stod och sorterade upp post på jobbet och grät en skvätt när Karin Volo känslosamt och tydligt kämpande mot gråten berättar om återförenandet med sina barn och sin man efter fyra år i det amerikanska häktet. Ja, Karin Volo satt alltså, på grund av sin exman som begått mycket grova bedrägerier, oskyldigt häktad i fyra freaking år (!!!), och det är detta hennes sommarprat handlar om; hur hon tog sig igenom dessa fyra långa år, sorgen att ha missat fyra år av sina döttrars uppväxt, hopplösheten och hjälplösheten, att gifta sig med sin man med en glasruta emellan, att för första gången röra sin man efter fyra år, men också hur hon har tog till vara på tiden i häktet och har tagit sig igenom det och ut på andra sidan som så mycket starkare. Karin Volos sommarprat är jättebra, bra dramaturgi och väldigt personligt och känslosamt, förbered dig på tårar om du är blödig… Rekommenderar alla att lyssna!

    Gunilla Röör (sändes 22:a juli)

    Gunilla Röör lyssnade jag på igår och kände direkt igen hennes röst ifrån Skärgårdsdoktorn och mycket riktigt var det hon. Hennes sommarprat är så typical skådespelar-sommarprat, det märks att hon är skådespelare och van vid att dramatisera och spela teater då hennes röst, tonläge och volym varieras brett, och manuset liksom är lite poetiskt. Lite väl poetiskt enligt mig, dock, jag hade lite svårt för allt detta och tyckte det blev för mycket teater-aktigt, hade liksom lite svårt att hänga med. Vad snackar hon egentligen om liksom? Jag tror hennes sommarprat kräver lite mer koncentration om en skall förstå vad hon egentligen pratar om, för hon väver in allt i vackra betraktelser, meningar, ord och djupdykningar i tonläget.

    Arkan Asaad (sändes 23:e juli)

    Arkan Asaads sommarprat lyssnade jag på idag och blev mycket positivt överraskad, jag var jättefängslad vid hans berättelse! Det märks att han är författare för dramaturgin är jättebra med en fin invävning av nutid, dåtid och berättelser där emellan, och noga utvalda och bra låtar (exempelvis Rihanna, Snow Patrol och Bruce Springsteen) som ger berättelsen mer liv. Han pratar om tvångsgiftermålet med kusinen, självmordsförsöket, uppbrottet med familjen, att som invandrare växa upp i en välmående svensk kommun och vara den enda med svart hår i klassen, för att sedan hamna på en mångkulturell skola med etniciteter från hela världen på högstadiet, men också om brobyggande, mobbningsförebyggande och integrering. Make the change, som han säger, och som mitt armband som jag fick av Sophie till stöd för hans organisation också säger 🙂 Jättebra sommarprat som var väldigt fint, rörande, sorgligt men också hoppfullt att lyssna på, rekommenderar!

    //ALiCE med ICE

     

    Fler sommarprats-kommentarer på ingång! Älskar denna Sommar i P1-tradition! 🙂 I slutet av sommaren när jag lyssnat på alla tänkte jag göra en sammanfattning och lista de allra bästa/mest hörvärda (?) (alltså, ni vet, sevärda, fast hörvärda… tror inte det är ett ord… men AHJA). Tidigare kommentarer här, här, här och här. Herman Geijer (sändes 15:e juli)…

  • Sommar i P1 so far (20-23:e juni)

    Jag har hunnit lyssna på några sommarprat hittills, min ambition är att lyssna på alla. Tidigare år har jag lyssnat sporadiskt och på de jag tycker verkar intressanta, men då är det ju faktiskt lätt att en missar guldkornen bara för att en inte riktigt känner igen namnet! Några jag ser fram emot är dock Sara Larsson och Clara Henry, två unga, grymma, ascoola power-tjejer. Men de har inte sänts ännu, så här kommer några kommentarer på de fyra första!

    Lena Olin (sändes 20:e juni)

    Lena Olin. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

    Lena Olin visste jag vem det var sedan tidigare, en duktig skådespelerska som också gjort sig ett namn utanför Sveriges gränser. Har dock inte sett henne i så många filmer, men bland annat i Remember me som är jättebra! Vad jag inte hade nån aning om, är att hennes uppväxt var så brokig; hon förlorade sin bror tillika bästa vän vid fem års ålder och slutade tala, hennes pappa drabbades av stroke och blev aldrig sig lik, hennes andra bror drabbades också av sjukdom, hennes familj hade ont om pengar och hon pendlade mellan anorexi och övervikt. Jag tyckte hennes sommarprat började helt okej, men det tog sig verkligen och blev bättre och bättre. Gillade hur hon gav ett finger åt den hysteriska vikthetsen i modellvärlden och dessutom slog ett slag för HBTQ-commynity:t.

    David Batra (sändes 21:a juni)

    David Batras sommarprat var så bra, bästa jag hört hittills. Det var en bra inledning och spännande från första stund, och spänningen ökade extra mycket i slutet. Bra story och en fick verkligen se (höra) bortom komikern David Batra, kändes som han öppnade sig mycket. Riktigt bra låtval också tycker jag, mycket svensk pop som Veronica Maggio och Håkan Hellström. Bra sommarprat, lyssna!

    Siavosh Dirakhti (sändes 22:a juni)

    I början var jag inte så imponerad av Siavosh Dirakhtis sommarprat, men det tog sig verkligen. Hade ingen aning om vem denna kille var, men jäklar vilken ball människa! Han började på botten men har klättrat så mycket; han har fått ta emot pris för sitt arbete med skolresor till Auschwitz och Birkenau och har till och med träffat Obama, och som Siavosh sa; det var Obama som ville träffa honom. Och han är blott 24 år (!). Han avslutade sitt sommarprat med en jättevacker text till sin mamma, och det var så fint att jag grät en skvätt där på min promenix igår. Och för att citera Siavosh, det är inte förrän alla människor; judar, muslimer (han är själv muslim), personer med funktionsvariationer, HBTQ-personer, kvinnor och män och allt däremellan, kan leva tillsammans i respekt, tolerans och kärlek till varandra, som vi har lyckats.

    Heléne Anderson (sändes 23:e juni)

    Heléne Anderson Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

    Heléne Andersons sommarprat var ärligt talat rätt tråkigt, fick tvinga mig själv att lyssna klart. Hon är säkert bra för någon som är intresserad av stulen konst och en massa gammal musik från typ tidigare halvan av förra seklet, samt kan stå ut med småländsk Emil i Lönneberga-dialekt, men nää… Not my cup of tea.

    //ALiCE med ICE

    Jag har hunnit lyssna på några sommarprat hittills, min ambition är att lyssna på alla. Tidigare år har jag lyssnat sporadiskt och på de jag tycker verkar intressanta, men då är det ju faktiskt lätt att en missar guldkornen bara för att en inte riktigt känner igen namnet! Några jag ser fram emot är dock…

  • Athena Farrokzhad; “Rasism är…”

    Lyssnade på Athena Farrokhzads sommarprat idag. Mycket intressant och tänkvärt – och ett väldigt kritikerrosat program. Vilket jag förstår med tanke på vilket ämne hon fokuserar på – rasism ur ett klart vänsterperspektiv. Jag tycker det var ett jättebra sommarprat och jag rekommenderar alla att lyssna. Här är ett utdrag, om vad rasism är för något i Lilla Landet Lagom:

    “Rasism är att få sin ansökan om bostad bortsorterad i förhand på grund av sitt namn. Rasism är att nekas inträde till en nattklubb på grund av att man är afrosvensk, och bli misshandlad av samma skäl när man promenerar hem. Rasism är att medelårsinkomsten i den migranttäta förorten Bergsjön är en halv miljon kronor lägre än i villaområdet Hovås på andra sidan stan, där medellivslängden följaktligen är nio år längre. Rasism är att bara skildras i media som kuvad eller terrorist om man ser ut som mig respektive min bror. Rasism är att få sin slöja avsliten när man väntar på bussen. Rasism är att inte kunna anmäla de brott man utsätts för eftersom polisen kommer att betrakta en som förövare istället för offer. Rasism är att småbarn återfinns i polisregister av det enda skälet att de är romer. Rasism är att alltid vara den enda svartskallen på en poesifestival, eftersom det trots sina anspråk är ett svårtillgängligt rum. Rasism är den fattigdom som föder den frustration som sätter förorterna i brand. Rasism är när sociala åtgärder ersätts av polisinsatser. Rasism är när jag fem år gammal kommer fram i glasskön under midsommarfirandet, och hör kvinnan som delar ut dem till barnen i blomsterkransar säga till sin kollega, “Mm, såna är dom, dom äter all glass och så blir det inga kvar till dom svenska barnen”. Rasism är när min sjuåriga guddotter säger till sin mamma att hon också vill ha blont hår som de andra i klassen. Rasism är att stoppas av gränspolis när man åker tunnelbana eftersom ens hudfärg får dem att förutsätta att man är papperslös. Rasism är att deporteras när man stoppas av gränspolisen, för att man är papperslös. Rasism är att inte kunna få jobb som motsvarar ens utbildning. Rasism är att inte ha någon utbildning eftersom man är tvungen att försörja sina syskon, när ens ensamstående mammas lön inte räcker, trots att hon städar sju dagar i veckan. “

    Avslutar med ett annat hjärtskärande citat som också förekom i sommarpratet, och i Athenas egen diktsamling Vitsvit; en gång vill jag dö i ett land, där människor kan uttala mitt namn.

    //ALiCE med ICE

    Lyssnade på Athena Farrokhzads sommarprat idag. Mycket intressant och tänkvärt – och ett väldigt kritikerrosat program. Vilket jag förstår med tanke på vilket ämne hon fokuserar på – rasism ur ett klart vänsterperspektiv. Jag tycker det var ett jättebra sommarprat och jag rekommenderar alla att lyssna. Här är ett utdrag, om vad rasism är för något…