Posts Tagged ‘Trâm Ngoc’

Tiotalet

Saturday, January 4th, 2020

Gott nytt år, och gott nytt decennium. Tiotalet är till ända och det dekadenta tjugotalet väntar. Sjukt att säga “tjugotalet” och inte mena 1920-talet…?

Hur som helst. Tiotalet är i princip halva mitt liv. I alla fall om en tänker på det liv jag minns (mina första sex år minns jag ju inte supermycket av). Mycket har hänt mellan 2010 och nu. Jag har gått från 15 år till 25, vilket är en radikal förändring. För människor födda på nittiotalet är tiotalet det decennium då vi gick från tonåringar till vuxna (nåja). För tidiga nittiotalister kanske det till och med är det årtionde då de gick från tonåringar till föräldrar, vilket antagligen är det största som hänt dem under tiotalet. För mig och många andra är tiotalet det årtionde som antagligen har väldigt stor del i formandet av min personlighet, eftersom det handlar om stora livsval som vilken inriktning livet tar i form av karriär (med gymnasieval och sedan eventuellt fortsatta studier, eller kanske arbetsliv direkt för andra), men också om kärlek och sexualitet eftersom det hinner hända mycket på den fronten mellan 15 och 25.

Därför tänkte jag skriva en liten decennium-krönika, mest för min egen skull som vanligt. Blicka tillbaka till vad som hänt de senaste tio åren, och hur det format mig. Jag kan redan nu säga att de enskilt två största händelserna, eller företeelserna kanske jag ska säga, som format mig är dels att jag började på universitetet och dels mina relationer, framför allt med Pierre, Carro och Sebastian (och nu på slutet av årtiondet Paulina, även om framtiden får utvisa hur stor påverkan hon har på mig ;)).

Men vi börjar från början. Det vill säga från 2010.

Tiotalet firades in i Saigon, under den tre veckor långa Kina, Kambodja och Vietnam-resan jag gjorde med familjen. Jag gick i nian, och vi gick omkring i de här fula hoodies:arna som alla hade när en gick i nian 2010 (eller folk kanske har de fortfarande?). Hängde nere i Getskär om sommarkvällarna och trånade efter att vara cool och dricka alkohol (vilket jag var alldeles för dels rädd och dels duktig flicka för att göra haha).

Jag och Frida Gustafsson som var en viktig vän till mig under nian

Sedan började jag på gymnasiet, i 10SPIa vilket betydde “samhäll/internationell”. Var nog helt okej cool, ingen tönt i alla fall, men fortfarande en duktig flicka som aldrig skulle skolka och som alltid visste exakt var vi skulle vara och när vi skulle börja. (Minns dock specifikt att jag någon gång, kanske en bit in på gymnasiet, helt sonika slutade informera folk om detta, och sa att de fick titta själva. Mycket bra beslut att sluta vara allas lexikon).

2010 var också året jag började hänga med Sophie, som blev en väldigt viktig vän för mig. Vi hängde jämt, och jag sov hos henne nästan varje helg. Vi längtade efter killar och att bli kyssta, eller vara bjudna på en cool fest. Ibland lyckades vi dock hitta till nån fest, även om vi var oskyldigast och mest ansvarsfulla där (eller så var det bara så det kändes, och så kände alla andra exakt likadant).

Sen kom 2011, vilket firades in från Egypten där vi var med familjen. Gud så mycket jag rest i mina dagar. Ojojoj har så dåligt samvete för all den där koldioxiden. Hur som helst. Jag fortsatte prestera bra i skolan, men var fortfarande närmast vän med Sophie som gick på Mikael Elias i stan. Vi fortsatte tråna efter fest och killar, minns att jag längtade intensivt efter en pojkvän (även om jag minns att jag också faktiskt skröt om att “självklart kommer jag ju vara med en tjej nån gång i framtiden” när saken kom på tal, haha) och att bli kysst.

I juni åkte jag och Sophie på språkresa till Antibes i Frankrike. Det får ändå betraktas som en viktig milstolpe i livsutvecklingen eftersom jag både smakade alkohol för första gången (äckligt) samt fick min första kyss (skitdålig), haha. Var ändå sjutton år så inte särskilt skandalöst.

Jag tror jag aldrig någonsin varit så brun någon gång efter Antibes, i mitt liv. Det var min peak i hudcancers-odlande, haha. Vi var i skolan om förmiddagarna och sedan power-walkade vi ner till stranden och stekte resten av eftermiddagen, varje dag i två veckor.

Här är han, killen jag fick min första kyss av. Marko. Eller jag tror jag snarare stal den? Haha. Han var ju ändå ripped, det måste en säga, men särskilt bra på att kyssas var han icke. Men å andra sidan var vi ute och simmade och ingen av oss nådde botten… Så det var lite tekniskt svårt. Fick en ny chans när han skulle dra, men det jag minns av det var att det var äckligt och blött och kändes som att bli uppäten hahaha. Han skickade mig en födelsedags två veckor senare, ett blått headset. So cute.
Första gången jag smakar alkohol förevigad! Jag och Sophie delade på denna ölen, hehe. Var helt amazed över att vi kunde köpa fastän vi var knappt lovliga (hade ju inte fyllt sjutton ännu ens)
Men alltså ser ni vad bruna vi är? Sjukt

Började tvåan på gymnasiet i september 2011. Det inleddes med en två veckors språkresa till Colechester med klassen. Forsatte att jobba på Tempo, där jag hade börjat i april det året. Trivdes mest med att jobba med Mimmi och Marcus, men ogillade min chef start. Samt att skrapa kycklingrester på de äckliga plåtarna, starkt traumatiserad.

Rummet jag bodde i. Här har ni bild på de blåa hörlurarna!!! Och telefonen är samma modell som jag har idag, haha. Fortfarande knappis.

I oktober 2011 hände nåt stort – jag blev nämligen tillsammans med Pierre! Den 28e oktober närmare bestämt (japp, vi hade ett specifikt datum. Tror det var det datum då vi typ sa att vi skulle va ihop…? Minns inte riktigt). Var så kär så kär.

Vår första av väldigt många pussbilder

2012 firades in i Venezuela! Närmare bestämt på Isla Margarita. Det var väldigt väldigt kul, för jag gick nämligen på nattklubb för första gången! Var alltså sjutton år, och en annan svensk familj med fyra äldre barn (om jag minns rätt var den yngsta av dem 20, och den äldsta 25, så de var otrooooligt coola i mina ögon) tog med mig på klubb! Dessutom såg de till att jag fick dricka massa rom och cola-drinkar (eftersom mitt all inclusive-band signalerade att jag var under arton), och sedan hoppade jag in i en taxi med dem till nåt ställe. Var amazed över att detta hände mig, haha. Knappt hade jag kommit hem från Venezuela förrän det sedan bar av till Polen med de jag gick den valbara kursen “Främlingsfientlighet och rasism” med. Antagligen gymnasiets bästa kurs?? Vi besökte Auschwitz, Treblinka, Warsava, Krakow mm.

De här åren i början på gymnasiet präglades ganska mycket av hälsohets hos mig. Åt väldigt nyttigt och var ute och sprang och powerwalkade ofta, driven av rädslan att gå upp i vikt/vara onyttig. Var aldrig underviktig eller så, men ickodestomindre fanns dessa osunda tankar ständigt närvarande. Så skönt att ha lämnat det i tiotalet, hoppas det aldrig aldrig mer kommer tillbaka.

Pierre tog studenten. Vi var ihop och hade det skitbra. Jag och Sophie drog till Greta en vecka i början av sommaren 2012 och festade loss. Blev bjudna på drinkar och dansade till “Flytta på dig” med Alina Devecerski – det var årets låt tror jag?

Vi dricker billigt (antagligen fett äckligt) rödvin

Sommaren 2012 jobbade jag även på Volvo, ett sjukt bra betalt sommarjobb (minns fortfarande – 21 000 kr i månaden, och jag var bara 18 år fyllda). Det var dock ett rätt tråkigt jobb och jag kämpade fett mycket – 05.00 gick jag upp varje dag i åtta veckor, för att köra till Torslanda och jobba 06-15. Varje dag i åtta fucking veckor. Oj vad rik jag var, men sicken tråkig sommar? Tog även körkort, efter ett svettigt provtillfälle haha, vilket var tur eftersom familjen skulle åka iväg nånstans och inte kunde skjutsa mig så mitt jobb var lite avhängigt på att jag skulle kirra det. Men det gjorde jag, på första försöket 🙂

Såg Coldplay i Stockholm i augusti med Simon och Sophie. Vi bodde hos mormor och Björn på Reimers. Började i trean på gymnasiet, och två vänner som var viktiga för mig vid den här tiden var Elina Hagberg i min klass och Evelina Thor som jag var stallvärd tillsammans med. Kämpade på med matte D under höstterminen, som jag läste utan lärare och utöver mina vanliga kurser av nån anledning? Ville väl hålla dörrar öppna men honestly, hade kunnat ha roligare för de där slitiga pluggtimmarna alltså.

På Stockholm Stadion
image
Skaffade smartphone i november 2012. Gick loss på emojisarna lol

2013 firade jag in för första gången utan familjen, närmare bestämt på Tjörn om jag inte minns fel, hos en av Pierres kompisar.

image
Johanna var med på nyårsfirandet, som jag lärt känna via Pierre och som också var en viktig vän till mig vid den här tiden och några år framöver.

Vi åkte till Indien i februari. Minns det som en rätt jobbig resa emotionellt – vi såg så mycket fattigdom och misär och många skadade djur som etsade sig fast på näthinnan. Här började min resa mot att så småningom bli vegan också! För under hela resan åt jag endast vegetariskt, och insåg att det här går ju rätt bra. Så när jag kom hem fortsatte jag att äta mestadels vegetariskt och experimentera med vegetariskt (Pierre var ej så nöjd). 2013 var även ett stort år i vuxenhetspoäng, eftersom jag flyttade hemifrån, till Pierre. Jag stod i vägskälet: sluta hänga så mycket hos Pierre (för jag var där mest hela tiden), eller börja betala för dig. Kände att jag inte ville vara där så mycket utan att betala någon hyra, så i mars 2013 flyttade jag in och vi blev sambos. Stort!! Men såhär i efterhand kan jag se att det blev lite konstigt eftersom jag fortfarande pluggade på gymnasiet, och alltså betalade mycket mindre del av hyran än vad Pierre gjorde, vilket gjorde att jag ständigt kände att jag inte bidrog tillräckligt mycket vilket i sin tur gjorde att jag gjorde väldigt mycket hushållsarbete. Lagade massor med matlådor, planerade mat, städade, diskade etc.

Jag och Pierre åkte till Paris i maj 2013, det var det kallaste vädret på decennium så vi hade riktigt otur. Men jag minns det ändå som romantiskt, även om jag såklart var projektledare för hela äventyret haha. Sen var det studentbal och studenten och allt. En jäkla uppladdning till något av ett antiklimax. Eller alltså, jag hade ju jättekul! Men så mycket effort och pengar läggs på studenten, som egentligen inte är så jäkla speciell eller rolig…? Och dessutom har en ju knappt gjort något? Eller iförsig, jag fick förstås toppbetyg. MVG i alla ämnen utom matte D (som jag läste utöver) och nåt mer jag inte minns, och dessutom läste jag även körsång och italienska utöver det jag skulle göra. Så det ska jag vara stolt över. Men balen, jag var besviken över att det inte blev nån “riktig” baldans (typ vals), vi som alla var så himla himla fina, och studenten minns jag att jag hade en sjuk huvudvärk under flaket som inte gav med sig förrän en bit in på festen därhemma. Som jag fick försvinna från i all hast pga förfesten skulle vara hos mig och Pierre. Önskar att jag hade haft mer tid eftersom alla ändå var hemma i Spekeröd för att fira mig, och det var så mycket god mat, och så var det så stressigt. Men men. 🙂

Go stil en hade. Not
Bal och en puss med Elina. Tyckte det var mycket spännande att pussa på tjejer vid denna tid (som ju var normalt och heeeelt okej att göra med sina tjejkompisar av nån anledning)
Tror detta är en av de första gångerna jag fick alkohol av mamma och pappa (cidern)? Snart nitton år fyllda och studenten är det väl rimligt

2013 var jag på min första festival, nämligen Bråvalla. Hade ganska kul och släppte på min hälsohets i några dagar för att förkovra mig i festivallivet (dvs börja dricka på morgonen, inte duscha på flera dagar, etc.). Konstaterade att det inte var min grej (föga visste jag då att några år senare skulle jag gå på flera festivaler varje sommar! Vissa har omvänd utveckling lol).

Sen mina vänner hände en viktig grej i mitt liv: jag började på universitetet. Och med det hände en massa grejer. Dels på kärleksfronten: i och med universitetet fick jag tillgång till Göteborg och en massa nya människor. Efter nästan två år med Pierre, min första pojkvän och den enda jag legat med, var detta extremt lockande. Singellivet knackade mig på axeln och ville dra med mig. Och så på den politiska fronten: universitetet öppnade en massa politiska dörrar för mig. Under gymnasiet hade jag visserligen varit stämplad som “feministen”, men jag hade själv inte identifierat mig som det (minns specifikt ett samtal där jag blev frågad om jag var feminist, varpå jag svarade att nja, jag är för jämställdhet så jag är “jämställdist”). I universitetet fick jag plötsligt ord på saker som patriarkat och genus, och hänga med en massa coola äldre personer från olika delar av Sverige som var politiska. Hade kort hår och tygpåsar och röstade vänster. Ny värld! Dessutom fick jag även upp ögonen för att det finns en massa andra orättvisor förutom den mot kvinnor. Faktum är att världen är full av orättvisor. Här någonstans började alltså min utveckling mot att bli vänster, och politisk i största allmänhet. All kunskap jag sög åt mig, och alla människor jag träffade som var äldre och världsvana (i alla fall i mina ögon).

Så efter en stökig sittning med tillhörande lång efterfest då jag låg bredvid en pojke i klassen jag ville kyssa en hel natt så gjorde jag slut med Pierre. Minns att jag var i valet och kvalet, men med mitt senaste uppbrott med Sebbe i bagaget var det där en baggis. Herregud, dörren var vidöppen och det var bara att gå ut. Var knappt ledsen som jag minns. Så mitt nya liv som singel började hösten 2013, vilket jag utnyttjade hehe. Speciellt i att utforska min sexualitet: mycket kort efter att jag och Pierre gjorde slut skapade jag mig en profil på Qruiser, en mötesplats på internet för hbtq-personer (detta var före Tinders tid) där jag började prata med en tjej som hette Josefine. Har fortfarande lite kontakt med henne idag, men hon blev min första erfarenhet med en tjej och det var underbart. Det bekräftade det jag känt länge: att jag är hbtq. Att kön inte har nån betydelse för min attraktion till andra. Att jag gillar tjejer också.

2014 firades in i Belgrad med familjen. Vi var jämt utomlands på nyår under tiotalets början! Jag och Olivia gick ut på en nattklubb (Brankow bar!) som vi hade kollat upp på internet. Jag hånglade med nån italiensk kille som var mycket äldre och som jag sedermera faktiskt hälsade på i en blixtvisit till Rom senare samma år.

Jag och Olivia på nyår 2013-2014
Min nya roomie och extra-storasyster

2014 flyttade jag så äntligen in till stan. Till Bohusgatan vid Ullevi, där jag bodde tillsammans med Lina som kom att bli lite av en storasyster, eller mentor för mig (hon var fyra år äldre). Det var väldigt fint att bo med henne, och skönt att få flytta ut från hemmet igen efter några månader då jag kraschat där efter att ha flyttat tillbaka hem från Pierre. Extrajobbade som brevbärare (tyckte inte om det särskilt mycket) och pluggade på. Fortsatte vara vegetarian (eller pescetarian om vi ska vara helt korrekta) och såg Veronica Maggio på Scandinavium.

image
Lina, Sadie, Olivia och jag på Maggio

Familjen åkte till Irland över påsk, jag och Olivia var på pub-crawl in Dublin. Vi åkte på biltur och såg Cliffs of Moher och Irlands gröna fårhagar. Jag hängde mycket med Johan, som jag lärt känna under sommaren på Volvo, men även hans brorsa daniel och kusiner Edward och Patrik. Elina blev också en nära vän till dom, och vi var ett litet crew.

Nära vänner till mig år 2014

2014 var också viktigt för att jag firade mitt första Pride! Eller, jag volontärade på West Pride. Men jag var involverad och bejakade min hbtq-identitet. 🙂 Röstade för första gången (röstade F!). Dessutom var det året då jag var mer i Frankrike än i Sverige. Under sommaren bodde jag två månader i Montpellier i södra Frankrike, där jag intensivpluggade franska (finansierat genom ett stipendium jag lyckats vinna!), och efter ett par veckor hemma i Sverige under september så åkte jag på min utbytestermin i Toulouse. Min sommar i Montpellier var underbar – jag festade mycket och levde singelliv deluxe med många lösa förbindelser, haha, det var varmt och somrigt varje dag, och min franska förbättrades avsevärt. Hösten i Toulouse var lite tuffare: skolan var tuff och jag hade rätt mycket hemlängtan. Jag träffade dock många fina människor under den här tiden, speciellt Moa från Skåne som jag pluggade med i Toulouse, och som fortfarande är en nära vän till mig idag (även om hon tyvärr bor i Bergen nu).

Jag och Carlos (till höger) från Spanien, en jag tyckte var söt
Familjen kom och hälsade på mig under tiden i Montpellier och vi bodde på ett gulligt airbnb med helt amazzzzziiiing utekök
Johan, Elina och Patrik bilade ner och överraskade mig – var otroligt rörd och glad över deras oväntade visit!

Innan jag åkte hem från Montpellier hann jag även en sväng till Barcelona, dit Sophie kom och mötte upp. Men innan jag visste ordet av var jag tillbaka i Frankrike, närmare bestämt Toulouse, varifrån jag dessutom gjorde en visit både till Wilhelm som råkade befinna sig i Paris, och till Madrid för att hälsa på Carlos.

Blev nära vän med finska Helena i Toulouse, som jag nog också var lite småkär i
Var med om blockader och skolstrejker, vilket jag inte fattade mycket av då och märkligt nog inte var särskilt intresserad av. Var mycket kvar på min politiska resa (still ongoing), idag hade jag antagligen deltagit 😉

För jul och nyår åkte jag hem till Sverige, och 2015 firades in hemma hos Alex i Stora Höga tillsammans med Sophie och gänget. Jag var nykter för jag var chaufför men hade ett trevligt nyår. Efter blixtvisit i Toulouse för att skriva prov, kom jag tillbaka till Gbgay och flyttade in i nästa andrahandslägenhet, nämligen på Snoilskygatan i Lunden. Började plugga internationella relationer och hängde således bara med de från Globala som valde det, så jag fick nya vänner. Bland annat Carro, Marcus och Simon som jag hände mycket med. 2015 togs min queerhet till en ny nivå, eftersom jag blev tillsammans med Carro (min första flickvän!) och det var också året som Olivia och mami tog sitt pick och pack och flyttade till Wien, dit jag alltså hälsa på en gång på våren, en på sommaren och en på vintern. Åkte dessutom till Edinburgh med Carro på en spontantripp. Vi var inte ihop då ännu, men sov bredvid varann i en 90-säng som om vi var det.

I en park i Edinburgh

Det var ett väldigt pride:igt år. I juni gick West Pride av stapeln och jag gick längst fram i paraden tillsammans med Carro, fortfarande inte tillsammans (men visst fanns där gnista även om ingen av oss väl ville erkänna det). I augusti åkte vi tillsammans till Stockholm där vi firade pride, och då som ett par. Gulligt!!!

Gäller att visa var en står
Roadtrip från Wien med familjen, underbar resa då vi besökte Slovakien, Bosnien och Kroatien (innan jag behövde åka hem för att jobba på Volvo och tjäna fett me cash)
På Stockholm pride! Var så lycklig här

2015 var också året jag blev vegan. Tack vare Carro! Vi hoppade på nån utmaning, typ “veganuari” men rimligtvis borde det ha varit senare under året eftersom vi knappt kände varann i januari, och efter det fortsatte hon vara vegan och jag kunde inte vara sämre. Men det hade varit en utfasningsperiod – jag minns att jag åt mitt sista djur i mars 2015 då pappa var över på middag och jag lagade lax och kände när jag åt att “nope. This ain’t cool”. Sen slutade jag med fisk. Och sen fasade jag ut mer och mer animaliska mjölkprodukter och bytte ut, och som sagt när Carro blev vegan kunde jag inte vara sämre 🙂

Tatuerade mig under hösten! Ett venustecken och the deathly hallows

På sommaren bodde jag i Spekeröd och så jobbade jag som lantbrevbärare från Stenungsunds postkontor. Flyttade in i en etta i Gårda till hösten, och ja, sen på slutet av 2015 drog familjen till Malaysia. Jag och Carro skulle ha 3,5 månaders långdistansförhållande och såhär i efterhand kan jag förstå att det är för långt för att klara (iallafall för mig), och det gjorde vi ju inte heller…

Så 2016 firades in i Malaysia, närmare bestämt på Borneo. Vi hade en underbar resa där vi såg massor av vilda djur (elefanter, bebissköldpaddor och orangutanger bland annat). När familjen åkte hem stannade jag kvar några dagar på resande fot i Kuala Lumpur, Singapore och Malacca tog jag mig vidare till Vietnam där jag skulle spendera de närmsta tre månaderna för en fältkurs med några i Globala-klassen!

Familj i solnedgång på paradis-ö

Vietnam-vistelsen började i Hanoi, som kändes kyligt jämfört med det tropiska Malaysia/Singapore. En och en trillade klasskamraterna in också, och vi åt phò, frös i klassrum utan fönster i århundrades kyligaste väder, blev vänner med våra vietnamesiska research partners från Hanoi University, flyttade in i ett airb’n’b under några dagar, lärde oss den galna trafikrytmen, och åkte i början av februari på semester till Phu Coc (under Tet-holiday:en).

Klassik Hanoi-vy
Tog dykar-certifikat på Phy Quoc (aldrig använt det since…) tillsammans med Sebbe. Vid det laget hade jag börjat få känslor för honom tror jag…

Sen var det tillbaka till Hanoi. Hann med en blixt-visit till Halong Bay, innan det bar av upp i bergen för vårt fältarbete. Vi var i norra Vietnam, nära gränsen till Kina, och bodde hos familjer där, en svensk och 1-2 vietnamesiska studenter. Jag hade en underbar research partner, Trâm, som jag kom mycket nära. Min värdfamilj var verkligen jättejättegullig, och fast det var lite misskommunikation kring föda (upptäckte t.ex. efter några dagar att de stekte allt i grisfett…) så var de supergenerösa och gästvänliga och kommunikativa även om mammans ord först översattes till trevande vietnamesiska genom pappan till Trâm, som sedan översatte till engelska till mig. Boendet var förstås mycket spartanskt, men det var vi förberedda på. Det var i alla fall inte kallt, men det var spännande att i nästan två veckor sova på en bastmatta på ett golv med springor genom vilka en kunde se grisarna böka.

Vackra Halong Bay
Klassisk måltid – bambun var det jag åt i början (det vita), och grönsakerna. Efter ett tag förstod de att jag inte åt kött, och då blev det mer av tofu och jordnötter. 🙂
Jag och Trâm längst till höger, och “vår” familjemedlem näst längst till vänster, och sedan andra barn i byn.
Dagen innan internationella kvinnodagen den 8e mars hade vi “fest” i vårt hushåll på mitt och Trâms initiativ. Alla andra som bodde i närliggande byar promenerade (de som bodde längst bort hade ca 2 h promenadväg) till oss, och så åt vi middag och drack äckligt risvin hela kvällen (värdpappan var LYRISK för att jag äntligen drack något, haha). Dagen efter tog vi dessa legendariska bilder. Alla svenskar längst till höger såklart, vi var långa
Mina gulliga värdföräldrar (plus hennes mamma till höger) i sina traditionella dräkter

Efter Hà Giang som området hette, åkte vi till Hoi An för ett “writing retreat” (men det var rätt intensivt). Vi hann dock med lite strandhäng, och jag sydde även upp en kostym! Tillbaka i Hanoi (där jag nog hade den högsta febern i mitt liv i ca 24 timmar??) var det avslutningsmiddag och sedan bar det av hem till Sverige igen.

Önskar så jag kunde träffa Trâm nån gång igen!<3

Kom hem till Sverige. Flyttade in hos Carro i en vecka, insåg att jag var kär i Sebbe, flyttade ut. Bodde hos honom i två veckor innan jag flyttade in hos hans mamma Karin i maj månad (detta var innan vi officiellt var ihop så det var lite knäppt, men hon hade ett rum över!) för att sedan till slut landa i en asdyr studentlägenhet i Sandarna i juni (lagom till att C-uppsatsen var inlämnad och min kandidat avslutad). Hann även med, innan dess, att vara i Wien, se Adèle, fira Valbrg i Uppsala, hälsa på Moa och Oscar i Malmö, gå på Olivias student, se Håkan Hellström på Ullevi, åka till Köpenhamn med dem, etc etc.

Försommar i park i Köpenhamn

Sommaren 2016 var riktigt festlig för mig. Gick mycket på svartklubb och raves i skogen, och hade väldigt väldigt kul tillsammans med mitt dåvarande crew “Glitterklubben” dvs Carro, Wendela, Sebbe m.fl. Lärde även känna Popp under våren/sommaren, eftersom jag bodde med henne och Sebbe i april. Var nykär i Sebbe. Jobbade som brevbärare på posten i Majorna. Var på Emmaboda med Sebbe, och i Amsterdam med Sebbe och Carro (där tatuerade vi även in pilar på armen! Hehe). Volontärade för Djurens rätt för första gången både på Emmaboda och på Way out west.

På Olivias studentbal
Typ kl sex i en skog i Mölndal nånstans
“Följ pilen in i skogen” var vårt motto vid denna tid

Sen tog året slut rätt snabbt. Firade en för-jul i Wien, och sedan den 24e med Sebbes familj, för att den 25e fara över havet till Uruguay (med 12h stopp i Madrid där vi avnjöt en öl och faktiskt hann med att träffa Carlos från Montpellier). Nyåret firades in på en strand utanför Sebbes pappas hus, ensamma bara Sebbe och jag. Mycket lugnt och mysigt.

Så 2017 inleddes alltså i Uruguay, närmare bestmämt La Paloma. Vi spenderade rätt mycket tid till att fightas med Iberia för att få rätt på våra borttappade väskor, men de kom till slut fram med förenade krafter med Team Mums. På El Rancho (som det kallas där Alvaro bor om Uruguay-somrarna) fanns massa jättegulliga hundvalpar som vi döpte. Vi läste böcker, solade och tog det lugnt, gosade med valpar, var fascinerade (åtminstone jag) av hur casually marijuana röktes hela tiden (lagligt där ju) – finns inte mycket att göra där mer än så.

Spartansk diskning med nyfikna hundvalpar till hjälp

Efter La Paloma drog vi vidare till Montevideo, där vi bodde i Karins och Alvaros lägenhet de fortfarande hade då från deras tid i Uruguay. Vi träffade Sebbes faster och kusiner innan det bar vidare igen för semester deluxe i Florianópolis, Brasilien där vi stannde i nästan två veckor och hade det riktigt gött. Sen vidare igen till Iguazu-fallen (på den brasilianska sidan) och sedan till Asunción i Paraguay (minst besökta landet i Latinamerika – förståeligt) där vi råkade stanna lite för länge.

Mäktiga fall

Därefter tog vi vårt pick och pack vidare till Ecuador och landade flera tusen meter över havet i Quito där det var väldigt kallt jämfört med Brasilien. Vi gick Quilitoa-loopen (mycket häftigt!!!) i Anderna, och så hängde vi på kusten i Ayampe som var vårt sista stopp innan hemresa från Quito i slutet på februari.

Äntligen över krönet på Quilitoa-sjön (gammal vulkan) som var slutmålet efter tre dagars vandring!

Väl hemma i Gbgay igen så började jobb-sökandet. Både jag och Sebbe var lite stressade över detta men jag fick ihop det med lite olika föreläsningsjobb och Svenska för asylsökande etc. Gick i mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern (året innan, som var mitt första Första maj-firande som vuxen, gick jag med F!), och någonstans här började jag väl så smått identifiera mig som anarkist? I alla fall lite grand. Gick i rödsvarta blocket och det var fett. Klippte även av mig en del hår! Började även jobba som projektledare för West Pride Ung och lärde känna Alex<3 Var mycket bra för min hbtq-identitet (som jag kände inte riktigt recognisade:s när jag var ihop med en kille – ja tyvärr kändes det så, internalised bifobi för det kom inte utifrån, bara från mig själv) att få reclaima den genom att jobba med pride. Träffade Max och Jacob från USA på Djursvik. Började med acryoga. Gjorde succé med West Pride Ung (men fick också upp ögonen för hur fucked up West Pride kan vara när en får se det innifrån…)

På mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern!
Jag och Alex på parad-dagen. Så tacksam för att ha lärt känna honom<3

Åkte på tre dagars cykelsemester söderut med Sebbe, vi hann till Falkenberg, vi cyklade även till Norsesund för midsommarfirande. Började hänga rejält med Mim den våren och sommaren också, och vi blev snabbt väldigt nära vänner.<3 Så tre nya fina väntillskott 2016 och 2017: Popp, Alex och Mim! 🙂 Min födelsedag firades i Madrid där jag var på *studieresa* med West Pride-crew:et. Där upplevde jag även min första panikångest-attack, orsakad av jättejättejättemånga människr (män) på en väldigt trång gata. Var på Emmaboda med Mim och hade skitkul (vi plankade in). Flyttade in hos Sebbe 🙂

På tåget mot Emmaboda

Gjorde blixtvisit till Luleå (med flyg…) för att fira Adde (sebbes brors) 25-årsdag. Demonstrerade mot nazister den legendariska 30e september. Startade bokklubb med framför allt Mim, Popp och Klara. Gjorde min sista flygresa (hoppas jag, eller i alla fall på väldigt länge – har stannat på marken sen dess) till Wien tillsammans med Sebbe för att hälsa på mami i oktober. Klippte håret kort.

Jag och Åsa på Göteborg mot nazism 30 september 2017
Weise-bier i Wien

2018 firades in i Åsas stuga nånstans i Bohusän (minns inte var). Jag och Sebbe hade det lite knackigt vid denna tid och jag minns att jag på nyårsafton tänkte “2018 blir året vi gör slut”. Så blev det inte, för vi öppnade upp vår relation och det räddade det. I kombination med att jag flyttade ut från Sebbes lägenhet i Majorna i mars, och in i kollektivet Sköna Bönors Kåk i Biskopsgården. Jag och Sebbe repade oss! Eller, vi hade två stora kriser men vi repade oss.

Bokklubben i Skåne i april 2018

Åkte till Skåne med bokklubben en helg i april. Det var bastufesternas år, var på tre stycken – en i april, en i maj och en i december 2018. Alla var amazing men maj var nog bäst, för det var så otroligt varmt. Jobbade på med mitt projektledarjobb på Vi Unga som jag kirrat i september 2017, jobbade 50% och hade det rätt gött. Hade en stor fest i kollektivet i maj, trivdes rätt bra i Biskop även om jag cyklade mycket över bron till Sebbe 🙂 Hängde fortfarande mycket med Mim och Popp mest.

Kvällsbad på bastufesten i maj

Sommaren 2018 var som ni vet sjuk. Det var SÅ VARMT. Fast jag älskade det, för mitt jobb var väldigt icke-betungande (skrev på slutrapporten och kunde alltså göra det varsomhelst ifrån). Jag och Sebbe åkte ner till Europa i några veckor, via Berlin, där vi hälsade på Merlin, Prag, Wien och sedan Kroatien. Vi bussade oss mellan alla städer och bilade med pappa hem från Wien. En underbar resa! Direkt när vi kom hem var det midsommarfirande på Tjörn. Och sen bar det ut i Europa igen för Fusion-festivalen i Tyskland vilket var amazing, och på segeltur med Mim och Tobbe som var lika amazing. Som sagt, “jobbade” ju denna sommar med att skriva en rapport och hade alltså inga tider att passa, och dessutom var vädret 30 grader och sol typ hela tiden.

I Prag
Kranstillverkning med Per, Sebbe, jag, Popp, Hilma och Anti
Dansar på Fusion
Nakenbad på en bohuslänsk klippa med Mim

Jag och Sebbe var också och vandrade! Till Kebnekaise närmare bestämt, inklusive bestigning som var FETT jobbigt men så stolt över det. Otrolig tur med vädret såklart.

På väg upp mot Kebnekaises topp
Sommaren led mot sitt slut med jag och Popp och Mim och några fler hann också med Statement-festivalen ihop

2018 var också viktigt politiskt, för jag startade nämligen den autonoma och antikapitalistiska hbtq-festivalen Reclaim Pride som ett svar på kommersialiseringen av pride. I början, i mars 2018, var det bara jag och Stephanie. Det var många som ville ha en annan pride, men det var bara vi som tog tag i att förverkliga det. Så småningom växte det, och i augusti gick det av stapeln med bravur. Och året efter fanns det fortfarande kvar – helt utan min medverkan! Så coolt att nåt som jag startade blev så stort. Och att folk som jag inte har någon aning om vet vad det är! Är så stolt över det, även om det skapade en del stress och ångest också (speciellt över Fuckförbundets medverkan eller icke medverkan som vi var oense om i arrangörsgruppen). Icke desto mindre, jag är oerhört stolt över min lilla Reclaim Pride-bebis, som än idag lever vidare.

Jag och Stephanie som startade Reclaim Pride tillsammans på första festivaldagen, pustar ut med en allt för sen lunch. Programmet var Nino Mick bland annat med och fixade, tröjorna designade jag men Mo hjälpte till att trycka upp, Helena och Gabbe var ansvariga för dekoren, Jo för konsten osv osv osv. Vi var ett härligt gäng som tillsammans fick detta att funka <3

Och sen så bar det ju av till Lund! Och mitt nya liv som master-student började med allt vad det innebär. Massor av nya härliga vänner, massor av nya erfarenheter. Älskade att börja ett nytt kapitel i livet!

Cyklar omkring på Lunds kullerstensgator
Jag och Sebbe tillsammans med Alina, Jodie, Matilda och David – fyra av många nya fina vänskaper från LUMES <3

2019 firades in här i Spekeröd tillsammans med Sebbe, Åsa, Simone, Joel, Anti och Popp. Vi hade ett lugnt men otroligt kul nyår med bastu, fantastisk mat, skogspromenad, obefintliga fyrverkerier, massor av sardinen och sällskapsspel. Tillbaka i Lund i januari gjorde vi vår första XR-aktion, som jag börjat engagera mig lite grand i på slutet av 2018. Sen gick året snabbt.

Efter vår första aktion
Parren, jag och Sebbe på cykeltur för att leta skog nån gång i slutet på februari
Den 15e mars var det den stora klimatmarschen initierad av Greta Thunberg och jag höll nåt tal
Sebbe och jag mötte upp Popp och Anti för en helg vid havet
Syrran hälsade på i mars och vi åkte till Dalby Stenbrott och picknickade ett gäng

Den 15e april inleddes “International Rebellion Week” med XR, och nånstans här började jag lägga märke till Paulina för vi gjorde nån grej med XR tillsammans. Det var en mycket lyckad vecka då vi i Lund gjorde en massa grejer, och dessutom hade det väldigt fint ihop. Sen fick jag även uppleva Valborgsfirande i Lund (Systembolaget är, till skillnad från alla andra städer i Sverige, stängt på Valborg i Lund haha). I slutet på maj var det dags för Skogsfesten!! Så kul festival och jag kom verkligen närmare Paulina, Ronja, Lise och Claudia som alla läser mastern i humanekologi och är engagerade i aktivism. Dessutom kom jag och Popp väldigt nära varandra också, då hon och jag hände väldigt mycket.<3

Första bilden på mig & Paulina hehe
XR-gänget på Stortorget
Valborgs-brunch
Grillning i “skogen” i Lomma en vacker majdag med Mathilde, Sebbe, David, Parren och Lisa
Mitt crew på Skogsfesten
Jag och partyloppan Popp på utkikspunkt i de Dalsländska skogarna
Dansgolvet var epic med laser, discokula, rökmaskin och strobelights på min 25årsfest

Sen den 15e juni var det dags för min 25-årsfest! Den var underbar. Kort därefter bar det av till Fusion, denna gång med Sebbe och hans pappa och bror. Vandrade även hela TVÅ gånger sommaren, 2018, en gång med Sebbe (en del av Kungsleden, till Saltoloukta), och en gång med mamma (Jämtlandstriangeln). Jag och mamma hade lite sämre tur med vädret, men fint var det ändå. <3

Taggade på Fusion
I arbetskläderna från Jubileumsparken där jag jobbade sommaren 2019
På tur med mamsen

Och så var det tillbaka i Lund i september. Där jag rätt snabbt insåg att jag visst hade känslor för Paulina, när jag träffade henne igen. Och sedan följde en emotionellt turbulent höst som ni vet, mycket upp och ner, men det slutade med att jag och Sebbe gjorde slut. Festade mer än vanligt och pluggade mindre än vanligt, men allt ordnade till slut upp sig mot slutet av terminen, men det var en påfrestande tid. Det som var bra med hösten var förstås att jag började hänga mer och mer med Paulina som gjorde mig väldigt glad <3 Vi var i Berlin på det internationella upproret med XR, och i Köpenhamn där vi mötte upp Alex och Sofie, och i Stockholm för Marxkonferens. Och en massa andra fina saker som vi gjorde ihop, och som avslutades med att jag flyttade in på Strawberry farm i december i brist på boende.

På drejkurs med mamma och Olivia i oktober
Ockuperar rondell i Berlin
I köpenhamn
När jag flyttat in på Strawberry farm fick en inte se solen mycket. Men här var en dag i början av december då vi rusade ut i trädgården för att fånga lite strålar!
Mina roomisar i december

Och nu är 2019 till ända, och likaså årtiondet. 2020 firade jag in i Kungälv tillsammans med Mim, Tobbe, Jenny, Yrsa och Christian. Saknade Paulina ca hela tiden. Om jag får spå 20-talet så tror jag det kommer innebära nya utmaningar karriärmässigt – jag kommer väl förhoppningsvis skaffa nåt slags jobb. Och kanske, kanske kommer jag få barn under de närmsta tio åren, who knows. Gott nytt årtionde, och gott slut. Hejdå 2010-talet, vi ses aldrig mer igen.

I’m alive!

Thursday, February 25th, 2016

Hej hörrni! I’m aliiiiive! Jag har bara varit uppe i bergen i norra Vietnam (är här fortfarande) utan tillgång till ordentligt Internet. Är alltså inte på semester på Phu Quoc längre, nu är det slut på chillande och det är skolarbete som gäller. Efter Phu Quoc var vi i Hanoi i tre dagar, och det hann hända mycket. Jag åkte till Halong Bay till exempel (finns ett inlägg om det längre ner), jag och Sebastian var ute och festade (fett kul), Klara hann bli jättedålig och fick operera ut blindtarmen så vi spenderade några timmar på sjukhus, fika på The Note, fika på Cong, köpa snacks inför Hà Giang… ja det var väl ungefär det. Här är ett par bilder från The Note som jag ändå hade uppladdade och therefore kan jag ju lika gärna publicera dem hej hej:

wpid-img-20160219-wa0005.jpeg

image

image

image

 

The Note och Cong, lätt Hanois bästa caféer. Anyways, just nu befinner jag mig på ett kallt hotell i Huang So Phi (osäker på stavningen där), en lite större by där vi samlas på ett intermezzo efter fyra dagars isolerad vistelse hos etniska minoriteter uppe i bergen. Det har varit en prövning, men samtidigt en retreat från den uppkopplade världen. Har publicerat en massa bilder i inlägget under, spana in det! Här skall vi hänga i fem dagar och förbereda inför den dubbelt så långa vistelsen (åtta nätter oj oj oj) då vi skall göra våran research. Jag och Tram har dock kommit väldigt långt och redan gjort uppemot 15 intervjuer och alla är dessutom redan transkriberade. Så nöjd med oss och vårt ämne, HBTQ, vem hade trott att det skulle vara doable långt uppe i bergen på landsbygden i norra Vietnam, nära gränsen till Kina?

Det var superskönt att duscha, men är en varmare än en var uppe i bergen? Naej, knappast. Här har de ju inte heller isolering och innetemperaturen är således som utetemperaturen; ca 12-15 grader. Men här har vi i alla fall säng (<3 <3 <3), dusch (<3 <3 <3), sittoalett med ljus (<3 <3 <3 <3), och vinden blåser inte rakt igenom. Skönt! Nu ska jag ut och käka lunch, tror jag ska köpa take away och ta med tillbaka till hotellrummet och äta till en film. Leva lite lyxliv efter fyra dagar i bushen… Men jag lever i alla fall! Kram till alla där hemma

//ALiCE med ICE

Hà Giang

Thursday, February 25th, 2016

Fyra nätter och dagar bestående av: promenera upp och ner för berget med utsikt över oändliga risfält. Äta ris med bambu, ris med bambu och ris med bambu. Bli bjudna på risvin, helst redan vid frukost (sjukt äckligt). Bli bjudna på ännu mer risvin och säga nej. Gå och lägga sig vid åtta, och vakna vid fyra-fem när tupparna börjar gala. Somna med lukten av buffalo-skit i näsan och ljuden från grisar, ankor, hönor, hundar, getter och buffalos som bökar runt precis under en. Gå på sviktande bambugolv som en tror skall gå av hela tiden. Sova i dubbla underställ, fleece, raggsockor, mössa och under dubbla filtar, på hårt och tunnt bambugolv. Prata med en massa olika människor som är så otroligt gästvänliga och bjuder in en på lunch bara sådär. Dricka mängder med mini-koppar beskt te hos alla en besöker. Kissa på ståtoalett utan ljus, och med endast en presenning som dörr. Känna sig isolerad för att en inte förstår någonting. Gång på gång förklara att en inte äter kött eller fisk. Äta mer ris med bambu. Aldrig byta underkläder. Gå runt i funktionskläder dagen lång. Värma sig vid elden. Försöka kommunicera med teckenspråk. Förundras över den fantastiska naturen, och över alla människors vänlighet och givmildhet. Här kommer lite bilder:

Vårt hus där vi bor
image

Husdjur, som så småningom blir middag 🙂
image

Enda värmekällan i det oisolerade huset
image

Middagen som intas på golvet, där alla får varsin skål ris och sedan plockar ur gemensamma skålar för varje tugga
image

Påpälsad Alice redo för att sova
image

Pojken i vår värdfamilj på en av familjens buffalos som används för att arbeta i risfälten
image

Några barn vi intervjuade första dagen
image

Selfie-time
image

Black and white. Pojken hade ett sår ovanför munnen för att han ramlat ner från ett av husen, det är typ två meter… de låter barnen vara väldigt självständiga här
image

Dottern i vår värdfamilj (i mitten) och hennes kompis (till vänster), samt kompisens lillasyster
image

Fascinerade över Trams skrivblock
image

Utsikt i svartvitt
image

En kvinna från den etniska minoriteten Tai (som också vår värdfamilj är) poserar med sin son
image

Alltid dags att skåla i risvin och propsa på mer mer mer. Tur att Tram inte dricker, då respekterar de också mitt nej. Flera andra i klassen har blivit mer eller mindre tvingade att dricka så mycket!
image

Selfie-time!
image

Väldigt fascinerade över hur jag kan styra kameran från min mobil
image

image

Våran värdmamma i mitten och hennes två vänninorimage

Väldigt fascinerade över Trams iphone
image

Stigen från vårt hus (här kör de även moppe)image

Utsikt över bergenimage

Nere i byn på jakt efter folk att intervjua, jag och min research partner Tram!image

Ett hushåll nere i byn (lägg märke till skillnaden jämfört med där vi bor uppe i bergen)image

Nam Dich
image

Jag, funktionskläderna och stunning viewimage

image

En familj vi blev inbjuden till att äta lunch med igår, och deras gulliga barnimage

image

 

//ALiCE med ICE

Long Bien Bridge

Tuesday, February 2nd, 2016

Igår hade vi ingen skola eftersom Tet-firandet i princip redan börjat, men Hiep hade ordnat med ett utflyktsmål, så så fick det bli! Närmare bestämt Long Bien Bridge (fransmännen som döpt den tydligen, “mycket lång”). Samling på tågstationen:

image

image

Och när alla var där gick vi i samlad trupp ut på bron. Bron är inte till för bilar utan en får bara köra moped, cykel eller gå.

image

image

image

Classic Hanoi såhär i Tet-tider: mopeder som kör omkring med apelsinträd bakpå. Ajjemen. En ser dem överallt, både folk som säljer apelsinträd och folk som åker omkring med träden på sina mopeder. Det är lite som Tets (alltså det vietnamesiska nyåret för Lunar-kalendern) julgran vad jag förstått det som. Fint!

image

image

image

Sen var det paus på ön i mitten av bron, där folk bor i en liten grön oas mitt i staden. Här fanns mängder av bananträd och en hel del grönt. Och skräp. Talking about contrasts!

image

image

image

image

Vi gick förbi ett hus där ägarna varit kreativa och gjort  både ett nät-golv samt bundit ihop taket med hjälp av gamla elkablar. Sådana finns det ju gott om i Hanoi!

image

image

Sen hälsade vi på hos det här paret. De bodde på en flytande husbåt på floden sedan 40 (!) år tillbaka, och hade träffats -69. Mannen berättade sin gulliga kärlekshistoria för oss. De hade haft det väldigt svårt och hade aldrig råd med fullständiga måltider, och måste jobba hela dagarna, men sedan mannen simmat ut i floden och hämtat upp en kropp och lämnat den döda åter till sin familj (personen hade begått självmord) för att de skulle kunna ta farväl och ha en ordentlig begravning, har paret blivit lite av lokalkändisar, och får nu lite ekonomisk hjälp av folk som kommer förbi. Vi gav dem lite också såklart. Så fint att bli inbjuden hos dem! Till en början kändes det lite tveksamt, typ “här får ni se hur fattiga vietnameser har det, varsågod”, men det blev bra och de bjöd på te och vi hade våra vietnamesiska studenter med oss som översatte.

image

image

På väg tillbaka mötte vi flera stycken bärandes på plastpåsar med guldfiskar i. Det är också en väldigt vanlig syn i Hanoi just nu såhär kring Tet, en ser folk åka sina mopeder med ena handen på styret och andra handen hållandes en plastpåse med stackars guldfiskar ut. Mitt veganska hjärta gråter. Men anyway, fiskarna är en tradition som går ut på att släppa ut fiskarna i valfritt vattendrag för att de sedan skall simma upp till himlen (them logics…..) och berätta hur familjen skött sig under året. Den officiella dagen för detta var alltså igår, “The kitchen gods’ day”, men jag tror att de släpper ut fiskarna lite när som innan Tet. Om fiskarna har otur dör de typ direkt för vattnet är ju så otroligt skitigt (min klasskompis Julia hade gått runt West Lake häromdagen och räknat till närmare 80 döda guldfiskar), och har de ännu mer otur blir de uppfångade, ompaketerade i ny plastpåse och sålda ännu en gång. Så pojken på bilden är på väg ner till vattnet för att släppa ut ett par guldfiskar han också 🙂

image

Efter turen på bron åt vi lunch på ett Hot Pot-ställe, himla trevlig tradition det där med att dela på en enda stor gryta, slänga i olika saker som svamp, tofu och grönsaker i en jättegod buljong och sedan plocka allihopa ur samma gryta. Mycket trevligt! Och efter lunch kaffe på ett roof top-café. De flesta tog den hanoiska specialiteten egg-coffée som tydligen är typ kaffe med maräng, men jag tycker det låter högst oaptitligt med ägg och kaffe, samt så försöker jag ju äta så veganskt som möjligt, så jag tog ingefärs-te. Som var jättesött. All dryck är typ söt här? Men det gör inget, det var gott och härligt sällskap!

image

image

Efter fikat lyckades vi med konststycket att åka kollektivtrafik hem till lägenheten, sen kraschade vi i soffan, såg på tv-serier och åt en sen middag. Mycket bra dag. Klart slut!

//ALiCE med ICE

En dag med Trâm och Sebastian

Saturday, January 30th, 2016

Idag var jag och Sebastian hembjudna till Trâm på lunch. Så himla kul att få se hur hon bodde, och en annan del av Hanoi som var icke-turistigt. Jag och Sebastian drog ögonen till oss som blinkande, “blonda” fyrar där vi stod och väntade på Trâm när vi hoppat av taxin :))

image

Trâms mamma hade lagat en fantastiskt god lunch till oss (men tyckte det var väldigt suspekt att den skulle vara helt fri från djurs lidande, hehe, hashtag konstiga svenska veganer!); fried tofu, en potatissallad, sautéed (vet ej ordet på svenska?) kål och svamp, rostade jordnötter och chilisoya att doppa i. Det var så gott!! Och väldigt typically vietnamesiskt. Men när de väl får till nåt vegetariskt som inte är typ stekt ris med grönsaker, så tycker jag om maten mycket här! Ofta är det dock svårt att hitta vegetariskt/veganskt, kött är standard i varje måltid här. Men tofu äts ju mycket, så det brukar vi få tag i. Mycket gott var det i alla fall, och så mysigt att en har en egen liten skål med ris och sedan plockar med pinnarna ur de gemensamma skålarna.

image

image

Efter lunch åkte vi kollektivtrafik, mycket spännande, för att åka till biografen. Jag och Sebastian, med tillhörande engelskspråkig vietnames, var dagens attraktion på bussen och vi hade allas ögon på oss, haha. När vi klev av korsade vi en kaoz-gata. Men vi har börjat vänja oss vid trafik-kaoset! Häromdagen korsade vi till exempel en stor gata utan att ens titta vilket vi insåg först efteråt, snacka om att acklimatisera sig. Som sagt, det gäller att gå långsamt men med jämn takt så hinner alla moppar väja. Det är inte som att de kommer stanna för dig om du bara står och väntar, och konceptet grön gubbe fungerar inte riktigt här, så det är bara att vandra ut i vägen i zombie-inspirerad gång. Välkommen till Hanoi!

image

 

Nu inför Tet säljer de sådana här apelsinträd överallt. En kan också se folk som balanserar enorma träd i krukor på sina moppar. Mycket fascinerande!

wpid-1070494.jpg

wpid-1070448.jpg

wpid-1070447.jpg

Bion vi gick på var The Danish Girl, på förslag från Trâm. Det var en helt fantastisk film! Kul dessutom att den bland annat utspelar sig i Danmark, att en av huvudrollsinnehavarna var briljanta Alicia Vikander, som är svensk, och att en film som denna ens får visas i Vietnam. Den handlar nämligen om den första transpersonen i världen som gick igenom en könskorrigerings-operation. Filmen utspelar sig i slutet på 20-talet/början på 30-talet och är baserad på den verkliga Lili Elbes dagboksanteckningar, där en dansk konstnär, Einar, egentligen är en kvinna, vilken vaknar till liv när Einar står modell för sin fru Gerda (Alicia Vikander) utklädd i kvinnokläder. Filmen var otroligt vacker både rent estetiskt och dramaturgiskt, mycket bra skådespeleri, vacker scenografi och såklart en så fin och mycket viktig story. Fin, sorglig men ändå hoppfull. Se den!!! Så viktig. Och som sagt fantastiskt ändå att en sån här film får visas i Vietnam, som ju ändå är en enpartistat med mycket censur. Men, Vietnam är också en pionjär när det gäller HBTQ-rättigheter i Asien; homosexualitet har aldrig varit förbjudet enligt lag här och diskursen kring HBTQ är i förändring till en mer accepterande och inkluderande sådan. Samkönat äktenskap gick visserligen inte igenom när det var på agendan för något år sedan, men det gjorde däremot rätten att ändra sin identitet om en är transperson, vilket var en stor vinst för HBTQ-rörelsen i Vietnam!

Efter bion var jag fortfarande mätt efter lunchen, men Trâm och Sebastian ville käka något så då gjorde vi det. Hejhej!

wpid-1070497.jpg

wpid-1070495.jpg

Och nu är även denna dag till ända. Om ett par dagar drar vi söderut till värmen. Klart slut!

//ALiCE med ICE

After School (because Friday)

Saturday, January 30th, 2016

Igår hade vi bjudit in de vietnamesiska studenterna till vår lägenhet efter skolan! Nästan alla kom och vi bjöd på snacks (hahaha de fick nog en lite confused idea om vad svensk mat verkligen är, eftersom vi bjöd på allt annat än just typically svensk mat, men men), lite alkohol och en massa lekar. De är dock väldigt oskuldsfulla och good girls våra vietnamesiska klasskompisar så det var mest vi som stod för öldrickandet haha. Men det var väldigt roligt i allafall, och jag tror de hade kul också! Mycket lyckat After School-häng 🙂

image

image

image

image

image

image

 

//ALiCE med ICE

Dagens middag, Sveriges ambassad och trötta roomies

Wednesday, January 27th, 2016

Jag är så mätt just nu. SÅ MÄTT. Jag, Klara och Sebastian fixade med gemensamma krafter dagens middag som bestod av en god gryta där vi slängde i lite allt möjligt: gullök, vitlök, massa ingefära, vitlök och chili, potatis, sötpotatis, kikärter, svarta bönor och kokosmjölk. Sen hade Sebastian i massa soja och då var jag tvungen att ha i socker pga gillar ju det där söta i mat. Då hällde han i öl bara för det, haha. Men, det blev asgott! Så det kan jag ju tipsa om. Bryna en god grund (grunden för typ all min matlagning) av gul lök, vitlök, chili och ingefära, sedan fylla på med massa olika grejer som en har hemma, och låt koka mjukt i vatten + kokosmjölk, och sedan smaksätta med soya, socker och öl. Ajjemen. Très très bien. Till grytan hade vi ris, en jättegod sallad à la Klara, ugnsbakad pachoy(?)-kål och vitlöksstekta krutonger. Obs att detta bara var något vi slängde ihop. Alltså som Sanna sa, så hög nivå på vår matlagning här? Älskar det. Och till efterrätt blev det banan-, jordnötssmör- och kokosmjölks glass à Sara och Ella, med varmt fras bestående av havregryn, kokos, olja, kanel och socker à undertecknad. Mycket gott, men som sagt jäklar vad mätt jag är nu.

Annars då? Vi var på Sveriges ambassad idag vilket var jätteintressant och inspirerande. Ambassadören var väldigt karismatisk och kompetent och vi som klass ställde väldigt bra frågor. Ambassadören berättade mycket i början om hur ambassaden jobbade med att “promota svenska värderingar” vilket ju kan vara lite problematiskt, men blev sedan ödmjukare mot slutet när vi ställde frågor om Vietnams etniska minoriteter (det finns över 50 stycken, och vi skall ju till en av dessa efter Tet holiday), då hon tog upp att Sverige själva inte direkt är något praktexempel när det gäller att respektera sina etniska minoriteter. Jag tyckte det var väldigt intressant i alla fall, och blev jättepepp på att göra massa olika saker efter plugget, bo på olika platser och skaffa en massa erfarenhet på olika NGO:s, försöka skaffa praktik på en ambassad (preferably i ett fransktalande land?) eller försöka få in en fot på UD, SIDA eller FN. ÅH! Så himla inspirerande.

(Kuriosa: fanns massa bilder på muren runt ambassaden, bland annat denna text. “a generous asylum policy”, oh the irony!)
wpid-img_20160127_124348.jpg

Tram gav mig en jättefin skrivbok idag också. Alltså hur gullig!?!? Har ju fått världens bästa partner typ. Skall presentera henne här när jag har någon bild, vi (jag och Sebastian) har blivit hembjudna på lunch till henne till helgen så då får jag ta med kameran. Vi kommer ju spendera typ två veckor med varandra, dygnet runt, när vi är i Ha Giang så då lär vi ju lära känna varandra rätt bra, hehe. En sak innan jag slutar, bild på mina trötta roomies (skolan är apparently waaaay too tiring här):

12512560_1243704205643297_4281989631022213855_n

//ALiCE med ICE

Life in Hanoi

Monday, January 25th, 2016

Det är så kallt i Hanoi!!! Alltså ursäkta om detta är typ det enda jag kan rapportera om härifrån (hehe), but it’s true. I jämförelse med Sverige är det ju “varmt”, idag har det varit ca 10 grader. Problemet är bara att det inte finns någon isolering eller inomhusvärme här! Alla hus är helt oisolerade, det är bara ettglasfönster och det finns inga element eller någon annan typ av uppvärmning. Så idag när vi gick på museum på förmiddagen var det till exempel cirkus 10-12 grader inomhus, skojar inte. Så kallt! I skolan är det lika kallt inne som ute, så det gäller att pälsa på sig alltså. Tur att vi har värme i vår lägenhet, vi har våra AC:s på typ 28 grader hela dagen hehe. Sån tur är skall det bli varmare och nästa helg skall det enligt väderprognosen bli runt 20! Skönt. Men jag inser ju att jag måste köpa på mig lite varmare grejer inför våran vistelse i bergen. Måste köpa kängor, funktionsbyxor, en funktionsjacka, ett extra underställ och mössa + vantar. Fast det väntar jag med till efter Tet, vi skall ju ner till värmen på Phu Quoc om lite mer än en vecka, där vi stannar i två veckor (aaah ska bli så skönt), sen har vi tre dagar i Hanoi innan vi åker upp i bergen, och då skall jag köpa på mig varma kläder tänkte jag 🙂

Annars då, hur lever livet? Jorå, jorå. Älskar vår lägenhet, och det är väldigt mysigt att ha lite kollektiv-liv. De jag bor med är ju dessutom fantastiska, vettiga, smarta, snälla, intressanta personer, som till råga på allt är grymma på att laga vegansk mat allihop. Hur bra!? Igår hade Klara och Sanna lagat vegansk Shepherd pie som var supergod. Och till frukost idag åt vi havregrynsgröt (mmmm det var så gott med havregrynsgröt som kontrast till standard-hostelfrukosten bestående av toast med sylt eller jordnötssmör!!!), fruktsallad och grovt bröd med avokado. Mmmmmmmmmmmmmmm. Och som sagt, våra vietnamesiska klasskompisar är världens gulligaste. Idag åt jag och Sebastian lunch med Trâm (uttalas “Tchum”) (mycket mystiskt det där med hur vietnamesiska ord stavas och sedan uttalas på ett helt annat sätt) som jag bondat mest med, och hon bjöd hem oss på middag på onsdag hos hennes familj. Så kul!

//ALiCE med ICE