Jag har inte haft Västtrafikkort sen jag kom tillbaka från Vietnam i slutet på mars, utan har cyklat och då och då, typ vid riktigt pissigt väder, plankat och hållit utkik efter de vita kepsarna. Har sparat 3600 kr på att cykla istället för att åka buss/spårvagn! Tänket dock unna mig ett spårvagnskort nu i december, men efter en överläggning med min kära vän Sophie så ångrade jag mig. Tänk ändå vad en kan göra för kul med 600 kr istället för att köpa ett spårvagnskort liksom (tre månader kostar 1200 kr och en månad 600 kr). Således har jag även cyklat nu i november-december. Och det har gått an, eftersom det varit relativt varmt. Men imorse serni, hade graderna sjunkit och det blivit isigt. Så när jag och Sebbe sällskapade imorse, jag skulle till tandläkarn i Mölndal (för övrigt 13 km det, det ni!) och Sebbe till praktiken, hann det slå slint för oss inte mindre än två gånger!
Första gången var när vi knappt hunnit lämna huset, det var vid en skarp sväng vid Ica Effkå i Majorna. Tjopp så slant både jag och Seb på isen och ramlade exakt samtidigt med cyklarna båda två. Ingen skada skedd tho pga Seb använde sina jiujutsu-skills (enligt egen utsago) och landade “rätt” och ja jag har mitt ass-fett som krockkudde :)))) Tog det dock mycket lugnt därifrån genom slottskogen upp för Säldammsbacken, över bron och tjopp, innan den lååånga Sahlgrenska-backen, slog det slint igen och Sebbe halkade med cykeln på isen en andra gång. Jag klarade mig med nöd och näppe. Vi var sen tvungen att gå upp en bit för det var så isigt. Upp för Sahlgrenska-backen (sååå jobbig… är ändå impad av Sebbe som cyklat den typ varje dag hela hösten) (nej han har inte heller spårvagnskort utan cyklar året om like a true hipster), vinka hejdå till Seb och ta höger mot Mölndal, bli helbländad av solen och känna att en är nära att slinta på isen flera gånger, leta en stund efter Mölndals sjukhus (har ju ej smartphone så det är alltid ett äventyr att hitta till saker, brukar göra kartor och vägbeskrivningar på papperslappar i förväg) och till slut komma fram med livet i behåll. Minst sagt äventyrlig morgon. Skall cykla sjukt försiktigt de dryga två veckorna jag har kvar i Sverige innan jag lämnar detta gudsförgätna, mörka land för två månader i solen :))))
Efter tandläkar’n bar det av mot centrum från Mölndals sjukhus med riktning Frilagret där jag skulle ha ett möte angående West Pride Ung. Pluggade och jobbade och planerade i tre timmar och sen hade jag ett as-peppigt möte med två grymma personer jag skall ha med i ledningsgruppen för WPU. Riktiga stjärnor. Är så orimligt pepp på West Pride 2017, är så glad att jag fått uppdraget som platschef för WP Ung. Kommer bli så braaaaaa.
//ALiCE med ICE
