Tag: Wilhelm Moberg

  • Juli 2023

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Månadens känsla

    Lite besviken över att vädret varit piss, men glad över att jag ändå gjort så otroligt mycket under juli månad!!

    Månadens mat

    Definitivt Sofies goda frallor som jag bakat massor av gånger sedan jag åt dem i Köpenhamn när jag var på besök hos Alex, Sofie och Falke. Minimal arbetsinsats (man behöver inte ens knåda) och fantastiskt resultat.

    Månadens soundtrack

    Har såklart lyssnat på massa olika låtar och artister men en återkommande är Baltimore med Nina Simone så det får vara Månadens soundtrack. Är besatt.

    Månadens firanden

    Mammas födelsedag den 9 juli firades i Spekeröd med pompa och ståt. Eller ja, med mys i alla fall. Mamma hade gjort otrolig hemmagjort blåbärsglass och saffransglass bland annat. Omnomnom.

    Månadens resor

    Jag var i Köpenhamn 10-12 juli, och hälsade på Alex, Sofie och Falke. Det var mycket mysigt.

    Malmö 12/7

    På väg hem från Köpenhamn stannade jag till ett slag i Malmö 12-13 juli och hälsade på Daisy. Vi åt ramen på Möllan och hade det mysigt.

    Sen nästa vecka bar det vidare till Bornholm med Mim 17-21 juli, vilket jag skrivit om här. Vi hike:ade, lagade och åt god mat, snackade om allt möjligt (men mest relationer och politik, förstås), badade och tittade på Bornholms vackra vyer. Samt var liiite nerviga över huruvida vår bil skulle klara av färjan tillbaka till Sverige, men det gick ju bra trots allt 🙂

    Den sista resan för månaden var Dalsland med Daisy och Lise 25-29 juli. Det var den resan som blev planerad sist, eller ja, vi hade bestämt datum sedan länge men vad vi skulle fylla dessa datum med var oklart ganska länge. Till slut blev det alltså Dalsland, närmare bestämt en liten röd gullig stuga fem minuter från en liten sjö, där vi spenderade tre dagar med att läsa böcker, äta god mat, promenera och prata. Det var så mysigt och vilsamt!! Vi konstaterade efteråt att det är inte ofta som man hänger med folk konstant i fyra dagar (de sov en natt hos mig och Are innan) och inte känner sig socialt trött efteråt, men så var det. Tror det är en kombo av att vi är ganska synkade i vad vi ville göra (lägga oss tidigt, sitta och läsa, gå i skogen) och att det bara helt enkelt är ganska avslappnat häng? Tycker mycket om dem. <3

    Månadens böcker

    Det hann bli många utlästa böcker i juli! Sju stycken närmare bestämt.

    Din stund på jorden – Wilhelm Moberg (1963)

    “Vad jag sorglöst förslösade, blev det bäst tillvaratagna”. Dessa vackra och vemodiga ord skrev jag ner när jag hörde dem läsas upp i denna lilla pärla från 1963, tio år innan Wilhelm Moberg begick suicid. Och kanske är detta ett slags avskedsbrev, för det är en hyllning till livet och det som varit, men också en sorgeyttring över det som aldrig blev. En klassiker som är minst lika läsvärd som Utvandrarna och Invandrarna. Läs den! Skrev om här.

    How race survived US history – David Roediger (2011)

    En bok jag löste för kursen om rasismens historia jag läser nu över sommaren, som i sex kapitel plus prolog och epilog förklarar hur ras kunde överleva det amerikanska frigörelsekriget från England på 1700-talet, självständighetsförklaringen 1776 och konstitutionen med dess storartade anspråk om att “all men are born equal”, inbördeskriget och det slutgiltiga avskaffandet av slaveriet 1863, Jim Crow och medborgarrättsrörelsen 100 år senare, ända fram till Obama. Rasismen peakade under Jim Crow, mellan inbördeskriget och första världskriget och den segregering och det monstruösa våld som riktades mot svarta men även andra icke önskvärda grupper som kineser och ursprungsbefolkningen under denna tid, men is still alive and kicking, även under Obama. Boken behandlar ju USA och ibland kan de amerikanska referenserna vara något svårbegripliga, speciellt som det är en komplicerad fackbok, men ändå läsvärd och lärorik!

    Boy swallows universe – Trent Dalton (2018)

    En fantastisk ungdomsbok om 13-åriga Eli Bell och hans stumme bror August, och deras ibland ganska mörka liv bland droger och kriminalitet, i resan mot frågorna till svaren. Boken har mycket gemensamt med I’ll give you the sun av Jandy Nelson men det är mycket mörkare här. Det älskvärda med boken är barnets/tonåringens naiva men också roliga perspektiv på det hela. Läs!! Skrev om här.

    Harry Potter and the philosopher’s stone (1997) och Harry Potter and the chamber of secrets (1998) – J.K. Rowling.

    ‘Nough said. Ibland är det bara så skönt att läsa trygg och familjär litteratur som man vet till 100 % är asbra, som man direkt kommer in i och som är lättläst. ÄLSKAR Harry Potter-böckerna och nu äger jag hela sviten på engelska. Tog således upp dem för lite enkel litteratur nu i juli och hann läsa ettan och tvåan och halva trean på ett kick. Vilsamt.

    Det ohyggliga arvet – Christian Catomeris (2017)

    Det ohyggliga arvet av Christian Catomeris är en fackbok som på ett systematiskt sätt går igenom svensk rasism från medeltiden till modern tid, utifrån ett antal rasstereotyper: afrikanen, asiaten, orientalen, samen, juden, finnen, “tattare” (resande) och romer. Varje kapitel belyser alltså Sveriges bild av dessa grupper under historiens gång, med nedslag både i populärkultur som filmer och böcker och i konkret politik. Mycket viktig och allmänbildande bok som alla borde läsa. Skrev om här.

    Racism – a short history – George M. Fredrickson (2003)

    Det här är en ca 120 sidor lång exposé över rasismens historia, exklusive en läsvärd bilaga om termen “rasism”. Fredrickson definierar här rasism som dels en idé om att det finns raser (det gör det inte rent biologiskt – alla människor tillhör rasen homo sapiens sapiens) och att dessa raser besitter medfödda (och därmed oföränderliga) egenskaper, och dels att samhället, genom statlig sanktion, organiseras utifrån den här idén d.v.s. med aktivt isärhållande av de olika “raserna” och i extremfall utrotning av den underordnade gruppen (som var fallet i Nazityskland). Boken ägnas sedan åt att, utifrån denna definition, gå igenom rasismens historia och dess kulmen (Nazityskland, Apartheid-Sydafrika och Jim Crow-USA). Mycket läsvärd! Skrev om här.

    Månadens filmer

    Clara Sola (2021)

    Vi såg Clara Sola på Draken film, en lågmäld, vacker, magisk film. Draken film beskriver filmen som “Magisk realism, religiös mysticism och omhuldade ondska när en helgonförklarad, kuvad 40-årig oskuld gör sexuell revolt i Nathalie Álvarez Meséns Guldbaggebelönade debut” och det tycker jag sammanfattar filmen ganska väl. Här får vi möta Clara, boendes i en liten by på den costarikanska landsbygden, som otvunget kommunicerar med djur och har ett speciellt, nästan magiskt, band till naturen. Samtidigt ses hon av sin mor och av befolkningen i byn som ett helgon, som har mött Maria, Nuestra Madre. Clara ombeds bota sjukdomar och välsigna byborna, men själv lever hon ett väldigt begränsat liv under moderns ständigt vakande ögon. Men någonting väcks i Clara när Santiago kommer till byn, ett frö till en frigörelse.

    Filmen vad mångbottnad och vacker, en hyllning till naturen och en känga till kristendomen. Mycket sevärd! 4 av 5.

    Blackberry (2023)

    Såg denna på Hagabion med Mim och blev starkt påmind om The Hummingbird project från 2018 som har typ samma tema. D.v.s. några tech-killar som kommer på nåt (i Blackberry den första smartphone, i Hummingbird nån slags kabel) som revolutionerar tekniken och gör dem asrika/framgångsrika/cocky men som sedan också blir deras fall. Filmen är helt okej och lite rolig på sina ställen och jag ger den 2,5 av 5.

    The royal affair (2012)

    Såg om denna rulle med Alicia Wikander och Mads Mikkelsen om triangeldramat mellan den danske kungen Christian VII, som var psykiskt sjuk, hans drottning Caroline Mathilde som han behandlade tämligen kallt, och kungens livläkare Johann Struensee, som å ena sidan hjälper kungen genom hans nycker men också är en upplysningarna som blir förälskad i drottningen. Egentligen är det kanske inte kärleksdramat som är det intressanta utan den lysande gestaltningen av denna tid, då Upplysningen står för dörren med krav på emancipation, samtidigt som adeln klamrar sig fast vid sin makt. 4 av 5

    Sjätte sinnet (1999)

    Are och jag bjöd spontant över Olivia och Emil för att kolla på denna gamla skräckrulle, eftersom den fanns på SvtPlay. Tydligen visste alla utom jag om plot-twisten trots att ingen av oss hade sett den, men trots att jag visste att det skulle vara en plot-twist var den ändå ganska twist:ig (fast antagligen inte så twist:ig som den hade varit om jag inte vetat om att det skulle vara en plot-twist – nu räknade jag ut vad det skulle vara relativt snabbt, före Are till och med vilket jag är mycket stolt över). Hur som helst en sevärd film, det är inte för intet det är en hyllad skräck/thriller, men tyvärr märks det att den är föråldrad. Den har ändå åldrats med viss värdighet, men som sagt, det märks att den gjordes för nästan 25 år sen. Hur som helst sevärd, jag ger den 3,5 av 5. Och vad den handlade om…? Ja, men en liten pojke med ett sjätte sinne 🙂

    Rurangi (2020)

    Som en del av SVT:s “Pridesommar”-satsning (yaay) visades denna fina lilla film om transaktivisten Caz som efter tio år och en transition senare återvänder till sitt barndomshem Rurangi på den Nya zeeländska landsbygden. Hemkomsten blir dock svår eftersom det också innebär att komma ut. En fin liten film som (utan att avslöja för mycket) tack och lov inte är totaldeppig utan lyckas väva samman transkamp, ursprungsbefolkningen maoris rättigheter och till och med miljökamp. Så lite, lite krystat och skriv-på-näsan blir det på slutet men allt är förlåtet. En queer film, vad mer kan man begära? 3,5 av 5.

    Kommentera här

    Månadens känsla Lite besviken över att vädret varit piss, men glad över att jag ändå gjort så otroligt mycket under juli månad!! Månadens mat Definitivt Sofies goda frallor som jag bakat massor av gånger sedan jag åt dem i Köpenhamn när jag var på besök hos Alex, Sofie och Falke. Minimal arbetsinsats (man behöver inte…

  • Böcker i juli: Boy swallows universe och Din stund på jorden

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    Boy swallows universe – Trent Dalton (2018)

    Jag har läst ut boken Boy swallows universe av Trent Dalton (2018). Det är en ungdomsroman som jag fick låna av Daisy när jag hälsade på henne i början av juni, och som jag nyss läste de rafflande sista sidorna ur. Det tog några sidor innan jag kom in i storyn, och då och då är det svårt för mig att helt fatta de australienska referenserna, men annars är detta en fantastisk bok! Precis som I’ll give you the sun från 2014 av Jandy Nelson (en annan underbar ungdomsbok jag gav till Daisy och tvingat alla jag känner att läsa p.g.a. så bra, vilket jag bl.a. skrivit om här) är detta en roman med ett fantastiskt, finurligt, färgstarkt, roligt och levande språk, skriven ur ett barn/ungdomsperspektiv. Den här boken är dock mycket mörkare än Jandy Nelsons men det är lite samma feeling. Teenage love and agony, en nästan-magisk verklighet (eller?), hjärtevärmande karaktärer, spänning blandat med kul och underfundighet, drama och komedi och thriller i ett, och fina perspektiv på teman som klass, relationer, brottslighet och vad det är att vara en god människa.

    Om jag ska berätta lite om storyn så handlar det om 13-åriga Eli Bell som efter en liten övningskörningstur med sin babysitter Slim, notorious ex-criminal, ser sin bror August, som är selektivt stum, skriva random meningar i luften (något han brukar göra för att kommunicera). “Your dead is a dead blue wren”, och “Caitlyn Spies”. Om och om igen. Men vad betyder det? Ingen vet, förutom att det är svaren. Svaren på frågorna. Och därifrån får vi följa med huvudkaraktären Eli (så fint namn för övrigt) och hans bror August/Gus i deras ibland ganska mörka liv bland droger och kriminalitet, i resan mot svaren på frågorna.

    Jag älskade denna bok, precis som jag älskade I’ll give you the sun! Så skönt att läsa opretentiösa ungdomsböcker som är spännande, vackra och roliga (jag både skrek och skrattade högt flera gånger) som omväxling mot alla olika fackböcker jag läser.

    Din stund på jorden – Wilhelm Moberg (1963)

    Jag har också lyssnat ut Din stund på jorden av Wilhelm Moberg (1963) som jag blev sugen på efter att ha läst om Sandra Beijers läsupplevelse. Moberg är förmodligen mest känd för sin Utvandrarna/Invandrarna-svit (som är fantastiska) men man borde verkligen inte missa denna lilla pärla, som är en hyllning till livet. Jag önskar nästan jag hade läst denna istället för lyssnat, för den var fylld av vackra citat, men ett som jag skrev ned som fastnade i mig var:

    “Vad jag sorglöst förslösade, blev det bäst tillvaratagna”

    Den som uttalar dessa ord är bokens huvudkaraktär, utvandrade Albert Carlson. På ålderns höst, vilken han spenderar på ett hotellrum i Kalifornien, ser han ut över Stilla Havet och hör dess vågor, medan han minns tillbaka på sin ungdom i Småland med nostalgi men också ett starkt vemod. Det han sorglöst förslösade under sin ungdom, blev de dagar som han bäst tog tillvara – kanske just för att han “förslösade” dem genom att leva för dagen.

    Genom romanen väver Moberg skickligt ihop Alberts simpla vardag under hans sista månader i livet och i Kalifornien, och hans barn- och ungdom i Småland och Sverige. Framför allt återkallar Albert tillbaka minnet av sin storebror Sigfrid, som dog alltför ung vid nitton års ålder. Varför fick han inte leva, som Albert fick? Och vad har han egentligen gjort med sitt liv, sin stund på jorden?

    Boken är en hyllning till livets skörhet och till att leva det fullt ut, ty det är efemärt och det är det som är det vackra med det, men också det bräckliga. Jag tyckte mycket om boken och rekommenderar alla att läsa den. Jag avslutar med samma vackra citat som Sandra Beijer gör:

    Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!

    Boy swallows universe – Trent Dalton (2018) Jag har läst ut boken Boy swallows universe av Trent Dalton (2018). Det är en ungdomsroman som jag fick låna av Daisy när jag hälsade på henne i början av juni, och som jag nyss läste de rafflande sista sidorna ur. Det tog några sidor innan jag kom…

  • Kvinnor och äppelträd – Moa Martinson (1933)

    —

    by

    Alice Andrews
    in , ,

    Har läst – eller snarare lyssnat – på en ny bok i mitt klassikerprojekt. Har återupptäckt tjusningen med ljudbok eftersom jag har en halvtimmes cykling till jobbet och sen en halvtimmes cykling från jobbet varje vardag och då räcker inte poddarna till. Men bra ljudböcker är ju guld – man kan stoppa när som helst och man plöjer igenom böcker ganska snabbt! Och denna hade jag velat länge efter att jag läst Mobergs Utvandrarna/Invandrarna – känns som det hör till allmänbildningen att läsa klassisk arbetarlitteratur. Och detta är inte vilken arbetarlitteratur som helst utan en fantastisk liten roman som väckte stor uppmärksamhet när den kom ut pga sin frispråkighet. Till exempel skildras en förlossning utan krusiduller på ett (vad jag bara kan anta) naturtroget sätt – dvs blodigt och smärtsamt men också vackert – vilket kritikerna fasade över.

    Boken inleds någon gång under mitten av 1800-talet med att skildra mor Sofi, som fött femtan barn varav en oäkting, och hur hon tillsammans med sin väninna åtar sig den märkliga vanan att bada sig en gång i veckan. En dag befinns hon dock drunknad och till begravningen kommer även hennes oäkting. Därefter hoppar boken tre generationer framåt, till mor Sofies oäkta barns barnbarn (d.v.s. mor Sofies barnbarnsbarn) Ellen som växer upp i Norrköpings fattigkvarter i början av 1900-talet. Hon förlorar tidigt sin mamma och utackorderas till lägst bjudande, och växer upp ovetandes om Sally som också är släkt med mor Sofie i nedstigande led. Som vuxna möts de då Ellen blir nyfiken på den märkliga Sally på Mårbo och gör sig ett ärende dit, och ramlar mitt in i en våldsam scen. De båda kvinnorna blir vänner och delar med- och motgångar och livets hårda slit som fattig.

    Jag tyckte mycket om boken, och också inläsningen även om det var lite låg volym ibland (tror det är en gammal inläsning). Jag tycker historiska romaner generellt är väldigt intressanta, och till skillnad från en annan historisk roman jag läste nyss (1795 av Niklas Natt och Dag) har denna ett kvinnligt perspektiv, och ett arbetarperspektiv på riktigt. Och språket är vackert. Ibland kunde jag missa vissa hopp som gjordes, men generellt en mycket läsvärd bok – det är inte för intet det blivit en klassiker, då den gav kvinnor en röst i proletärlitteraturen. Rekommenderar!

    Moa Martinson - Wikipedia
    Moa Martinson

    Har läst – eller snarare lyssnat – på en ny bok i mitt klassikerprojekt. Har återupptäckt tjusningen med ljudbok eftersom jag har en halvtimmes cykling till jobbet och sen en halvtimmes cykling från jobbet varje vardag och då räcker inte poddarna till. Men bra ljudböcker är ju guld – man kan stoppa när som helst…

  • Invandrarna, Utvandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige – Wilhelm Moberg (1949-1959)

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    I augusti 2019 cyklade jag en het sensommardag till Malmö från Lund och tillbaka, och på vägen hem stannade jag på ett Erikhjälpen där jag hittade Mobergs Utvandrarna och Invandrarna för typ 20 kr styck, och båda var tryckta i samband med att böckerna kom ut, dvs tidigt 50-tal – så bara själva åldern på böckerna kändes som en raritet. Dessutom är det ju en klassiker som en “bör” ha läst och en bekant till mig intygade den sommaren att de var väldigt bra. Så jag köpte dem och började läsa. Jag läser ju ofta böcker parallellt, men till jul hade jag läst ut båda tegelstenarna och var tvungen att köpa Nybyggarna och Det sista brevet till Sverige också, vilka jag läste under våren. Och i maj hade Kristina, Karl-Oscar, Ulrika och alla de andra emigranternas historia varit med mig i flera månader – inte bara som böcker utan jag blev även besatt av musikalen och började titta på tv-serien från 70-talet som finns på Svt:s öppna arkiv. Kort sagt är det en fantastisk historia som jag vill berätta lite om.

    Utvandrarna kom ut 1949 och utspelar sig på mitten av 1800-talet i en liten by i Småland. Den skildrar hur en grupp människor, med Karl-Oskar i spetsen, bestämmer sig som några av de första från sitt område, att utvandra till Amerika på grund av den svåra hungersnöden. Till en början vägrar hans hustru Kristina att gå med på emigrationen, men då deras yngsta dotter dör på grund av svälten går hon med på det och de börjar packa sin “Amerikakista”. Det är inte bara Karl-Oskar och Kristina och deras barn som följer med, det är också farbror Danjel som på grund av det stränga kristna styret i Sverige inte får utöva sin religion på det sätt han vill, den forna sockenhoran Ulrika som vill börja om från början och hennes dotter Elin, Karl-Oskars bror tillika livsnjutaren och drängen Robert och hans kamrat Arvid, och Jonas-Petter som levt i ett olyckligt äktenskap. Tillsammans beger de sig mödosamt med alla sina ägodelar till Karlshamn varifrån briggen Charlotta skall ta dem över Atlanten. Boken skildrar hemlandet Sverige och resan därifrån och Moberg utmejslar ömt alla sina karaktärer. Och det är så mycket misär där på skeppet, över 100 människor på en 30 meter lång båt i flera månader, inget färskt vatten, maläten mat, skeppssjuka, jämmer och elände, men samtidigt – i Sverige skulle de dött av svält.


    “Nej” av Benny Andersson med Helena Sjöholm, Anders Ekborg och Peter Jöback skildrar hur Robert vill utflytta till Amerika eftersom han blir misshandlad av sin husbonde och att han inte vill vara dräng, och hur Karl-Oskar försöker övertala Kristina att utvandra.


    Den vackra låten “Vi öppnar alla grindar” skildrar hur prosten försöker övertala Kristina, Karl-Oskar, Ulrika och de andra att inte utvandra, men hur de ändå ger sig av.

    Invandrarna är uppföljaren och kom ut 1952. Den föregående delen slutar i samband med att de småländska, fattiga bönderna äntligen kommer till Amerika, och Invandrarna börjar när de kliver i land. Den skildrar sällskapets strapatser i det nya landet som tog emot dem: hur Karl-Oskar vill längst in och längst bort till en plats som kallas Minnesota, hur de far med ånglok som går så snabbt som 30 km i timmen, hur Robert drömmer om att gräva guld i Kalifornien, hur Kristina ömkar de svarta slavarna på ångbåten och hur det nya landet skrämmer henne, hur de utfattiga tar sig fram till dit de för andra gången i sina liv skall bygga bo.

    Nybyggarna kom ut 1956 och skildrar, som titeln avslöjar, hur svenskarna efter en mödosam resa i sitt anletes svett bygger upp sitt nya liv vid sjön Ki-Chi-Saga i Minnesota. Till en början är det hårt: ingen litar på nykomlingarna så det är cash som gäller, de kan inte språket, Robert har gett sig av till guldfälten och med honom extra arbetskraft, somrarna är hetare än i Sverige och vintrarna mer stränga, regnet våldsammare och torkan obarmhärtigare. Samtidigt har nybyggarna också mer frihet än i Sverige: här finns inga kungliga överheter, inga kyrkans ämbetsmän som kommer på husförhör, här reder var och en sig själv och trots att arbetet är hårt och starten är seg, är jorden så bördig att nybyggarna reder sig i det nya landet. Förutom Kristina, som i hemlighet drömmer sig tillbaka till sitt Duvemåla. Nybyggarna skildrar också Roberts och Arvids resa på California trail, som de flesta vet inte riktigt gick som de tänkt.


    “Guldet blev till sand” måste väl vara en av de kändaste från musikalen, framförd av Peter Jöback. Jag lyssnade på musikalen i takt med hur långt jag kommit i böckerna, och när jag hörde den här grät jag.


    Den vackra “Du måste finnas” framförd av Helen Sjöholm handlar om hur Kristina för första gången i sitt liv tvivlar på sin tro.

    Sista brevet till Sverige är den fjärde och sista delen i romansviten och utkom 1959. Nu har åren hunnit gå, och Karl-Oskar och Kristina sitter säkra på sitt settlement, och de är nu långt ifrån ensamma. Flera svenskar och andra européer har inflyttat, men Karl-Oskar och Kristinas settlement är det äldsta. De är inte längre squatters, utan har betalat (till staten – inte till de som marken stals från i från början) för sig, och de börjar bli gamla. Den här boken är kortare än de tidigare tre, och lite mer reflekterande. Exempelvis skildrar det det amerikanska inbördeskriget 1861-1865 och Sioux-stammens revolt 1862 genom de svenska nybyggarnas perspektiv. Det är också första gången, upplever jag, som koloniseringen av Amerika problematiseras – som det går upp för de svenska nybyggarna att landet de kallar sitt stals från ursprungsbefolkningen först, även om det är svårt att kännas vid att de bor på stulet land.

    Utvandrarna/invandrarna-sviten är ett mästerverk som håller väl såhär mer än 70 år efter att den första delen utkom. I början måste en vänja sig lite vid alla konstiga ord en aldrig hört (i början hade jag kunnat slå upp ett ord per sida jag inte hade hört förut), men en vänjer sig så småningom. Sen får en också vara beredd på att det här är en produkt av sin tid – dvs 1950-talet då rasistiska ord som n-ordet fortfarande var i bruk – men det är också en magnifik historia om den svenska utvandringen och om klass. För det här är utfattiga bönder som flyr från Sverige på grund av svält, och även om de arbetar hårdare än vi någonsin kan föreställa oss, och även om de till slut får leva gott – så dör de i tidig ålder med utslitna kroppar. Även om det är 150 år sedan så ser det likadant ut idag: människor som jobbar med fysiskt tunga yrken såsom undersköterskor, sjuksköterskor, städare och industriarbetare är lågt betalda och lågt värderade, arbetsplatsolyckorna är fler, arbetsrelaterade skador är fler, deras kroppar blir uttjänta tidigare, pensionen blir låg, och så fortsätter det så, klassamhället. Som också ofta sammanfaller med ras. Då, på Karl-Oskars och Kristinas tid, var det de fattiga bönderna som arbetade hårdast, de som försåg landet med mat, men också de som dog i förtid och vars kroppar slets ut. Idag är det sjuksköterskorna, busschaufförerna, undersköterskorna, lokalvårdarna, taxichaufförerna, diskarna, dagisfröknarna och äldrevårdarna som bär upp samhället – och vars kroppar slits ut i förtid. Och nu som då finns rasismen kvar, även om den för 150 år sedan var så explicit att slaveriet av svarta människor fortfarande fanns kvar i södern och den amerikanska ursprungsbefolkningen bestals på sina jaktmarker och långsamt motades bort.

    I augusti 2019 cyklade jag en het sensommardag till Malmö från Lund och tillbaka, och på vägen hem stannade jag på ett Erikhjälpen där jag hittade Mobergs Utvandrarna och Invandrarna för typ 20 kr styck, och båda var tryckta i samband med att böckerna kom ut, dvs tidigt 50-tal – så bara själva åldern på…