Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Month: February 2020

Lund<3

Klockan är 22.51 och jag har nyss kommit hem från India Däck. India Däck är ett litet vattehål i Lund, motsvarande Syndikalistiskt Forum i Göteborg: ett socialistiskt bokkafé där en kan hänga och plugga, dricka billigt kaffe och läsa revolutionär literatur. Och träffa en massa roliga, intressanta och ibland otippade människor. Idag var det Poesindia där, ett återkommande event med fokus på att dela med sig av sin konst, oftast i ord-form. Ett tryggt rum där publiken är snäll och supportive och det är högt och lågt. Jag har vetat om eventet länge, men har aldrig kommit mig för att gå dit, även om jag de senaste gångerna blivit uppmuntrad av Maris. Men den här gången var jag ändå på India (som jag har varit väldigt mycket det sista) och stannade kvar. Blev att jag stannade ända till 22.30 då vi var bara några stycken kvar som drack öl i hemlighet.

Och det var så jävla fint!!!! Folk var så duktiga och snälla och fina! Det var allt från korta historier till rim till covers till poetry slam till egenskrivna låtar. Många läste dikter på sitt eget språk, och/eller om sina egna länder, och det kändes som en ynnest, ett privilegium att få bli inbjuden till det. Liksom, jag fick höra om morgonradion på Indiens vanligaste kanal. Jag fick höra om frihetskampen i Kashmir. Jag fick höra om hur moder jord knappt kan andas, för hennes lungor fylls av askan från brännandet av hennes eget skelett. Jag fick höra sånger, dikter och prosa på kroatiska, litauiska, hindi, spanska, svenska, danska, engelska, tyska, franska, turkiska och säkert något annat språk jag inte kunde placera. Kände mig som sagt verkligen så otroligt priviligerad, som att jag fick dela något intimt och nära med så många människor, det är något med att framföra något på sitt eget språk, eller dela med sig av sitt innersta, eller om kamperna i sitt hemland, det är så intimt och naket och vackert. Är SÅ glad att jag gick, och blev inspirerad till att framföra något jag också. Har en hel del text på lager, men grejen är att jag nästan bara skriver när jag är ledsen (så det blev mycket texter förra hösten) och de är så otroligt intima och utelämnande de texterna. Om mitt hjärtas innersta sorger. Men också lyckor. Skriver ibland när jag är otroligt glad också. Ja vi får se om jag vågar framföra något. Annars kan jag ju alltid sjunga något också (:

Generellt så känner jag mig så otroligt tacksam över Lund just nu. Det känns verkligen som att jag är på rätt plats, att jag hittat hem på något sätt. Inte nödvändigtvis i Lund som stad, det kunde nog varit vilken stad som helst (Lund ligger liksom inte så bra till då det saknar både vatten och skog, sämst), men i själva sammanhanget. Jag har verkligen hittat mitt sammanhang.

Första terminen på LUMES så var förstås allting nytt. En behövde hitta sin plats i klassen, och sina människor (utöver Sebbe då). Hängde mest med LUMES-personer, men tog mig så smått även in i andra sammanhang. Gick till exempel till India det första jag gjorde, och volontärade på Smålands första veckan. Men det fastade väl inte riktigt. Tiden var inte mogen för mig att hitta mitt sammanhang där, ännu. Men så kom vintern och våren, då jag började etablera en vänskapskrets utanför LUMES. Skapa något som bara var mitt. Något som hade med aktivism att göra, där en förenades i sina ansträngninar att göra någonting mot den här jävla skiten. Det var då jag började hänga med det som då var “XR-gänget” men som idag är nära vänner, som gått över till andra grejer en XR. Lise, Ronja, Erik, Paco från Human Ecology. Och så Paulina så småningom. Men även andra connections från Smålands och India. Det autonoma vänster-hänget i Lund. Tror det som gjorde att jag känner mig mer hemma i det hänget här i Lund än i Göteborg är helt enkelt för att det är bara mitt, medan i Göteborg så blev jag liksom introducerad av Sebbe. Han var den som var mer etablerad, kände fler. Eller, så kändes det i alla fall även om det kanske inte var så. Det är heller inte lika lättillgängligt i Göteborg, tbh. Men i Lund, som är en stad van vid hög ruljans på människor, är det väldigt lätt att träffa nya vänner, komma in i sammanhang, bli en del av något större, engagera sig i aktivism.

Och så kom höstterminen förra året, som var skit ärligt talat (men också underbar för att jag fick hänga så mycket med Paulina<3). Men det var väldigt jobbigt med min och Sebbes relation och vårt uppbrott, och jag mådde inte så bra. Engagerade mig typ ingenting i aktivism, förutom att vi åkte till Berlin för XR i början av terminen. Men sen inget. Var upp över öronen förälskad, och samtidigt hjärtekrossad. Förvirrande och tärande.

Men den här terminen. Nu äntligen. Nu har turbulensen lagt sig, och jag har så mycket tid att disponera alldeles själv, utan att ta hänsyn till föreläsningar. Har därför volontärat en del på Smålands. Börjat jobba på India (också volontärt såklart). Engagerar mig i det utomparlamentariska åttonde mars-firandet, och mobiliserar inför Shell Must Fall. Och skriver min uppsats såklart. Går på yoga 2-3 gånger i veckan, och acroyoga på onsdagar. Känner hur min kropp blir starkare och starkare, att jag kan göra mer grejer även om det är långt långt kvar till mycket saker jag vill kunna göra – men allt känns kul. Träningen är kul och jag längtar till det. Och jag hänger på India mest hela tiden, antingen jobbar och gör jag det inte så pluggar jag. Pluggar iförsig när jag jobbar med. Har mer kontakt med Batch 23 än min egen LUMES-batch, för att Juán, Robin, Maris m.fl. engagerar sig i aktivism precis som jag, och Paula och Cinna hänger på acron. Har kommit närmare Lise och Ronja, speciellt jag och Lise har haft många fina stunder och jag känner att jag har två fantastiska vänner i dem som jag är så otroligt tacksam över. Känner mig inte stressad, utan känner att jag är rätt långt fram i mitt master-uppsatsskrivande, samtidigt som jag hinner med att engagera mig mycket. Och i det engagemanget träffar jag hela tiden massa fina människor – och från många olika delar av världen. Idag pratade jag med en som är gammal i gemet i den autonoma vänstern i Lund, och han kände till Reclaim Pride! Det gjorde mig glad och stolt – att det som jag startade känner folk i autonoma vänstern till även här.

Ja detta blev ett spretigt inlägg. Men poängen är att det verkligen känns så jävla bra i Lund just nu. Tror det har varit bra för mig med en period av att inte ha nån lover nära mig (Paulina har ju varit i Mexiko). Har saknat henne så inihelvete (men hon kommer hit på måndag!!! AAAH!!!!), men jag inser att jag haft så mycket tid till mig själv, att göra saker som gör mig glad och ger mig energi. Har liksom hittat hem i Lund. Vilket på ett sätt är lite sorgligt eftersom Lund är så temporärt. Även om jag stannar här (om jag t.ex. får ett jobb) så är det ändå temporärt, eftersom folk byts ut med jämna mellanrum. Det är en studentstad. Folk kommer och går, det är så det är med Lund. Men det kanske är det som är det charmiga med Lund också.

Lunda-uppdatering

Hej alla mina fans

Lunda-livet tuffar på! Håller på med min uppsats om dagarna. Jag skriver om Max Hamburgare’s carbon offsetting (finns ingen svensk översättning), men i praktiken betyder det att de köper carbon credits (utsläppskrediter) från skogsprojekt i Uganda (via ett antal mittenaktörer förstås) motsvarande 110% av de koldioxidutsläpp de har, och sedan kallar sin meny “klimatpositiv”. Min data är en massa text skriven av Max i form av officiella dokument, hemside-texter, reklam mm som jag ska analysera för att få fram vilket narrativ (problem-cause-solution) som Max presenterar, samt vilka diskurser detta narrativ hänger ihop med. Sen har jag även data i form av korta intervjuer med Max’s kunder som jag gjorde i veckan, sammanlagt 45 stycken med 92 personer, där jag frågade om kundernas narrativ (fast jag anpassade ju frågorna så att de skulle bli förståeliga), denna datan skall jag sen analysera och se om kunderna köper Max narrativ, eller om de är kritiska till det.

Min initiala analys/findings efter endast data-insamlingen (har alltså inte börjat analysera datan ännu) är att Max berättar ett win-win solution narrativ där den komplexitet som ligger bakom carbon offsetting effektivt döljs och/eller simplifieras. Enligt Max narrativ så är problemet inte att släppa ut för mycket växthusgaser, utan problemet är att de växthusgaser som släpps ut inte kompenseras för. Därför blir lösningen att “kompensera” snarare än att reducera växthusgaser, något som görs via marknaden. De flesta kunder accepterar Max’s narrativ, tycker att “klimatpositiv” låter bra utan att fråga sig vad de egentligen innebär, men några få är kritiska och har sagt saker som att “det är som att sätta ett plåster på ett sår när såret redan är där” eller “det är som att säga förlåt när man redan gjort någon illa”, dvs – de ser Max’s “klimatkompensering” som en lösning på symptomen men inte roten till problemet (växthusgaser per se). Jag håller ju med dessa kunder, men de är väldigt få. Nästa vecka ska jag transkribera klart alla intervjuer och skriva ett utkast på teori-kapitlet 🙂 Så det går framåt med uppsatsen!

Annars, vad är det mer som händer här i Lund? Mamma och pappa var här förra helgen, det var väldigt mysigt och uppskattat<3 Kände mig lite deppig på söndagkvällen när de hade åkt.

På promenix på Lomma beach!
I en solfläck där vi stannade och fikade efter promenixen!
Fick tillökning till växterna med en Svärmorstunga av mamma!

Sen så har jag acroyogat en massa. Onsdagarna är min favorit-dag i veckan. Marion är min nya flyer eftersom Jodie är borta i Taiwan. Men jag har också flugit lite och jag märker såna framsteg!! Förra onsdagen lärde vi oss ny washing machine (det betyder att en börjar och slutar på samma ställe), nämligen “trap door”. Jag både flög och basade, men basar mest nu för tiden. Här en video när jag och Marion kör den!

Här testar vi att “poppa” för första gången (jag har poppat både som bas och flygare förut men inte så mycket). Inte världens bästa catch men ahja, vi får träna haha. Poppa är alltså att det är ett littet momentum då flygaren är i luften och sen blir fångad igen.

Och här är en “four step” washing machine. Flög den också med Federico och gjorde det så bra!!! Kontrollerat och stabilt. Men här basar jag Marion och vi gör det rätt snyggt vi med! 🙂

I fredags åt jag lunch med Lise, Ronja, Jonas och Anushka i solen utanför Geocentrum. Det var rätt kyligt tbh

På kvällen gick jag på rave med Ronja! Precis som min gut-feeling hade anat så var festen jättenära där jag bor nu. Massa dans och kom hem väldigt sent (hiss-bilden är tagen 4.30) men kul hade vi!

Och idag har jag varit på brunch på Smålands och annars ägnat mig åt plugg från sängen och yoga. Bra helg! Puss o kram

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén