Archive for the ‘Vardagsbetraktelser’ Category

Böcker jag läst på sistone

Friday, September 25th, 2020

The little prince – Antoine De Saint-Exupéry (1943)

Little Prince

Blev sugen på att läsa denna klassiker efter att Liv Strömqvist refererat till den i Den rödaste rosen slår ut som jag fick i julklapp. Och mamma har ett exemplar hemma på engelska som väl är närmast antikt eftersom hon använde den som läsebok i skolan ^^

Lilla prinsen är en vacker historia full av fina quotes och life lessons. Den lilla prinsen bor på en planet där han har en ros, som han tycker är det vackraste och finaste han någonsin sett. Han tar hand om henne med största ömhet, men när han ger sig ut på en resa för att se andra planeter får han se ett helt fält av rosor, som är lika vackra som hans egen på sin planet. Han blir alldeles besviken – var hon inte så unik och speciell som han hade trott ändå? Men senare på resan möter han en räv som lär honom att tålamod, ömhet, respekt och tid tillsammans med någon är det som betyder något i en relation – the foundations of love. Räven säger: “Here is my secret, a very simple secret: It is only with the heart that one can see rightly; what is essential is invisible to the eye”. Prinsen förstår att hans blomma är speciell och unik, just för att de har “tämjt” varandra (tycker kanske inte att “tämja” är rätt ord i sammanhanget men you get the point). Insåg också att en fransk quote jag tyckte var vacker som tonåring och tillochmed kalligraferade och satte upp på väggen – L’essentiel est invisible aux yeux, on ne voit bien qu’avec le coeur – är från Le petit prince. Citatet refererar just till att det är bara hjärtat som kan se det essentiella – kärleken – för det är osynligt för ögat. Och så förstår prinsen hur just hans blomma är speciell och vacker fastän det finns tusen och åter tusentals andra minst lika vackra – för att det är hans och för att han ägnat tid och kärlek åt den.

Normal People – Sally Rooney (2018)

Normal People

Jag fick Normal people i julklapp av mamma men den låg länge oläst, jag blev inte inspirerad av varken omslaget eller bakside-texten (plus att jag kanske blev lite put-off av att serien helt plötsligt släpptes på Svt också?). I somras tog jag mig dock an den och till en början var jag inte super-imponerad men gradually började jag gilla den, i takt med att jag insåg att det här är inte bara en halvtråkig hetero-kärlekshistoria utan att det fanns många fler dimensioner, som klass, manlighet, destruktivt beteende och psykisk ohälsa. Extra kul också att den utspelar sig på Irland, jag tror aldrig jag läst en bok med så mycket Irish references? Hur som helst en läsvärd bok.

Hålla andan – Flora Wiströn (2019)

Hålla andan

Flora Wiström (född 1994) debuterade för ett par år sedan med Stanna som jag gillade skarpt, streckläste den en dag på sommarjobbet och fullkomligt slukades av världen av Stockholmsromantik, ungdomskärlek, uppbrott och att stanna eller att lämna. Hålla andan utspelar sig till skillnad från debutboken i en liten, icke-namngiven ort, och handlar inte om kärlek mellan unga tu utan om syskonkärlek. Om Stanna hade vissa mörka inslag av död och sorg, har Hålla andan mörka inslag nästan av deckar-karaktär. Den handlar om hur en syster som simmar på elit-nivå en dag plötsligt försvinner, och hur den andra systern försöker nysta ut vad som egentligen hänt genom att spendera all sin tid i simhallen.

Jag kan inte bestämma vilken bok jag gillar bäst, men klart är att jag gillar Flora Wiström och att trots att hennes böcker faller under kategorin “ung vuxen” så kommer även vuxna uppskatta dem. Enda jag har att klaga på är väl att de är lite korta. Tråkigt med bra böcker som en läser ut på en dag. 🙂

Dying to survive – Rachael Keogh (2009)

Dying to Survive: Surviving Drug Addiction by Rachael Keogh

Dying to survive hittade jag i bokhyllan hos Popp och lånade ett par dagar. Det är inget litterärt mästerverk, men ett väl så läsvärt och framförallt viktigt vittnesmål om heroinmissbruk. Det är alltså en självbiografi skriven av irländska Rachael Keogh, som började dricka alkohol och röka hasch som 11-åring och var en fullblown hereoin addict tre år senare (först var det “bara” genom rökning, men vid 15 tog hon första injektionen). Boken handlar om Rachaels liv, och berättar sakligt men samtidigt gripande om hur hon hamnade där hon hamnade, hur missbruket tar över ens liv, hennes multipla försök att ta sig ur det – och hur hon till slut lyckades. Jag tycker boken framförallt var intressant att läsa för att få ytterligare förståelse av missbruk, i synnerhet heroinmissbruk, men missbruk fungerar ju ganska lika oavsett vad det är som missbrukas. Jag tyckte speciellt en episod var väldigt talande. Det är när Rachael är på bättringsvägen, hon är ren igen men denna gången är det annorlunda för hon försöker inte längre bli clean för andras skull utan för sin egen, för att hon vill (viktig lärdom om missbruk eller andra psykiska sjukdomar som anorexi för övrigt – det är endast när personen ifråga vill bli bättre som det kan gå – ingen annan kan fixa det, bara vara ett stöd och hjälpa).

Hur som helst så har hon en partner som också är en recovering heroin addict, vilket båda vet är väldigt riskabelt men de kan inte heller ignorera sin kärlek, och de får ett barn ihop. Men en dag ringer han och har fått ett återfall, han har skjutit heroin igen. Och Rachael försöker balansera att vara en stöttande och närvarande partner i hans kamp för att bli ren igen, samtidigt som hon är väldigt skör i sitt eget tillfrisknande, och det är väldigt riskabelt för henne. Men han bedyrar att hans missbruk aldrig ska gå ut över henne och barnet, att han alltid skulle sätta dem först. Och det jag tyckte pinpoint:ade missbruk är hur Rachael beskriver att hennes vanliga nyktra pojkvän, honom hade en kunnat lita på i att han aldrig skulle låta sitt missbruk gå ut över de han älskar, inklusive sitt eget barn. Men att nu är det inte längre honom hon har att göra med, utan hans missbruk. Så länge missbruket finns där, så är det det en har att göra med – och missbruket är totalt oberäkneligt och gör vad som helst för att underhålla sig – inklusive att ljuga, manipulera och stjäla från sin egen familj. Viktig och läsvärd bok.

Se på oss nu – Geir Gulliksen (2018)

Se på oss nu - Geir Gulliksen - inbunden (9789146234913) | Adlibris  Bokhandel

Se på oss nu hittade jag på second hand nån gång i vintras och köpte för att jag läst Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap som jag tyckte om. Sedan låg den orörd länge (eftersom jag alltid har minst tre bokprojekt att läsa samtidigt) men i somras tog jag mig an den. Liksom Berättelse om ett äktenskap handlar Se på oss nu om något så ordinärt som kärlek, och om kärlek som tar slut. Men språket är sällsamt och berättarstilen såpass speciell – ärlig och ofiltrerad utan att bli rå eller obekväm – att den ordinära historien blir extraordinär att läsa om det är Geir som skrivit. Tyckte nog dock att Berättelse om ett äktenskap var bäst, men Se på oss nu är helt klart läsvärd också.

On my way to Uppsala

Tuesday, September 8th, 2020

Hellooo. Jag sitter just nu på tåget till Uppsala! Eller technically till Stockholm. Känns konstigt att åka norrut – de senaste två åren har jag ju åkt väldigt mycket tåg mellan Lund och Göteborg, medan mina resor till Stockholm minskat i takt med att jag vuxit upp. När vi var små var vi ju i Stockholm flera gånger om året.

Hur som helst, mitt ärende i Uppsala – eller egentligen landsbygden utanför Uppsala – är att WWOOF:a på en ekologisk grönsaksgård där. WWOOF:ing står för “World Wide Opportunities on Organic Farms”, eller “Willing Workers on Organic Farms” och är ett globalt nätverk av ekologiska gårdar dit volontärer kan komma och arbeta ideellt mot boende och uppehälle. Min vän Daisy hade planerat detta sedan länge och jag hade i baktanken att har jag varken boende eller jobb i september är ju det en bra grej att göra. Och ja, jobbmarknaden verkar vara lika dålig som Göteborgs bostadsmarknad, så det blev att jag drar norrut. Stannar i 2,5 veckor och skall ägna dagarna åt att skörda, antar jag, eftersom det är skördetid 🙂 Och konservera, lägga in, torka, sylta, safta etc. Ska bli fint att hänga på landet med Daisy och göra något praktiskt, ett dagsverke liksom, och Paulina ansluter på måndag också. 🙂

Update 2: jobbjakten

Thursday, August 27th, 2020

Jag fick intervju på ett jobb jag sökte på Chalmers, men fick nu tyvärr till svar följande:

“Hej Alice,
Det var väldigt trevligt att få träffa dig. Du har en väldigt intressant profil för oss, du gjorde en bra intervju, du har ett fint CV, ditt x-jobb var roligt att läsa och du gjorde en väldigt bra skrivuppgift. Det hade också varit intressant att utforska ditt intresse kring negativa utsläpp mer, ett intresse som vi/jag också delar. Tyvärr så kommer vi dock inte kunna erbjuda dig tjänsten, konkurrensen har var hårdare än vi förväntade oss. Vi är dock övertygade om att du skulle kunna vara en bra doktorandkandidat i framtiden. Vi hoppas därför att vi kan få behålla dina kontaktuppgifter, så att vi kan informera dig direkt om några nya tjänster kommer upp och som skulle kunna passa din profil. Trots tråkiga besked så hoppas att du får en fin vandring i Jämtland och kan njuta av den, samt att vi får möjlighet att ses igen!”

Det var ju väldigt fina ord, och fantastiskt att de tycker jag passar för en potentiell framtida PhD-position, men tråkigt med ännu ett nej-svar. Nu är jag uppe i 70-ansökningar och självförtroendet är lågt…

  1. Spontanansökan /”CANEA Partner Group” – nej
  2. Klimatexpert /Greenpeace – nej
  3. Executive assistant /50by40 – still waiting (tror ärligt de har glömt detta alternativt abrutit rekrytering alternativt struntat i att meddela kandidater som ej blev valda – ansökte fan i februari)
  4. Två-årig forskarutbildning miljövetenskap /Göteborgs Universitet – nej
  5. Forskningsadministratör /Göteborgs Universitet – nej
  6. Hållbarhetsutvecklare /Malmö Universitet – nej
  7. Miljöinspektör /Orust kommun – nej
  8. Miljöstrateg /Helsingborg – nej
  9. Administrativ utvecklare /Naturskyddsföreningen – nej
  10. PhD Human Geography /Lunds Universitet – nej
  11. PhD Political Sciences /Lund Universitet – nej
  12. Projektassistent statsvetenskap /Lund Universitet – nej
  13. Forskningsassistent /Lund Universitet – nej
  14. Project coordinator /Göteborgs Universitet – nej
  15. Miljö- och klimatstrateg /Göteborgs Universitet – nej
  16. Projektsamordnare /Högskolan i Borås – nej
  17. Research Assistant climate change and risk /SIPRI – nej
  18. Samhällsstrateg /Lunds kommun – nej
  19. Samhällsstrateg /Malmö stad – nej
  20. Sommarjobb “Klimatklivet” /Naturvårdsverket – nej
  21. Kulturstrateg /Malmö stad – nej
  22. Utredare miljöanalys /Trafikverket – nej
  23. Trainee miljösamordnare /Förvaltaren – nej
  24. Utvecklingssamordnare /Lunds kommun – nej
  25. Svenskalärare introduktionsprogrammet /Göteborgs stad – avbruten rekrytering pga corona
  26. Förrättningsassistent /Malmö stad – nej
  27. Trainee ledarskap Samhall /Malmö/Lund – nej
  28. Bilförare Gbg – herregud så överkvalificerad för denna tjänst men har jobbpanik ok? – nej
  29. Medlemsrekrytering /Djurens Rätt – nej
  30. Research assistant /GU political sciences – nej
  31. Research assistant /KEG Lund University – nej
  32. Hållbarhetsansvarig /Länsförsäkringar Skåne – nej
  33. Projektledare /Sustainergies – nej
  34. Hållbarhetsspecialist /Östra Göinge kommun – nej
  35. Samhällsplanerare /regional utveckling Malmö – nej
  36. Verksamhetsutvecklare Bilda – nej
  37. PhD: A hundred percent renewables – how many percent sustainable? /Chalmers university – still waiting
  38. Outreach strategist /Digidem Lab – nej (men var en av tre, de valde en annan för att den hade erfarenhet som tjänsteperson på kommun vilket jag saknar)
  39. Research assistant negative emissions /LUCSUS – nej (men Wim valde mellan mig och en annan som fick det pga mer kött på benen kring negative emissions eftersom hon skrev sin uppsats om det)
  40. ICES supporting officer – nej
  41. Sustainability advisor /Position green – still waiting
  42. Processledare, Hållbart resande /Mölndals stad – nej
  43. Miljöutredare /Göteborgs stad – nej
  44. Miljövärd /Bostadsbolaget – nej
  45. Timvikarie grundskolan Gbg (ok är desperat) – nej
  46. Learning designer /RISE – nej
  47. Verksamhetsutvecklare /Studiefrämjandet – nej
  48. Project controller /Länsstyrelsen – nej
  49. Project assistant bioekonomin /Chalmers – nej
  50. Research assistant miljöekonomi /GU– nej
  51. Verksamhetsutvecklare /Kungälvs kommun – nej: det var 133 sökande!
  52. Demokratiutvecklare /Uddevalla kommun – nej
  53. Miljökonsult /DeKa Enviro – nej
  54. Research assistant /Malmö Universitet – nej
  55. Sustainability manager /Bubbleroom – nej
  56. Lärarvikarie gymnasiet /Göteborg – nej
  57. PhD land use and biomass /Chalmers – nej
  58. Utvecklare /Länsstyrelsen – nej
  59. Vikariat folkhögskolelärare /Interkulturella folkhögskolan – nej
  60. Lärare franska/engelska /Samskolan – nej
  61. Driftledare /SUEZ – still waiting
  62. Utredare/analytiker /Myndigheten för kulturanalys – still waiting
  63. Hållbarhetsstrateg /Trollhättan stad – nej
  64. Lärar-vikarie /Jensens – nej
  65. Studieadministratör GU vikariat – still wairing
  66. Miljökonsult /Intersolia – nej
  67. Projektassistent havsförvaltning /GU – still waiting
  68. Projektassistent NAFS /GU – still waiting
  69. Course assistant /CEMUS – still waiting
  70. Lärare svenska som andraspråk /ABF Vux – nej
  71. SFI-lärare /Lärarpartner Sverige – still waiting
  72. Lärarvikarie vikariepoolen /Lärarpartner Sverige – still waiting
  73. Lärarvikarie /Cuben utbildning – still waiting
  74. SFI-lärare /Folkuniversitetet – nej
  75. Lärare i samhällskunskap /Hvitfeldtska -nej
  76. Lärare svenska & engelska /Montessoriskolan – nej
  77. Mellanstadielärare /Hagaskolan – still waiting
  78. Utredare jämställdhetspolitik /Jämställdhetsmyndigheten – still waiting
  79. Aktivitetsledare /KFUM – still waiting
  80. Registrator /GU – nej
  81. Handläggare för högskoleprovet /GU – still waiting
  82. Studieadministratör /GU Handels – still waiting
  83. Studieadministratör /GU Biologi – still waiting
  84. Forskningsassistent /GU (social) – still waiting
  85. Utbildningsadministratör /GU (filosofi/lingvistik) – still waiting
  86. Programproducent /Kulturhuset Kåken – still waiting
  87. Lärarvikarie /Stenungsunds kommun – still waiting
  88. Lektör /litterärt moraliskt stöd – still waiting
  89. Doktorandtjänst /RISE – still waiting
  90. Projektassistent /Stockholm Resilience center – nej
  91. Research assistant /Political sciences GU – still waiting
  92. Research assistant /Internationella miljöinstitutet – still waiting
  93. Biträdande forskare /Statsvetenskapliga GU – still waiting
  94. Folkrörelseassistent /Hyresgästföreningen – still waiting
  95. Projektledare /Förebildarna – still waiting
  96. Lärare svenska som andraspråk /Cuben utbildning – still waiting
  97. Antagningshandläggare /GU – still waiting
  98. Lärarvikarie /Bemannia – still waiting
  99. Lärarvikarie/Clockwork skolbemanning rekrytering – still waiting
  100. Timvikarie /Gbg stad – still waiting
  101. Projektassistent /Centrum för miljö- och klimatforskning – still waiting

Sommarprat värda att lyssna på

Thursday, August 20th, 2020

Popp sa att jag ofta refererar till olika bra sommarprat och bad mig göra en lista på sommar/vinterprat värda att lyssna på. Och eftersom jag är *bloggqueen* (obs skojar – har en läsare dvs mamma) så ska jag göra en sån lyssna nu, håll till godo!

Brasklapp: har inte lyssnat på alla sommarprat något av åren, och har ännu några kvar i år som jag vill lyssna på, t.ex. Laleh.

Brasklapp 2: för att 2020 års sommarprat är mycket färskare blir det fler tips från i år än tidigare år!!

2020

  • Greta Thunberg (2020) – om klimatförändringar och aktivism. Tydlig känga till (höger)politiken.
  • Björn Natthiko Lindeblad (2020) – berörande om den obotliga sjukdomen ALS, döden och buddhism. Grät.
  • Anders Tegnell (2020) – bara kul att få hans perspektiv på coronan osv.
  • Hedda Stiernstedt (2020) – Nina i Vår tid är nu pratar fint om skådespeleri och vänskap. Älskar hennes röst!!!!
  • Anna Bennich (2020) – om psykologi, ensamhet, psykisk ohälsa, vad som får kärlek att vara osv. Tänkvärt från en psykolog!
  • Stina Wollter (2019)– ett jättevackert sommarprat om konst och döden. Mycket nice musik också – klassiskt blandat med tango blandat med tung hiphop. Hennes följande vinterprat är också jättebra!
  • Madeleine In Hwa Björk (2019) – mycket gripande om adoption och hur jävligt det kan gå till, om hur många förlorade barn det finns.
  • Laleh Pourkarim (2017) – tänkte väl när jag såg att Laleh sommarpratade att jag lyssnat på henne innan. Minns det som bra!
  • Evin Ahmad (2017) – om skådespeleri, klass och rasism. Och riktigt kul också! Märks att det är en skådespelare som gjort det här sommarpratet.
  • Terese Christiansson (2015) – minns att detta berörde mig. Om vilka fruktansvärda och fantastiska människoöden en utrikeskorrespondent kan finna i krigszoner, avlägsna byar och hemma.
  • Saga Becker (2015) – ett fantastiskt och fruktansvärt sorgligt sommarprat om att vara trans.
  • Maxida Märkak (2015) – om kamp och ursprungsfolk och musik
  • Annika Norlin (2015) – om mens och PMS och konst!! Wow!
  • Jason Diakité (Timbuktu) (2014) – om rasism och att vara mittemellan. Minns att jag lyssnade på detta i Frankrike.
  • Athena Farrokhzad (2014) – tror detta är det bästa sommarprat jag nånsin hört. Så otroligt vackert med ständiga referenser till poesi, samtidigt så sorgligt och hemskt och otroligt politiskt. Om rasism och klass och kamp. Har rekord i antalet anmälningar för uppvigling! Skrev om hennes prat här
  • Bea Uusma (2014) – hon som snöat in sig totalt på den misslyckade Andréexpeditionen till Nordpolen. Lärde mig av henne att det finns en val som är ensammast i världen för den sjunger på en sekvens ingen annan kan höra! Hur som helst ett kul och intressant sommarprat om just Andréexpeditionen.
  • Agnes Wold (2014) – Agnes dödar myter om städning, hushåll, barnuppfostran etc på löpande band. Uppfriskande!
  • Maja Ivarsson (2013) – ett gripande sommarprat om Majas liv som varit riktigt långt nere i botten. Om missbruk, överdos, dekadens och kärlek.
  • Liv Strömquist (2013) – golvad av detta sommarprat om mens!
  • Malik Bendjelloul (2013) – golvad även av detta fantastiska sommarprat om hur Searching for sugarman kom till och massa annat fint.

Erik Lundin! Har jag! Inte! Lyssnat på! Ännu! Men vill! Och ja det var väl ungefär så långt tillbaka jag lyssnat. Enjoy!

Forest nymphs

Friday, August 7th, 2020

Skogsälvorna har varit i farten igen. Daisy har kommit upp från Lund för att fira sin födelsedag (som är idag den 7 augusti) och hon och Paulina hade varit i Vättlefjäll i två dagar redan. Igår torsdag den 6e augusti joinade jag dem också. Tog mitt pick och pack och promenerade de ca 1,5 h som krävdes för att komma till deras vindskydd. Himlen var blå och det var tropiskt varmt när jag lämnade Gbg, men lagom till att jag kommit fram och tagit ett svalkande dopp föll ett par droppar. Vi tog skydd i vindskyddet.

När regnet lagt sig kom även Mim, wohoo! Hon och Daisy bondade rejält på min fest, så Mim ville också komma och fira Daisy. Den stjärnan hade burit med sig varsin folkis till oss!!! För att fira trängde vi allihopa ner oss i den uppblåsbara 150-kiloskanot som mirakulöst på något sätt fått mer luft över natten (Paulina och Daisy misstänker att deras skyddsängel Dan som de träffade i vindskyddet dagen innan och som bodde 15 minuter bort smugit hem och hämtat en pump och i hemlighet hjälpt dem innan han drog igen). Otroligt vackert och fint och mysigt att paddla omkring!

Vi gjorde upp eld och värmde oss, men tbh var ju kvällen väldigt varm. Jag har nog aldrig varit så varm när jag sovit utomhus innan: temperaturen gick inte ner mer än till 17 grader which is amazing. Jag har nog aldrig varit så varm när jag sovit ute tidigare – och då sov vi ändå i vindskydd dvs det var inte stängt om oss. Jag sov till och med med mitt ena ben (som inte hade byxor) utanför sovsäcken för det var varmt när jag och Paulina låg under samma 🙂 Nattsömnen var sådär though, för vi var rädda för skogsmössen haha. Eller rädda och rädda men jag sov oroligt för det var en mus som hängde vid elden hela kvällen och sen kändes det som den höll på bland våra grejer, och jag låg längst ut så jag var liksom undermedvetet beredd på att den skulle springa över mig typ.

Dagen efter var det då idag, och Daisys födelsedag! Grattis på 29-årsdagen kära du! Vi började med morgondopp och frukost på klipporna i solen. Samt tre nakna nymfer som sjöng “Happy birthday” med delicato-bolls-“tårta” och ljus till och med (tack Mim för att du tog med det! Så gull<<3)

Blir lite censur här pga nakenhet, men omg så vackert det var. Det spegelblanka vattnet och nakna <3tjejer<3 i sommarsolen

Sen gjorde vi lite naken-acroyoga haha. Vi gick omkring nakna hela dagen i princip, för vi var själva där och det var 25 grader och sol. Här balanserar jag Paulina 🙂

Här förklarar jag hur Mim och Daisy ska göra nånting haha

Dom klarade det! Daisy balanserar Mim yay!

Och här nedan är faktiskt Paulina för ovanlighetens skull bas och jag flyer, annars brukar det ju alltid vara tvärtom 🙂

En liten acro-puss 🙂

Ja och efter all acro så promenerade jag och Mim tillbaka, med significantly lättare packning speciellt för Mim som hade haft med sig både folkisar och delicato-bollar. Vi hade så fina samtal att det gick supersnabbt att komma tillbaka till Vättlefjällsstugan. Sen tar det ju rätt lång tid att komma därifrån till Högsbo, och jag handlade både på Ica och Systemet på vägen och cyklade från Olskroken och det var så VARMT. Kraschade på balkongen när jag kom hem och där har jag varit sen dess. Fast nu är klockan 23.24 och Paulina och Daisy har ÄNTLIGEN kommit hem haha, och jag har flyttat till soffan. Avslutar med hur det såg ut från balkongen innan solen gått ner:

Ha de gött haj

Sommarkvällar på balkongen

Tuesday, July 28th, 2020

Det har blivit många sommarkvällar här på balkongen

Update: jobbjakten

Friday, July 3rd, 2020

Jaha efter en lång intervjuprocess fick jag igår reda på att jag inte fick drömjobbet. Vilken besvikelse. Det var verkligen världens drömjobb och jag var en av tre, men den som de valde hade erfarenhet av att jobba som tjänsteperson på kommun vilket inte jag har. Grattis Stephanie till drömjobbet, det är du värd, men jag kan inte låta bli att vara avis. Det är alltså min Reclaim Pride-kollega, hon som jag gjorde festivalen tillsammans med, som blev erbjuden, och som sagt, det är hon verkligen värd men ååh vad jag ville ha det jobbet. Känns hopplöst nu. Är uppe i snart 45 jobbsökningar och det går inge bra.

  1. Spontanansökan /”CANEA Partner Group” – nej
  2. Klimatexpert /Greenpeace – nej
  3. Executive assistant /50by40 – still waiting (tror ärligt de har glömt detta alternativt abrutit rekrytering alternativt struntat i att meddela kandidater som ej blev valda – ansökte fan i februari)
  4. Två-årig forskarutbildning miljövetenskap /Göteborgs Universitet – nej
  5. Forskningsadministratör /Göteborgs Universitet – nej
  6. Hållbarhetsutvecklare /Malmö Universitet – nej
  7. Miljöinspektör /Orust kommun – nej
  8. Miljöstrateg /Helsingborg – nej
  9. Administrativ utvecklare /Naturskyddsföreningen – nej
  10. PhD Human Geography /Lunds Universitet – nej
  11. PhD Political Sciences /Lund Universitet – nej
  12. Projektassistent statsvetenskap /Lund Universitet – nej
  13. Forskningsassistent /Lund Universitet – nej
  14. Project coordinator /Göteborgs Universitet – nej
  15. Miljö- och klimatstrateg /Göteborgs Universitet – nej
  16. Projektsamordnare /Högskolan i Borås – nej
  17. Research Assistant climate change and risk /SIPRI – nej
  18. Samhällsstrateg /Lunds kommun – nej
  19. Samhällsstrateg /Malmö stad – nej
  20. Sommarjobb “Klimatklivet” /Naturvårdsverket – nej
  21. Kulturstrateg /Malmö stad – nej
  22. Utredare miljöanalys /Trafikverket – nej
  23. Trainee miljösamordnare /Förvaltaren – nej
  24. Utvecklingssamordnare /Lunds kommun – nej
  25. Svenskalärare introduktionsprogrammet /Göteborgs stad – avbruten rekrytering pga corona
  26. Förrättningsassistent /Malmö stad – nej
  27. Trainee ledarskap Samhall /Malmö/Lund – nej
  28. Bilförare Gbg – herregud så överkvalificerad för denna tjänst men har jobbpanik ok? – nej
  29. Medlemsrekrytering /Djurens Rätt – nej
  30. Research assistant /GU political sciences – nej
  31. Research assistant /KEG Lund University – nej
  32. Hållbarhetsansvarig /Länsförsäkringar Skåne – nej
  33. Projektledare /Sustainergies – nej
  34. Hållbarhetsspecialist /Östra Göinge kommun – nej
  35. Samhällsplanerare /regional utveckling Malmö – nej
  36. Verksamhetsutvecklare Bilda – still waiting
  37. PhD: A hundred percent renewables – how many percent sustainable? /Chalmers university – still waiting
  38. Outreach strategist /Digidem Lab – nej (men var en av tre, de valde en annan för att den hade erfarenhet som tjänsteperson på kommun vilket jag saknar)
  39. Research assistant negative emissions /LUCSUS – nej (men Wim valde mellan mig och en annan som fick det pga mer kött på benen kring negative emissions eftersom hon skrev sin uppsats om det)
  40. ICES supporting officer – nej
  41. Sustainability advisor /Position green – still waiting
  42. Processledare, Hållbart resande /Mölndals stad – still waiting
  43. Miljöutredare /Göteborgs stad – nej
  44. Miljövärd /Bostadsbolaget – nej
  45. Timvikarie grundskolan Gbg (ok är desperat) – nej
  46. Learning designer /RISE – still waiting
  47. Verksamhetsutvecklare /Studiefrämjandet – nej
  48. Project controller /Länsstyrelsen – still waiting
  49. Project assistant bioekonomin /Chalmers – SKA PÅ INTERVJU!!! update: fick ej jobbet. Men de bad om att få behålla mina kontaktuppgifter då jag passar bra för framtida PhD (!)
  50. Research assistant miljöekonomi /GU– nej
  51. Verksamhetsutvecklare /Kungälvs kommun – nej: det var 133 sökande!
  52. Demokratiutvecklare /Uddevalla kommun – still waiting
  53. Miljökonsult /DeKa Enviro – nej
  54. Research assistant /Malmö Universitet – still waiting
  55. Sustainability manager /Bubbleroom – still waiting
  56. Lärarvikarie gymnasiet /Göteborg – still waiting
  57. PhD land use and biomass /Chalmers – still waiting <–skicka in augusti
  58. Utvecklare /Länsstyrelsen – still waiting
  59. Vikariat folkhögskolelärare /Interkulturella folkhögskolan – still waiting
  60. Lärare franska/engelska /Samskolan – nej
  61. Driftledare /SUEZ – still waiting
  62. Utredare/analytiker /Myndigheten för kulturanalys – still waiting
  63. Hållbarhetsstrateg /Trollhättan stad – still waiting
  64. Lärar-vikarie /Jensens – still waiting
  65. Studieadministratör GU vikariat – still wairing
  66. Miljökonsult /Intersolia – nej
  67. Projektassistent havsförvaltning /GU – still waiting
  68. Projektassistent NAFS /GU – still waiting

Moberg: invandrarna / utvandrarna

Thursday, June 11th, 2020

I augusti 2019 cyklade jag en het sensommardag till Malmö från Lund och tillbaka, och på vägen hem stannade jag på ett Erikhjälpen där jag hittade Mobergs Utvandrarna och Invandrarna för typ 20 kr styck, och båda var tryckta i samband med att böckerna kom ut, dvs tidigt 50-tal – så bara själva åldern på böckerna kändes som en raritet. Dessutom är det ju en klassiker som en “bör” ha läst och en bekant till mig intygade den sommaren att de var väldigt bra. Så jag köpte dem och började läsa. Jag läser ju ofta böcker parallellt, men till jul hade jag läst ut båda tegelstenarna och var tvungen att köpa Nybyggarna och Det sista brevet till Sverige också, vilka jag läste under våren. Och i maj hade Kristina, Karl-Oscar, Ulrika och alla de andra emigranternas historia varit med mig i flera månader – inte bara som böcker utan jag blev även besatt av musikalen och började titta på tv-serien från 70-talet som finns på Svt:s öppna arkiv. Kort sagt är det en fantastisk historia som jag vill berätta lite om.

Utvandrarna kom ut 1949 och utspelar sig på mitten av 1800-talet i en liten by i Småland. Den skildrar hur en grupp människor, med Karl-Oskar i spetsen, bestämmer sig som några av de första från sitt område, att utvandra till Amerika på grund av den svåra hungersnöden. Till en början vägrar hans hustru Kristina att gå med på emigrationen, men då deras yngsta dotter dör på grund av svälten går hon med på det och de börjar packa sin “Amerikakista”. Det är inte bara Karl-Oskar och Kristina och deras barn som följer med, det är också farbror Danjel som på grund av det stränga kristna styret i Sverige inte får utöva sin religion på det sätt han vill, den forna sockenhoran Ulrika som vill börja om från början och hennes dotter Elin, Karl-Oskars bror tillika livsnjutaren och drängen Robert och hans kamrat Arvid, och Jonas-Petter som levt i ett olyckligt äktenskap. Tillsammans beger de sig mödosamt med alla sina ägodelar till Karlshamn varifrån briggen Charlotta skall ta dem över Atlanten. Boken skildrar hemlandet Sverige och resan därifrån och Moberg utmejslar ömt alla sina karaktärer. Och det är så mycket misär där på skeppet, över 100 människor på en 30 meter lång båt i flera månader, inget färskt vatten, maläten mat, skeppssjuka, jämmer och elände, men samtidigt – i Sverige skulle de dött av svält.


“Nej” av Benny Andersson med Helena Sjöholm, Anders Ekborg och Peter Jöback skildrar hur Robert vill utflytta till Amerika eftersom han blir misshandlad av sin husbonde och att han inte vill vara dräng, och hur Karl-Oskar försöker övertala Kristina att utvandra.


Den vackra låten “Vi öppnar alla grindar” skildrar hur prosten försöker övertala Kristina, Karl-Oskar, Ulrika och de andra att inte utvandra, men hur de ändå ger sig av.

Invandrarna är uppföljaren och kom ut 1952. Den föregående delen slutar i samband med att de småländska, fattiga bönderna äntligen kommer till Amerika, och Invandrarna börjar när de kliver i land. Den skildrar sällskapets strapatser i det nya landet som tog emot dem: hur Karl-Oskar vill längst in och längst bort till en plats som kallas Minnesota, hur de far med ånglok som går så snabbt som 30 km i timmen, hur Robert drömmer om att gräva guld i Kalifornien, hur Kristina ömkar de svarta slavarna på ångbåten och hur det nya landet skrämmer henne, hur de utfattiga tar sig fram till dit de för andra gången i sina liv skall bygga bo.

Nybyggarna kom ut 1956 och skildrar, som titeln avslöjar, hur svenskarna efter en mödosam resa i sitt anletes svett bygger upp sitt nya liv vid sjön Ki-Chi-Saga i Minnesota. Till en början är det hårt: ingen litar på nykomlingarna så det är cash som gäller, de kan inte språket, Robert har gett sig av till guldfälten och med honom extra arbetskraft, somrarna är hetare än i Sverige och vintrarna mer stränga, regnet våldsammare och torkan obarmhärtigare. Samtidigt har nybyggarna också mer frihet än i Sverige: här finns inga kungliga överheter, inga kyrkans ämbetsmän som kommer på husförhör, här reder var och en sig själv och trots att arbetet är hårt och starten är seg, är jorden så bördig att nybyggarna reder sig i det nya landet. Förutom Kristina, som i hemlighet drömmer sig tillbaka till sitt Duvemåla. Nybyggarna skildrar också Roberts och Arvids resa på California trail, som de flesta vet inte riktigt gick som de tänkt.


“Guldet blev till sand” måste väl vara en av de kändaste från musikalen, framförd av Peter Jöback. Jag lyssnade på musikalen i takt med hur långt jag kommit i böckerna, och när jag hörde den här grät jag.


Den vackra “Du måste finnas” framförd av Helen Sjöholm handlar om hur Kristina för första gången i sitt liv tvivlar på sin tro.

Sista brevet till Sverige är den fjärde och sista delen i romansviten och utkom 1959. Nu har åren hunnit gå, och Karl-Oskar och Kristina sitter säkra på sitt settlement, och de är nu långt ifrån ensamma. Flera svenskar och andra européer har inflyttat, men Karl-Oskar och Kristinas settlement är det äldsta. De är inte längre squatters, utan har betalat (till staten – inte till de som marken stals från i från början) för sig, och de börjar bli gamla. Den här boken är kortare än de tidigare tre, och lite mer reflekterande. Exempelvis skildrar det det amerikanska inbördeskriget 1861-1865 och Sioux-stammens revolt 1862 genom de svenska nybyggarnas perspektiv. Det är också första gången, upplever jag, som koloniseringen av Amerika problematiseras – som det går upp för de svenska nybyggarna att landet de kallar sitt stals från ursprungsbefolkningen först, även om det är svårt att kännas vid att de bor på stulet land.

Utvandrarna/invandrarna-sviten är ett mästerverk som håller väl såhär mer än 70 år efter att den första delen utkom. I början måste en vänja sig lite vid alla konstiga ord en aldrig hört (i början hade jag kunnat slå upp ett ord per sida jag inte hade hört förut), men en vänjer sig så småningom. Sen får en också vara beredd på att det här är en produkt av sin tid – dvs 1950-talet då rasistiska ord som n-ordet fortfarande var i bruk – men det är också en magnifik historia om den svenska utvandringen och om klass. För det här är utfattiga bönder som flyr från Sverige på grund av svält, och även om de arbetar hårdare än vi någonsin kan föreställa oss, och även om de till slut får leva gott – så dör de i tidig ålder med utslitna kroppar. Även om det är 150 år sedan så ser det likadant ut idag: människor som jobbar med fysiskt tunga yrken såsom undersköterskor, sjuksköterskor, städare och industriarbetare är lågt betalda och lågt värderade, arbetsplatsolyckorna är fler, arbetsrelaterade skador är fler, deras kroppar blir uttjänta tidigare, pensionen blir låg, och så fortsätter det så, klassamhället. Som också ofta sammanfaller med ras. Då, på Karl-Oskars och Kristinas tid, var det de fattiga bönderna som arbetade hårdast, de som försåg landet med mat, men också de som dog i förtid och vars kroppar slets ut. Idag är det sjuksköterskorna, busschaufförerna, undersköterskorna, lokalvårdarna, taxichaufförerna, diskarna, dagisfröknarna och äldrevårdarna som bär upp samhället – och vars kroppar slits ut i förtid. Och nu som då finns rasismen kvar, även om den för 150 år sedan var så explicit att slaveriet av svarta människor fortfarande fanns kvar i södern och den amerikanska ursprungsbefolkningen bestals på sina jaktmarker och långsamt motades bort.

Thesis defence love

Monday, June 1st, 2020

För en vecka sedan försvarade jag min uppsats. Mina nära och kära var där. Mamma och pappa, Mim och Popp, Lise och Ronja, Mirela, Paulina. Det var så himla fint. Mamma frågade mig för ett tag sen vad jag önskade mig i examens-present, men att se dem på zoom närvarande på mitt defence, och att de pratade om det efteråt med varann, det var bättre än någon present någonsin. Och Paulina var så gullig, hon var stolt över mig. Och som ni ser kände jag mig mer loved än någonsin, haha.

Och det gick bra också! Fick högsta betyg på min master-uppsats!!!!!!!!!!! Vilket ger mig ett meritvärde på 4,5 (av 5) för hela min masterutbildning, och med högsta betyg på masteruppsatsen är jag kvalificerad för att söka PhD:s. WOHO!

Är numera officiellt arbetslös också!

Mitigating climate change, one hamburger at a time – explained

Wednesday, May 13th, 2020

Igår (eller egentligen i förrgår, men det officiella hand in-datumet var igår) lämnade jag in min masteruppsats. Den fick titeln “Mitigating climate change, one hamburger at a time” – en titel som funnits med nästan från början. Ganska gött eftersom just att få till en catch:ig men samtidigt talande titel sådär på slutet kan vara rätt svårt.

Såhär såg det ut när jag lämnade in råmanus på min C-uppsats för fyra år sedan:

webcam-toy-foto4
webcam-toy-foto3

Till mitt stora förtret har kepsen jag hade där försvunnit, tror den kom bort i flytten. Så synd :(((( men två seger-favorit-i-repris-bilder (utan keps) i web-camen får en väl ändå ta:

(Off-topic men serni hur muskliga mina armar ser ut? Tror jag är i min bästa form någonsin styrkemässigt, tack vare all acroyoga och yoga)

Min uppsats är alltså en analys av hur Max Hamburgare kommunicerar sin klimatkompensation (alltså carbon offsetting) online och i reklamer, samt hur ett urval av deras kunder (92 närmare bestämt) uppfattar den här kommunikationen. Jag tänker göra en “Alice master-uppsats för dummies” nu, eller ja, mer förklara den på ett enkelt sätt och på svenska så att folk som inte läst LUMES förstår (det är ju en hel del koncept och ord som bara existerar inom mitt fält som kan vara svårt att förstå).

För att ge lite bakgrund så har carbon offsetting, dvs klimatkompensation, blivit allt mer populärt bland företag (men även privatpersoner) de senaste åren. Stater har gjort det sedan 90-talet via mekanismer reglerade av FN, men det finns även en parallell marknad som är till just för alla som inte är stater. Carbon offsetting går till så att en aktör som har höga växthusgasutsläpp, i det här fallet Max, kompenserar de här utsläppen genom att köpa carbon credits från något klimatkompensations-projekt ofta i Globala Syd. Logiken bakom detta är klassisk marknadslogik: att istället för att minska utsläpp i Globala Nord, där det är dyrt och krångligt, så kompenserar en detta genom att binda samma mängd koldioxid någon annanstans där det är billigare (dvs Globala Syd). Konkret så brukar det vara trädplanterings-projekt för träd suger ju som bekant upp koldioxid från atmosfären. Resultatet blir netto noll: samma mängd koldioxid som Max släpper ut genom sin produktion sugs upp av träden i Uganda. Det låter ju väldigt bra men carbon offsetting kan kritiseras av många olika anledningar. Exempelvis finns det trädprojekt som haft väldigt koloniala inslag, dvs mark har blivit stulen från lokala bönder. En skulle också kunna kritisera klimatkompensation för att bara tackla symptomen och inte roten till problemen, vilket är koldioxidutsläpp. Det är nämlien viktigt att förstå att koldioxid fortfarande släpps ut: det är inte så att Max’s hamburgare plötsligt resulterar i mindre koldioxidutsläpp bara för att Max kompenserar dem. Nej, utsläppen är fortfarande exakt samma som innan, det är bara det att de betalar för att någon annan skall suga upp den mängden koldioxid de släppt ut. Det är också viktigt att förstå att de carbon credits som säljs är s.k. ex ante, dvs planerad kompensation. Max betalar alltså för att träden i framtiden skall suga upp den koldioxid de släpper ut (träden har alltså inte sugit upp koldioxiden ännu, utan skall göra det inom ett par årtionden). 

Det som är annorlunda med Max är då att de inte bara kompenserar för den mängd de släpper ut, utan även för 10 % extra. Därför kallar de sin meny för “klimatpositiv” och att “varje tugga är bra för klimatet” eftersom netto-utsläppen inte bara blir noll, utan negativa: de betalar för att suga upp mer från atmosfären än vad de släppt ut. Det är dock väldigt förenklat, argumenterar jag, att säga att “varje tugga är bra för klimatet”, eftersom hamburgaren som sagt har exakt samma utsläpp som förr. Produktionen av den där hamburgaren, speciellt biff, bidrar fortfarande till klimatförändringar. Enda skillnaden är att Max betalar för att de där utsläppen (och lite till) ska sugas upp i framtiden.

Mina främsta/mest intressanta resultat är tre:

1) Att Max’s koncept “klimatpositivitet”, eller att “varje tugga är bra för klimatet” verkar ha etsat sig fast hos de kunderna jag intervjuade, eftersom en uteslutande majoritet var positiv till Max’s klimatkompensation och sa att Max’s “klimatpositiva” meny är bra för klimatet. Trots den här allmänna positiviteten till Max’s klimatkompensation och “klimatpositiva” meny, så är det dock försvinnande få (bara två) som faktiskt förstod vad det betyder. Många sa att menyn är “bra för klimatet” men ingen visste exakt hur menyn skulle vara bra för klimatet, och vad det är Max gör som gör att de kan säga att menyn är bra för klimatet.

2) Max lägger väldigt mycket ansvar på individen att konsumera hållbart. Ibland på ett väldigt subtilt sätt, t.ex. när Max’s hållbarhetschef säger att Max hjälper kunderna att “slay the monstrosity of climate change” genom att ge dem “climate positive products in their hands”. Det är en målande metafor, men den visar att det är Max’s kunder som ska tackla klimatförändringar, och att Max bara provide:ar dessa kunder med “vapen” i den kampen, dvs “klimatpositiva” produkter. Ibland är det dock smärtsamt tydligt att det är just individer som skall stå på barrikaderna, och inte Max, t.ex. när Kaj Török säger: “So I asked you earlier, who is going to stabilise the climate? Is it you, is it me? No, I think it is the consumers.”. Det här att Max lägger väldigt stort ansvar på individen, samtidigt som de individer jag intervjuade generellt var positiva till Max’s klimatkompensation, tillåter Max att undvika att ta ansvar för att producera mer hållbart (dvs att minska sina utsläpp), eftersom det ändå är kundernas ansvar att konsumera hållbart.

Här ser en Max’s totala växthusgasutsläpp och hur de ökat stadigt.

3) Trots att Max lägger det här ansvaret att stoppa klimatförändringar på individen, så verkar det inte som de intervjuade kunderna själva lägger det ansvaret på sig. Dvs, de identifierade sig inte i så stor utsträckning som ansvarsfulla konsumenter som konsumerar Max’s “klimatpositiva” burgare just för att de är “klimatpositiva” – utan för alla intervjuade var det endast av praktiska skäl de åt på Max. Detta indikerar att s.k. governmentality inte är så starkt just för de här kunderna.

I min slutsats skriver jag att implikationerna av att Max placerar såpass stort ansvar på individen att tackla klimatförändringar genom att konsumera Max’s “klimatpositiva” burgare är två, nämligen att stoppa klimatförändringar skall göras individuellt, och det skall göras genom konsumtion. Detta fångas väldigt bra just i Max’s reklam “Every bite is good for the climate” vilket essentiellt betyder att ju mer burgare en äter desto bättre mår klimatet (vilket alltså är en sanning med modifikation).

Reklam från Max

Jag avslutar med att säga att jag inte tror att företag som Max ens kan vara de främsta klimatkämparna, för deras, liksom alla företags, existensberättigande är ekonomisk vinning och än så länge är det bara en vacker dröm att kunna frikoppla ekonomisk tillväxt från miljöförstöring. Därför tror jag inte heller att EU eller regeringar kan vara det, eftersom de radikala åtgärder som krävs skulle innebära alldeles för stort hot mot tillväxt. Därför tror jag på civilsamhället och att individer bör engagera sig i klimatkampen, inte genom att konsumera Max’s hamburgare men genom kollektiv organisering för att kräva radikal miljöpolitik på en global skala. Det som tillåter att företag har höga utsläpp är ju strukturer byggda på evig tillväxt så per definition krävs stukturell förändring (dvs, inte bara tackla symptomen utan faktiskt roten till problemet). Min sista mening är denna: Along the way, one might grab a burger for lunch, but the struggle to halt climate change should neither start nor end there.