Spontanklippte mig kort igår!!!! Har tänkt på det länge och ju klippt det kortare successivt.
Såhär långt (och risigt) var det ju för ungefär ett år sedan….
Sen förra julen klippte jag av stålulls-längderna så det blev typ 1,5-2 dm kortare….
Innan vi åkte hem från Ecuador i februari klippte jag av det ännu lite till, till lite kortare än axellångt….
Sen klippte Sebbe mig någon gång i maj så det blev bara lite längre än öronen….
Sen gjorde jag en undercut i nacken någon gång i somras, men det inser jag att jag inte ens har nån vettig bild på? Ni får fantisera. Men igår alltså! Då gjorde jag slag i saken och klippte av alltihopa. Och det blev så jävla snyggt!?!?!?!? Är så sjukt nöjd! Känns så naturligt! Trodde jag ändå skulle känna lite separationsångest, ångra mig lite grand, eller typ, det skulle kännas ovant varje gång jag tittar mig i spegeln.. och det gör det ju, men det känns också som att herregud hur kunde jag dröja så länge med att klippa mig? Jag är gjord för att ha kort hår!!!
Ett axplock av alla kort hår-selfies jag hunnit ta under de ca 18 h jag haft kort hår :))))
Mami
Verkligheten är ännu bättre.