Igår var nog en av mina topp tre prokrastineringsdagar under uppsats-skrivandet. Thesis i kombination med corona gör en plötsligt väldigt kreativ, am I right!? Vi har haft sorgemygg hemma och jag har inte brytt mig om dom mer än att smälla ihjäl dem när de snurrar runt ansiktet men de är ändå väldigt irriterande. Så jag tog mig an mission bli-av-med-sorgemyggorna. Steg 1 var att beställa nematoder, små små små maskar – alltså de syns inte ens – som kommer i en genomskinlig vätska på posten som en blandar med vatten och sen vattnar blommorna med, så käkar de upp sorgemygg-larverna. De dör sen när larverna är uppkäkade, so sad :'( Men vad gör en inte för växterna. Steg 2 var att lokalisera krukorna där myggorna hängde – självklart alla växter som jag inte kan torka ut för då dör de, dvs palettbladen. Sorgemyggor gillar fuktig jord så de brukar inte besvära växter som klarar av lång tid mellan vattning. Men palettblad måste en vattna ofta så där trivs de. Slängde all jord från dessa och sen innan jag planterade i ny jord steriliserade jag först den nya jorden (!). Det gör en genom att baka i långpanna i ugnen, jag körde 200 grader i över en timme med en skål med vatten längst ner. Alla eventuella mygglarver dör! Luktade regnskog i hela lägenheten.
Sen planterade jag om allihop! Passade även på att plantera om lite fler när jag ändå höll på. Tog typ hela eftermiddagen! Nu har jag sett några förskrämda myggor sen igår och smällt dom, men med nematoderna som snart kommer och döda all stora bör problemet vara ur världen snart, hoppas!
Min roomie Julia skojade om att vi borde ta en bild med bildtext “Corona-karantän dag 8” haha. Jag är ju inte i karantän men har tagit social distancing sen förra helgen. Träffar såklart Paulina och hennes roomiesar, och Julia, men folk utöver de har jag bara träffat utomhus på promenader. Endast befunnit mig hos mig eller på Strawberry farm. Mycket märklig stämning. Men för tillfället sitter jag faktiskt på Öresundståget på väg till Annero där jag ska på en cellprovskontroll (fick remiss pga förändringar och det fanns inte tid i Lund) och här på stationen och tåget rullar ju livet på som vanligt (!). Folk i Sverige sitter ju ändå aldrig bredvid varandra.
