Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.



Oktober 2023

Månadens känsla/sammanfattning

Svårt att summera oktobers känsla såhär flera veckor efter att oktober tog slut, men den var väl ungefär som i september, dvs, det rullar på? Samtidigt hände ju också sorgliga grejer i världen som gjorde en lite uppgiven om mänskligheten och tacksam för att vara privilegierad.

Månadens scenkonst

Stormens utgrävning Stora teatern 18 okt

Var tvungen att ta bilder på Are på väg dit för han va så snygg 🙂

Föreställningen framfördes i vilket fall av den fristående teatergruppen Profilteatern från Umeå, fritt baserad på en av mina favoritpoddar Stormens utveckling med Ola Söderholm, Liv Strömquist och Jonathan Unge. Vilka för övrigt var på föreställningen vilket gjorde mig starstruck! De skulle vara med i ett samtal efter men då var det redan past bedtime för Are och mig så vi åkte hem. Men teatern var jättebra! Speciellt första delen. Politisk satir med vänsterudd på hög nivå, med tydliga referenser till podden. Profililicity, 1600-talsfilosofen Pascal och dyra klockor – dom som fattar dom fattar 😉 Ja det var lite internt men väldigt kul, skrattade högt flera gånger. Andra akten var inte lika bra, vet inte om det berodde på att man kände sig lite mätt eller för att den bara inte höll samma nivå? Både Are och jag tyckte att det hade räckt med första akten, som var strax över en timme – blev förvånad över att det var en paus. Lite som att långfilmer är för långa nuförtiden, som DN skriver om. Men å andra sidan är det alltid roligt att gå på teater och skådespelarna var verkligen jätteduktiga.

Ett Drömspel av August Strindberg, Folkteatern 31 oktober

Månaden avslutades med scenkonst i form av August Strindbergs Ett Drömspel. Och det var verkligen ett drömspel, för det var ingen tydlig story, många random inslag och generellt bara väldigt trippigt. Det jag uppskattade mest var nog dansen, alla var jätteduktiga men speciellt en av skådespelarna skulle typ kunnat vara inhyrd från operan. Det är alltid kul med live scenkonst, men det hade nog varit bra om jag hade läst texten innan teatern :)))

Månadens sociala happenings

Milla och Matilda fyllde år, så det firades med storslagen middag hos dem med bland annat hemmagjorda dumplings. Are bjöd mig på vinprovning av riesling-viner den 20e oktober vilket var mycket mycket trevligt (en födelsedagspresent). Nu är jag hooked på rieslings! Och sen hände väl lite annat smått och gått som jag inte kommer ihåg 😀

Månadens böcker

Övervakning och straff – Michel Foucault (1975).

Läste denna komplicerade klassiker vars huvudtes är att den utveckling av bestraffningar från 1700-talet och framåt som vid första anblick kan se ut som “en mildring av straffen, en klarare kodifiering, en ansenlig minskning av godtycket” i själva verket bara är en skiftning av sättet att utöva makt, till en mer insidiös och allomfattande makt som alltid ser dig likt ett Panoptikon. Jag tror jag har förstått Foucaults poäng. Skrev om här.

Det andra könet – Simone de Beauvoir (1949). Läste äntligen ut den här tegelstenen efter ett och ett halvt år!! Har dock ännu inte hunnit skriva om den men gud så bra att jag äntligen tog mig igenom den i alla fall 🙂

Genustrubbel – Judith Butler (1990).

Ytterligare en komplicerad bok – mer komplicerad än vad jag trodde – om könets konstruktion enligt queerteoretikern Butler. Intressant om än som sagt väldigt komplicerad. Skrev om här.

Månadens filmer

Alien (1979)

Temat är tydligen gamla rullar (sist såg ju jag och Are The Matrix) och nu var det alltså dags för denna gamla godingen från det sena 70-talet! Are hade pratat om att han ville se om Alien och själv har jag aldrig sett den – det enda jag vet om den är att den tydligen är en film som otippat klarar Bechdel-testet? Det finns nämligen en scen då Ripley och Lambert (de enda två kvinnliga crew-members på rymdskeppet Nostromo) snackar med varandra om hur de ska lösa alien-problemet (dvs – två namngivna kvinnliga karaktärer som pratar med varandra om nåt annat än män). Inte illa för att vara sjuttiotal! Sen kan man ju oförsig diskutera huruvida alien är en kvinna eller man men vi låter det vara osagt. Hur som helst är första halvan av filmen bättre än andra – det är lite som med Hajen att när man ser mönstret up close så blir det lite too obvious are det är en gammal film. Andra saker är bättre än om det skulle vara gjort med green screen – när saker och ting liksom är the real deal kan det verkligen vara effektfullt. Plotten är som följer: ett rymdcrew får signaler från en främmande organism på en planet, som de åker för att undersöka, och av misstag får de med sig en alien i rymdskeppet och ja, resten är ju i historia.

Plotten är som följer: ett rymdcrew får signaler från en främmande organism på en planet, som de åker för att undersöka, och av misstag får de med sig en alien i rymdskeppet och ja, resten är ju i historia. Själva filmen är helt okej, kanske en trea av fem. Är ändå glad att jag sett den! 3 a


Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv