Posts Tagged ‘Jennifer Lawrence’

Filmer 2021

Monday, January 10th, 2022

Som den nostalgiker och dokumentations-ivrare jag är har jag självklart skrivit upp alla filmer jag sett under året. Så här kommer en liten compilation, från januari till december 2021:

I am Greta (2020)
Dokumentären om Greta Thunberg var tydligen den första filmen jag såg 2021, och den berörde mig. Här kommer man närmare Greta Thunberg som person och människa, utan att för den sakens skull tumma på att porträttera själva kampen och aktivismen i stort. 4 av 5

I Am Greta | Greta Thunberg Documentary - Wales Arts Review

And then we danced (2019)
En underbar och passionerad film som utspelar sig mitt i det traditionella och homofoba Georgien där förbjuden kärlek spirar mellan två unga män i ett traditionellt danskompani. Filmen nominerades till “bästa internationella långfilm” på Oscarsgalan och vann en massa guldbaggepriser, med rätta. Underbart soundtrack också, bl.a. Jonny Boy med Kite. Se!4,5 av 5

And Then We Danced – Filmeye.se

Portrait of a lady on fire (2019)
En av årets bästa filmer. Ytterligare en passionerad och mycket sensuell historia om förbjuden kärlek, denna gång utspelar den sig i 1700-talets Frankrike där målaren Marianne har fått i uppdrag att måla av aristokratdottern Héloïse för att skicka till hennes framtida man. Héloïse vill dock inte bli bortgift så Marianne måste observera henne noggrant och måla ur minnet. En otroligt vacker love story som jag grät floder till. Se den!!! 5 av 5

Portrait of a Lady on Fire' Review: A Brush With Passion - The New York  Times

Chocolate (2000)
Såg filmen Chocolate på inrådan av Mim och Linda då den låg på SvT-play. En feelgood-film med bland annat en relativt ung Johnny Depp, vilket ju är en anledning att titta p.g.a. ögongodis. Lätt att se och en gullig historia regisserad av Lasse Hallström. 3,5 av 5

Chocolat - Official Site - Miramax

Kirikou and the sourceress (1998)
En film som jag sett för länge länge sedan och nu såg om, faktiskt helt på franska utan text, eftersom den finns på Cineasterna. En helt fantastisk animerad film baserad på en gammal västafrikansk folksägen, om den lille pojken Kirikou och den elaka häxan Karaba. Ett måste att se, för såväl barn som vuxna. Så vackra animationer, och en vacker historia. 5 av 5

Kirikou et la Sorcière - GEBEKA Films - GEBEKA Films

Nausciä and the valley of the wind (1984)
Jag har ju då ett projekt i projektet, d.v.s. inom projektet att se mer bra film generellt så vill jag också se alla Studio Ghibli-filmer, så nu var det dags för Nausciä. Den här filmen är, liksom Spirited away, regisserad av Miyazaki, och innehåller flera kända teman: en ung hjältinna, ekologisk katastrof, glädjen i att flyga och såklart magiska inslag. Filmen utspelar sig i en apokalyptisk framtid i vilken en gigantisk giftig djungel breder ut sig. I djungeln finns enorma muterade insekter, Ohm, och prinsessan Nausciä från the Valley of the wind försöker undersöka djungeln och finna sätt för människorna och djuren där att samexistera. 3,5 av 5

The best Studio Ghibli films ranked from worst to best

Princess Mononoke (1997)
Princess Monoke såg jag egentligen i slutet på 2020 men eftersom den också ingår i mitt “Se alla Studio Ghibli-filmer-projekt” så vill jag ändå skriva om den här. Princess Monoke innehåller liknande teman som Nausicaä, d.v.s. en heroisk kvinnlig huvudkaraktär och ekologisk katastrof, men denna film utspelar sig istället i 1300-talets (?) Japan och handlar om kampen mellan skogens gudar som försöker skydda skogen, och människorna som vill hugga ned den för att bryta järn. Den är mycket vackert animerad och ganska mörk, och jag uppskattade den här filmen mycket även om jag tyckte att den var lite för lång (över två timmar). Den var bättre än Nausicaä och Castle in the sky, men inte lika vass som How’s moving castle 3,5 av 5

Princess Mononoke (1997) - IMDb

Castle in the Sky (1986)
Castle in the Sky såg jag egentligen också 2020 i mitt Studio Ghibli-projekt, men jag vill ha med alla Studio Ghibli-filmer i det här inlägget så vi kör, hehe. Liksom de flesta andra Ghibli-filmerna är även denna fantastiskt animerad och är centrerad kring en vänskap mellan två barn, inklusive en heroisk kvinnlig huvudkaraktär. I den här filmen letar de två barnen efter det flygande slottet som det bara finns sägner om, och det finns i den här filmen (till skillnad från många andra Ghibli-filmer) tydliga antagonister. En vacker film, men lite för lång den här också (över två timmar) och jag såg den i två omgångar. Som sagt, inte lika vass som Mononoke, men fortfarande verkligen värd att se för de extremt vackra och detaljerade animationerna och för att Studio Ghibli generellt är fantastiskt. En stark 3:a av 5

Castle in the Sky (1986) - IMDb

Parasit (2019)
En sydkoreansk thriller om en hustler-familj som knegar på i lågbetalda arbeten, men gradvis tar sig in i en rik familjs hem genom en hel del list, lögner och en viss avsaknad av moral. När huset töms för att ägarna åker på semester passar familjen – som nu utmanövrerat de tidigare anställda – på att leva lyxliv i deras hus, ovetandes om den storm som gör att familjens ägare kommer hem tidigare än planerat… Mycket spännande, underhållande och mörk film. 4 av 5

How “Parasite” Falls Short of Greatness | The New Yorker

Shoplifters (2018)
Jag fortsatte på det östasiatiska temat och såg den andra filmen som hype:ades, vilket var Shoplifters,en japansk film. Shoplifters skildrar en fattig arbetarklassfamilj (något likt Parasit), där pappan Osamu är dagsarbetare som tvingas lämna sitt jobb efter en skada, hans fru Noboyo som arbetar med att tvätta kläder, dottern Aki som arbetar som någonslags eskort, den unge pojken Shota och den äldre kvinnan Hatsue som lever på och försörjer de andra med hjälp av sin döde makes pensionspengar. I familjen hamnar snart också den lilla flickan Yuri som verkar vara föräldralös, men när de på TV två månader senare förstår att hon är saknad utan att föräldrarna rapporterat henne saknad, bestämmer de sig för att behålla henne och klipper hennes hår och döper om henne till Lin. Shota lär sig tidigt att “shoplifta” (d.v.s. snatta), och tar också med sig lilla Lin. Ju längre filmen går förstår man dock snart att detta kanske inte alls är en familj. Till en början har man mycket sympati med karaktärerna, men så småningom utvecklas story:n och man förstår att det är mycket hustle going on här. Mycket spännande film! 4 av 5

An Adoptive, Foster Parent's Take On Award-Winning Movie 'Shoplifters' -  Savvy Tokyo

Attenborough och massutrotningen (2020)
Brittisk dokumentär med legendaren Sir Attenborough. Minns inte riktigt vad den här gjorde för intryck, men den var antagligen bra och sevärd åtminstone?

Se Attenborough och massutrotningen - SVT Play - Gratis streaming på  Webb-TV.nu

Resan till Melonia (1989)
Ett underbart litet äventyr, löst baserat på Shakespeare’s pjäs Stormen, med fantastiska teckningar, underbara röst-skådespelare och ett redigt budskap: nämligen ner med kapitalismen, ingen ska härska över Melonia. Dvs anarkism-propaganda paketterad i alldeles alldeles underbar barnfilm. Se den! Inte minst för Per Åhlins & co. fina illustrationer. 4 av 5

Resan till Melonia – Bio i Uppsala - Fyrisbiografen

Titanic (1997)
Titanic va. Så jävla bra film. Tröttnar aldrig. Den har liksom allt. Käääärlek som ju ändå är det finast vi har här i världen. Löv sweet löv. En jääävligt het Leonardo DiCaprio, blott 23 år gammal. Ekonomiska klyftor, triangeldrama och en tragedi till slut. Det fanns en anledning till att den vann så många Oscars liksom. 5 av 5

The Making Of Titanic | Movies | Empire

Persepolis (2007)
En humoristisk skildring om allvaret i 80-talets Iran, med den iranska revolutionen 1979 och den efterföljande islamiseringen. Vackert animerad med fantastiska ansiktsuttryck hos huvudkaraktären Marji. Se! 4 av 5

Roya's review of Persepolis: The Story of a Childhood

Tully (2018)
En mycket intressant mind-twisting mörk komedi (?) om moderskapet. Lite svår att placera i en genre, men jag tyckte verkligen om den här filmen och det faktum att slutet var helt oväntat, vilket man ju alltid gillar när man blir överraskad som tittare. Det handlar om Marlo som är gravid för tredje gången, och som har två krävande barn sen tidigare med olika typer av speciella behov. När barnet väl kommer får Marlo en “night nanny” vi present ilket hon till en början är mycket skeptisk till, men som hon sedan allt mer uppskattar eftersom hon får ordentlig sömn och dessutom en fin vän. Gillade! 4 av 5

Movie Review: "Tully" arrives just in time for Mother's Day - The  Independent | News Events Opinion More

Howl’s moving castle (2004)
Jag minns när How’s moving castle (eller “Det levande slottet” på svenska) hade premiär, för jag minns bio-affischerna på Fregatten. Jag såg den dock aldrig, vilket är konstigt eftersom det är också Miyazaki och familjen hade ju älskat Spirited away. Jag och Paulina såg den istället båda för första gången tillsammans nu som vuxna, och blev inte besvikna. Otroliga animationer!!! Enligt Wikipedia är filmen influerad av Miyazakis opposition mot USA:s invadering av Irak 2003, och innehåller därför starka antikrigs-teman. Den handlar om den unga flickan Sophie som träffar på en häxa och förlorar sin ungdomliga skönhet när hon förvandlas till en gammal och skröplig kvinna. För att bryta förtrollningen lämnar hon hemmet och ger sig ut på landsbygden, där hon träffar en fågelskrämma som hon kallar “Turnip head”. Han leder henne till trollkarlen Howl’s levande slott, vars magi kommer från eld-demonen Calcifer. Sophie ingår en överenskommelse med Calcifer: han lovar att bryta hennes förtrollning, om hon bryter hans band med Howl. 4 av 5

Howl's Moving Castle by Diana Wynne Jones – fantastical fun, fantastically  human | Diana Wynne Jones | The Guardian

Small axe (2020)
Jag såg två av filmerna i antologin Small Axe, som porträtterar västindiska immigranters liv i 60-, 70- och 80-talets Storbritannien med allt vad det innebär. De två jag såg var Education och Lovers rock. Jag har sett blandade kommentarer om den här antologin, och jag borde kanske se alla, men den sistnämnda Lovers rock var tbh ganska tråkig. Jag och Paulina såg den ihop och kände väl inte riktigt att den hade någon plot egentligen? Hela filmen, som är 70 minuter lång, handlar om en reggae-fest och man får liksom titta på människor som dansar hela filmen. Typ. Så där förstår jag faktiskt inte riktigt hype:n. Education hade en tydligare handling, och berör om den rasism som svarta, och i det här fallet västindiska invandrare, utsattes för i Englands skolsystem på 70-talet. Den var gripande. Jag skulle säga att Lovers rock kanske får 2 av 5 och Education 2,5 av 5? Men som sagt borde jag kolla på de andra tre filmerna också, för jag kanske bara såg de minst bra av dom?

Small Axe' Review: The Agonies and Ecstasies of Black British Lives - The  New York Times

Your name engraved herein (2020)
En sydkoreansk film som jag såg för att den var hbtq-themed, d.v.s det var två killar som blev förälskade. Men handlingen var lite konstig och hängde inte riktigt ihop på nåt sätt? Jag hade tbh också lite svårt att hålla isär karaktärerna för de var så lika hahaha men det är kanske bara min european gaze som säger till det. Sen var det ändå nån het sexscen och gay love blir man alltid glad av när det skildras i film (även om detta var ganska sad sådan) men det finns definitivt bättre hbtq-filmer. 2,5 av 5

Taiwanese Gay Drama 'Your Name Engraved Herein' On Netflix Is Worth A Watch  - Gaysi

Ponyo (2008)
Detta är också Myazaki och Studio Ghibli men tyckte inte alls denna höll samma kvalitet som de andra filmerna. Kanske för att det här är en ganska tydlig barnfilm som saknar det där mörkret som andra Studio Ghibli-filmer har, men också för att illustrationerna tbh hade rätt dålig kvalitet jämfört med övriga Studio Ghibli-filmer. Inte alls den fantastiska detaljrikedomen, vackra bakgrunderna eller de realistiska ansiktsuttrycken man är van vid, och också en haltande story à Lilla Sjöjungrun. Nej, den här rekommenderar jag inte särskilt starkt, men lite underhållande är den väl för framförallt barn. 2 av 5

Ponyo på klippan vid havet | Netflix

Kiki’s Delivery Service (1989)
Bra jag har varit på att genomdriva mitt Studio Ghibli-projekt, eller hur? Nu var det då dags för Kiki’s Delivery Service från 1989, som handlar om häxan Kiki. Det är en coming of age-film med teman som självständighet, och såklart med en stark kvinnlig huvudkaraktär och lite magi på det. Den här filmen är mycket bättre än Ponyo och har också de vackra animationerna som man är van vid, men den är inte i klass med Spirited away eller Min granne totoro, och saknar det där mörkret som man gillar i t.ex. Nausicaä, Monoke och Castle in the sky. 3 av 5

Kiki's Delivery Service (1989) - IMDb

Before midnight (2013)
Den här filmen kan inte ha gjort stort intryck på mig, för jag var tvungen att googla för att komma ihåg vad den handlade om. Men det är i alla fall tredje delen i Before-trilogin Google tells me, och den handlar om ett par som är på semester och som, efter att ha varit tillsammans ett par år, reflekterar över sin relation och sina liv. Jag minns att det var väldigt mycket dialog men att den var sevärd med ett fint slut? 3 av 5

Ethan Hawke Imagines Fourth 'Before' Movie | IndieWire

Rocket man (2019)
Spelfilmen om Elton John fanns på Svt play så då var man ju tvungen att se. Handlar, som man kan tänka sig, om Elton John som ung, och hur hans karriär började. Den känns väldigt lik Bohemian Rhapsody (se nedan), eftersom den behandlar exakt samma teman: manlig rockstar som är secretly gay, och som mår rätt kasst, självmedicinerar men är, förstås, fullkomligt briljant musikaliskt. Bohemian Rhapsody är dock bättre, men den här var ändå sevärd. 3,5 av 5

Rocketman - Plugged In

Mustang (2015)
Mustang såg jag och Linda tillsammans eftersom den finns på Drakenfilm som hon har. Och vilken film sen! Så vacker scenografi och man satt som på nålar och undrade hur det skulle gå. Filmen handlar om fem systrar som lever i en konservativ turkisk familj som är starkt präglad av heders kultur. När de på väg hem från skolan badar tillsammans med ett par pojkar anses de ha förstört sin heder, och måste snabbt giftas bort, en i taget. Jättebra film om systerskap, heder och frigörelse, som jag starkt rekommenderar! 4,5 av 5

Mustang trailer - in cinemas & on demand from 13 May 2016 - YouTube

Moonlight (2016)
Moonlight är en coming of age-film om den unge Chiron, en afroamerikansk kille som tampas med sin sexualitet. I filmen får man följa honom växa upp i tre stadier av livet: som barn, tonåring, och som ung vuxen; i vilka man får följa hur han hanterar misshandel och homofobi men också vänskap och solidaritet. Titeln syftar på att “in moonlight black boys look blue” vilket är namnet på pjäsen som filmen baseras på. Filmen belönades med tre Oscars bland annat för bästa film. 4 av 5

Moonlight's Cinematographer on Filming the Most Exquisite Movie of the Year  | Vogue

The boy who harnessed the wind (2019)
Filmen utspelar sig i Malawi på tidigt 2000-tal, där svår torka och hunger råder. Människorna lever på gränsen, och fastän utbildning är högt skattat har alla inte råd. William är en ung briljant pojke som försöker fundera ut hur han kan hjälpa sin familj och sin by under den svåra torkan: hur kan han tämja vinden? Filmen är based on a true story om en pojke som faktiskt gjorde just detta, d.v.s. tämjde vinden, och den drabbade mig så mycket. Otroligt bra film som jag starkt rekommenderar! 5 av 5

Netflix film tells tale of Malawian eco boy genius

Reaching for the moon (2013)
Jag ville se en hbtq-film och Reaching for the moon fanns på Svt play. Den handlar om den amerikanska författaren Elizabeth Bishop som far till Brasilien för att skriva, där hon utvecklar en romans med den karismatiska arkitekten Lota de Macedo Soares (som alltså var en verklig person också). Filmen är underhållande men stundtals lite konstig plot och oväntat slut. Helt okej! 3,5 av 5

Reaching for the Moon Review | SBS Movies

An affair (2018)
Man gillar ju Tarjei Sandvik Moe (d.v.s. den norska skådisen som spelar Isak i Skam) och han är ju numera mycket bevandrad både på filmduken och på teaterscenen, och spelar huvudrollen i An affair. Filmen handlar om gymnasieläraren Anita som blir uppraggad av den mycket fräcke tonårskillen Markus, en av hennes elever, som hon faller för. Till en början är det oskyldigt, och Markus verkar gilla den makten han har över henne, men snart skiftar maktbalansen. En erotisk thriller som absolut var sevärd och promotion-meningen “How far is too far?” är verkligen accurate för att beskriva känslan filmen ger. 3,5 av 5

An Affair (2018) - IMDb

Giant little ones (2018)
En sort of queer film som handlar om tonårskillen Franky som under en blöt natt har en sexuell upplevelse med sin bästa vän. Franky tar lätt på det och för honom är det ingen big deal, men kompisen har extremt grov internaliserad homofobi, vilket alltid är så jävla sad. Men hoppfullt att, som sagt, Franky verkligen inte har det. Ändå sevärd! 3,5 av 5

Why Giant Little Ones Is a Coming-Out Film Like No Other | AnOther

Far from heaven (2002)
En film med Julian Moore och Dennis Haysbert som utspelar sig i 50-talets USA. Cathy (Julianne Moore) är hemmafruarnas hemmafru och tidningar kommer hem till henne för att göra reportage om det framgångsrika paret. Det Cathy inte vet är att hennes man är bög. Och det är så sorgligt att se sådana här filmer med gay-karaktärer som hatar sig själva så mycket och som kämpar och kämpar för att inte ha de där känslorna, och dessutom berör filmen också rasism, eftersom det inte går för sig att vita hemmafruar från övre medelklassen umgås med svarta personer. Mycket sevärd! 4 av 5

Image gallery for Far from Heaven - FilmAffinity

Bohemian Rhapsody (2018)
Den biografiska spelfilmen om legendaren Freddie Mercury, briljant gestaltad av Rami Malek som jag tidigare sett i TV-serien Mr Robot. En fin film om Mercurys liv, inklusive all the ups and downs. Det är mäktigt, det är extravagant, och det är såklart sorgligt. Mycket sevärd!! 4 av 5

Movie review: 'Bohemian Rhapsody' won't rock you

Prince of Egypt (1998)
Den tecknade filmen om Moses som jag måste ha sett nån gång som liten, men inte mindes särskilt bra. Men den var oväntat bra tbh!? Grät en massa. Jättefint animerad också, och bra filmmusik. 4 av 5

Brenda Chapman on Prince of Egypt's ambition and Pixar's Brave troubles -  Polygon

A royal affair (2012)
En fängslande film baserade på verkliga händelser som utspelade sig i Danmark kring år 1770. Danmarks kung var mentalt instabil och en romans utvecklas mellan hans drottning Caroline Mathilde och hans livläkare, som båda är anhängare till de nya upplysningsidealen. Mycket bra film där Alicia Vikander och Mads Mikkelsen gör briljanta skådespelarinsatser. 5 av 5

A Royal Affair (2012) - IMDb

Pleasure (2021)
Såg på bio med Olivia. Lämnade inget åt fantasin om man säger så. Om en svensk tjej med alteregot ”Bella Cherrie” tatuerat på handleden, som åker till L.A för att bli nästa stora porrskådis. Stundtals plågsam att se, stundtals rolig, men framförallt ärlig om porrindustrin. 3,5 av 5

Pleasure (2021) recensie, Ninja Thyberg - Cinemagazine

Shéhérazade (2018)
Fransk socialrealism, d.v.s mörker och misär. Om Zach som kommit ut från ungdomsanstalt och hamnar på gatan, där han snabbt plockas upp av sina kriminella vänner. De vill köpa honom sex, ”c’est un cadeau” som present för friheten men Zach blir förtjust i Shéhérazade, som arbetar som prostituerad. Han faller för henne, samtidigt som han också agerar som hennes hallick, och ställs snart inför ett etiskt dilemma. Som sagt, mörker och misär men det är också en del ljuspunkter i mörkret. Så deppigt att se hur kriminaliteten och misären verkligen är en spiral nedåt, och hur svårt det är att ta sig ur. 4 av 5!

Shéhérazade (2018) | MUBI

Arrietty (2010)
Jag har ju då som sagt ett litet projekt-i-projektet och det är att se alla Studio Ghibli-filmerna. Hittills i år, när jag då såg Arrietty vilket var ganska nyligen, hade jag då sett Ponyo, Howl’s moving castle, Kiki’s delivery service och Nausciä and the valley of the wind, men projektet började egentligen 2020 och då såg jag också Princess Mononoke, Castle in the sky samt såg om Spirited away och Min granne Totoro, varför jag la till dom på 2021 års lista också 🙂 Och nu var det alltså dags för ny Studio Ghibli-kväll! Arrietty handlar om the little people – småfolket som bor under hus och lånar sånt som människorna inte kommer sakna ändå. Otroligt vackert illustrerad med fantastiska detaljer. Och det finns lite mörker, även om det mest är gulligt och vemodigt. Fin film! 3,5 av 5

Studio Ghibli Stills - The Secret World of Arrietty - 1920x1032 - Album on  Imgur

Winter’s bone (2010)
Amerikansk socialrealism med Jennifer Lawrence i hennes genombrottsroll. Hon spelar tonårstjejen som bär ett tungt lass på sina axlar, inklusive att ta hand om sin mamma och sina två syskon i en värld full av motgångar. De har inga pengar, och den försvunna pappan har satt huset i pant, så nu hotas de att vräkas såvida de inte kan bevisa att pappan dött. Lawrence’s karaktär åtar sig det morbida uppdraget. Det är mörker och misär, men jävligt bra film! 4 av 5

Winter's Bone Reviews - Metacritic

Colette (2018)
Colette handlar om den franska författaren med samma namn, spelad av Keria Knightly. Det är Paris och det är sekelskifte mellan 1800- och 1900-tal, och Colette skriver böcker under pseudonym, eftersom kvinnor inte blir utgivna. Hennes böcker blir omåttligt populära och hennes make Willy får all ära. Detta verkar vara okej för Colette än så länge, för hon får också leva ett fritt liv och bland annat utforska sin sexualitet. Willy blir dock allt mer odräglig, och Colettes böcker alltmer populära. Ni hör ju, intriger. Mycket bra film based on a true story, med många queer elements och det gillar man ju 🙂 4 av 5

Review: 'Colette' and One Woman's Lust for Life - The New York Times

Don’t look up (2021)
Ja, vi såg också stjärnspäckade och kritikerrosade Don’t Look Up från Netflix, och till en början var jag ganska charmad men tyckte att den blev mer och mer B. Alla hyllar den, men jag vet inte, den är så grund och har så lite trust in the viewer? Man blir liksom skriven lite på näsan, det är så otroligt övertydligt. Kometen motsvarar klimatförändringarna, Meryl Streeps aningslösa karaktär representerar Trump och Jennifer Lawrences och Leonardo DiCaprios desperata forskar-karaktärer motsvarar de desperata klimatforskarna, som inte kan få politikerna att agera. Gott så, men som sagt, det hade inte behövt vara så obvious och så låg nivå? Sen är det ju som sagt alltid kul att se en massa kända skådisar, men också lite slöseri. 2,5 av 5

Don't Look Up, here is the first trailer of the film with Leonardo DiCaprio

Hunger Games

Monday, November 24th, 2014

Jag såg förresten Hunger Games igår, med Moa och hennes pojkvän som var på besök från Sverige. Wheeey, club Sweden! Anyways, trots att det var lite svårt att koncentera sig på engelskan när man hade de franska subtitle:sen (alltså när det är undertext är det typ omöjligt att inte läsa den, right? Så skall man samtidigt vara skärpt för att höra vad de säger på engelska!), men det gick bra. Och filmen var SÅÅÅÅÅÅÅ bra. Jag håller inte med min syster som skrev att den var lite seg eftersom de gjort två filmer av den sista boken, jag satt på helspänn precis hela tiden, gjorde diverse ljudeffekter (typ “aaaah!”, “nej nej nej!”, “kom igen nu då!” samt många lättade utpustanden) och kröp ihop lååångt ner i sätet när det var som mest olidligt spännande. Tyckte den var svinbra, och längtar så till sista filmen. Alltså den var så mäktig! Röööös i hela kroppen vid flera ställen, som när (OBS SPOILER ALERT) alla de där människorna offrar sig för att spränga dammen och slå ut strömmen i hela Capitol, eller när de i Distrikt 7, på väg hem från ett arbetspass i skogen, på en signalen av Mockingjay-visslingen gör motstånd med massor av döda på kuppen men med orden “If we burn, you burn with us!” och sedan spränger de massor av peace-keepers, eller när Finnick får hem sin Annie eller när Katniss (a.k.a. Jennifer Lawrence who I by the way totally adooooore) sjunger denna sång (hon sjunger ju sjukt bra för övrigt, och allt är originalljud): (OBS SLUT PÅ SPOILER ALERT) (såvida du inte blir arg av att höra Jennifer Lawrence sjunga innan du sett filmen)

Alltså när alla sjunger med på slutet. Eller bara texten. Are you, are you, coming to the tree, they strung up a man, they say who murdered three, strange things did happen here, no stranger would it be, if we met at midnight, in the hanging tree. *Ryser*. Well, what can I say. I freakin’ love the Hunger Games. Och Jennifer Lawrence. #geekandproudofit

//J’ai vu The Hunger Games – la révolte pt 1 hier soir, et c’était siiii bon. J’ADORE Jennifer Lawrence. Et elle chante très bien aussi, écoutez au-dessus!

Imorgon skall det förresten vara strejk igen. Skall bli spännande att se om det blir några lektioner. Det är några elever som “ockuperat” skolan hela helgen dvs tältat på en gräsplätt mitt på skolområdet. Förstår fortfarande inte vad de vill uppnå. Jag pratade och frågade några, och deras anledning var att det är dyrt att gå i skolan. Wait a minute…. Visserligen är universitetet gratis i Sverige så jag skall väl inte säga något, men i jämförelse med resten av världen är Frankrike väldigt billigt, speciellt Mirail som ju är ett université publique som vem som helst kan gå i…! Ahja. Den som lever får se! Berättar mer imorgon 🙂

//Demain il sera un grève à l’université. Je suis excitée de qu’est-ce que va passer demain, hehe. J’espere que les cours vont être annullés…

//ALiCE med ICE

Personer jag beundrar

Wednesday, October 22nd, 2014

Kenza Zouiten (1991)
Sveriges största bloggare, egenföretagare, kläddesigner, fotomodell – och feminist. Alltså jag respekterar och beundrar Kenza så mycket. Hon är född 1991 och förmodligen en av Sveriges rikaste unga personer, hon har en enormt framgångsrik blogg och har byggt en fantastisk karriär, från att ha haft en tuff uppväxt med en alkoholiserad pappa. Dessutom vågar hon – på Sveriges största blogg med flera hundra tusen unika besökare per vecka (både svenska och internationella) – utmana patriarkatet, och vara uttalad feminist. Jag tycker det är så ballt. Fatta hur mycket hat hon får för att hon mellan dagens outfit och glassiga moderesor använder “hen” eller pratar om bristen på jämställdhet i Sveriges största modeblogg – och ändå gör hon det. Hatten av och all respekt. Feminismen behöver människor som Kenza.

4

Emma Watson (1990)
Emma Watson. Från att ha spelat lilla Hermione med världens rufsigaste hår i första Harry Potter-filmen till att nu vara en av världens mest framgångsrika unga kvinnor med flera roller i bagaget men ändå med fötterna på jorden och en kandidat-examen i engelsk litteratur att falla tillbaka på. Och hon är feminist. Som UN Women Godwill Ambassador höll hon det fantastiska talet som startade #heforshe-kampanjen. Jag beundrar Emma Watson så mycket för att hon, en av världens mest berömda och inflytelserika unga kvinnor, vågar.

Zara Larsson (1997)
Sexton år och så feministiskt medveten och modig. Hon tar plats, tar ingen skit och vågar skrika högt om ämnen som våldtäktskultur och feminism, trots det massiva hat hon får från en massa unga killar och tjejer. I en intervju sa hon att “Jag tror det är det senaste halvåret jag blivit en arg feminist. Jag insåg att världen är fucked up. Jag hoppas att jag fått unga tjejer att öppna ögonen lite”. Och så sjunger hon och ser ut som en gud också förresten. Så ball och modig tjej.

Hanna “Hanapee” Persson (1990)
Hanapee är en bloggare ursprungligen från Sundsvall (=världens gulligaste dialekt) som många gånger har hjälpt mig och andra unga människor att öppna ögonen och våga prata om feminism. Hon blandar bra, klarsynta, ögonöppnande och feministiska analyser med vardagsbetraktelser och andra knäppa/roliga grejer. Jag beundrar henne för att hon är en smart, framgångsrik, ung feministisk tjej som skriver skitbra och som verkligen vågar vara sig själv och ta plats; älskar att stå i centrum och försöker inte dölja det. Och hon vågar bjuda på sig själv, visa verkligheten och prata om tabu-ämnen. Plus att hon har väääääärldens bästa podcast, “Hanapee’s otroliga podcast” tillsammans med Martin Huss. Tips tips! Så bra är den <3

Sandra “Niotillfem” Beijer (1984)
Sandra Beijer är också en bloggare. Hon verkar ha typ världens drömmigaste liv, tar helt underbara bilder, reser mycket, lagar god mat och framförallt så skriver hon sådär fruktansvärt fint om kärlek och allt annat så det nästan gör ont i hjärtat. Och om feminism. Det beundrar jag henne för, hennes fantastiska förmåga att verkligen rycka tag i läsaren, men också just för att hon är en stark och cool feminism; här har vi en till asball, ung, feministisk tjej med fötterna på jorden! Varje månad samlar hon ihop länkar till den gångna månadens feminism-relaterade händelser, vilket är så bra. Och så har hon en superbra podd också, “Sandra och Michelles podcast” heter den, rekommenderas varmt!

election day.

Jennifer Lawrence (1990)
OK, Jennifer Lawrence, I just adore her. Hon är så himla cool. Hon är världsberömd och en otroligt skicklig skådespelare, ändå har hon fötterna på jorden och verkar liksom, mänsklig. Jag skulle verkligen vilja känna henne; av alla intervjuer att döma bjuder hon alltid på sig själv, har nära till skratt, verkar jordnära och tar inte sig själv på för stort allvar. Hon verkar bara så himla underbar; fallet i trappan på Oscars-galan, när hon inte hittade journalisten som ställde frågan under en presskonferens, när hon skulle öppna en godispåse och alla godisar ramlade ut under en intervju, och så vidare. Hon verkar bara så cool och skön. Plus att hon läser Harry Potter-böcker under Hunger Games-inspelningarna. Alltså hur coolt!? Respekt för världens coolaste Jennifer Lawrence.

Linn Olsson (1995)
Linn Olsson är en framgångsrik ung bloggare som faktiskt kommer ifrån Tjörn. Jag beundrar henne för att hon, blott nitton år, har en fantastisk karriär framför sig, är kickass-duktig på det hon gör och ger ett stort fuck you till alla gamla gubbar som säger att unga tjejer inte kan. För det kan de. Linn har ett prestigefyllt 9 till 5-jobb, har köpt en fantastiskt fin häst för egna pengar och har en av Sveriges framgångsrikaste bloggar. Plus att hon alltid verkar positiv och glad (och är trevlig i verkligheten också, har sett henne på tåget några gånger och vi har gemensamma bekanta haha). Hon är en asball, stark, businesswoman som varvar champagne och höga klackar med stalldoft och hästar. Kickass helt enkelt.

Clara Henry (1994)
Ytterligare en cool internettjej, men Claras Henrys främsta kanal är youtube där hon vloggar. Jag beundrar Clara Henry för hennes avväpnande, självklara sätt, att hon är sjukt duktig på det hon gör, att hon vid bara 20 års ålder redan är otroligt framgångsrik och såklart att hon vågar prata om tabubelagda ämnen som feminism, jämställdhet och mens. Asball tjej helt enkelt. Spana bara in detta klipp till exempel:

Malala Yousafzai (1997).
Inte ens 18 år fyllda och har redan mottagit Nobels Fredspris (halva åtminstone). Stod, med risk för sitt liv, upp mot talibanerna i Pakistan för flickors rätt till utbildning. Nough said liksom. All respekt till Malala, som verkligen var värd fredspriset.

Beyoncé Knowles (1981)
“Who run the world? GIRLS!”. Så sjunger Beyoncé i sin låt. Ännu en världsberömd, framgångsrik, cool ung kvinna som bevisar att man kan vara fett snygg, dansa sexigt, sjunga som en gud, bry sig om sitt utseende OCH vara feminist. Surprise surprise! Tycker Beyoncé är väldigt modig och en bra förebild. Exempelvis uppträdde hon ju på MTV Video Music Award i år med ordet “Feminist” med enorma lysande bokstäver i bakgrunden. Hur ballt!?

Veronica Maggio (1981)
Veronica Maggio. Åh, vad jag älskar hennes musik. Veronica Maggio beundrar jag av den enkla anledning att hon är en av Sveriges bästa och framgångsrika, svensksjungande kvinnliga artister. Hon är så. Freaking. Bra. Hon är en stark, fett grym kvinna som vågar ta plats på Sveriges konsert-scener, vilket inte alltid är så lätt som kvinna. Men Maggio har lyckats och hon är en självklar artist på varenda festival här i Sverige. Jag älskar och beundrar hennes förmåga att skriva så otroligt vackert, utlämnande, enkelt fast ändå avancerat, träffande, lätt fast ändå djupt, på samma gång.

Veronica Maggio är aktuell med nya skivan "Handen i fickan fast jag bryr mig". 

Har ju faktiskt träffat Maggio……….. Just saying……… 

image

J.K. Rowling (1965)
För att hon är ett geni. Ett rent jävla geni. Tänk vad många 80- och 90-talister som har växt upp med Harry Potter (inklusive jag). Tänk hur många miljontals barn hon gjort lyckliga bara genom sitt skrivande. Jag tycker helt ärligt att hon är en av de största författarna genom tiderna.

Okej, jag har ju bara nämnt en massa awesome unga kvinnor födda på 80- och 90-talet (förutom sistnämnda), men det finns faktiskt några män jag beundrar också, hehe.

Soran ismail (1987)
Smart, rolig och skicklig komiker, men Soran är så mycket mer än så. Har ni lyssnat på hans sommarprat? Han är SÅ grym. Älskar att han vågar skämta om allt, inklusive rasism. Och älskar att han är öppet både anti-rasist och feminist (såklart). Älskar att han vågar stå upp mot orättvisor i samhället, och att han är en av alla de grymma människorna som utmanar SD. Go Soran!

Jason “Timbuktu” Diakité (1975)
Jason beundrar jag av ungefär samma anledning som Soran. Fast Jason är ju inte komiker utan artist, och en bra sådan också. Ni måste lyssna på Jasons sommarprat! Där – liksom i hans musik – tar han upp och utmanar rasismen. Rasismen, som finns även här i Sverige. Där berättar han om sin uppväxt, att vara mittemellan, varken vit eller svart och om varför “mulatt” är ett så fruktansvärt fult ord. Älskar också att han deltagit i SvT och SR:s Musikhjälpen flera gånger, att han engagerar sig i samhället och är öppet vänster-orienterad. Sjukt grym snubbe helt enkelt.

//ALiCE med ICE

American hustle (2013)

Friday, February 28th, 2014

Igår var ju jag, sis och pappa och såg American Hustle. En väldigt bra film, inte en femma men åtminstone en fyra. Riktigt bra skådespelare, rapp handling och snyggt slut. Snygga slut gillar jag! Den handlar om affärspartnerna Irving Rosenfeld och förförande Sydney Prosser, vilka håller på med ekonomiskt bedrägeri. Snart blir de upptäckta och tvingas samarbeta med FBI-agenten Richie DiMaso för att få fast de största ekonomiska brottslingarna. Rosenfeld spelas av Christian Bale (som egentligen är skitsnygg men som gjorts så himla sluskig i denna film), Prosser av Amy Adams, DiMaso av Bradley Cooper och min favorit Jennifer Lawrence har även en roll som Rosenfelds fru (för övrigt grym skådespelarinsats). Jerermy Renner har också en roll som en folkkär men ekonomisk brottsling. Gå och se den i alla fall! Går tyvärr bara igenom första kriteriet i Bechdel-testet (att det finns två namngivna kvinnliga karaktärer), men den är sevärd ändå.

//ALiCE med ICE