Year: 2018

  • Spekeröd

    Hemma hos mamma och pappa i Spekeröd! Så himla härligt. Vi har badat dags-bastu två dagar i rad, med tillhörande dopp i poolen. Iskallt såklart. En måste hacka sig genom isen (:

    Hemma hos mamma och pappa i Spekeröd! Så himla härligt. Vi har badat dags-bastu två dagar i rad, med tillhörande dopp i poolen. Iskallt såklart. En måste hacka sig genom isen (:

  • Två böcker

    Har läst, eller snarare HÖRT två nya böcker det senaste. Har en prov-prenumeration på Storytel men jag gillar det verkligen så kanske ska fortsätta? Även om jag tycker 169 kr i månaden är lite väl dyrt. Men en hinner ju “läsa” så mycket! Eftersom en kan göra saker samtidigt: promenera, diska, brodera, laga mat… och så vidare. Anyhow, to the books!

    Nuckan – Malin Lindroth

    Det här är en dokumentär, eller biografisk, bok om att vara kvinna och bortvald, ej åtrådd, inte flickvänsmaterial, o-knullbar. Malin läser själv in den och målar engagerande ut en berättelse om livet som ofrivilligt ensam kvinna. Nucka. Hon vill reclaim:a begreppet, precis som hbtq-rörelsen gjort med “bög” och “queer”. Kunna vila i sorgen att aldrig ha blivit vald, att familje-tåget gick för länge sen, men samtidigt inte behöva skämmas eller förklara.

    Jag gillade boken! Den var tänkvärd och intressant och det är trevligt när författaren själv läser in den, speciellt om det är en självbiografi. En slukar den snabbt också. Rekommenderar!

    Ett jävla solsken – Fatima Bremmer

    Ett jävla solsken är en biografi om Ester Blenda Nordström, den unga stjärnreportern som på många sätt var långt före sin tid, och på andra sätt en produkt av den. Hon uppfann i princip skriv-sättet undersökande reportage, körde motorcykel, var lesbisk (om än i hemlighet), reste över hela världen och sökte ständigt nyare och farligare utmaningar.

    Boken är lång men aldrig tråkig: en får en intressant inblick i svensk historia, exempelvis första världskrigets påverkan på Sverige, emigreringen till Amerika, rasbiologin och rasismen mot samerna, rösträttsrörelsen, kvinnokamp, Svenska akademien, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren, och mer därtill. Ester Blenda var inblandad i mycket och hennes reportage och böcker gjorde succé. Hon levde ett mycket intressant och givande men också sorgligt liv, som är väldigt spännande att höra/läsa om. Rekommenderar denna bok starkt, otroligt bra!

    Har läst, eller snarare HÖRT två nya böcker det senaste. Har en prov-prenumeration på Storytel men jag gillar det verkligen så kanske ska fortsätta? Även om jag tycker 169 kr i månaden är lite väl dyrt. Men en hinner ju “läsa” så mycket! Eftersom en kan göra saker samtidigt: promenera, diska, brodera, laga mat… och…

  • Extinction Rebellion

    I helgen genomfördes flera aktioner för klimatet. I Stockholm deltog ett tusental personer i demon Climate Alarm, varefter flera sedan fortsatte för en blockad av en av Preems tankstationer. I Malmö genomfördes en blockad av en korsning i centrala Malmö med ett 50-tal deltagare. Jag var en av dem. För klimatet kan inte vänta.

    Det var en väldigt lyckad aktion. Vi blockerade bara fem minuter i taget så bilisterna inte hann bli så arga, vi hade även folk som delade ut kakor och flyers för att informera om varför vi gjorde det. Efter fem minutrarna släpptes bilisterna förbi igen. Det var en ickevålds-direktaktion, med soffor (för att trycka på ickevåldet) och barn som deltog. De som var mest jobbiga var i ärlighetens namn tonårskillar som försökte provocera (SVT fångade det dessutom på film).

    Can you spot me? Jag maskerade mig inte för att se farlig ut eller så utan för att jag visste att bilder och filmer som dessa snabbt skulle spridas på Internetz och jag är inte the process of avveckla fb och så vidare, så vill inte ha fler bilder där att behöva ta ner.

    Gulligaste klimat-demonstranten!

    Image may contain: 1 person, child and outdoor

    Här är en bilist vi stoppade som hörde av sig på mail och uttryckte sin tacksamhet (!) över aktionen. Om ni inte kan se vad det står skrev den: “Hej! Jag blev stoppad av er demonstration i Malmö idag. Tänkte bara säga att jag gillar initiativet och bemötandet var vänligt och trevligt. Ni gav en bra påminnelse att jag bör förbättra mig ytterligare för klimatet och miljöns skull, vilket jag lovar att göra. Vänliga hälsningar.” Så fint!!! Och ett bevis på en lyckad demonstration, och vikten av ickevåldsam civil olydnad och direkt aktion!

    Image may contain: text

    Och det är inte bara aktivister som engagerar sig i Extinction Rebellion. 100 akademiker, politiker och författare från hela världen har signerat ett öppet brev som visar sitt stöd för Extinction Rebellion, och hur akut läget är:

    “We further call on concerned global citizens to rise up and organise against current complacency in their particular contexts, including indigenous people’s rights advocacy, decolonisation and reparatory justice – so joining the global movement that’s now rebelling against extinction (eg Extinction Rebellion in the UK).

    We must collectively do whatever’s necessary non-violently, to persuade politicians and business leaders to relinquish their complacency and denial. Their “business as usual” is no longer an option. Global citizens will no longer put up with this failure of our planetary duty.”

    A to the men!

    Greta säger det också. Hon är min idol:

    “So we have not come here to beg the world leaders to care for our future. They have ignored us in the past and they will ignore us again. We have come here to let them know that change is coming whether they like it or not. The people will rise to the challenge. And since our leaders are behaving like children, we will have to take the responsibility they should have taken long ago.”

    Vänner, klimatet kan inte vänta.

    I helgen genomfördes flera aktioner för klimatet. I Stockholm deltog ett tusental personer i demon Climate Alarm, varefter flera sedan fortsatte för en blockad av en av Preems tankstationer. I Malmö genomfördes en blockad av en korsning i centrala Malmö med ett 50-tal deltagare. Jag var en av dem. För klimatet kan inte vänta. Det var en…

  • TVÅ VECKOR KVAR

    Äntligen fredag! Och två veckor kvar tills jag får åka hem på jul-ledigt. Längtar så intensivt mycket. Är fruktansvärt trött på mörker och trötthet. Vill ha en paus som är plugg-fri, där jag kan gosa ner mig och läsa massa böcker. Det är det jag ska göra i jul. Vaknar trött varje dag pga mörkret, och det är så sjukt deprimerande att gå till skolan när det är skymning, och komma hem när det redan är mörkt. Det gör en så trött alltså. Längtar till vår och sommar! Varje vinter tänker en: varför bor en i det här jävla landet egentligen!?

    Imorse försov jag mig dock. Sebbe hade ställt klockan men glömt att mobilen inte var i rummet, så vi vaknade 8.45 istället för 07.00 som jag brukar ställa klockan på oavsett när jag börjar, mest för att slippa stressa (brukar börja 9.15 eller 10.15 vanligtvis) och ha en lugn morgon. Nu var det tjoff upp i sängen som gällde och direkt till skolan men vi hann! Sjukt skönt att vakna av sig själv, när det fortfarande är ljust!

    Ska kötta lite mer plugg (kom precis på en awesome ide) men sen tar jag helg. God andra advent allihop!

    Äntligen fredag! Och två veckor kvar tills jag får åka hem på jul-ledigt. Längtar så intensivt mycket. Är fruktansvärt trött på mörker och trötthet. Vill ha en paus som är plugg-fri, där jag kan gosa ner mig och läsa massa böcker. Det är det jag ska göra i jul. Vaknar trött varje dag pga mörkret,…

  • Sista solstrålarna

    Det gäller att carpa solstrålarna när de väl är framme såhär års, och en råkar vara obokad mitt på dagen. Lyx ändå att vara student på det sättet, att en ändå kan få lite solljus under vintermånaderna för att en är flexibel och kan vara ute en sväng kring tolv. Jag cyklade exempelvis till ett yoga-pass (vilket var superjobbigt då växlarna frusit fast på trean) och cyklade sen hem och det var väl ungefär det jag hann carpa av solen. Hann såklart också sitta i soffan och se de sista strålarna medan jag läste kurslitteratur inför nästa kurs som börjar imorgon.
    Fångade sista solsteålarna på bild. En kvart senare var de borta.

    Paletterna fick sitt bränsle.

    Och jag fick mitt 🙂

    Det gäller att carpa solstrålarna när de väl är framme såhär års, och en råkar vara obokad mitt på dagen. Lyx ändå att vara student på det sättet, att en ändå kan få lite solljus under vintermånaderna för att en är flexibel och kan vara ute en sväng kring tolv. Jag cyklade exempelvis till ett…

  • Gbgay i en vecka

    Jag har varit i Gbgay i massa dagar. Närmare sju nätter faktiskt, och det var underbart. Saknar min favoritstad och människorna där. Här hunnit med så sjukt mycket också. Sjunga med kören, ta en öl med Brinde, luncha med Mim, skriva på min tenta, luncha med min syrra på stan, hänga i Matildas (som går i min klass i Lund) föräldrars hus i Örgryte och träffa hennes tvillingsyrrra, äta middag med Sophie i hennes nya lägga, fika med Alex (från Sköna Bönors Kåk) och luncha med en annan Alex (som jag lärde känna via West Pride). Hjälpt min syrra att flytta, sova två nätter hos m&p i Spekeröd, söndagsmiddag hos Karin med Sebbes morfar Gösta också, möte med Reclaim Pride, brunchdate med Sebbe, 30-årsfest för Åsa, middags- och sova-över-häng med Popp… Ja det var nog allt. Sjukt!! Nästa gång jag kommer till Gbg tror jag inte jag ska säga det till nån faktiskt, stressigt när en ska hinna med alla sådär och dessutom har en tenta att skriva på haha.

    Nu sitter jag på tåget mot Lund som snart är framme. Det är soligt och krispigt ute så jag ska nog ta en promenad innan solen går ner. En månad till av plugg och Lundahäng och sen blir det efterlängtad Göteborgsjul.

    Här är en bild på mig när jag satt i mammas och pappas kök och pluggade. Det är svinkallt där under vinterhalvåret (:

    Jag har varit i Gbgay i massa dagar. Närmare sju nätter faktiskt, och det var underbart. Saknar min favoritstad och människorna där. Här hunnit med så sjukt mycket också. Sjunga med kören, ta en öl med Brinde, luncha med Mim, skriva på min tenta, luncha med min syrra på stan, hänga i Matildas (som går…

  • Morrison 25 juni 2000 – 19 november 2018

    Igår dog vår katt Morrison. Över 18 år blev han. Vi har typ vuxit upp ihop – jag var sex år när han föddes. Han är den katt vi haft som levt längst – och som varit mest älskad. När jag var liten fick vi kattungar varje år, och de gavs bort eller försvann mystiskt (mamma och pappa åkte till veterinären med några av ungarna när kullarna blev stora). Men Morrison gömdes undan när folk valde från hans kull. Det blev han och hans syster Cissi, som jag döpte, kvar. Cissi försvann efter några år, liksom alla våra katter gjort, de blev max tio innan de försvann ut i skogen eller på något annat sätt. Men Morrison hängde kvar. Han, och Morris (hans mamma), och Randis (Cissis unge) och Beatles (vet inte ens vems unge det var?). De fyra var det länge, inga fler kattungar. Sen försvann Beatles. Och Morris för några år sedan, hon blev också gammal. Randis för kanske två år sedan, gammal hon med. Och igår var det Morrisons tur, han blev över 18 år. En skruttig pensionär som blev tunn och lätt de sista åren. Han var alltid en rejäl katt som var tung att lyfta, men de sista åren blev pälsen klen och hullet obefintligt. Lite reumatism och hälta. Men glad var han! Enda till igår morse då han gick ut för sista gången.

    Det kanske är lite töntigt att sörja en katt, speciellt som jag har många i min närhet som förlorat sina föräldrar eller syskon. Men han var en speciell katt, och jag fäller tårar för honom. Speciellt eftersom jag kom till Göteborg igår, och missade honom med ett par dagar. Men jag visste visste iförsig att han skulle dö snart, 18 år är ju otroligt gammalt. Speciellt med Morrisons record: flera turer hos veterinären, dränage i svansen, tratt, på rymmen i skogen med koppel efter sig, kattpensionat, duster med andra kattpojkar i närheten. Till och med som gammal gubbe kunde han busa med Zeppe.

    Morrison, du var världens bästa och mest speciella katt. Aldrig att du var elak, och du älskade att en klappade dig på magen. Du hoppade upp på ens rygg om en sätt på huk ute, och sen jag flyttade hemifrån kom du alltid och sov hos mig varje gång jag kom hem. Vila i frid i den där kullen i skogen där Morris och Randis redan ligger. ❤

    Igår dog vår katt Morrison. Över 18 år blev han. Vi har typ vuxit upp ihop – jag var sex år när han föddes. Han är den katt vi haft som levt längst – och som varit mest älskad. När jag var liten fick vi kattungar varje år, och de gavs bort eller försvann mystiskt…

  • Books books books

    Gud varför ska jag alltid hålla på att läsa så många böcker samtidigt? Bredvid min säng befinner sig just nu:

    Klassikern från 1911 Anarchism and Other Essays av Emma Goldman. Västerländska anarkafeminismens grundare, men antar att den är lite för outdated för att orka koncentrera sig på endast den.

    En annan klassiker samtida med ovan, nämligen samlade dikter av Edith Södergran. Intressant blandning av fantastiska, feministiska dikter (Vierge Moderne till exempel) och ganska anspråkslösa nästan tråkiga dikter om naturen/skogen/blommorna. Men avslappnande läsning innan sovdags hur som.

    Sen har jag Quiet Rumours från Dark Star Collective, med texter om anarkafeminism. Väldigt bra hittills, men en bok en behöver koncentrera sig när en läser så inte världens bästa godnatt-lektyr.

    Collective Amnesia är mer poesi, fast samtida, av sydafrikanska Koleka Putuma. Påminner om Milk and Honey då den också berör kärlek, rasism, sexism. Bra hittills! Ser fram emot mer!

    Han – en bok om sorg är skriven av Mikaela, mer känd som bloggaren HejBlekk som lagt ner sen några år tillbaka. Men hon bor tydligen i Malmö och min förra roomie är bekant med henne och hon krängde sina egenpublicerade böcker på nåt event så Hanna köpte dem såklart pga HejBlekk var awesome, och nu lånar jag dom och läser. Denna är väldigt sorglig, men bra. Om sorg och ätstördhet och uppbrott.

    Och så Vända Hem med Ya Gyasi som vi läste till förra bokklubben, och det är väl därför jag inte kommit mig för att läsa ut den antar jag. Väldigt bra dock – Men sorglig.

    Återkommer med rapport när jag läst ut allihop såklart :)))

    Gud varför ska jag alltid hålla på att läsa så många böcker samtidigt? Bredvid min säng befinner sig just nu: Klassikern från 1911 Anarchism and Other Essays av Emma Goldman. Västerländska anarkafeminismens grundare, men antar att den är lite för outdated för att orka koncentrera sig på endast den. En annan klassiker samtida med ovan,…

  • Mims <3

    I helgen var Mim och hälsade på mig. Det var så mysigt att få rå om henne och ha henne här i Lund <3

    Första kvällen sätt vi påpälsade på balkongen och drack kallt vitt vin och åt chips innan vi satte igång med middagen (som bestod av min nya paradrätt linsbullar i mustig tomatsås med olivolja och pasta).

    Fast innan dess hade vi strosat runt på stan; gått i second hand-butiker, tagit en sväng förbi India Däck och tittat på Lunds kullerstens-gator.

    På söndagen började vi dagen med ett yoga-pass på Gerdahallen, och sen tog vi tåget in till Malmö för havsbad och bastu på Kallbadhuset.

    Sen åkte hon hem igen på måndag morgon. Tack för denna gång älskade älskade vän ❤

    I helgen var Mim och hälsade på mig. Det var så mysigt att få rå om henne och ha henne här i Lund <3 Första kvällen sätt vi påpälsade på balkongen och drack kallt vitt vin och åt chips innan vi satte igång med middagen (som bestod av min nya paradrätt linsbullar i mustig tomatsås…

  • Tankar om anarkism och anarkafeminism

    I vintras började jag skriva ett inlägg om anarkafeminism, som jag inte riktigt hann avsluta. Det var i december 2017 och jag hade precis läst ut Anarkism: #2 tema: feminism. Jag köpte den på Syndikalistiskt forum tillsammans med SCUM Manifest och Under det rosa täcket, bokpaketet hette “Revolutionär feminist – starter pack” haha. Mycket fyndigt. SCUM och Rosa täcket gav jag bort till Mim i julklapp för de har jag redan, men jag behöll anarkism-boken. Och den var så intressant och bra! Från december 2017 blev jag helt och fullt anarka-feminist 🙂 Hittade texten i mitt utkast och tänkte att nu får jag ta och skriva klart den, samt passa på att rekommendera denna lilla bok.

    Det är ett gäng författare som skrivit boken tillsammans, och den handlar om allt från barnuppfostran till prostitution till machofasoner inom den autonoma vänstern, allt utifrån ett anarkafeministiskt perspektiv. Och efter att jag läst den, måste jag nog faktiskt säga att jag identifierar mig som anarkafeminist, om jag får vara noga med att min anarkafeminism skiljer sig från queerfeminism så som den förstås idag. Ska förklara.

    För jo, anarkafeminismen tilltalar mig mycket. Anarkism är att vara kritisk till, och problematisera, makten som sådan. Därför borde det kanske räcka med att vara anarkist, eftersom det skulle innebära att en var kritisk till, och ville störta, könsmaktsordningen och den makt som män besitter bara genom att vara män. Men tyvärr är det vanligt att en i sin ivriga kamp att vara kritisk till och protestera mot det förtryck som drabbar en själv, blir blind inför det förtryck en själv är en del utav. Det hände de välbemedlade suffragettkvinnorna i början på 1900-talet som i sin kamp mot patriarkatet och för kvinnlig rösträtt, hade svårt att få med sig arbetarkvinnorna (och att bli av med sitt klassförakt). Det hände de manliga arbetarna som strejkade för bättre arbetsvillkor vid ungefär samma tidpunkt, men som vägrade ta in kvinnor i sina fackförbund. Det hände män inom black power rörelsen, som kämpade mot rasism och vitt förtryck, men sen gick hem och förtryckte sina kvinnor. Det händer vita feminister idag, som fokuserar mycket på störtandet av patriarkatet, men glömmer bort eller vägrar se sin egen rasism mot svarta. Och det hände anarkister, som kämpade mot maktens förtryck och för frihet, men samtidigt utövade sexism och macho-fasoner mot kvinnorna i rörelsen. Det var därför anarkafeminismen behövdes, och det är därför teorin om förtryckssamverkan, eller intersektionalitet, är ett mycket användbart verktyg i den anarkafeministiska maktanalysen. Anarkafeminismen är kritisk till makt som sådan, och den blundar inte för sexism och machofasoner som enbart anarkism skulle kunna göra (pga vi lever i ett patriarkat där mannen är normen, och normer är osynliga tills en börjar bryta mot dem).

    Så vad är då anarkafeminism och varför tilltalar den mig? Som jag ser det, är anarkafeminism som sagt kritisk till all makt som sådan. Det gör anarkafeminismen till en väldigt användbar och “elastisk” ideologi, för den fastnar inte vid personer och deras egenskaper utan fokuserar på makten som utövas, oavsett vem eller vad som gör det. Samtidigt blundar den inte heller för strukturer.

    FEMINISM är insikten och tron att 1) en könsmaktsordning, eller ett patriarkat, existerar, 2) att denna (generellt) misgynnar kvinnor* och ger män** privilegier, 3) att vi måste göra någonting åt detta och 4) att vi faktiskt gör något åt det.

    ANARKISM kommer från grekiskans an (“utan”) och archon (“ruler”, “ledare”, “auktoritet”). Så anarkism är en politisk ideology som motsätter sig all form av auktoritet, maktstrukturer och hierarkier. Detta inkluderar kapitalism, patriarkat, auktoritära tolkningar av kommunism (typ Stalin/Lenin), rasism och fascism men också andra former av förtryckande maktstrukturer och/eller normer som hetero- och cissexism, speciesism (djurförtryck), miljöförstöring och så vidare. Anarkism är, med andra ord, frihet från all form av förtryck. Detta är inte detsamma som kaos och våld, det betyder bara att anarkister vill ha en värld i vilken alla är fria. Och eftersom inga är fria förräna lla är fria, betyder anarkism till syvende och syst krossandet av alla system och strukturer som förtrycker och utövar makt över andra.

    Så varför behövs anarka feminism? Varför kan vi inte bara ha anarkism eller feminism? Anarkism för mig är en ideologi som problematiserar och ifrågasätter makt i sig. Anarkism borde då vara nog eftersom det i teorin ifrågasätter alla maktstrukturer, inklusive patriarkatet (eller könsmaktsordning). Och ja, i en perfekt värld är anarkism det enda verktyg en behöver för att problematisera strukturellt förtryck och maktordningar, men i verkligheten är också anarkistiska rörelser produkter av samhället och har problem med både rasism och sexism. Detta är inte konstigt – anarkistiska rörelser opererar inte i ett vakuum och också anarkister påverkas av samhället (även om anarkister i teorin är mer villiga att rucka på detta samhälle). I teorin, med andra ord, är anarkism också feminism och anarkister borde också vara feminister. (Annars borde de kolla upp sin “anarkism” – ifrågasätter den verkligen alla maktordningar?). Men personligen vill jag kalla mig anarkafeminist eftersom det poängterar att krossandet av patriarkatet är minst lika viktigt som andra anarkistiska mål (och för att jag var feminist långt innan jag upptäckte anarkism). Så detta är hur jag tolkar anarkafeminism.

    * & **: Anarkafeminism erkänner the fluidity of gender och att könsbinäritet är socialt konstruerat från födseln som ett sätt att tänka och prata. Samtidigt ser anarkafeminism också att samhället delar människor i “män” och “kvinnor” och förtrycker kvinnor och alla andra som inte passar in i dessa snäva binära kategorier. Eftersom samhället delar oss i två binära kategorier är det lätt att använda dessa kategorier men det betyder inte att jag, eller anarkafeminism, inte erkänner transpersoner eller ickebinära.

     

    I vintras började jag skriva ett inlägg om anarkafeminism, som jag inte riktigt hann avsluta. Det var i december 2017 och jag hade precis läst ut Anarkism: #2 tema: feminism. Jag köpte den på Syndikalistiskt forum tillsammans med SCUM Manifest och Under det rosa täcket, bokpaketet hette “Revolutionär feminist – starter pack” haha. Mycket fyndigt. SCUM och Rosa…