Archive for the ‘Böcker’ Category

Roots

Monday, June 15th, 2020

Har läst Alex Haley’s Rötter.

Rötter – Alex Haley (1976), originaltitel: Roots – The Saga of an American Family

Rötter rekommenderade mamma för mig för länge sedan, och i dessa tider av Black lives matter tyckte jag det var passande att läsa den. Jag läste ut den på mindre än tre dagar för den var så bra. Den handlar om Kunta Kinte, en gambiansk man av mandinka-folket född på mitten av 1700-talet som blir tillfångatagen av slavjägare och skeppad till Amerika under fruktansvärda, inhumana förhållanden. Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt det var, men Haley porträtterar det bra (läste att han gjort den resan med ett lastfartyg, tagit av sig naken och gått ner i lastutrymmet på båten och sovit alla tio nätter där för att riktigt känna hur det kändes – även om det under triangelhandeln var så trångt att människorna var tvungna att ligga som sillar, fastkedjade i sin egen avföring under flera veckor). När Kunta kommer till amerikanska södern försöker han först rymma flera gånger, men blir så småningom kuvad till lydnad. Han är den enda bland slavarna han bor med som är född i Afrika, så de tycker han är konstig, och han själv tycker det är sorgligt hur de Amerika-födda svarta inte känner till sin bakgrund, sin kultur och sina seder. Själv är han stolt över sitt ursprung, och det är viktigt för honom att föra det vidare. Vilket han också gör, så andra hälften av boken följer Kuntas barn, barnbarn och barnsbarnsbarn ända fram till Alex Haley själv. Genom generationerna får en ta del av hur fruktansvärt slavarna behandlas, hur rasismen som ännu idag finns kvar har sin rot i detta fruktansvärda, hur familjehistorien berättas från far till son och mor till dotter, hur släktkrönikan går i arv, liksom trauma.

Det är en plikt att vi som inte har någon erfarenhet av rasism, vi som till skillnad från svarta som medvetandegörs om sin hudfärg sedan barnsben kanske inte ens reflekterat över vår hudfärg och hur den gett oss och kommer att ge oss privilegier, bildar oss själva om rasism. Vi måste var aktiva antirasister, och då krävs det att vi förstår och tar in det ohyggliga som skett och fortfarande sker. Det är estimerat att omkring 12 miljoner människor kidnappades från Afrika under de fyra sekel då slavhandeln ägde rum, men alla kom inte fram eftersom resan över var under så fruktansvärda förhållanden att 1-2 miljoner dog. Dessutom dog många även i slavräder och mord, och dagens rasism som är ett direkt resultat av slavhandeln bär också ansvaret för oräkneliga svarta och bruna människors liv. Den här boken är ett sätt att bilda sig, att försöka förstå, även om det är omöjligt. Läs!

Andra böcker på ämnet rasism, som jag också läst och rekommenderar, är exempelvis:

Vända hem – Yaa Gyasi. Också en generationsroman som börjar i Afrika på 1700-talet och slutar i USA i modern tid. Om två tvillingar varav den ena blir skeppad som slav till Nya världen, och den andra stannar i nuvarande Ghana, och om hur trauma går i arv, generation efter generation. Skrev om den 2019.

Collective Amnesia – Koleka Putuma. En fantastisk poesisamling av en sydafrikansk ung, queer och svart kvinna. Om feminism, rasism, queerhet och trauma som går i arv. Blev mycket drabbad av den här boken. Jag tänker speciellt på en dikt som heter “Water”, som handlar om hur svarta ofta retas för att vara rädda för vatten eller inte kunna simma. Här är ett utdrag:

Yet every time our skin goes under
It’s as if the reeds remember that they were once chains
And the water, restless, wishes it could spew all of the slaves and ships onto shore
Whole as they had boarded, sailed and sunk
Their tears are what have turned the ocean salty,
This is why our irises burn every time we go under.

Läs hela dikten här

Assata: An autobiography – Assata Shakur. Assata Shakur är USA:s most wanted woman. Hon anklagades för att ha skjutit en polis och hamnade i fängelse. Innan dess var hon aktiv i Svarta pantrarna, och en sann aktivist för feminism, antirasism och socialism. Hon lyckades dock fly från fängelset och lever än idag i exil på Kuba. Hennes självbiografi är otroligt bra och jag strök under massor av grejer. Läs!

En halv gul sol och Americanah – Chimamanda Ngozi Adichie. Den förstnämnda skildrar 60-talets Nigeria och det inbördeskrig som utbröt där när Biafra vill bli självständigt. Otroligt drabbande bok (även om det tar ca 150 sidor innan en kommer in) där en lär sig mycket om Nigerias historia. Den andra handlar om hur en svart nigeriansk kvinna kommer till USA för att studera och hennes upplevelse kring det. Också otroligt bra. Skrev om En halv gul sol 2018.

Niceville – Katherine Stocket. 1960-talet i Mississippi, om en svart hemhjälp och en vit journalist. Om white saviour complex, rasism, ärvda trauman och vänskap. Obs, författaren är dock vit. Skrev om den 2013.

En droppe midnatt – Jason Diakité. Jason “Timbuktu” Diakités typ självbiografi, även om den är skriven på ett roman:igt sätt. Om att vara brun, ha en svart pappa och en vit mamma, växa upp som brun i Lund på 80-talet, om rasism och trauma som går i arv. Skrev om den 2018.

Böcker jag vill läsa:

Why I’m No Longer Talking to White People About Race –
Reni Eddo-Lodge.Om rasism och white privilege. Har beställt den från adlibris nu!

Don’t call us dead – Danez Smith. En annan drabbande diktsamling på ämnet. Har beställt!

Freedom is a constant struggle – Angela Davis. Legenden, akademikern, aktivisten och feministen Angela Davis reflektioner kring rasism.

Black skin, white masks – Franz Fanon. En annan klassiker om svart identitet och rasism.

Autobiography of Malcolm X som faktiskt skrevs av Alex Haley som alltså också skrev Roots.

Your silence will not protect you – Audre Lorde. Audre var svart, queer och kvinna och hennes diktsamling är färgat av det. Vill läsa!

Moberg: invandrarna / utvandrarna

Thursday, June 11th, 2020

I augusti 2019 cyklade jag en het sensommardag till Malmö från Lund och tillbaka, och på vägen hem stannade jag på ett Erikhjälpen där jag hittade Mobergs Utvandrarna och Invandrarna för typ 20 kr styck, och båda var tryckta i samband med att böckerna kom ut, dvs tidigt 50-tal – så bara själva åldern på böckerna kändes som en raritet. Dessutom är det ju en klassiker som en “bör” ha läst och en bekant till mig intygade den sommaren att de var väldigt bra. Så jag köpte dem och började läsa. Jag läser ju ofta böcker parallellt, men till jul hade jag läst ut båda tegelstenarna och var tvungen att köpa Nybyggarna och Det sista brevet till Sverige också, vilka jag läste under våren. Och i maj hade Kristina, Karl-Oscar, Ulrika och alla de andra emigranternas historia varit med mig i flera månader – inte bara som böcker utan jag blev även besatt av musikalen och började titta på tv-serien från 70-talet som finns på Svt:s öppna arkiv. Kort sagt är det en fantastisk historia som jag vill berätta lite om.

Utvandrarna kom ut 1949 och utspelar sig på mitten av 1800-talet i en liten by i Småland. Den skildrar hur en grupp människor, med Karl-Oskar i spetsen, bestämmer sig som några av de första från sitt område, att utvandra till Amerika på grund av den svåra hungersnöden. Till en början vägrar hans hustru Kristina att gå med på emigrationen, men då deras yngsta dotter dör på grund av svälten går hon med på det och de börjar packa sin “Amerikakista”. Det är inte bara Karl-Oskar och Kristina och deras barn som följer med, det är också farbror Danjel som på grund av det stränga kristna styret i Sverige inte får utöva sin religion på det sätt han vill, den forna sockenhoran Ulrika som vill börja om från början och hennes dotter Elin, Karl-Oskars bror tillika livsnjutaren och drängen Robert och hans kamrat Arvid, och Jonas-Petter som levt i ett olyckligt äktenskap. Tillsammans beger de sig mödosamt med alla sina ägodelar till Karlshamn varifrån briggen Charlotta skall ta dem över Atlanten. Boken skildrar hemlandet Sverige och resan därifrån och Moberg utmejslar ömt alla sina karaktärer. Och det är så mycket misär där på skeppet, över 100 människor på en 30 meter lång båt i flera månader, inget färskt vatten, maläten mat, skeppssjuka, jämmer och elände, men samtidigt – i Sverige skulle de dött av svält.


“Nej” av Benny Andersson med Helena Sjöholm, Anders Ekborg och Peter Jöback skildrar hur Robert vill utflytta till Amerika eftersom han blir misshandlad av sin husbonde och att han inte vill vara dräng, och hur Karl-Oskar försöker övertala Kristina att utvandra.


Den vackra låten “Vi öppnar alla grindar” skildrar hur prosten försöker övertala Kristina, Karl-Oskar, Ulrika och de andra att inte utvandra, men hur de ändå ger sig av.

Invandrarna är uppföljaren och kom ut 1952. Den föregående delen slutar i samband med att de småländska, fattiga bönderna äntligen kommer till Amerika, och Invandrarna börjar när de kliver i land. Den skildrar sällskapets strapatser i det nya landet som tog emot dem: hur Karl-Oskar vill längst in och längst bort till en plats som kallas Minnesota, hur de far med ånglok som går så snabbt som 30 km i timmen, hur Robert drömmer om att gräva guld i Kalifornien, hur Kristina ömkar de svarta slavarna på ångbåten och hur det nya landet skrämmer henne, hur de utfattiga tar sig fram till dit de för andra gången i sina liv skall bygga bo.

Nybyggarna kom ut 1956 och skildrar, som titeln avslöjar, hur svenskarna efter en mödosam resa i sitt anletes svett bygger upp sitt nya liv vid sjön Ki-Chi-Saga i Minnesota. Till en början är det hårt: ingen litar på nykomlingarna så det är cash som gäller, de kan inte språket, Robert har gett sig av till guldfälten och med honom extra arbetskraft, somrarna är hetare än i Sverige och vintrarna mer stränga, regnet våldsammare och torkan obarmhärtigare. Samtidigt har nybyggarna också mer frihet än i Sverige: här finns inga kungliga överheter, inga kyrkans ämbetsmän som kommer på husförhör, här reder var och en sig själv och trots att arbetet är hårt och starten är seg, är jorden så bördig att nybyggarna reder sig i det nya landet. Förutom Kristina, som i hemlighet drömmer sig tillbaka till sitt Duvemåla. Nybyggarna skildrar också Roberts och Arvids resa på California trail, som de flesta vet inte riktigt gick som de tänkt.


“Guldet blev till sand” måste väl vara en av de kändaste från musikalen, framförd av Peter Jöback. Jag lyssnade på musikalen i takt med hur långt jag kommit i böckerna, och när jag hörde den här grät jag.


Den vackra “Du måste finnas” framförd av Helen Sjöholm handlar om hur Kristina för första gången i sitt liv tvivlar på sin tro.

Sista brevet till Sverige är den fjärde och sista delen i romansviten och utkom 1959. Nu har åren hunnit gå, och Karl-Oskar och Kristina sitter säkra på sitt settlement, och de är nu långt ifrån ensamma. Flera svenskar och andra européer har inflyttat, men Karl-Oskar och Kristinas settlement är det äldsta. De är inte längre squatters, utan har betalat (till staten – inte till de som marken stals från i från början) för sig, och de börjar bli gamla. Den här boken är kortare än de tidigare tre, och lite mer reflekterande. Exempelvis skildrar det det amerikanska inbördeskriget 1861-1865 och Sioux-stammens revolt 1862 genom de svenska nybyggarnas perspektiv. Det är också första gången, upplever jag, som koloniseringen av Amerika problematiseras – som det går upp för de svenska nybyggarna att landet de kallar sitt stals från ursprungsbefolkningen först, även om det är svårt att kännas vid att de bor på stulet land.

Utvandrarna/invandrarna-sviten är ett mästerverk som håller väl såhär mer än 70 år efter att den första delen utkom. I början måste en vänja sig lite vid alla konstiga ord en aldrig hört (i början hade jag kunnat slå upp ett ord per sida jag inte hade hört förut), men en vänjer sig så småningom. Sen får en också vara beredd på att det här är en produkt av sin tid – dvs 1950-talet då rasistiska ord som n-ordet fortfarande var i bruk – men det är också en magnifik historia om den svenska utvandringen och om klass. För det här är utfattiga bönder som flyr från Sverige på grund av svält, och även om de arbetar hårdare än vi någonsin kan föreställa oss, och även om de till slut får leva gott – så dör de i tidig ålder med utslitna kroppar. Även om det är 150 år sedan så ser det likadant ut idag: människor som jobbar med fysiskt tunga yrken såsom undersköterskor, sjuksköterskor, städare och industriarbetare är lågt betalda och lågt värderade, arbetsplatsolyckorna är fler, arbetsrelaterade skador är fler, deras kroppar blir uttjänta tidigare, pensionen blir låg, och så fortsätter det så, klassamhället. Som också ofta sammanfaller med ras. Då, på Karl-Oskars och Kristinas tid, var det de fattiga bönderna som arbetade hårdast, de som försåg landet med mat, men också de som dog i förtid och vars kroppar slets ut. Idag är det sjuksköterskorna, busschaufförerna, undersköterskorna, lokalvårdarna, taxichaufförerna, diskarna, dagisfröknarna och äldrevårdarna som bär upp samhället – och vars kroppar slits ut i förtid. Och nu som då finns rasismen kvar, även om den för 150 år sedan var så explicit att slaveriet av svarta människor fortfarande fanns kvar i södern och den amerikanska ursprungsbefolkningen bestals på sina jaktmarker och långsamt motades bort.

Arv och miljö + Äta djur

Sunday, September 15th, 2019

Läste ut två böcker för ett tag sen.Arv och miljö av Vigdis Hjort, och Äta djur av Jonathan Safron Foer.

Image result for arv och miljö

Arv och miljö kom ut 2016 och blev en rätt stor snackis har jag för mig? Har velat läsa den sen dess, och min sommar-roomie Hilma råkade ha den hemma. Den handlar om fyra syskon, vars föräldrar ska ge dem sitt arv i förtid, vilket skall bli helt lika, förutom att de två yngre syskonen får familjens sommarstugor. Vilket till en början inte stör huvudpersonen, för hon vill inte ha något alls med sina föräldrar att göra eftersom hon brutit med dem, på grund av, vilket en långsamt förstår, något hemskt som hänt i hennes barndom. Men snart tar hon upp striden, för att äntligen bli lyssnad på om vad det egentligen var som hände. Jag tyckte boken var läsvärd, och titeln är genialisk. Kanske lite långsam på sina ställen.

Image result for äta djur

Äta djur kom ut för tio år sedan (2009), men dess innehåll är minst lika viktigt. Boken tar sin början för att författaren ska få barn och funderar på vad han ska ge sitt barn att äta. Där börjar hans undersökning om varför vi äter grisar, klär oss i kor och gosar med hundar. Det är en brutal skildring och det var flera gånger jag grät högt. Vi människor är så jävla fruktansvärda. Jag utmanar alla människor som inte är veganer/freeganer att läsa denna, jag tycker det är ens plikt om en konsumerar animaliska produkter att veta hur de framställs. Det är ingen rolig historia förstås, även om det finns grader i helvetet. Vill poängera att författaren alltså inte är vegan utan försöker bedriva undersökande journalistik, även om det ter sig väldigt svårt eftersom många av djurfabrikerna vägrar släppa in folk nära inpå för att se hur det verkligen går till (vilket ju säger en hel del). Hur som. Läs. Läs och gråt och våndas över vilka fruktansvärda djur vi människor är.

2 böcker

Tuesday, July 30th, 2019

Den sista flickan – Nadia Murad (2018)

Image result for den sista flickan

Den sista flickan fick jag av pappa som en sen födelsedagspresent, han hade fått den rekommenderad av “en tjej som var vegan” på bokhandeln, haha. Det är en självbiografisk bok skriven av Nadia Murad, född 1991, som är yazidier (ett minoritetsfolk i Irak med omnejd). Hon bodde i den lilla yazidiska byn Kocho i Irak, som hon beskriver som fattigt men kärleksfullt, som blir intaget av Islamiska Staten/Daesh. IS dödar alla män i byn, och tar alla kvinnor till fånga för att tvinga dem bli sexslavar åt IS-män. Nadia är en av dessa kvinnor, och boken handlar om de fruktansvärda upplevelser hon är med om och hur hon tar sig därifrån.

Boken är inget litterärt mästervärk, framför allt tyckte jag att kronologin var lite förvirrande, men eftersom det är en självbiografisk historia som måste berättas och höras, nej SKRIKAS ut så att alla verkligen hör, gör det ingenting. Det är så fruktansvärt vad IS utsätter folk för. Jag rekommenderar att läsa den här boken av just den anledningen.

Små stora saker – Jodi Picoult (2017)

Image result for små stora saker
S

Små stora saker fick jag rekommenderat av mamma som nyss läst den, och det här är en riktigt bra bok. Författaren är densamma som till Allt för min syster/My sister’s keeper (2004). Boken är berättad ur tre perspektiv: Ruth, den svarta neonatalsjuksköterskan som försöker göra rätt för sig i samhället och inte döma när vita människor säger saker som “jag ser inte färg”, Turk, den vit makt-aktiva mannen vars fru är gravid med hans första barn, och Kennedy, den public defender-advokaten som vägrar blanda in ras i juridiken.

Turk och hans fru Brit kommer till sjukhuset där Ruth jobbar för att föda, och kräver att Ruth inte ska få vårda dem eftersom hon är svart. Men under en akutsituation är Ruth den enda tillgängliga och ser över deras son, som just då får andningsnöd. Ruth ställs inför det svåra beslutet: trotsa sin chef och röra vid pojken för att försöka rädda honom, trots att hon är förbjuden till det, eller låta bli och kanske ha hans död på sitt samvete?

Det här är en roman om ras, rasism och white privilege. En mycket viktig historia som jag rekommenderar alla att läsa.

3 böcker

Monday, May 13th, 2019

…och apropå den välförtjänta vilan på balkongen efter gårdagens städ- tvätt- och matlagningsdag, så har jag nu läst ut Donna Tartts Steglitsan. Har även läst ut ytterligare två böcker, så tänkte skriva några rader om dem.

Steglitsan – Donna Tartt

Image result for steglitsan

Det här är som ni ser en rejäl tegelsten på nästan 800 sidor, men jag läste ändå ut den ganska snabbt eftersom den är så spännande att en vill läsa vidare hela tiden. Den handlar om Theo som blir en av få överlevande i ett terrorattentat mot MoMa när han är där med sin mor, som omkommer. I förvirringen efter bomben får han med sig en värdefull tavla målad på 1600-talet från museet. Den tavlan blir sedan mittpunkten kring vilket hans fortsatta liv, från tonåring till missbrukane vuxen via en rik fosterfamilj, ökenlandskap utanför Lasvegas, en rysk alkoholiserad tonårsvän, New York, flickan Pippa, kretsar kring. Jag vill inte säga så mycket mer än så, men den är mycket läsvärd. Den har stått i min bokhylla forever men nu ska jag ge tillbaka den till m&p så mamma får läsa den (vilket pappa tjatat om ett tag). Det enda jag skulle ha att kritisera är den något misslyckade teknikbeskrivningen, hehe. Det är en roman som löper över flera år och då ändras ju tekniken. Så långt allt gott. Men det make:ar inte sense att inneha en iphone, och samtidigt ha både en ipod för sin musik, samt bränna skivor till nån en tycker om? Det var redan over and done with när iphone-eran började. Ahja, det är en petitess, men det störde mig lite 🙂 Annars – superbra bok. Läs! En riktig sagobok fast för vuxna. 🙂

Sarahs Nyckel – Tatiana de Rosnay

Image result for sarahs nyckel

Sarahs nyckel (med originaltitel Elle s’appelait Sarah som betyder “Hon hette Sarah) har jag läst för ett antal år sedan och då tyckte jag om den väldigt mycket. Jag hittade den på second hand och köpte den därför för jag tänkte ge bort den (brukar köpa böcker på second hand jag vet är bra och ge bort dem som present, superbra!), men så tänkte jag att jag läser den först hehe. Det är fortfarande en fin och sorglig historia om Vel d’Hiv-räden i Andra världskrigets Paris, där den franska polisen (märk väl – franska) tvingade in alla tusentals judiska familjer i velodromen där de var fast i flera dagar under omänskliga förhållanden, i väntan på tåg mot koncentrationslägren. Sarah är där med sina föräldrar, eftersom hon gömde sin bror i det dolda skåpet därhemma och låste om honom, i tron att de skulle komma tillbaka snart, men det gör de förstås inte…

Som sagt, historien är fortfarande läsvärd men språket är rätt bristfälligt inser jag nu när jag läser den igen. Liksom, rätt platt. Som översättningar lätt väl blir.

Sörja för de sina – Kristina Sandberg

Image result for sörja för de sina

Sörja för de sina är fortsättningen på Att föda ett barn som jag läste för ett tag sedan. Nu lyssnar jag redan på tredje boken så de blurrar ihop sig lite eftersom de inte har några riktigt tydliga slut och början, utan är som enda lång historia uppdelat i tre. Men hur som helst.

Att föda ett barn handlade alltså om Maj som på 30-talet blev gravid och därför gifte sig med 15 år äldre och bättre bemedlade Thomas. Hon är nu tvåbarnsmor, det är 40-tal och Thomas låter hypnotisera sig för att hålla sig nykter. Det blir krig och han får rycka ut, och Maj blir kvar med att sörja för de sina: barnen, hushållet, svärmodern, släkten. Städningen, matlagningen, tvätten – allt gör hon minutiöst noggrant eftersom det är hela hennes värld. Samtidigt är hon hela tiden osäker – vad kan passa till den varmrökta laxen och är det rätt att slå på stort med tjockgrädde? Hon försöker hålla sin ångest i styr, samtidigt som hon föraktar sig själv, antagligen som ett resultat av internaliserat klassförakt. Inte ens hennes dotter är bra nog. Det är svårt att leva.

Att föda ett barn läste jag som bok, men denna lyssnade jag på, och det funkar faktiskt bättre. Jag gillade redan den första boken, men det är ett speciellt språk som funkar bättre i tal än i skrift. Det här är en ganska långsam bok så den är perfekt som ljudbok, jag har haft den när jag cyklat till skolan eller gått långa promenader. Sällsamt sorglig, om klass och kön och att bara råka bli hemmafru på 40-talet. Livet som bara går och går utan att en riktigt kan styra över det. Läs!

Att föda ett barn & Maken

Monday, February 11th, 2019

Jag har läst ut två nya böcker! Jag har läst dem parallellt (eller läst den ena och lyssnat på den andra) så jag avslutade båda nu i helgen.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg (2011)

Image result for att föda ett barn
Att föda ett barn

Det här är en bok vars språk en antingen irriterar sig gravt på, eller förlorar sig helt i. För mig gällde det försnämnda först, men sedan vande jag mig gradvis och tyckte så småningom att språket adderade till berättelsen. Det är liksom väldigt… spontant språk? Väldigt vitt och brett och talande.

Själva berättelsen är den första i en trilogi, och handlar om tjugoåriga Maj som just flyttat till Örnsköldsvik för att jobba extra på Sundmans som biträde, och som låter sig övertalas av sina vänner att följa med ut till havet en sommarkväll, låter sig bli uppvaktad av Tomas fastän hennes hjärta fortfarande är hos någon annan, och så leder det ena till det andra och plötsligt finner sig Maj i situationen som gift hustru (ty det måste skyndas med när magen börjar växa då gravida ensamma kvinnor inte passar sig i 30-talets Sverige) ansvarig för både hushåll och släktmiddagar och uppvaktande och Tomas nykterhet.

Maj som kommer från ett arbetarhem på landet, har plötsligt kastats in i en bemedlad familj, men förväntningar på hur en hustru skall uppförsa sig. Inombords bankar hjärtat ständigt. Jag rekommenderar boken!

Maken av Gun-Britt Sundström (1976)

Image result for maken en förhållanderoman
En förhållanderoman

Maken lyssnade jag på via Storytel, och det var en typiskt bra ljudbok att lyssna på till exempel om en lyssnar innan läggdags och ibland råkar somna, eller om en lyssnar och inte är 100% koncentrerad. Det är nämligen en förhållandevis långsam bok, som är väldigt lång (14 timmars lyssningstid om jag inte minns fel? En riktig tegelsten).

Boken utspelar sig i slutet av 60-talet och början av 70-talet (varför levde en inte då förresten?) i Stockholm, och handlar om universitetsstudenterna Gustav och Martina. Martina är jag:et som för berättelsen framåt, så det är ur hennes synvinkel, men den handlar om historien om de tu. Hur Gustav blir förälskad i Martina och uppvaktar henne, hur hon till slut ger med sig, hur de blir tillsammans och gör slut, blir tillsammans och gör slut. Hur de aldrig har samma behov av varandra, och hur de trots att de hör ihop, ändå inte kan få varann. På grund av förväntningar, normer, känslor. Och så vidare.

Boken kom ut för mer än 40 år sedan men är fortfarande högaktuell, eftersom den handlar om en kärleksrelation som redan på den tiden var normbrytande i sina polygama strävanden och normkritiska parter. Den väcker också många frågor. Vad är kärlek? Vad är en relation? Vad kan en ställa för krav på någons känslor i en kärleksrelation? Kan en vara rädd för att älska? Vad är det att älska? Och så vidare. Läsvärd och intressant, dock gör det inte något om en råkar somna ifrån något kapitel, och det går utmärkt att göra något annat samtidigt.

3 nya böcker

Tuesday, January 8th, 2019

Har läst böcker nu igen! Och jag är ju en nostalgiker, eller snarare dokumenterare (?) av rang, så självklart skall dessa också skrivas in på bloggen 🙂

Vända hem – Yaa Gyasi (2016)

Image result for vända hem yaa gyasi

Den här boken fick jag och Mim rekommenderat för oss när vi var och tatuerade oss tillsammans i somras. Det visade sig att den vi tatuerade oss hos också hade en bokklubb där de läst denna och att de tyckt den var fantastisk. Så vi föreslog den för Book Club Gäris (vår bokklubb alltså, som dock är lite vilande atm) och alla var på. Vi diskuterade boken typ i oktober, men pga life hade jag inte läst ut den då men det har jag alltså gjort nu.

Och visst är det en fantastiskt bra bok! Kanske inte “den bästa boken jag läst” som vår tatuerare sa, men väl så bra och mycket läsvärd. Den är skriven av ghananska Yaa Gyasi (född 1989) och handlar om rasism och hur slaveriets arv och skammen över att vara svart sitter i generation efter generation, även långt efter att slaveriet blev förbjudet.

Specifikt handlar boken om två olika släktled som börjar på 1700-talet med två systrar i det vi idag kallar Ghana, Systrarna skiljs åt och växer upp utan vetskap om varandras existens. Den ena systern gifts bort till en brittisk kolonisatör och stannar i Afrika, medan den andra bor i en by som blir invaderad av en annan stam som tillfångatar henne och säljer henne som slav till britterna. Från Guldkusten skeppas hon över under fruktansvärda förhållanden till USA. Men innan läsaren får veta vad som händer henne där, får vi istället läsa om nästa generation. Systrarnas barn, den ena som växer upp i Ghana, den andra som slav på bomullsplantager i USA. Och så fortsätter boken så, varannat kapitel om det släktled som blev klar i Ghana, varannat kapitel om det släktled som stals. Långsamt utvecklar sig en historia som visar hur svärta aldrig kan tvättas bort och hur skam går i arv. Det är en sorglig bok eftersom rasismen mot svarta både i Afrika när kolonisatörerna härjade där och i USA var och fortfarande är så fruktansvärd. Jag rekommenderar denna bok!

Feminstfällan – Nina Åkestam (2018)

Image result for feministfällan nina åkestam

Låt inte detta anspråkslösa omslag lura er, för detta är en bra bok! Det är alltså Nina Åkestam, som är reklamforskare, som skrivit denna fackbok som är en analys av nutida feminism. Men en väldigt lättillgänglig sådan, som jag tror passar både folk som är nybörjare på feminism och folk som varit feminister länge, samt folk som tröttnat på feminismen.

Nina Åkestam dealar i denna bok om ett antal fällor som hon tycker att feminismen idag lätt trillar in i. Hon gör det på ett självklart och intressant sätt och jag kan inte mer än hålla med om det mesta hon säger. Jag känner igen mig i mycket av hennes tankar också.

“Självklarhetsfällan” handlar exempelvis om när vi, citat “tror att feminism är för alla”. Åkestam tar upp flera exempel, som när Ulf Kristersson (M) i en intervju svarade nej på frågan om han var feminst, varpå kritiken rasade. Men en borgerlig politiker vars väljarskara till stor del är konservativ är väldigt långt från feminism, så det är inte konstigt att han inte kallar sig feminist. Han verkar ju knappast för ett jämställt samhälle, så det är egentligen mer konstigt om han skulle kalla sig feminist. Detta är alltså “Självklarhetsfällan” – fokus hamnar på att så många som möjligt skall kalla sig feminister vilket egentligen är helt oväsentligt, för vad gör det för materiell skillnad? Dessutom resulterar det, som i fallet Ulf Kristersson, i en urvattning av begreppet feminism om vem som helst kan kalla sig det.

Många fler sådana här spot-on exempel och analyser kan en läsa om i denna bok. Jag tyckte den var superbra och smart och läste ut den på ett par dagar. Jag rekommenderar den varmt och tror att de allra flesta kan lära sig något i den, och/eller få sig en tankeställare!

Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? Stina Oscarsson (2018)

Image result for tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig

Den här boken fick jag av Sebbe i julklapp: “för solidaritet och en bättre värld” (<3) och jag läste ut den på ett par dagar. Boken börjar med en ganska lång och poetisk inledning om syftet med boken och om att göra skillnad. Sedan följer 132 metoder för hur en kan påverka och förändra. Metoderna har Oscarsson kopierat till stor del från en viss Gene Sharp och hans bok From Dictatorship to Democracy. Hon refererar återkommande till Sharp och syftet med boken är egentligen att tillgängliggöra hans metoder med exempel hon själv tagit fram så att dessa metoder sprids.

Jag tyckte boken var helt okej. Jag tror att jag läste den ganska skeptiskt för att det bara några sidor in i boken står: “Jag fastnar i säkerhetskontrollen på Kastrup”. Jag blev helt ställd när jag läste detta – vafan, flyger hon? Var tvungen att bläddra tillbaka och kolla när boken egentligen var skriven, men jovisst, 2018. Efter den meningen har jag lite svårt att ta författaren på allvar – hur kan någon som säger sig vilja inspirera till ickevåld och motstånd mot kapitalism, miljöförstöring och andra orättvisor, flyga? Och dessutom uppenbarligen nästan inom Sverige (Kastrup är ju i Köpenhamn)!? Att flyga är det sämsta en som individ kan göra för klimatet. Det absolut sämsta. Så det är verkligen riktigt korkat att inleda en bok om civil olydnad och motstånd genom att avslöja att en tagit flyget (nästan) inrikes, för det sätter liksom tonen för hela boken sen. Eller jag kan i alla fall inte riktigt släppa det faktumet. Min irritation förstärks när hon felkönar och fel-namnar (hittade på det ordet nu) Timimie Märak, same-aktivist och poet, som för några år sedan ännu inte kommit ut som transperson (och alltså för allmänheten var en hon som hette Mimie) men som nu sedan länge är känd som Timimie med pronomen den. Det är superlätt att kolla upp det med en snabb googling, och verkligen dåligt fakta-checkat av Oscarsson.

Om en bortser från dessa två irritationsmoment i boken, är själva metoderna som presenteras bra. Dock är det lite konstigt att det bara ges exempel på kanske en tredjedel av dem. Vissa som inte har några exempel från verkligheten blir väldigt obskyra, vad innebär de ens?

Sammanfattningsvis så är det ju en helt okej bok, men jag skulle nog (utan att själv ha läst den) hellre isåfall rekommendera Sharps egen bok. Det är ju den Oscarsson utgår från, så jag undrar i mitt stilla sinne varför hon egentligen skrivit sin. Men det hon bidrar med är väl sitt poetiska skrivsätt, den svenska kontexten och så Sara Graners fantastiska teckningar förstås.

Två böcker

Monday, December 17th, 2018

Har läst, eller snarare HÖRT två nya böcker det senaste. Har en prov-prenumeration på Storytel men jag gillar det verkligen så kanske ska fortsätta? Även om jag tycker 169 kr i månaden är lite väl dyrt. Men en hinner ju “läsa” så mycket! Eftersom en kan göra saker samtidigt: promenera, diska, brodera, laga mat… och så vidare. Anyhow, to the books!

Nuckan – Malin Lindroth

Det här är en dokumentär, eller biografisk, bok om att vara kvinna och bortvald, ej åtrådd, inte flickvänsmaterial, o-knullbar. Malin läser själv in den och målar engagerande ut en berättelse om livet som ofrivilligt ensam kvinna. Nucka. Hon vill reclaim:a begreppet, precis som hbtq-rörelsen gjort med “bög” och “queer”. Kunna vila i sorgen att aldrig ha blivit vald, att familje-tåget gick för länge sen, men samtidigt inte behöva skämmas eller förklara.

Jag gillade boken! Den var tänkvärd och intressant och det är trevligt när författaren själv läser in den, speciellt om det är en självbiografi. En slukar den snabbt också. Rekommenderar!

Ett jävla solsken – Fatima Bremmer

Ett jävla solsken är en biografi om Ester Blenda Nordström, den unga stjärnreportern som på många sätt var långt före sin tid, och på andra sätt en produkt av den. Hon uppfann i princip skriv-sättet undersökande reportage, körde motorcykel, var lesbisk (om än i hemlighet), reste över hela världen och sökte ständigt nyare och farligare utmaningar.

Boken är lång men aldrig tråkig: en får en intressant inblick i svensk historia, exempelvis första världskrigets påverkan på Sverige, emigreringen till Amerika, rasbiologin och rasismen mot samerna, rösträttsrörelsen, kvinnokamp, Svenska akademien, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren, och mer därtill. Ester Blenda var inblandad i mycket och hennes reportage och böcker gjorde succé. Hon levde ett mycket intressant och givande men också sorgligt liv, som är väldigt spännande att höra/läsa om. Rekommenderar denna bok starkt, otroligt bra!

Books books books

Tuesday, November 13th, 2018

Gud varför ska jag alltid hålla på att läsa så många böcker samtidigt? Bredvid min säng befinner sig just nu:

Klassikern från 1911 Anarchism and Other Essays av Emma Goldman. Västerländska anarkafeminismens grundare, men antar att den är lite för outdated för att orka koncentrera sig på endast den.

En annan klassiker samtida med ovan, nämligen samlade dikter av Edith Södergran. Intressant blandning av fantastiska, feministiska dikter (Vierge Moderne till exempel) och ganska anspråkslösa nästan tråkiga dikter om naturen/skogen/blommorna. Men avslappnande läsning innan sovdags hur som.

Sen har jag Quiet Rumours från Dark Star Collective, med texter om anarkafeminism. Väldigt bra hittills, men en bok en behöver koncentrera sig när en läser så inte världens bästa godnatt-lektyr.

Collective Amnesia är mer poesi, fast samtida, av sydafrikanska Koleka Putuma. Påminner om Milk and Honey då den också berör kärlek, rasism, sexism. Bra hittills! Ser fram emot mer!

Han – en bok om sorg är skriven av Mikaela, mer känd som bloggaren HejBlekk som lagt ner sen några år tillbaka. Men hon bor tydligen i Malmö och min förra roomie är bekant med henne och hon krängde sina egenpublicerade böcker på nåt event så Hanna köpte dem såklart pga HejBlekk var awesome, och nu lånar jag dom och läser. Denna är väldigt sorglig, men bra. Om sorg och ätstördhet och uppbrott.

Och så Vända Hem med Ya Gyasi som vi läste till förra bokklubben, och det är väl därför jag inte kommit mig för att läsa ut den antar jag. Väldigt bra dock – Men sorglig.

Återkommer med rapport när jag läst ut allihop såklart :)))

Två tegelstenar från i somras

Friday, October 12th, 2018

I somras läste jag mycket böcker, och jag fortsätter att göra det. Jag är så glad att litteratur (som ej har med skolan att göra) har tagit sån stor plats i mitt liv igen! Tror det är mycket tack vare Book Club Gäris <3

Hur som helst så glömmer jag bort att skriva om all min lektyr, men vill gärna att allt skall finnas dokumenterat här på bloggen för att kunna gå tillbaka och titta. Mvh nostalgi-nörd som älskar att dokumentera saker (och att gå tillbaka och titta i efterhand!). Så – här kommer två tegelstenar jag läste i somras som jag glömt skriva om!

Ett litet liv – Hanya Yanagihara

Image result for ett litet liv

Ett litet liv stod i min bokhylla väldigt länge innan jag tog tag i den – beställde den från Adlibris för att två av mina bok-gurus Sandra Beijer och Flora Wiström båda hade läst den och rekommenderade den fast med tillhörande starka varningar om att den med någon form av självskadebeteende eller sköra känslor inte skulle läsa den. För det här är en tung bok, både fysiskt och psykiskt.

Boken handlar om de fyra vännerna Jude, JB, Malcolm och Willem som är studiekamrater i New York och går på hippa fester, studerar till coola yrken, befinner sig bland den svåra kulturella eliten, äter ute på restaurang, får brustna hjärtan och så vidare. De har en otroligt stark vänskap som är så otroligt fin att läsa om – tror aldrig jag läst om manlig vänskap på det här sättet. Skört, mjukt, varmt, omhändertagande, ömsint. En vill liksom vara med i deras kompisgäng för det verkar så mysigt. Hela första 200-300 sidorna är generellt väldigt mysig, en får göra nedslag i alla de fyra vännernas liv och deras små lyckor och sorger och vardagsbestyr medans de blir äldre och tar sig an världen. Men sen skiftar fokuset mer på Jude. Jude som är annorlunda än de andra tre, som döljer en hemlighet som han vägrar tala om. Som gör allt för att hans förflutna inte skall märkas, men hans vänner märker ändå, och gör allt för att Jude inte skall märka att de märker. Snart blir det riktigt sorgligt och brutalt, såpass att jag var tvungen att lägga ner boken och pausa. 150 sidor nånting av boken är nästan outhärdliga, jag ville knappt läsa vidare. Samtidigt ville jag veta vad som hände. Få ett avslut. Så jag läste vidare. Jag kan inte säga så mycket mer än så här utan att spoila, men det är en riktigt gripande och välskriven bok om starka vänskapsband, om familjer som en väljer, om sorg och smärta. Som sagt, triggerwarning självskadebeteende och våld. Läs inte denna om du är för skör. Men läs om du vill ha en stark och smärtsam bok-upplevelse som ändå har vackra glimtar. Otroligt bra.

En halv gul sol – Chimamanda Ngozi Adichie

Image result for en halv gul sol

I våras, efter att jag läst klart Lila Hibiskus var jag hos Milla och Matilda. Där såg jag att En halv gul sol stod i bokhyllan, och eftersom jag precis läst ut Lila Hibiskus och Milla inte läst någon av dem ännu så frågade jag om vi kunde byta och det kunde vi. Fick således med mig En halv gul sol hem medan Milla behöll Lila Hibiskus. Kul!

En halv gul sol tar nog ungefär 200 sidor innan en kommer in i den ordentligt. Den är liksom halvdan de första tvåhundra sidorna, så så en drar sig lite för att läsa. Men sen! Sen tar det fart och blir riktigt spännande och gripande, så så en knappt vill lägga ner den över huvud taget. En halv gul sol utspelar sig under 60-talets Nigeria, då det politiska klimatet blir allt hårdare i och med att de gränser som dragits efter att Nigeria blev fritt från britterna 1960 inte följde de olika stammarnas regioner. Igbo-folket blev avdelat av nationsgränser och var underrepresenterade i beslutsfattande i Nigeria, och även diskriminerade och utsatta för våld. Därför ville stora delar av igbo-folket bli självständiga och staten Biafra utropades 1967 (vilket nigerianska regeringen motsatte sig). En halv gul sol handlar om de två tvillingsystrarna Olanna och Kainene som både är igbo, men som är väldigt olika. De slår in på olika stigar i livet och lever båda två ganska priviligierat, men i och med inbördeskriget blir det svårt även för de som har det ganska bra med fruktansvärda händelser som splittrar familjeband. Titeln syftar på Biafras flagga, som är röd, svart och grön i tre vågräta ränder, med en halv gul sol i mitten.

Jag rekommenderar starkt den här boken! Förutom att den är väldigt spännande, gripande och medryckande, så lär en sig också mycket om kolonialismens verkningar och Nigerias historia som påverkar än idag.