Archive for the ‘Politik’ Category

Roots

Monday, June 15th, 2020

Har läst Alex Haley’s Rötter.

Rötter – Alex Haley (1976), originaltitel: Roots – The Saga of an American Family

Rötter rekommenderade mamma för mig för länge sedan, och i dessa tider av Black lives matter tyckte jag det var passande att läsa den. Jag läste ut den på mindre än tre dagar för den var så bra. Den handlar om Kunta Kinte, en gambiansk man av mandinka-folket född på mitten av 1700-talet som blir tillfångatagen av slavjägare och skeppad till Amerika under fruktansvärda, inhumana förhållanden. Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt det var, men Haley porträtterar det bra (läste att han gjort den resan med ett lastfartyg, tagit av sig naken och gått ner i lastutrymmet på båten och sovit alla tio nätter där för att riktigt känna hur det kändes – även om det under triangelhandeln var så trångt att människorna var tvungna att ligga som sillar, fastkedjade i sin egen avföring under flera veckor). När Kunta kommer till amerikanska södern försöker han först rymma flera gånger, men blir så småningom kuvad till lydnad. Han är den enda bland slavarna han bor med som är född i Afrika, så de tycker han är konstig, och han själv tycker det är sorgligt hur de Amerika-födda svarta inte känner till sin bakgrund, sin kultur och sina seder. Själv är han stolt över sitt ursprung, och det är viktigt för honom att föra det vidare. Vilket han också gör, så andra hälften av boken följer Kuntas barn, barnbarn och barnsbarnsbarn ända fram till Alex Haley själv. Genom generationerna får en ta del av hur fruktansvärt slavarna behandlas, hur rasismen som ännu idag finns kvar har sin rot i detta fruktansvärda, hur familjehistorien berättas från far till son och mor till dotter, hur släktkrönikan går i arv, liksom trauma.

Det är en plikt att vi som inte har någon erfarenhet av rasism, vi som till skillnad från svarta som medvetandegörs om sin hudfärg sedan barnsben kanske inte ens reflekterat över vår hudfärg och hur den gett oss och kommer att ge oss privilegier, bildar oss själva om rasism. Vi måste var aktiva antirasister, och då krävs det att vi förstår och tar in det ohyggliga som skett och fortfarande sker. Det är estimerat att omkring 12 miljoner människor kidnappades från Afrika under de fyra sekel då slavhandeln ägde rum, men alla kom inte fram eftersom resan över var under så fruktansvärda förhållanden att 1-2 miljoner dog. Dessutom dog många även i slavräder och mord, och dagens rasism som är ett direkt resultat av slavhandeln bär också ansvaret för oräkneliga svarta och bruna människors liv. Den här boken är ett sätt att bilda sig, att försöka förstå, även om det är omöjligt. Läs!

Andra böcker på ämnet rasism, som jag också läst och rekommenderar, är exempelvis:

Vända hem – Yaa Gyasi. Också en generationsroman som börjar i Afrika på 1700-talet och slutar i USA i modern tid. Om två tvillingar varav den ena blir skeppad som slav till Nya världen, och den andra stannar i nuvarande Ghana, och om hur trauma går i arv, generation efter generation. Skrev om den 2019.

Collective Amnesia – Koleka Putuma. En fantastisk poesisamling av en sydafrikansk ung, queer och svart kvinna. Om feminism, rasism, queerhet och trauma som går i arv. Blev mycket drabbad av den här boken. Jag tänker speciellt på en dikt som heter “Water”, som handlar om hur svarta ofta retas för att vara rädda för vatten eller inte kunna simma. Här är ett utdrag:

Yet every time our skin goes under
It’s as if the reeds remember that they were once chains
And the water, restless, wishes it could spew all of the slaves and ships onto shore
Whole as they had boarded, sailed and sunk
Their tears are what have turned the ocean salty,
This is why our irises burn every time we go under.

Läs hela dikten här

Assata: An autobiography – Assata Shakur. Assata Shakur är USA:s most wanted woman. Hon anklagades för att ha skjutit en polis och hamnade i fängelse. Innan dess var hon aktiv i Svarta pantrarna, och en sann aktivist för feminism, antirasism och socialism. Hon lyckades dock fly från fängelset och lever än idag i exil på Kuba. Hennes självbiografi är otroligt bra och jag strök under massor av grejer. Läs!

En halv gul sol och Americanah – Chimamanda Ngozi Adichie. Den förstnämnda skildrar 60-talets Nigeria och det inbördeskrig som utbröt där när Biafra vill bli självständigt. Otroligt drabbande bok (även om det tar ca 150 sidor innan en kommer in) där en lär sig mycket om Nigerias historia. Den andra handlar om hur en svart nigeriansk kvinna kommer till USA för att studera och hennes upplevelse kring det. Också otroligt bra. Skrev om En halv gul sol 2018.

Niceville – Katherine Stocket. 1960-talet i Mississippi, om en svart hemhjälp och en vit journalist. Om white saviour complex, rasism, ärvda trauman och vänskap. Obs, författaren är dock vit. Skrev om den 2013.

En droppe midnatt – Jason Diakité. Jason “Timbuktu” Diakités typ självbiografi, även om den är skriven på ett roman:igt sätt. Om att vara brun, ha en svart pappa och en vit mamma, växa upp som brun i Lund på 80-talet, om rasism och trauma som går i arv. Skrev om den 2018.

Böcker jag vill läsa:

Why I’m No Longer Talking to White People About Race –
Reni Eddo-Lodge.Om rasism och white privilege. Har beställt den från adlibris nu!

Don’t call us dead – Danez Smith. En annan drabbande diktsamling på ämnet. Har beställt!

Freedom is a constant struggle – Angela Davis. Legenden, akademikern, aktivisten och feministen Angela Davis reflektioner kring rasism.

Black skin, white masks – Franz Fanon. En annan klassiker om svart identitet och rasism.

Autobiography of Malcolm X som faktiskt skrevs av Alex Haley som alltså också skrev Roots.

Your silence will not protect you – Audre Lorde. Audre var svart, queer och kvinna och hennes diktsamling är färgat av det. Vill läsa!

8 mars: innan corona nådde Sverige

Monday, March 23rd, 2020

För några dagar sedan var det 8e mars och det firade vi med buller och bång. Ta natten tillbaka i Malmö på lördagen den 7e, och sedan demo (som dock polisen störde rätt mycket) i Lund den 8e. Här kommer bilder! 🙂

TNT
Hade sällskap av Paulina och Ronja!
var underbart (:
Fint med svarta flaggor och regnbågsflaggor. Kändes som majoriteten där var queer 🙂
Ljudbilen!
Jag och gullig person<3
Dagen efter: marsch på 8e mars!
Curtesy of Vanessa som var DJ 🙂
Curtesy of Molly som råkade fånga denna på oss hehe
Jag höll ett tal å min iranska väns vägnar, hon var kritisk mot regimen och ville vara anonym av säkerhetsskäl
Så bar det av!
Polisen var super-ettrig 🙁
Vi slutade dock på topp – ljudbilen var tvungen att åka för vi fick inte ha kvar den (och jag åkte med för att stötta föraren) men vi samlades nära istället så slut-talen kunde höras ändå 🙂
Min grymma gf framförde “Un violador en tu camino” med ett gäng <3

Klart slut! Härliga tider det var innan corona-paniken drabbade Sverige <3

STHLM

Saturday, October 26th, 2019

Så jag är i Stockholm!! På Marx-konferens. Temat är nämligen climate change, och en av mina idoler Andreas Malm är en av huvudtalarna. Han råkar även vara programansvarig för human ecology-mastern i Lund, vilken Paulina, George, Paco, Lise, Ronja m.fl. som jag känner går, så de är tjenis med honom vilket gör mig starstruck haha. Hur som, hans föreläsning imorse var SKITBRA. Så inspirerande. Han pratade om hans kommande bok “How to blow up a pipeline” och han frågar sig: hur länge ska klimatrörelsen vara snäll och trevlig och foglig, innan den radikaliseras? Han pratade om hur de ickevålds-rörelser mycket av miljörörelsen hela tiden referar till inte alls var särskilt fredliga: property destruction var t.ex. en av grundpelarna i suffragettrörelsen (efter att de provat alla ickevåldsamma medel) (obs, ingen människa blev någonsin skadad), och slaveriet hade aldrig kunnat avskaffas endast genom fredlig sittstrejk på åkrarna eller matvägran, det skulle bara lett till tidigare död för slavarna. Nej, båda dessa tongivande social movements använda faktiskt våld i viss mån. Men som sista utväg. Andreas tes var i princip att vi kommer inte komma någon vart genom att blockera vägar ha fredagsstrejker, för det hotar inte ExxonMobile, Shell, BP och de andra fossiljättarna. De måste frukta oss om vi ska komma någon vart. Fredliga klimatrörelser så som XR och FFF gör inte fel, de gör tvärtom sitt jobb väldigt bra, argumenterade Andreas, men de kan inte vara det mest radikala. Snarare ska de utgöra det som drar den stora massan som öppnar upp för den “radikala flanken”, dvs property destruction. De som blow up pipelines.

Sen lyssnade jag på Sonia Guajajara som leder urfolkets kamp i Brasilien mot storkapitalet som hugger ner regnskogen. Också mycket inspirerande. Jag lyssnade sen på Costas Lapavistas som sa en del grejer jag höll med om (vänstern ägnar sig alldeles för mycket åt identitetspolitik och har tappat arbetarklassen) men också en hel del jag inte höll med om (att det är möjligt att decouple growth och CO2 emissions t.ex.) men det var uppfriskande och pragmatiskt att höra. Därefter var jag trött och gick hem. Egentligen ville jag se sista grejen, Kajsa Ekis Ekman intervjua Costas Lapavistas, men det var knökfullt så jag såg ingenting. Så nu har jag precis kommit “hem” till Gustavs lägenhet i Hökarängen. Blir riktigt sugen på att flytta till Stockholm när jag är här – det är ju en så fin stad och det finns mycket natur och mycket som händer. Synd bara att det är stört omöjligt att hitta en säker bostad. Står en i bostadskö (som jag gör sen ca 4 år tillbaka) hamnar en bara längre och längre bort från att faktiskt få en lägenhet, eftersom antalet köande ökar i takt med att hyresrätter minskar (för de görs om till bostadsrätter). Ahja, om tjugo år kanske jag har en chans till en etta nånstans och vem vet vad jag gör då i livet? 😉

Jag kom hit till Stockholm redan torsdag kväll, och fixade middag till Gustav som tack för att han hostar mig. Vi pratade om poesi och litteratur hela kvällen (han har precis flyttat hit från Gbgay och börjat skrivarlinjen). På morgonen kom Paulina också hit, hon har blivit av med sitt pass och var tvungen att åka till ambassaden för att fixa nytt och passade på att göra det under Marx-konferensen, och vi hade en jättehärlig dag ihop. Promenad på söder för min del medan hon var på ambassaden (från Götgatsbacken till Horsntull, den promenaden kan jag vid det här laget), plugg på ett kaffe-place, sen en öl på Marx-konferensens inledning, och sedan middag och häng hemma då vi hade lägenheten för oss själva vilket kändes som att vara på semester/bo på hotell pga storstad, stor lägenhet utan roomies, 180-säng (Gustav sov hos sin partner) och fredag haha.

BERLIN

Tuesday, October 15th, 2019

Förra veckan var jag i Berlin med Extinction Rebellion. Jag åkte på söndag kväll från Lund, tog nattbussen tillsammans med Lisa, och på måndag-morgonen var vi framme i denna underbara stad.

Vi tog oss till Ronja, hon har figurerat här i bloggen innan, t.ex. när jag var på Skogsfesten, som bodde ungefär på andra sidan stan (nordöstra) från ZOB-stationen (västra) där alla Flixbussar stannar. Jag mindes var tunnelbanan låg i förhållande till stationen sedan tidigare vistelse i Berlin, kände mig mycket stolt! 🙂

Innan vi kom hem till Ronja så stannade vi på Denns, en bio-supermarket som även finns i Österrike (en sådan låg utanför där mamma bodde) och köpte med oss massa frukostmat. Nadja, som hae anlänt redan kvällen innan, öppnade för oss och så avnjöt vi frulle tillsammans med henne. Var rätt trötta och slitna, men nu var det dags att ge sig ut på barrikaderna!

Så det gjorde vi.

Målet var Siegessäule (typ segermonumentet) som står i mitten av Großer Stern, en eeeenooooorm fem-vägs-rondell i Tiegarten-parken i centrala Berlin. Där hade nämligen XR blockerat sedan tiiiidig morgon på måndagen (tror fösta rebellerna var där vid 02/03 redan).

Här har vi segermonumentet, omringat av fredliga XR-aktivister!

Vi letade efter Robin, Erik och Anthony som hade anlänt redan på lördagen och varit med på aktionsträningar och citizens’ assemblies etc innan själva aktionsveckan inleddes på måndagen. Vi hittade till vårt camp! Fatta att där vi sitter på den här bilden brukar det annars vara 4-filig väg full av bilar på väg in eller ut ur denna enorma rondell.

Här ovan syns Lisa (liggande), hon går i min klass och är från Tyskland. Och så Robin till vänster, som också går i LUMES fast började i år, han är från Tyskland/Frankrike. Och så Erik, från Göteboooorg. Han läser juridik. 🙂

Just det, Paulina anlände ju även på måndag morgonen, precis som jag och Lisa. Hon fick agera min och Lisas huvudkudde. Viktigt att vara bekväm i blockad 🙂

Jag och Erik och Paulina tog en promenad runt rondellen för att lyssna på tal. Det enda vi förstod var “blockad” haha (det var på tyska). Men här ser ni hur enorm rondellen är, med så många filer. Fatta att vi blockerade hela den fredligt i över 50 timmar!!! 😀

När solen började gå ner blev det såklart kyligt. Då körde vi igång en omgång Ninja-leken, och det var så otroligt kul och beroendeframkallande och fint eftersom folk blev inspirerade och ville vara med hela tiden. Mycket bra sätt att hålla sig varm och positiv i blockad 🙂

Framåt sju-tiden var våra krafter dock slut och vi började dra oss hemåt. Fast vi tog vägen förbi Potsdamer Platz, där en annan blockad ägde rum samtidigt. Samtidigt stannade folk vid Siegässeule över natten för att hålla blockaden. Mycket tappra rebeller!!!

På Potsdamer platz var det riktigt bra stämning. Där kändes det på något sätt tydligare att vi blockerade något – för i rondellen så hade polisen spärrat av alla vägar in till rondellen någon kilometer bort, så det kom aldrig några bilar eftersom polisen styrde om all trafik. Så det kändes mest som att ha en enorm picknick med massa performance och dans och sång och sånt. Men på Potsdamer platz så var trafiken mycket närmare, så en kunde se och känna hur den allmänna ordningen blev disrupted på ett annat sätt. Dessutom var det lite feststämning där eftersom det nu var kväll och det var DJ:s där.

Riktigt mäktigt. Potsdamer platz-blockaden hölls långt in på natten, fram till tidig morgon på tisdagen då polisen började avlägsna aktivister. De fick använda lyftkranar och gud vet allt, eftersom XR hade placerat små hus och sånt på vägen haha.

Själva stupade vi i säng efter middagen som jag och Paulina hade fixat på måndagskvällen (tacos!), trötta efter bussresor och en hel dags blockerande. På tisdagen vaknade vi till ett gråare och regnigare väder tyvärr, men ut på barrikaderna igen skulle vi. Har dock tyvärr inte lika mycket bilder från tisdagen. Eftersom Potsdamer platz inte längre var blockerad återvände vi till Siegässeule, som flera rebeller hållit över natten (imponerande). Tydligen hade polisen vid flera tillfällen hotat om att avlägsna och bryta blockaden, men inget hade hänt. För att hålla humöret uppe i regnet blev det mycket dans till samba-trummor och DJ:s. Vi deltog även i en swarming-aktion, dvs att en grupp aktivister avlägsnar sig från main-blockaden och gör aktioner autonomt någon annanstans. Vi blockerade en väg i korta intervall (bara ett par minuter) en bit från parken, och sjöng sånger för bilisterna haha. Det var den här vi sjöng –>

Mycket catchy! Sen när vi kom tillbaka till main-blockaden vid Siegässeule så hade polisen blivit lite mindre tålmodig. De hade börjat avlägsna folk från två av de fem vägarna in i rondellen för att öppna upp så att lite biltrafik kunde passera. Den nordiska falangen, som blockerade en egen väg, steppade alltså upp sitt blockad-game.

På bilden här ovan ser en i bakgrunden alla polis-vansen och hur de börjat avlägsna folk från blockaden där borta. Nästa blockad, som alltså var den nordiska och som syns i förgrunden, började då sjunga tillsammans för att de-eskalera situationen. Det var väldigt fint att bevittna. Sedan satte sig folk på vägen för att visa att vi tänker inte flytta på oss. De flesta Lunda-rebeller var med i sitt-blockaden, men jag, Anthony, Nadja och Milena (som hade anlänt på morgonen) skippade detta av olika anledningar, så vi tog hand om folks telefoner ifall det skulle bli tal om arrestering. Anthony har inget europeiskt medborgarskap, och ville inte gamble:a med sin rätt att vara i EU och studera, och jag, ja jag är livrädd för poliser och närkontakt med dem haha, så därför valde jag att inte delta i sittblockaden. Jag är traumatiserad från en annan aktion jag deltog i för typ två år sedan, då några ungdomar skulle utvisas till Afghanistan och vi försökte stoppa bussen som skulle köra dem från förvaret till flygplatsen. Då satt vi i kedja, dvs armkrok, för att hindra bussen från att åka. Det var fredligt, men i lagens namn läknas att sitta i kedja som icke-fredligt. Det var det mest konfrontativa jag deltagit i hittills, och polisen var så sjukt brutala då. För att få en att flytta på sig så tog de ett extremt smärtsamt handgrepp som böjer på handleden så att det känns som den ska brytas, och ja, då är du tvungen att göra som polisen säger. Jag hade ont i flera dagar efteråt. Det var många som fick väldigt ont, och många som fick panikångest på plats, både av polisens repression men också av hela situationen, att se hur dessa tonåringar tvingades in i en buss på väg till sin död och inse hur maktlös en är. Så ja. Traumatiserad från den händelsen undviker jag helst närkontakt med polisen och satt alltså bredvid blockaden tillsammans med Anthony och dokumenterade istället 🙂

Blockaden hölls hela resten av dagen, även om två av de fem vägarna öppnats upp, och vi stannade till sent och dansade och umgicks innan det var dags att gå hem och vila upp sig.

På onsdagen, dagen för hemfärd, vaknade jag sjuk. Vår buss gick vid 13.45 men jag stannade hemma på morgonen och vilade. Hade lite feber. Och nu, väl hemma i Lund igen, har jag gått igenom följande faser av sjuk: ont i halsen, hosta, heshet, tappat rösten. Är fortfarande på dag tre av sista fasen. Tappade rösten i söndags (var väldigt hes i lördags) och kan inte mer än viska fortfarande. Har aldrig hänt förut. Väldigt märklig upplevelse att inte kunna prata. Hoppas verkligen jag får tillbaka rösten snart. Häller i mig te med honung känns det som.

I Berlin fortsatte blockaderna hela resten av veckan, och vissa affinity-groups håller nog fortfarande på. Tusentals personer deltog, och sju stora, strategiska mål blockerades vid olika tillfällen under veckan. Dessutom genomfördes en mängd små blockader och andra aktioner autonomt.

Det är fantastiskt att vara en del av detta.

Fristående krönikör för Syre

Monday, February 25th, 2019

Jag håller just nu på att (på prov) skriva krönikor för den frihetliga gröna tidningen Syre. Jag har skrivit två och skall skriva en tredje, sedan skall de utvärdera om de vill ha mig kvar (min ideologi var tydligen lite svårplacerad för dem… eeeh…)

Här hittar du min första om postmoderna elitister som värderar språkbruk över handling

Min första krönika

Här hittar du min andra om geoengineering

Min andra krönika

Anledningen till att de tyckte att jag var lite “svårplacerad” är för att Syre är en frihetlig grön tidning som ligger långt ut på GAL i GAL/TAN-skalan, men inte lika långt ut till vänster som jag på höger/vänster-skalan. Jag fick göra flera politiska tester för att de inte kunde bestämma sig för huruvida min ideologi passade sig, haha. Här ser ni mitt resultat, ganska solklar autonom vänster/vänster-anarkist/socialistisk-anarkist eller vad en nu vill kalla sig:

Mitt resultat i ett politiskt test

GAL/TAN-skalan är alltså en annan politisk skala en höger/vänster. Den brukar vara lodrät och kombineras med höger/vänster för att få en mer nyanserad bild av en ideologi eftersom allt inte handlar om ekonomisk politik. Vänster/höger har ni ju koll på: är en vänster erkänner en att pga strukturer i samhället så har alla inte samma chans och möjligheter här i livet, och därför bör den ekonomiska politiken verka utjämnande och fördelande. Kommunism och marxism är lång ut på vänster-skalan, socialism lite längre in, den så kallade “socialism” som sossarna kör på idag kan ju knappast kallas vänster men skulle för 40 år sedan hamnar långt till vänster också. Vänster utgår från kollektivet och att alla skall ha samma chans. Höger utgår från individen och att alla har möjligheter så länge dom bara jobbar tillräckligt hårt. En erkänner alltså inte strukturer, och den ekonomiska politiken gynnar de som det går bra för, men inte de svaga i samhället.

Men när det gäller GAL/TAN då så har det mer med värderingar att göra. GAL står för Green, Alternative, Libertarian och TAN står för Traditional, Authoritarian, Nationalist. Det handlar alltså inte om fördelningspolitik som höger/vänster-skalan utan om sociala och kulturella värden. Denna skala behövs som addition till höger/vänster-skalan eftersom två ideologier kan hamna på samma plats på GAL/TAN-skalan, men helt olika på höger/vänster och tvärtom. Exempelvis är kommunism och (min) socialistiska anarkism på samma ställe på vänster/höger: vi är för att utjämna klyftor och fördelningspolitik. Däremot är kommunismen (i alla fall som den används historiskt) långt upp på TAN eftersom den (historiskt) varit väldigt auktoritär, medan (min) anarkism värdesätter individers frihet och är kritisk till staten. Dock inte på samma sätt som en liberal skulle vara: vi skulle dela samma kritik mot staten och makthierarkier, men ha helt olika syn på ekonomisk politik. Osv.

Image result for GAL TAN

Så hur som helst så befinner sig Syre som tidning långt ut på GAL men närmare mitten på höger/vänster. Och därför skriver jag alltså tre provkrönikor för att de ska se om jag passar ändå, eftersom jag är längre till vänster. Kul iallafall!

Geoengineering

Thursday, January 31st, 2019

Eftersom jag läser en master i Environmental Studies så lär jag mig mycket om miljö, hållbarhet, klimat, klimatförändringar mm. Men också om makt, strukturer, ideologier, samhälle och politik. Jag är hittills väldigt nöjd med min utbildning och tycker att alla kurser vi haft har varit väldigt bra hittills, men kursen jag har nu är nog den bästa so far. Hur som helst, nu när jag har blogglust igen tänkte jag använda den till att skriva om klimat och miljö. Det blir ett sätt att dels befästa det jag lär mig från föreläsningar och artiklar, dels ett sätt för alla mina två läsare att få inblick i vad jag pysslar med!

Bebyggelsens olika delar - den fysiska byggnaden och den gröna miljön. Att likna vid en ekvation - utan varandra olöslig #lunchtimewalk  #lundsuniversitet #lucsus #campusarea #architectureandgarden #lundcity #biskopsgatan #january #januarysun #mittlund #regionmuseetlandsantikvarieniskåne #regionmuseetkristianstad #culturalheritage #takecareofthegarden
LUCSUS byggnaden där jag pluggar

Geoengineering då. Vad är det? Geoengineering är storskalig intervention i jordens klimat, med syftet att minska den globala uppvärmningen. Det brukar delas in i carbon dioxide removal eller negative emissions technology, samt solar engineering. Den första handlar helt enkelt om att ta bort CO2 (koldioxid) från atmosfären på olika sätt (exempelvis genom att plantera en massa träd) och sen lagra det någon annanstans (exempelvis i ett bergrum) så det inte bidrar till att värma upp atmosfären. Den andra handlar om att minska mängden inkommande solljus (exempelvis genom injicerandet av partiklar i stratosfären som skall reflektera bort solljus).

Image result for geoengineering
Några geoengineering-förslag

Det låter ju gött! Är det genom geoengineering vi skall lösa klimatkrisen månntro? Många har ju en väldigt stark tilltro till att just teknik skall göra det. Well, riktigt så enkelt är det inte. Det finns många problem med geoengineering, några av dem är följande:

Image result for geoengineering
Fiffla med jordens klimat
  • Geoengineering finns än så länge bara i teorin. Och det är bråttom med att lösa klimatkrisen.
  • Det finns väldigt mycket osäkerhet kring geoengineering. Vi vet helt enkelt inte vad som skulle kunna hända.
  • De effekter vi vet kommer hända, kommer drabba de redan mest utsatta. Exempelvis kommer nederbörden minska i redan torra områden om en skulle börja med solar engineering.
  • Det finns ännu inget globalt organ som skulle kunna koordinera det. Vem/vad skall ta ansvar?
  • Geoengineering skulle kunna genomföras av en enda aktör. Vad händer om exempelvis Ryssland eller Nordkorea väljer att börja fiffla med klimatet?
  • Geoengineering skulle potentiellt kunna användas som vapen.
  • Geoengineering kommer sannolikt (och gör redan nu) distrahera oss från att ändra våra livsstilar, eftersom vi tror att tekniken kommer rädda oss. Men även om vi skulle börja med geoengineering behöver vi ändå sätta in andra åtgärder också!
  • Om vi skulle börja med geoengineering skulle det kosta enorma summor pengar. Om de osäkra effekterna skulle visa sig vara negativa, skulle vi vara fast i att fortsätta ändå, eftersom vi redan investerat så mycket, med andra ord en lock-in effekt.
  • Geoengineering är etiskt problematiskt både mot framtida och samtida generationer, dels för att vi inte vet vad det kommer bli för effekter och dels för att det skulle krävas enorma resurser som skulle kunna läggas på annat.
  • Geoengineering skulle kräva enorma mängder mark. Skulle en exempelvis odla skog för att fånga upp koldioxid ur atmosfären skulle det kräva en yta minst lika stor som Indien för att odla enorma snabbväxande plantager. Det skulle behövas bördig mark bara för träd. Redan idag lider miljoner människor av kronisk hunger, är det då etiskt försvarbart att använda så mycket bördig mark för geoengineering?

Så som ni förstår är geoengineering inte helt oproblematiskt. Ändå verkar många ha sådan stark tilltro till att tekniken kommer lösa klimatkrisen. Men vi måste förändra våra livsstilar också! Men till och med FN:s klimatpanel IPCC räknar med att geoengineering kommer spela en stor roll i hur vi håller oss till Parisavtalet. I alla sina modeller räknar de med stora mängder negative emissions technology vilket är högst problematiskt pga alla anledningar ovan. Däremot har de inte en enda modell där de räknar på hur snabbt vi skulle klara Parisavtalet om alla världens människor slutade flyga eller blev veganer. Detta är förändringar som inte skulle kräva en massa mark (snarare frigöra enorma mängder som just nu används för att odla djurfoder) eller pengar eller ge några osäkra konsekvenser.

Image result for ipcc
FN:s klimatpanel

Så varför finns det sådan stark tilltro till tekniken? När vi egentligen vet hur vi skulle kunna lösa klimatkrisen? Den starka tilltron till teknik som geoengineering beror förstås på att vi tror att vi då inte behöver förändra våra livsstilar nämnvärt. Business as usual. Men som Greta uttrycker det: det här är en svartvit fråga. Antingen slutar vi släppa ut koldioxid, eller så gör vi det inte. Det är så enkelt att en femåring kan förstå det.

Future

Monday, January 7th, 2019

Capitalism, racism, patriarchy, borders and nation states have been eliminated. Flying is not possible except for emergencies, and private cars are banned, but the train system is widely expanded and public transport is free. There are lots of bike-kitchens where people will help you with your bikes for free, and give away free bikes for those in need. This is possible since everyone has a basic salary/citizen salary that allows people to not work for money if they don’t want to.

Meat and dairy products are forbidden, so all land that was previously used for growing crops to feed to billions of cattle and other animals we ate, is now used to grow vegetables and plants, so no one goes hungry anymore since we have more than enough food to everyone.

Direct democracy is the governance system, so if the people are not satisfied with the representative person of their opinions, they can exchange them. Governance is also made much more locally, and with a long-term perspective.

People are free and loving, free to do whatever they want as long as they do not hurt anyone or anything else. Nature has its own legal rights and is fully protected. Sharing-economy is the norm, so people don’t have to buy so much new stuff but can share what they already have.

Chains like H&M and Walmart are forbidden, only local businesses blossom. People are not as globalised as before since they cannot fly anymore, but instead if they travel they travel by train and thus travel more slowly, taking the time to really meet new people and places along the way. The journey is the goal. These long travels are possible since people don’t work as much. The norm for full time is 6 hours a day, but most people work less than that because it is not needed since it is not a goal in itself that the economy should grow.

Gender does not exist anymore, so transphobia, sexism or homophobia does not exist either, because people are just people, loving other people.

Peace prevails, because we have reduced our carbon emissions drastically by eliminating capitalism, flying and consumption of meat/dairy, so the natural resources are no more a reason to fight over. Neither is religion, since people of all religions and non-religions live peacefully and respectfully beside one another.

Animals are seen as individuals, not things. The few forests, flowers and other plants left on earth are left alone to re-grow and flower majestically again.

Caring occupations like taking care of old people, kids and sick ones are highly valued since they are so important for the society, so everyone has access to these facilities since it is so popular to work with this. Occupations that has to do with economic growth for companies do not exist anymore, since we rather strive for de-growth.

People are free. And so is the nature.

Två böcker

Monday, December 17th, 2018

Har läst, eller snarare HÖRT två nya böcker det senaste. Har en prov-prenumeration på Storytel men jag gillar det verkligen så kanske ska fortsätta? Även om jag tycker 169 kr i månaden är lite väl dyrt. Men en hinner ju “läsa” så mycket! Eftersom en kan göra saker samtidigt: promenera, diska, brodera, laga mat… och så vidare. Anyhow, to the books!

Nuckan – Malin Lindroth

Det här är en dokumentär, eller biografisk, bok om att vara kvinna och bortvald, ej åtrådd, inte flickvänsmaterial, o-knullbar. Malin läser själv in den och målar engagerande ut en berättelse om livet som ofrivilligt ensam kvinna. Nucka. Hon vill reclaim:a begreppet, precis som hbtq-rörelsen gjort med “bög” och “queer”. Kunna vila i sorgen att aldrig ha blivit vald, att familje-tåget gick för länge sen, men samtidigt inte behöva skämmas eller förklara.

Jag gillade boken! Den var tänkvärd och intressant och det är trevligt när författaren själv läser in den, speciellt om det är en självbiografi. En slukar den snabbt också. Rekommenderar!

Ett jävla solsken – Fatima Bremmer

Ett jävla solsken är en biografi om Ester Blenda Nordström, den unga stjärnreportern som på många sätt var långt före sin tid, och på andra sätt en produkt av den. Hon uppfann i princip skriv-sättet undersökande reportage, körde motorcykel, var lesbisk (om än i hemlighet), reste över hela världen och sökte ständigt nyare och farligare utmaningar.

Boken är lång men aldrig tråkig: en får en intressant inblick i svensk historia, exempelvis första världskrigets påverkan på Sverige, emigreringen till Amerika, rasbiologin och rasismen mot samerna, rösträttsrörelsen, kvinnokamp, Svenska akademien, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren, och mer därtill. Ester Blenda var inblandad i mycket och hennes reportage och böcker gjorde succé. Hon levde ett mycket intressant och givande men också sorgligt liv, som är väldigt spännande att höra/läsa om. Rekommenderar denna bok starkt, otroligt bra!

Extinction Rebellion

Tuesday, December 11th, 2018

I helgen genomfördes flera aktioner för klimatet. I Stockholm deltog ett tusental personer i demon Climate Alarm, varefter flera sedan fortsatte för en blockad av en av Preems tankstationer. I Malmö genomfördes en blockad av en korsning i centrala Malmö med ett 50-tal deltagare. Jag var en av dem. För klimatet kan inte vänta.

Det var en väldigt lyckad aktion. Vi blockerade bara fem minuter i taget så bilisterna inte hann bli så arga, vi hade även folk som delade ut kakor och flyers för att informera om varför vi gjorde det. Efter fem minutrarna släpptes bilisterna förbi igen. Det var en ickevålds-direktaktion, med soffor (för att trycka på ickevåldet) och barn som deltog. De som var mest jobbiga var i ärlighetens namn tonårskillar som försökte provocera (SVT fångade det dessutom på film).

Can you spot me? Jag maskerade mig inte för att se farlig ut eller så utan för att jag visste att bilder och filmer som dessa snabbt skulle spridas på Internetz och jag är inte the process of avveckla fb och så vidare, så vill inte ha fler bilder där att behöva ta ner.

Gulligaste klimat-demonstranten!

Image may contain: 1 person, child and outdoor

Här är en bilist vi stoppade som hörde av sig på mail och uttryckte sin tacksamhet (!) över aktionen. Om ni inte kan se vad det står skrev den: “Hej! Jag blev stoppad av er demonstration i Malmö idag. Tänkte bara säga att jag gillar initiativet och bemötandet var vänligt och trevligt. Ni gav en bra påminnelse att jag bör förbättra mig ytterligare för klimatet och miljöns skull, vilket jag lovar att göra. Vänliga hälsningar.” Så fint!!! Och ett bevis på en lyckad demonstration, och vikten av ickevåldsam civil olydnad och direkt aktion!

Image may contain: text

Och det är inte bara aktivister som engagerar sig i Extinction Rebellion. 100 akademiker, politiker och författare från hela världen har signerat ett öppet brev som visar sitt stöd för Extinction Rebellion, och hur akut läget är:

“We further call on concerned global citizens to rise up and organise against current complacency in their particular contexts, including indigenous people’s rights advocacy, decolonisation and reparatory justice – so joining the global movement that’s now rebelling against extinction (eg Extinction Rebellion in the UK).

We must collectively do whatever’s necessary non-violently, to persuade politicians and business leaders to relinquish their complacency and denial. Their “business as usual” is no longer an option. Global citizens will no longer put up with this failure of our planetary duty.”

A to the men!

Greta säger det också. Hon är min idol:

“So we have not come here to beg the world leaders to care for our future. They have ignored us in the past and they will ignore us again. We have come here to let them know that change is coming whether they like it or not. The people will rise to the challenge. And since our leaders are behaving like children, we will have to take the responsibility they should have taken long ago.”

Vänner, klimatet kan inte vänta.

Antifa SWEAT queer rave

Sunday, November 4th, 2018

Var på “Antifa fitness SWEAT” klubb igår, en underground-klubb i Malmö. Kul att få testa på Malmös underground-uteliv också 🙂 Mycket fint folk och mysig klubb i ett industriområde som påminde om Ringön i Gbgay där det också hålls en massa svartfester. Fast till skillnad från många svartfester som numera tjänas enorma summor pengar på med höga inträden (minst 200 kr) och en hel apparat bakom, så var detta en solidaritetsfest där pengarna gick till hbtq-flyktingar.

Innan vi promenerade till klubben var vi ett gäng hos Matilda som bor i Malmö och käkade mat som hon lagat – glutenfri och vegansk, så jävla gullig!! <3

“A QUEER ANTIFASCIST MASH-UP-PEPP-PARTY
brought to you by a group of free agents & SWEAT Queer Rave Collective, with support from ØKA.

In times of political depression it is easy to get hopeless. But now, more than ever, we need our collective energy to fight fascism all that we can, in every way possible. Therefore, as queer antifascists and anarchists, we wanna get together to start build up that energy and that momentum. THE TIME IS NOW.”

…stod det på eventet. Jag ba: YASS! Sounds good. Här är jag och Jodie när vi tror att Ryan fotar oss, men tydligen blev det en liten film. Matilda och Sara var med också på klubben, men de andra gick hem. Träffade även Gabbe som kommit ner enda från Gbgay, den var inte den enda gbg-queer:en jag såg/träffade 🙂

Dock när jag skulle hem så fuckade Skånetrafiken upp och ställde in alla tåg från Triangeln av oklar anledning så gick säkert 8 km igår i en rasande takt för att hinna med sista tåget från centralen istället. Hann iaf, phiew.

Det var allt för nu hejdå (: