I onsdags morse började jag känna mig lite snuvig. Tänkte dock inte mer på det, förrän jag på kvällen insåg att jag ju snorat nu en hel dag, och att om det inte är bättre imorgon måste jag nog ta ett corona-test. Så på torsdagen vaknade jag upp, fortfarande snuvig. Inga andra symptom dock, men med de skärpta reglerna samma dag kändes det verkligen som att jag måste vara på säkra sidan – och jag ringde också vårdcentralen som sa att jag skulle boka test. Först hittade jag inga lediga test-tider förrän på fredagen, men sedan kollade jag vårdcentraler i hela Göteborg och Gamlestan hade en tid över på eftermiddagen. Tjohoo! Cyklade dit och tog mitt test. Som för övrigt var HEMSKT. En tops långt långt ner i svalget så att kräkreflexerna vaknar (tur det var längesedan jag ätit!), sedan en tops långt långt upp i näsan så att tårarna sprutar och jag hade tvångstanke att om jag stöter huvudet neråt/framåt nu kommer topsen åka rakt upp i hjärnan. Sedan spotta i kopp, med spott som var alldeles slemmigt efter luftgångarnas hårda treatment alldeles nyss. Men sjuksköterskan var bedårande och jag kände sådan ENORM tacksamhet till Sveriges välfärdssystem, och till alla underbetalda sjuksköterskor och undersköterskor som kämpar på i pandemin. Kände sådan VÄRME för er, TACK hörrni. Ni är bäst och ni bär världen på era axlar just nu.
Anyway, när en tagit corona-test räknas en som smittad until proven wrong. Så det var bara att börja karantäna där på torsdag-eftermiddagen. Ställde in planer på att träffa Mim och Popp och har varit hemma sedan dess, får nog besked på måndag eller tisdag. Men just nu (lördag kväll) är det faktiskt bättre och efter två dagar av konstant rinnande näsa är det mycket bättre nu. Men jag måste ändå stanna inne ifall jag nu skulle vara smittad (men det tror jag verkligen inte). Men idag tog jag faktiskt cykeln till Hisingsparken för att njuta lite av solen, på långt avstånd från alla andra såklart.
Tog mitt pick och pack och gick omkring lite på måfå i två timmar och njöt av fint väder och att löven inte ramlat av ännu. Denna hösten har gått så sjukt fort för mig, men ännu är löven kvar och färgerna är så vackra.
Sen slog jag läger med ett träd som ryggstöd och hällde hett termos-vatten på en kåsa med nudlar, som fick bli lunch. Med varmt te och choklad som efterrätt. Njut!
Satt och läste i nån timme innan jag började bli kall/rastlös. Läser just nu Wild Swans: Three daughters of China som är en som en roman, fast den berättar en sann historia om tre generationer kvinnor – den första vars fötter bands, den andra som växer upp under Kommunistiska Revolutionen, och den tredje – bokens författare – som indoktrineras i Maos Kina och så småningom börjar ifrågasätta det. Så intressant bok och jag lär mig så mycket, om Kinas historia framför allt. Rekommenderar starkt!
