Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Month: October 2020

Hisingsparken, corona-test och Mao:s Kina

I onsdags morse började jag känna mig lite snuvig. Tänkte dock inte mer på det, förrän jag på kvällen insåg att jag ju snorat nu en hel dag, och att om det inte är bättre imorgon måste jag nog ta ett corona-test. Så på torsdagen vaknade jag upp, fortfarande snuvig. Inga andra symptom dock, men med de skärpta reglerna samma dag kändes det verkligen som att jag måste vara på säkra sidan – och jag ringde också vårdcentralen som sa att jag skulle boka test. Först hittade jag inga lediga test-tider förrän på fredagen, men sedan kollade jag vårdcentraler i hela Göteborg och Gamlestan hade en tid över på eftermiddagen. Tjohoo! Cyklade dit och tog mitt test. Som för övrigt var HEMSKT. En tops långt långt ner i svalget så att kräkreflexerna vaknar (tur det var längesedan jag ätit!), sedan en tops långt långt upp i näsan så att tårarna sprutar och jag hade tvångstanke att om jag stöter huvudet neråt/framåt nu kommer topsen åka rakt upp i hjärnan. Sedan spotta i kopp, med spott som var alldeles slemmigt efter luftgångarnas hårda treatment alldeles nyss. Men sjuksköterskan var bedårande och jag kände sådan ENORM tacksamhet till Sveriges välfärdssystem, och till alla underbetalda sjuksköterskor och undersköterskor som kämpar på i pandemin. Kände sådan VÄRME för er, TACK hörrni. Ni är bäst och ni bär världen på era axlar just nu.

sjuk tjej

Anyway, när en tagit corona-test räknas en som smittad until proven wrong. Så det var bara att börja karantäna där på torsdag-eftermiddagen. Ställde in planer på att träffa Mim och Popp och har varit hemma sedan dess, får nog besked på måndag eller tisdag. Men just nu (lördag kväll) är det faktiskt bättre och efter två dagar av konstant rinnande näsa är det mycket bättre nu. Men jag måste ändå stanna inne ifall jag nu skulle vara smittad (men det tror jag verkligen inte). Men idag tog jag faktiskt cykeln till Hisingsparken för att njuta lite av solen, på långt avstånd från alla andra såklart.

Tog mitt pick och pack och gick omkring lite på måfå i två timmar och njöt av fint väder och att löven inte ramlat av ännu. Denna hösten har gått så sjukt fort för mig, men ännu är löven kvar och färgerna är så vackra.

Sen slog jag läger med ett träd som ryggstöd och hällde hett termos-vatten på en kåsa med nudlar, som fick bli lunch. Med varmt te och choklad som efterrätt. Njut!

Satt och läste i nån timme innan jag började bli kall/rastlös. Läser just nu Wild Swans: Three daughters of China som är en som en roman, fast den berättar en sann historia om tre generationer kvinnor – den första vars fötter bands, den andra som växer upp under Kommunistiska Revolutionen, och den tredje – bokens författare – som indoktrineras i Maos Kina och så småningom börjar ifrågasätta det. intressant bok och jag lär mig så mycket, om Kinas historia framför allt. Rekommenderar starkt!

På väg till Lund igen

Wow sicken pärs jag hade innan jag satte mig på tåget för en snabbvisit i Lund igen! Hyperstress i mikro-format för det var så kort, but still!! Ok så bakgrund: Paulina blev sjuk i fredags men pga helg kunde hon ej ta coronatest förrän i måndags och därför ställde jg in mig på att inte kunna åka dit idag ifall vi ej skulle hinna få resultat eller det var positivt :'( men hon fick tillbaka negativt provsvar imorse yay!! Så helt plötsligt kunde jag ställa in mig på att åka!! Allt var färdigpackat och jag var ~on fleak~ (en vill ju va sitt bästa när en ska träffa sin lover) och typ en halvtimme innan jag tänkt lämna lgh går jag ner för att boka en tvättid till när jag kommer hem på lördag. Låser lägenhetsdörren ifall att och vad tror du händer? Nyckeln fastnar i källardörren! Jag bah NOOOO. Men ok, den gick ju loss sist. Men med stigande stress när jag inser att jag ej får loss den börjar jag inse att FUCK kanske inte kommer komma väg till Lund ändå (alla mina grejer är ju inlåsta i lgh och tänk on jag måste ringa låssmed – FUCK har ju inte ens telefonen med mig – och tåget går om mindre än en timme och vilket jävla antiklimax what to doooo ?).

Ok bestämmer mig för att knacka på första bästa granne för att låna telefon och ringa fastighetsägaren Ivar Kjellberg – som ej svarar. Efter lite misslyckade samtal och minuter som går säger grannen att de har ju kontor runt hörnet! Okej, småspringer dit – visar sig att de flyttat till Vågmästaregatan 2. Fattar ju att det är i närheten men är under tidspress och har ingen telefonkarta att guida mig. Stoppar inte mindre än fyra personer för att be dem Google Maps:a åt mig – den första skickade mig fel, den andra hade tydligen ingen telefon med sig, den tredje trodde nog jag skulle råna henne för hon sa högst oövertygande att hon inte hade telefon med sig (går folk ens ut utan telefon nuförtiden!?) och först den fjärde skickade mig till rätt gata.

Hittar fastighetskontoret – som är låst (pga lunchtid) men ser tre killar ~30 i arbetskläder där inne. Skattar min lyckliga stjärna att jag klätt upp mig för Paulina – har t.o.m. eyeliner – och tillsammans med det faktum att jag bara har en tunn tight tröja på mig hahaha pga allt annat är ju inlåst i lgh – så kopplar på min Kvinnliga Charm™ och knackar desperately och de öppnar och jag hasplar ur mig att jag befinner mig i KRIS för mitt tåg går om typ 45 min och min nyckel har fastnat i källardörren och min lgh e låst!! Och att det “kanske har att göra med mina svaga nypor men nyckeln går verkligen inte att få ut och jag behöver veeeeeerkligem hjälp ASAP”. Dom ba: “inga problem vi löser nog det”.

Så fastighetsskötare Anton (japp kommer till varför jag nu vet vad fastighetsskötaren heter) följer med mig (jag tänker inom mig kaaaaan vi inte gå snabbareee) och hans nyckel låser upp lägenheten – phieeeew. Tåget går om 40 min – kommer hinna i god tid. Han får även ut nyckeln från källardörren på en sekund (asså wtf? Jag testade allt knixande jag med ju) och säger att det är just min nyckel det är fel på och att jag ska göra en felanmälan på nyckeln och hälsa att Anton har sagt att den ska göras om. Tackar så mycket för den snabba hjälpen, hinner boka min tvättid SAMT vara i god tid både till 17-bussen och tåget, där jag nu sitter sedan nån timme tillbaka på väg till Lund. Sicken pärs som sagt, men allt löste ju sig haha.

Ser förresten typ precis ut som jag gjorde för ett och ett halvt år sen. Kolla denna selfie från februari 2018:

Canvas & cava

I tisdags var jag på konceptet “canvas & cava” – köp en flaska vin och få en canvas och färger. Jag, Mim och Jenny (och två av Jennys kompisar som behövde gå efter ett tag) målade en tavla med temat – förstås – “vin” haha. Vill göra detta igen!!

Leaving Lund with a light heart

Jag sitter i detta nu på tåget på väg hem till Göteborg från Lund. För mer än två veckor sedan (den första oktober för att vara exakt) flyttade jag in i mitt nya place – en trea i Kville tillsammans med en gammal bekant från West Pride – men jag hann bara vara där i en natt innan jag styrde kosan till Lund. Och där har jag varit i 8 underbara dagar. Det var verkligen behövligt – Paulina var ju borta i Belgien i fem veckor, och sedan var vi i Uppsala i en vecka men ständigt omgiven av andra utan att riktigt få någon kvalitetstid bara vi. Vi behövde verkligen reconnect:a och hänga bara med varandra, och det har vi verkligen gjort de senaste dagarna. Det har varit så underbart. Det känns som jag är i en kärleksbubbla, och jag lämnar Lund med ett lätt hjärta.

Förra lördagen var jag ganska ledsen, för vi hade haft en så himla fin dag och det hade varit så underbart att få ses igen, och sorgen över att våra dagar känns räknade kom över mig som ett knytnävsslag. Jag kunde inte riktigt komma ur de negativa känslorna som sa mig: what’s the point? Postpone:ar jag bara ett heartbreak till senare snarare än förr? Hur ska vi någonsin, realistiskt, kunna fortsätta vara tillsammans?

Men sånt vet en ju aldrig. En kan faktiskt aldrig veta. Och just nu funkar det, just nu bor hon i Lund och jag i Göteborg och jag är så så kär. Vi båda vill det här och jag älskar henne. <3 Till våren kommer hon med största sannolikhet vara i Berlin, och den distansen är ju längre så vi kommer inte kunna ses lika ofta, men det är ändå samma kontinent och från Köpenhamn tar bussen drygt 9 timmar (från Gbg ca 13-15). Det går att göra på en dag – åka tidigt och komma dit på kvällen. Och jag är grundad och vet så väl hur jag vill bo i framtiden: i skogen, i ett hus, någonstans inte för långt bort från Göteborg, gärna tillsammans med ett knippe vänner. Kanske finns Paulina med i den bilden – jag hoppas – och kanske inte, men sånt går ju inte att planera. Vi får se. En sak i taget. Och just nu lämnar jag Lund med ett lätt hjärta. Te amo te amo te amo

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén