Posts Tagged ‘litteratur’

Semestrar loss

Wednesday, July 6th, 2016

Har semestrat så hårt nu här under mina dagar i Stockholm, lyckades ju pricka in finaste vädret ever på min lediga vecka, till exempel såhär:

Skärmbildfrån2016-07-06194350

 

Eller såhär:

webcam-toy-foto10

webcam-toy-foto11

 

Mhmmmm. Semestrar järnet som sagt, med sol och bad på Reimers, lite shopping, häng med Thomas, Erik och Johan (tills de åkte igår eftermiddag då vill säga, nu är jag ensam men imorgon kommer Sebbe tjoho!), god mat och ett glas rött på det. Har hunnit med att läsa ut tre böcker (pga semester <3), så tänkte skriva ett par ord om dem.

Alltings början – Karolina Ramqvist (2012)

13041292_O_1

Det är Stockholm, 90-tal, och Saga som nyss börjat gymnasiet försöker leva så feministiskt som hennes konstnärsmamma lärt henne; “ta för sig”; men det är svårt i praktiken när en kärar ner sig i en man som bara vill ligga med en efter klockan tre på natten. En feministisk bok om tonårstjejer och deras tankar om pojkar och män. Kul med all Stockholmskuriosa, feministiska referenser och 90-talsiakttagelser, bra språk, men en blir lite trött på storyn till slut. Ändå läsvärd.

Alkemisten – Paulo Coelho (1988)

61641_xl

En klassisker som jag läste på inrådan av Sebbe och Popp som tyckte om den mycket, men jag är inte så imponerad. Det är en symbolisk/ metaforisk saga som egentligen handlar om hur en kan se på livet, kärleken, rikedomar mm, men jag hade svårt att se beyond det fattiga språket (som visserligen är en översättning från portugisiska), att det var just en saga samt bristen på genustänk och representation (endast två kvinnor nämndes, och det i egenskap av vackra objekt för mäns trånande). Flera fina tankar om livet i alla fall, men den föll mig inte riktigt i smaken även om jag förstår att andra kan ta den till sig mycket bättre, och en kan ändå lära sig mycket av den om en som sagt ser förbi dess brister, men det är svårt att ta av sig genusglasögon när en en gång har satt på sig dem, och jag hoppade direkt från Alltings början till Alkemisten vilket gjorde att det enkla språket blev extra tydligt.

Det är något som inte stämmer – Martina Haag (2015)

det-ar-nagot-som-inte-stammer

En rå, brutalärlig men vacker bok om när kärleken tar slut hos den ena, och den andra blir bedragen om och om igen, och försöker att lappa ihop en trasig familj. Försöker överleva fastän en egentligen dött. Baserad på Martina och Erik Haags verkliga skiljsmässa; referenser till Historiätarna och Lotta Lundgren är med fast med andra namn; så den är extremt utlämnande (och lite hämndlysten). Gillar ju inte direkt Erik Haag efter att ha läst denna. Men hur som helst en otroligt bra, sorglig och ärlig bok som jag streckläste på ett par timmar för den var så bra. Rekommenderar!

Vek förresten ett hundöra vid detta stycke, som jag tyckte var fint, och nog väldigt talande om en själv varit med om en separation:

Det är den vackraste sommaren någonsin och jag vill bara att den ska vara över. Jag vill bara att dagarna ska gå. Jag kan inte alltid känna såhär. Det klarar jag inte. Jag överlever inte det. Bläddrar fram till januari i almanackan och skriver: Nu måste jag må lite bättre. Det är om ett halvår. Jag ska bara ta mig igenom dessa sex månader, sen måste jag må på ett annat sätt.

Han kommer att ändra sig, bara det går tillräckligt lång tid. Jag skriver upp varje kvart på ett papper på morgonen och så stryker jag över den när den har passerat. Sen skriver jag upp nästa klockslag och väntar på att få stryka över det. Jag väntar ut livet. En kvart i taget. 
6.15
6.30
6.45
7.00

//ALiCE med ICE

Två favoritböcker

Friday, November 13th, 2015

I höst har jag, utöver allt vanligt tragglande av kurslitteratur (seriöst en läser så jäkla mycket??? Kan ta mig igenom 100 sidor på en dag om jag är riktigt riktigt effektiv), så har jag även hunnit med att läsa två skönlitterära böcker. Två böcker som jag fått rekommenderade av Carro respektive min mentorsungdom Klara; de har lånat mig deras absoluta favoritböcker! Och jag förstår att båda är favoritböcker. Jag börjar med den första jag läste, nämligen Carros favoritbok of all times Tunna väggar av Anna Borgeryd (2013).

Tunna väggar (2013) är en streckläsningsroman, som jag blev så jävla irriterad på när jag läste, haha. Jag blev så arg på att karaktärerna inte bara pratade med varandra, what’s the problem liksom? En sån där kärlekshistoria där allt snurras till och blir fel i brist på kommunikation. Men det gör den också extremt spännande; en måste bara få veta hur det slutar. Någonstans vet en dock att det kommer sluta bra, så på ett sätt är den lite förutsägbar, men ändå väldigt läsvärd. Huvudkaraktärerna är Vera, utbildad sjuksköterska som arbetat i fält djupt in i Sydamerikas berg och skogar, och där dragit på sig en knäskada, varför hon nu är tillbaka i Sverige. I Umeå, där boken utspelar sig, börjar hon läsa en ekonomikurs för att försöka förstå sig på samhället och varför det är som det är. Sen har vi Peter, en överklasskille vars pappa äger ett stort företag med enormt kapital och omsättning, och som avverkar tjejer på löpande band. Och ja ni förstår ju, dessa två kommer så småningom bli kära, klyschigt värre. Och visst är det lite klyschigt, och utan samhällskritiken, den levande och verklighetsförankrade beskrivningen av studentlivet i Umeå och inbakade statsvetenskapliga teorier, hade boken kanske blivit lite väl klyschig. Men tack vare hög igenkänningsfaktor i studentlivet känns boken väldigt levande och den trassliga kärlekshistorian blir spännande! Jag tyckte allt som allt boken var bra och läsvärd.

Jag ger dig solen (2014) av Jandy Nelson (med originaltitel I give you the sun) är alltså min mentorselev Klaras favoritbok. Och jäklar, jag är imponerad av hennes bokpreferenser, för det här är en sjukt bra bok. Och väldigt väldigt speciell. Men jag älskade språket. Såna här böcker tycker jag är roliga att läsa, när språket i sig är vackert och inte bara själva historian som språket berättar. Dessutom älskar jag titeln, väldigt vacker och när en läst boken förstår en hur välpassande titeln är. Boken handlar i alla fall om Noah och Jude, ett tvillingpar olika som natt och dag. Noah är tystlåten, sluten, blyg och i andras ögon konstig, Jude är utåtagerande, tänjer gränser och i andras ögon cool. Båda har konstnärsdrömmar och tävlar om sin mammas uppmärksamhet. Tills en dag då världen stannar när en tragedi inträffar. Tre år senare pratar de inte med varandra och Jude har blivit en hypokondrisk ensamvarg, och Noah har slutat måla. Jude försöker ställa allt som gått fel till rätta vilket sammanför henne med en excentrisk skulptör och en engelsk kille vilket så småningom vänder uppochner på livet igen. Jag vill inte säga för mycket, men när en väl kommer in i boken är den fantastiskt spännande och framför allt vacker. Om himlastormande kärlek helt enkelt. Oförutsägbar, spännande och vacker bok som jag verkligen tyckte om! Här kommer ett vackert citat från boken, ur ett brev som Jude hittar hos den excentriske skulptören:

Älskade.
Jag har blivit galen. Jag kan varken äta eller dricka, för då skulle jag förlora smaken av dig i min mun, vill inteöppna ögonen om jag inte får se dig, vill inte andas någon luft som inte du har andats, som inte har varit inne i din kropp, djupt inuti din vackra kropp. Jag måste

Läs dem båda!

//ALiCE med ICE

 

C-uppsats, svartvitt och Taikon

Tuesday, October 13th, 2015

At the moment: här sitter jag vid köksbordet i lägenheten i Gårda där jag bor just nu, och försöker fila på problemformulering inför C-uppsatsen. Jag går metodkursen just nu (övermättad på epistemologi, ontologi och metodologi) och sista tentan är ett flersidigt PM som grund för C-uppsatsen, som jag då skriver i vår (lite konstigt upplägg, men det beror på att vi skall ha projektledningskurs och fältkurs i Vietnam däremellan). Tror att jag efter mycket om och men kommit fram till att jag vill skriva om veganism och feminism, om sambandet, och varför det finns ett samband och hur det påverkar. Intressant ämne ändå!

wpid-wp-1444726170326.jpg

Igår bjöd jag Carro på bio, och vi lyckades matcha utan att ha kommit överens om det? Jäkligt skillat ändå. Svartvitrandigt is the shit.

wpid-snapchat-7713900920524224145.jpg

Vi såg Taikon på Hagabion! Jag blev sugen på att se den när jag och pappa var och såg Dheepan på Götabion häromveckan. Taikon handlar om Katarina Taikon, som kämpade för romernas rättigheter i Sverige på 60-talet, men som aldrig riktigt fick gensvar trots sin retoriska skicklighet. Till slut sa hon att om vi skall få till förändring, måste vi vända oss till barnen. Och det var då hon började skriva Katitzi-böckerna. Jag läste dem när jag var liten kommer jag ihåg, mamma gav dem till mig och sa att jag skulle läsa dem, och jag minns att jag tyckte de var bra! Även dokumentären var bra, kanske inte som DN skriver i klass med t.ex. Searching for Sugarman, men fortfarande mycket sevärd, tankeväckande och vemodig och full med arkivbilder från 60-talets Stockholm. Också väldigt i tiden med tanke på romers situation idag, och den allt mer ökande antiziganismen och föraktet för romer. Här är DN:s recension (en 3:a), SvD:s (en 5:a) och GP:s (en 4:a)

//ALiCE med ICE