Tag: Paulina S

BERLIN

Förra veckan var jag i Berlin med Extinction Rebellion. Jag åkte på söndag kväll från Lund, tog nattbussen tillsammans med Lisa, och på måndag-morgonen var vi framme i denna underbara stad.

Vi tog oss till Ronja, hon har figurerat här i bloggen innan, t.ex. när jag var på Skogsfesten, som bodde ungefär på andra sidan stan (nordöstra) från ZOB-stationen (västra) där alla Flixbussar stannar. Jag mindes var tunnelbanan låg i förhållande till stationen sedan tidigare vistelse i Berlin, kände mig mycket stolt! 🙂

Innan vi kom hem till Ronja så stannade vi på Denns, en bio-supermarket som även finns i Österrike (en sådan låg utanför där mamma bodde) och köpte med oss massa frukostmat. Nadja, som hae anlänt redan kvällen innan, öppnade för oss och så avnjöt vi frulle tillsammans med henne. Var rätt trötta och slitna, men nu var det dags att ge sig ut på barrikaderna!

Så det gjorde vi.

Målet var Siegessäule (typ segermonumentet) som står i mitten av Großer Stern, en eeeenooooorm fem-vägs-rondell i Tiegarten-parken i centrala Berlin. Där hade nämligen XR blockerat sedan tiiiidig morgon på måndagen (tror fösta rebellerna var där vid 02/03 redan).

Här har vi segermonumentet, omringat av fredliga XR-aktivister!

Vi letade efter Robin, Erik och Anthony som hade anlänt redan på lördagen och varit med på aktionsträningar och citizens’ assemblies etc innan själva aktionsveckan inleddes på måndagen. Vi hittade till vårt camp! Fatta att där vi sitter på den här bilden brukar det annars vara 4-filig väg full av bilar på väg in eller ut ur denna enorma rondell.

Här ovan syns Lisa (liggande), hon går i min klass och är från Tyskland. Och så Robin till vänster, som också går i LUMES fast började i år, han är från Tyskland/Frankrike. Och så Erik, från Göteboooorg. Han läser juridik. 🙂

Just det, Paulina anlände ju även på måndag morgonen, precis som jag och Lisa. Hon fick agera min och Lisas huvudkudde. Viktigt att vara bekväm i blockad 🙂

Jag och Erik och Paulina tog en promenad runt rondellen för att lyssna på tal. Det enda vi förstod var “blockad” haha (det var på tyska). Men här ser ni hur enorm rondellen är, med så många filer. Fatta att vi blockerade hela den fredligt i över 50 timmar!!! 😀

När solen började gå ner blev det såklart kyligt. Då körde vi igång en omgång Ninja-leken, och det var så otroligt kul och beroendeframkallande och fint eftersom folk blev inspirerade och ville vara med hela tiden. Mycket bra sätt att hålla sig varm och positiv i blockad 🙂

Framåt sju-tiden var våra krafter dock slut och vi började dra oss hemåt. Fast vi tog vägen förbi Potsdamer Platz, där en annan blockad ägde rum samtidigt. Samtidigt stannade folk vid Siegässeule över natten för att hålla blockaden. Mycket tappra rebeller!!!

På Potsdamer platz var det riktigt bra stämning. Där kändes det på något sätt tydligare att vi blockerade något – för i rondellen så hade polisen spärrat av alla vägar in till rondellen någon kilometer bort, så det kom aldrig några bilar eftersom polisen styrde om all trafik. Så det kändes mest som att ha en enorm picknick med massa performance och dans och sång och sånt. Men på Potsdamer platz så var trafiken mycket närmare, så en kunde se och känna hur den allmänna ordningen blev disrupted på ett annat sätt. Dessutom var det lite feststämning där eftersom det nu var kväll och det var DJ:s där.

Riktigt mäktigt. Potsdamer platz-blockaden hölls långt in på natten, fram till tidig morgon på tisdagen då polisen började avlägsna aktivister. De fick använda lyftkranar och gud vet allt, eftersom XR hade placerat små hus och sånt på vägen haha.

Själva stupade vi i säng efter middagen som jag och Paulina hade fixat på måndagskvällen (tacos!), trötta efter bussresor och en hel dags blockerande. På tisdagen vaknade vi till ett gråare och regnigare väder tyvärr, men ut på barrikaderna igen skulle vi. Har dock tyvärr inte lika mycket bilder från tisdagen. Eftersom Potsdamer platz inte längre var blockerad återvände vi till Siegässeule, som flera rebeller hållit över natten (imponerande). Tydligen hade polisen vid flera tillfällen hotat om att avlägsna och bryta blockaden, men inget hade hänt. För att hålla humöret uppe i regnet blev det mycket dans till samba-trummor och DJ:s. Vi deltog även i en swarming-aktion, dvs att en grupp aktivister avlägsnar sig från main-blockaden och gör aktioner autonomt någon annanstans. Vi blockerade en väg i korta intervall (bara ett par minuter) en bit från parken, och sjöng sånger för bilisterna haha. Det var den här vi sjöng –>

Mycket catchy! Sen när vi kom tillbaka till main-blockaden vid Siegässeule så hade polisen blivit lite mindre tålmodig. De hade börjat avlägsna folk från två av de fem vägarna in i rondellen för att öppna upp så att lite biltrafik kunde passera. Den nordiska falangen, som blockerade en egen väg, steppade alltså upp sitt blockad-game.

På bilden här ovan ser en i bakgrunden alla polis-vansen och hur de börjat avlägsna folk från blockaden där borta. Nästa blockad, som alltså var den nordiska och som syns i förgrunden, började då sjunga tillsammans för att de-eskalera situationen. Det var väldigt fint att bevittna. Sedan satte sig folk på vägen för att visa att vi tänker inte flytta på oss. De flesta Lunda-rebeller var med i sitt-blockaden, men jag, Anthony, Nadja och Milena (som hade anlänt på morgonen) skippade detta av olika anledningar, så vi tog hand om folks telefoner ifall det skulle bli tal om arrestering. Anthony har inget europeiskt medborgarskap, och ville inte gamble:a med sin rätt att vara i EU och studera, och jag, ja jag är livrädd för poliser och närkontakt med dem haha, så därför valde jag att inte delta i sittblockaden. Jag är traumatiserad från en annan aktion jag deltog i för typ två år sedan, då några ungdomar skulle utvisas till Afghanistan och vi försökte stoppa bussen som skulle köra dem från förvaret till flygplatsen. Då satt vi i kedja, dvs armkrok, för att hindra bussen från att åka. Det var fredligt, men i lagens namn läknas att sitta i kedja som icke-fredligt. Det var det mest konfrontativa jag deltagit i hittills, och polisen var så sjukt brutala då. För att få en att flytta på sig så tog de ett extremt smärtsamt handgrepp som böjer på handleden så att det känns som den ska brytas, och ja, då är du tvungen att göra som polisen säger. Jag hade ont i flera dagar efteråt. Det var många som fick väldigt ont, och många som fick panikångest på plats, både av polisens repression men också av hela situationen, att se hur dessa tonåringar tvingades in i en buss på väg till sin död och inse hur maktlös en är. Så ja. Traumatiserad från den händelsen undviker jag helst närkontakt med polisen och satt alltså bredvid blockaden tillsammans med Anthony och dokumenterade istället 🙂

Blockaden hölls hela resten av dagen, även om två av de fem vägarna öppnats upp, och vi stannade till sent och dansade och umgicks innan det var dags att gå hem och vila upp sig.

På onsdagen, dagen för hemfärd, vaknade jag sjuk. Vår buss gick vid 13.45 men jag stannade hemma på morgonen och vilade. Hade lite feber. Och nu, väl hemma i Lund igen, har jag gått igenom följande faser av sjuk: ont i halsen, hosta, heshet, tappat rösten. Är fortfarande på dag tre av sista fasen. Tappade rösten i söndags (var väldigt hes i lördags) och kan inte mer än viska fortfarande. Har aldrig hänt förut. Väldigt märklig upplevelse att inte kunna prata. Hoppas verkligen jag får tillbaka rösten snart. Häller i mig te med honung känns det som.

I Berlin fortsatte blockaderna hela resten av veckan, och vissa affinity-groups håller nog fortfarande på. Tusentals personer deltog, och sju stora, strategiska mål blockerades vid olika tillfällen under veckan. Dessutom genomfördes en mängd små blockader och andra aktioner autonomt.

Det är fantastiskt att vara en del av detta.

Tag: Paulina S

  • BERLIN

    Förra veckan var jag i Berlin med Extinction Rebellion. Jag åkte på söndag kväll från Lund, tog nattbussen tillsammans med Lisa, och på måndag-morgonen var vi framme i denna underbara stad.

    Vi tog oss till Ronja, hon har figurerat här i bloggen innan, t.ex. när jag var på Skogsfesten, som bodde ungefär på andra sidan stan (nordöstra) från ZOB-stationen (västra) där alla Flixbussar stannar. Jag mindes var tunnelbanan låg i förhållande till stationen sedan tidigare vistelse i Berlin, kände mig mycket stolt! 🙂

    Innan vi kom hem till Ronja så stannade vi på Denns, en bio-supermarket som även finns i Österrike (en sådan låg utanför där mamma bodde) och köpte med oss massa frukostmat. Nadja, som hae anlänt redan kvällen innan, öppnade för oss och så avnjöt vi frulle tillsammans med henne. Var rätt trötta och slitna, men nu var det dags att ge sig ut på barrikaderna!

    Så det gjorde vi.

    Målet var Siegessäule (typ segermonumentet) som står i mitten av Großer Stern, en eeeenooooorm fem-vägs-rondell i Tiegarten-parken i centrala Berlin. Där hade nämligen XR blockerat sedan tiiiidig morgon på måndagen (tror fösta rebellerna var där vid 02/03 redan).

    Här har vi segermonumentet, omringat av fredliga XR-aktivister!

    Vi letade efter Robin, Erik och Anthony som hade anlänt redan på lördagen och varit med på aktionsträningar och citizens’ assemblies etc innan själva aktionsveckan inleddes på måndagen. Vi hittade till vårt camp! Fatta att där vi sitter på den här bilden brukar det annars vara 4-filig väg full av bilar på väg in eller ut ur denna enorma rondell.

    Här ovan syns Lisa (liggande), hon går i min klass och är från Tyskland. Och så Robin till vänster, som också går i LUMES fast började i år, han är från Tyskland/Frankrike. Och så Erik, från Göteboooorg. Han läser juridik. 🙂

    Just det, Paulina anlände ju även på måndag morgonen, precis som jag och Lisa. Hon fick agera min och Lisas huvudkudde. Viktigt att vara bekväm i blockad 🙂

    Jag och Erik och Paulina tog en promenad runt rondellen för att lyssna på tal. Det enda vi förstod var “blockad” haha (det var på tyska). Men här ser ni hur enorm rondellen är, med så många filer. Fatta att vi blockerade hela den fredligt i över 50 timmar!!! 😀

    När solen började gå ner blev det såklart kyligt. Då körde vi igång en omgång Ninja-leken, och det var så otroligt kul och beroendeframkallande och fint eftersom folk blev inspirerade och ville vara med hela tiden. Mycket bra sätt att hålla sig varm och positiv i blockad 🙂

    Framåt sju-tiden var våra krafter dock slut och vi började dra oss hemåt. Fast vi tog vägen förbi Potsdamer Platz, där en annan blockad ägde rum samtidigt. Samtidigt stannade folk vid Siegässeule över natten för att hålla blockaden. Mycket tappra rebeller!!!

    På Potsdamer platz var det riktigt bra stämning. Där kändes det på något sätt tydligare att vi blockerade något – för i rondellen så hade polisen spärrat av alla vägar in till rondellen någon kilometer bort, så det kom aldrig några bilar eftersom polisen styrde om all trafik. Så det kändes mest som att ha en enorm picknick med massa performance och dans och sång och sånt. Men på Potsdamer platz så var trafiken mycket närmare, så en kunde se och känna hur den allmänna ordningen blev disrupted på ett annat sätt. Dessutom var det lite feststämning där eftersom det nu var kväll och det var DJ:s där.

    Riktigt mäktigt. Potsdamer platz-blockaden hölls långt in på natten, fram till tidig morgon på tisdagen då polisen började avlägsna aktivister. De fick använda lyftkranar och gud vet allt, eftersom XR hade placerat små hus och sånt på vägen haha.

    Själva stupade vi i säng efter middagen som jag och Paulina hade fixat på måndagskvällen (tacos!), trötta efter bussresor och en hel dags blockerande. På tisdagen vaknade vi till ett gråare och regnigare väder tyvärr, men ut på barrikaderna igen skulle vi. Har dock tyvärr inte lika mycket bilder från tisdagen. Eftersom Potsdamer platz inte längre var blockerad återvände vi till Siegässeule, som flera rebeller hållit över natten (imponerande). Tydligen hade polisen vid flera tillfällen hotat om att avlägsna och bryta blockaden, men inget hade hänt. För att hålla humöret uppe i regnet blev det mycket dans till samba-trummor och DJ:s. Vi deltog även i en swarming-aktion, dvs att en grupp aktivister avlägsnar sig från main-blockaden och gör aktioner autonomt någon annanstans. Vi blockerade en väg i korta intervall (bara ett par minuter) en bit från parken, och sjöng sånger för bilisterna haha. Det var den här vi sjöng –>

    Mycket catchy! Sen när vi kom tillbaka till main-blockaden vid Siegässeule så hade polisen blivit lite mindre tålmodig. De hade börjat avlägsna folk från två av de fem vägarna in i rondellen för att öppna upp så att lite biltrafik kunde passera. Den nordiska falangen, som blockerade en egen väg, steppade alltså upp sitt blockad-game.

    På bilden här ovan ser en i bakgrunden alla polis-vansen och hur de börjat avlägsna folk från blockaden där borta. Nästa blockad, som alltså var den nordiska och som syns i förgrunden, började då sjunga tillsammans för att de-eskalera situationen. Det var väldigt fint att bevittna. Sedan satte sig folk på vägen för att visa att vi tänker inte flytta på oss. De flesta Lunda-rebeller var med i sitt-blockaden, men jag, Anthony, Nadja och Milena (som hade anlänt på morgonen) skippade detta av olika anledningar, så vi tog hand om folks telefoner ifall det skulle bli tal om arrestering. Anthony har inget europeiskt medborgarskap, och ville inte gamble:a med sin rätt att vara i EU och studera, och jag, ja jag är livrädd för poliser och närkontakt med dem haha, så därför valde jag att inte delta i sittblockaden. Jag är traumatiserad från en annan aktion jag deltog i för typ två år sedan, då några ungdomar skulle utvisas till Afghanistan och vi försökte stoppa bussen som skulle köra dem från förvaret till flygplatsen. Då satt vi i kedja, dvs armkrok, för att hindra bussen från att åka. Det var fredligt, men i lagens namn läknas att sitta i kedja som icke-fredligt. Det var det mest konfrontativa jag deltagit i hittills, och polisen var så sjukt brutala då. För att få en att flytta på sig så tog de ett extremt smärtsamt handgrepp som böjer på handleden så att det känns som den ska brytas, och ja, då är du tvungen att göra som polisen säger. Jag hade ont i flera dagar efteråt. Det var många som fick väldigt ont, och många som fick panikångest på plats, både av polisens repression men också av hela situationen, att se hur dessa tonåringar tvingades in i en buss på väg till sin död och inse hur maktlös en är. Så ja. Traumatiserad från den händelsen undviker jag helst närkontakt med polisen och satt alltså bredvid blockaden tillsammans med Anthony och dokumenterade istället 🙂

    Blockaden hölls hela resten av dagen, även om två av de fem vägarna öppnats upp, och vi stannade till sent och dansade och umgicks innan det var dags att gå hem och vila upp sig.

    På onsdagen, dagen för hemfärd, vaknade jag sjuk. Vår buss gick vid 13.45 men jag stannade hemma på morgonen och vilade. Hade lite feber. Och nu, väl hemma i Lund igen, har jag gått igenom följande faser av sjuk: ont i halsen, hosta, heshet, tappat rösten. Är fortfarande på dag tre av sista fasen. Tappade rösten i söndags (var väldigt hes i lördags) och kan inte mer än viska fortfarande. Har aldrig hänt förut. Väldigt märklig upplevelse att inte kunna prata. Hoppas verkligen jag får tillbaka rösten snart. Häller i mig te med honung känns det som.

    I Berlin fortsatte blockaderna hela resten av veckan, och vissa affinity-groups håller nog fortfarande på. Tusentals personer deltog, och sju stora, strategiska mål blockerades vid olika tillfällen under veckan. Dessutom genomfördes en mängd små blockader och andra aktioner autonomt.

    Det är fantastiskt att vara en del av detta.

    Förra veckan var jag i Berlin med Extinction Rebellion. Jag åkte på söndag kväll från Lund, tog nattbussen tillsammans med Lisa, och på måndag-morgonen var vi framme i denna underbara stad. Vi tog oss till Ronja, hon har figurerat här i bloggen innan, t.ex. när jag var på Skogsfesten, som bodde ungefär på andra sidan…

  • Skogshäng

    Redan i början av veckan bestämde jag och Sebbe oss för att vi skulle gå ut på tur i skogen, eller i alla fall hänga i skogen, till helgen. Så sagt och gjort, igår tog vi vårt pick och pack för att hitta skog – vilket inte är det lättaste om en bor i Lund och vill ha en skog på rimligt avstånd. En måste alltid räkna med en timmes resande, åtminstone om en åker kollektivtrafik eller cyklar (då får en nog räkna med ännu mer resande, om en inte ska till Europas minsta naturreservat dvs Dalby Söderskog som ligger ca en timmes cykelfärd bort).

    Anyhow, vi tog Öresundståget norrut vid elva-tiden och hoppade av i Höör tjugo minuter senare, varifrån vi cyklade med slutdestination Fulltofta som är ett naturområde med leder och sådär. Vi hann dock aldrig komma dit, för vi stannade hela tiden och hittade potentiella skogar haha. Vid tredje stoppet bestämde vi oss för att det var lunchdags, och där hittade vi även lite snabbt även om det var mest soppar. Hittade en enda riktig kantarell, annars var det falska. Skogarna här nere i Skåne är inte som i Bohuslän!!

    Sebbe tänder Trangia-köket och Paulina och David pausar för fotografen heh
    David var extremt fascinerad av Sebbes vackra kåsa i trä!
    Paulina
    David var den första att luta sig tillbaka efter lunchen
    Men Lisa var inte sen att följa efter 🙂
    En liten skalbagge gömde sig i Davids jackärm
    gulliga långa killar i mörkt hår och glasögon va <3
    Lisa flyttade sig till en solig plats
    Och det blev så fint så fint om en fotade i svartvitt
    Hur bara just den där tallen och Lisas lilla spot är upplyst av solen, och sedan ligger skogen mörk och tyst där bakom
    gick loss lite
    Sen ville modellen komma och kolla på resultatet
    Paulina konstruerade en pilbåge till David
    två jag gillar
    Såhär låg vi alla ett tag, i gräset i solen tills den försvann och det var dags att åka hem
    Den enda bilden som togs på mig

    En fin dag i skogen.

    Redan i början av veckan bestämde jag och Sebbe oss för att vi skulle gå ut på tur i skogen, eller i alla fall hänga i skogen, till helgen. Så sagt och gjort, igår tog vi vårt pick och pack för att hitta skog – vilket inte är det lättaste om en bor i Lund…

  • Min 25-årsfest

    En sak jag inte visat är bilder från min 25-årsfest. Så här kommer de!

    Dekoration! Dvs gnuggisar och glitter 🙂 Från vänster: Daisy, Lise, Parren, Anneke, Pola, Wendela & Paulina
    Häng på trädäcket. I ring, klockans håll, med start från Per längst till vänster, sedan Joel, Simone, Marie, Carro, Jodie, Sebbe, Anti och Partyloppan Popp <3 Mest Gbg-häng här, och Jodie!
    Parren, Joel och Marie skrattar uppenbarligen åt nåt kul Jonne nyss sa. Och så Gustav bredvid.
    Carro, Sebbe, Parren och Per
    Joel funderar över vädret. Paco och Anti konverserar 🙂
    Popp, Carro, Sebbe och Parren
    Daisy, Carro, Gustav, Per, Jelte i bakgrunden, och Marie
    Wendela och Matilda till väsnter (Matilda är nog en av få som hängt med sedan mitt förra stora kalas då jag fyllde 21!), Parren och Daisy
    Seb och Lise <3
    Anti, Matilda och Seb <3
    Marie, Paco och Anti
    Jonne, Erik (från XR i Lund) och Angela
    Anneke och Daisy, Carro och Simone, och Gustav 🙂
    Joel, Anneke, Daisy, Carro
    Dansgolv! Tack Simone och Joel som fixade ljudet <3
    Dansdansdans
    Sen blev det inte så mycket fler bilder. Förutom denna som Paco fångade på Paulina.

    En sak jag inte visat är bilder från min 25-årsfest. Så här kommer de!

  • Födelsedagskalas

    I lördags hade jag födelsedagsfest i Spekeröd, som blev sååå lyckad. Projektledare som jag är by heart, hade jag skrivit ut en lapp med allt som behövde fixas, inklusive recept och detaljerade instruktioner haha, så alla som kom dagen innan (Anti och Popp, Simone och Joel, Parren) kunde välja vilken uppgift de ville göra och sen bara sätta igång. Det var perfekt – saker bara hände och ingen behövde fråga mig eftersom all info t.ex. om var dammsugaren fanns eller hur länge tårtbottnen skulle vara i ugnen fanns på pappret hehe. PlanerarN.

    Sen på lördagen så började folk anlända strax efter lunch, några på cykel (som Lise), andra på motorcykel (Erik), flera by foot direkt från Bohusleden (Paco, Ronja, Paulina och Daisy), och några med buss (Jodie, Anneke och Marion) eller med bil (Hisings-kollektiv-gänget). Först hängde vi bara ute vid poolen och minglade medan folk lagade maten de haft med sig, sedan blev det middag (efter att alla listat ut var de skulle sitta vill säga – jag körde bordsplaceringsleken jag kommit på där alla får en beskrivning av personen som sitter bredvid en, så måste en lista ut vem det är och kan först då sätta ut sitt namn – men inte förrän personen bredvid satt ut sitt, så det blir som en kedjereaktion). Middagen var delicious – nybakat foccacia, diverse röror som hummus och vitlöksmajjo, couscous sallad, linssallad, pajer, pasta bolognese etc etc. Mina vänner är sådana bra kockar, really. Efterrätt ställdes också fram sedan – gräddtårta med jordgubbar, cheesecake och glass. Allt 100% veganskt såklart :)))

    Efter middagen flyttade vi bort alla bord från altanen och gjorde om det till dansgolv. Alla hade med sig sina party-attiraljer (tillsammans har framför allt Hisings-kollektiv-gänget en helt fantastisk arsenal av fest-accessoarer): uv-ljus, strob (sån som blinkar i takt till musiken), rökmaskin (dumpstrad från en soptunna!!), laser och snurrande discolampa. Dessutom hade vi två veta högtalare så ni kan ju tänka er att dansgolvet var ON POINT.

    Bastun kom förstås också så småningom igång, liksom häng i lekstugan som jag döpt om till lusthuset för kvällen, haha, där det var chill area med kuddar för den som ville ta det lugnt och komma bort från musiken lite.

    Allt som allt var det en fantastisk fest. Är så nöjd!! <3

    I lördags hade jag födelsedagsfest i Spekeröd, som blev sååå lyckad. Projektledare som jag är by heart, hade jag skrivit ut en lapp med allt som behövde fixas, inklusive recept och detaljerade instruktioner haha, så alla som kom dagen innan (Anti och Popp, Simone och Joel, Parren) kunde välja vilken uppgift de ville göra och…