För länge sedan fick jag första delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell, som jag läste och tyckte mycket om. En fin men sorglig skildring av hur “bögsjukan”, eller hiv/aids-epidemin, under 80-talet skördade många många unga mäns liv. En hyllning till hb(tq)-kampen och de bögarnas historia. I sommar har jag även läst del 2 och 3, för det var ju faktiskt en trilogi vars andra och tredje del jag struntade i att läsa då jag såg TV-serien med samma titel. Men jag måste säga att det faktiskt räcker att läsa del 1. Det känns som del 2 och 3 är ungefär samma bok berättad med andra ord (för redan i första boken får en ju hela storyn serverad; Rasmus kommer dö i aids och Benjamin kommer bli hjärtekrossad när hans älskade dör); del 2 och 3 berättar samma story fast med fokus på andra karaktärer i boken. Dessutom blir jag lite fed up av all böghistoria, sorry to say it. Det är mycket bra att det här når ut genom skönlitteratur, Stonewall-upproret, de första pride-paraderna, hur hiv-positiva diskriminerades något fruktansvärt, och det var ju också bögar som drabbades värst, men det kan bli lite för mycket i tre böcker som säger ungefär samma sak. Med det sagt tycker jag ni skall läsa första boken (men sen räcker det) för den är superbra!

Bildresultat för torka aldrig tårar utan handskar gif