Category: Fjällvandring Idre 17-22/6-2021

  • Grövelsjön 21/6

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    Idag på vår sista vandringsdag åkte vi åter till Grövelsjön. Målet var det så kallade Silverfallet, ett litet vattenfall 4 km från Sjöstugan där vandringen började. Vandringen steg lätt hela vägen upp på Kalfjället men det var fortfarande ganska flackt och lättvandrat. Själva vattenfallet var långtifrån så imponerande som Njupeskärsfallet vi såg igår, men det var nog så fint att få se det forsande vattnet och hur snön fortfarande låg kvar som ett lock över forsen, så rann vattnet liksom under. På väg tillbaka stannade vi vid några raststugor när vi hade drygt 3 km kvar, och fixade lunch på stormköket. Nudlar i Varma koppen-soppa (basilika och tomat samt klar grönsak är vegansk!). Såååå gott som alltid när man käkar mat utomhus 🙂

    Sedan hade Olivia kollat ut en annan väg tillbaka, då leden skulle följa en runda så man slapp gå fram och tillbaka. Vid ett vägskäl visade skylten “Grövelsjön 5” men endast med tillhörande skid-markering, inte vandring. Det var alltså en vinterled och jag varnade att det kan nog bli ganska blött alltså, men å andra sidan, vad är det värsta som kan hända utöver blöta skor (det var ju sista vandringsdagen också)? Mycket blev det väldigt blött. Och sedan ännu blötare. Och ännu mer blött ute på myrmarken. Där vi plötsligt inte längre kunde se nästa markering? Vi bestämde oss för att safe:a och vände tillbaka och gick den ursprungliga leden, samma väg tillbaka. Turen bleb alltså drygt 11 km istället för 8 men det var ju äventyrligt 🙂

    Idag på vår sista vandringsdag åkte vi åter till Grövelsjön. Målet var det så kallade Silverfallet, ett litet vattenfall 4 km från Sjöstugan där vandringen började. Vandringen steg lätt hela vägen upp på Kalfjället men det var fortfarande ganska flackt och lättvandrat. Själva vattenfallet var långtifrån så imponerande som Njupeskärsfallet vi såg igår, men det…

  • Fulufjället och Njupeskärsfallet 20/6

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    Igår (söndag) tog vi bilen söderut eftersom det passade för Gustav och Thomas som sedan skulle vidare tillbaka till Falun, och åkte till Fulufjället som är en av Sveriges nationalparker. Där finns även Sveriges högsta vattenfall med en fri fallhöjd på 70 meter vilket var vårt utflyktsmål! Ca 4 km rundvandring, så det passade vår yngsta medlem i sällskapet. Vägen till fallet gick genom vacker granurskog och myrmark och korsade flera vattendrag och bäckar. Otroligt vackert! Titta bara hur vackert träden speglar sig i i den här tjärnen:

    Jag lärde Gustav att man kan äta de späda granskotten, så han gick och samlade till soppan hela vägen haha, så gullig.

    På vägen korsade vi bland annat en liten fors med hjälp av en bro, där det blev obligatorisk foto-paus. Så otroligt vacker natur! Pristine wilderness.

    Och så kom vi fram till målet för promenaden: Njupeskärsfallet! Så mäktigt. Vädret var redan disigt med hög luftfuktighet, men i ravinen där fallet är är det tydligen alltid hög luftfuktighet och regnmoln. Vi ooh:ade och aah:ade till detta naturens konstverk. Och såhär tidigt på sommaren är det så vackra färger också! Det gröna är liksom limegrönt, för det är så nytt och klorofylligt.

    Gustav hade undrat när vi egentligen skulle laga den där soppan som han plockat granskott till, så på en platå nästan direkt efter fallet sattte vi oss ner för att kirra lunch. Jag värmde på pasta och bolognese (frystorkad vegansk från Blå bandet – bara att addera varmt vatten) på trangiaköket och jävlarrrr vad gott det är att äta varm mat utomhus. Life ändå. På väg tillbaka passerade vi sedan en skog av gammeltallar, med träd på över 500 år. Mäktigt att tänka på hur många årstider och livsöden som passerat dessa träd. När vi kom tillbaka till Naturum och parkeringen vinkade vi av Gustav och Thomas och körde tillbaka till Idre. Klart slut på ännj en fin dag!

    Igår (söndag) tog vi bilen söderut eftersom det passade för Gustav och Thomas som sedan skulle vidare tillbaka till Falun, och åkte till Fulufjället som är en av Sveriges nationalparker. Där finns även Sveriges högsta vattenfall med en fri fallhöjd på 70 meter vilket var vårt utflyktsmål! Ca 4 km rundvandring, så det passade vår…

  • Trollstigen vid Grövelsjön 19/6

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    I fredags kväll anlände Thomas och Gustav till Idre, för att de skulle hänga med oss över helgen. De har ju bara deygt 20 mil från Falun. Så himla roligt att få träffa Gustav igen, som jag inte tror jag träffat sedan 2017 när han var knappt ett år?! Sjukt.

    På lördagen tog vi oss till Grövelsjön, från vilket vi kollat ut en kort vandring på drygt 3 km anpassat för en 4,5-åring 🙂 samt för vädret – lördagens väderprognos såg inte bra ut…. men det hade i allafall ändrats från en prognos på 40 mm regn till typ 10 så det var ju bra! Och vi lyckades faktiskt pricka in ett regnfritt fönster kring lunch (fastän det låg regn i luften) där vi långsamt vandrade Trollstigen från Grövelsjöns fjällstation ner till Sjöstugan precis vid sjön. En vandring som passade utmärkt för Gustav som sprang i för väg för att få syn på alla troll. Väl nere vid Grövelsjön åt vi lunch på Sjöstugan (lagom till regnet började ösa ner) innan vi promenerade tillbaka till bilen under ganska tunga regndroppae. Väl hemma badade vi bastu och käkade redig husmanskostsmiddag: köttbullar, potatis, lingon och brunsås. Jag tror inte Gustav märkte att allt var helt veganskt 😉

    Alltså det har varit såååå mysigt att få hänga med Gustav och lära känna honom lite. Som sagt, träffade honom sist när han var bebis och nu har han ju hunnit bli en liten människa. Och barn i den åldern är så himla roliga att hänga med, de säger så hilarious grejer och i deras värld är allt fortfarande möjligt. Är peppad på att följa med till Astrid Lindgrens värld nu bara för att få ses igen (de ska dit i juli). Och att hälsa på i Falun – Gustav bjöd in mig för att följa med till Lillskogen i Falun, haha, och så sa jag att jamen kanske till hösten? och då sa Gustav att jamen det är ju då jag fyller år! Perfekt, it’s a date.

    I fredags kväll anlände Thomas och Gustav till Idre, för att de skulle hänga med oss över helgen. De har ju bara deygt 20 mil från Falun. Så himla roligt att få träffa Gustav igen, som jag inte tror jag träffat sedan 2017 när han var knappt ett år?! Sjukt. På lördagen tog vi oss…

  • Bestigning av Städjan 18/6-2021

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Igår trotsade vi dimman och regnet och bestämde oss för att bestiga Städjan. Turen skulle vara 3 km upp och 3 km ner, vilket vi tänkte skulle passa efter den långa turen dagen innan. Dock, eftersom det var stigning, skulle turen ta ungefär fyra timmar tur och retur, medan man i vanliga fall vandrar ungefär 3 km i timmen.

    Vi parkerade bilen och började promenera genom urskogen där turen började. Det var fuktigt i luften, småregnigt och dimmigt så man bara såg ett par meter framför sig. Upp, upp, upp gick det genom skogen vilket var ganska jobbigt. Efter ungefär en timme kom vi upp ovanför trädlinjen där stigen fortsatte uppåt genom dimman. Vi såg aldrig toppen vi var på väg emot utan följde bara stigen haha. Som bilden nedan såg det ut hela vägen:

    Sen började stigen stiga ännu mer och det var rejäl lutning uppåt. Riktigt jobbigt och man fick sätta sig ner och vila med jämna mellanrum. Och rätt som det var var vi över kanten och befann oss på kammen mellan Städjans två toppar (berget ser alltså ut som en städja). Tyvärr såg man inte mycket, haha. Men vi satte oss i alla fall på läsidan av berget och käkade lunch – jag värmde på nudlar och bolognese på triangaköket vilket var såååå gott efter den 3 km långa uppförsbacken. Men sen börjsde det så småningom lätta, och plötsligt började vi se lite längre. Vinden tilltog och blåste bort molnen, och snart tittade även solen fram till och med! Sån tur vi hade – när vi väl var uppe på toppen klarnade himlen och vi fick faktiskt se den fantastiska utsikten över Idre fjäll.

    Vi stannade på toppen en stund och njöt av utsikten, innan vi påbörjade nedstigningen igen och hann hem lagom till matchen kl 15 som Olivia och pappa ville se (jag bryr mig tbh inte alls haha). Klart slut på dag 2 i Idre!

    Igår trotsade vi dimman och regnet och bestämde oss för att bestiga Städjan. Turen skulle vara 3 km upp och 3 km ner, vilket vi tänkte skulle passa efter den långa turen dagen innan. Dock, eftersom det var stigning, skulle turen ta ungefär fyra timmar tur och retur, medan man i vanliga fall vandrar ungefär…

  • Nipfjället runt 17/6-2021

    —

    by

    Alice Andrews
    in , ,

    Rapport från fjällen på ingång! Jag befinner mig i Idre sedan två dagar tillnaka tillsammans med m&p och sis. Vi körde upp i onsdags (under en del vånda för egen del – hade FOMO av att missa skolavslutningen med mina nior och en sista kväll med dem och kollegorna. Men well, vi har haft två jättefina dagar på fjället 🙂 Igår var vår första vandringsdag ocn vi slog på stort och gick Nipfjället runt, en ca 17-18 km lång vandring (det stod lite olika på olika ställen på internetz). Nipfjället ligger en tio minuters bilfärd från Idre fjäll så det var smidigt att parkera bilen. Vi parkerade på sommarparkeringen, och på vägen dit åkte man genom den så kallade “Trollvägen” eller “the magic road”. Vi googlade oss fram till att det egentligen är en optisk illusion skapad av avsaknaden av horisontlinje vilket gör att det känns som om bilen rullar uppåt, fastän det egentligen är en svafg nedförsbacke, men på riktigt, det kändes VERKLIGEN som om bilen rullade uppåt. Man frikopplade och släppte gasen och efter nån sekund började bilen literally rulla i uppförsbacke, uppåt (som det kändes). Men det var alltså en illusion. Magiskt hur som helst! 🙂

    Efter den lilla upplevelsen började vi gå. Turen började på kalfjället och var behagligt flack. Man hade utsikt över Städjan som vi besteg idag (18/6), en av fjällens sydligaste toppar som tydligen inspirerade personen som skrev nationalsången?

    Städjan från Nipfjället
    Jag hade min lätta vandringsväska och bar mat och kök och mina egna grejer. Pappa hade jeans och bomullströja hahaha.
    På vissa ställen låg snö kvar. Exotiskt!
    Hela gänget
    Kaffepaus

    Vi tog kaffepaus vid första raststugan innan vi gick vidare och så småningom rundade fjället. På väg tillbaka var det blåsigt och snart kom vi ner nedanför trädlinjen där det var lite myggigt, men inte alls så illa som jag varit med om till exempel när jag och Sebbe vandrade på Kungsleden 2019. Vi hade tänkt att ta lunch vid andra raststugan som skulle ligga precis vid trädgränsen men efter nästan en timmes vandring i skog och stugan fortfarande inte dykt upp accepterade vi faktum att vi lyckats missa den och satte oss helt sonika i blåbärsriset och käkade lunch (det behövdes för moralen haha). Efter lunch steg stigen igen och det blev en ganska tuff backe upp till ovanför trädgränsen igen. När vi kommit ut på fjället och till vägen var det 2,5 km kvar av stigning på grusväg till bilen som jag och Olivia tog själva. 🙂 Jobbigare än vad vi tänkt efter många kilometers vandring i ryggen. Vi avslutade vandringen med att åka ner till en närliggande fjällsjö (iskall!!) där vi doppade oss.

    Jag väntar på de andra som kämpar upp för sista backen haha
    Nydoppade och möra

    Det första pappa gjorde när vi kom hem var att nap:a. Jag hade kunnat göra samma sak haha, var så trött. Men we stayed awake, bastade och gick och la oss tidigt och sov i tio timmar (!). Klart slut på första Idredagen.

    Rapport från fjällen på ingång! Jag befinner mig i Idre sedan två dagar tillnaka tillsammans med m&p och sis. Vi körde upp i onsdags (under en del vånda för egen del – hade FOMO av att missa skolavslutningen med mina nior och en sista kväll med dem och kollegorna. Men well, vi har haft två…