Tag: inte alla män!

Män, det är ni som gör mig rädd att gå på mina gator

On 30 May 2017

Var med om en jobbig incident igår. På Mariaplan håller de just nu på att bygga om, de har stängt av hela vägen åt ena hållet så att en bara kan gå/cykla på en smal grusväg kantat av kravall-staket i några meter. Det är lite trångt att samsas gående och cyklar och egentligen är det kanske bättre att bara leda cykeln, men hittills har det gått bra att bara be den framför flytta sig lite åt sidan så att en kan cykla förbi, så har det varit lugnt. Men inte igår.

Kom alltså cyklande på väg hem från ett möte, och bad mannen framför mig att “Ursäkta, kan jag bara få komma förbi?” varpå han argt svarar “nej det kan du inte” och fortsätter gå bredbent i vägen. Jaha? “Men kan jag inte bara få komma förbi?” frågar jag igen. Han vänder sig om och börjar skrika på mig, “Du får inte cykla här, det står en skylt där borta, du får inte cykla här!”. “Nähä men var skall jag annars cykla då?”, frågar jag, “Vägen är ju avstängd?”. Det svarar han inte på utan fortsätter skrika och jag börjar känna gråten i halsen. “Men kan jag inte bara få komma förbi?” frågar jag igen och försöker svänga förbi honom, men han ställer sig i vägen, tar tag i min cykel och puttar på mig. Minns inte exakt vad han säger men han fortsätter skrika, sen vänder han sig om och fortsätter gå och ser till att ta upp exakt all plats som finns så det är omöjligt att ta sig förbi. Jag fortsätter först leda cykeln långsamt bakom mig men känner sen hur hela jag skakar och jag knappt kan andas så jag måste sätta mig ner. Känner hjärtat rusa och tror jag har min livs första lätta panikångestattack eller nåt liknande, för kunde knappt andas. Ringde Sebbe som lugnade ner mig, cyklade sen i maklig takt hem den sista biten gråtandes. På väg upp för sista backen möter jag ytterligare en man, jag ser honom på långt håll, ser hur han stannar, känner “fan….” och självklart skriker han på mig: “det här är ingen cykelväg!!!!!”. Det har han visserligen rätt i, men om en kommer från vänster och skall till vänster känns det onödigt att korsa spårvagnsspåren bara för ett par hundra meter. Cyklade dessutom otroligt långsamt för att jag skakade så. Hade precis lugnat ner mig men hyperventileringen och gråten kom tillbaka när ytterligare en man skrek på mig för att han tyckte att jag tog för mycket plats.

Vet inte vad som är värst. Hur den här jävla mannen har makt att göra mig så rädd och ledsen (börjar nästan gråta nu när jag skriver detta igen, dagen efter). Hur jag blev helt stel och handlingsförlamad när han tog tag i cykeln och skrek på mig. Vetskapen om att det här ändå inte var så illa för tänk, han hade lika gärna kunnat göra något mycket värre, han hade kunnat slå mig, tafsa på mig, kallat mig värre saker. Hur jag kommer ta en annan väg än Mariaplan-vägen nu på grund av honom. Det faktum att det stod massor av personer på Mariaplan-hållplatsen och att INGEN reagerade eller hjälpte mig när en stor man stod och skrek på mig, tog tag i min cykel och puttade på mig, varken under själva händelsen eller efteråt när jag satt och grät och skakade på marken i typ tio minuter. Hur den andra mannen hade mage att skrika på mig att jag inte fick cykla där, när jag måste sett helt förstörd ut och redan var på bristgränsen.

Eller, hur det här inte är första gången nån jävla man gör mig rädd på mina gator. Senast var för några veckor sedan, också när jag cyklade hemåt, och befann mig på ett smalt ställe mellan trottoar och hållplats där det är helt omöjligt att köra om en cykel om en inte skall meja ner den. Då tutar en bil på mig och lägger sig jättenära bakom, jag blir skiträdd och är nära att ramla för jag är inte beredd på det höga ljudet, och jag kan inte göra nånting för det finns ingenstans att ta vägen. Bilen fortsätter tuta, jag vänder mig om och försöker visa att jag kan inte ta vägen nånstans. När det blir brett igen cyklar jag åt sidan och bilen kör istället upp jämsides med mig, och jag ser att det sitter två killar i framsätet. De skriker på mig: “Varför flyttar du inte på dig??”. “Det finns ju ingenstans att ta vägen!” försöker jag. De fortsätter köra jämsides med mig och jag tycker det är jätteobehagligt. Till slut cyklar jag om dem, lägger mig framför dem mitt i vägen och låter dem köra bakom mig tills de svänger av. De tutar hela vägen (bara ett par meter men ändå). Den gången tappade jag inte fattningen och blev så rädd att jag blev helt stel, men ändå obehagligt.

En annan gång den där gubbjäveln som tutade på mig och Sebbe när vi cyklade, körde om oss i ashög fart och sedan tvärnitade och skrek på oss när vi sa att hallå, du kan inte tuta så där för en kan ramla som cyklist när en blir rädd.

Eller den där gången på vagnen sent en lördagskväll då en kille kom och satte sig bredvid mig och började prata. Jag sa “Jag vill inte prata med dig” och bytte plats. Han kom efter och satte sig bredvid mig igen. Vagnen var ganska tom, men det fanns folk där, och jag undrade då med: hur kan ingen ingripa? Jag sa igen att jag inte ville prata med honom, sen såg jag en annan tjej som satt ensam och satte mig bredvid henne så att han inte kunde sätta sig bredvid mig.

Den där vakten som skrek på mig och puttade mig. Och alla andra gånger män har förstört min dag/kväll, gjort mig rädd. Eller någon av mina medsystrar och -syskon. Nej, alla män är inte dumma i huvudet. Såklart. Det vet jag också. Men alla mina kvinnliga kompisar har varit med om liknande saker som jag skrivit här ovan. Flera gånger dessutom. Även manliga kompisar såklart. Den gemensamma nämnaren för dessa idioter som förstör och gör oss rädda, är att de är män. Nej inte alla män, men allt för många. Fan ta er

#5inistagram dag 24: Forskningen visar

By Alice Andrews

On 25 March 2017

In Feminism, Politik, Vardag

Forskningen visar att 98 % av alla våldtäkter begås av män. Nittioåtta procent. Och då är ändå mörkertalet på våldtäkter stort, eftersom alla inte anmäls. Dels för att en kanske inser att en blivit utsatt för en våldtäkt, dels är det stigmatiserat, skamfyllt. Det är bara att ta en titt på olika våldtäktsfall där gärningsmannen fått uppbackning och stöd och den våldtagna kvinnan/tjejen blivit utfryst för att hon “hängt ut honom” och/eller är en hora osv. Så jävla fucked up samhälle. Inte konstigt om en inte vågar anmäla. Och heller inte konstigt om en inte inser att en blivit utsatt för våldtäkt – i en situation där någon vill ligga, en själv inte vill, men han är väldigt påstridig – då är det enklare att bara tänka “jaja, jag går väl med på det då”, för då är det ändå ett “aktivt” val, en stretar inte emot och –> det blir ingen våldtäkt. Om en stretar emot, för att en egentligen inte vill, så blir det mycket mer explicit att det faktiskt är en våldtäkt som sker. Enklare då att bara vara till lags för då “blir det ju ingen våldtäkt”. Är det många som tänker. Men definitionen av sex är inte att tjata sig till det, hota eller pressa fastän ens partner egentligen inte vill.

Inte konstigt heller att en som kvinna är rädd när en går hem ensam, eller stöter på killar på krogen, eller i springspåret. För alla män är potentiella våldtäktsmän. Tyvärr är det det en som kvinna måste utgå från. “INTE ALLA MÄN!!!!!!!!!!!!” säger såklart kränkta mans-kören. Nej, självklart är inte alla män våldtäktsmän. Det förstår vem som helst. Men grejen är, att en som kvinna ändå måste utgå från det, eftersom kvinnor skuldbeläggs när de blir utsatta för sexuellt våld. “Men varför gick du hem med honom?”, “Varför hade du så kort kjol?”, “Förstod du inte att du uppmanade honom?”, “Varför var du så full?” = du borde ha förstått att han skulle våldtagit dig! Vilket med andra ord betyder att, alla män är potentiella våldtäktsmän. Men damn it if you do, damn it if you don’t. Om vi utgår från att alla är potentiella våldtäktsmän blir män kränkta och skriker att ALLA MÄN FAKTISKT INTE ÄR DET. Men om vi inte utgår från det, så skuldbeläggs vi om något ändå skulle hända. För vi skulle ju ha förstått att han kunde våldta oss. Hur ska ni ha det?

Image result for inte alla män våldtäkt

Om ni blir så jävla kränkta av att kvinnor måste utgå från att alla är potentiella våldtäktsmän, och känner er jätte-orättvist behandlade när kvinnan framför er när ni går hem från krogen om kvällen slänger blickar bakåt hela tiden, går snabbare och snabbare, har nyckelknippan i högsta hugg – arbeta då aktivt för att visa att alla män inte är våldtäktsmän. Skambelägg inte kvinnor för att utgå från det! För vi förstår att alla män inte är våldtäktsmän. Men tillräckligt många. För vi har alla blivit tafsade på på krogen. Gått med på tjat-sex. Haft sex utan att vi egentligen velat. Fått sexistiska kommentarer. Och många av oss har blivit regelrätt våldtagna. Tell me – hur skall vi kunna veta vem som är en våldtäktsman och inte? Du kanske är en reko kille – men hur skall vi kunna lita på det? Våldtäkter sker ju faktiskt till största del i hemmet av någon närstående – pojkvän, pappa, familjevän, killkompis.

manshat_176281297_50eabcad9606ee5627ee333d

Nej, jag hatar inte män

By Alice Andrews

On 20 November 2015

In Feminism, Politik, Tankar, Vardag

Jag publicerade gårdagens inlägg om Internationella mansdagen även på facebook, och fick massor av reaktioner! Bland annat väldigt många kränkta män (men även en del kvinnor) som högljutt protesterade mot inlägger: “inte alla män!!!!!”, “sluta hata män!!!”, “varför hatar du män?!?!?”, “manshat är inte rätt väg att gå!!!”. Och jag ba’: naaaaw 🙂

Nä, men seriously. Allt jag skrev var ren fakta hämtat från bland annat UNICEF (dvs FN), Statistiska Centralbyrån, Brå, Socialstyren, Folkhälsoinstitutet m.fl (länkade källorna längst ner i inlägget). Det är alltså ingenting jag tycker eller har hittat på, utan så är det. Och det är såklart oerhört frustrerande att läsa sådana ojämställda fakta svart på vitt.

Det jag dock tycker är väldigt frustrerande, är att folk (framför allt män, men även en del kvinnor) blir mer upprörda över feminister som berättar/skriver om det strukturella kvinnoförtrycket, än på de som faktiskt utför de handlingar som cementerar det strukturella kvinnoförtrycket.

Så nej, jag hatar inte män och jag är ingen manshatare. Däremot hatar jag att män som grupp förtrycker på en strukturell nivå, jag hatar den begränsande mansrollen och jag hatar att män som grupp är överordnade kvinnor (och transpersoner och hbtq-personer och ickevita och funktionsvarierade osv) som grupp. Kalla mig manshatare men var då medveten om att det enda jag gör är att belysa könsmaktsordningen och de strukturella orättvisor kvinnor utsätts för på grund av den.

Sen det här med “inte alla män!!!”. Nej, självklart vet jag att det inte är alla män som våldtar och misshandlar kvinnor (och andra män), som medvetet ger män högre lön än kvinnor, som utsätter kvinnor för sexuella trakasserier eller som medvetet är sexistiska. Självklart gör inte alla män det, faktum är att de flesta män inte stämmer in på den beskrivningen, och tur är väl det. Men faktum kvarstår ändå att män som som grupp är överordnade kvinnor som grupp. Och det är ett strukturellt problem, och därför måste vi också föra en strukturell diskussion och se utanför individen. Eller tycker ni att exakt alla män i hela världen skall våldta, misshandla, trakassera och sexualisera kvinnor för att vi skall kunna tala om män som grupp utan att få kränkta personer som ropar “inte alla män!!!”? Nej, det tycker i alla fall inte jag är rimligt.

Så, nej, inte alla män, men alldeles för många, och tillräckligt många för att vi måste kunna tala om det på ett strukturellt plan. Om du, man, inte känner dig träffad, är det då inte bättre att säga ifrån och motverka de douchebags som kvinnohatar, våldtar och misshandlar, istället för att skrika “manshatare!” till feminister som påtalar detta problem? Strukturella problem kräver generalisering, så är det bara.

//ALiCE med ICE

FEMINISM: argumentakuten

By Alice Andrews

On 24 June 2015

In Feminism, Tankar

Hej Blekk skrev ett superbra inlägg med en massa bra argument en kan använda i diskussioner om feminism och sådär. Tyckte det var värt att uppmärksammas, så här kommer ett par bra svar-på-tal, kanske för er som läser min blogg och ibland undrar hur jag tänker med min feminism-propaganda (hehe), eller för er som behöver lite peppiga svar-på-tal i en diskussion med en “jämställdist” 😉

“Feminister hatar män”

Svar på tal: Feminister hatar inte män. Om feminister hatar män gör de det isåfall för att de själva eller andra kvinnor blir strukturellt diskriminerade och/eller förtryckta. Det vill säga det finns en viktig distinktion: att hata män för att de är en del i den patriarkala strukturen, eller att hata män för att en är feminist (ledtråd: sista stämmer alltså inte). Eventuellt manshat handlar alltså inte om att hata män som individer utan att hata den förtryckande mansrollen; som innefattar socialt inlärda maskulinitetsnormer såsom machokultur, våldtäktskultur, mysogyni etc; i det patriarkala samhälle som råder. Läs mer här.

“Men vadå, surrogatmödraskap är väl nice, vad är det för fel med det?”

Svar på tal: Surrogatmödraskap kanske verkar harmlöst, men efter att jag läste Hej Blekks inlägg och såg Debatt-klippen om det för några månader sedan, har jag fått en förändrad bild. Hej Blekk tar upp fem anledningar till varför surrogatmödraskap är fel och inte bör legaliseras i Sverige, som Debatt då handlade om.
1) Surrogatmödraskap är per definition exploatering och ett utnyttjande av kvinnors kroppar; något som kan köpas eller hyras. Om samhället idag inte kan bistå med adekvata preventivmedel, gynekologisk vård, uppföljning och smärtlindring efter graviditet mm, hur skall surrogatmödraskap kunna ske smärtfritt?
2) Surrogatmödraskap är handel klasser emellan där rika (ofta vita västerlänningar) utnyttjar de med lite pengar (ofta fattiga kvinnor i utvecklingsländer), dvs en kolonial handel med klassförtryck.
3) Det är ingen rättighet att ha barn! Oavsett anledning är det inte okej att skaffa barn på bekostnad av andra kvinnor och deras hälsa, säkerhet och välmående.
4) Kvinnors kroppar blir genom surrogatmödraskap varor i en handel som saknar reglering och rättigheter. Barnlösa kvinnors “rättighet” att få barn blir viktigare än surrogatmödrars “rättighet” att inte behöva sälja sin livmoder på en marknad.
5) Surrogatmödraskap är jämförbart med prostitution; exploatering av kvinnokroppen, “den lyckliga surrogatmamman” (jämför “den lyckliga horan”) är irrelevant när kvinnan bara har ett enda alternativ att välja, barn, liksom sex ses som “rättigheter”, handel med andras kroppar. Läs mer här.

“Vad är ‘patriarkatet’, varför säger du att vi lever i ett patriarkat?”

Svar på tal: Enkelt exempel som Hej Blekk tar upp som en kan dra om en får denna (korkade) fråga: “Vet du om att det finns kvinnojourer? Varför finns de? Finns det mansjourer? Varför inte?”. Detta sätter fingret på att kvinnojurer existerar för att kvinnor måste fy undan våldsamma män, medan mansjourer inte existerar för att män (som grupp because “INTE ALLA MÄÄÄÄN!”) aldrig behöver fly kvinnors förtryck. Genom denna frågeställning belyses att 1) Kvinnojourer finns, 2) Kvinnojourer behövs och 3) Det beror på förtryckande strukturer = patriarkatet. Läs mer här.

“Varför heter det ‘feminism’ egentligen, ‘jämställdism’ är ett mycket bättre ord!”/
“Jag är inte feminist, jag är jämställdist”.

Svar på tal: Först och främst, varför störa sig på ett ord egentligen känner jag, men ahja. De som kallar sig “jämställdist” (jag erkänner jag var en av dem under ett svagt ögonblick i mitt liv där på gymnasiet innan jag fattade what it all was about) argumenterar ofta för att “de är för jämställdhet mellan könen”, och “inte vill uppnå ett matriarkat”. No shit Sherlock, then you’re a feminist! Rörelser namnges nämligen efter den grupp som diskrimineras, inte efter det mål som vill uppnås (vilket för övrigt ofta är jämställdhet och frihet). Exempelvis HBTQ-rörelsen heter just så eftersom det är HBTQ-personer som förtrycks. Black Power-rörelsen i USA hette just så för att de svarta förtrycktes. Därför heter det feminism, eftersom det är kvinnor som förtrycks och har förtryckts i alla år, och eftersom feminismen kämpar mot orättvisor och diskriminering av kvinnor och indirekt då också för ett jämställt och rättvist samhälle där alla människor är lika värda. Ta-daaa! Feminismen är verktyget, jämställdhet är målet. Läs mer här.

“Könskvotering är orättvist och diskriminerande mot män!!!”

Svar på tal: I Sverige finns det fler VD:ar som heter Johan än det finns kvinnor i bolagstoppen, visste ni det? :))) Att arbetsklimatet av sig själv skulle bli jämställt är högst osannolikt. Den person med bäst lämplighet och relevanta meriter skall erhålla anställningen, men detta kan bara praktiseras om ingen diskriminering (på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning etc.) sker, men i dagens samhälle sker diskriminering ständigt, strukturellt och systematiskt på grund av ovan nämnda faktorer, och därför krävs kvotering för att jämna ut skillnaderna och därmed få ett mer jämställt arbetsklimat. Kvotering handlar inte om att priviligera Anna, bisexuell och med afrohår, utan att ge henne lika stor chans att få anställning som Johan, heterosexuell, och vit. Dessutom har ju (vita) män blivit inkvoterade på arbetsmarknaden hur länge som helst redan. Läs mer här.

“INTE ALLA MÄN!!!!”

Svar på tal: Män utgör majoriteten av de som våldtar kvinnor (och andra män), misshandlar kvinnor och köper sex av kvinnor. Detta är fakta och handlar inte om att dra alla män över en kam, utan om att synliggöra en struktur; skadlig maskulinitetsnorm och skev kvinnosyn. Jämför med förtryckande av icke-vita: jag som vit medelklass-kvinna kan inte säga till postkolonial feminism att “nä nä jag som individ förtrycker minsann inte icke-vita!”, för jag ingår vare sig jag vill det eller inte i denna struktur, oavsett om jag som individ förtrycker icke-vita eller inte. Poängen är att jag fattar att det strukturella förtrycket av icke-vita är kollektivt och därmed måste förändras kollektivt. Samma sak med kvinnoförtryck. Det spelar ingen roll om #inteallamän förtrycker kvinnor, huruvida du som individ gör det eller inte, för du som man ingår ändå i den förtryckande strukturen och för att förändra denna struktur måste du inse och acceptera detta för att kunna förändra den. Att hävda individualism är att skjuta ifrån sig ansvaret! Läs mer här.

P.S. Intressant är hur många anti-feminister/rasister är väldigt snabba på att peka ut hur invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken, men vägrar inse det faktum att den överlägset största gemensamma nämnaren alltid är män. D.S.

Detta var bara några korta sammanfattningar av Hej Blekks grymma svar-på-tal. Lär mig alltid massor när jag läser hennes blogg.

//ALiCE med ICE