Tag: månadssammanfattning

September 2023

Månadens känsla/sammanfattning

Septemberkänslan får nog beskrivas som något i stil med “man jobbar på”. Men det är ju inte direkt någon känsla så jag får nog döpa om den här rubriken till “Månadens känsla/sammanfattning” istället. Så. Nu var det gjort. En sammanfattning av september alltså: “man jobbar på”. D.v.s., jobbet på Magnus Åbergsgymnasiet är det som tar upp det mesta av min tid (är ju ändå där 37 h i veckan, och sen så blir det lite till jobb hemma varje vecka). I övrigt ägnar jag mig åt beachvolley en eller två gånger i veckan (älskar den sporten), och försöker hänga i skogen så mycket som möjligt. Laga god mat på helgerna och på vardagarna rullar livet mest på. Men jag känner mig nöjd. Jobbet är kul och jag hinner med det jag ska. Det är mycket att göra, men det är ändå ett privilegium att få dela vardag med en massa tonåringar varje dag haha. De är så gulliga.

Månadens soundtrack

Fortsätter med Stockholmsvy av Hannes som jag hade även förra månaden. Den är toppen.

Månadens sociala/resa

Har varit i Stockholm och hängt med Lise och Mim och gått på fest hos Erik och Lisa. Vi klädde ut oss till Freuds personlighetsteori (I know, det var långsökt). Men tycker vi lyckades bra!!

Att jag över huvud taget var i Stockholm berodde också på att jag var på Amnesty-konferens där med jobbet. Vår skola är alltså en så kallad Amnesty-skola vilket innebär att man får åka på konferens en gång om året, men framförallt att man skall genomföra vissa aktiviteter, bland annat Skriv för frihet som är en global kampanj där över 200 länder skriver under namnlistor och skriver solidaritetsbrev för att sätta press på olika regeringar som fängslat abortaktivister, poeter och andra mänskliga rättighets-försvarare. Konferensen var toppen, jag såg bl.a. ett jättebra panelsamtal med Martin Schibbye vilket gjorde mig lite starstruck.

Månadens mat

Har fortsatt att plocka och äta svamp! Men har inga nya bilder på det. Blev också inspirerad förra helgen när jag var på Radikal bokmässa och fick äta frijoles och arepas con queso (d.v.s. ostfyllda friterade majsbröd mmm) så det har jag lagat två gånger den här månaden (även om igår tekniskt sett var oktober men anyway). Frijoles är alltså typ bönsoppa, eller stekta svarta bönor med kryddor (t.ex. spiskummin och paprika) + några skvättar vatten för att det ska bli lite såsigare. Detta serveras med ris, pico de gallo (hackad lök, vitlök, koriander, chili och tomat), arepas con queso (ostfyllda majsbröd alltså) och så gjorde jag en mangosalsa till också. Blev toppengott. Tack Syndikalistiskt forum för inspo!

Månadens scenkonst

Har som sagt varit på Amnestykonferens och då såg jag massa bra talare som kanske inte riktigt kan kallas för scenkonst men i alla fall scen. På radikal bokmässa såg jag Athena Farrokzhad, Merima Dizdarević och Burcu Sahin framföra sin “Ööööverenskommelse för Sverige​​​”, ett avtal skrivet på Tidö slott, en numera ökänd gärningsplats för regeringen och SD:s motbjudande Tidöavtal. Poesiläsningen var sååå bra! Rolig, sorglig, vulgär, befriande, och som utlovat, “en uppvisning i bristande vandel”. Athena Farrokzhads sommarprat från 2014 är fortfarande ett av de bästa sommarprat jag hört, och hon är (tillsammans med Liv Strömqvist) en av mina idoler. Hösten 2019 hörde jag henne framföra sin dikt “Europa” i en källarpub efter Marxkonferensen och var tagen, och nu var jag lika tagen (trots att lokalen absolut hade mer att önska).

Månadens böcker

Harry Potter and the Goble of fire – J.K. Rowling (2000)

Harry Potter-marathonet har fortsatt och jag har läst ut fjärde boken. Läste också nästan hela femman, men p.g.a. att jag började ta tag i lite kurslitteratur i september så blev den inte utläst förrän nu i början av oktober. De är lika bra som alltid men måste nog säga att femman typ är en av de bästa böckerna? So much teenage feelings all over the place!!! Älskar ju tonårsskildringar haha. Mvh romantiker och nostalgiker.

A suitable amount of crime – Nils Christie (2004)

Jag har också läst en liten bok i min kriminologi-kurs (utöver X antal akademiska artiklar) som heter A suitable amount of crime som är en slags lång essä (boken är 120 sidor lång) om brott och straff, men framförallt är det en kriminologs vädjan om att i ett samhälle som värderar värden som snällhet, solidaritet, förståelse och compassion så är det svårt att argumentera för långa fängelsestraff eller fängelsestraff över huvud taget (speciellt eftersom den kriminologiska forskningen generellt är överens om att långa fängelsestraff inte är särskilt hjälpsamt för att förebygga eller förhindra brott).

Indeed, vi ser ofta på icke-existensen av dödsstraff och tortyr som något vi är stolta över i vårt straffsystem, “their absence is our pride” som Christie (2004, s.103) skriver, men “imprisonment also comes close to taking life away. It means to take most of what is usually included in life away” (Christie, 2004, s.103). Ändå har många (speciellt politiker till höger…) inga problem med fängelsestraff. Men, vi borde fråga oss, anser Christie:

What sort of pain and what sort of distribution of pain do we find acceptable for our type of society? How large can we accept the penal sector of society to grow without endangering values of kindness, the civil character of our society and the cohesive character of that society? And then, when these limits are established, and we observe that they are threatened or transgessed, we have to give advice on what ought to be done. The level of punishment must be elevated to that of the independent variable.” (Christie, 2004, s.108)

En intressant liten bok!

Månadens film

The Matrix (1999)

Det var änna dags att se den här gamla rullen, Are var pepp och den har ju ändå stått på min watchlist. Och ja, det var ju inte riktigt min kopp te (vilket jag inte heller hade förväntat mig) men helt okej. Lite för mycket action för min smak men jag fattar att den är kult. 2,5 av 5.

Hejdå september 2023, hej hej oktober!

Kommentera här

Tag: månadssammanfattning

  • September 2023

    Månadens känsla/sammanfattning

    Septemberkänslan får nog beskrivas som något i stil med “man jobbar på”. Men det är ju inte direkt någon känsla så jag får nog döpa om den här rubriken till “Månadens känsla/sammanfattning” istället. Så. Nu var det gjort. En sammanfattning av september alltså: “man jobbar på”. D.v.s., jobbet på Magnus Åbergsgymnasiet är det som tar upp det mesta av min tid (är ju ändå där 37 h i veckan, och sen så blir det lite till jobb hemma varje vecka). I övrigt ägnar jag mig åt beachvolley en eller två gånger i veckan (älskar den sporten), och försöker hänga i skogen så mycket som möjligt. Laga god mat på helgerna och på vardagarna rullar livet mest på. Men jag känner mig nöjd. Jobbet är kul och jag hinner med det jag ska. Det är mycket att göra, men det är ändå ett privilegium att få dela vardag med en massa tonåringar varje dag haha. De är så gulliga.

    Månadens soundtrack

    Fortsätter med Stockholmsvy av Hannes som jag hade även förra månaden. Den är toppen.

    Månadens sociala/resa

    Har varit i Stockholm och hängt med Lise och Mim och gått på fest hos Erik och Lisa. Vi klädde ut oss till Freuds personlighetsteori (I know, det var långsökt). Men tycker vi lyckades bra!!

    Att jag över huvud taget var i Stockholm berodde också på att jag var på Amnesty-konferens där med jobbet. Vår skola är alltså en så kallad Amnesty-skola vilket innebär att man får åka på konferens en gång om året, men framförallt att man skall genomföra vissa aktiviteter, bland annat Skriv för frihet som är en global kampanj där över 200 länder skriver under namnlistor och skriver solidaritetsbrev för att sätta press på olika regeringar som fängslat abortaktivister, poeter och andra mänskliga rättighets-försvarare. Konferensen var toppen, jag såg bl.a. ett jättebra panelsamtal med Martin Schibbye vilket gjorde mig lite starstruck.

    Månadens mat

    Har fortsatt att plocka och äta svamp! Men har inga nya bilder på det. Blev också inspirerad förra helgen när jag var på Radikal bokmässa och fick äta frijoles och arepas con queso (d.v.s. ostfyllda friterade majsbröd mmm) så det har jag lagat två gånger den här månaden (även om igår tekniskt sett var oktober men anyway). Frijoles är alltså typ bönsoppa, eller stekta svarta bönor med kryddor (t.ex. spiskummin och paprika) + några skvättar vatten för att det ska bli lite såsigare. Detta serveras med ris, pico de gallo (hackad lök, vitlök, koriander, chili och tomat), arepas con queso (ostfyllda majsbröd alltså) och så gjorde jag en mangosalsa till också. Blev toppengott. Tack Syndikalistiskt forum för inspo!

    Månadens scenkonst

    Har som sagt varit på Amnestykonferens och då såg jag massa bra talare som kanske inte riktigt kan kallas för scenkonst men i alla fall scen. På radikal bokmässa såg jag Athena Farrokzhad, Merima Dizdarević och Burcu Sahin framföra sin “Ööööverenskommelse för Sverige​​​”, ett avtal skrivet på Tidö slott, en numera ökänd gärningsplats för regeringen och SD:s motbjudande Tidöavtal. Poesiläsningen var sååå bra! Rolig, sorglig, vulgär, befriande, och som utlovat, “en uppvisning i bristande vandel”. Athena Farrokzhads sommarprat från 2014 är fortfarande ett av de bästa sommarprat jag hört, och hon är (tillsammans med Liv Strömqvist) en av mina idoler. Hösten 2019 hörde jag henne framföra sin dikt “Europa” i en källarpub efter Marxkonferensen och var tagen, och nu var jag lika tagen (trots att lokalen absolut hade mer att önska).

    Månadens böcker

    Harry Potter and the Goble of fire – J.K. Rowling (2000)

    Harry Potter-marathonet har fortsatt och jag har läst ut fjärde boken. Läste också nästan hela femman, men p.g.a. att jag började ta tag i lite kurslitteratur i september så blev den inte utläst förrän nu i början av oktober. De är lika bra som alltid men måste nog säga att femman typ är en av de bästa böckerna? So much teenage feelings all over the place!!! Älskar ju tonårsskildringar haha. Mvh romantiker och nostalgiker.

    A suitable amount of crime – Nils Christie (2004)

    Jag har också läst en liten bok i min kriminologi-kurs (utöver X antal akademiska artiklar) som heter A suitable amount of crime som är en slags lång essä (boken är 120 sidor lång) om brott och straff, men framförallt är det en kriminologs vädjan om att i ett samhälle som värderar värden som snällhet, solidaritet, förståelse och compassion så är det svårt att argumentera för långa fängelsestraff eller fängelsestraff över huvud taget (speciellt eftersom den kriminologiska forskningen generellt är överens om att långa fängelsestraff inte är särskilt hjälpsamt för att förebygga eller förhindra brott).

    Indeed, vi ser ofta på icke-existensen av dödsstraff och tortyr som något vi är stolta över i vårt straffsystem, “their absence is our pride” som Christie (2004, s.103) skriver, men “imprisonment also comes close to taking life away. It means to take most of what is usually included in life away” (Christie, 2004, s.103). Ändå har många (speciellt politiker till höger…) inga problem med fängelsestraff. Men, vi borde fråga oss, anser Christie:

    What sort of pain and what sort of distribution of pain do we find acceptable for our type of society? How large can we accept the penal sector of society to grow without endangering values of kindness, the civil character of our society and the cohesive character of that society? And then, when these limits are established, and we observe that they are threatened or transgessed, we have to give advice on what ought to be done. The level of punishment must be elevated to that of the independent variable.” (Christie, 2004, s.108)

    En intressant liten bok!

    Månadens film

    The Matrix (1999)

    Det var änna dags att se den här gamla rullen, Are var pepp och den har ju ändå stått på min watchlist. Och ja, det var ju inte riktigt min kopp te (vilket jag inte heller hade förväntat mig) men helt okej. Lite för mycket action för min smak men jag fattar att den är kult. 2,5 av 5.

    Hejdå september 2023, hej hej oktober!

    Kommentera här

    Månadens känsla/sammanfattning Septemberkänslan får nog beskrivas som något i stil med “man jobbar på”. Men det är ju inte direkt någon känsla så jag får nog döpa om den här rubriken till “Månadens känsla/sammanfattning” istället. Så. Nu var det gjort. En sammanfattning av september alltså: “man jobbar på”. D.v.s., jobbet på Magnus Åbergsgymnasiet är det…

  • Augusti 2023

    Månadens känsla

    ….måste väl ändå vara nystart? Om det nu är en känsla, men ni fattar. Augusti och start of term är som det riktiga nyåret. Ingen ny spaning direkt men tror de flesta håller med. Känslan blir extra stark när man börjar nytt jobb också! Sedan mitten av augusti arbetar jag nu på Magnus Åbergs gymnasiet i Trollhättan. Trivs mycket bra so far!

    Månadens sociala happenings

    Vi firade min födelsedag med pompa och ståt (eller ja – öl på Brewers, sushi på Super sushi och karaoke på Star karaoke och det var underbart!). Jag, Olivia och mamma cyklade till Kungsbacka (eller snarare Lervik) och tillbaka och det var great. Are och jag firade ett och ett halvt år tillsammans också! Grattis till oss! 🙂 Började också månaden med häng i Vättlefjäll med Alex, Sofie och Falke som va mys. 🙂

    Månadens soundtrack

    …måste nog vara Stockholmsvy med Hannes och waterbaby. Och därtill instrumentell jazz som vanligt, lyssnar på det nästan varje dag.

    Månadens mat

    Har plockat och ätit en massa svamp!!! Blodsopp, brunsopp, stensopp, smörsopp, tegelsopp, sandsopp, aspsopp och björksopp, gul kantarell och trattkantarell, gulkremla, kantkremla och vinkremla, pepparriska, kamferriska och blodriska, blek taggsvamp, rödgul taggsvamp och citronslemskivling. Tror det var alla? Har även artat (men ej ätit, såklart) gallsopp (inte giftig, men förstör varje anrättning), laktritsriska (svagt giftig) och pepparkremla (svagt giftig). Flera nya arter för i år, och ett riktigt bra svampår därtill. Så kul med svamp!

    Månadens böcker

    Islamofobi – Mattias Gardell (2011)

    En bok om islamofobi som på ett lättillgängligt sätt gör upp med islamofobi, d.v.s. negativa fördomar/rasistiska föreställningar gentemot islam/muslimer endast baserat på det faktum att de är (eller antas vara) just muslimer. Gardell punkterar föreställningar som t.ex. att islam skulle vara en våldsam religion eller att muslimska kvinnor är kuvade och förtryckta på ett systematiskt sätt som både är lättläst, intressant, tankeväckande och väl underbyggt utan att för den sakens skull bli onyanserat. Bra bok! Skrev om här.

    Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (1999)

    Harry Potter-marathonet har fortsatt. Jag läste ut bok tre och nästan hela bok fyra, som verkligen skiljer sig mycket från filmerna. Hermione’s engagemang för husalfer är helt utraderat ur filmerna, liksom karaktärerna Winky och Ludo Batman. Faktum är att bok fyra skiljer sig väldigt mycket från filmen över huvud taget. Filmerna är absolut jättebra, men böckerna alltså. Its the real deal så att säga.

    Saker som jag tänker på när jag läser Harry Potter: är Harry Potter-världen demokratisk? Hur kunde Fudge bara “få” jobbet som Ministry of Magic? Är det nånsin val? Hur länge har Fudge egentligen suttit på posten? Var finns rättssäkerheten? Hur kan Sirius Black m.fl. kastas i fängelse utan rättegång, och sitta i TOLV år? Hur kan man låta folk som dömts för brott (utan rättegång) vaktas av crazy dark creatures som suger ut ens själ? Varför finns det inga organ som granskar ordningsmakten? Varför upprörs ingen över sättet på vilket brottslingar behandlas? Hur kan Rita Skeeter publicera alla dessa outrageous lögner i Harry Potter-världens största tidning? Finns inte brottet förtal, konceptet ansvarig utgivare och journalistisk etik? Ja det är många frågor jag har som vuxen och läsande Harry Potter – den magiska världen framstår faktiskt som en crumbling pseudodemokrati och i de senare böckerna infiltrerade ju faktiskt ministeriet och det blir en marionettregering under Voldemort. Men även innan dess… var är demokratin?! Haha. Har aldrig tänkt på detta innan när jag läst Harry Potter men det finns verklige

    Månadens film

    Summer of ’85 (2020)

    Svt har “Pridesommar” så jag har sett på queer film. Den första augustidagen såg jag Summer of ’85, eller Été ’85, som är originaltiteln, som utspelar sig i en solstänkt badort på Normandies kust sommaren, ja just det – 1985. Filmen är löst baserad på romanen Dansa på min grav och har mycket vibes som påminner om mästerliga Call me by your name – åttiotal, en första kärlek som fullständigt knockar en, en några år äldre charmig kille (som dessutom råkar vara judisk) förför en lite yngre kille, sommar, sol och bad, en tjej i bakgrunden. Ja nu när jag radar upp likheterna är de faktiskt väldigt många, och det summerar kanske filmen ganska bra – precis som Call me by your name är Summer of -85 en vacker rulle om queer, ung kärlek, och precis som med Call me by your name vill man liksom in i filmen, till de pastelliga färgerna, saltstänket, solen, erotiken (som är bland är snudd på elektrisk). Men till skillnad från Call me by your name når Summer of -85 inte samma briljans. Icke desto mindre är det en sevärd film om magin – men också the agony – of the first real love, och jag bangar aldrig en queer film. 3,5 av 5 blir mitt betyg!

    Sorry we missed you (2019)

    Jag såg detta brittiska drama av regissören Ken Loach som också gjort I, David Blake, och blev så ledsen. Det här är socialrealism och filmen skildrar hur gig-ekonomin gör tillvaron till total misär för de som finns längst ner på botten, som arbetar 14 timmar om dagen och ändå inte får vardagen att gå ihop. Filmen handlar om det strävsamma paret Rick och Abby som på varsitt håll arbetar med olika gig – Abby jobbar inom äldrevården och för betalt per besök, men måste själv bekosta resorna mellan besöken och får ingen betalning för restiden. Rick får ett “erbjudande” om att bli “self-employed” på ett franchise-bolag som levererar paket. Här kan man inte ta ledigt, utan då måste man själv hitta ersättare, och gör man inte det får man 100 pund i böter. Sådan är gig-ekonomin och ser sorgligaste är att den inte bara existerar på film utan att det är såhär verkligheten ser ut. Som ni hör är det inte en direkt happy film men den var bra och sevärd men som sagt, så jävla deprimerande. Mycket bra skådespel från alla inblandade men ja, det sorgligaste är att för många är detta inte skådespel eller film utan vardag. Foodoora, Uber, Bolt, olika elsparkcykel företag. Du står för dina egna arbetskläder och arbetsredskap, du får mer betalt ju snabbare du jobbar och gud nåde dig om du är sen för då kommer du få dåliga recensioner av kunden. Fyfan. Jag fucking hatar kapitalismen. Filmen får iaf 3,5 av 5, betyget dras ner lite främst som sagt för att den är så deppig, skådespeleriet är briljant.

    Alone with you (2021) (?)

    En psykologisk skräckis vi valde ut från Drakenfil som visserligen är creepy, har några jump scares och absolut är sevärd, men också lite… märklig? Helt okej! 2,5 av 5.

    Kommentera här

    Månadens känsla ….måste väl ändå vara nystart? Om det nu är en känsla, men ni fattar. Augusti och start of term är som det riktiga nyåret. Ingen ny spaning direkt men tror de flesta håller med. Känslan blir extra stark när man börjar nytt jobb också! Sedan mitten av augusti arbetar jag nu på Magnus…