Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.



  • Tag: graviditet


    Status

    Hello hello. Klockan är strax efter 17 och jag sitter på baksidan i eftermiddagssolen med en kall (alkoholfri) öl och lyssnar på fåglar och snörvlar. Har tyvärr blivit förkyld. Otroligt dålig timing! Igår hade jag lite känningar i halsen, som för min del brukar vara steg 1 i en förkylning. Halsontet är borta idag, men har gått över i rinnsnuva som brukar vara steg 2. Därefter brukar det vara lite tjockare snuva, och under hela sjukdomsförloppet är jag lite allmänt trött och hängig. Så himla dålig timing eftersom jag kan föda literally när som helst!! Inte så kul att vara förkyld mitt under aktivt värkarbete. Att jag är förkyld nu får mig dock att misstänka att den lilla bebisen stannar inne en stund till. Det är ju flera parametrar som ska klaffa när en förlossning ska sätta igång – bebisen ska vara redo, min kropp ska vara redo, och mitt sinne ska vara redo. Jag känner mig hundra procent redo i sinnet, men just nu är alltså kroppen inte i optimalt skick för förlossning, och därför tror jag det kommer dröja lite. Jag tippar på att jag kommer få känningar på måndag, och att bebis kommer ut på onsdag, 12 dagar efter beräknat datum! Vi får väl se haha.

    Idag har mest tagit det lugnt pga förkylningen, men på eftermiddagen tog jag mig samman och tog en alvedon och var lite produktiv. Planterade ut åtta av svartkål-plantorna (sparade sex stycken och planterade om dem en andra gång till lite större krukor, som backup om de jag planterade ut nu fryser ihjäl eller blir uppätna av sniglar). Satte upp det nyinköpta skyddande kålnätet och hoppas att det ska hålla kålfjärilar och deras ägg (och kanske en och annan snigel?) borta. Planterade också om gurkan jag fick av Lina till en lite större kruka i väntan på att det blir lite varmare för utplantering i pallkrage, samt en av basilikorna. Jag planterade två krukor, en att ha inne och en ute, för att se om det blir några stora skillnader. Har också hunnit med att tvätta och göra en korma-sås som vi ska ha till middag, det är bara att värma på och slänga i några tofu-tärningar sen, och så delegerade jag naan-brödsansvaret till Are 🙂

    På måndag har vi fått tid för koll på förlossningen. Om man vill kan man få en tid för igångsättning direkt när man passerat 41 hela graviditetsveckor (vilket jag gör på lördag) men jag vill i första hand inte bli igångsatt, och med Socialstyrelsens nya riktlinjer (efter att Swepis-studien som de föregående riktlinjerna om att sätta igång så tidigt som möjligt efter v.41+0) är det numera en bedömning som görs efter 41 veckor. Så det ska vi göra på måndag, och då ingår ultraljud och CTG i syfte att försöka bedöma bebisens storlek (som dock har en felmarginal på 15 % – de kan alltså säga att bebisen ser stor ut vilket de skulle kunna säga är ett argument för igångsättning men när bebisen väl kommer ut är det rätt vanligt att den inte alls var så stor), genomströmningen i navelsträngen samt mängden fostervatten. Om allt ser bra ut och inga riskindikationer finns, kan man vänta lite grand med eventuell igångsättning. Det är ju iförsig alltid upp till den födande – ingen kan tvinga en till något – men om man ska följa Socialstyrelsens riktlinjer bör alla gravida vara i värkarbete alternativt ha fött innan 42 hela veckor, vilket för mig är om 8 dagar (nästa lördag den 3e maj). Jag hoppas dock att jag slipper ta ställning till ev. igångsättning och att allt kommer igång av sig själv i början på nästa vecka, men vi får väl se. Håll tummarna!


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Tag: graviditet


    Mina förlossningsförberedelser

    Idag är det annandag påsk, måndag, och jag har varit gravid i 40 hela veckor + 2 dagar (plus minus ett par dagar förmodligen, eftersom beräknade förlossningsdatum eller “BF” inte är en exakt vetenskap direkt). Är så redo för att förlossningen skall sätta igång men det kan ju dröja lång tid fortfarande. Hoppas det händer i veckan!!!!! Hur som helst, jag tänkte ta tillfället i akt att skriva lite om vilka förlossningsförberedelser jag ägnat mig åt. Får ta och utvärdera sen efter förlossningen om någon av dem hjälpte 😉

    Hypnokurs.se (kring v.20)

    Jag fick Asabea och Opokua Brittons förlossningsförberedande kurs som finns att hitta på hypnokurs.se. Jag började, som de rekommenderar, kring v.20 och lyssnade ganska snabbt igenom majoriteten av kursen som alltså dels är informativ om förlossningens olika faser, men även innehåller meditationer och avslappningsövningar som man kan lyssna på om och om igen (det är alltså en webbaserad kurs som man lyssnar på). Dessa har jag sedan fortsatt med under graviditeten. Återstår att se hur användbar kursen är sen under själva förlossningen, men hittills har som sagt andningsövningarna och affirmationerna känts bra att ha!

    Affirmationer (kring v.20)

    I enlighet med systrarna Brittons rekommendationer i kursen (och andras, t.ex. i boken Föda utan rädsla) har jag under graviditetens gång, från ungefär v.20, haft fyra affirmationer som jag upprepar tyst för mig själv nästan varje dag, både i samband med avslappning men också lite när som helst när jag kommit ihåg det. Mina affirmationer har varit:

    • Jag kan föda
    • Jag är avslappnad och lyssnar på min kropp
    • Varje våg tar mig närmare mitt barn
    • Jag vågar ta emot smärtan

    Jag ville ha stärkande affirmationer som inte innehöll några “inte” (har läst att hjärnan lätt blockerar ut “intet” så får affirmationer plötsligt en negativ innebörd!), och som var ganska korta och koncisa och skulle fungera lite oavsett hur förlossningen blir. Jag läste i en Facebookgrupp att någon haft en affirmation i stil med “min kropp kan föda, den är gjord för det här” eller något likande, och att det hade blivit nästan jobbigt sedan under förlossningen för att hon upplevde att hennes kropp inte alls kunde det, då hon hade behövt flera medicinska interventioner. Då hade affirmationen blivit negativ. Men med dessa ovan tänker jag att de är stärkande för en fysiologisk födsel, och kommer peppa mig, samtidigt som om det nu blir en medikaliserad förlossning (vilket jag inte önskar i första hand) så funkar de även där. Jag har affirmationerna uppsatta bredvid sängen, på kylen och på badrumsspeglarna, och förhoppningen är att jag väl under värkarbetet kommer höra dem automatiskt i mitt huvud, att se liksom satt sig.

    Avslappningsövningar (kring v.20)

    All förlossningsrelaterad litteratur jag läst och alla förlossningsförberedande aktiviteter jag deltagit i förordar avslappning som ett sätt att hantera smärta samt underlätta födseln. Men hur ska man slappna av under en av vad jag antar är de mest fysiskt påfrestande och mest smärtsamma upplevelserna man har i livet? Jo, där kan återkommande träning i förväg vara avgörande. Därför har jag ägnat mig åt avslappningsövningar från ungefär v.20, framförallt i form av andningsövningar och vad man skulle kunna kalla meditation, även om jag har lite svårt att ta det begreppet i min mun (vad är ens meditation? Mediterar jag? Jag vet inte). Hur som helst, hypnokursen gav mig några konkreta andningsövningar som jag först följde ganska slaviskt men ganska snabbt anpassade så att det passade mig, som jag försöker göra åtminstone några kvällar i veckan innan sovdags. Jag har också lite svårt för meditationer som är alltför… Vad ska jag kalla det… Frånkopplade från kroppen? Jag behöver lite mer konkreta meditationer, kopplade till sensationer i kroppen. Därför har jag framförallt ägnat mig åt kropps-scanning. Min vanligaste avslappningsövning är alltså att jag ligger på rygg i sängen med ena handen på magen och andra på bröstet, sluter ögonen och andas lugnt. Sen fokuserar jag min tankekraft till toppen av mitt huvud, och på en långsam utandning med näsan föreställer jag mig hur avslappningen fysiskt sköljer över mig, från toppen av huvudet och ner över huvudet. På nästa inandning fäster jag uppmärksamheten kanske i pannan, och på utandningen låter jag avslappningen skölja ner över ögonbrynen och näsan. Och så fortsätter jag så genom hela kroppen, en arm och ett ben i taget (har upptäckt att jag inte kan ta båda samtidigt om de inte ligger på samma sätt haha). Till slut har jag gått igenom hela kroppen och ofta känner jag mig då väldigt avslappnad, det tar kanske tio minuter totalt. Så brukar jag avsluta med att göra s.k. uppåtandning och nedåtandning (från hypnokursen) samt andas lugnt och djupt några andetag där jag aktivt upprepar affirmationerna.

    Bildning om födande

    Jag har läst en jäkla massa litteratur i förberedande syfte, samt lyssnat på poddar. Jag har skrivit om de flesta böckerna här i bloggen, men de inkluderar systrarna Brittons bok Föda, Susanna Helis Föda utan rädsla (2024), Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaros Orgasmic birth (2010), Maria Bengtsson och Kristina Turners Revolution i BB-fabriken (2023), Rachel Reeds Reclaiming birth as a rite of passage (2021), Lin Daléns Amning i nöd och lust (2018), Milli Hills Give birth like a feminist (2019), och Maja Larssons Kläda blodig skjorta (2022). Kanske hinner det bli någon mer, vem vet? Utöver dessa böcker har jag också lyssnat mycket på systrarna Brittons podd Okrystat, och en del på podden The midwife cauldron med bl.a. Rachel Reed, men den senare tycker jag har lite jobbig och lång reklam så orkade bara med några av de mest relevanta avsnitten. Nu de senaste dagarna har jag läst en hel del på forskaren Sara Wickhams blogg (upptäckte henne när hon blev intervjuad i The midwifescauldron), där hon bl.a. skriver mycket informativt om induktion/igångsättning. Jag har ju nämligen “gått över tiden” nu, och om bebisen inte föds innan början på nästa vecka (då jag varit gravid i 41+2 dagar) kommer jag bli erbjuden igångsättning och det vill jag vara påläst inför, då jag som sagt helst vill undvika det.

    Perinealmassage

    Så kallad perineal”massage” (inte ett helt accurate ord måste jag säga – det är inte som att det är så skönt) handlar om att från ca 4 veckor innan BF “massera” mellangården och vagina för att öka blodcirkulationen i detta område samt vänja det vid töjning. Det finns faktiskt evidens bakom att perinealmassage kan minska risken för större bristningar, men jag är säker på att det även har mentala fördelar för när Are gjort det på mig (för det är helt omöjligt att göra på sig själv – fattar inte varför det rekommenderas, för hur sjutton skulle man kunna stoppa in två tummar i sin egen slida och massera och töja ut, än mindre med en stor gravidmage??) så har jag också tagit tillfället i akt att öva på avslappning. Det är nämligen inte särskilt skönt (därav att ordet “massage” är missvisande) utan tvärtom rätt så obekvämt, och dessutom är det ju en väldigt intim situation när någon har sina händer i ens kön i ett avsexualiserat syfte, och då har det varit en jättebra övning att träna på att andas och vara avslappnad “trots” den konstiga situationen.

    Kursen “Magplasket”

    Jag har också gått kursen “Magplasket” som är som ett franchise-koncept utvecklat av barnmorskor, där ledaren skall vara barnmorska och utbildad i Magplasket-konceptet. Det består av ett antal träffar (min kurs var 7 träffar) i uppvärmd pool, där halva passet är pulshöjande vattengympa, och halva är avslappning och information, där vattnet och värmen hjälper en att kunna slappna av. Jag upptäckte faktiskt att detta fanns för att jag googlade och hittade det i Trollhättan men trots att Trollhättan fortfarande gör reklam för kursen så är den barnmorska som håller i det långtidssjukskriven tyvärr, så jag gjorde istället kursen i Göteborg via Magplasket Hisingen, dock hölls det i rehabpoolen på Högsbo sjukhus vilket var toppen eftersom jag sov över hos Olivia efteråt. 🙂 Förutom att det var en mysig måndags-ritual att hänga i varm rehab-pool var det också väldigt mysigt att spendera flera vardagskvällar med min syster, och jag tyckte kursen hjälpte mig att omsätta andningsövningar och avslappning jag lärt mig om i bl.a. Hypnokursen i praktiken.

    Dadlar, nattljusolja och hallonbladsté

    Slutligen har jag också ägnat mig åt lite hokus pokus-grejer i form av dadlar, hallonbladsté och nattljusolja som är något som cirkulerar bland gravida influencers som saker som kan påverka graviditet och förlossning positivt 🙂 Evidensen bakom att ta tillskott i form av nattljusolja, hallonbladsté och dadlar från ca 4 veckor innan BF är dock svag/obefintlig, men samtidigt är det ju inget skadligt i att äta dadlar, och även om Livsmedelsverket avråder från att dricka stora mängder örtté när man är gravid (för att det saknas studier på hur det påverkar fostret) så är det väl beprövade metoder bland *birth workers* som enligt erfarenhet menar att hallonbladsté är livmoderstärkande, och dadlar och nattljusolja bidrar till att mjuka upp cervix inför förlossning. Som sagt, det finns ingen evidens i form av robusta forskningsstudier som kan bekräfta detta men heller inget som visar att det skulle vara skadligt, så jag har tänkt, why not? Så det har jag kört på från v.37. Nattljusoljan tar slut idag (några dagar efter BF) så vet inte om det har hjälpt något särskilt mot överburenhet dock hahaha. Vi får väl se.


    One response to “Mina förlossningsförberedelser”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Du är förberedd!

    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Tag: graviditet


    Sista barnfria date:n på länge???

    Igår efter barnmorske-mötet – där allt för övrigt såg tipp-topp ut: pigg bebis som reagerade på yttre palpation (dvs då barnmorskan känner efter hur barnet ligger); den är startklar med huvudet nedåt, fortfarande lite ruckbart men den kommer inte vända sig; utmärkt blodtryck även för en icke-gravid (humble brag); normalt symfus-fundus-mått (när de mäter livmoderns/magens storlek från blygdben till under brösten); och jag mår ju i allmänhet bra – gick jag och Are och lunchade. Kanske den sista barnfria date:n på ett tag? Förevigade med två bilder av vilka noll blev särskilt bra men här är de ändå:

    Vi åt sushi på Stortorget i sommarvärmen, mmmm det var så gott och Are var så snygg i sin gula skjorta. Och idag (långfredagen den 18e april) är det beräknad förlossning, jag har nu varit i gravid i 39+6 veckor (förutsatt att barnmorskorna räknat rätt, ibland kan det ju skilja sig några dagar hit och dit). Inga känningar än så länge – min känsla är att det inte kommer ske förrän om ett par dagar minst. Jag hoppas någon gång under nästa vecka för nästa lördag når jag 41 hela veckor och efter det gör man en undersökning och planerar för eventuell induktion senare under v.41, och det vill jag verkligen undvika eftersom jag vill ha en fysiologisk förlossning, och induktion ökar risken för t.ex. sugklocka, akut kejsarsnitt, bristningar och  pin- och/eller stormvärkar, och leder lätt dessutom till en utdragen förlossning, så det vill jag undvika till varje pris. Så hoppas hoppas barnet kommer av sig själv inom de närmsta tio dagarna så slipper vi det!!! 🤞🏼🤞🏼🤞🏼🤞🏼

    Annan tråkig upptäckt jag gjorde imorse (nu varnar jag för TMI) är att jag fått…..

    ….hemorrojder. Greijt! Det är ett jättevanligt graviditets-symptom, då graviditeten trycker mot bäckenet och gör att blodtillförseln blir sämre vilket kan leda till att hemorrojder utvecklas, speciellt i tredje trimestern/sent i graviditeten pga att trycket ökar då. Jag har aldrig haft det här problemet innan och har alltså klarat mig ända fram till nästan 40 hela veckor och så kommer det NU!? Så typiskt! Vår gulliga doula Mathilda tipsade om en salva som är amnings-vänlig (då problemen kan kvarstå efter förlossningen eftersom krystningsskedet ökar belastningen på ändtarmen ytterligare) så jag beställde den direkt, den kommer väl i början på nästa vecka förhoppningsvis.

    Annars då? Tja, inga förlossningskänningar som sagt, jag är inställd på att det kommer dröja flera dagar. Hittills idag har Are och jag grejat i trädgården, jag har planerat spenat och sallad (är dock orolig att det är lite lite jord i ena lådan som jag satte upp häromdagen, den har dessutom inte kontakt med marken så jag hoppas att jag tillfört tillräckligt mikroliv från komposten för att pinnarna, löven och halmen som ligger underst ska kunna förmultna) och hade tänkt plantera även potatis men jag hann inte innan det började regna. Resten av dagen ska vi spela TV-spel (Split fiction, ett TV-spel med fokus på samarbete precis som föregångaren It takes two som även noobies som jag kan spela hehe) och ha lite hemma-spa ikväll, oxytocin-boosta med andra ord!

    Ha en fin långfredag alla mina kära två (?) läsare och glad påsk!! ❤️


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Tag: graviditet


    Tre fackböcker jag läst på sistone

    Jag har läst tre fackböcker i rekord-takt de senaste dagarna: Girig-Sverige av ekonomijournalisten Andreas Cervenka (2022); Amning i nöd och lust av Lin Dalén (2018); samt Give birth like a feminist av Milli Hill (2019).

    Amning i nöd och lust: skapa bra förutsättningar för amning och bli din egen amningsrådgivare – Lin Dalén (2018)

    Det här är en utmärkt bok att läsa för alla som planerar att amma på något sätt, eller som är mitt i amningen och kämpar, eller för alla som är intresserade av amning i allmänhet. Boken ger en dels information om amning och hur det funkar, dels tips/råd om hur man ammar, samt praktiska lösningar på problem som kan uppstå vid amning. Jag skulle säga att de viktigaste lärdomarna från boken är följande, som jag nu skriver ur minnet:

    • Mjölproduktionen ökar med efterfrågan, d.v.s. ju mer man ammar desto mer mjölk. Om man vill öka sin produktion är alltså lösningen att amma oftare (och vice versa). Att man “har för lite mjölk” och att ens barn “måste” få ersättning är alltså en sanning med modifikation. Man kan öka sin produktion!
    • Prolaktin och oxytocin är de viktigaste hormonerna vid amning. Prolaktin är det som hjälper till att bilda mjölken – och det är högre nivåer av prolaktin på nätterna (varför det är bra att nattamma om man vill öka sin produktion) – och oxytocin är det som hjälper till att driva ut mjölken. Precis som vid förlossning, där oxytocinet också spelar en viktig roll, kan hormonet vara svårt att locka fram, och mentala spärrar kan sätta stopp för utdrivningen. Då är det viktigt med en lugn och o-stressig miljö, kanske att man kan få massage och på andra sätt boosta oxytocinet så att utdrivningen kommer igång.
    • Ersättning och flaskmatning är inte lösningen på ett amningsproblem, det är ett svar på symptomen. Tyvärr är det dock många som får rådet att ge ersättning och/eller börja flaskmata om man har amningsrelaterade problem som t.ex. såriga bröstvårtor eller att barnet inte går upp i vikt, men ersättning är som sagt inte en lösning på grundproblemet (och kan i värsta fall förvärra det amningsrelaterade problemet eftersom sugtekninen vid flaska är annorlunda än vid bröstet, och ett barn kan då börja amningsstrejka vilket leder till mindre efterfrågan och därmed mindre produktion och så är en ond cirkel påbörjad). En bra amningsrådgivare ställer frågor för att ta reda på grundproblemet. Exempelvis: har barnet ett bra tag vid bröstet, som gör att utdrivningen fungerar optimalt? Ammar mamman på barnets tidiga signaler? Ammar man ofta? O.s.v.
    • Ett bra tag är A och O. Barnet skall ha mycket bröst i munnen, så att bröstvårtan hamnar långt bak i svalget (det är alltså inte bröstvårtan de suger på). Detta kan åstadkommas med att (förutom att lyssna till barnets tidiga signaler på att det vill amma) vara mage mot mage, låta bröstvårtan vara i höjd med näsan, låta barnet gapa stort och sedan försiktigt föra barnets huvud mot bröstet – utan att tvinga barnet på bröstet. Barnet skall ta bröstet själv. Ett bra tag kännetecknas sedan av att det inte gör ont – det kan göra lite ont de första sekunderna, men sedan skall smärtan släppa. Om den är ihållande eller ökar skall man försiktigt lossa vakuumet genom att lirka in ett litet finger i barnets mun och börja om, för amning skall inte göra ont. När barnet ammar skall kinderna vara runda snarare än insugna, och bebisen gärna ha en dubbelhaka. Efter amning skall bröstvårtan se normal och rund ut – om den är tillplattad har barnet haft ett dåligt tag som kan leda till problem i framtiden.

    Jag kommer nog låna den här boken igen för att ha tillgänglig vid amning, om det skulle uppstå problem. Min intention och vilja är att helamma, men jag är också fullt införstådd med att amning inte alltid är straight forward och att det kan vara kämpigt. Och att välmenande råd och gester från omgivningen (t.ex. en närstående som säger “jag ser hur du kämpar, ska vi inte börja med flaska istället?”) kan vara förödande eftersom de bidrar till att minska tron på sin amningsförmåga, när man där hade behövt någon som peppar en. Samtidigt är det ju en balansgång – för det är inte värt att amma till varje pris, t.ex. återkommande mastrit (mjölkstockning) och liknande. Men som sagt, min intention är att helamma ca de första 6 månaderna och då har denna bok varit jättebra att läsa 🙂

    Give birth like a feminist: your body, your baby, your choices – Milli Hill (2019)

    Den här boken på ca 350 sidor sträckläste jag på två dagar. Jag fick tips från bibliotekarien som såg att jag höll på att låna massa olika förlossningsrelaterade böcker, och hon tyckte jag skulle läsa denna 🙂 Men jag skall lämna tillbaka den på torsdag så var tvungen att skynda mig att läsa ut – plus att jag misstänkte att det kanske inte var så mycket nytt. Och det var det inte, men jag tyckte denna bok skrev om det jag redan vet – d.v.s. att förlossningsvården generellt är väldigt patriarkal och att det finns en utbredd misstro gentemot kvinnors förmåga att föda barn som återspeglas i allt från ökad medikalisering av förlossningar, förlossningsrädsla, dåliga förutsättningar för fysiologisk födsel, underfinansierad förlossningsvård etc etc – på ett väldigt bra sätt! Så ska man läsa någon bok på detta ämne kan man läsa denna 🙂 Den är dock något UK-centrerad men jag tycker inte det gör så mycket.

    Huvudbudskapet i boken är att födande är en feministisk fråga, och att föda feministiskt handlar om att stå upp för rätten till att föda hur och var man vill, utan påtryckningar eller dömanden från vården, nära och kära eller samhället. Det är därför planerat kejsarsnitt utan medicinska riskindinationer är lika mycket en feministisk födsel som en full on fysiologisk födsel i hemmet, eftersom båda handlar om en kvinnas val att ta kontroll över sin födsel (även om man såklart bör gå till botten med varför fler och fler kvinnor vill ha kejsarsnitt, en fråga boken indirekt tar sig an). Att födande är en feministisk fråga handlar om att det är (biologiska) kvinnor som föder, och att de i denna process ofta reduceras till en slags behållare för barnet, vars väl och ve är det enda som spelar roll. Självklart vill alla som föder att deras barn ska må bra, men i förlossningsvårdens iver att prioritera säkerheten för barnet, förminskas ofta mammans vilja och intuition. Detta syns både explicit och implicit. Exempelvis i hur olika procedurer och interventioner under en förlossning framställs som om de är obligatoriska, i sättet de förmedlas: “Nu behöver vi göra en vaginal undersökning” eller “Vi måste ta CTG innan du får gå i badet” o.s.v. Fastän allt sådant är helt frivilligt, och upp till den födande att ge sitt informerade samtycke till (eller inte)! Faktum är att det är många som inte vet att man får säga nej till saker och ting, och att det inte är okej att någon stoppar upp sina fingrar i ens kön utan informerat samtycke, ändå händer detta jätteofta inom förlossningsvården!

    Som sagt, det var inte så mycket nytt, men jag tyckte ändå boken var läsvärd och hade jag rekommenderat en förlossnings-relaterad bok som främjar det fysiologiska och uppmanar den födande att ta kontrollen över sin förlossning hade jag nog rekommenderat denna 🙂

    Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika – Andreas Cervenka (2022)

    Slutligen har jag också läst Girig-Sverige av Andreas Cervenka, som var en intressant bok om hur Sveriges politik – till skillnad mot vad många speciellt icke-svenska personer tror – främjar de allra rikaste. Hur vår skatt på arbete visserligen är bland de högsta i världen – men hur vår skatt på kapital är näst intill obefintlig. Faktum är att det är få länder i världen som kan mäta sig med Sverige när det gäller hur väl vi krattat för miljardärerna: arvsskatten är borta, fastighetsskatten är borta, förmögenhetsskatten är borta, och ISK-kontona har införts som ett lågskattealternativ för investerare. Boken är fullproppad med siffror och exempel som är hisnande att läsa, för det är verkligen tydligt hur fucked up allting är. Socialist-Sverige är ett minne blott. Ibland blir det liiite väl siffer-tungt, men jag tyckte ändå boken var intressant, roligt skriven, och läsvärd. Kul också att man kan läsa en till synes lite torr fackbok om ekonomi med stor behållning, just för att den är välskriven och intressant.


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Tag: graviditet


    Två graviditetsrelaterade böcker

    Jag plöjer på med graviditetsrelaterad litteratur, denna gång har jag läst Reclaiming birth as a rite of passage av Rachel Reed (2021) och Orgasmic birth av Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaro (2010). Samtliga av dessa författare är barnmorskor, Rachel Reed disputerad sådan. Hennes bok, Reclaiming birth as a rite of passage, gav mig kanske inte direkt någonting nytt, utan det var bara ett annat sätt att skriva om fysiologisk förlossning (dvs utan medicinska interventioner) såsom jag läst i tidigare böcker. Här väver dock Reed in det fysiologiska och kunskapen om vad som främjar det samt varför det är bra både för den födande och barnet, med “ancient wisdom” och “herstory”. Greppet är inte helt olikt det Yuval Noah Harari gör i Sapiens, åtminstone första delen som sagt utgör den historiska”warp” som den moderna kunskapen “vävs” omkring. Även om det inte var någon direkt ny kunskap var det ändå intressant läsning. Orgasmic birth läste jag dock väldigt slarvigt för det var inte heller någon ny kunskap alls, utan handlade framförallt om fysiologisk förlossning det också, och vad som främjar det. Det “orgasmiska” tar ganska liten plats i boken, men basically är take:n att med en fysiologisk födsel finns det möjlighet att uppleva förlossningen som väldigt sexuell, och t.o.m. orgasmisk. Det här med att födseln kan vara sexuell har jag stött på förut när jag läste en DN-intervju med rockstjärne-barnmorskan Gudrun Abascal, som menar att man bör på förlossningsrum som just sexrum. Och det makes so much sense!! Dämpat ljus, ostördhet, lugn, kanske lite skön musik, frihet att röra sig som man vill/kroppen känns, det gynnar oxytocinet och det fysiologiska födandet, liksom samma komponenter gynnar sex. Om någon däremot mitt under ett knull skulle storma in, tända lamporna och säga åt en att lägga sig i en viss position eller att man måste göra en vaginal undersökning mitt i, då kommer man helt tappa lusten. Samma mekanismer gäller vid födande. Hur som helst Orgasmic birth kanske kan vara värd att läsa om man inte är insatt i det fysiologiska men den gav inte mig så mycket. Den är också väldigt USA-centrerad.


    2 responses to “Två graviditetsrelaterade böcker”

    1. […] bok Föda, Susanna Helis Föda utan rädsla (2024), Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaros Orgasmic birth (2010), Maria Bengtsson och Kristina Turners Revolution i BB-fabriken (2023), Rachel Reeds […]

    2. […] bok Föda, Susanna Helis Föda utan rädsla (2024), Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaros Orgasmic birth (2010), Maria Bengtsson och Kristina Turners Revolution i BB-fabriken (2023), Rachel Reeds […]

    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Tag: graviditet


    Kläda blodig skjorta – Maja Larsson (2022)

    Jag har just läst ut Kläda blodig skjorta av Maja Larsson, som vann Augustpriset för årets fackbok år 2022. Och det är den sannerligen värd! Boken handlar om födandets historia de senaste 150 åren, det vill säga med start i slutet av 1800-talet. Den absolut största källan för boken är tidsskriften Jordemodern som gavs ut som en facktidning för barnmorskor och obstetriker sedan 1800-talet. Utifrån de skildringar av förlossningar och debattartiklar som finns i tidningen, målar Maja Larsson finkänsligt upp förlossningsvården från 1870-talet idag: från hemförlossningar via rationalisering och medikalisering, till att förlossningar sänds live av influencers på 2020-talet. Det är otroligt intressant! Jag lär mig en massa, och både skräms och inspireras av hur man hanterade födslar historiskt. Man kan säga att på 1800-talet födde man med livet som insats, och då handlade förlossningsvården i mångt och mycket om att i första hand få kvinnan att överleva. Döden var så närvarande då, så även om man såklart försökte få barnet att överleva också, så var det sekundärt. Måste barnet ut så måste det, och då är det viktigaste att rädda mamman: till sin hjälp hade barnmorskor då exempelvis tänger och borrar för att kunna stycka barnet inuti kroppen, om det av någon anledning fastnar och mammans liv står på spel. Nästa fas, när mödradödligheten går ner tack vare mer modern förlossningsvård, kan man istället börja fokusera på barnet. Med bättre teknik på 1900-talet ökar också övervakning och diagnostisering vilket förstås räddar många liv, samtidigt som mammornas upplevelse av förlossningen är helt ovidkommande. Snabbt blir sjukhusförlossningar standard, och i och med industrialisering tillämpas nästan en löpande band-filosofi med flera födande i samma rum, amning på fasta tider och inget pjåskande. Och sen ännu senare, med 1970-talets gröna vågen, får hemförlossningar och “naturliga” födslar en renässans och man börjar faktiskt bry sig om och inse att mammans upplevelse av det hela också är viktig.

    För alla som är intresserade av historia, i synnerhet kvinnohistoria så som den aldrig berättats förut, rekommenderar jag denna bok å det starkaste. Mycket bra och intressant! Sträckläste på tre dagar, det är bra betyg för en fackbok.


    One response to “Kläda blodig skjorta – Maja Larsson (2022)”

    1. […] i mars! Mycket förlossningsrelaterat (Reclaiming birth as a rite of passage, Orgasmic Birth, Kläda blodig skjorta) men också lite romaner (Borta med vinden del 2, Här ruvar havet samt Song of Achilles som jag […]


  • Tag: graviditet


    Två graviditetsrelatetade böcker

    I februari har jag bland annat läst två graviditetsrelaterade böcker: Profylaxboken: vägen till en trygg förlossning tillsammans av Susanna Heli (2024) och Revolution i BB-fabriken: Hur du tar tillbaka makten över din kropp och föder friskt i ett sjukt system av Maria Bengtsson och Kristina Turner (2023).

    Den förstnämnda läste jag faktiskt i sin första version, dvs klassikern Föda utan rädsla, men jag hann inte läsa klart innan jag behövde lämna tillbaka på bibblan så då lånade jag den nya versionen från i fjol, som i princip är en uppdaterad version. Boken är förlossningsförberedande och kretsar kring fyra verktyg man kan ta till under en förlossning: andning, avslappning, visualisering och rösten. Med hjälp av lugn, mjuk och djup andning (snarare än snabb och hyperventilerande) under öppningsskedet och så länge man kan under utdrivningsfasen, hjälper man till att syresätta både sig själv och barnet, samt livmodern (som ju är en muskel som behöver syre), och på detta sätt går förlossningen lättare. Samtidigt är lugn andning i sig en antidote mot negativa känslor som ofta förvärras av stressig andning. Lugn andning får ned en i kroppen, gör en tung. Avslappning är ett annat verktyg för att hjälpa förlossningen framåt och minska smärtan: om man är avslappnad gör det mindre ont, eftersom vävnaden blir mer blodfylld och man följer med istället för att spjärna emot. Om man tvärtom spänner sig gör det ondare och man blir rädd och då spänner man sig mer och så gör det mer ont och så blir det en ond spiral. Visualisering är ett sorts mentalt verktyg man kan använda för att exempelvis föreställa sig rent mentalt att man är tung, att barnet skall komma nedåt, att man är stark, att man tar emot smärtan, osv osv. Man kan t.ex. använda sig av affirmationer eller inre bilder för att visualisera. Och rösten är ett sätt att kanalisera smärtan, men också att hjälpa kroppen vara tung och avslappnad, genom att ljuda låga toner. Allt detta är alltså icke-medicinska verktyg som boken går igenom för att ha bättre förutsättningar att föda utan rädsla. Det var inget som var direkt nytt (har redan lärt mig en hel del på ämnet via Hypnokurs.se som jag går, och en massa annat jag läser på ämnet) men det är absolut en bra förlossningsförberedande bok att läsa 🙂

    Revolution i BB-fabriken kan kanske bäst beskrivas som ett långt manifest för en förändrad förlossningsvård som sker på den födandes villkor, vilket tyvärr sällan är fallet idag. Ökad medikalisering och centralisering av förlossningsvården bidrar ofta till interventionskaskader och främjar sällan det friska, fysiologiska födandet. Boken menar till och med att förlossningsvården i sig skapar förlossningar med komplikationer, för att man ofta lägger sig i allt för mycket, och för att systemet är sjukt. Exempelvis kan en förflyttning mitt i ett aktivt förlossningsarbete (alltså när man skall ta sig till sjukhuset) göra att värkarna avstannar, eftersom kroppen känner av att nu är det inte tryggt och säkert att föda. För att få igång en förlossning krävs lugn och ro, mörker, trygghet, värme och mjukhet – något som inte alltid erbjuds när man kommer in till förlossningen. Istället kan det exempelvis hända att man får vända hem igen då det är fullt eller för att man enligt en slags standardmall inte är tillräckligt öppen. Eller så får man bli inskriven, och blir föremål för ett gäng standard-interventioner som i bästa fall föregås av ett informerat samtycke men ofta görs på rutin, som exempelvis vaginal undersökning, infart och CTG, och sker i en steril sjukhusmiljö med pipande apparater och flera olika vårdpersonal som kanske är stressade. Alla dessa interventioner kan lätt bidra till att man som födande känner sig otrygg, även om det är på en latent nivå, och det i sin tur blockerar oxytocinet, som ju är så viktigt för förlossningen.

    Nu går kanske tiden och har förlossningen inte fortskridit enligt standardmallen – något som knappast hjälps av ständiga vaginala undersökningar och barnmorskor som uttrycker att man “bara” öppnat sig X cm vilket kanske får en att känna sig dålig – sätts ofta påskyndande interventioner in, såsom oxytocyndropp för att få igång värkarna. Det leder ofta till mycket mer smärtsamma värkar eftersom oxytocinet inte är kroppseget och kommer intravenöst snarare än via hjärnan, vilket leder till en mycket starkare smärtupplevelse som kanske gör att man spänner sig och därmed får ännu ondare och kanske blir rädd. Trots att man kanske inte ville ha epidural går man med på det ändå, vilket i sig ökar risken för en massa saker, såsom att värkarbetet stannar av. Det i sin tur kan leda till risk för syrebrist hos barnet – något som övervakas noggrant via CTG – och snart tas kanske beslut om att barnet måste ut NU. Man tar till klipp och sugklocka vilket leder till rupturer i mellangården och ett medtaget barn som måste läggas upp på barnbordet direkt efter födseln för vård, vilket hämmar anknytningen mellan mor och barn. Detta i sin tur gör kanske att amningen får en dålig start. Men alla överlevde ju! Och som mamma är man tacksam över att man får med sig ett levande barn hem, och att vården räddade en från alla dessa potentiella faror. Men what if det sätt som vården är organiserad på framkallade eller åtminstone bidrog till dessa faror? What if de inte hade uppstått från första början, om förlossningsvården var organiserad på ett annat sätt? Där det fysiologiska, friska födandet med värm, vila, lugn, mörker och en kontinuerlig närvaro och stöd främjar det kroppsegna oxytocinet så att värkarbetet får fortgå ostört?

    Men faktum är att det är svårt att uppnå en fysiologisk födsel i dagens system. Barnmorskorna – som är utbildade för det friska födandet – måste följa rutiner och PM och det är läkarna – som med sin medicinska blick är utbildade för när födandet inte är friskt – har sista ordet. Ofta måste de springa mellan flera födande samtidigt, och till och med den ekonomiska ersättningen bygger på att ju mer intervention, desto mer pengar. Det är ju iförsig bra att man får ersättning för nödvändiga och livsviktiga interventioner som exempelvis kejsarsnitt – annars kanske man hade nekat födande vars förlossningar blir komplicerade rätt vård – men det blir också skevt när den komplikationsfria, friska förlossningen som sker fysiologiskt – alltså utan interventioner – är den som får minst ersättning ekonomiskt. Det ger incitament till att göra fler medicinska interventioner, som i bästa fall är onödiga och i värsta fall skadliga. Det är inte för intet som antalet kejsarsnitt och antalet personer som tar epidural ökar i Sverige!

    Även om boken verkligen hade mått bra av lite hårdare redaktörsarbete (den är lite upprepande) ger den en krass – och realistisk – insyn i dagens förlossningsvård – och skriver fram hur man som födande kan optimera sina förutsättningar för att inte bli en bricka i spelet utan någon kontroll över sin egen förlossning. Ett tydligt förlossningsbrev, att vara väl påläst på alla rutiner och interventioner och deras för- och nackdelar, kunskap om vad som främjar respektive hämmar det kroppsegna oxytocinet, ett bra stöd från partnern och eventuella andra, och, rekommenderar de, doula. En viktig bok att läsa för blivande föderskor!



  • Tag: graviditet


    Tankar om graviditet och träning + eldrummet work in progress

    Jag har precis gjort ett yogapass med denna utsikt:

    Dvs den nyuppsatta lampetten jag köpte second hand i Malmö tidigare i höstas. Obs, jättebrandfarlig osv – kommer vara jätteförsiktig – men visst blev det fint?? 🙂 

    Apropå yoga. Är i v.26 nu (25+2) vilket borde motsvara slutet på månad 5 (?), och än så länge har jag ingen foglossning (peppar peppar) och känner mig relativt rörlig. Är så tacksam för det!! Det märks såklart på flåset – jag blir andfådd så mycket snabbare – och på att magen ibland är lite ivägen (jag kan t.ex. inte längre göra pistol squats) men i övrigt kan jag göra ett yogapass (med små modifieringar) och det är jag så tacksam för. Så länge min kropp funkar att röra på även under graviditeten ska jag försöka fortsätta med det. Känner mig under omständigheterna stark ☺️

    Idag har vi gjort den sista touchen (som är möjlig just nu) i eldrummet – dvs fyllt bokhyllan med böcker (projekt tömma hyllan i matsalen/vardagsrummet/där badrummet ska vara har alltså börjat så smått), lagt in en matta under pianot, satt upp lampetten, satt tillbaka sakerna i fönsterkarmen. Nu börjar det bli såååå fint!!!! Det som saknas är en pianopall, en större (gärna ljus) matta under soffan, nya plafondlampor då de två nuvarande inte matchar  (vi beställde två idag) samt ett vedställ som vi också beställt idag. Snart där alltså! Ska visa hur processen sett ut so far. Här är bilderna från bostadsannonsen, tagen av professionell fotograf någon gång i typ september, så ljuset ser ju väldigt bra ut 🙂 Båda dessa möbler fick vi på köpet, och här ser man också att lamporna är olika.

    Här ser man den öppna spisen utan kasetten som vi satte in som något av det första vi gjorde.

    Här är samma vy (tagen av oprofessionell fotograf aka moi med mobilkamera) där man ser vår nya soffa samt kasetten i användning!! 🙂

    Har tyvärr inte bilder från precis innan vi började renovera (om man nu kan kalla det det??) utan en bit in, när vi redan, efter några färgprover, hade börjat måla. Såhär såg det ut då:

    Jag lanserade idén att måla listerna vita och det gick Are med på (dock inte träpanelen på väggen vid kaminen, det kanske blir i framtiden när han kommit around). Såhär blev det med vita lister. Snyggt!!!

    På denna vägg satt vi ju sedan upp en tavelvägg. Första versionen:

    …som jag tyckte blev något plottrig (och, insåg jag, kanske lite väl långt ner utifrån att vi snart kommer ha ett kid som rusar runt?!). Således flyttade jag upp tavlorna något, bytte plats på nån (kan ni se vilka?) samt tog bort de minsta. Voilà! Bättre.

    Motsatta väggen tog lite längre tid, för där behövde vi ta bort lite av tapeten runt fönstret (den satt lite löst där) och spackla över skarvarna (vi målade direkt på tapeten på övriga väggar). Dessutom fanns en förlängd fönsterbräda som satt med väldigt grova skruvar in i väggen som behövde spacklas igen, samt en krok ovanför fönstret som vi ärligt inte fick bort hahaha. (Nör jag kollar på bilderna från annonsen tror jag den var till för att hänga en ampel på. Men han hade inte behövt ha en så enorm stålpinne så långt inborrad i väggen?! Ahja, vi målade över den och nu syns den knappt).

    Vi var tvungna att köpa nytt spackel mellan varven, samt nåt slags skum (lite som vispad grädde i konsistensen!) för att fylla igen hål som dessa (efter fönsterbrädet):

    Så länge målade vi listerna även på denna sidan, från träfärgat till vitt:

    Men sen var det spacklat och slipat och vi kunde börja måla!

    Jag har generellt målat med pensel längs lister, golv, kanter etc, och Are har kört med rollern.

    Igår blev målningen helt klar, och idag har vi som sagt satt tillbaka allt ordentligt. Nu ser det ut så här (Are tog dessa bilder idag):

    Fint va?! Är så nöjd 🙂 Har fått blodad tand och nu vill jag göra om i lilla gästrummet till ett barnrum (där vill jag ta ner innerväggarna till förrådet så rummet blir större, måla om och inreda barnvänligt), och i vårt sovrum (där behövs ny garderob, ommålning, bokhylla för resterande böcker som inte fick plats i hyllan i eldrummet, nya matchande nattygsbord som skall vara vägghängda samt ny gardinstång som täcker hela väggen och sitter nästan i taket så det blir hotellkänsla). Har uppenbarligen stora planer! 🙂 fortsättning följer.



  • Tag: graviditet


    Sista beach-träningen

    Jag sitter just nu på tåget hem från Gbg, efter min sista beachträning för terminen. Jag har egentligen tre gånger kvar, men sist kände jag att nu börjar det bli lite tufft flås-mässigt, plus att jag kände lite oro för att landa på magen (även om det egentligen inte är så farligt under första halvan av graviditeten) så då bestämde jag mig för att nästa gång får bli den sista. Och det var idag! Idag gick det lite bättre konditionsmässigt, men jag kände också att nu är det dags att sluta. Träningsbyxorna börjar bli väl tighta (man ser ändå en liten liten gravidmage när jag har tighta kläder, som man inte ser annars) och som sagt flåset är inte som vanligt. Plus att det är svårt att “ta det lugnt” med något som är så kul ☺️ Vill som sagt inte riskera att slänga mig och landa på mage och sedan oroa mig för att det är jag som orsakat ett missfall.

    Annars då, hur går graviditeten? Jodå tackar som frågar. Är i vecka 15 nu, och förra veckan hade vi tidigt ultraljud på NÄL. Allt såg normalt och bra ut, men det känns också helt sjukt att man ska behöva vänta nu i fem veckor tills nästa ultraljud?! Alltså, tänk om fostret dör i magen (risken är liten men kan ju ändå hända) och så går man där och märker ingenting och så är det inga hjärtslag på ultraljudet och så tvingas man göra abort i tjugonde veckan… Inte roligt. Så det oroar jag mig för just nu :))))


Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Status

Hello hello. Klockan är strax efter 17 och jag sitter på baksidan i eftermiddagssolen med en kall (alkoholfri) öl och lyssnar på fåglar och snörvlar. Har tyvärr blivit förkyld. Otroligt dålig timing! Igår hade jag lite känningar i halsen, som för min del brukar vara steg 1 i en förkylning. Halsontet är borta idag, men har gått över i rinnsnuva som brukar vara steg 2. Därefter brukar det vara lite tjockare snuva, och under hela sjukdomsförloppet är jag lite allmänt trött och hängig. Så himla dålig timing eftersom jag kan föda literally när som helst!! Inte så kul att vara förkyld mitt under aktivt värkarbete. Att jag är förkyld nu får mig dock att misstänka att den lilla bebisen stannar inne en stund till. Det är ju flera parametrar som ska klaffa när en förlossning ska sätta igång – bebisen ska vara redo, min kropp ska vara redo, och mitt sinne ska vara redo. Jag känner mig hundra procent redo i sinnet, men just nu är alltså kroppen inte i optimalt skick för förlossning, och därför tror jag det kommer dröja lite. Jag tippar på att jag kommer få känningar på måndag, och att bebis kommer ut på onsdag, 12 dagar efter beräknat datum! Vi får väl se haha.

Idag har mest tagit det lugnt pga förkylningen, men på eftermiddagen tog jag mig samman och tog en alvedon och var lite produktiv. Planterade ut åtta av svartkål-plantorna (sparade sex stycken och planterade om dem en andra gång till lite större krukor, som backup om de jag planterade ut nu fryser ihjäl eller blir uppätna av sniglar). Satte upp det nyinköpta skyddande kålnätet och hoppas att det ska hålla kålfjärilar och deras ägg (och kanske en och annan snigel?) borta. Planterade också om gurkan jag fick av Lina till en lite större kruka i väntan på att det blir lite varmare för utplantering i pallkrage, samt en av basilikorna. Jag planterade två krukor, en att ha inne och en ute, för att se om det blir några stora skillnader. Har också hunnit med att tvätta och göra en korma-sås som vi ska ha till middag, det är bara att värma på och slänga i några tofu-tärningar sen, och så delegerade jag naan-brödsansvaret till Are 🙂

På måndag har vi fått tid för koll på förlossningen. Om man vill kan man få en tid för igångsättning direkt när man passerat 41 hela graviditetsveckor (vilket jag gör på lördag) men jag vill i första hand inte bli igångsatt, och med Socialstyrelsens nya riktlinjer (efter att Swepis-studien som de föregående riktlinjerna om att sätta igång så tidigt som möjligt efter v.41+0) är det numera en bedömning som görs efter 41 veckor. Så det ska vi göra på måndag, och då ingår ultraljud och CTG i syfte att försöka bedöma bebisens storlek (som dock har en felmarginal på 15 % – de kan alltså säga att bebisen ser stor ut vilket de skulle kunna säga är ett argument för igångsättning men när bebisen väl kommer ut är det rätt vanligt att den inte alls var så stor), genomströmningen i navelsträngen samt mängden fostervatten. Om allt ser bra ut och inga riskindikationer finns, kan man vänta lite grand med eventuell igångsättning. Det är ju iförsig alltid upp till den födande – ingen kan tvinga en till något – men om man ska följa Socialstyrelsens riktlinjer bör alla gravida vara i värkarbete alternativt ha fött innan 42 hela veckor, vilket för mig är om 8 dagar (nästa lördag den 3e maj). Jag hoppas dock att jag slipper ta ställning till ev. igångsättning och att allt kommer igång av sig själv i början på nästa vecka, men vi får väl se. Håll tummarna!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Tag: graviditet

  • Status

    Hello hello. Klockan är strax efter 17 och jag sitter på baksidan i eftermiddagssolen med en kall (alkoholfri) öl och lyssnar på fåglar och snörvlar. Har tyvärr blivit förkyld. Otroligt dålig timing! Igår hade jag lite känningar i halsen, som för min del brukar vara steg 1 i en förkylning. Halsontet är borta idag, men har gått över i rinnsnuva som brukar vara steg 2. Därefter brukar det vara lite tjockare snuva, och under hela sjukdomsförloppet är jag lite allmänt trött och hängig. Så himla dålig timing eftersom jag kan föda literally när som helst!! Inte så kul att vara förkyld mitt under aktivt värkarbete. Att jag är förkyld nu får mig dock att misstänka att den lilla bebisen stannar inne en stund till. Det är ju flera parametrar som ska klaffa när en förlossning ska sätta igång – bebisen ska vara redo, min kropp ska vara redo, och mitt sinne ska vara redo. Jag känner mig hundra procent redo i sinnet, men just nu är alltså kroppen inte i optimalt skick för förlossning, och därför tror jag det kommer dröja lite. Jag tippar på att jag kommer få känningar på måndag, och att bebis kommer ut på onsdag, 12 dagar efter beräknat datum! Vi får väl se haha.

    Idag har mest tagit det lugnt pga förkylningen, men på eftermiddagen tog jag mig samman och tog en alvedon och var lite produktiv. Planterade ut åtta av svartkål-plantorna (sparade sex stycken och planterade om dem en andra gång till lite större krukor, som backup om de jag planterade ut nu fryser ihjäl eller blir uppätna av sniglar). Satte upp det nyinköpta skyddande kålnätet och hoppas att det ska hålla kålfjärilar och deras ägg (och kanske en och annan snigel?) borta. Planterade också om gurkan jag fick av Lina till en lite större kruka i väntan på att det blir lite varmare för utplantering i pallkrage, samt en av basilikorna. Jag planterade två krukor, en att ha inne och en ute, för att se om det blir några stora skillnader. Har också hunnit med att tvätta och göra en korma-sås som vi ska ha till middag, det är bara att värma på och slänga i några tofu-tärningar sen, och så delegerade jag naan-brödsansvaret till Are 🙂

    På måndag har vi fått tid för koll på förlossningen. Om man vill kan man få en tid för igångsättning direkt när man passerat 41 hela graviditetsveckor (vilket jag gör på lördag) men jag vill i första hand inte bli igångsatt, och med Socialstyrelsens nya riktlinjer (efter att Swepis-studien som de föregående riktlinjerna om att sätta igång så tidigt som möjligt efter v.41+0) är det numera en bedömning som görs efter 41 veckor. Så det ska vi göra på måndag, och då ingår ultraljud och CTG i syfte att försöka bedöma bebisens storlek (som dock har en felmarginal på 15 % – de kan alltså säga att bebisen ser stor ut vilket de skulle kunna säga är ett argument för igångsättning men när bebisen väl kommer ut är det rätt vanligt att den inte alls var så stor), genomströmningen i navelsträngen samt mängden fostervatten. Om allt ser bra ut och inga riskindikationer finns, kan man vänta lite grand med eventuell igångsättning. Det är ju iförsig alltid upp till den födande – ingen kan tvinga en till något – men om man ska följa Socialstyrelsens riktlinjer bör alla gravida vara i värkarbete alternativt ha fött innan 42 hela veckor, vilket för mig är om 8 dagar (nästa lördag den 3e maj). Jag hoppas dock att jag slipper ta ställning till ev. igångsättning och att allt kommer igång av sig själv i början på nästa vecka, men vi får väl se. Håll tummarna!


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

    Hello hello. Klockan är strax efter 17 och jag sitter på baksidan i eftermiddagssolen med en kall (alkoholfri) öl och lyssnar på fåglar och snörvlar. Har tyvärr blivit förkyld. Otroligt dålig timing! Igår hade jag lite känningar i halsen, som för min del brukar vara steg 1 i en förkylning. Halsontet är borta idag, men…

  • Mina förlossningsförberedelser

    Idag är det annandag påsk, måndag, och jag har varit gravid i 40 hela veckor + 2 dagar (plus minus ett par dagar förmodligen, eftersom beräknade förlossningsdatum eller “BF” inte är en exakt vetenskap direkt). Är så redo för att förlossningen skall sätta igång men det kan ju dröja lång tid fortfarande. Hoppas det händer i veckan!!!!! Hur som helst, jag tänkte ta tillfället i akt att skriva lite om vilka förlossningsförberedelser jag ägnat mig åt. Får ta och utvärdera sen efter förlossningen om någon av dem hjälpte 😉

    Hypnokurs.se (kring v.20)

    Jag fick Asabea och Opokua Brittons förlossningsförberedande kurs som finns att hitta på hypnokurs.se. Jag började, som de rekommenderar, kring v.20 och lyssnade ganska snabbt igenom majoriteten av kursen som alltså dels är informativ om förlossningens olika faser, men även innehåller meditationer och avslappningsövningar som man kan lyssna på om och om igen (det är alltså en webbaserad kurs som man lyssnar på). Dessa har jag sedan fortsatt med under graviditeten. Återstår att se hur användbar kursen är sen under själva förlossningen, men hittills har som sagt andningsövningarna och affirmationerna känts bra att ha!

    Affirmationer (kring v.20)

    I enlighet med systrarna Brittons rekommendationer i kursen (och andras, t.ex. i boken Föda utan rädsla) har jag under graviditetens gång, från ungefär v.20, haft fyra affirmationer som jag upprepar tyst för mig själv nästan varje dag, både i samband med avslappning men också lite när som helst när jag kommit ihåg det. Mina affirmationer har varit:

    • Jag kan föda
    • Jag är avslappnad och lyssnar på min kropp
    • Varje våg tar mig närmare mitt barn
    • Jag vågar ta emot smärtan

    Jag ville ha stärkande affirmationer som inte innehöll några “inte” (har läst att hjärnan lätt blockerar ut “intet” så får affirmationer plötsligt en negativ innebörd!), och som var ganska korta och koncisa och skulle fungera lite oavsett hur förlossningen blir. Jag läste i en Facebookgrupp att någon haft en affirmation i stil med “min kropp kan föda, den är gjord för det här” eller något likande, och att det hade blivit nästan jobbigt sedan under förlossningen för att hon upplevde att hennes kropp inte alls kunde det, då hon hade behövt flera medicinska interventioner. Då hade affirmationen blivit negativ. Men med dessa ovan tänker jag att de är stärkande för en fysiologisk födsel, och kommer peppa mig, samtidigt som om det nu blir en medikaliserad förlossning (vilket jag inte önskar i första hand) så funkar de även där. Jag har affirmationerna uppsatta bredvid sängen, på kylen och på badrumsspeglarna, och förhoppningen är att jag väl under värkarbetet kommer höra dem automatiskt i mitt huvud, att se liksom satt sig.

    Avslappningsövningar (kring v.20)

    All förlossningsrelaterad litteratur jag läst och alla förlossningsförberedande aktiviteter jag deltagit i förordar avslappning som ett sätt att hantera smärta samt underlätta födseln. Men hur ska man slappna av under en av vad jag antar är de mest fysiskt påfrestande och mest smärtsamma upplevelserna man har i livet? Jo, där kan återkommande träning i förväg vara avgörande. Därför har jag ägnat mig åt avslappningsövningar från ungefär v.20, framförallt i form av andningsövningar och vad man skulle kunna kalla meditation, även om jag har lite svårt att ta det begreppet i min mun (vad är ens meditation? Mediterar jag? Jag vet inte). Hur som helst, hypnokursen gav mig några konkreta andningsövningar som jag först följde ganska slaviskt men ganska snabbt anpassade så att det passade mig, som jag försöker göra åtminstone några kvällar i veckan innan sovdags. Jag har också lite svårt för meditationer som är alltför… Vad ska jag kalla det… Frånkopplade från kroppen? Jag behöver lite mer konkreta meditationer, kopplade till sensationer i kroppen. Därför har jag framförallt ägnat mig åt kropps-scanning. Min vanligaste avslappningsövning är alltså att jag ligger på rygg i sängen med ena handen på magen och andra på bröstet, sluter ögonen och andas lugnt. Sen fokuserar jag min tankekraft till toppen av mitt huvud, och på en långsam utandning med näsan föreställer jag mig hur avslappningen fysiskt sköljer över mig, från toppen av huvudet och ner över huvudet. På nästa inandning fäster jag uppmärksamheten kanske i pannan, och på utandningen låter jag avslappningen skölja ner över ögonbrynen och näsan. Och så fortsätter jag så genom hela kroppen, en arm och ett ben i taget (har upptäckt att jag inte kan ta båda samtidigt om de inte ligger på samma sätt haha). Till slut har jag gått igenom hela kroppen och ofta känner jag mig då väldigt avslappnad, det tar kanske tio minuter totalt. Så brukar jag avsluta med att göra s.k. uppåtandning och nedåtandning (från hypnokursen) samt andas lugnt och djupt några andetag där jag aktivt upprepar affirmationerna.

    Bildning om födande

    Jag har läst en jäkla massa litteratur i förberedande syfte, samt lyssnat på poddar. Jag har skrivit om de flesta böckerna här i bloggen, men de inkluderar systrarna Brittons bok Föda, Susanna Helis Föda utan rädsla (2024), Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaros Orgasmic birth (2010), Maria Bengtsson och Kristina Turners Revolution i BB-fabriken (2023), Rachel Reeds Reclaiming birth as a rite of passage (2021), Lin Daléns Amning i nöd och lust (2018), Milli Hills Give birth like a feminist (2019), och Maja Larssons Kläda blodig skjorta (2022). Kanske hinner det bli någon mer, vem vet? Utöver dessa böcker har jag också lyssnat mycket på systrarna Brittons podd Okrystat, och en del på podden The midwife cauldron med bl.a. Rachel Reed, men den senare tycker jag har lite jobbig och lång reklam så orkade bara med några av de mest relevanta avsnitten. Nu de senaste dagarna har jag läst en hel del på forskaren Sara Wickhams blogg (upptäckte henne när hon blev intervjuad i The midwifescauldron), där hon bl.a. skriver mycket informativt om induktion/igångsättning. Jag har ju nämligen “gått över tiden” nu, och om bebisen inte föds innan början på nästa vecka (då jag varit gravid i 41+2 dagar) kommer jag bli erbjuden igångsättning och det vill jag vara påläst inför, då jag som sagt helst vill undvika det.

    Perinealmassage

    Så kallad perineal”massage” (inte ett helt accurate ord måste jag säga – det är inte som att det är så skönt) handlar om att från ca 4 veckor innan BF “massera” mellangården och vagina för att öka blodcirkulationen i detta område samt vänja det vid töjning. Det finns faktiskt evidens bakom att perinealmassage kan minska risken för större bristningar, men jag är säker på att det även har mentala fördelar för när Are gjort det på mig (för det är helt omöjligt att göra på sig själv – fattar inte varför det rekommenderas, för hur sjutton skulle man kunna stoppa in två tummar i sin egen slida och massera och töja ut, än mindre med en stor gravidmage??) så har jag också tagit tillfället i akt att öva på avslappning. Det är nämligen inte särskilt skönt (därav att ordet “massage” är missvisande) utan tvärtom rätt så obekvämt, och dessutom är det ju en väldigt intim situation när någon har sina händer i ens kön i ett avsexualiserat syfte, och då har det varit en jättebra övning att träna på att andas och vara avslappnad “trots” den konstiga situationen.

    Kursen “Magplasket”

    Jag har också gått kursen “Magplasket” som är som ett franchise-koncept utvecklat av barnmorskor, där ledaren skall vara barnmorska och utbildad i Magplasket-konceptet. Det består av ett antal träffar (min kurs var 7 träffar) i uppvärmd pool, där halva passet är pulshöjande vattengympa, och halva är avslappning och information, där vattnet och värmen hjälper en att kunna slappna av. Jag upptäckte faktiskt att detta fanns för att jag googlade och hittade det i Trollhättan men trots att Trollhättan fortfarande gör reklam för kursen så är den barnmorska som håller i det långtidssjukskriven tyvärr, så jag gjorde istället kursen i Göteborg via Magplasket Hisingen, dock hölls det i rehabpoolen på Högsbo sjukhus vilket var toppen eftersom jag sov över hos Olivia efteråt. 🙂 Förutom att det var en mysig måndags-ritual att hänga i varm rehab-pool var det också väldigt mysigt att spendera flera vardagskvällar med min syster, och jag tyckte kursen hjälpte mig att omsätta andningsövningar och avslappning jag lärt mig om i bl.a. Hypnokursen i praktiken.

    Dadlar, nattljusolja och hallonbladsté

    Slutligen har jag också ägnat mig åt lite hokus pokus-grejer i form av dadlar, hallonbladsté och nattljusolja som är något som cirkulerar bland gravida influencers som saker som kan påverka graviditet och förlossning positivt 🙂 Evidensen bakom att ta tillskott i form av nattljusolja, hallonbladsté och dadlar från ca 4 veckor innan BF är dock svag/obefintlig, men samtidigt är det ju inget skadligt i att äta dadlar, och även om Livsmedelsverket avråder från att dricka stora mängder örtté när man är gravid (för att det saknas studier på hur det påverkar fostret) så är det väl beprövade metoder bland *birth workers* som enligt erfarenhet menar att hallonbladsté är livmoderstärkande, och dadlar och nattljusolja bidrar till att mjuka upp cervix inför förlossning. Som sagt, det finns ingen evidens i form av robusta forskningsstudier som kan bekräfta detta men heller inget som visar att det skulle vara skadligt, så jag har tänkt, why not? Så det har jag kört på från v.37. Nattljusoljan tar slut idag (några dagar efter BF) så vet inte om det har hjälpt något särskilt mot överburenhet dock hahaha. Vi får väl se.


    One response to “Mina förlossningsförberedelser”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Du är förberedd!

    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

    Idag är det annandag påsk, måndag, och jag har varit gravid i 40 hela veckor + 2 dagar (plus minus ett par dagar förmodligen, eftersom beräknade förlossningsdatum eller “BF” inte är en exakt vetenskap direkt). Är så redo för att förlossningen skall sätta igång men det kan ju dröja lång tid fortfarande. Hoppas det händer…

  • Sista barnfria date:n på länge???

    Igår efter barnmorske-mötet – där allt för övrigt såg tipp-topp ut: pigg bebis som reagerade på yttre palpation (dvs då barnmorskan känner efter hur barnet ligger); den är startklar med huvudet nedåt, fortfarande lite ruckbart men den kommer inte vända sig; utmärkt blodtryck även för en icke-gravid (humble brag); normalt symfus-fundus-mått (när de mäter livmoderns/magens storlek från blygdben till under brösten); och jag mår ju i allmänhet bra – gick jag och Are och lunchade. Kanske den sista barnfria date:n på ett tag? Förevigade med två bilder av vilka noll blev särskilt bra men här är de ändå:

    Vi åt sushi på Stortorget i sommarvärmen, mmmm det var så gott och Are var så snygg i sin gula skjorta. Och idag (långfredagen den 18e april) är det beräknad förlossning, jag har nu varit i gravid i 39+6 veckor (förutsatt att barnmorskorna räknat rätt, ibland kan det ju skilja sig några dagar hit och dit). Inga känningar än så länge – min känsla är att det inte kommer ske förrän om ett par dagar minst. Jag hoppas någon gång under nästa vecka för nästa lördag når jag 41 hela veckor och efter det gör man en undersökning och planerar för eventuell induktion senare under v.41, och det vill jag verkligen undvika eftersom jag vill ha en fysiologisk förlossning, och induktion ökar risken för t.ex. sugklocka, akut kejsarsnitt, bristningar och  pin- och/eller stormvärkar, och leder lätt dessutom till en utdragen förlossning, så det vill jag undvika till varje pris. Så hoppas hoppas barnet kommer av sig själv inom de närmsta tio dagarna så slipper vi det!!! 🤞🏼🤞🏼🤞🏼🤞🏼

    Annan tråkig upptäckt jag gjorde imorse (nu varnar jag för TMI) är att jag fått…..

    ….hemorrojder. Greijt! Det är ett jättevanligt graviditets-symptom, då graviditeten trycker mot bäckenet och gör att blodtillförseln blir sämre vilket kan leda till att hemorrojder utvecklas, speciellt i tredje trimestern/sent i graviditeten pga att trycket ökar då. Jag har aldrig haft det här problemet innan och har alltså klarat mig ända fram till nästan 40 hela veckor och så kommer det NU!? Så typiskt! Vår gulliga doula Mathilda tipsade om en salva som är amnings-vänlig (då problemen kan kvarstå efter förlossningen eftersom krystningsskedet ökar belastningen på ändtarmen ytterligare) så jag beställde den direkt, den kommer väl i början på nästa vecka förhoppningsvis.

    Annars då? Tja, inga förlossningskänningar som sagt, jag är inställd på att det kommer dröja flera dagar. Hittills idag har Are och jag grejat i trädgården, jag har planerat spenat och sallad (är dock orolig att det är lite lite jord i ena lådan som jag satte upp häromdagen, den har dessutom inte kontakt med marken så jag hoppas att jag tillfört tillräckligt mikroliv från komposten för att pinnarna, löven och halmen som ligger underst ska kunna förmultna) och hade tänkt plantera även potatis men jag hann inte innan det började regna. Resten av dagen ska vi spela TV-spel (Split fiction, ett TV-spel med fokus på samarbete precis som föregångaren It takes two som även noobies som jag kan spela hehe) och ha lite hemma-spa ikväll, oxytocin-boosta med andra ord!

    Ha en fin långfredag alla mina kära två (?) läsare och glad påsk!! ❤️


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

    Igår efter barnmorske-mötet – där allt för övrigt såg tipp-topp ut: pigg bebis som reagerade på yttre palpation (dvs då barnmorskan känner efter hur barnet ligger); den är startklar med huvudet nedåt, fortfarande lite ruckbart men den kommer inte vända sig; utmärkt blodtryck även för en icke-gravid (humble brag); normalt symfus-fundus-mått (när de mäter livmoderns/magens…

  • Tre fackböcker jag läst på sistone

    Jag har läst tre fackböcker i rekord-takt de senaste dagarna: Girig-Sverige av ekonomijournalisten Andreas Cervenka (2022); Amning i nöd och lust av Lin Dalén (2018); samt Give birth like a feminist av Milli Hill (2019).

    Amning i nöd och lust: skapa bra förutsättningar för amning och bli din egen amningsrådgivare – Lin Dalén (2018)

    Det här är en utmärkt bok att läsa för alla som planerar att amma på något sätt, eller som är mitt i amningen och kämpar, eller för alla som är intresserade av amning i allmänhet. Boken ger en dels information om amning och hur det funkar, dels tips/råd om hur man ammar, samt praktiska lösningar på problem som kan uppstå vid amning. Jag skulle säga att de viktigaste lärdomarna från boken är följande, som jag nu skriver ur minnet:

    • Mjölproduktionen ökar med efterfrågan, d.v.s. ju mer man ammar desto mer mjölk. Om man vill öka sin produktion är alltså lösningen att amma oftare (och vice versa). Att man “har för lite mjölk” och att ens barn “måste” få ersättning är alltså en sanning med modifikation. Man kan öka sin produktion!
    • Prolaktin och oxytocin är de viktigaste hormonerna vid amning. Prolaktin är det som hjälper till att bilda mjölken – och det är högre nivåer av prolaktin på nätterna (varför det är bra att nattamma om man vill öka sin produktion) – och oxytocin är det som hjälper till att driva ut mjölken. Precis som vid förlossning, där oxytocinet också spelar en viktig roll, kan hormonet vara svårt att locka fram, och mentala spärrar kan sätta stopp för utdrivningen. Då är det viktigt med en lugn och o-stressig miljö, kanske att man kan få massage och på andra sätt boosta oxytocinet så att utdrivningen kommer igång.
    • Ersättning och flaskmatning är inte lösningen på ett amningsproblem, det är ett svar på symptomen. Tyvärr är det dock många som får rådet att ge ersättning och/eller börja flaskmata om man har amningsrelaterade problem som t.ex. såriga bröstvårtor eller att barnet inte går upp i vikt, men ersättning är som sagt inte en lösning på grundproblemet (och kan i värsta fall förvärra det amningsrelaterade problemet eftersom sugtekninen vid flaska är annorlunda än vid bröstet, och ett barn kan då börja amningsstrejka vilket leder till mindre efterfrågan och därmed mindre produktion och så är en ond cirkel påbörjad). En bra amningsrådgivare ställer frågor för att ta reda på grundproblemet. Exempelvis: har barnet ett bra tag vid bröstet, som gör att utdrivningen fungerar optimalt? Ammar mamman på barnets tidiga signaler? Ammar man ofta? O.s.v.
    • Ett bra tag är A och O. Barnet skall ha mycket bröst i munnen, så att bröstvårtan hamnar långt bak i svalget (det är alltså inte bröstvårtan de suger på). Detta kan åstadkommas med att (förutom att lyssna till barnets tidiga signaler på att det vill amma) vara mage mot mage, låta bröstvårtan vara i höjd med näsan, låta barnet gapa stort och sedan försiktigt föra barnets huvud mot bröstet – utan att tvinga barnet på bröstet. Barnet skall ta bröstet själv. Ett bra tag kännetecknas sedan av att det inte gör ont – det kan göra lite ont de första sekunderna, men sedan skall smärtan släppa. Om den är ihållande eller ökar skall man försiktigt lossa vakuumet genom att lirka in ett litet finger i barnets mun och börja om, för amning skall inte göra ont. När barnet ammar skall kinderna vara runda snarare än insugna, och bebisen gärna ha en dubbelhaka. Efter amning skall bröstvårtan se normal och rund ut – om den är tillplattad har barnet haft ett dåligt tag som kan leda till problem i framtiden.

    Jag kommer nog låna den här boken igen för att ha tillgänglig vid amning, om det skulle uppstå problem. Min intention och vilja är att helamma, men jag är också fullt införstådd med att amning inte alltid är straight forward och att det kan vara kämpigt. Och att välmenande råd och gester från omgivningen (t.ex. en närstående som säger “jag ser hur du kämpar, ska vi inte börja med flaska istället?”) kan vara förödande eftersom de bidrar till att minska tron på sin amningsförmåga, när man där hade behövt någon som peppar en. Samtidigt är det ju en balansgång – för det är inte värt att amma till varje pris, t.ex. återkommande mastrit (mjölkstockning) och liknande. Men som sagt, min intention är att helamma ca de första 6 månaderna och då har denna bok varit jättebra att läsa 🙂

    Give birth like a feminist: your body, your baby, your choices – Milli Hill (2019)

    Den här boken på ca 350 sidor sträckläste jag på två dagar. Jag fick tips från bibliotekarien som såg att jag höll på att låna massa olika förlossningsrelaterade böcker, och hon tyckte jag skulle läsa denna 🙂 Men jag skall lämna tillbaka den på torsdag så var tvungen att skynda mig att läsa ut – plus att jag misstänkte att det kanske inte var så mycket nytt. Och det var det inte, men jag tyckte denna bok skrev om det jag redan vet – d.v.s. att förlossningsvården generellt är väldigt patriarkal och att det finns en utbredd misstro gentemot kvinnors förmåga att föda barn som återspeglas i allt från ökad medikalisering av förlossningar, förlossningsrädsla, dåliga förutsättningar för fysiologisk födsel, underfinansierad förlossningsvård etc etc – på ett väldigt bra sätt! Så ska man läsa någon bok på detta ämne kan man läsa denna 🙂 Den är dock något UK-centrerad men jag tycker inte det gör så mycket.

    Huvudbudskapet i boken är att födande är en feministisk fråga, och att föda feministiskt handlar om att stå upp för rätten till att föda hur och var man vill, utan påtryckningar eller dömanden från vården, nära och kära eller samhället. Det är därför planerat kejsarsnitt utan medicinska riskindinationer är lika mycket en feministisk födsel som en full on fysiologisk födsel i hemmet, eftersom båda handlar om en kvinnas val att ta kontroll över sin födsel (även om man såklart bör gå till botten med varför fler och fler kvinnor vill ha kejsarsnitt, en fråga boken indirekt tar sig an). Att födande är en feministisk fråga handlar om att det är (biologiska) kvinnor som föder, och att de i denna process ofta reduceras till en slags behållare för barnet, vars väl och ve är det enda som spelar roll. Självklart vill alla som föder att deras barn ska må bra, men i förlossningsvårdens iver att prioritera säkerheten för barnet, förminskas ofta mammans vilja och intuition. Detta syns både explicit och implicit. Exempelvis i hur olika procedurer och interventioner under en förlossning framställs som om de är obligatoriska, i sättet de förmedlas: “Nu behöver vi göra en vaginal undersökning” eller “Vi måste ta CTG innan du får gå i badet” o.s.v. Fastän allt sådant är helt frivilligt, och upp till den födande att ge sitt informerade samtycke till (eller inte)! Faktum är att det är många som inte vet att man får säga nej till saker och ting, och att det inte är okej att någon stoppar upp sina fingrar i ens kön utan informerat samtycke, ändå händer detta jätteofta inom förlossningsvården!

    Som sagt, det var inte så mycket nytt, men jag tyckte ändå boken var läsvärd och hade jag rekommenderat en förlossnings-relaterad bok som främjar det fysiologiska och uppmanar den födande att ta kontrollen över sin förlossning hade jag nog rekommenderat denna 🙂

    Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika – Andreas Cervenka (2022)

    Slutligen har jag också läst Girig-Sverige av Andreas Cervenka, som var en intressant bok om hur Sveriges politik – till skillnad mot vad många speciellt icke-svenska personer tror – främjar de allra rikaste. Hur vår skatt på arbete visserligen är bland de högsta i världen – men hur vår skatt på kapital är näst intill obefintlig. Faktum är att det är få länder i världen som kan mäta sig med Sverige när det gäller hur väl vi krattat för miljardärerna: arvsskatten är borta, fastighetsskatten är borta, förmögenhetsskatten är borta, och ISK-kontona har införts som ett lågskattealternativ för investerare. Boken är fullproppad med siffror och exempel som är hisnande att läsa, för det är verkligen tydligt hur fucked up allting är. Socialist-Sverige är ett minne blott. Ibland blir det liiite väl siffer-tungt, men jag tyckte ändå boken var intressant, roligt skriven, och läsvärd. Kul också att man kan läsa en till synes lite torr fackbok om ekonomi med stor behållning, just för att den är välskriven och intressant.


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

    Jag har läst tre fackböcker i rekord-takt de senaste dagarna: Girig-Sverige av ekonomijournalisten Andreas Cervenka (2022); Amning i nöd och lust av Lin Dalén (2018); samt Give birth like a feminist av Milli Hill (2019). Amning i nöd och lust: skapa bra förutsättningar för amning och bli din egen amningsrådgivare – Lin Dalén (2018) Det…

  • Två graviditetsrelaterade böcker

    Jag plöjer på med graviditetsrelaterad litteratur, denna gång har jag läst Reclaiming birth as a rite of passage av Rachel Reed (2021) och Orgasmic birth av Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaro (2010). Samtliga av dessa författare är barnmorskor, Rachel Reed disputerad sådan. Hennes bok, Reclaiming birth as a rite of passage, gav mig kanske inte direkt någonting nytt, utan det var bara ett annat sätt att skriva om fysiologisk förlossning (dvs utan medicinska interventioner) såsom jag läst i tidigare böcker. Här väver dock Reed in det fysiologiska och kunskapen om vad som främjar det samt varför det är bra både för den födande och barnet, med “ancient wisdom” och “herstory”. Greppet är inte helt olikt det Yuval Noah Harari gör i Sapiens, åtminstone första delen som sagt utgör den historiska”warp” som den moderna kunskapen “vävs” omkring. Även om det inte var någon direkt ny kunskap var det ändå intressant läsning. Orgasmic birth läste jag dock väldigt slarvigt för det var inte heller någon ny kunskap alls, utan handlade framförallt om fysiologisk förlossning det också, och vad som främjar det. Det “orgasmiska” tar ganska liten plats i boken, men basically är take:n att med en fysiologisk födsel finns det möjlighet att uppleva förlossningen som väldigt sexuell, och t.o.m. orgasmisk. Det här med att födseln kan vara sexuell har jag stött på förut när jag läste en DN-intervju med rockstjärne-barnmorskan Gudrun Abascal, som menar att man bör på förlossningsrum som just sexrum. Och det makes so much sense!! Dämpat ljus, ostördhet, lugn, kanske lite skön musik, frihet att röra sig som man vill/kroppen känns, det gynnar oxytocinet och det fysiologiska födandet, liksom samma komponenter gynnar sex. Om någon däremot mitt under ett knull skulle storma in, tända lamporna och säga åt en att lägga sig i en viss position eller att man måste göra en vaginal undersökning mitt i, då kommer man helt tappa lusten. Samma mekanismer gäller vid födande. Hur som helst Orgasmic birth kanske kan vara värd att läsa om man inte är insatt i det fysiologiska men den gav inte mig så mycket. Den är också väldigt USA-centrerad.


    2 responses to “Två graviditetsrelaterade böcker”

    1. […] bok Föda, Susanna Helis Föda utan rädsla (2024), Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaros Orgasmic birth (2010), Maria Bengtsson och Kristina Turners Revolution i BB-fabriken (2023), Rachel Reeds […]

    2. […] bok Föda, Susanna Helis Föda utan rädsla (2024), Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaros Orgasmic birth (2010), Maria Bengtsson och Kristina Turners Revolution i BB-fabriken (2023), Rachel Reeds […]

    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

    Jag plöjer på med graviditetsrelaterad litteratur, denna gång har jag läst Reclaiming birth as a rite of passage av Rachel Reed (2021) och Orgasmic birth av Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaro (2010). Samtliga av dessa författare är barnmorskor, Rachel Reed disputerad sådan. Hennes bok, Reclaiming birth as a rite of passage, gav mig kanske inte…

  • Kläda blodig skjorta – Maja Larsson (2022)

    Jag har just läst ut Kläda blodig skjorta av Maja Larsson, som vann Augustpriset för årets fackbok år 2022. Och det är den sannerligen värd! Boken handlar om födandets historia de senaste 150 åren, det vill säga med start i slutet av 1800-talet. Den absolut största källan för boken är tidsskriften Jordemodern som gavs ut som en facktidning för barnmorskor och obstetriker sedan 1800-talet. Utifrån de skildringar av förlossningar och debattartiklar som finns i tidningen, målar Maja Larsson finkänsligt upp förlossningsvården från 1870-talet idag: från hemförlossningar via rationalisering och medikalisering, till att förlossningar sänds live av influencers på 2020-talet. Det är otroligt intressant! Jag lär mig en massa, och både skräms och inspireras av hur man hanterade födslar historiskt. Man kan säga att på 1800-talet födde man med livet som insats, och då handlade förlossningsvården i mångt och mycket om att i första hand få kvinnan att överleva. Döden var så närvarande då, så även om man såklart försökte få barnet att överleva också, så var det sekundärt. Måste barnet ut så måste det, och då är det viktigaste att rädda mamman: till sin hjälp hade barnmorskor då exempelvis tänger och borrar för att kunna stycka barnet inuti kroppen, om det av någon anledning fastnar och mammans liv står på spel. Nästa fas, när mödradödligheten går ner tack vare mer modern förlossningsvård, kan man istället börja fokusera på barnet. Med bättre teknik på 1900-talet ökar också övervakning och diagnostisering vilket förstås räddar många liv, samtidigt som mammornas upplevelse av förlossningen är helt ovidkommande. Snabbt blir sjukhusförlossningar standard, och i och med industrialisering tillämpas nästan en löpande band-filosofi med flera födande i samma rum, amning på fasta tider och inget pjåskande. Och sen ännu senare, med 1970-talets gröna vågen, får hemförlossningar och “naturliga” födslar en renässans och man börjar faktiskt bry sig om och inse att mammans upplevelse av det hela också är viktig.

    För alla som är intresserade av historia, i synnerhet kvinnohistoria så som den aldrig berättats förut, rekommenderar jag denna bok å det starkaste. Mycket bra och intressant! Sträckläste på tre dagar, det är bra betyg för en fackbok.


    One response to “Kläda blodig skjorta – Maja Larsson (2022)”

    1. […] i mars! Mycket förlossningsrelaterat (Reclaiming birth as a rite of passage, Orgasmic Birth, Kläda blodig skjorta) men också lite romaner (Borta med vinden del 2, Här ruvar havet samt Song of Achilles som jag […]

    Jag har just läst ut Kläda blodig skjorta av Maja Larsson, som vann Augustpriset för årets fackbok år 2022. Och det är den sannerligen värd! Boken handlar om födandets historia de senaste 150 åren, det vill säga med start i slutet av 1800-talet. Den absolut största källan för boken är tidsskriften Jordemodern som gavs ut…

  • Två graviditetsrelatetade böcker

    I februari har jag bland annat läst två graviditetsrelaterade böcker: Profylaxboken: vägen till en trygg förlossning tillsammans av Susanna Heli (2024) och Revolution i BB-fabriken: Hur du tar tillbaka makten över din kropp och föder friskt i ett sjukt system av Maria Bengtsson och Kristina Turner (2023).

    Den förstnämnda läste jag faktiskt i sin första version, dvs klassikern Föda utan rädsla, men jag hann inte läsa klart innan jag behövde lämna tillbaka på bibblan så då lånade jag den nya versionen från i fjol, som i princip är en uppdaterad version. Boken är förlossningsförberedande och kretsar kring fyra verktyg man kan ta till under en förlossning: andning, avslappning, visualisering och rösten. Med hjälp av lugn, mjuk och djup andning (snarare än snabb och hyperventilerande) under öppningsskedet och så länge man kan under utdrivningsfasen, hjälper man till att syresätta både sig själv och barnet, samt livmodern (som ju är en muskel som behöver syre), och på detta sätt går förlossningen lättare. Samtidigt är lugn andning i sig en antidote mot negativa känslor som ofta förvärras av stressig andning. Lugn andning får ned en i kroppen, gör en tung. Avslappning är ett annat verktyg för att hjälpa förlossningen framåt och minska smärtan: om man är avslappnad gör det mindre ont, eftersom vävnaden blir mer blodfylld och man följer med istället för att spjärna emot. Om man tvärtom spänner sig gör det ondare och man blir rädd och då spänner man sig mer och så gör det mer ont och så blir det en ond spiral. Visualisering är ett sorts mentalt verktyg man kan använda för att exempelvis föreställa sig rent mentalt att man är tung, att barnet skall komma nedåt, att man är stark, att man tar emot smärtan, osv osv. Man kan t.ex. använda sig av affirmationer eller inre bilder för att visualisera. Och rösten är ett sätt att kanalisera smärtan, men också att hjälpa kroppen vara tung och avslappnad, genom att ljuda låga toner. Allt detta är alltså icke-medicinska verktyg som boken går igenom för att ha bättre förutsättningar att föda utan rädsla. Det var inget som var direkt nytt (har redan lärt mig en hel del på ämnet via Hypnokurs.se som jag går, och en massa annat jag läser på ämnet) men det är absolut en bra förlossningsförberedande bok att läsa 🙂

    Revolution i BB-fabriken kan kanske bäst beskrivas som ett långt manifest för en förändrad förlossningsvård som sker på den födandes villkor, vilket tyvärr sällan är fallet idag. Ökad medikalisering och centralisering av förlossningsvården bidrar ofta till interventionskaskader och främjar sällan det friska, fysiologiska födandet. Boken menar till och med att förlossningsvården i sig skapar förlossningar med komplikationer, för att man ofta lägger sig i allt för mycket, och för att systemet är sjukt. Exempelvis kan en förflyttning mitt i ett aktivt förlossningsarbete (alltså när man skall ta sig till sjukhuset) göra att värkarna avstannar, eftersom kroppen känner av att nu är det inte tryggt och säkert att föda. För att få igång en förlossning krävs lugn och ro, mörker, trygghet, värme och mjukhet – något som inte alltid erbjuds när man kommer in till förlossningen. Istället kan det exempelvis hända att man får vända hem igen då det är fullt eller för att man enligt en slags standardmall inte är tillräckligt öppen. Eller så får man bli inskriven, och blir föremål för ett gäng standard-interventioner som i bästa fall föregås av ett informerat samtycke men ofta görs på rutin, som exempelvis vaginal undersökning, infart och CTG, och sker i en steril sjukhusmiljö med pipande apparater och flera olika vårdpersonal som kanske är stressade. Alla dessa interventioner kan lätt bidra till att man som födande känner sig otrygg, även om det är på en latent nivå, och det i sin tur blockerar oxytocinet, som ju är så viktigt för förlossningen.

    Nu går kanske tiden och har förlossningen inte fortskridit enligt standardmallen – något som knappast hjälps av ständiga vaginala undersökningar och barnmorskor som uttrycker att man “bara” öppnat sig X cm vilket kanske får en att känna sig dålig – sätts ofta påskyndande interventioner in, såsom oxytocyndropp för att få igång värkarna. Det leder ofta till mycket mer smärtsamma värkar eftersom oxytocinet inte är kroppseget och kommer intravenöst snarare än via hjärnan, vilket leder till en mycket starkare smärtupplevelse som kanske gör att man spänner sig och därmed får ännu ondare och kanske blir rädd. Trots att man kanske inte ville ha epidural går man med på det ändå, vilket i sig ökar risken för en massa saker, såsom att värkarbetet stannar av. Det i sin tur kan leda till risk för syrebrist hos barnet – något som övervakas noggrant via CTG – och snart tas kanske beslut om att barnet måste ut NU. Man tar till klipp och sugklocka vilket leder till rupturer i mellangården och ett medtaget barn som måste läggas upp på barnbordet direkt efter födseln för vård, vilket hämmar anknytningen mellan mor och barn. Detta i sin tur gör kanske att amningen får en dålig start. Men alla överlevde ju! Och som mamma är man tacksam över att man får med sig ett levande barn hem, och att vården räddade en från alla dessa potentiella faror. Men what if det sätt som vården är organiserad på framkallade eller åtminstone bidrog till dessa faror? What if de inte hade uppstått från första början, om förlossningsvården var organiserad på ett annat sätt? Där det fysiologiska, friska födandet med värm, vila, lugn, mörker och en kontinuerlig närvaro och stöd främjar det kroppsegna oxytocinet så att värkarbetet får fortgå ostört?

    Men faktum är att det är svårt att uppnå en fysiologisk födsel i dagens system. Barnmorskorna – som är utbildade för det friska födandet – måste följa rutiner och PM och det är läkarna – som med sin medicinska blick är utbildade för när födandet inte är friskt – har sista ordet. Ofta måste de springa mellan flera födande samtidigt, och till och med den ekonomiska ersättningen bygger på att ju mer intervention, desto mer pengar. Det är ju iförsig bra att man får ersättning för nödvändiga och livsviktiga interventioner som exempelvis kejsarsnitt – annars kanske man hade nekat födande vars förlossningar blir komplicerade rätt vård – men det blir också skevt när den komplikationsfria, friska förlossningen som sker fysiologiskt – alltså utan interventioner – är den som får minst ersättning ekonomiskt. Det ger incitament till att göra fler medicinska interventioner, som i bästa fall är onödiga och i värsta fall skadliga. Det är inte för intet som antalet kejsarsnitt och antalet personer som tar epidural ökar i Sverige!

    Även om boken verkligen hade mått bra av lite hårdare redaktörsarbete (den är lite upprepande) ger den en krass – och realistisk – insyn i dagens förlossningsvård – och skriver fram hur man som födande kan optimera sina förutsättningar för att inte bli en bricka i spelet utan någon kontroll över sin egen förlossning. Ett tydligt förlossningsbrev, att vara väl påläst på alla rutiner och interventioner och deras för- och nackdelar, kunskap om vad som främjar respektive hämmar det kroppsegna oxytocinet, ett bra stöd från partnern och eventuella andra, och, rekommenderar de, doula. En viktig bok att läsa för blivande föderskor!


    I februari har jag bland annat läst två graviditetsrelaterade böcker: Profylaxboken: vägen till en trygg förlossning tillsammans av Susanna Heli (2024) och Revolution i BB-fabriken: Hur du tar tillbaka makten över din kropp och föder friskt i ett sjukt system av Maria Bengtsson och Kristina Turner (2023). Den förstnämnda läste jag faktiskt i sin första…

  • Tankar om graviditet och träning + eldrummet work in progress

    Jag har precis gjort ett yogapass med denna utsikt:

    Dvs den nyuppsatta lampetten jag köpte second hand i Malmö tidigare i höstas. Obs, jättebrandfarlig osv – kommer vara jätteförsiktig – men visst blev det fint?? 🙂 

    Apropå yoga. Är i v.26 nu (25+2) vilket borde motsvara slutet på månad 5 (?), och än så länge har jag ingen foglossning (peppar peppar) och känner mig relativt rörlig. Är så tacksam för det!! Det märks såklart på flåset – jag blir andfådd så mycket snabbare – och på att magen ibland är lite ivägen (jag kan t.ex. inte längre göra pistol squats) men i övrigt kan jag göra ett yogapass (med små modifieringar) och det är jag så tacksam för. Så länge min kropp funkar att röra på även under graviditeten ska jag försöka fortsätta med det. Känner mig under omständigheterna stark ☺️

    Idag har vi gjort den sista touchen (som är möjlig just nu) i eldrummet – dvs fyllt bokhyllan med böcker (projekt tömma hyllan i matsalen/vardagsrummet/där badrummet ska vara har alltså börjat så smått), lagt in en matta under pianot, satt upp lampetten, satt tillbaka sakerna i fönsterkarmen. Nu börjar det bli såååå fint!!!! Det som saknas är en pianopall, en större (gärna ljus) matta under soffan, nya plafondlampor då de två nuvarande inte matchar  (vi beställde två idag) samt ett vedställ som vi också beställt idag. Snart där alltså! Ska visa hur processen sett ut so far. Här är bilderna från bostadsannonsen, tagen av professionell fotograf någon gång i typ september, så ljuset ser ju väldigt bra ut 🙂 Båda dessa möbler fick vi på köpet, och här ser man också att lamporna är olika.

    Här ser man den öppna spisen utan kasetten som vi satte in som något av det första vi gjorde.

    Här är samma vy (tagen av oprofessionell fotograf aka moi med mobilkamera) där man ser vår nya soffa samt kasetten i användning!! 🙂

    Har tyvärr inte bilder från precis innan vi började renovera (om man nu kan kalla det det??) utan en bit in, när vi redan, efter några färgprover, hade börjat måla. Såhär såg det ut då:

    Jag lanserade idén att måla listerna vita och det gick Are med på (dock inte träpanelen på väggen vid kaminen, det kanske blir i framtiden när han kommit around). Såhär blev det med vita lister. Snyggt!!!

    På denna vägg satt vi ju sedan upp en tavelvägg. Första versionen:

    …som jag tyckte blev något plottrig (och, insåg jag, kanske lite väl långt ner utifrån att vi snart kommer ha ett kid som rusar runt?!). Således flyttade jag upp tavlorna något, bytte plats på nån (kan ni se vilka?) samt tog bort de minsta. Voilà! Bättre.

    Motsatta väggen tog lite längre tid, för där behövde vi ta bort lite av tapeten runt fönstret (den satt lite löst där) och spackla över skarvarna (vi målade direkt på tapeten på övriga väggar). Dessutom fanns en förlängd fönsterbräda som satt med väldigt grova skruvar in i väggen som behövde spacklas igen, samt en krok ovanför fönstret som vi ärligt inte fick bort hahaha. (Nör jag kollar på bilderna från annonsen tror jag den var till för att hänga en ampel på. Men han hade inte behövt ha en så enorm stålpinne så långt inborrad i väggen?! Ahja, vi målade över den och nu syns den knappt).

    Vi var tvungna att köpa nytt spackel mellan varven, samt nåt slags skum (lite som vispad grädde i konsistensen!) för att fylla igen hål som dessa (efter fönsterbrädet):

    Så länge målade vi listerna även på denna sidan, från träfärgat till vitt:

    Men sen var det spacklat och slipat och vi kunde börja måla!

    Jag har generellt målat med pensel längs lister, golv, kanter etc, och Are har kört med rollern.

    Igår blev målningen helt klar, och idag har vi som sagt satt tillbaka allt ordentligt. Nu ser det ut så här (Are tog dessa bilder idag):

    Fint va?! Är så nöjd 🙂 Har fått blodad tand och nu vill jag göra om i lilla gästrummet till ett barnrum (där vill jag ta ner innerväggarna till förrådet så rummet blir större, måla om och inreda barnvänligt), och i vårt sovrum (där behövs ny garderob, ommålning, bokhylla för resterande böcker som inte fick plats i hyllan i eldrummet, nya matchande nattygsbord som skall vara vägghängda samt ny gardinstång som täcker hela väggen och sitter nästan i taket så det blir hotellkänsla). Har uppenbarligen stora planer! 🙂 fortsättning följer.


    Jag har precis gjort ett yogapass med denna utsikt: Dvs den nyuppsatta lampetten jag köpte second hand i Malmö tidigare i höstas. Obs, jättebrandfarlig osv – kommer vara jätteförsiktig – men visst blev det fint?? 🙂  Apropå yoga. Är i v.26 nu (25+2) vilket borde motsvara slutet på månad 5 (?), och än så länge…

  • Sista beach-träningen

    Jag sitter just nu på tåget hem från Gbg, efter min sista beachträning för terminen. Jag har egentligen tre gånger kvar, men sist kände jag att nu börjar det bli lite tufft flås-mässigt, plus att jag kände lite oro för att landa på magen (även om det egentligen inte är så farligt under första halvan av graviditeten) så då bestämde jag mig för att nästa gång får bli den sista. Och det var idag! Idag gick det lite bättre konditionsmässigt, men jag kände också att nu är det dags att sluta. Träningsbyxorna börjar bli väl tighta (man ser ändå en liten liten gravidmage när jag har tighta kläder, som man inte ser annars) och som sagt flåset är inte som vanligt. Plus att det är svårt att “ta det lugnt” med något som är så kul ☺️ Vill som sagt inte riskera att slänga mig och landa på mage och sedan oroa mig för att det är jag som orsakat ett missfall.

    Annars då, hur går graviditeten? Jodå tackar som frågar. Är i vecka 15 nu, och förra veckan hade vi tidigt ultraljud på NÄL. Allt såg normalt och bra ut, men det känns också helt sjukt att man ska behöva vänta nu i fem veckor tills nästa ultraljud?! Alltså, tänk om fostret dör i magen (risken är liten men kan ju ändå hända) och så går man där och märker ingenting och så är det inga hjärtslag på ultraljudet och så tvingas man göra abort i tjugonde veckan… Inte roligt. Så det oroar jag mig för just nu :))))


    Jag sitter just nu på tåget hem från Gbg, efter min sista beachträning för terminen. Jag har egentligen tre gånger kvar, men sist kände jag att nu börjar det bli lite tufft flås-mässigt, plus att jag kände lite oro för att landa på magen (även om det egentligen inte är så farligt under första halvan…