Posts Tagged ‘våld’

I en annan klass – Emma Leijnse (2022)

Sunday, April 3rd, 2022

Jag har läst I en annan klass av Emma Leijnse, från 2022. En lättläst reportagebok om svensk skola och specifikt ojämlikheten i svensk skola. Det är ju ingen rocket science och egentligen inget nytt, men Leijnse gör det smärtsamt tydligt hur Sverige inte lyckas ge alla barn och unga samma möjligheter i skolan, därför att ojämlikheten är närmast grotesk. Systemet är riggat från början, eftersom de som har sämst förutsättningar att klara skolan också har mindre tillgång till skolböcker, färre legitimerade lärare, mer personalruljans och sämre arbetsmiljö – bara för att nämna några saker.

DN skriver: “Kärnan i ‘I en annan klass’ sammanfattas redan i titeln – utbildning har åter blivit en klassfråga, där barn från välbärgade områden får den skolgång de enligt skollagen har rätt till, och barn från socioekonomiskt svaga områden inte får det. Lägg till att i den förstnämnda kategorin finns nästan inga barn med invandrarbakgrund och i den sistnämnda kategorin finns inga eller nästan inga barn med etniskt svensk bakgrund och bilden av den segregerade osköna nya värld vi har skapat är komplett.

I en annan klass - Natur & Kultur

Leijnse har följt två mellanstadieklasser från två olika skolor: en skola i ett välmående område i Lund, och en i ett s.k. utsatt område i Malmö. Urvalet av de två klasserna är endast baserat på föräldrarnas utbildningsbakgrund – för eleverna i Lund är föräldrarna högutbildade, och för eleverna i Malmö är föräldrarna lågutbildade. Att Leijnse valt ut de två klasserna endast baserat på utbildningsnivå beror på att:

föräldrarnas utbildningsnivå är fortfarande den enskilda faktorn som ger störst avtryck i elevernas skolresultat på gruppnivå. Och den väger allt tyngre. Elever med högutbildade föräldrar som gick i nionde klass 2019 och 2020 hade drygt 80 meritpoäng mer än elever med lågutbildade föräldrar. Av maximala 320 meritpoäng snittade de högutbildades barn på drygt 240 meritpoäng. De lågutbildades barn nåde knappt upp till 160, som motsvarar det lägsta godkända betyget E i alla ämnen. För tio år sen var skillnaden drygt 60 meritpoäng.”

Hur kan det bli såhär? Med föräldrarnas utbildningsbakgrund kommer förstås en rad andra saker. Barn till lågutbildade har exempelvis generellt sämre fysisk och psykisk hälsa, vilket förstås negativt påverkar skolarbetet. I Lunda-klassen måste barnen ha full koll på när och hur de gör sina läxor, eftersom nästan varje dag upptas av någon typ av träning eller annan fritidsaktivitet. I Malmö-klassen går man förbi flera ställen där personer har fallit offer för gängkriminaliteten när man går hem från skolan, och man går inte till någon fritidsaktivitet. Vi vet att träning är viktigt för att kunna lära sig, men de lågutbildades barn rör inte på sig i samma utsträckning, vilket i sin tur beror på en rad faktorer där bl.a. fattigdom spelar in. Lågutbildade är generellt också mer trångbodda, vilket gör att barnen kanske inte har någon plats med lugn och ro där de kan göra läxorna. Kanske delar de rum med föräldrar eller syskon, medan barnen i Lundaklassen har eget rum – eller kanske till och med två. Med stor sannolikhet har de lågutbildades barn heller ingen vuxen som kan hjälpa till med läxorna, medan föräldrarna till Lunda-barnen är läkare, lärare, psykologer, forskare, jurister och ingenjörer som alla har förmåga att hjälpa sina barn (och i större utsträckning också lägger sig i lärares yrkesutövning). De lågutbildades barn är mer utsatta för våld eftersom de bor i områden där det skjuts – kanske går de förbi platser där folk fallit offer för gängkriminaliteten på väg till skolan, vilket skapar en otrygghet. Barn till lågutbildade har i högre utsträckning ett annat modersmål än svenska, och ett sämre ordförråd än barn till högutbildade föräldrar, vilket negativt påverkar deras skolgång. Kanske måste de hjälpa sina föräldrar med att översätta myndighetsdokument, medan de högutbildade barnens föräldrar hjälper dem med läxorna. Lågutbildade är generellt fattigare eftersom arbetslösheten är högre och lönerna lägre. Och så vidare i all oändlighet. Sverige var som mest jämlikt på 80-talet, och sedan dess har det bara gått utför, så ock i skolan. Och som Leijsne skriver:

Arbetslivet i Sverige kommer under lång tid framöver att präglas av sämre kunskaper och större spridning i läsförståelse, konstaterar en statlig utredning som handlar om konsekvenser av utbildning på lägre sikt. Det resulterar i större skillnader i lön och sysselsättning. Om de ekonomiska klyftorna i samhället inte ska öka på grund av detta, så behövs mer fördelningspolitik. Totalt sett förlorar hela samhället på att barn släpar efter i grundläggande färdigheter, som att läsa, skriva och räkna bra, slår utredningen fast”.

Det är ju sorgligt att man ska behöva påpeka att hela samhället drabbas av växande social och ekonomisk ojämlikhet, vilket spiller över på en alltmer ojämlik skola – är det inte värt att bry sig om detta även om det inte drabbar en själv? Med det sagt är det en oerhört viktig poäng att hela samhället drabbas negativt av ojämlikheten. Effekterna är dock långsiktiga, men om utvecklingen fortsätter på det här sättet kommer det att få konsekvenser på lång sikt, t.ex. i form av brist på kompetent arbetskraft vilket kommer generera minskade skatteintäkter och minskad tillväxt, samtidigt som behovet av bidrag kommer att öka. En annan effekt är ökad gängkriminalitet eftersom en gemensam erfarenhet gängkriminella unga män har är en misslyckad skolgång. Faktum är att det är unga män som drabbas värst av den ökande ojämlikheten. Leijnse skriver:

Särskilt unga män blir sjuka av det växande gapet. En ökning av de sociala skillnaderna i dödlighet, kallar forskarna det. Alla andras hälsa blir bättre, medan unga män släpar efter. För tjugo år sen hade Sverige den lägsta dödligheten i Västeuropa bland unga vuxna i ålder 20-34 år . Idag hör Sverige istället till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten bland unga vuxna. Män som precis blivit vuxna har tre gånger så hög dödlighet som kvinnor i samma ålder. Det är mer drogproblem, mer självförvållade skador och mer våld. Mest har dödligheten ökat hos män med låg utbildningsnivå. Risken att ha drogproblem är sex gånger högre hos killar med låga grundskolebetyg än hos andra elever. De har oftare värk i kroppen. De dör oftare i trafikolyckor. Och lågutbildade män löper mer än tre gånger så hög risk att skadas allvarligt på grund av mänskligt våld, jämfört med unga män med en gymnasieexamen. Killar i utsatta områden klarar sig extra dåligt i skolan – här är gapet mellan tjejers och killars betygsresultat extra stort.”

Ojämlikheten gynnar alltså absolut ingen, och i synnerhet inte unga män med låg utbildning. Ändå låter vi det fortgå. Systemet är riggat, redan från början. I förskolor i fattiga och invandrartäta områden har man svårt att rekrytera utbildade förskollärare, och detta fortsätter i de högre åldrarna: de mest utbildade och erfarna lärarna söker sig till skolor där de högpresterande eleverna går – d.v.s. de vars föräldrar är högutbildade. Detta gör att personalruljansen på skolor där de lågutbildades barn går är mycket högre än skolor där de högutbildades barn går, eftersom obehöriga lärare bara får anställas ett år i taget (och det är svårt att rekrytera behöriga lärare till dessa skolor). Men som Leijsne skriver:

Det ironiska är att för Lundaskolans elever spelar det inte lika stor roll hur bra deras lärare är. Deras stöd hemifrån är så starkt att kvaliteten på lärarna och skolan inte påverkar dem så mycket. De elever som allra mest behöver kontinuitet och stadiga relationer med vuxna, får det alltså minst. De elever som mest behöver utbildade lärare, får minst tillgång till dem. Elever i störst behov av bra undervisning, får sämre undervisning än elever med bättre förutsättningar att lyckas. Detta kallas pedagogisk segregation. I Sverige är den tydligare än i nästan vilket annat OECD-land som helst. Vi tillhör de länder som lyckats sämst med att rekrytera välutbildade och erfarna lärare till skolor i utsatta områden”.

Det är ett jävla depp att läsa den här boken. För som sagt, det blir bara värre och värre. Men Leijnse avslutar ändå on a somewhat positive note: “Vi kan välja annorlunda”. I podden Lära från lärda (min favoritpod atm förresten) föreslår hon några saker man skulle kunna göra – men det krävs förstås politiskt engagemang och att vi röstar på politiker som tar det här på allvar:

  • Återförstatliga skolan så att hur mycket pengar man lägger på utbildning inte beror på var man bor – det cementerar ojämlikheten.
  • Reformera det s.k. “fria” skolvalet så att man måste ta in en viss kvot elever från vissa områden, så att det blir mer socioekonomiskt heterogent vilket alla gynnas av.
  • Minska skolpengen för friskolor, eftersom de inte har samma ansvar att ta emot alla elever som t.ex. nyanlända. Eftersom de inte har samma ansvar bör de inte heller ha samma ersättning.
  • Fördela pengar till skolan efter behov – de skolor som har fler elever med sämre förutsättningar (i form av t.ex. lågutbildade föräldrar vilket alltså är en avgörande faktor för elevers skolprestationer) bör också få mer pengar för att kunna kompensera för dessa sämre förutsättningar genom t.ex. mindre klasser, mer planeringstid och högre lärartäthet, vilket kostar pengar.

Rekommenderar denna bok å det starkaste – i synnerhet till de som jobbar/ska jobba i skolan, men i allmänhet till folk som är intresserad av samhälle och politik.

I en perfekt värld hade vi inte ens behövt diskutera sexköpslagens varande eller icke varande

Friday, August 14th, 2015

Igår drack jag ett glas vin på Noba med Carro och Simon, och jag och Simon brukar diskutera en del, så även igår. Han är rolig att diskutera med eftersom han är kunnig och politiskt engagerad i LUF (Libeala Ungdomsförbundet) och han lyssnar och tar in det jag säger och är väldigt öppen, men vi tycker olika om vissa saker. Vi hade diskussionen om sexköpslagen redan precis i början när vårt lilla IR-gäng började hänga, och då var jag stenhårt för den svenska modellen och sexköpslagen, medan Simon då rimligtvis var helt emot sexköpslagen och argumenterade för att göra prostitution till ett riktigt yrke med fackförbund osv. Denna diskussion hade vi i början på året, och sen dess har jag börjat tvivla lite, jag blir osäker på var jag egentligen står i frågan. Det är lite samma sak med droger, jag har varit helt stenhårt emot droger och avkriminalisering, men känner ändå numera ett svagt tvivel när jag läser om hur droganvändande och dödsfall till följd av droger snarare ökat i Sverige än minskat, och att exempelvis den danska, liberala modellen varit relativt framgångsrik i jämförelse.

Amnesty

Men hur som helst, det var inte droger detta skulle handla om (det får vi ta en annan gång), utan om prostitution, sexköpslagen och trafficking, med anledning av Amnestys beslut om avkriminalisering av sexköp, som ju ingen kan ha missat. Jag har som sagt alltid tyckt att sexköpslagen är bra och att den svenska modellen är en förebild för andra länder som borde ta efter; den skyddar ju de som säljer men kriminaliserar de som köper. För att citera Feministiskt initiativs partiprogram: “Handeln med människor för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Enligt FN:s beräkningar förs över två miljoner människor över nationsgränserna varje år i syfte att utnyttjas för sexuella ändamål, varav 85 procent är kvinnor och flickor (…) Bakgrunden till att människor hamnar i prostitution kan vara fattigdom, tvång och hot, missbruk eller självskadebeteende. Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är en form av våld och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Arbetet för att minska prostitutionen måste tydligare inriktas på att minska efterfrågan och att kraftfullt avvisa idén om mäns rätt att konsumera och exploatera kvinnors, transpersoners, barns och andra mäns kroppar.”.

Det sista tycker jag är det viktigaste, att kraftfullt avvisa idén om mäns rätt att konsumera och exploatera andras kroppar. För jag står ändå fast vid, att sex inte är någon rättighet; du som man (ja för det är ju till största delen män som köper sex) har inte någon slags rättighet till att få ligga, och sexköp är per definition icke ömsesidigt; hade personen du köper sex av velat ha sex med dig frivilligt, hade du aldrig behövt betala för henom. Att köpa någons kropp för sex; oavsett om det är lagligt eller inte; är att säga att “jag äger dig, jag gör vad jag vill med dig, detta är min rätt”; att avhumanisera och göra en människa till en vara, att anse sig ha rätt till sex och en annan människas kropp. Det har du inte. Sex är ingen rättighet.

Med det sagt, så tycker jag att en avkriminalisering ax sexköp känns väldigt avigt; det är som att säga att det är okej att köpa andra människors kroppar, att bekräfta att sex är en rättighet. Men å andra sidan, som ju förespråkarna för avkriminalisering påpekar, stigmatiserar sexköpslagen de prostituerade, försämrar situationen för sexarbetare (eftersom de tvingas arbeta under osäkrare och mer riskfyllda förhållanden som hos sexköparen istället för på hotell eller i sin egna bostad), ökar sexarbetarnas svårigheter att komma i kontakt med exempelvis sjukvård på grund av skam och stigmatisering, osv osv. Fördelar med en avkriminalisering skulle som Simon säger vara att prostitutionen skulle kunna ske under säkrare förhållanden med fackförbund, fasta löner, skydd mot könssjukdomar, i riktiga lokaler osv osv.

Men i en perfekt värld hade vi inte ens behövt ha den här diskussionen och jag hade inte behövt väga fördelar mot nackdelar med avkriminalisering à Amnesty International (med betoning på International, den svenska sektionen av Amnesty röstade mot förslaget om total avkriminalisering), för i en perfekt värld hade det inte ens funnits en efterfrågan på att köpa sex. I en perfekt värld, hade män inte sett det som sin rättighet att ligga med prostituerade på sina och endast sina villkor. I en perfekt värld, hade kvinnor, barn och män inte tvingats prostituera sig, för att det är det enda sättet att gå runt. I en perfekt värld hade vi inte ens behövt sexköpslagen, för ingen skulle köpa sex.


Från filmen Lilja 4-ever

Tyvärr lever vi ju inte i en perfekt värld, och sexköp kommer förmodligen alltid att vara efterfrågat. Jag tror dock inte på att helt avkriminalisera sexköp, jag tror knappast det kommer minska prostitutionen utan snarare öka den, eftersom det blir lagligt att köpa sex. Säkert kommer positiva effekter märkas om vi avkriminaliserar sexköp så som Amnesty International numera förespråkar, såsom bättre hälsa och säkerhet för de prostituerade, och mindre stigmatisering av desamma. Men som sagt, problemet är ju inte att folk prostituerar sig, problemet är att folk köper sex och anser sig ha rätten till sex, problemet är att sexindustrin skall behöva existera; laglig eller ej; och att den förutsätter exploatering och våld.

All denna debatt har också öppnat mina vita, privilegierade, västerländska ögon för att den svenska modellen är långt ifrån perfekt, och att förbjuda sexköp är uppenbarligen heller ingen lösning, eftersom det fortfarande är ett stort problem i Sverige trots sexköpslagen (var 12:e svenska man har t.ex. köpt sex någon gång). Jag vet inte vad lösningen är, frågan är så extremt komplex. Jag tror dock att den svenska sexköpslagen behöver utvärderas, och för att den skall fungera och vara ett bättre alternativ än avkriminalisering, måste vi börja ta itu med problemen som ligger bakom sexindustrin, och som gör att/tvingar folk att prostituera sig; fattigdom, drogberoende, självskadebeteende, psykisk ohälsa, trafficking mm. Jag tror inte att “den lyckliga horan” existerar; finns det ett annat alternativ där en sexarbetare skulle tjäna samma summa för samma arbetsinsats, är jag helt säker på att hen skulle välja det framför att sälja sin kropp. Därför bör problemen bakom; framför allt fattigdom; tas itu med, för att minska risken att människor tvingas välja prostitution framför svält. Vi måste också göra det lättare för prostituerade att bryta sig loss, minska stigmatiseringen av dem och öka straffrekvensen av sexköpare, för jag står fast vid att i en perfekt värld skall ingen köpa en annans kropp, för det är ingen rättighet. Jag vet att detta blev ett snurrigt och långt inlägg med många tankar, där jag ännu inte är helt på det klara med vad jag egentligen tycker. Men det står jag fast vid. Sex är ingen rättighet.

Avslutar med ett citat från Hej Blekk som skriver; “Kan vi snälla börja stigmatisera mäns sexköp lite mer, allvarligt, de får alltid flyga omkring i en onåbar såpbubbla fylld av inbillade rättigheter och aktivt våldsutövande. Sex ska aldrig vara en rättighet.“.

P.S. Här är en bra artikel fristående från F!, som sammanfattar de olika sidorna av debatten!

//ALiCE med ICE

Sommarpratarna (24-28:e juli)

Wednesday, July 29th, 2015

Syster Karin (sändes 24:e juli)

Syster Karin Foto: Mattias Ahlm

Haha, gud hon ser så gammal ut nu när jag ser bilden! Jag förstod ju att hon inte var purung på sommarpratet, då hon pratade om saker hon varit med om för länge sedan, men hennes röst lät väldigt ung tyckte jag! Anyways, Syster Karin (har lite svårt för att hon liksom kallar sig så, använder inte nunnor efternamn…?) snackade alltså på Sommar i P1 den 24:e juli. Tyckte hennes sommarprat var ganska bra och mysigt, även om jag har svårt för Guds-snacket, typ “då fann jag Gud”. Varför kan inte de som finner gud berätta lite mer explicit hur de gör det? Hur vet ni att ni funnit Gud? Ahja, jag fattar ju att det är en spirituell upplevelse som inte går att beskriva till punkt och pricka för en ateistisk person som jag, men jag undrar ju lite… Förutom Guds-snacket pratar Syster Karin iallafall mycket om de flyktingbarn klostret tar emot, och hur en lever som nunna på ett kloster. Intressant liv, även om jag själv inte kan förstå hur en kan vilja leva det eftersom det innebär att välja bort saker, typ sex. Men å andra sidan säger Karin hur hennes liv är mycket friare och hur lycklig hon är. Hon spelar mycket vacker instrumental och klassisk musik, vilket jag gillar, och greogiansk musik är som hon säger otroligt vacker. Sommarpratet föll mig inte helt i smaken, vilket är förståeligt med tanke på ämnet, men det var ändå trevligt och mysigt att lyssna på tycker jag allt.

Zara Larsson (sändes 25:e juli)

Well, you know what I’m gonna say ’bout this…. I FREAKING LOVE HER! Hon är så jävla grym, Zara alltså. Men det visste jag ju redan, och jag visste att jag skulle gilla hennes sommarprat, hehe. Men jag slutar aldrig förundras över hur insiktsfull, klok och mogen, men samtidigt kaxig, fierce, powerful, cool och grym Zara är. Första delen av hennes sommarprat handlar om musik och hennes väg till där hon står idag, att hennes mål var att inte behöva presentera sig för nya personer hon mötte, för de skulle redan veta vem hon var och vad hon gjorde. Och det kan en ju säga att hon lyckats med! Men det är inte förrän andra halvan av sommarpratet börjar som det blir verkligt intressant. Då tar hon upp ämnen jag gått och väntat på, nämligen feminism, kvinnohat, näthat, machokulturen och mer därtill. Jag tycker att Zaras sommarprat, till skillnad från Sanna Lundells (som jag iförsig också gillade jättemycket), är mycket mer lättillgängligt även för de som inte ser sig som feminister. Hon dissar inte som Sanna Lundell gjorde alla som inte fattat grejen med feminism, utan förklarar pedagogiskt vad feminism är, att jämställdhet inte kan “gå för långt”, att manshat är en sund reaktion mot kvinnohat, och så vidare. Jag tycker det är så imponerande att hon “bara” är sjutton år, och ändå så medveten och klok! Hon för sig dessutom med ett snyggt men ändå lättförståeligt och medryckande språk, spelar sin egen låt (så jäkla tuuuung!!), får in en hyllning till sin mamma och en snutt om ungdomskärlek som är precis lika smärtsam som vilken annan kärlek som helst, och säger till sina hatare:

“Jag hatar machokulturen, för det är ett skevt ideal som killar känner sig tvungna att leva upp till. Jag hatar machokulturen för att den uppmuntrar till våld. Jag vill att du som lyssnar ska förstå att jag inte hatar män eller killar som individer … Jag vill att du som lyssnar ska förstå att manshatet är riktat mot patriarkatet och machokulturen. Om du har förstått detta – vill du fortfarande våldta mig? Vill du fortfarande slå ihjäl mig? Vill du fortfarande se mitt lik?”

Jag tycker Zara är sjukt grym, och jag tyckte hennes sommarprat var jättebra och ett av sommarens viktigaste, lyssna!

Olle Jönsson (sändes 26:e juli)

Ännu en gubbe jag inte har någon aning om vem han är, haha. Men det är ju fint med så stor blandning i sommarpraten, så att en får höra så många olika åsikter, tankar, livserfarenheter, politiska åskådningar och historier som möjligt. Olle Jönsson är i alla fall tydligen sångare i dansbandet Lasse Stefanz (och jag som avskyr dansbandsmusik fick lite rysningar när jag hörde detta, hehe). Hans sommarprat är i alla fall helt okej och ganska trevligt men inte så mycket mer än så, antagligen för att det är varken en person eller ett ämne som intresserar mig särskilt mycket. Men ändå klart godkänt och intressant att höra om hans tuffa uppväxt och bandets historia sedan bildandet år 1967 (!).

Alice Teodorescu (sändes 27:e juli)

Alice Teodorescu Foto: Mattias Ahlm

Alice Teodorescus sommarprat var intressant att lyssna på, mycket för att jag vet vem hon är (chef för ledarsidan i Göteborgsposten), och var hon står politiskt. Jag håller inte med i vissa saker hon säger, eftersom hon är höger och jag mer har hjärtat åt vänster just nu, men jag tycker likväl att hon är skitcool och inspirerande, och vissa saker hon säger är bra. Anyways, sommarpratet var bra, det var intressant att höra om hennes bakgrund och klassresa som jag inte visste något om. Det ger en en djupare bild av hennes om en inte hade förut. Hur hon varit den duktiga flickan som kämpat sig fram och tack vare att hon valde plugg framför lek under sin barndom står där hon står idag; hon har kämpat sig dit. Jag tycker det är imponerande hur långt hon kommit och att hon blivit en nationell, maktfull opinionsbildare på sina 31 år. Med det sagt blir jag störd av vissa saker hon säger i sommarprat, till exempel att “invandrare skall visst vara tacksamma!” (men å andra sidan är hon ju invandrare själv, hon benämner sig till och med som “vi invandrare”), eller att “alla barn har rätt till sina biologiska föräldrar”. Det är bra det hon säger om att barn alltid har rätt till sina föräldrar, men att föräldrarna inte har motsvarande rätt till sina barn. Men för mig ter sig hennes åsikter ganska konservativa eftersom hon enligt mig antyder både att ett samkönat par inte är nog för ett barn, eftersom hen ändå till syvende och sist har rätt till sina båda biologiska föräldrar, eller att äktenskapet är heligt och skall behållas till varje pris. Ahja, jag visste ju redan att vi stod lite olika politiskt och ingen kan förneka att hon är en otroligt kompetent ledarskribent, politiker och argumentatör, vilket även hennes sommarprat vittnar om. Intressant att lyssna i alla fall!

Hans Mosesson (sändes 28:e juli)

Hans Mosesson Foto: Mattias Ahlm

Det var inte förrän ganska långt in i sommarpratet som jag insåg att nämen, det är ju Ica-Stig jag lyssnade på! Inte visste jag att han haft en så tuff ekonomisk bakgrund. Men så tog han efter mycket tveksamhet den där rollen som Ica Stig och 13 år senare är han Ica-Stig med hela svenska folket. Trevligt sommarprat, och det märks att det är en skådespelare som talar då dialekt-imitationerna är närmast perfekta och beskrivningarna levande. Kul att höra vem som egentligen står bakom den där Stig, vem som är skådespelaren bakom och hur han blev Ica. Han pratar också en hel del om klass, vilket är intressant. Bra sommarprat allt som allt!

//ALiCE med ICE

 

 

 

“The women have to think about how much they drink, they know where it can go.”

Wednesday, April 9th, 2014

….Sa Tallinks talesman som kommentar på de allt mer ökande våldtäktsbrotten på Tallink-, Birka- och Viking lines partykryssningar (spana in tv4:s inslag om det hela).

image

Alltså. Jag blir bara så trött och ledsen. Ständigt, ständigt skuldbeläggs våldtäktsoffren, ständigt frågas det “Men vad hade hon på sig?”, “Hade hon ett rikt sexliv?”, “Hade hon haft sexuellt umgänge med våldtäktsmannen ifråga innan?”, “Sa hon uttryckligen nej?” eller i det här fallet, “Hade hon druckit alkohol?”, istället för att börja i andra änden, hos våldtäktsmannen (ja, för det är ju tyvärr oftast män som begår våldtäktsbrott). För oavsett om våldtäktsoffret hade kort kjol och urringning, oavsett om hon haft många sexpartners, oavsett om hon tidigare haft sexuellt umgänge med våldtäktsmannen, oavsett om hon inte sa nej hundra gånger, eller oavsett om hon var berusad eller inte…. Så är våldtäkt ALDRIG okej och det är ALDRIG offrets fel. Aldrig.

Ändå resonerar många män(niskor) som Tallink-mannen ovan. Att det är kvinnornas eget ansvar att inte bli våldtagna. Att inte bära för kort kjol, för mycket urringning, dricka för många glas vin, vara för trevlig och inbjudande till en man, för herregud då får man ju skylla sig själv för det provocerar ju faktiskt männen och det är inte så konstigt att de begår sexuella brott!

Fan, skärp er ni som resonerar sådär. Det är aldrig aldrig aldrig våldtäktsoffrets fel, utan vi måste börja i andra änden! Istället för “How will you protect your daughter?” skall vi fråga “What will you teach your son?”.

image

image

//ALiCE med ICE