Year: 2020

  • Jul 2020

    2020 har varit ett speciellt år, men utöver karantänen innan jul så var den på ett ungefär som den brukar vara, och antagligen som den skulle ha varit ändå. Bara mamma, pappa, Olivia och jag – och Emil samt katterna (a.k.a. center of attention). Ett vanligt, pandemi-fritt år, kanske jag hade åkt tillbaka till Göteborg såhär på annandagen eller kanske imorgon, för att landa hemma och sedan spendera nyår med kompisar och sedan kanske gå ut på svartklubb. Men i år är inget vanligt år och sjukhusen är överfulla och corona-fallen fler än någonsin så just i detta ögonblick lutar det åt att jag firar nyår med mamma och pappa (och Olivia och Emil och katterna) här i Spekeröd, som jag inte gjort på jag-vet-inte-hur-länge!? Men vi får se.

    Julen har i alla fall varit jättemysig. Vi åt fantastiskt god julmat i form av en delikat smörgåstårta à Olivia, brunkål som puttrat på spisen med sirap och grönsaksfond i en timme, grönkålssallad med vego-bacon, dadlar och vego-parmesan, jul”kött”bullar kryddade med massvis av färskmalen kryddpeppar och serverad med en kryddpeppar-doftande gräddsås, “sill”, ugnsbakade rotfrukter och saffranskladdkaka med lingongrädde till efterrätt. Oj, så gott det var.

    Och vi fick ju också turen att det blev sol och någon minusgrad lagom till julafton och juldagen, så på julafton tog vi en låååång promenad på nästan en mil, ända bort till Gårevattensbacken och genom skogen tillbaka. Riktigt härligt och en bra dags-aktivitet.

    Väl hemma bastade jag och Olivia, vi såg på Kalle (i alla fall lite grand) och lagade klart julmaten som vi i förtärde vid 18-tiden. Blev både en och två påtårar för oj så gott det var, speciellt mammas sallad med bacon och dadlar och parmesan och Olivias smörgåstårta tyckte jag. Allt veganskt såklart 🙂 Förutom pappas korvar och köttbullar.

    Jag fick en massa fina grejer. En rejäl cykellampa och cykelhandskar med reflex från mami (precis som jag önskat mig), den sedvanliga kalendern och tillhörande skiva från papi (men också en gullig mugg med en bild på mig och Olivia haha) samt två böcker som väl egentligen var lika mycket present till honom själv som till mig/Olivia eftersom det var böcker han själv ville läsa 😉 Av Olivia fick jag posca-pennor, precis som jag fick av Mim förra julen, men nu har samlingen utökats till fler färger och fler storlekar på spets – de jag fick var mindre! Mycket pepp på att testa dem ordentligt 🙂 Jag fick även den här bloggen i bokversion från 05 till 09 (!) vilket var väldigt roligt – som en fysisk backup som det är väldigt kul att gå tillbaka och läsa i haha. Själv gav jag bort skönlitterära upplevelser till hela familjen – Jag ger dig solen av Jandy Nelson till Olivia (typ bästa boken jag läst!), Ett litet liv av Hanya Yanagihara till mami (hon blev förskräckt av alla sidor, men jag lovar det är värt det!) samt Sapiens av Yuval Noah Harari till papi. Den sistnämnda har jag inte själv läst men jag har den och den står på min läslista! Jag gav även hela sällskapet en upplevelse i form av spelet Codenames som har spelats flitigt, ett riktigt bra spel 🙂

    Igår på juldagen var det också sol så även då var vi ute och promenixade. Samt hann till och med med att “sola” oss lite och dricka varm glögg i ungefär en kvart innan solen försvann. 🙂

    Allt som allt en riktigt bra jul 🙂 God fortsättning gott folk!

    2020 har varit ett speciellt år, men utöver karantänen innan jul så var den på ett ungefär som den brukar vara, och antagligen som den skulle ha varit ändå. Bara mamma, pappa, Olivia och jag – och Emil samt katterna (a.k.a. center of attention). Ett vanligt, pandemi-fritt år, kanske jag hade åkt tillbaka till Göteborg…

  • En typisk lördagkväll corona-året 2020

    I dag är det lördag den tolfte december tjugotjugo och corona härjar som en galning och jag är rätt nojig för att få det nu innan jul ooooochsåvidare. Men jag, Mim och Popp pälsade på oss alla våra funktionskläder och gav oss ut i Delsjö-skogarna för en typisk lördag corona-året 2020: korvgrillning, utomhushäng, eld, varm glögg från triangia-köket. Inte fy skam. Älskarom. <3

    I dag är det lördag den tolfte december tjugotjugo och corona härjar som en galning och jag är rätt nojig för att få det nu innan jul ooooochsåvidare. Men jag, Mim och Popp pälsade på oss alla våra funktionskläder och gav oss ut i Delsjö-skogarna för en typisk lördag corona-året 2020: korvgrillning, utomhushäng, eld, varm…

  • Spotify 2020 wrapped

    Spotify har ju sedan ett par år tillbaka funktionen där en kan se hur året sett ut musik-mässigt, alltid lika roligt. 2020 har jag tydligen lyssnat mest på elektronisk musik! Svensk popp är dock stadig tvåa, jag lyssnar alltid mycket på svensk popp 🙂 “Chillwave” och “compositional ambient” är väl typ det jag skulle kalla för “elektroniskt och drömmigt” – alltså instrumentellt med beats och drömmiga melodier, perfekt för yoga eller plugg eller andra saker när en liksom vill ha skön musik, men ändå med ett stadigt beat. Mycket elektroniskt och instrumentellt har jag iallafall lyssnat på 2020. Vocal jazz är väl en bubblare också, men gillar verkligen jazz alltså!

    Jaha, topplåtar då? Min mest lyssnade var tydligen Warm My Soul med Blundetto, en artist jag upptäckte i våras och lyssnade väldigt mycket på framför allt i somras. Perfekt för chill sommarkvällar. Reggae-inspirerade beats, fast mer elektroniskt och mindre Jamaica. Lite svensk popp i form av Ayla och Erik Lundin (fast det kanske jag skulle säga är hiphop egentligen), och så Billie Eilish underbara when the party’s over <3 <3 och everything i wanted.

    Mina favoritartister var, inte otippat med tanke på att två av hennes låtar var två av mina mest lyssnade, Billie Eilish. Blundetto som sagt – un-der-bar musik. Chill vibes. Erik Lundin, Håkan Hellström och Ayla står för den svenska poppen. Håkan är alltid med på mina spotify wrapped på något sätt :))

    Och totalt så lyssnade jag alltså i drygt 51 000 minuter 🙂 Det blir i genomsnitt 2h och 20 min lyssnande per dag. Ändå inte så mycket?

    Spotify har ju sedan ett par år tillbaka funktionen där en kan se hur året sett ut musik-mässigt, alltid lika roligt. 2020 har jag tydligen lyssnat mest på elektronisk musik! Svensk popp är dock stadig tvåa, jag lyssnar alltid mycket på svensk popp 🙂 “Chillwave” och “compositional ambient” är väl typ det jag skulle kalla…

  • Vinterbadare

    Jag kan nog ändå titulera mig vinterbadare nu. Har nämligen gjort slag i mitt aspirerande vinterbadande idag. Cyklade, på uppmaning av Mim, till Saltholmen (från Kville! En rejäl bit!) där hon, jag, Jenny och Ina begav oss ner i havet under en grå decemberhimmel. En i taget, med mössorna på. Var faktiskt så härligt, alltså verkligen jättehärligt, och jag vill göra det igen. Jag ansträngde mig för att gå i långsamt och att andas, och då var det som att efter ett par sekunder i vattnet så blev det som världens kick genom hela kroppen, det kändes som en varm tryckvåg som liksom gick ut i varje liten cell. Jag har inte känt det tidigare när jag gått i väldigt snabbt, eller efter bastu. Jag tror det kräver att du är i utetemperatur, och går i långsamt.

    Hur som helst. Härligt var det, och nu vill jag göra det igen. Aspirerande vinterbadare som jag är (eller kanske inte aspirerande längre?).

    Jag kan nog ändå titulera mig vinterbadare nu. Har nämligen gjort slag i mitt aspirerande vinterbadande idag. Cyklade, på uppmaning av Mim, till Saltholmen (från Kville! En rejäl bit!) där hon, jag, Jenny och Ina begav oss ner i havet under en grå decemberhimmel. En i taget, med mössorna på. Var faktiskt så härligt, alltså…

  • 1a advent

    Första advent idag och jag och Linda har haft julmys i form av lussebulls-bak och uppsättning av adventsstjärnor, advents-ljusstake och såklart tändandet av första ljuset. Och glögg och lite julpyssel på slutet. Ni ser min kreation här ovan haha, Linda sitter och täljer i vardagsrummet. Imorgon börjar min andra jobbvecka på Pysslingen och jag är pepp efter en lugn men fin helg med familjen i skogen igår <3 och häng med Popp i fredags <3

    Första advent idag och jag och Linda har haft julmys i form av lussebulls-bak och uppsättning av adventsstjärnor, advents-ljusstake och såklart tändandet av första ljuset. Och glögg och lite julpyssel på slutet. Ni ser min kreation här ovan haha, Linda sitter och täljer i vardagsrummet. Imorgon börjar min andra jobbvecka på Pysslingen och jag är…

  • Wild Swans

    Jag har läst bok igen. Den här gången Wild Swans: Three daughters of China av Jung Chang.

    Wild Swans: Three Daughters of China: Amazon.co.uk: Books

    Om jag bara hade dömt boken efter omslaget, hade jag nog knappt ens öppnat den. In fact had jag redan gått igenom bokhyllan på gården i Uppsala, och inte ens fastnat en sekund för den här. Men sedan rekommenderade Daisy mig att läsa den (och jag rekommenderade henne att läsa Alex Hayley’s Roots som också fanns där), så då gjorde jag slag i saken. Och det är denna tegelsten värd!

    Boken är en familjekrönika, alltså inte en fiktiv historia, men den är skriven som om det vore en roman. Det handlar om Jung Chang själv, och hennes mamma och mormor. Den börjar med hennes mormor, Yu-fang, som föddes år 1909. Två år senare (1911) störtades Manchu-imperiet och warlords tar över. Vid den här tiden höll den fruktansvärda traditionen att binda flickors fötter på att försvinna men i nordöstra Kina, där Jung Changs mormor bodde, fanns traditionen emellertid kvar – och hon blev en av de sista vars fötter bands. För de som inte vet ansågs små fötter vara otroligt vackra, och de kunde till och med betyga en klassresa för fattigare flickor om de med hjälp av sina vackra små fötter kunde giftas bort till någon rikare man. Bundna fötter var dock så fruktansvärt och smärtsamt att en inte ens kan föreställa sig. När flickan var liten – och helst på vintern eftersom en då inte kände smärta lika mycket – bröts helt sonika både hennes fotrygg, för att kunna vika foten på mitten, och alla tår, för att kunna vika in dom under fotsulan, och sedan bands alltihopa i stora paket för att hålla de brutna lemmarna på plats. Detta resulterade såklart – utöver fruktansvärd smärta vid bindningen och sedan kronisk smärta resten av livet – i att kvinnorna varken kunde gå eller stå ordentligt. För Jung Changs mormor innebar det att hon ansågs vara en skönhet, men hon blev inte gift utan en s.k. concubine till en warlord, en slags officiell älskarinna som hade lägre status än hans fru. I praktiken blev hon fånge alldeles ensam i ett hus, utöver tjänstefolket, utan visiter från warlord:en på flera år. Men han gjorde henne med barn, och det är Jung Changs mamma.

    Nästa del i boken handlar alltså om Jung Changs mamma, som föddes 1931. Det är också detta år som Japan invaderar Manchuria, dvs nordöstra Kina (år 1927 hade Kuomintang, Kinas nationalistiska parti, lyckats ena nästan hela Kina). Jung Changs mamma, Bao Qin, växer upp i takt med att 4 maj-rörelsen 1919, som inspirerats av västerländska marxistiska och anarkistiska ideologier, mynnar ut i den kinesiska kommunistiska revolutionen 1946-1949. Vid femton års ålder, år 1946, börjar Bao Qin arbeta för revolutionen med det kommunistiska partiet och den Röda armén, och hennes liv präglas alltså av kommunismen som till en början är full av hopp och löften om rättvisa och socialism.

    Den sista delen handlar om Jung Chang själv, som föds 1952, då Kommunistiska Partiet enväldigt härskar över Kina (och gör än idag), med Mao i spetsen. Också Jung Chang är till en början uppslukad av kommunismen, och tack vare sina föräldrars idoga arbete för Partiet är hon också ganska högt uppsatt. Men i takt med att Maos kommunism blir allt mer hänsynslös och våldsam, börjar Jung Chang långsamt att ifrågasätta. Men det är farligt.

    Hörrni, det här är en så bra bok som jag lärde mig så väldigt mycket från. Jag har aldrig tidigare läst om Kinas historia, och det är ändå världens största land sett till befolkningsmängd. Och alltså världens största diktatur. Jag hade vag koll på allt som nämndes, men aldrig tidigare har Maos kommunism och dess fruktansvärda konsekvenser blivit så levande. Läs den här boken för 17!

    Jag har läst bok igen. Den här gången Wild Swans: Three daughters of China av Jung Chang. Om jag bara hade dömt boken efter omslaget, hade jag nog knappt ens öppnat den. In fact had jag redan gått igenom bokhyllan på gården i Uppsala, och inte ens fastnat en sekund för den här. Men sedan…

  • phiew

    Rörd till tårar av klippet ovan, och av Kamala Harris victory speech. Thank god att Trump äntligen försvinner. Representation matters.

    Rörd till tårar av klippet ovan, och av Kamala Harris victory speech. Thank god att Trump äntligen försvinner. Representation matters.

  • Första dagen som lärarvikarie

    Phiew, jag har överlevt första dagen som lärarvikarie! Jag är numera alltså anställd på Göteborgs stad på timmar för lärarvikarie i högstadiet på Sydöstra Hisingen eftersom det är där jag bor. Och eftersom jag läser KPU (kompletterande pedagogisk utbildning) är jag entitled till 160 kr/h + semesterersättning 13 % så det är ju nice. Genidrag det där att hoppa på den utbildningen alltså, har inte lagt ner många timmar den här terminen men kommer ändå ha pluggat 15 hp till jul och ha 75 högskolepoäng kvar till att bli legitimerad lärare (som alltså i normala fall är 300 hp). Det är ju visserligen en plan B, vill ju fortfarande doktorera inom negative emissions eller jobba inom universitet på nåt sätt, men det här är bra så länge.

    Och ja, idag hade jag min första dag, vilket var på Svartedalsskolan i Biskopsgården. Som den tidspessimist jag är åkte jag hemifrån en timme innan det började fastän det enligt google maps skulle ta typ 12 min att cykla, men det var tur för när jag kom dit var det ingen skola där – det var gamla uppgifter i bemanningssystemet. Sån tur var hade jag gjort min research kvällen innan och visste att skolan i normala fall ligger just i Biskop (typ granne med där jag bodde våren 2018!), men att högstadiet varit i gamla Lundbygymnasiets lokaler, men de måste ha flyttat tillbaka för som sagt – skolan var tom. Kom alltså en kvart innan utsatt tid iallafall, fastän jag kört fel. Väl där uppstod nya problem. Först fick jag leta efter klassrummet _hur_länge_som_helst_, och kollegorna hade inte så bra koll dom heller eftersom det är helt nybyggt och de är nyinflyttade. Sen funkade inte nyckeln jag hade fått. Sen när jag väl kom in med en ny nyckel satt det redan nån och gjorde prov där, vars lärare påstod att de bokat klassrummet. Sen hittade jag ingen whiteboardpenna. Sen efter kanske 4e rundan på expeditionen stötte jag av rena slumpen på en lärare som jag tydligen skulle vara tillsammans med? skönt, eftersom han hade en plan och kände eleverna – jag hade ju förberett mig på att gå in själv hela veckan – men också konstigt att jag blev informerad om det genom en slump. Även andra lektionen var med ytterligare en annan lärare som också hade en plan, så det var ju väldigt skönt. Ska vara med henne resten av veckan också.

    Så japp. Jag överlevde, trots missödena. Haha.

    Phiew, jag har överlevt första dagen som lärarvikarie! Jag är numera alltså anställd på Göteborgs stad på timmar för lärarvikarie i högstadiet på Sydöstra Hisingen eftersom det är där jag bor. Och eftersom jag läser KPU (kompletterande pedagogisk utbildning) är jag entitled till 160 kr/h + semesterersättning 13 % så det är ju nice. Genidrag…

  • Hisingsparken, corona-test och Mao:s Kina

    I onsdags morse började jag känna mig lite snuvig. Tänkte dock inte mer på det, förrän jag på kvällen insåg att jag ju snorat nu en hel dag, och att om det inte är bättre imorgon måste jag nog ta ett corona-test. Så på torsdagen vaknade jag upp, fortfarande snuvig. Inga andra symptom dock, men med de skärpta reglerna samma dag kändes det verkligen som att jag måste vara på säkra sidan – och jag ringde också vårdcentralen som sa att jag skulle boka test. Först hittade jag inga lediga test-tider förrän på fredagen, men sedan kollade jag vårdcentraler i hela Göteborg och Gamlestan hade en tid över på eftermiddagen. Tjohoo! Cyklade dit och tog mitt test. Som för övrigt var HEMSKT. En tops långt långt ner i svalget så att kräkreflexerna vaknar (tur det var längesedan jag ätit!), sedan en tops långt långt upp i näsan så att tårarna sprutar och jag hade tvångstanke att om jag stöter huvudet neråt/framåt nu kommer topsen åka rakt upp i hjärnan. Sedan spotta i kopp, med spott som var alldeles slemmigt efter luftgångarnas hårda treatment alldeles nyss. Men sjuksköterskan var bedårande och jag kände sådan ENORM tacksamhet till Sveriges välfärdssystem, och till alla underbetalda sjuksköterskor och undersköterskor som kämpar på i pandemin. Kände sådan VÄRME för er, TACK hörrni. Ni är bäst och ni bär världen på era axlar just nu.

    sjuk tjej

    Anyway, när en tagit corona-test räknas en som smittad until proven wrong. Så det var bara att börja karantäna där på torsdag-eftermiddagen. Ställde in planer på att träffa Mim och Popp och har varit hemma sedan dess, får nog besked på måndag eller tisdag. Men just nu (lördag kväll) är det faktiskt bättre och efter två dagar av konstant rinnande näsa är det mycket bättre nu. Men jag måste ändå stanna inne ifall jag nu skulle vara smittad (men det tror jag verkligen inte). Men idag tog jag faktiskt cykeln till Hisingsparken för att njuta lite av solen, på långt avstånd från alla andra såklart.

    Tog mitt pick och pack och gick omkring lite på måfå i två timmar och njöt av fint väder och att löven inte ramlat av ännu. Denna hösten har gått så sjukt fort för mig, men ännu är löven kvar och färgerna är så vackra.

    Sen slog jag läger med ett träd som ryggstöd och hällde hett termos-vatten på en kåsa med nudlar, som fick bli lunch. Med varmt te och choklad som efterrätt. Njut!

    Satt och läste i nån timme innan jag började bli kall/rastlös. Läser just nu Wild Swans: Three daughters of China som är en som en roman, fast den berättar en sann historia om tre generationer kvinnor – den första vars fötter bands, den andra som växer upp under Kommunistiska Revolutionen, och den tredje – bokens författare – som indoktrineras i Maos Kina och så småningom börjar ifrågasätta det. intressant bok och jag lär mig så mycket, om Kinas historia framför allt. Rekommenderar starkt!

    I onsdags morse började jag känna mig lite snuvig. Tänkte dock inte mer på det, förrän jag på kvällen insåg att jag ju snorat nu en hel dag, och att om det inte är bättre imorgon måste jag nog ta ett corona-test. Så på torsdagen vaknade jag upp, fortfarande snuvig. Inga andra symptom dock, men…

  • På väg till Lund igen

    Wow sicken pärs jag hade innan jag satte mig på tåget för en snabbvisit i Lund igen! Hyperstress i mikro-format för det var så kort, but still!! Ok så bakgrund: Paulina blev sjuk i fredags men pga helg kunde hon ej ta coronatest förrän i måndags och därför ställde jg in mig på att inte kunna åka dit idag ifall vi ej skulle hinna få resultat eller det var positivt :'( men hon fick tillbaka negativt provsvar imorse yay!! Så helt plötsligt kunde jag ställa in mig på att åka!! Allt var färdigpackat och jag var ~on fleak~ (en vill ju va sitt bästa när en ska träffa sin lover) och typ en halvtimme innan jag tänkt lämna lgh går jag ner för att boka en tvättid till när jag kommer hem på lördag. Låser lägenhetsdörren ifall att och vad tror du händer? Nyckeln fastnar i källardörren! Jag bah NOOOO. Men ok, den gick ju loss sist. Men med stigande stress när jag inser att jag ej får loss den börjar jag inse att FUCK kanske inte kommer komma väg till Lund ändå (alla mina grejer är ju inlåsta i lgh och tänk on jag måste ringa låssmed – FUCK har ju inte ens telefonen med mig – och tåget går om mindre än en timme och vilket jävla antiklimax what to doooo ?).

    Ok bestämmer mig för att knacka på första bästa granne för att låna telefon och ringa fastighetsägaren Ivar Kjellberg – som ej svarar. Efter lite misslyckade samtal och minuter som går säger grannen att de har ju kontor runt hörnet! Okej, småspringer dit – visar sig att de flyttat till Vågmästaregatan 2. Fattar ju att det är i närheten men är under tidspress och har ingen telefonkarta att guida mig. Stoppar inte mindre än fyra personer för att be dem Google Maps:a åt mig – den första skickade mig fel, den andra hade tydligen ingen telefon med sig, den tredje trodde nog jag skulle råna henne för hon sa högst oövertygande att hon inte hade telefon med sig (går folk ens ut utan telefon nuförtiden!?) och först den fjärde skickade mig till rätt gata.

    Hittar fastighetskontoret – som är låst (pga lunchtid) men ser tre killar ~30 i arbetskläder där inne. Skattar min lyckliga stjärna att jag klätt upp mig för Paulina – har t.o.m. eyeliner – och tillsammans med det faktum att jag bara har en tunn tight tröja på mig hahaha pga allt annat är ju inlåst i lgh – så kopplar på min Kvinnliga Charm™ och knackar desperately och de öppnar och jag hasplar ur mig att jag befinner mig i KRIS för mitt tåg går om typ 45 min och min nyckel har fastnat i källardörren och min lgh e låst!! Och att det “kanske har att göra med mina svaga nypor men nyckeln går verkligen inte att få ut och jag behöver veeeeeerkligem hjälp ASAP”. Dom ba: “inga problem vi löser nog det”.

    Så fastighetsskötare Anton (japp kommer till varför jag nu vet vad fastighetsskötaren heter) följer med mig (jag tänker inom mig kaaaaan vi inte gå snabbareee) och hans nyckel låser upp lägenheten – phieeeew. Tåget går om 40 min – kommer hinna i god tid. Han får även ut nyckeln från källardörren på en sekund (asså wtf? Jag testade allt knixande jag med ju) och säger att det är just min nyckel det är fel på och att jag ska göra en felanmälan på nyckeln och hälsa att Anton har sagt att den ska göras om. Tackar så mycket för den snabba hjälpen, hinner boka min tvättid SAMT vara i god tid både till 17-bussen och tåget, där jag nu sitter sedan nån timme tillbaka på väg till Lund. Sicken pärs som sagt, men allt löste ju sig haha.

    Ser förresten typ precis ut som jag gjorde för ett och ett halvt år sen. Kolla denna selfie från februari 2018:

    Wow sicken pärs jag hade innan jag satte mig på tåget för en snabbvisit i Lund igen! Hyperstress i mikro-format för det var så kort, but still!! Ok så bakgrund: Paulina blev sjuk i fredags men pga helg kunde hon ej ta coronatest förrän i måndags och därför ställde jg in mig på att inte…