Posts Tagged ‘Frankrike’

Tiotalet

Saturday, January 4th, 2020

Gott nytt år, och gott nytt decennium. Tiotalet är till ända och det dekadenta tjugotalet väntar. Sjukt att säga “tjugotalet” och inte mena 1920-talet…?

Hur som helst. Tiotalet är i princip halva mitt liv. I alla fall om en tänker på det liv jag minns (mina första sex år minns jag ju inte supermycket av). Mycket har hänt mellan 2010 och nu. Jag har gått från 15 år till 25, vilket är en radikal förändring. För människor födda på nittiotalet är tiotalet det decennium då vi gick från tonåringar till vuxna (nåja). För tidiga nittiotalister kanske det till och med är det årtionde då de gick från tonåringar till föräldrar, vilket antagligen är det största som hänt dem under tiotalet. För mig och många andra är tiotalet det årtionde som antagligen har väldigt stor del i formandet av min personlighet, eftersom det handlar om stora livsval som vilken inriktning livet tar i form av karriär (med gymnasieval och sedan eventuellt fortsatta studier, eller kanske arbetsliv direkt för andra), men också om kärlek och sexualitet eftersom det hinner hända mycket på den fronten mellan 15 och 25.

Därför tänkte jag skriva en liten decennium-krönika, mest för min egen skull som vanligt. Blicka tillbaka till vad som hänt de senaste tio åren, och hur det format mig. Jag kan redan nu säga att de enskilt två största händelserna, eller företeelserna kanske jag ska säga, som format mig är dels att jag började på universitetet och dels mina relationer, framför allt med Pierre, Carro och Sebastian (och nu på slutet av årtiondet Paulina, även om framtiden får utvisa hur stor påverkan hon har på mig ;)).

Men vi börjar från början. Det vill säga från 2010.

Tiotalet firades in i Saigon, under den tre veckor långa Kina, Kambodja och Vietnam-resan jag gjorde med familjen. Jag gick i nian, och vi gick omkring i de här fula hoodies:arna som alla hade när en gick i nian 2010 (eller folk kanske har de fortfarande?). Hängde nere i Getskär om sommarkvällarna och trånade efter att vara cool och dricka alkohol (vilket jag var alldeles för dels rädd och dels duktig flicka för att göra haha).

Jag och Frida Gustafsson som var en viktig vän till mig under nian

Sedan började jag på gymnasiet, i 10SPIa vilket betydde “samhäll/internationell”. Var nog helt okej cool, ingen tönt i alla fall, men fortfarande en duktig flicka som aldrig skulle skolka och som alltid visste exakt var vi skulle vara och när vi skulle börja. (Minns dock specifikt att jag någon gång, kanske en bit in på gymnasiet, helt sonika slutade informera folk om detta, och sa att de fick titta själva. Mycket bra beslut att sluta vara allas lexikon).

2010 var också året jag började hänga med Sophie, som blev en väldigt viktig vän för mig. Vi hängde jämt, och jag sov hos henne nästan varje helg. Vi längtade efter killar och att bli kyssta, eller vara bjudna på en cool fest. Ibland lyckades vi dock hitta till nån fest, även om vi var oskyldigast och mest ansvarsfulla där (eller så var det bara så det kändes, och så kände alla andra exakt likadant).

Sen kom 2011, vilket firades in från Egypten där vi var med familjen. Gud så mycket jag rest i mina dagar. Ojojoj har så dåligt samvete för all den där koldioxiden. Hur som helst. Jag fortsatte prestera bra i skolan, men var fortfarande närmast vän med Sophie som gick på Mikael Elias i stan. Vi fortsatte tråna efter fest och killar, minns att jag längtade intensivt efter en pojkvän (även om jag minns att jag också faktiskt skröt om att “självklart kommer jag ju vara med en tjej nån gång i framtiden” när saken kom på tal, haha) och att bli kysst.

I juni åkte jag och Sophie på språkresa till Antibes i Frankrike. Det får ändå betraktas som en viktig milstolpe i livsutvecklingen eftersom jag både smakade alkohol för första gången (äckligt) samt fick min första kyss (skitdålig), haha. Var ändå sjutton år så inte särskilt skandalöst.

Jag tror jag aldrig någonsin varit så brun någon gång efter Antibes, i mitt liv. Det var min peak i hudcancers-odlande, haha. Vi var i skolan om förmiddagarna och sedan power-walkade vi ner till stranden och stekte resten av eftermiddagen, varje dag i två veckor.

Här är han, killen jag fick min första kyss av. Marko. Eller jag tror jag snarare stal den? Haha. Han var ju ändå ripped, det måste en säga, men särskilt bra på att kyssas var han icke. Men å andra sidan var vi ute och simmade och ingen av oss nådde botten… Så det var lite tekniskt svårt. Fick en ny chans när han skulle dra, men det jag minns av det var att det var äckligt och blött och kändes som att bli uppäten hahaha. Han skickade mig en födelsedags två veckor senare, ett blått headset. So cute.
Första gången jag smakar alkohol förevigad! Jag och Sophie delade på denna ölen, hehe. Var helt amazed över att vi kunde köpa fastän vi var knappt lovliga (hade ju inte fyllt sjutton ännu ens)
Men alltså ser ni vad bruna vi är? Sjukt

Började tvåan på gymnasiet i september 2011. Det inleddes med en två veckors språkresa till Colechester med klassen. Forsatte att jobba på Tempo, där jag hade börjat i april det året. Trivdes mest med att jobba med Mimmi och Marcus, men ogillade min chef start. Samt att skrapa kycklingrester på de äckliga plåtarna, starkt traumatiserad.

Rummet jag bodde i. Här har ni bild på de blåa hörlurarna!!! Och telefonen är samma modell som jag har idag, haha. Fortfarande knappis.

I oktober 2011 hände nåt stort – jag blev nämligen tillsammans med Pierre! Den 28e oktober närmare bestämt (japp, vi hade ett specifikt datum. Tror det var det datum då vi typ sa att vi skulle va ihop…? Minns inte riktigt). Var så kär så kär.

Vår första av väldigt många pussbilder

2012 firades in i Venezuela! Närmare bestämt på Isla Margarita. Det var väldigt väldigt kul, för jag gick nämligen på nattklubb för första gången! Var alltså sjutton år, och en annan svensk familj med fyra äldre barn (om jag minns rätt var den yngsta av dem 20, och den äldsta 25, så de var otrooooligt coola i mina ögon) tog med mig på klubb! Dessutom såg de till att jag fick dricka massa rom och cola-drinkar (eftersom mitt all inclusive-band signalerade att jag var under arton), och sedan hoppade jag in i en taxi med dem till nåt ställe. Var amazed över att detta hände mig, haha. Knappt hade jag kommit hem från Venezuela förrän det sedan bar av till Polen med de jag gick den valbara kursen “Främlingsfientlighet och rasism” med. Antagligen gymnasiets bästa kurs?? Vi besökte Auschwitz, Treblinka, Warsava, Krakow mm.

De här åren i början på gymnasiet präglades ganska mycket av hälsohets hos mig. Åt väldigt nyttigt och var ute och sprang och powerwalkade ofta, driven av rädslan att gå upp i vikt/vara onyttig. Var aldrig underviktig eller så, men ickodestomindre fanns dessa osunda tankar ständigt närvarande. Så skönt att ha lämnat det i tiotalet, hoppas det aldrig aldrig mer kommer tillbaka.

Pierre tog studenten. Vi var ihop och hade det skitbra. Jag och Sophie drog till Greta en vecka i början av sommaren 2012 och festade loss. Blev bjudna på drinkar och dansade till “Flytta på dig” med Alina Devecerski – det var årets låt tror jag?

Vi dricker billigt (antagligen fett äckligt) rödvin

Sommaren 2012 jobbade jag även på Volvo, ett sjukt bra betalt sommarjobb (minns fortfarande – 21 000 kr i månaden, och jag var bara 18 år fyllda). Det var dock ett rätt tråkigt jobb och jag kämpade fett mycket – 05.00 gick jag upp varje dag i åtta veckor, för att köra till Torslanda och jobba 06-15. Varje dag i åtta fucking veckor. Oj vad rik jag var, men sicken tråkig sommar? Tog även körkort, efter ett svettigt provtillfälle haha, vilket var tur eftersom familjen skulle åka iväg nånstans och inte kunde skjutsa mig så mitt jobb var lite avhängigt på att jag skulle kirra det. Men det gjorde jag, på första försöket 🙂

Såg Coldplay i Stockholm i augusti med Simon och Sophie. Vi bodde hos mormor och Björn på Reimers. Började i trean på gymnasiet, och två vänner som var viktiga för mig vid den här tiden var Elina Hagberg i min klass och Evelina Thor som jag var stallvärd tillsammans med. Kämpade på med matte D under höstterminen, som jag läste utan lärare och utöver mina vanliga kurser av nån anledning? Ville väl hålla dörrar öppna men honestly, hade kunnat ha roligare för de där slitiga pluggtimmarna alltså.

På Stockholm Stadion
image
Skaffade smartphone i november 2012. Gick loss på emojisarna lol

2013 firade jag in för första gången utan familjen, närmare bestämt på Tjörn om jag inte minns fel, hos en av Pierres kompisar.

image
Johanna var med på nyårsfirandet, som jag lärt känna via Pierre och som också var en viktig vän till mig vid den här tiden och några år framöver.

Vi åkte till Indien i februari. Minns det som en rätt jobbig resa emotionellt – vi såg så mycket fattigdom och misär och många skadade djur som etsade sig fast på näthinnan. Här började min resa mot att så småningom bli vegan också! För under hela resan åt jag endast vegetariskt, och insåg att det här går ju rätt bra. Så när jag kom hem fortsatte jag att äta mestadels vegetariskt och experimentera med vegetariskt (Pierre var ej så nöjd). 2013 var även ett stort år i vuxenhetspoäng, eftersom jag flyttade hemifrån, till Pierre. Jag stod i vägskälet: sluta hänga så mycket hos Pierre (för jag var där mest hela tiden), eller börja betala för dig. Kände att jag inte ville vara där så mycket utan att betala någon hyra, så i mars 2013 flyttade jag in och vi blev sambos. Stort!! Men såhär i efterhand kan jag se att det blev lite konstigt eftersom jag fortfarande pluggade på gymnasiet, och alltså betalade mycket mindre del av hyran än vad Pierre gjorde, vilket gjorde att jag ständigt kände att jag inte bidrog tillräckligt mycket vilket i sin tur gjorde att jag gjorde väldigt mycket hushållsarbete. Lagade massor med matlådor, planerade mat, städade, diskade etc.

Jag och Pierre åkte till Paris i maj 2013, det var det kallaste vädret på decennium så vi hade riktigt otur. Men jag minns det ändå som romantiskt, även om jag såklart var projektledare för hela äventyret haha. Sen var det studentbal och studenten och allt. En jäkla uppladdning till något av ett antiklimax. Eller alltså, jag hade ju jättekul! Men så mycket effort och pengar läggs på studenten, som egentligen inte är så jäkla speciell eller rolig…? Och dessutom har en ju knappt gjort något? Eller iförsig, jag fick förstås toppbetyg. MVG i alla ämnen utom matte D (som jag läste utöver) och nåt mer jag inte minns, och dessutom läste jag även körsång och italienska utöver det jag skulle göra. Så det ska jag vara stolt över. Men balen, jag var besviken över att det inte blev nån “riktig” baldans (typ vals), vi som alla var så himla himla fina, och studenten minns jag att jag hade en sjuk huvudvärk under flaket som inte gav med sig förrän en bit in på festen därhemma. Som jag fick försvinna från i all hast pga förfesten skulle vara hos mig och Pierre. Önskar att jag hade haft mer tid eftersom alla ändå var hemma i Spekeröd för att fira mig, och det var så mycket god mat, och så var det så stressigt. Men men. 🙂

Go stil en hade. Not
Bal och en puss med Elina. Tyckte det var mycket spännande att pussa på tjejer vid denna tid (som ju var normalt och heeeelt okej att göra med sina tjejkompisar av nån anledning)
Tror detta är en av de första gångerna jag fick alkohol av mamma och pappa (cidern)? Snart nitton år fyllda och studenten är det väl rimligt

2013 var jag på min första festival, nämligen Bråvalla. Hade ganska kul och släppte på min hälsohets i några dagar för att förkovra mig i festivallivet (dvs börja dricka på morgonen, inte duscha på flera dagar, etc.). Konstaterade att det inte var min grej (föga visste jag då att några år senare skulle jag gå på flera festivaler varje sommar! Vissa har omvänd utveckling lol).

Sen mina vänner hände en viktig grej i mitt liv: jag började på universitetet. Och med det hände en massa grejer. Dels på kärleksfronten: i och med universitetet fick jag tillgång till Göteborg och en massa nya människor. Efter nästan två år med Pierre, min första pojkvän och den enda jag legat med, var detta extremt lockande. Singellivet knackade mig på axeln och ville dra med mig. Och så på den politiska fronten: universitetet öppnade en massa politiska dörrar för mig. Under gymnasiet hade jag visserligen varit stämplad som “feministen”, men jag hade själv inte identifierat mig som det (minns specifikt ett samtal där jag blev frågad om jag var feminist, varpå jag svarade att nja, jag är för jämställdhet så jag är “jämställdist”). I universitetet fick jag plötsligt ord på saker som patriarkat och genus, och hänga med en massa coola äldre personer från olika delar av Sverige som var politiska. Hade kort hår och tygpåsar och röstade vänster. Ny värld! Dessutom fick jag även upp ögonen för att det finns en massa andra orättvisor förutom den mot kvinnor. Faktum är att världen är full av orättvisor. Här någonstans började alltså min utveckling mot att bli vänster, och politisk i största allmänhet. All kunskap jag sög åt mig, och alla människor jag träffade som var äldre och världsvana (i alla fall i mina ögon).

Så efter en stökig sittning med tillhörande lång efterfest då jag låg bredvid en pojke i klassen jag ville kyssa en hel natt så gjorde jag slut med Pierre. Minns att jag var i valet och kvalet, men med mitt senaste uppbrott med Sebbe i bagaget var det där en baggis. Herregud, dörren var vidöppen och det var bara att gå ut. Var knappt ledsen som jag minns. Så mitt nya liv som singel började hösten 2013, vilket jag utnyttjade hehe. Speciellt i att utforska min sexualitet: mycket kort efter att jag och Pierre gjorde slut skapade jag mig en profil på Qruiser, en mötesplats på internet för hbtq-personer (detta var före Tinders tid) där jag började prata med en tjej som hette Josefine. Har fortfarande lite kontakt med henne idag, men hon blev min första erfarenhet med en tjej och det var underbart. Det bekräftade det jag känt länge: att jag är hbtq. Att kön inte har nån betydelse för min attraktion till andra. Att jag gillar tjejer också.

2014 firades in i Belgrad med familjen. Vi var jämt utomlands på nyår under tiotalets början! Jag och Olivia gick ut på en nattklubb (Brankow bar!) som vi hade kollat upp på internet. Jag hånglade med nån italiensk kille som var mycket äldre och som jag sedermera faktiskt hälsade på i en blixtvisit till Rom senare samma år.

Jag och Olivia på nyår 2013-2014
Min nya roomie och extra-storasyster

2014 flyttade jag så äntligen in till stan. Till Bohusgatan vid Ullevi, där jag bodde tillsammans med Lina som kom att bli lite av en storasyster, eller mentor för mig (hon var fyra år äldre). Det var väldigt fint att bo med henne, och skönt att få flytta ut från hemmet igen efter några månader då jag kraschat där efter att ha flyttat tillbaka hem från Pierre. Extrajobbade som brevbärare (tyckte inte om det särskilt mycket) och pluggade på. Fortsatte vara vegetarian (eller pescetarian om vi ska vara helt korrekta) och såg Veronica Maggio på Scandinavium.

image
Lina, Sadie, Olivia och jag på Maggio

Familjen åkte till Irland över påsk, jag och Olivia var på pub-crawl in Dublin. Vi åkte på biltur och såg Cliffs of Moher och Irlands gröna fårhagar. Jag hängde mycket med Johan, som jag lärt känna under sommaren på Volvo, men även hans brorsa daniel och kusiner Edward och Patrik. Elina blev också en nära vän till dom, och vi var ett litet crew.

Nära vänner till mig år 2014

2014 var också viktigt för att jag firade mitt första Pride! Eller, jag volontärade på West Pride. Men jag var involverad och bejakade min hbtq-identitet. 🙂 Röstade för första gången (röstade F!). Dessutom var det året då jag var mer i Frankrike än i Sverige. Under sommaren bodde jag två månader i Montpellier i södra Frankrike, där jag intensivpluggade franska (finansierat genom ett stipendium jag lyckats vinna!), och efter ett par veckor hemma i Sverige under september så åkte jag på min utbytestermin i Toulouse. Min sommar i Montpellier var underbar – jag festade mycket och levde singelliv deluxe med många lösa förbindelser, haha, det var varmt och somrigt varje dag, och min franska förbättrades avsevärt. Hösten i Toulouse var lite tuffare: skolan var tuff och jag hade rätt mycket hemlängtan. Jag träffade dock många fina människor under den här tiden, speciellt Moa från Skåne som jag pluggade med i Toulouse, och som fortfarande är en nära vän till mig idag (även om hon tyvärr bor i Bergen nu).

Jag och Carlos (till höger) från Spanien, en jag tyckte var söt
Familjen kom och hälsade på mig under tiden i Montpellier och vi bodde på ett gulligt airbnb med helt amazzzzziiiing utekök
Johan, Elina och Patrik bilade ner och överraskade mig – var otroligt rörd och glad över deras oväntade visit!

Innan jag åkte hem från Montpellier hann jag även en sväng till Barcelona, dit Sophie kom och mötte upp. Men innan jag visste ordet av var jag tillbaka i Frankrike, närmare bestämt Toulouse, varifrån jag dessutom gjorde en visit både till Wilhelm som råkade befinna sig i Paris, och till Madrid för att hälsa på Carlos.

Blev nära vän med finska Helena i Toulouse, som jag nog också var lite småkär i
Var med om blockader och skolstrejker, vilket jag inte fattade mycket av då och märkligt nog inte var särskilt intresserad av. Var mycket kvar på min politiska resa (still ongoing), idag hade jag antagligen deltagit 😉

För jul och nyår åkte jag hem till Sverige, och 2015 firades in hemma hos Alex i Stora Höga tillsammans med Sophie och gänget. Jag var nykter för jag var chaufför men hade ett trevligt nyår. Efter blixtvisit i Toulouse för att skriva prov, kom jag tillbaka till Gbgay och flyttade in i nästa andrahandslägenhet, nämligen på Snoilskygatan i Lunden. Började plugga internationella relationer och hängde således bara med de från Globala som valde det, så jag fick nya vänner. Bland annat Carro, Marcus och Simon som jag hände mycket med. 2015 togs min queerhet till en ny nivå, eftersom jag blev tillsammans med Carro (min första flickvän!) och det var också året som Olivia och mami tog sitt pick och pack och flyttade till Wien, dit jag alltså hälsa på en gång på våren, en på sommaren och en på vintern. Åkte dessutom till Edinburgh med Carro på en spontantripp. Vi var inte ihop då ännu, men sov bredvid varann i en 90-säng som om vi var det.

I en park i Edinburgh

Det var ett väldigt pride:igt år. I juni gick West Pride av stapeln och jag gick längst fram i paraden tillsammans med Carro, fortfarande inte tillsammans (men visst fanns där gnista även om ingen av oss väl ville erkänna det). I augusti åkte vi tillsammans till Stockholm där vi firade pride, och då som ett par. Gulligt!!!

Gäller att visa var en står
Roadtrip från Wien med familjen, underbar resa då vi besökte Slovakien, Bosnien och Kroatien (innan jag behövde åka hem för att jobba på Volvo och tjäna fett me cash)
På Stockholm pride! Var så lycklig här

2015 var också året jag blev vegan. Tack vare Carro! Vi hoppade på nån utmaning, typ “veganuari” men rimligtvis borde det ha varit senare under året eftersom vi knappt kände varann i januari, och efter det fortsatte hon vara vegan och jag kunde inte vara sämre. Men det hade varit en utfasningsperiod – jag minns att jag åt mitt sista djur i mars 2015 då pappa var över på middag och jag lagade lax och kände när jag åt att “nope. This ain’t cool”. Sen slutade jag med fisk. Och sen fasade jag ut mer och mer animaliska mjölkprodukter och bytte ut, och som sagt när Carro blev vegan kunde jag inte vara sämre 🙂

Tatuerade mig under hösten! Ett venustecken och the deathly hallows

På sommaren bodde jag i Spekeröd och så jobbade jag som lantbrevbärare från Stenungsunds postkontor. Flyttade in i en etta i Gårda till hösten, och ja, sen på slutet av 2015 drog familjen till Malaysia. Jag och Carro skulle ha 3,5 månaders långdistansförhållande och såhär i efterhand kan jag förstå att det är för långt för att klara (iallafall för mig), och det gjorde vi ju inte heller…

Så 2016 firades in i Malaysia, närmare bestämt på Borneo. Vi hade en underbar resa där vi såg massor av vilda djur (elefanter, bebissköldpaddor och orangutanger bland annat). När familjen åkte hem stannade jag kvar några dagar på resande fot i Kuala Lumpur, Singapore och Malacca tog jag mig vidare till Vietnam där jag skulle spendera de närmsta tre månaderna för en fältkurs med några i Globala-klassen!

Familj i solnedgång på paradis-ö

Vietnam-vistelsen började i Hanoi, som kändes kyligt jämfört med det tropiska Malaysia/Singapore. En och en trillade klasskamraterna in också, och vi åt phò, frös i klassrum utan fönster i århundrades kyligaste väder, blev vänner med våra vietnamesiska research partners från Hanoi University, flyttade in i ett airb’n’b under några dagar, lärde oss den galna trafikrytmen, och åkte i början av februari på semester till Phu Coc (under Tet-holiday:en).

Klassik Hanoi-vy
Tog dykar-certifikat på Phy Quoc (aldrig använt det since…) tillsammans med Sebbe. Vid det laget hade jag börjat få känslor för honom tror jag…

Sen var det tillbaka till Hanoi. Hann med en blixt-visit till Halong Bay, innan det bar av upp i bergen för vårt fältarbete. Vi var i norra Vietnam, nära gränsen till Kina, och bodde hos familjer där, en svensk och 1-2 vietnamesiska studenter. Jag hade en underbar research partner, Trâm, som jag kom mycket nära. Min värdfamilj var verkligen jättejättegullig, och fast det var lite misskommunikation kring föda (upptäckte t.ex. efter några dagar att de stekte allt i grisfett…) så var de supergenerösa och gästvänliga och kommunikativa även om mammans ord först översattes till trevande vietnamesiska genom pappan till Trâm, som sedan översatte till engelska till mig. Boendet var förstås mycket spartanskt, men det var vi förberedda på. Det var i alla fall inte kallt, men det var spännande att i nästan två veckor sova på en bastmatta på ett golv med springor genom vilka en kunde se grisarna böka.

Vackra Halong Bay
Klassisk måltid – bambun var det jag åt i början (det vita), och grönsakerna. Efter ett tag förstod de att jag inte åt kött, och då blev det mer av tofu och jordnötter. 🙂
Jag och Trâm längst till höger, och “vår” familjemedlem näst längst till vänster, och sedan andra barn i byn.
Dagen innan internationella kvinnodagen den 8e mars hade vi “fest” i vårt hushåll på mitt och Trâms initiativ. Alla andra som bodde i närliggande byar promenerade (de som bodde längst bort hade ca 2 h promenadväg) till oss, och så åt vi middag och drack äckligt risvin hela kvällen (värdpappan var LYRISK för att jag äntligen drack något, haha). Dagen efter tog vi dessa legendariska bilder. Alla svenskar längst till höger såklart, vi var långa
Mina gulliga värdföräldrar (plus hennes mamma till höger) i sina traditionella dräkter

Efter Hà Giang som området hette, åkte vi till Hoi An för ett “writing retreat” (men det var rätt intensivt). Vi hann dock med lite strandhäng, och jag sydde även upp en kostym! Tillbaka i Hanoi (där jag nog hade den högsta febern i mitt liv i ca 24 timmar??) var det avslutningsmiddag och sedan bar det av hem till Sverige igen.

Önskar så jag kunde träffa Trâm nån gång igen!<3

Kom hem till Sverige. Flyttade in hos Carro i en vecka, insåg att jag var kär i Sebbe, flyttade ut. Bodde hos honom i två veckor innan jag flyttade in hos hans mamma Karin i maj månad (detta var innan vi officiellt var ihop så det var lite knäppt, men hon hade ett rum över!) för att sedan till slut landa i en asdyr studentlägenhet i Sandarna i juni (lagom till att C-uppsatsen var inlämnad och min kandidat avslutad). Hann även med, innan dess, att vara i Wien, se Adèle, fira Valbrg i Uppsala, hälsa på Moa och Oscar i Malmö, gå på Olivias student, se Håkan Hellström på Ullevi, åka till Köpenhamn med dem, etc etc.

Försommar i park i Köpenhamn

Sommaren 2016 var riktigt festlig för mig. Gick mycket på svartklubb och raves i skogen, och hade väldigt väldigt kul tillsammans med mitt dåvarande crew “Glitterklubben” dvs Carro, Wendela, Sebbe m.fl. Lärde även känna Popp under våren/sommaren, eftersom jag bodde med henne och Sebbe i april. Var nykär i Sebbe. Jobbade som brevbärare på posten i Majorna. Var på Emmaboda med Sebbe, och i Amsterdam med Sebbe och Carro (där tatuerade vi även in pilar på armen! Hehe). Volontärade för Djurens rätt för första gången både på Emmaboda och på Way out west.

På Olivias studentbal
Typ kl sex i en skog i Mölndal nånstans
“Följ pilen in i skogen” var vårt motto vid denna tid

Sen tog året slut rätt snabbt. Firade en för-jul i Wien, och sedan den 24e med Sebbes familj, för att den 25e fara över havet till Uruguay (med 12h stopp i Madrid där vi avnjöt en öl och faktiskt hann med att träffa Carlos från Montpellier). Nyåret firades in på en strand utanför Sebbes pappas hus, ensamma bara Sebbe och jag. Mycket lugnt och mysigt.

Så 2017 inleddes alltså i Uruguay, närmare bestmämt La Paloma. Vi spenderade rätt mycket tid till att fightas med Iberia för att få rätt på våra borttappade väskor, men de kom till slut fram med förenade krafter med Team Mums. På El Rancho (som det kallas där Alvaro bor om Uruguay-somrarna) fanns massa jättegulliga hundvalpar som vi döpte. Vi läste böcker, solade och tog det lugnt, gosade med valpar, var fascinerade (åtminstone jag) av hur casually marijuana röktes hela tiden (lagligt där ju) – finns inte mycket att göra där mer än så.

Spartansk diskning med nyfikna hundvalpar till hjälp

Efter La Paloma drog vi vidare till Montevideo, där vi bodde i Karins och Alvaros lägenhet de fortfarande hade då från deras tid i Uruguay. Vi träffade Sebbes faster och kusiner innan det bar vidare igen för semester deluxe i Florianópolis, Brasilien där vi stannde i nästan två veckor och hade det riktigt gött. Sen vidare igen till Iguazu-fallen (på den brasilianska sidan) och sedan till Asunción i Paraguay (minst besökta landet i Latinamerika – förståeligt) där vi råkade stanna lite för länge.

Mäktiga fall

Därefter tog vi vårt pick och pack vidare till Ecuador och landade flera tusen meter över havet i Quito där det var väldigt kallt jämfört med Brasilien. Vi gick Quilitoa-loopen (mycket häftigt!!!) i Anderna, och så hängde vi på kusten i Ayampe som var vårt sista stopp innan hemresa från Quito i slutet på februari.

Äntligen över krönet på Quilitoa-sjön (gammal vulkan) som var slutmålet efter tre dagars vandring!

Väl hemma i Gbgay igen så började jobb-sökandet. Både jag och Sebbe var lite stressade över detta men jag fick ihop det med lite olika föreläsningsjobb och Svenska för asylsökande etc. Gick i mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern (året innan, som var mitt första Första maj-firande som vuxen, gick jag med F!), och någonstans här började jag väl så smått identifiera mig som anarkist? I alla fall lite grand. Gick i rödsvarta blocket och det var fett. Klippte även av mig en del hår! Började även jobba som projektledare för West Pride Ung och lärde känna Alex<3 Var mycket bra för min hbtq-identitet (som jag kände inte riktigt recognisade:s när jag var ihop med en kille – ja tyvärr kändes det så, internalised bifobi för det kom inte utifrån, bara från mig själv) att få reclaima den genom att jobba med pride. Träffade Max och Jacob från USA på Djursvik. Började med acryoga. Gjorde succé med West Pride Ung (men fick också upp ögonen för hur fucked up West Pride kan vara när en får se det innifrån…)

På mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern!
Jag och Alex på parad-dagen. Så tacksam för att ha lärt känna honom<3

Åkte på tre dagars cykelsemester söderut med Sebbe, vi hann till Falkenberg, vi cyklade även till Norsesund för midsommarfirande. Började hänga rejält med Mim den våren och sommaren också, och vi blev snabbt väldigt nära vänner.<3 Så tre nya fina väntillskott 2016 och 2017: Popp, Alex och Mim! 🙂 Min födelsedag firades i Madrid där jag var på *studieresa* med West Pride-crew:et. Där upplevde jag även min första panikångest-attack, orsakad av jättejättejättemånga människr (män) på en väldigt trång gata. Var på Emmaboda med Mim och hade skitkul (vi plankade in). Flyttade in hos Sebbe 🙂

På tåget mot Emmaboda

Gjorde blixtvisit till Luleå (med flyg…) för att fira Adde (sebbes brors) 25-årsdag. Demonstrerade mot nazister den legendariska 30e september. Startade bokklubb med framför allt Mim, Popp och Klara. Gjorde min sista flygresa (hoppas jag, eller i alla fall på väldigt länge – har stannat på marken sen dess) till Wien tillsammans med Sebbe för att hälsa på mami i oktober. Klippte håret kort.

Jag och Åsa på Göteborg mot nazism 30 september 2017
Weise-bier i Wien

2018 firades in i Åsas stuga nånstans i Bohusän (minns inte var). Jag och Sebbe hade det lite knackigt vid denna tid och jag minns att jag på nyårsafton tänkte “2018 blir året vi gör slut”. Så blev det inte, för vi öppnade upp vår relation och det räddade det. I kombination med att jag flyttade ut från Sebbes lägenhet i Majorna i mars, och in i kollektivet Sköna Bönors Kåk i Biskopsgården. Jag och Sebbe repade oss! Eller, vi hade två stora kriser men vi repade oss.

Bokklubben i Skåne i april 2018

Åkte till Skåne med bokklubben en helg i april. Det var bastufesternas år, var på tre stycken – en i april, en i maj och en i december 2018. Alla var amazing men maj var nog bäst, för det var så otroligt varmt. Jobbade på med mitt projektledarjobb på Vi Unga som jag kirrat i september 2017, jobbade 50% och hade det rätt gött. Hade en stor fest i kollektivet i maj, trivdes rätt bra i Biskop även om jag cyklade mycket över bron till Sebbe 🙂 Hängde fortfarande mycket med Mim och Popp mest.

Kvällsbad på bastufesten i maj

Sommaren 2018 var som ni vet sjuk. Det var SÅ VARMT. Fast jag älskade det, för mitt jobb var väldigt icke-betungande (skrev på slutrapporten och kunde alltså göra det varsomhelst ifrån). Jag och Sebbe åkte ner till Europa i några veckor, via Berlin, där vi hälsade på Merlin, Prag, Wien och sedan Kroatien. Vi bussade oss mellan alla städer och bilade med pappa hem från Wien. En underbar resa! Direkt när vi kom hem var det midsommarfirande på Tjörn. Och sen bar det ut i Europa igen för Fusion-festivalen i Tyskland vilket var amazing, och på segeltur med Mim och Tobbe som var lika amazing. Som sagt, “jobbade” ju denna sommar med att skriva en rapport och hade alltså inga tider att passa, och dessutom var vädret 30 grader och sol typ hela tiden.

I Prag
Kranstillverkning med Per, Sebbe, jag, Popp, Hilma och Anti
Dansar på Fusion
Nakenbad på en bohuslänsk klippa med Mim

Jag och Sebbe var också och vandrade! Till Kebnekaise närmare bestämt, inklusive bestigning som var FETT jobbigt men så stolt över det. Otrolig tur med vädret såklart.

På väg upp mot Kebnekaises topp
Sommaren led mot sitt slut med jag och Popp och Mim och några fler hann också med Statement-festivalen ihop

2018 var också viktigt politiskt, för jag startade nämligen den autonoma och antikapitalistiska hbtq-festivalen Reclaim Pride som ett svar på kommersialiseringen av pride. I början, i mars 2018, var det bara jag och Stephanie. Det var många som ville ha en annan pride, men det var bara vi som tog tag i att förverkliga det. Så småningom växte det, och i augusti gick det av stapeln med bravur. Och året efter fanns det fortfarande kvar – helt utan min medverkan! Så coolt att nåt som jag startade blev så stort. Och att folk som jag inte har någon aning om vet vad det är! Är så stolt över det, även om det skapade en del stress och ångest också (speciellt över Fuckförbundets medverkan eller icke medverkan som vi var oense om i arrangörsgruppen). Icke desto mindre, jag är oerhört stolt över min lilla Reclaim Pride-bebis, som än idag lever vidare.

Jag och Stephanie som startade Reclaim Pride tillsammans på första festivaldagen, pustar ut med en allt för sen lunch. Programmet var Nino Mick bland annat med och fixade, tröjorna designade jag men Mo hjälpte till att trycka upp, Helena och Gabbe var ansvariga för dekoren, Jo för konsten osv osv osv. Vi var ett härligt gäng som tillsammans fick detta att funka <3

Och sen så bar det ju av till Lund! Och mitt nya liv som master-student började med allt vad det innebär. Massor av nya härliga vänner, massor av nya erfarenheter. Älskade att börja ett nytt kapitel i livet!

Cyklar omkring på Lunds kullerstensgator
Jag och Sebbe tillsammans med Alina, Jodie, Matilda och David – fyra av många nya fina vänskaper från LUMES <3

2019 firades in här i Spekeröd tillsammans med Sebbe, Åsa, Simone, Joel, Anti och Popp. Vi hade ett lugnt men otroligt kul nyår med bastu, fantastisk mat, skogspromenad, obefintliga fyrverkerier, massor av sardinen och sällskapsspel. Tillbaka i Lund i januari gjorde vi vår första XR-aktion, som jag börjat engagera mig lite grand i på slutet av 2018. Sen gick året snabbt.

Efter vår första aktion
Parren, jag och Sebbe på cykeltur för att leta skog nån gång i slutet på februari
Den 15e mars var det den stora klimatmarschen initierad av Greta Thunberg och jag höll nåt tal
Sebbe och jag mötte upp Popp och Anti för en helg vid havet
Syrran hälsade på i mars och vi åkte till Dalby Stenbrott och picknickade ett gäng

Den 15e april inleddes “International Rebellion Week” med XR, och nånstans här började jag lägga märke till Paulina för vi gjorde nån grej med XR tillsammans. Det var en mycket lyckad vecka då vi i Lund gjorde en massa grejer, och dessutom hade det väldigt fint ihop. Sen fick jag även uppleva Valborgsfirande i Lund (Systembolaget är, till skillnad från alla andra städer i Sverige, stängt på Valborg i Lund haha). I slutet på maj var det dags för Skogsfesten!! Så kul festival och jag kom verkligen närmare Paulina, Ronja, Lise och Claudia som alla läser mastern i humanekologi och är engagerade i aktivism. Dessutom kom jag och Popp väldigt nära varandra också, då hon och jag hände väldigt mycket.<3

Första bilden på mig & Paulina hehe
XR-gänget på Stortorget
Valborgs-brunch
Grillning i “skogen” i Lomma en vacker majdag med Mathilde, Sebbe, David, Parren och Lisa
Mitt crew på Skogsfesten
Jag och partyloppan Popp på utkikspunkt i de Dalsländska skogarna
Dansgolvet var epic med laser, discokula, rökmaskin och strobelights på min 25årsfest

Sen den 15e juni var det dags för min 25-årsfest! Den var underbar. Kort därefter bar det av till Fusion, denna gång med Sebbe och hans pappa och bror. Vandrade även hela TVÅ gånger sommaren, 2018, en gång med Sebbe (en del av Kungsleden, till Saltoloukta), och en gång med mamma (Jämtlandstriangeln). Jag och mamma hade lite sämre tur med vädret, men fint var det ändå. <3

Taggade på Fusion
I arbetskläderna från Jubileumsparken där jag jobbade sommaren 2019
På tur med mamsen

Och så var det tillbaka i Lund i september. Där jag rätt snabbt insåg att jag visst hade känslor för Paulina, när jag träffade henne igen. Och sedan följde en emotionellt turbulent höst som ni vet, mycket upp och ner, men det slutade med att jag och Sebbe gjorde slut. Festade mer än vanligt och pluggade mindre än vanligt, men allt ordnade till slut upp sig mot slutet av terminen, men det var en påfrestande tid. Det som var bra med hösten var förstås att jag började hänga mer och mer med Paulina som gjorde mig väldigt glad <3 Vi var i Berlin på det internationella upproret med XR, och i Köpenhamn där vi mötte upp Alex och Sofie, och i Stockholm för Marxkonferens. Och en massa andra fina saker som vi gjorde ihop, och som avslutades med att jag flyttade in på Strawberry farm i december i brist på boende.

På drejkurs med mamma och Olivia i oktober
Ockuperar rondell i Berlin
I köpenhamn
När jag flyttat in på Strawberry farm fick en inte se solen mycket. Men här var en dag i början av december då vi rusade ut i trädgården för att fånga lite strålar!
Mina roomisar i december

Och nu är 2019 till ända, och likaså årtiondet. 2020 firade jag in i Kungälv tillsammans med Mim, Tobbe, Jenny, Yrsa och Christian. Saknade Paulina ca hela tiden. Om jag får spå 20-talet så tror jag det kommer innebära nya utmaningar karriärmässigt – jag kommer väl förhoppningsvis skaffa nåt slags jobb. Och kanske, kanske kommer jag få barn under de närmsta tio åren, who knows. Gott nytt årtionde, och gott slut. Hejdå 2010-talet, vi ses aldrig mer igen.

MOA

Wednesday, October 7th, 2015

Haft finbesök från Malmö! Moa var över på middag, asså tycker om ‘na så mycket! <3 Hon är så himla smart och fin och rolig och intressant att umgås och prata med. Mycket bra tjej. Vi har så mycket roligt att prata om. Som franska filosofer, polyamori, relationer, C-uppsatsskrivande, ontologi/epistemologi, sex, feminism, osv osv. Till dessa samtalsämnen avnjöt vi middag bestående av saker-jag-inte-vet-vad-jag-skall-kalla-det-men-det-var-jävligt-gott-och-totally-vegan. Till exempel kokta gröna linser och bulgur stekt med lök, ingefära, vitlök, färsk chili och massa smoked paprika-krydda, salt och peppar och olja, med sötpotatisskivor stekta i olivolja, vitlök och färsk lime, samt soltorkade tomater- och vitabönor- och vitlök- och olja- och salt-och-peppar-röra. Ah, ni hör ju, går ju inte att ha ett namn på allt detta. Men sjukt gott i alla fall. Sallad till också såklart. SÅ HIMLA MÄTT NU. Och trött pga en halv flaska rödvin, kanelstekta äpplen och 85-procentig choklad i magen också. Men sicken trevlig kväll alltså. Måste åka ner till Malmö ASAP och umgås lite mer med Moa cuz she’s the best <3

wpid-img_20150607_222907.jpg

wpid-img_20150607_223007.jpg

wpid-wp-1426271925115.jpeg

//ALiCE med ICE

Helsinki dag 3 (21/8-2015)

Tuesday, August 25th, 2015

På fredagen nötte vi upp Ansa igen, som också bor i Helsinki och som också var på utbyte i Toulouse, men hon och Helena har inte träffats på hela sommaren så det blev en liten Toulouse-reunion. Vi skulle ut till Suomenlinna/Sveaborg för att ha picknick à la France! Vi handlade med oss baguette, brie, chèvre, vindruvor och dadlar och picknickade på Suomenlinna. Ville inte gå därifrån för det var så härligt att ligga på en filt i gräset i värmen med fina människor, god mat och fin utsikt. Sommardröm, alltså.

1060151

1060157

1060164

1060165

1060178

Efter en massa picknickande var vi dock tvungna att röra på oss, så vi tog ett varv runt ön för att spana på utsikten. Suomenlinna är alltså en gammal sjöfästning (en av världens största tydligen) som finns på Unescos världsarvslista. Det var Sverige som byggde fästningen i mitten på 1700-talet, men från början på 1800-talet till Finlands självständighet 1918 tillhörde det Ryssland. Det var också 1918 som fästningen bytte namn från Sveaborg till Suomenlinna!

1060181

1060183

1060185

1060186

På kajkanten väntandes på färjan tillbaka 🙂

1060195(0)

1060205

Sen på kvällen var det dags för lite partaj! Men först skulle vi möta upp Maarit som också var en av Les Nordiques i Toulouse, och hon har inte heller träffat Ansa eller Helena eller för den delen mig sedan januari eftersom hon liksom jag bara var på utbyte en termin. Så här såg vi ut woop woop!

1060212(0)

1060214

1060215

Vi hade bokat bord på en restaurang som hade så sjuuukt god och relativt prisvärd mat ändå. Omkring 130 kr för en rätt, men då fick en massor med mat och det var sjukt gott, och det fanns mycket vegetariskt att välja på. Så mycket att jag och Ansa (som också är vegetarian) hade världens beslutsångest. Mmmmmmmmmm så gott var det. Och så kul att vara samlade alla fyra! Men vi saknade er, Moa, Mia, Tuva och Aino!! <3

11889566_10206685185261510_7362011528080067118_n

Sen har jag inga fler bilder från denna härliga dag, men vi drack i alla fall vin vid vattnet till sent, och sen gick vi ut och klubbade på en liten mysig bar slash nattklubb och var inte hemma förrän halv fem. Jag och Helena var först lite tveksamma på om vi orkade gå ut när klockan var sissådär två, men Maarit övertalade oss och tur var väl det för vi hade sjukt kul och det var superbra musik, sådan jag älskar att dansa till; 90-talshiphop. Så kul!!

//ALiCE med ICE

En (lång) text om slöjbärande

Thursday, April 9th, 2015

Eftersom jag fick full pott på hemtentan och så fina kommentarer, tänkte jag att ni kanske (trots lite tungt akademiskt språk) skulle vilja läsa den. Så here we go, i en version utan störande källhänvisning. Enjoy (om ni orkar)!

fashion

När Frankrike förbjöd kvinnor att bära heltäckande slöja på offentliga platser tyckte jag att det var ett bra beslut; slöjor var ett uttryck för förtryck av kvinnor. Detta var innan jag började inse att allt inte är svart eller vitt och att detta kan problematiseras i så många fler lager. Min dåvarande syn på bärandet av slöja kom att förändras till att jag idag fördömer förbudet, en åsikt som stärkts; men också kan problematiseras ännu djupare; tack vare nyförvärvade kunskaper inom några av de alternativa IR-teorierna. Ämnet är relevant för IR eftersom det konkret kan illustrera och i verkligheten förankra problematiken mellan västerländsk, liberal feminism och postkolonialism.

Att kvinnor av olika skäl bär slöja kan för många västerländska feminister tolkas som ett uttryck för kvinnoförtryck; hur kvinnor av sin familj, samhället och/eller religion tvingas täcka sig och hur de nekas rätten till att klä sig som de vill; som om de, för att de är kvinnor, inte har rätt att bestämma över sin egen kropp. Denna övertygelse om hur fel det är att “tvinga” kvinnor att bära slöja kan ses som ett arv från kolonialtiden; inom västerländsk feministisk diskurs konstrueras icke-västerländska kvinnor ofta som “de andra”, ett offer för förtryckande kulturella praktiker och traditioner. Postkoloniala och feministiska analyser engageras båda i kampen mot kvinnoförtryck och -diskriminering, men västerländsk feminism tenderar att producera en singulär, monolitisk “Tredje världen-kvinna” mot vilken den västerländska kvinnan blir den normativa, binära dikotomin. “Tredje världen-kvinnan” ses som den västerländska, befriade kvinnans motsats; fattig, domesticerad, traditionell och offergjord. Att tillskriva slöjbärande kvinnor en offerroll på detta sätt; en kvinna som måste “räddas” från de förtryckande praktiker som “tvingar” henne att bära slöja; är djupt problematiskt eftersom det inte finns en autentisk kvinnlig upplevelse eller utgångspunkt då dessa, samt den sociala meningen av genus, varierar från samhälle till samhälle och kultur till kultur. Västerländsk feminism har från postkolonialt håll kritiserats för att oantastligt utgå från att kategorin “kvinnor” är universell och att denna kategori delar samma erfarenheter och intressen.

Det är intressant att se hur feminismen; som utger sig för att vara en öppen, mångfasetterad och inkluderande teori som ger utrymme åt den halva delen av befolkningen som ständigt genom historien marginaliserats, diskriminerats, missgynnats och tystats ner; offergör, särbehandlar och generaliserar över icke-västerländska kvinnor på samma sätt som på vilket den själv kämpar mot att bli av patriarkatet/män/det mansdominerade samhället. Här är den västerländska, vita feminismen paradoxal; den betonar kvinnoförtrycket, avsaknaden av kvinnor inom IR och hur IR implicit antar en maskulin ståndpunkt, men blundar för det dubbla förtrycket icke-västerländska kvinnor får utstå och hur IR också är väldigt “vitt” och västerländskt. Detta skulle kunna förklaras som en förlängning av den liberala feminismens projekt (att för kvinnor säkra de rättigheter och privilegier som män nyttjade) men i denna kontext istället exportera de rättigheter och privilegier som västerländska kvinnor nyttjar till de icke-västerländska systrarna.

Att skriva “rättigheter och privilegier” är dock problematiskt utifrån ett postkolonialt, men även socialkonstruktivistiskt och postmodernt, perspektiv. Postmodernismen understryker att alla försök att etablera universella villkor för frihet och frigörelse (såsom begreppen “rättigheter” och “privilegier”) oundvikligen kommer att användas för att underordna och marginalisera de som anses utanför normen (här icke-västerländska, slöjbärande kvinnor). I detta fall används “rättigheter” och “privilegier” som något som västerländska kvinnor har, och som icke-västerländska saknar (exempelvis privilegiet/rättigheten att få klä sig som man vill). Men betydelsen av “rättigheter” och “privilegier” kan aldrig vara objektiv, eftersom verkligheten enligt socialkonstruktivismen produceras i samspelet mellan struktur och agens och olika begrepps meningar följaktligen ser olika ut beroende på diskurs. Att västerländsk feminism vill exportera rättigheter som icke-västerländska kvinnor “saknar” är sålunda problematiskt, eftersom denna “rättighet” kanske inte alls är eftersträvansvärd eller ens en rättighet i den kultur och diskurs som dessa kvinnor rör sig i. För slöjbärande kvinnor, kan själva akten att bära slöja i själva verket i sig vara ett uttryck för frigörelse, styrka och självförverkligande snarare än ett förtryck; många har själva gjort ett aktivt val utan press från annat håll. Denna ståndpunkt illustreras med följande citat från Maryam, 20, ur reportaget “Mipsterz” av Totallystockholm.se (2015);

“My hijab doesn’t only symbolize my faith, but it’s also a symbol of strength and independence. For me it’s liberating; I refuse to conform to the norms and societal moulds of a ‘typical’ woman. A woman can cover up as much as she wants and still be just as free as a woman who chooses not to cover up at all.”

Bevisligen ser många slöjbärande kvinnor inte slöjan som ett förtryck, trots det finns i Väst en idé om att “befria” dessa kvinnor från “förtrycket”. Men i diskussionen om huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller frigörelse, missar den västerländska feminismen de patriarkala strukturerna bakom att en kvinna inte kan bära slöja utan att bli hotad och trakasserad. Postkolonial feminism är därför djupt skeptisk till idén om att framsteg och frihet för kvinnor uppnås genom den västerländska modellen av social och ekonomisk utveckling. Att vidare i samhället ordna icke-västerländska “Tredje världen-kvinnor” som ofria och förtryckta av kulturella praktiker i form av  slöjbärande, gör dessa kvinnor till objekt för intervention och normaliserar Västvärldens rätt att ingripa, kontrollera och omforma praktiker och seder i resten av världen.

Sammanfattningsvis, med hjälp av de alternativa IR-teorierna kan min före detta “personliga övertygelse” om slöjan som ett förtryckande, diskriminerande attribut problematiseras och ifrågasättas utifrån postkolonialismen och idag förstår jag att jag som västerländsk feminist inte kan döma vad som är rättigheter och privilegier respektive förtryckande för icke-västerländska slöjbärande kvinnor, eftersom de diskurser vi befinner oss i ser olika ut och våra erfarenheter inte är delade eller universella.

Å andra sidan kan allt som hittills skrivits i denna text problematiseras ytterligare. Trots postkolonialismens utmaning till traditionella IR-teorier och den västerländska feminismen, kan postkolonialismens epistemologiska och ontologiska grunder också ifrågasättas med hjälp av postmodernismen och socialkonstruktivismen. För om “verkligheten” aldrig kan vara objektivt tillgänglig för oss, utan allt vi tror att vi vet är bundet till specifika diskurser, kan det då vara så att de diskurser icke-västerländska, slöjbärande kvinnor befinner sig i, format dem att tro/tycka att slöjan är ett fritt val och en symbol för frigörelse och självständighet snarare än förtryck? Detta förklaras av socialteoretikern Steven Lukes i hans bok om makt (kapitel tre, “Three-Dimensional Power). Där består den tredje, latenta dimensionen av makt i att A (i detta fall patriarkatet, det mansdominerade samhället, den hegemoniska diskursen) utövar makt över B (i detta fall slöjbärande, icke-västerländska kvinnor) genom att influera och forma B’s vilja till att tro att det är hennes fria, självständiga val att bära slöja, när hon egentligen, under andra omständigheter utan påverkan från A, inte hade valt att bära slöja. Denna teori om den tredje dimensionen av makt lämnar oss med frågan: om samma, slöjbärande kvinnor som ser sin slöja som en symbol för frihet och självständighet hade växt upp under andra omständigheter, utan påverkan från exempelvis mansdominerad dominans inom familjen, patriarkala religiösa praktiker och (ur västerländskt synsätt) förtryckande samhällsstrukturer, hade de då ändå sett på slöjan på samma sätt, eller hade de också sett den som ett uttryck för kvinnoförtryck?

Avslutningsvis, så kan vi enligt postmodernismen aldrig prata om en “sanning” eller “verklighet” på ett objektivt sätt, eftersom verkligheten inte är direkt tillgänglig för oss, och vår förståelse av den sålunda alltid formas av specifika diskurser, vilka ser olika ut beroende på sociala, ekonomiska, kulturella och geografiska förhållanden. Huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller befrielse går alltså aldrig att fastslå. Med det sagt kan jag ändå konstatera att min tidigare “personliga övertygelse” om den nu är rämnad och att jag nu har en djupare förståelse och förmåga till analys kring bärandet av slöja samt andra omdebatterade fenomen inom feministiska och postkoloniala diskurser.

Källförteckning

Abrahamsen, R. (2007). Postcolonialism. I M. Griffiths (Red.), International Relations Theory for the 21st Century (s.111-122). New York: Routledge.

Lukes, S. (2005). Power: a Radical View. New York: Palgrave Macmillan.

Seth, S. (2013). Postcolonial Theory and IR: a Critical Introduction. New York: Routledge.

Steans, J., Pettiford, L. & Diez, T. (2005). Introduction to International Relations. Edinburgh: Pearson Education Limited.

Totallystockholm. (2015). Mipsterz: mixing fashion with faith. Hämtat 2015-03-18, från http://totallystockholm.se/arts-culture/mipsterz-mixing-fashion-faith/.

//ALiCE med ICE

Bästa snabbmaten (kaaan vara så att jag är Frankrike-påverkad…)

Wednesday, March 4th, 2015

Något som jag åt ofta i Frankrike, och som är en sååå god, enkel, snabb och billig snabbmatsrätt är sallad, baguette och ricotta. ALLTSÅ. Okej, skall berätta. Det är liksom inte riktigt så simpelt. Jag brukar göra en stor sallad på isberg, tomat, alfalfagroddar eller vad jag nu har hemma, och ringla över rikligt med olivolja, balsamvinäger och honung. Blanda runt lite också. Sen brukar jag ha baguetter i frysen, eller om man går och köper på väg hem från jobb/skola eller så, och en burk ricotta i kylen (ricotta håller i alla fall typ två veckor oöppnad så om man köper en vid varje storhandling är man ju förberedd!). Så då tar jag typ en halv stor baguette eller en liten och slänger in i ugnen ett tag om den är fryst eller bara skär upp om den är färsk, och brer på rikligt med ricotta (brukar ha en halv burk per måltid) och strör över massa flingsalt. Äter varannan tugga sallad-med-världens-godaste-olivolja-balsamvinäger-och-honung-dressing och varannan tugga baguette-med-ricotta-och-flingsalt. ÅÅÅÅH DET ÄR SÅ GOTT. Tips alltså. Så enkelt och så gott och passar som t.ex. lunch eller kanske förrätt eller till middag om man inte är så hungrig!

//ALiCE med ICE

JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG PÅ FRANKRIKE!!!!!!!!!!

Tuesday, February 10th, 2015

ALLTSÅ FRANKRIKE OCH DERAS JÄVLA ANALOGA GREJER!!! Innan jag lämnade Frankrike avslutade jag bankkonto och telefonabonnemang (trodde jag). Var tvungen att skicka ett jäkla BREV där jag förklarade att jag inte längre ville ha abonnemanget. Gick inte att göra i butik, på internet eller via telefon. Och nu på morgonen har jag fått en faktura för januari??? NOOOOOOES JAG HAR JU REDAN AVSLUTAT ABONNEMANGET!!!! Ringer till dem och efter 15 minuter (blir dyrt till Frankrike, enda positiva är att jag fick prata franska) får jag klart mig att nehej det gilldes inte mitt brev jag måste skicka ett nytt (ETT BREV) där jag avslutar abonnemanget. Och fakturan kan jag betala på internet. MEN NEHEJ DET GÅR INTE FÖR JAG HAR INGET FRANSKT VISA-KORT. Så får ringa IGEN. Snacka 10 minuter till (25 freaking minuter till Frankrike bara för detta, höll på att börja gråta på slutet alltså ÅH BLIR SÅ FRUSTERAD, hejdå 50 spänn för att snacka om några jävla ABONNEMANG ÅÅÅÅH) på franska och nej jag har ju inget franskt visa så jag måste skicka en check (vem använder ens checkar längre!? JO FRANKRIKE) eller kontanter i ett BREV till deras huvudkontor. ALLTSÅ!?!?!?!?!?! SÅ JÄVLA OMODERNT. Frankrike kan ni snälla växa upp lite och bli lite digitala!?!!?!??!! Så nu måste jag skicka ett brev och avsluta abonnemanget. Och ett annat brev med kontanterna för de sista räkningarna!?!?! (Som jag trodde jag redan avslutat????). BLIR SÅ JÄVLA ARG. Nu har dessutom de 30 minuter jag skulle haft till plugg försvunnit + 20 minuter till som jag skulle haft till frukost!!!!!!

Tack och hej

//ALiCE med ICE

En bättre tisdag

Tuesday, January 27th, 2015

Hade nyss Moa över här på middag; supergod mat bestående av hummus, min goda chèvre-sås, sallad med isberg, tomater och hemmaodlade groddar, vitlöks- och olivoljsstekta krutonger, stekpannebröd och rivna morötter. ALLTSÅ MUNORGASM. Jag är fan mästerkock alltså. Och så rödvin till det såklart, man får lyxa till’ett ibland! Men det kändes bra att öppna flaskan med Moa, eftersom jag köpte den för mina sista kontanter i euro i Toulouse ju 🙂 Himla trevligt att prata Frankrike, Toulouse, feminism, p-piller, politik, mat, sociala koder och andra spännande grejer med Moa över god mat och gott vin. Nu är det redan sent, dagen har sprungit iväg med föreläsning, jobb och Moa-date och imorgon är det en ny dag. Har gruppmöte vid 12 men skall hinna plugga innan dess, hade varit trevligt att röra på sig lite också med en promenad. Vi får väl se när jag orkar ta mig upp imorgon…… Puss på er! Kommer sova som en prinsessa

Vackra Moa, vad jag är glad att jag lärde känna en så härlig person som du i Toulouse!

//ALiCE med ICE

Fullt upp

Tuesday, January 27th, 2015

Ojoj, här går dagarna i ett. Mitt schema är helt fullspäckat av aktiviteter, framför allt skola och jobb då men däremellan gruppmöten som man får schemalägga själv, fikadejter med long time no see-människor, olika möten och en och annan öl på Andra lång. Men jag gillar’t! När mitt schema är späckat är nog då jag får som mest gjort. Är ju dock skönt med en ledig dag då och då, men imorgon har jag till exempel lite sovmorgon, och nästa helg (alltså om 1,5 veckor) tänkte jag åka hem till Spekeröd en sväng för att andas lite verklig lantluft. Men tills dess, all in!

Igår var det föreläsning 9-12, och efter det hade vi första gruppmötet med min lilla grupp 16 för kommande grupparbetsuppgift. Kändes som bra lagkamrater! Ägnade sedan eftermiddagen hemma åt att läsa kurslitteratur och researcha inför grupparbetet, för att sedan möta upp ett gäng nyfunna vänner från klassen och spela biljard. Mycket trevligt! Idag är det tisdag, lite segt att gå upp vid halv sju som jag satt klockan på efter relativt sen kväll igår, blev åtta istället (…….) men nu skall jag plugga lite grand innan föreläsningen börjar vid 11. På eftermiddagen blir det jobb på Kakelhuset och ikväll kommer Moa hit på middag och rödvin à la Frankrike, det skall bli trevligt!! Vi skall snacka Toulouse-minnen tror jag…. Puss och kram från en lägenhet i Lunden!

//ALiCE med ICE

Mon semestre d’Erasmus à Toulouse

Wednesday, January 14th, 2015

image

Min utbytestermin i Toulouse. Nåt av det coolaste, svåraste, roligaste, utelämnande jag gjort. Tänkte jag skulle försöka mig på en lite resumé, nu när jag är mittemellan två kurser och har all tid i världen att blogga.

//Mon semestre d’exchange ici à Toulouse. Un des choses plus cool, difficile et drôle que j’ai fait. J’ai pensé que je vais essayer d’écrire une pétite résumé, maintenant quand j’ai le temps.

Cité Universitaire Chapou. Jajamen, det är här jag bott från mitten av september till om tre dagar. Här bor hundratals andra studenter, både utländska och franska, i små niokvadratsrum, inklusive toalett och ibland köksvrå. Jag föredrog eget kök, så det fick jag, men vi har allt hängt en del i de gemensamma köken också för umgänge. Jag är nöjd att jag fick bo på Chapou då det är en studentkorridor där man träffar andra både utländska studenter och fransmän, och det blir en naturlig mötesplats. Rummet har också varit helt OK; litet sure, men det funkar. Servicen däremot har det varit lite sissådär med, verkar inte vara någon kommunikation whatsoever mellan Chapou’s ledning och universitetets. Men men. Man får ju träna sin franska i alla argumentationer i alla fall!

//J’ai habitué à Cité Universitaire Chapou pendant mon séjour ici, depuis le milieu de septembre jusqu’à dans trois jours. Il y a beaucoup d’étudiants ici, internationaux et français, dans les pétites chambres de neuf metre-carrés. Mais je suis contante que j’ai habitué à Chapou comme j’ai tous mes amis ici!

Min första videoblogg där jag visar rummet. 
//Mon premier blog de vidéo ou je montre la chambre.

Andra veckan började med en välkomsthelg vid en sjö ett par mil utanför Toulouse. Då var vi precis i slutet av september, men det var fortfarande sommarvarmt i Frankrike och vi hade en underbar helg med sol, bad för vissa, trampbåt och kanot, mat, fest och umgänge.

//La deuxième semaine on a été au weekend de bienvenu à un lac. C’était à la fin de septembre, mais il faisait encore beau et chaud en France et on a eu un weekend incroyable avec du soleil, de la fête et des activités.

Screenshot 2014-09-28 at 20.09.32

Precis i början av oktober åkte jag med Blablacar (bästa uppfinningen btw, kom till Sverige please?) till Paris. Det tog typ åtta timmar men kostade bara 30 € och jag fick sällskap av en massa trevliga fransmän så det var det värt. Bodde hos Wilhelm i två nätter och vi hann med turistande, god mat, gott vin, massa snack och Paris fina opera där vi såg en fantastisk föreställning.

//Juste au début d’octobre je suis allée avec Blablacar à Paris, où j’ai resté chez mon ami Wilhelm pour deux jours. On a fait beaucoup de choses, y compris mangé de la bonne nourriture, et du bon vin, on a parlé beaucoup et on est allé à l’Opéra de Paris où on a vu un spectacle incroyable.

I oktober hade vi också en Répas international med EIMA, där man tog med sig godsaker från sitt hemland för ett redigt knytkalas. Maten var fantastiskt god!! Jag och Moa hade gjort chokladbollar 🙂

//En octobre on a eu un Répas international avec EIMA, où tout le monde a porté des trucs de leur pays. La nourriture était fantastique et incrediblement bonne! Moi et Moa avons fait des “boules au chocolat”.

Skickade ett kort till min kära franskalärare från gymnasiet, som hon blev rörd av och skrev en fin facebook-status till. Men det var ju tack vare henne jag faktiskt åkte från allra första början!! <3

//J’ai envoyé une carte postale à mon chèr professeur de français de lycée, et elle a été très touché. Mais c’était vraiment grâce à elle que je suis allée!

image

Ännu i oktober var det otroligt varmt i Toulouse… Ovanligt varmt alltså.

//Encore en octobre il faisait chaud à Toulouse…

Screenshot 2014-10-17 at 10.57.21

Moi & mes baguettes

image

Det var Erasmus-fest på La Dune i oktober. Själva festen på La Dune var sådär, men jag, Helena, Mia och Tuva hade en fantastisk rolig förfest med massa skratt och vin. <3

//C’était une fête pour les Erasmus à La Dune en octobre. La fête soi-même n’était pas trop bonne mais moi, Helena, Mia et Tuva avons eu une apéro avant qui était super-drôle!!

Det var också nu som plugget verkligen hade börjat dra igång. Hade hur mycket som helst, eller ja, har haft hur mycket som helst hela tiden, med inlämningar och prov och exposéer i varenda kurs, fram till typ nu. Mycket skolarbete.

//J’ai eu beaucoup des études tout le temps, pour chaque cours.

image

På middag hos Cyril.

//Répas chez Cyril.

image

Och i slutet av oktober åkte jag ju som bekant till Madrid. Bussen tog tolv timmar och det var ganska jobbigt, men det var det definitivt värt för jag fick ju träffa CARLOS igen!!!! <3 Och även Paula, som jag också träffade i Montpellier. Det var en så fantastiskt kul visit och jag längtar tillbaka så mycket när jag ser bilderna. Vi turistade, åt god mat och drack mycket billig öl (haha), jag beundrade vackra Madrid och fick se Carlos band spela, var uppe på en rooftop för en underbar utsikt liksom vid Parken de “siete tetas” (sju tuttar) som också hade en fantastisk utsikt, och så var jag ju på spansk halloween-fest också vilket var så kul. En underbar liten resa.

//À la fin d’octobre je suis allée à Madrid. J’ai eu un séjour incroyable avec Carlos et aussi Paula. Ils me manquent quand je regarde toutes les photos!!! C’était un voyage fantastique!!

Sen kom min kära mamma och hälsade på mig i Toulouse!! Jag var sååå glad för det, det var ytterligare en skön paus från allt det hårda skolarbetet, och det var kul att bli lite bortskämd från studentlivet när hon kom och hälsade på också! 🙂

//Et puis ma mère m’a visité à Toulouse! J’étais si hereuse de ça; un bon paus de tout le travail d’école!

Moi & ma baguette igen!

image

Sen var det alla de där dagarna då universitetet var blockerat! Spännande tider.

//Et puis c’était la période quand toute l’université était bloquée!

image

image

image

I början av december var jag på fotbollsmatch (!!!) med Jack och resten av EIMA och ett par andra Erasmus-studenter. Det var gratis, så jag tänkte… Why not? Det var…. kul…….

//Au début de décembre, j’ai été au match du foot (!!!) avec Jack et le reste d’équipe EIMA et quelques autres d’Erasmus. C’était gratuit et donc j’ai pensé, pourquoi pas? C’était….. drôle……

Var på julmarknad med mes chères filles nordiques.

//Marché de Noël avec mes chères filles nordiques.

Födelsedagsfest hos Thomas! Två franska killar från EIMA fyllde år och vi blev inbjudna till en fantastiskt kul kväll där vi dansade hela natten lång!!

//Fête d’anniversaire chez Thomas! C’était super drôle et on a dansé toute la nuit!

Julsittning innan alla gav sig av. En fantastiskt kul kväll!

//Répas Noël avant que tout le monde a parti. Une soirée super drôle!

Dagen efter firade vi Lucia! Jag och Moa hade varit och köpt godsaker från Sverige på IKEA som vi bjöd alla vi kände på. Mycket uppskattat (även om vissa var lite slitna från kvällen innan, haha).

//On a fêté la Lucia aussi! Moi et Moa avons acheté des trucs suédois d’IKEA qu’on a offri à tout le monde qu’on a connais. Très apprecié!

Och sen åkte vi ju alla hem på jullov, för att komma tillbaka nu i januari och skriva examen. Pjuh, vad nervöst det varit, men nu är jag ju färdig med dem och hade en supertrevlig kväll i lördags med alla filles nordiques! <3

//Et puis tout le monde sont partis pour Noël, et puis ont retourné pour les examens maintenant en janvier… Phiew, il a été si nerveux! Mais maintenant j’ai écrit tous mes examens et samedi on a eu une soirée super avec les filles nordiques! <3

image

image

image

Om tre dagar åker jag hem till Sverige igen, och det dröjer innan jag åker till Toulouse igen. Men bo i Frankrike dröjer det förhoppningsvis inte allt för länge tills jag gör igen, för det har varit så lärorikt och roligt och jag gillar Frankrike. Jag älskar att resa och träffa nya människor, och anta nya utmaningar! Att göra en utbytestermin/ett utbytesår är verkligen lärorikt och sjukt roligt, även om det också är jobbigt och svårt, men får du chansen, TA DEN!

//Dans trois jours je retournerai en Suéde, mais d’habiter en France je vais faire une autre fois, parce que il a été si drôle et une vraiment super bonne experience. J’adore de voyager, de rencontrer des nouvelles personnes et d’avoir des nouvelles experiences! De faire un semestre/an exchange est vraiment une bonne et drôle experience, même si c’est aussi dûr, mais si tu as le chance, tu dois le prendre!!!!

//ALiCE med ICE

 

 

En parlant de Charlie Hebdo

Thursday, January 8th, 2015

Som de flesta känner till vid det här laget skedde en attack mot den satiriska tidningen Charlie Hebdo igår i Paris, där tio journalister dödades för den enda handlingen att de utövat sin mänskliga rättighet yttrandefrihet. Det är fruktansvärt och ett brott mot demokratin, de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten som inte får gå obemärkt förbi. Attacken får en att undra; vem skall tystas nästa gång? Vems penna skall knäckas nästa gång?

Här i Toulouse i Frankrike, demonstrationerna och manifestationernas land, har attacken självklart redan uppmärksammats mycket med minnesstunder, tysta minuter och motdemonstrationer, bland annat på Capitole här i Toulouse hölls en tyst minut vid lunch idag. Folk delar andra journalisters teckningar i solidaritet för offren och taggar #jesuischarlie.

Capitole här i Toulouse igår

Med det sagt, är det sorgliga med det hela (förutom det uppenbara i detta fruktansvärda dåd) att den redan ganska utbredda rasismen, stödet för Front National och inte minst islamofobin som finns här i Frankrike (och i andra delar av världen för den delen), säkert mycket på grund av det koloniala arvet, kommer att öka ännu mer. För trots att det här var ett par hänsynslösa extremister som uttryckte sitt hat, så kommer deras handlingar tyvärr för många få stå för en hel religion. De fördomar som redan finns mot islam och miljontals muslimer som grupp kommer att stärkas, på grund av några enskilda. Fler moskéer kommer att brinna och fler muslimer kommer få utstå påhopp (jämför med brinnande synagogor och attacker mot judar på 40-talet). Och Sverigedemokraterna och andra idioter kommer att älska att lägga till detta i sin islamofobi och säga “vad var det jag sa”. (källa 1 SvD , källa 2 GP, källa 3 The Guardian, källa 4 New York Times) (både The Guardian och New York Times skriver by the way om de senaste moskébränderna i Sverige och hur SD ökar. Mitt hopp till mänskligheten förfaller).

Erik Almqvist told you so

Det är viktigt att skilja på muslimer/islam och extremister och deras handlingar. Behövde någonsin blonda skandinaver urskulda sig efter Utöya 2011? Behöver någonsin kristna urskulda sig för att ett par katolska prolife:are attackerar en abortklinik? Knappast.

Ytterligare en aspekt är vad Charlie Hebdo egentligen var för tidning, tydligen publicerade de potentiellt rasistiska och andra tveksamma teckningar.
Update 12/1-2015: Hur det egentligen var är kanske svårt att bedöma som icke-fransk och med bilderna tagna ur sitt sammanhang men det tål i alla fall att tänkas på.

Icke desto mindre skall ingen, någonsin, behöva dö för sin åsikt. Och yttrandefrihet måste värnas om; en mänsklig rättighet och ett verktyg för att sprida information och uttrycka sina åsikter. De olika delarna i den här problematiken är många och komplexa och det kan lätt bli en ond spiral, för hat föder hat. Mina tankar går till offren och deras anhöriga, men också till alla “normala” muslimer där ute i världen, som nu kommer att få utstå hat och förtryck av den enkla anledningen att de går under samma benämning som ett par galna extremister.

//ALiCE med ICE