Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.



  • Status

    Hello hello. Klockan är strax efter 17 och jag sitter på baksidan i eftermiddagssolen med en kall (alkoholfri) öl och lyssnar på fåglar och snörvlar. Har tyvärr blivit förkyld. Otroligt dålig timing! Igår hade jag lite känningar i halsen, som för min del brukar vara steg 1 i en förkylning. Halsontet är borta idag, men har gått över i rinnsnuva som brukar vara steg 2. Därefter brukar det vara lite tjockare snuva, och under hela sjukdomsförloppet är jag lite allmänt trött och hängig. Så himla dålig timing eftersom jag kan föda literally när som helst!! Inte så kul att vara förkyld mitt under aktivt värkarbete. Att jag är förkyld nu får mig dock att misstänka att den lilla bebisen stannar inne en stund till. Det är ju flera parametrar som ska klaffa när en förlossning ska sätta igång – bebisen ska vara redo, min kropp ska vara redo, och mitt sinne ska vara redo. Jag känner mig hundra procent redo i sinnet, men just nu är alltså kroppen inte i optimalt skick för förlossning, och därför tror jag det kommer dröja lite. Jag tippar på att jag kommer få känningar på måndag, och att bebis kommer ut på onsdag, 12 dagar efter beräknat datum! Vi får väl se haha.

    Idag har mest tagit det lugnt pga förkylningen, men på eftermiddagen tog jag mig samman och tog en alvedon och var lite produktiv. Planterade ut åtta av svartkål-plantorna (sparade sex stycken och planterade om dem en andra gång till lite större krukor, som backup om de jag planterade ut nu fryser ihjäl eller blir uppätna av sniglar). Satte upp det nyinköpta skyddande kålnätet och hoppas att det ska hålla kålfjärilar och deras ägg (och kanske en och annan snigel?) borta. Planterade också om gurkan jag fick av Lina till en lite större kruka i väntan på att det blir lite varmare för utplantering i pallkrage, samt en av basilikorna. Jag planterade två krukor, en att ha inne och en ute, för att se om det blir några stora skillnader. Har också hunnit med att tvätta och göra en korma-sås som vi ska ha till middag, det är bara att värma på och slänga i några tofu-tärningar sen, och så delegerade jag naan-brödsansvaret till Are 🙂

    På måndag har vi fått tid för koll på förlossningen. Om man vill kan man få en tid för igångsättning direkt när man passerat 41 hela graviditetsveckor (vilket jag gör på lördag) men jag vill i första hand inte bli igångsatt, och med Socialstyrelsens nya riktlinjer (efter att Swepis-studien som de föregående riktlinjerna om att sätta igång så tidigt som möjligt efter v.41+0) är det numera en bedömning som görs efter 41 veckor. Så det ska vi göra på måndag, och då ingår ultraljud och CTG i syfte att försöka bedöma bebisens storlek (som dock har en felmarginal på 15 % – de kan alltså säga att bebisen ser stor ut vilket de skulle kunna säga är ett argument för igångsättning men när bebisen väl kommer ut är det rätt vanligt att den inte alls var så stor), genomströmningen i navelsträngen samt mängden fostervatten. Om allt ser bra ut och inga riskindikationer finns, kan man vänta lite grand med eventuell igångsättning. Det är ju iförsig alltid upp till den födande – ingen kan tvinga en till något – men om man ska följa Socialstyrelsens riktlinjer bör alla gravida vara i värkarbete alternativt ha fött innan 42 hela veckor, vilket för mig är om 8 dagar (nästa lördag den 3e maj). Jag hoppas dock att jag slipper ta ställning till ev. igångsättning och att allt kommer igång av sig själv i början på nästa vecka, men vi får väl se. Håll tummarna!


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Trion – Johanna Hedman (2021)

    Jag har precis, på rekommendation från Anna, läst ut romanen Trion av Johanna Hedman. Det är också en mycket välskriven debutroman av en ung kvinna (precis som Tranorna flyger söderut) som jag läste ut på typ tre dagar (men jag har ju också föräldraledigt nu och mycket tid så det bidrar väl, men boken var också väldigt bra och läsvärd!).

    Boken är uppdelad i tre delar, där första och sista delen bara är ett par sidor och liksom ramar in mittendelen, som är själva lejonparten av boken. Här möter vi två stycken “jag”: Thora, den svala juriststudenten som kommer från gamla pengar och är väl bevandrad både i den ekonomiska och kulturella eliten, och Hugo, som kommer från Lund och läser strökurser i statskunskap, och som bor inneboende hos Thoras föräldrar, de “bohemiska borgarna” Aron och Laura. I Aron och Lauras flådiga våning träffas Thora och Hugo ibland som hastigast, men det är inte förrän August – Thoras barndomsvän och älskare – blir vän med Hugo som de tre börjar umgås med varandra. Med sensommaren i Stockholm som fond utvecklas ett starkt band dem emellan, men balansen är skör. Det finns en sexuell laddning som ibland dallrar mellan två av dem, ibland mellan alla tre, men var ligger egentligen makten?

    Triader, eller trios, är fascinerande koncept. Jag kommer att tänka på Sandra Beijers Allt som blir kvar när jag läser, för den handlar också om en trio någonstans i Stockholm en sommar, som också balanserar på gränsen mellan makt, kärlek och sex, och där man aldrig riktigt vet var man har varandra, eller vem som har övertaget. Jag kommer också att tänka på Conversations with friends av Sally Rooney (har dock bara sett TV-serien och inte läst boken då jag inte var så begeistrad av hennes Normal people som alla verkar vara), för även om den kanske snarare handlar om en kvartett än en trio, så är ett tydligt tema i boken/serien just sprängandet av monogamins gränser, precis som i Trion.

    Men det jag stör mig på både i Trion och som störde mig i Conversations with friends är avsaknaden av kommunikation. Herregud människor, kommunicera med varandra för sjutton! Tänk att man kan göra så mycket handling av att saker och ting är outtalade och osäkra för att man inte pratar med varandra? Liksom, hade karaktärerna i Trion eller Conversations with friends varit flersamma på ett nice, öppet och ärligt sätt, hade det inte funnits så mycket story kvar, för det är liksom det som är den bärande linjen i båda dessa berättelser (och i många andra liknande). Det gör mig lite trött och jag har på ett sätt svårt att relatera. Det är också på ett sätt ett lite lat grepp, att storyn bärs upp väldigt mycket av att karaktärerna bara inte kommunicerar. Det är helt enkelt en lite tråkig – och gjord! – gestaltning av flersamhet. Undrar hur länge det dröjer innan man får se flersamhet skildras på ett för alla inblandade nice sätt i kulturen?! Jag diskuterade med Are och ingen av oss kunde komma på någon sådan representation.

    Icke desto mindre vill jag ändå understryka att jag tyckte boken var bra, intressant och läsvärd!! Ett självklart språk med många snillrika metaforer, och dessutom hade boken – till skillnad från Sandra Beijers Allt som blir kvar med lite samma tema – ytterligare en dimension utöver flersamheten, nämligen klass. Jag säger inte så mycket mer om det nu, men det adderar verkligen något till boken. Sammanfattningsvis hade jag alltså stor behållning av boken, men speciellt mot slutet blev jag lite trött på det grunda i att mycket av storyn bygger på avsaknaden av kommunikation.


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Mina förlossningsförberedelser

    Idag är det annandag påsk, måndag, och jag har varit gravid i 40 hela veckor + 2 dagar (plus minus ett par dagar förmodligen, eftersom beräknade förlossningsdatum eller “BF” inte är en exakt vetenskap direkt). Är så redo för att förlossningen skall sätta igång men det kan ju dröja lång tid fortfarande. Hoppas det händer i veckan!!!!! Hur som helst, jag tänkte ta tillfället i akt att skriva lite om vilka förlossningsförberedelser jag ägnat mig åt. Får ta och utvärdera sen efter förlossningen om någon av dem hjälpte 😉

    Hypnokurs.se (kring v.20)

    Jag fick Asabea och Opokua Brittons förlossningsförberedande kurs som finns att hitta på hypnokurs.se. Jag började, som de rekommenderar, kring v.20 och lyssnade ganska snabbt igenom majoriteten av kursen som alltså dels är informativ om förlossningens olika faser, men även innehåller meditationer och avslappningsövningar som man kan lyssna på om och om igen (det är alltså en webbaserad kurs som man lyssnar på). Dessa har jag sedan fortsatt med under graviditeten. Återstår att se hur användbar kursen är sen under själva förlossningen, men hittills har som sagt andningsövningarna och affirmationerna känts bra att ha!

    Affirmationer (kring v.20)

    I enlighet med systrarna Brittons rekommendationer i kursen (och andras, t.ex. i boken Föda utan rädsla) har jag under graviditetens gång, från ungefär v.20, haft fyra affirmationer som jag upprepar tyst för mig själv nästan varje dag, både i samband med avslappning men också lite när som helst när jag kommit ihåg det. Mina affirmationer har varit:

    • Jag kan föda
    • Jag är avslappnad och lyssnar på min kropp
    • Varje våg tar mig närmare mitt barn
    • Jag vågar ta emot smärtan

    Jag ville ha stärkande affirmationer som inte innehöll några “inte” (har läst att hjärnan lätt blockerar ut “intet” så får affirmationer plötsligt en negativ innebörd!), och som var ganska korta och koncisa och skulle fungera lite oavsett hur förlossningen blir. Jag läste i en Facebookgrupp att någon haft en affirmation i stil med “min kropp kan föda, den är gjord för det här” eller något likande, och att det hade blivit nästan jobbigt sedan under förlossningen för att hon upplevde att hennes kropp inte alls kunde det, då hon hade behövt flera medicinska interventioner. Då hade affirmationen blivit negativ. Men med dessa ovan tänker jag att de är stärkande för en fysiologisk födsel, och kommer peppa mig, samtidigt som om det nu blir en medikaliserad förlossning (vilket jag inte önskar i första hand) så funkar de även där. Jag har affirmationerna uppsatta bredvid sängen, på kylen och på badrumsspeglarna, och förhoppningen är att jag väl under värkarbetet kommer höra dem automatiskt i mitt huvud, att se liksom satt sig.

    Avslappningsövningar (kring v.20)

    All förlossningsrelaterad litteratur jag läst och alla förlossningsförberedande aktiviteter jag deltagit i förordar avslappning som ett sätt att hantera smärta samt underlätta födseln. Men hur ska man slappna av under en av vad jag antar är de mest fysiskt påfrestande och mest smärtsamma upplevelserna man har i livet? Jo, där kan återkommande träning i förväg vara avgörande. Därför har jag ägnat mig åt avslappningsövningar från ungefär v.20, framförallt i form av andningsövningar och vad man skulle kunna kalla meditation, även om jag har lite svårt att ta det begreppet i min mun (vad är ens meditation? Mediterar jag? Jag vet inte). Hur som helst, hypnokursen gav mig några konkreta andningsövningar som jag först följde ganska slaviskt men ganska snabbt anpassade så att det passade mig, som jag försöker göra åtminstone några kvällar i veckan innan sovdags. Jag har också lite svårt för meditationer som är alltför… Vad ska jag kalla det… Frånkopplade från kroppen? Jag behöver lite mer konkreta meditationer, kopplade till sensationer i kroppen. Därför har jag framförallt ägnat mig åt kropps-scanning. Min vanligaste avslappningsövning är alltså att jag ligger på rygg i sängen med ena handen på magen och andra på bröstet, sluter ögonen och andas lugnt. Sen fokuserar jag min tankekraft till toppen av mitt huvud, och på en långsam utandning med näsan föreställer jag mig hur avslappningen fysiskt sköljer över mig, från toppen av huvudet och ner över huvudet. På nästa inandning fäster jag uppmärksamheten kanske i pannan, och på utandningen låter jag avslappningen skölja ner över ögonbrynen och näsan. Och så fortsätter jag så genom hela kroppen, en arm och ett ben i taget (har upptäckt att jag inte kan ta båda samtidigt om de inte ligger på samma sätt haha). Till slut har jag gått igenom hela kroppen och ofta känner jag mig då väldigt avslappnad, det tar kanske tio minuter totalt. Så brukar jag avsluta med att göra s.k. uppåtandning och nedåtandning (från hypnokursen) samt andas lugnt och djupt några andetag där jag aktivt upprepar affirmationerna.

    Bildning om födande

    Jag har läst en jäkla massa litteratur i förberedande syfte, samt lyssnat på poddar. Jag har skrivit om de flesta böckerna här i bloggen, men de inkluderar systrarna Brittons bok Föda, Susanna Helis Föda utan rädsla (2024), Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaros Orgasmic birth (2010), Maria Bengtsson och Kristina Turners Revolution i BB-fabriken (2023), Rachel Reeds Reclaiming birth as a rite of passage (2021), Lin Daléns Amning i nöd och lust (2018), Milli Hills Give birth like a feminist (2019), och Maja Larssons Kläda blodig skjorta (2022). Kanske hinner det bli någon mer, vem vet? Utöver dessa böcker har jag också lyssnat mycket på systrarna Brittons podd Okrystat, och en del på podden The midwife cauldron med bl.a. Rachel Reed, men den senare tycker jag har lite jobbig och lång reklam så orkade bara med några av de mest relevanta avsnitten. Nu de senaste dagarna har jag läst en hel del på forskaren Sara Wickhams blogg (upptäckte henne när hon blev intervjuad i The midwifescauldron), där hon bl.a. skriver mycket informativt om induktion/igångsättning. Jag har ju nämligen “gått över tiden” nu, och om bebisen inte föds innan början på nästa vecka (då jag varit gravid i 41+2 dagar) kommer jag bli erbjuden igångsättning och det vill jag vara påläst inför, då jag som sagt helst vill undvika det.

    Perinealmassage

    Så kallad perineal”massage” (inte ett helt accurate ord måste jag säga – det är inte som att det är så skönt) handlar om att från ca 4 veckor innan BF “massera” mellangården och vagina för att öka blodcirkulationen i detta område samt vänja det vid töjning. Det finns faktiskt evidens bakom att perinealmassage kan minska risken för större bristningar, men jag är säker på att det även har mentala fördelar för när Are gjort det på mig (för det är helt omöjligt att göra på sig själv – fattar inte varför det rekommenderas, för hur sjutton skulle man kunna stoppa in två tummar i sin egen slida och massera och töja ut, än mindre med en stor gravidmage??) så har jag också tagit tillfället i akt att öva på avslappning. Det är nämligen inte särskilt skönt (därav att ordet “massage” är missvisande) utan tvärtom rätt så obekvämt, och dessutom är det ju en väldigt intim situation när någon har sina händer i ens kön i ett avsexualiserat syfte, och då har det varit en jättebra övning att träna på att andas och vara avslappnad “trots” den konstiga situationen.

    Kursen “Magplasket”

    Jag har också gått kursen “Magplasket” som är som ett franchise-koncept utvecklat av barnmorskor, där ledaren skall vara barnmorska och utbildad i Magplasket-konceptet. Det består av ett antal träffar (min kurs var 7 träffar) i uppvärmd pool, där halva passet är pulshöjande vattengympa, och halva är avslappning och information, där vattnet och värmen hjälper en att kunna slappna av. Jag upptäckte faktiskt att detta fanns för att jag googlade och hittade det i Trollhättan men trots att Trollhättan fortfarande gör reklam för kursen så är den barnmorska som håller i det långtidssjukskriven tyvärr, så jag gjorde istället kursen i Göteborg via Magplasket Hisingen, dock hölls det i rehabpoolen på Högsbo sjukhus vilket var toppen eftersom jag sov över hos Olivia efteråt. 🙂 Förutom att det var en mysig måndags-ritual att hänga i varm rehab-pool var det också väldigt mysigt att spendera flera vardagskvällar med min syster, och jag tyckte kursen hjälpte mig att omsätta andningsövningar och avslappning jag lärt mig om i bl.a. Hypnokursen i praktiken.

    Dadlar, nattljusolja och hallonbladsté

    Slutligen har jag också ägnat mig åt lite hokus pokus-grejer i form av dadlar, hallonbladsté och nattljusolja som är något som cirkulerar bland gravida influencers som saker som kan påverka graviditet och förlossning positivt 🙂 Evidensen bakom att ta tillskott i form av nattljusolja, hallonbladsté och dadlar från ca 4 veckor innan BF är dock svag/obefintlig, men samtidigt är det ju inget skadligt i att äta dadlar, och även om Livsmedelsverket avråder från att dricka stora mängder örtté när man är gravid (för att det saknas studier på hur det påverkar fostret) så är det väl beprövade metoder bland *birth workers* som enligt erfarenhet menar att hallonbladsté är livmoderstärkande, och dadlar och nattljusolja bidrar till att mjuka upp cervix inför förlossning. Som sagt, det finns ingen evidens i form av robusta forskningsstudier som kan bekräfta detta men heller inget som visar att det skulle vara skadligt, så jag har tänkt, why not? Så det har jag kört på från v.37. Nattljusoljan tar slut idag (några dagar efter BF) så vet inte om det har hjälpt något särskilt mot överburenhet dock hahaha. Vi får väl se.


    One response to “Mina förlossningsförberedelser”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Du är förberedd!

    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Sista barnfria date:n på länge???

    Igår efter barnmorske-mötet – där allt för övrigt såg tipp-topp ut: pigg bebis som reagerade på yttre palpation (dvs då barnmorskan känner efter hur barnet ligger); den är startklar med huvudet nedåt, fortfarande lite ruckbart men den kommer inte vända sig; utmärkt blodtryck även för en icke-gravid (humble brag); normalt symfus-fundus-mått (när de mäter livmoderns/magens storlek från blygdben till under brösten); och jag mår ju i allmänhet bra – gick jag och Are och lunchade. Kanske den sista barnfria date:n på ett tag? Förevigade med två bilder av vilka noll blev särskilt bra men här är de ändå:

    Vi åt sushi på Stortorget i sommarvärmen, mmmm det var så gott och Are var så snygg i sin gula skjorta. Och idag (långfredagen den 18e april) är det beräknad förlossning, jag har nu varit i gravid i 39+6 veckor (förutsatt att barnmorskorna räknat rätt, ibland kan det ju skilja sig några dagar hit och dit). Inga känningar än så länge – min känsla är att det inte kommer ske förrän om ett par dagar minst. Jag hoppas någon gång under nästa vecka för nästa lördag når jag 41 hela veckor och efter det gör man en undersökning och planerar för eventuell induktion senare under v.41, och det vill jag verkligen undvika eftersom jag vill ha en fysiologisk förlossning, och induktion ökar risken för t.ex. sugklocka, akut kejsarsnitt, bristningar och  pin- och/eller stormvärkar, och leder lätt dessutom till en utdragen förlossning, så det vill jag undvika till varje pris. Så hoppas hoppas barnet kommer av sig själv inom de närmsta tio dagarna så slipper vi det!!! 🤞🏼🤞🏼🤞🏼🤞🏼

    Annan tråkig upptäckt jag gjorde imorse (nu varnar jag för TMI) är att jag fått…..

    ….hemorrojder. Greijt! Det är ett jättevanligt graviditets-symptom, då graviditeten trycker mot bäckenet och gör att blodtillförseln blir sämre vilket kan leda till att hemorrojder utvecklas, speciellt i tredje trimestern/sent i graviditeten pga att trycket ökar då. Jag har aldrig haft det här problemet innan och har alltså klarat mig ända fram till nästan 40 hela veckor och så kommer det NU!? Så typiskt! Vår gulliga doula Mathilda tipsade om en salva som är amnings-vänlig (då problemen kan kvarstå efter förlossningen eftersom krystningsskedet ökar belastningen på ändtarmen ytterligare) så jag beställde den direkt, den kommer väl i början på nästa vecka förhoppningsvis.

    Annars då? Tja, inga förlossningskänningar som sagt, jag är inställd på att det kommer dröja flera dagar. Hittills idag har Are och jag grejat i trädgården, jag har planerat spenat och sallad (är dock orolig att det är lite lite jord i ena lådan som jag satte upp häromdagen, den har dessutom inte kontakt med marken så jag hoppas att jag tillfört tillräckligt mikroliv från komposten för att pinnarna, löven och halmen som ligger underst ska kunna förmultna) och hade tänkt plantera även potatis men jag hann inte innan det började regna. Resten av dagen ska vi spela TV-spel (Split fiction, ett TV-spel med fokus på samarbete precis som föregångaren It takes two som även noobies som jag kan spela hehe) och ha lite hemma-spa ikväll, oxytocin-boosta med andra ord!

    Ha en fin långfredag alla mina kära två (?) läsare och glad påsk!! ❤️


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Tranorna flyger söderut – Lisa Ridzén (2024)

    Jag läste alldeles nyss ut Lisa Ridzéns fenomenala debutroman Tranorna flyger söderut som vann Årets bok ifjol. Och det med rätta! Det här är en lågmäld men samtidigt storslagen roman, som går rakt in i hjärtat och som jag sträckläste på två dagar, trots att den “bara” handlar om en gammal mans sista tid i livet. På detta sätt påminner romanen om Wilhelm Mobergs underbara Din stund på jorden från 1963, som också handlar om en gammal man (Albert Carlson) som på ålderns höst ser tillbaka på sitt liv med glädje och sorg, och som bland annat kommer till insikt om att “Vad jag sorglöst förslösade, blev det bäst tillvaratagna” vilket jag tycker är ett så vackert citat. Lite liknande insikter verkar Bo, som är huvudpersonen (och jag:et) i denna roman också få.

    Bo är alltså nu en gammal man, som bor ensam i sitt hus i de jämtländska skogarna, där han också växte upp i ett klassiskt arbetarhem. Hans fru Fredrika, som han varit gift med i över sextio år och som han hela tiden refererar till som “du” i boken, som om hela romanen är lite av ett brev till eller konversation med henne, har länge varit förlorad i demensens dimma och bor därför på ett hem. Hon är bara ett skal av sitt forna jag, men trots det lyser Bos kärlek till henne igenom varje sida. Hos Bo finns också sonen Hans, som han har en något spänd relation med. Å ena sidan vill han visa de ömhetsbetygelser för sonen som han aldrig fick av sin egen far (“gubben”), men på något sätt fastnar det alltid i halsen, och å andra sidan är han rasande på sonen för att han svikit sin arbetarbakgrund och för att han vill ta Bos älskade hund Sixten ifrån honom, eftersom Hans anser att Bo inte längre kan ta hand om Sixten. Och det är detta som är konfliktlinjen som spänner över hela boken – Bo som för sin stillsamma tillvaro i sitt hus i sällskap av Sixten och täta besök av hemtjänsten, och sonen Hans som också hälsar på ofta och som försöker få Bo att inse att det här går inte längre.

    Det här är en skickligt skriven roman som grep tag i en från första sida. Nutiden blandas sömlöst med Bos minnen från det förflutna, som gör att man långsamt förstår mer och mer om varför han är som han är, men också med hemtjänstens korta anteckningar i stil med “Bo sov när jag kom. Värmde på lite gröt och gick ut med Sixten. Bo verkar lite orolig. /Ingrid”. Det är hjärtskärande och samtidigt vackert, för man får liksom en bild av hur det är att befinna sig i ålderns vinter, eller då tranorna flyger söderut för att citera titeln. Lite som filmen The father med Anthony Hopkins och Olivia Coleman från 2020, som också handlar om åldrande ur den åldrandes eget perspektiv, även om filmen är en thriller och det här snarare är en vemodig och vacker roman.

    Utöver Wilhelm Mobergs Din stund på jorden påminde mig boken också om Kerstin Ekmans Löpa varg, Karin Smirnoffs Jag for ner till brortrilogi, och Annika Norlins Stacken. Dels för att alla dessa tre böcker på olika sätt utspelar sig i och relaterar till skogen på olika sätt, precis som Tranorna flyger söderut, men också av andra anledningar. Löpa varg är exempelvis också en berättelse som berättas ur en gammal mans perspektiv (dock kanske mer på ålderns höst än vinter), som också har hund och är pensionerad. Karin Smirnoffs trilogi om Jaana Kippo gjorde sig påmind på många sätt, inte bara för att den också utspelar sig i Norrland utan också för att det fanns likheter mellan Jaana Kippos “fadren” och Bos “gubben”, och så skildringarna av hemtjänsten som finns framförallt i andra boken (Vi for upp med mor), och som också är väldigt närvarande i Tranorna flyger söderut. Och så de norrländska (jämtländska?) orden förstås, som att “he” något eller “perer” (dvs potatis). Slutligen påminde mig boken som sagt också om Annika Norlins författarskap, kanske framförallt hennes debutroman Stacken, också eftersom den utspelar sig någonstans i de norrländska skogarna och det finns som en speciell relation till naturen som skrivs fram på ett vackert sätt. Liksom den ömhet med vilken karaktärerna skrivs fram, en skicklighet också Annika Norlin besitter (ser fram emot hennes nästa roman som ska komma ut i år!!).

    Det här är en mycket bra bok som jag verkligen rekommenderar!


    One response to “Tranorna flyger söderut – Lisa Ridzén (2024)”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Den lånar jag när skolan slutat

    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Tre fackböcker jag läst på sistone

    Jag har läst tre fackböcker i rekord-takt de senaste dagarna: Girig-Sverige av ekonomijournalisten Andreas Cervenka (2022); Amning i nöd och lust av Lin Dalén (2018); samt Give birth like a feminist av Milli Hill (2019).

    Amning i nöd och lust: skapa bra förutsättningar för amning och bli din egen amningsrådgivare – Lin Dalén (2018)

    Det här är en utmärkt bok att läsa för alla som planerar att amma på något sätt, eller som är mitt i amningen och kämpar, eller för alla som är intresserade av amning i allmänhet. Boken ger en dels information om amning och hur det funkar, dels tips/råd om hur man ammar, samt praktiska lösningar på problem som kan uppstå vid amning. Jag skulle säga att de viktigaste lärdomarna från boken är följande, som jag nu skriver ur minnet:

    • Mjölproduktionen ökar med efterfrågan, d.v.s. ju mer man ammar desto mer mjölk. Om man vill öka sin produktion är alltså lösningen att amma oftare (och vice versa). Att man “har för lite mjölk” och att ens barn “måste” få ersättning är alltså en sanning med modifikation. Man kan öka sin produktion!
    • Prolaktin och oxytocin är de viktigaste hormonerna vid amning. Prolaktin är det som hjälper till att bilda mjölken – och det är högre nivåer av prolaktin på nätterna (varför det är bra att nattamma om man vill öka sin produktion) – och oxytocin är det som hjälper till att driva ut mjölken. Precis som vid förlossning, där oxytocinet också spelar en viktig roll, kan hormonet vara svårt att locka fram, och mentala spärrar kan sätta stopp för utdrivningen. Då är det viktigt med en lugn och o-stressig miljö, kanske att man kan få massage och på andra sätt boosta oxytocinet så att utdrivningen kommer igång.
    • Ersättning och flaskmatning är inte lösningen på ett amningsproblem, det är ett svar på symptomen. Tyvärr är det dock många som får rådet att ge ersättning och/eller börja flaskmata om man har amningsrelaterade problem som t.ex. såriga bröstvårtor eller att barnet inte går upp i vikt, men ersättning är som sagt inte en lösning på grundproblemet (och kan i värsta fall förvärra det amningsrelaterade problemet eftersom sugtekninen vid flaska är annorlunda än vid bröstet, och ett barn kan då börja amningsstrejka vilket leder till mindre efterfrågan och därmed mindre produktion och så är en ond cirkel påbörjad). En bra amningsrådgivare ställer frågor för att ta reda på grundproblemet. Exempelvis: har barnet ett bra tag vid bröstet, som gör att utdrivningen fungerar optimalt? Ammar mamman på barnets tidiga signaler? Ammar man ofta? O.s.v.
    • Ett bra tag är A och O. Barnet skall ha mycket bröst i munnen, så att bröstvårtan hamnar långt bak i svalget (det är alltså inte bröstvårtan de suger på). Detta kan åstadkommas med att (förutom att lyssna till barnets tidiga signaler på att det vill amma) vara mage mot mage, låta bröstvårtan vara i höjd med näsan, låta barnet gapa stort och sedan försiktigt föra barnets huvud mot bröstet – utan att tvinga barnet på bröstet. Barnet skall ta bröstet själv. Ett bra tag kännetecknas sedan av att det inte gör ont – det kan göra lite ont de första sekunderna, men sedan skall smärtan släppa. Om den är ihållande eller ökar skall man försiktigt lossa vakuumet genom att lirka in ett litet finger i barnets mun och börja om, för amning skall inte göra ont. När barnet ammar skall kinderna vara runda snarare än insugna, och bebisen gärna ha en dubbelhaka. Efter amning skall bröstvårtan se normal och rund ut – om den är tillplattad har barnet haft ett dåligt tag som kan leda till problem i framtiden.

    Jag kommer nog låna den här boken igen för att ha tillgänglig vid amning, om det skulle uppstå problem. Min intention och vilja är att helamma, men jag är också fullt införstådd med att amning inte alltid är straight forward och att det kan vara kämpigt. Och att välmenande råd och gester från omgivningen (t.ex. en närstående som säger “jag ser hur du kämpar, ska vi inte börja med flaska istället?”) kan vara förödande eftersom de bidrar till att minska tron på sin amningsförmåga, när man där hade behövt någon som peppar en. Samtidigt är det ju en balansgång – för det är inte värt att amma till varje pris, t.ex. återkommande mastrit (mjölkstockning) och liknande. Men som sagt, min intention är att helamma ca de första 6 månaderna och då har denna bok varit jättebra att läsa 🙂

    Give birth like a feminist: your body, your baby, your choices – Milli Hill (2019)

    Den här boken på ca 350 sidor sträckläste jag på två dagar. Jag fick tips från bibliotekarien som såg att jag höll på att låna massa olika förlossningsrelaterade böcker, och hon tyckte jag skulle läsa denna 🙂 Men jag skall lämna tillbaka den på torsdag så var tvungen att skynda mig att läsa ut – plus att jag misstänkte att det kanske inte var så mycket nytt. Och det var det inte, men jag tyckte denna bok skrev om det jag redan vet – d.v.s. att förlossningsvården generellt är väldigt patriarkal och att det finns en utbredd misstro gentemot kvinnors förmåga att föda barn som återspeglas i allt från ökad medikalisering av förlossningar, förlossningsrädsla, dåliga förutsättningar för fysiologisk födsel, underfinansierad förlossningsvård etc etc – på ett väldigt bra sätt! Så ska man läsa någon bok på detta ämne kan man läsa denna 🙂 Den är dock något UK-centrerad men jag tycker inte det gör så mycket.

    Huvudbudskapet i boken är att födande är en feministisk fråga, och att föda feministiskt handlar om att stå upp för rätten till att föda hur och var man vill, utan påtryckningar eller dömanden från vården, nära och kära eller samhället. Det är därför planerat kejsarsnitt utan medicinska riskindinationer är lika mycket en feministisk födsel som en full on fysiologisk födsel i hemmet, eftersom båda handlar om en kvinnas val att ta kontroll över sin födsel (även om man såklart bör gå till botten med varför fler och fler kvinnor vill ha kejsarsnitt, en fråga boken indirekt tar sig an). Att födande är en feministisk fråga handlar om att det är (biologiska) kvinnor som föder, och att de i denna process ofta reduceras till en slags behållare för barnet, vars väl och ve är det enda som spelar roll. Självklart vill alla som föder att deras barn ska må bra, men i förlossningsvårdens iver att prioritera säkerheten för barnet, förminskas ofta mammans vilja och intuition. Detta syns både explicit och implicit. Exempelvis i hur olika procedurer och interventioner under en förlossning framställs som om de är obligatoriska, i sättet de förmedlas: “Nu behöver vi göra en vaginal undersökning” eller “Vi måste ta CTG innan du får gå i badet” o.s.v. Fastän allt sådant är helt frivilligt, och upp till den födande att ge sitt informerade samtycke till (eller inte)! Faktum är att det är många som inte vet att man får säga nej till saker och ting, och att det inte är okej att någon stoppar upp sina fingrar i ens kön utan informerat samtycke, ändå händer detta jätteofta inom förlossningsvården!

    Som sagt, det var inte så mycket nytt, men jag tyckte ändå boken var läsvärd och hade jag rekommenderat en förlossnings-relaterad bok som främjar det fysiologiska och uppmanar den födande att ta kontrollen över sin förlossning hade jag nog rekommenderat denna 🙂

    Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika – Andreas Cervenka (2022)

    Slutligen har jag också läst Girig-Sverige av Andreas Cervenka, som var en intressant bok om hur Sveriges politik – till skillnad mot vad många speciellt icke-svenska personer tror – främjar de allra rikaste. Hur vår skatt på arbete visserligen är bland de högsta i världen – men hur vår skatt på kapital är näst intill obefintlig. Faktum är att det är få länder i världen som kan mäta sig med Sverige när det gäller hur väl vi krattat för miljardärerna: arvsskatten är borta, fastighetsskatten är borta, förmögenhetsskatten är borta, och ISK-kontona har införts som ett lågskattealternativ för investerare. Boken är fullproppad med siffror och exempel som är hisnande att läsa, för det är verkligen tydligt hur fucked up allting är. Socialist-Sverige är ett minne blott. Ibland blir det liiite väl siffer-tungt, men jag tyckte ändå boken var intressant, roligt skriven, och läsvärd. Kul också att man kan läsa en till synes lite torr fackbok om ekonomi med stor behållning, just för att den är välskriven och intressant.


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Projekt trädfällning

    Idag skulle det här trädet ner:

    Och som ni ser hade jag redan i veckan tagit ner några grenar för hand, med en sån där lång trädsåg som man ser i bilden som kom med huset. Men så skulle som sagt resten av stammarna ner, dels för att minska skuggningen av trädgården på eftermiddags/kvällstid (då sydväst är i princip bakom trädet), dels för att få ved, dels för att minska skuggningen på taket (då det främjar mossväxt) och sist men inte minst för att minska smutsen i stuprörsrännan som förra våren blev full av sälgens knoppar och små pinnar, och på hösten fylldes av dess löv. Nu slipper vi det problemet för här är resultatet:

    Som ni ser är det fortfarande en hel del stubbe (och därmed ved!) kvar men det får vi ta en annan gång. Bonusbild: jag som för första gången använder motorsåg (fick testa vår snälla granne Anders elektriska), höggravid i v.40 haha:

    Tack mamma, pappa, Anders och Anders kompis Christian för all hjälp idag! Mycket gott dagsverke. Heja oss!


    One response to “Projekt trädfällning”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Hmm, take 2 behövs vad gäller säkerhet.

    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Hur ska man kunna koncentrera sig på jobb?

    Ja det undrar jag med två arbetsdagar kvar till föräldraledighet som börjar på onsdag, lite mer än en vecka innan BF. Egentligen jobbar jag officiellt hela veckan ut men jag var tvungen att ta ut tre semesterdagar innan mars och jag jobbade på dem för att istället vara inofficiellt ledig nu tre dagar innan min föräldraledighet officiellt börjar på onsdag. Hur som helst är det SÅ svårt att koncentrera sig på jobb. Det enda jag vill göra är att fixa med grejer här hemma (klassisk “nesting” I know) och mitt sinne försvinner hela tiden iväg till andra saker än Laclau och Mouffes diskursteori som jag försöker läsa om just nu hahaha. Hopplöst är det.

    Tänker på andra saker än jobb

    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • The Song of Achilles – Madeline Miller (2011)

    Efter tips från min kollega och vän Anna har jag läst The Song of Achilles av Madeleine Miller (2011). Det är helt enkelt sagan om Achilles, men från en annan point of view än den vanliga, nämligen Patroclus, eller Achilles potentielle älskare, beroende på hur man tolkar Odysséen. Hur som helst börjar i alla fall berättelsen hos Patroclus, som efter ett bråk med en jämnårig som av misstag slutar i dråp blir landsförvisad, något som hans far knappast verkar vara så missnöjd över eftersom Patroclus inte lever upp till faderns förväntningar över hur en man borde vara. Under sin exil möter Patroclus den jämnåriga, karismatiska halvguden Achilles, som är son till den man som tagit emot Patroclus och andra landsförvisade unga pojkar. Achilles mor är havsnymfen och gudinnan Thetis, och med hennes gudaglans i sitt blod är Achilles både vacker och skicklig i krigskonst. Patroclus är fascinerad, och det verkar som att intresset inte är enkelriktat – av någon anledning som Patroclus inte riktigt förstår väljer Achilles Patroclus som sin följeslagare, till många av de andra unga pojkarnas förtret. Under den lyckliga tid som följer blir Patroclus och Achilles väldigt nära, något som Thetis ogillar starkt. I ett försök att splittra de unga tu – som kanske börjar hysa känslor för varandra som är mer än bara vänskapliga – skickas Achilles på utbildning hos kentauren Chiron, men Patroclus rymmer efter och under utbildningen hos Chiron uppe i bergen är de utom synhåll för Thetis, liksom för de händelser som sker i resterande Grekland. Hos Chiron får de vara sig själva, och som läsare blir man så sugen på att få vara där med dem, för allt är så vackert beskrivet, från grottan med den porlande bäcken, till floden där de badar, till ängen och träden, den första snön om hösten och de första knopparna på våren.

    En dag förstörs dock idyllen av ett besök med ett meddelande: prinsessan Helen har blivit kidnappad till Troja, och nu är Grekland i uppror över denna skymf, och rustar för krig. Eftersom Achilles är en av de skickligaste krigarna i världen, vill Agamemnon och de andra kungarna ha honom med sig på sin sida. Dessutom har Patroclus en ed att uppfylla. Ska de tvingas lämna berget och Chiron och gå ut i krig, eller kan Achilles på något sätt slippa undan sitt öde?

    Jag tyckte boken var fängslande, lättläst och rolig, med ett vackert och målande språk. Störst behållning hade jag dock av den del som utspelade sig hos Chiron, för allt var så idylliskt och mysigt och vackert att vara i. Alla krigsåren vid Troja blir något utdragna måste jag säga. Icke desto mindre var det en välskriven bok som jag tyckte om att läsa, och det var ett väldigt bra slut.


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Mars 2025

    Hur var mars?

    Mars var att växla ner på jobbet. Jag har inte varit i stan lika mycket som vanligt utan jobbat mer hemma. Mars har också varit vårigt! Solen har kommit fram, huset blivit varmare. Mars har också varit förlossningsförberedelser, både fysiska och mentala. Vi har ju t.ex. haft två förberedande träffar med vår doula!! Och så får mars också sägas utmärkas av renovering av det framtida barnrummet 🙂

    Månadens sociala

    Har inte varit supersocial i mars, delvis då pga att jag inte befunnit mig i Gbg lika mycket. Men lite socialt har hunnits med såklart, varav det allra bästa var i söndags den 30e mars då jag blev överraskad av att Mim, Popp, Ellen, Matilda och Erik kom hem till mig och firade det faktum att jag ska bli mamma. Blev SÅÅÅÅÅ glad. Och överraskad speciellt av att Erik dök upp eftersom han bor i Stockholm! Hade ändå misstänkt att något liknande skulle ske, men blev ändå otroligt rörd och glad. De lagade god mat och skämde bort mig med att fixa med allt, och så fick jag också lite gulliga gåvor i form av en bebisfilt i ull av Mim, samt ett litet mini-sorgedjur, en skrivbok av Popp, matleveransbiljetter av Ellen (som lagar så otroligt god mat också, lyx!!!), en gravidmassage av Erik som ska ske nästa vecka, och en buske av körsbärsbenved av Matilda som jag måste plantera. Plus att alla hade skrivit så gulliga grejer i kort och brev. Blev som sagt SÅ rörd och glad och kände mig så älskad och uppskattad ❤️

    Månadens köp

    Hmm, vad har jag gjort för bra köp i mars? Kanske bedside crib:et, väggfärg och 80-sängen till barnrummet/gästrummet? Haha. Man har andra prioriteringar när man äger ett hus och är gravid.

    Månadens TV/film

    Har kollar på nya säsongen av White Lotus. Tycker inte den är lika bra som förra tbh.

    Månadens läsning

    Har läst mycket i mars! Mycket förlossningsrelaterat (Reclaiming birth as a rite of passage, Orgasmic Birth, Kläda blodig skjorta) men också lite romaner (Borta med vinden del 2, Här ruvar havet samt Song of Achilles som jag ännu inte hunnit skriva om). Just nu läser jag Andreas Cervenkas Girig-Sverige!

    Månadens mat

    Kanske den goda linssoppan jag bjöd familjen på? Mmm den var så god. Eller chips och alkoholfri öl på baksidan i solen. Eller finn crisp med avocado mmmmm dör. Sååå gott.

    Månadens natur

    Det blir nog den vanliga Skogsbo-rundan som jag gått mången gång denna månad haha. Och klipporna i Grebbestad!!

    Några önskningar inför april?

    Att barnet kommer ut!!!!!!


    One response to “Mars 2025”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Så fina kompisar du har

    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Om mig

En 30+ årig person med 20+ årig (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv