Så i förrgår kväll hände något rätt fantastiskt. Jag fick följa med Christoph och Henry på middag hos en vän han träffat i Malacca, dvs en local. En local som bjöd på middag hemma hos sig, hur bra!? Hon hade till och med gjort en vegetarisk rätt bara för mig! Så det bjöds på traditionell malaysisk mat:
Cherry och hennes syster som också var med! Sjukt kul att se lite av “the real Melaka”, inte bara de turistiga sakerna, utan få komma till någons hem, och bli bjuden på mat som hon lagat. Woaow alltså. De var dessutom sjukt trevliga. Cherry var stor, glad, skrattig och välkomnande.
Det var jätteintressant att få höra lite om Malaysia också, exempelvis så är en average lön ca 1000 RM, motsvarande 2000 kr/månaden, medan lägenheterna låg på ca 700 RM per månad, vilket ju är jättedyrt för dem!! Eller, att “we’re islam, not muslims”; de var muslimer, men inte bokstavstroende. Cherrys syster bar inte slöja, drack alkohol och kunde gå ut och festa med andra män än hennes man, och berättade till och med att när hon ertappades med alkohol av polisen brukade hon säga att hon är portugisiska för då lät polisen henne gå. Och Cherry var transgender vilket inte är direkt muslimskt. Så det var himla intressant att höra dem prata om detta, att de uttryckte det som att “we’re islam, not muslims”.
Vi pratade också om ordet “vän”, Cherry tyckte att nu var vi hennes vänner efter att ha träffats en gång, för så gör en i Asien, sa hon. När en träffat och pratat med någon är en vänner. Och vi förklarade att i Tyskland, Sverige och Storbritannien blir en inte vän efter bara en gång, utan mer bekant, vän blir en efter ett tag… Ah, det var så himla roligt och intressant att få träffa dem i alla fall, och verkligen ett privilegium att få bli hembjuden hos lokalbefolkningen sådär. Helt fantastiskt.
//ALiCE med ICE
