Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Tag: feminist Page 1 of 6

Book Club Babes

Måste berätta om en fantastisk grej. Jag och några andra grymma quinns har startat bokklubb! Jag och Popp hade pratat löst om detta en del, och för ca en månad sedan slängde vi ihop en facebook-grupp där jag bjöd in Mim för henne ville jag absolut ha med, och Popp bjöd in sina kompisar Ellen och Klara. Jag föreslog att vi skulle läsa Jessa Crispins Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest som första bok, och så bestämde vi träff en månad senare för att snacka böcker och feminism i ett kvinnoseparatistiskt rum. Och igår så var det då dags för att träffas första gången!

Anledningen till att detta blev vår första bok, var för att jag läst ett inlägg av Nina Åkestam som läst boken och rekommenderat den. “Det var länge sen jag strök under så mycket i en bok. Ännu längre sen jag kände mig så anklagad och samtidigt så mentalt uppfriskad”, skrev hon. (Läs hela inlägget här). Så då blev jag sugen på att också läsa, och den verkade perfekt för en feministisk bokklubb!

Och igår träffades vi som sagt för första gången som bokklubb, jag, Popp, Mim, Klara och Ellen. Popp och Klara hade fixat med enchilladas-middag (såå gott), jag och Mim ryckte ut och köpte rödvin, och så snackade vi om boken och om feminism och frågor som boken väckt i två timmar. Det var  trevligt och intressant. Vi hade så många bra tankar tillsammans, och det var så intressant att höra vad de andra upplevt när de läst boken, och också hur vi kan tolka en bok så olika. Jag och Klara hade till exempel känt en stigande irritation över boken, som de andra inte alls kände igen sig i. Ellen sa att hon vanligtvis aldrig köpte böcker, men att hon köpt den här efter att hon läst ut sin lånade version, för att hon tyckte den var så läsvärd.

Så vad handlar boken om då? Jessa Crispins manifest utgörs av en svidande kritik av dagens västerländska vita medelklass-feminism. Den som kanske vi alla kände oss skyldiga till. Om feminism är att ha en tröja med This is what a feminist looks like-tryck från HM, att fler kvinnor finns på VD-positioner i stora företag, eller att uttrycka sig tillräckligt korrekt och PK för att inte kränka någon, då är jag ingen feminist, skriver Jessa Crispin. Valid point. För hur feministiskt är det att som kvinna kämpa sig till de maktpositioner män traditionellt sett haft i samhället, om en när en väl kommit dit ändå fortsätter att trycka ner andra kvinnor precis på samma sätt, som ett patriarkalt praktexempel? Samtidigt kunde jag som sagt också känna en irritation när jag läst boken, speciellt den sista fjärdedelen, eftersom det var så himla mycket kritik av dagens feminism, utan några direkta lösningar, och ganska mycket bashande på t.ex. manshat, vilket kanske inte är konstruktivt, men en naturlig reaktion på kvinnohat för många.

Hur som helst en intressant, läsvärd, och lättläst bok som jag rekommenderar alla att läsa som vill få sin feminism omruskad och tänka en extra gång. Sedan rekommenderar jag också alla kvinnor och ickebinära jag känner att starta en bokklubb fri från cis-män, och snacka feminism och kamp och hur vi krossar patriarkatet. Så jäkla givande att föra sin kamp i den allra minsta skalan – till exempel genom att lyssna och lära av andra i en bokklubb, peppa varandra och dela med sig av verktyg för hur en överlever i ett patriarkat.

Nästa bok vi skall läsa blir Carin Holmbergs sociologiska studie Det kallas kärlek. Har haft den i min bokhylla forever och nu blir det äntligen en anledning att läsa. Lär bli deppig läsning, men viktig.

Innan jag checkar ut från det här inlägget vill jag också dela med mig av en slutsats vi kom till igår, apropå Crispins kritik mot universalfeminismen, den som välkomnar alla och tycker att allt är feministiskt så länge det förkläs i självförverkligande, empowerment och girl power. Och den lyder nämligen så här: både universalfeminism och radikalfeminism behövs, det som är vitalt är att radikalfeminismen hela tiden radikaliseras, så att universalfeminismen också följer med. Diskursförskjutning alltså. För om det som är radikalt hela tiden radikaliseras mer, så kan det som tidigare var radikalt snart börja betraktas som universalt. Det är det som redan hänt med ordet “feminist” till exempel – idag är det jättevanligt att unga tjejer identifierar sig som feminister, och var och varannan kändis förkunnar att de självklart är feminister (teoretiskt åtminstone, om de är det rent praktiskt är en annan femma). När jag gick i högstadiet/gymnasiet kände jag typ ingen feminist, det var liksom bara radikala extrema orakade feminazis. Så är det inte längre. Det har skett en diskursförskjutning. Den måste fortsätta att ske hela tiden, radikalfeminismen måste hela tiden vara obekväm och extrem och sträva framåt, för att driva på universalfeminismen. Annars blir det farligt. Jämför med högerextremismen i Europa och Sverige, som snarare haft en diskursförskjutning åt andra hållet. Förr var det skämmigt att vara SD:are och nazisterna fick stryk om de visade sina fula trynen på gatorna. Nu har det blivit rumsrent att vara SD:are, det är inte längre tabu att vara rasist på samma sätt, och därför har högerextremismen också blivit starkare – och nazisterna får marschera ostört på våra gator, med polisbeskydd och allt (apropå morgondagens demonstration).

Som sagt, starta bokcirkel! Kom igen det blir kul! Och hörrni, vi ses på gatorna imorgon. Inga nazister på våra gator. No pasarán.

Män, det är ni som gör mig rädd att gå på mina gator

Var med om en jobbig incident igår. På Mariaplan håller de just nu på att bygga om, de har stängt av hela vägen åt ena hållet så att en bara kan gå/cykla på en smal grusväg kantat av kravall-staket i några meter. Det är lite trångt att samsas gående och cyklar och egentligen är det kanske bättre att bara leda cykeln, men hittills har det gått bra att bara be den framför flytta sig lite åt sidan så att en kan cykla förbi, så har det varit lugnt. Men inte igår.

Kom alltså cyklande på väg hem från ett möte, och bad mannen framför mig att “Ursäkta, kan jag bara få komma förbi?” varpå han argt svarar “nej det kan du inte” och fortsätter gå bredbent i vägen. Jaha? “Men kan jag inte bara få komma förbi?” frågar jag igen. Han vänder sig om och börjar skrika på mig, “Du får inte cykla här, det står en skylt där borta, du får inte cykla här!”. “Nähä men var skall jag annars cykla då?”, frågar jag, “Vägen är ju avstängd?”. Det svarar han inte på utan fortsätter skrika och jag börjar känna gråten i halsen. “Men kan jag inte bara få komma förbi?” frågar jag igen och försöker svänga förbi honom, men han ställer sig i vägen, tar tag i min cykel och puttar på mig. Minns inte exakt vad han säger men han fortsätter skrika, sen vänder han sig om och fortsätter gå och ser till att ta upp exakt all plats som finns så det är omöjligt att ta sig förbi. Jag fortsätter först leda cykeln långsamt bakom mig men känner sen hur hela jag skakar och jag knappt kan andas så jag måste sätta mig ner. Känner hjärtat rusa och tror jag har min livs första lätta panikångestattack eller nåt liknande, för kunde knappt andas. Ringde Sebbe som lugnade ner mig, cyklade sen i maklig takt hem den sista biten gråtandes. På väg upp för sista backen möter jag ytterligare en man, jag ser honom på långt håll, ser hur han stannar, känner “fan….” och självklart skriker han på mig: “det här är ingen cykelväg!!!!!”. Det har han visserligen rätt i, men om en kommer från vänster och skall till vänster känns det onödigt att korsa spårvagnsspåren bara för ett par hundra meter. Cyklade dessutom otroligt långsamt för att jag skakade så. Hade precis lugnat ner mig men hyperventileringen och gråten kom tillbaka när ytterligare en man skrek på mig för att han tyckte att jag tog för mycket plats.

Vet inte vad som är värst. Hur den här jävla mannen har makt att göra mig så rädd och ledsen (börjar nästan gråta nu när jag skriver detta igen, dagen efter). Hur jag blev helt stel och handlingsförlamad när han tog tag i cykeln och skrek på mig. Vetskapen om att det här ändå inte var så illa för tänk, han hade lika gärna kunnat göra något mycket värre, han hade kunnat slå mig, tafsa på mig, kallat mig värre saker. Hur jag kommer ta en annan väg än Mariaplan-vägen nu på grund av honom. Det faktum att det stod massor av personer på Mariaplan-hållplatsen och att INGEN reagerade eller hjälpte mig när en stor man stod och skrek på mig, tog tag i min cykel och puttade på mig, varken under själva händelsen eller efteråt när jag satt och grät och skakade på marken i typ tio minuter. Hur den andra mannen hade mage att skrika på mig att jag inte fick cykla där, när jag måste sett helt förstörd ut och redan var på bristgränsen.

Eller, hur det här inte är första gången nån jävla man gör mig rädd på mina gator. Senast var för några veckor sedan, också när jag cyklade hemåt, och befann mig på ett smalt ställe mellan trottoar och hållplats där det är helt omöjligt att köra om en cykel om en inte skall meja ner den. Då tutar en bil på mig och lägger sig jättenära bakom, jag blir skiträdd och är nära att ramla för jag är inte  beredd på det höga ljudet, och jag kan inte göra nånting för det finns ingenstans att ta vägen. Bilen fortsätter tuta, jag vänder mig om och försöker visa att jag kan inte ta vägen nånstans. När det blir brett igen cyklar jag åt sidan och bilen kör istället upp jämsides med mig, och jag ser att det sitter två killar i framsätet. De skriker på mig: “Varför flyttar du inte på dig??”. “Det finns ju ingenstans att ta vägen!” försöker jag. De fortsätter köra jämsides med mig och jag tycker det är jätteobehagligt. Till slut cyklar jag om dem, lägger mig framför dem mitt i vägen och låter dem köra bakom mig tills de svänger av. De tutar hela vägen (bara ett par meter men ändå). Den gången tappade jag inte fattningen och blev så rädd att jag blev helt stel, men ändå obehagligt.

En annan gång den där gubbjäveln som tutade på mig och Sebbe när vi cyklade, körde om oss i ashög fart och sedan tvärnitade och skrek på oss när vi sa att hallå, du kan inte tuta så där för en kan ramla som cyklist när en blir rädd.

Eller den där gången på vagnen sent en lördagskväll då en kille kom och satte sig bredvid mig och började prata. Jag sa “Jag vill inte prata med dig” och bytte plats. Han kom efter och satte sig bredvid mig igen. Vagnen var ganska tom, men det fanns folk där, och jag undrade då med: hur kan ingen ingripa? Jag sa igen att jag inte ville prata med honom, sen såg jag en annan tjej som satt ensam och satte mig bredvid henne så att han inte kunde sätta sig bredvid mig.

Den där vakten som skrek på mig och puttade mig. Och alla andra gånger män har förstört min dag/kväll, gjort mig rädd. Eller någon av mina medsystrar och -syskon. Nej, alla män är inte dumma i huvudet. Såklart. Det vet jag också. Men alla mina kvinnliga kompisar har varit med om liknande saker som jag skrivit här ovan. Flera gånger dessutom. Även manliga kompisar såklart. Den gemensamma nämnaren för dessa idioter som förstör och gör oss rädda, är att de är män. Nej inte alla män, men allt för många. Fan ta er

 

#5inistagram dag 20: Ett bra kvinnoporträtt

Oj, dagens tema är “ett bra kvinnoporträtt” och jag vet inte vad jag skall skriva? Min första tanke var Frida Kahlo, om vi nu skall prata bildliga och inte litterära kvinnoporträtt. Kahlo målade mest självporträtt och är en feministisk ikon skulle jag vilja säga. En cool och stark kvinna som själv sätter agendan för hur hon avbildas tycker jag är ett bra kvinnoporträtt om något.

Image result for frida kahlo self portrait

#5inistagram dag 8: internationella kvinnodagen

Ja jag är ju lite efter dårå, eftersom det var åttonde mars och internationella kvinnodagen igår. Jag ägnade dagen åt att skriva på min hemtenta och sedan hade jag tänkt att gå ut och demonstrera men pga min grova förkylning och att det var snöblandat regn ute var jag en mycket lat åttonde mars:are och stannade hemma fram till halv sju-tiden då jag infann mig på Bengans där vi i Kvinna till kvinna hade åttonde mars-fest. Den blev riktigt lyckad! Drygt 13000 kr drog vi in, och mitt tal (som jag höll med mycket kraxig och hes stämma) blev mycket uppskattat och fick massa applåder. Var en sån adrenalinkick. Jag tänkte att jag kan skriva om #5inistagram dag 8 som jag avslutade mitt tal:

“Idag är det Internationella Kvinnodagen, och jag läste imorse att i Danmark så säger de “God kampdag” idag. Jag kan inte garantera att detta är sant eftersom jag läste det på instagram, men jag tyckte i alla fall om uttrycket.

För idag säger vi inte grattis till att kvinnor utesluts från beslutsningsprocesserna för fred och konflikt.

Vi säger inte grattis till att kvinnor saknar makt över sina egna kroppar.

Vi säger inte grattis till att kvinnor och barn är de som drabbas värst av de klimatförändringar som vi i väst orsakar, eller av de krig som män startar och för.

Vi säger inte grattis idag på internationella kvinnodagen. Utan vi säger GOD KAMPDAG och fortsätter vår kampför en jämställd värld fri från alla typer av förtryck!”

*massa applåder*

Ja det var kul igår, även om jag inte stannade så länge pga förkylningen. Men talet höll jag, och det blev uppskattat, och min poäng gick fram. Krossa patriarkatet, rasismen, klassamhället. I am not free until everyone is free. Nu fortsätter kampen.

#5inistagram dag 1: jag behöver feminismen

@Flickvänsmaterialet, en feministisk internetperson jag följer sporadiskt, har startat en mars-utmaning där en skall posta något om feminism varje dag i mars (apropå Internationella Kvinnodagen 8e mars). Jag hoppar på i den mån jag hinner och tar 1a mars några dagar för sent!

1a mars: Jag behöver feminismen

Jag behöver feminismen därför att jag vill kunna söka ett jobb och veta att jag har samma chans att få jobbet som en man med samma erfarenheter och meriter. Jag behöver feminismen därför att jag är pansexuell och vill kunna älska och bli kär i vem jag vill, utan att diskrimineras på grund av det. Jag behöver feminismen därför att mina ickebinära vänner och transvänner skall bli respekterade för den de är, få använda de pronomen de föredrar och bli korrekt bemötta i vården. Jag behöver feminismen därför att jag vill att min framtida son skall få bära klänning om han vill, gråta när han blir ledsen, visa sina känslor, vara svag och ömsint. Jag behöver feminismen därför att min framtida dotter inte skall förväntas sitta tyst och snäll och söt, utan skall få ta plats. Jag behöver feminismen för att kunna känna mig trygg när jag går ensam hem på natten. Jag behöver feminismen därför att jag inte känner mig trygg när jag går ensam hem på natten. Jag behöver feminismen därför att vi lever i ett land genomsyrat av rasism, där personer med utländska efternamn ratas vid rekryteringar, eller där en inte får komma in på krogen för att en är svart. Jag behöver feminism därför att näthatet mot kvinnor fullkomligt översvämmar internet. Jag behöver feminism för att jag vill kunna se ut exakt hur jag vill. Jag behöver feminism därför att jag vill kunna strunta i att raka bort håret som naturligt växer under armarna på mig, utan att det skall behöva kännas helt fel och onaturligt för att vi är så indoktrinerade i att det skall bort. Jag behöver feminism därför att biverkningar som minskad sexlust, humörsvängningar, depression, viktpendling, blodpropp mm mm ses som såpass triviala att det fortfarande inte finns knappt någon forskning på preventivmedel. Jag behöver feminism därför att det bara finns preventivmedel för kvinnor/livmoderbärare. Jag behöver feminism därför att alla vet vad glutenintolerans är, men knappt någon vet vad endometrios är (det är en folksjukdom som drabbar livmoderbärare, är vanligare än glutenintolerans, och som det finns noll forskning på). Jag behöver feminism därför att i princip all läkemedelsforskning gör på manliga kroppar, med resultatet att forskningsresultaten nödvändigtvis inte stämmer överens med kvinnokroppar. Jag behöver feminism därför att pojkar inte får lika många kramar och leenden som flickor när de är små. Jag behöver feminism därför att flickor lär sig prata mycket tidigare än pojkar, eftersom att vuxna inte pratar med pojkar i lika stor utsträckning. Jag behöver feminism därför att flickor redan från barnsben fostras till att vara inkännande, lugna, servande, se till den goda stämningen, och pojkar till att leka vildare lekar, inte visa känslor, vara tuffa. Jag behöver feminismen därför att kläder för flickor i samma storlek som pojkar är mindre, tightare och i delikatare material som går sönder lättare. Jag behöver feminism därför att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Jag behöver feminism därför att ett “nej” inte räcker. Jag behöver feminism därför att folk blir mer upprörda av att en är feminism, än det som feminismen kämpar mot. Jag behöver feminism därför att kvinnor jobbar dubbelt, sliter ut sig, tvingas gå ner i tid, och lever sin pension i fattigdom. Jag behöver feminism därför att yrken som har med att ta hand om och vårda sjuka och/eller gamla människor, eller passa barn, värderas mindre än att laga rör eller skruva ihop en bil eller snickra ett hus. Jag behöver feminismen därför att klassklyftorna bara ökar. Jag behöver feminismen därför att SD växer och växer, och vi har rasister i riksdagen. Jag behöver feminismen för att överleva i den kapitalistiska, rasistiska och patriarkala värld vi lever i.

 

Tre politiska reformer: basinkomst, vegonorm och en feministisk skola

I en diskussionsgrupp på facebook jag är med i ställdes frågan “Om du fick göra tre politiska reformer här och nu, som började gälla från och med idag, vad skulle du göra då?”. Gruppen är feministisk och har väldigt många medlemmar, men utöver att alla skriver under på vara feminister, dvs att män och kvinnor (och alla där emellan) skall ha lika rättigheter och skyldigheter, så skiljer sig politiska tillhörigheter från liberalt till konservativt till vänster till anarkistiskt till konservativt osv. Mest vänster-folk hänger där skulle jag säga, men som sagt, inte bara. Och i alla fall blev det många intressanta svar.

fb fb2 fb3

Om jag på rak arm skulle säga tre politiska åtgärder jag skulle genomföra här och nu om jag kunde, skulle jag nog säga

1) Basinkomst

2) Vegonorm

3) Obligatorisk feministisk undervisning

Basinkomst, eller medborgarlön, till alla utan krav på motprestation. En grundläggande ekonomisk trygghet skälig att leva på, för att kunna ägna mer tid åt hem och familj, att engagera sig i samhället eller göra sådant en känner för, och inte behöva stå till förfogande för myndigheternas kontroll om en inte vill. Minskade klassklyftor, mindre ekonomisk stress, minskad fattigdom och ökad jämlikhet. Detta är inget konstigt förslag – basinkomst/medborgarlön finns redan på många ställen och flera försök har gjorts med positiva utgångar. Jag tycker Christian Engströms förslag på 8 333 kr i netto i månaden är bra – det är ungefär samma summa som dagens försörjningsstöd, men utan godtyckliga utredningar för att bevisa att en är tillräckligt fattig/sjuk/whatevvs för att få bidrag. Engströms modell bygger på att basinkomsten trappas ner med 33 % när en börjar tjäna egna pengar, samt att en också börjar betala kommunalskatt. Dvs: drar en utöver sin basinkomst in 3000 kr i månaden så får en sammanlagt 9 333 kr. Detta skulle motverka bidragsfällan som gör det omotiverande att jobba idag, eftersom hela bidraget isåfall dras in. Detta skulle också enligt Engströms beräkningar vara fullt ekonomiskt genomförbart, eftersom det skulle ersätta flera idag aktuella bidragssystem. Läs mer i den här artikeln om hur basinkomst kan finansieras, och att det är fullt ekonomiskt möjligt och att nej, alla skulle visst inte sluta jobba och skulle några ändå välja att göra det – så är det ju jättebra för då kan de som är arbetslösa istället få de jobben!

Med vegonorm menar jag att vegansk mat bör vara normen. Ett enkelt och effektivt sätt att sätta en vegonorm vore att göra om alla offentliga måltider – vilket om en räknar in skola, vård och omsorg blir tre miljoner (tre MILJONER!!!) måltider per dag – skulle göras veganska. Detta skulle spara på miljön något ofantligt genom minskade koldioxidutsläpp, vattenanvändning, skogsskövling etc som kött- och mjölkindustrin idag orsakar, öka folkhälsan, öka medvetandet kring miljö och etik, sätta en vegostandard som förhoppningsvis folk så småningom också skulle ta med sig in i hemmen, och såklart minska onödigt lidande för och dödande av djuren.

Med obligatorisk feministisk undervisning i skolan menar jag att all undervisning bör ske med en genusanalys, alla lärare borde alltså utbildas i genus och feminism, och exempelvis tänka på vilka som ges plats i klassrummet, hur en behandlar och bemöter människor beroende på vad de tillskrivs för kön, eller vad det är för representation bland det material som används (idag ges exempelvis killar mycket mer tid i klassrummet och typ all kurslitteratur är skriven av och handlar om män). Vidare borde det införas ett ämne där en diskuterar exempelvis sexualitet, genus och andra feministiska frågor. Där en lär killar att inte våldta istället för tjejer att akta sig för att bli våldtagna, där sexualundervisningen är adekvat och inte lär ut att “samlag är när penis förs in i vaginan” eller att “klitoris är ett litet organ som en knapp ovanför slidöppningen” (inget av detta är alltså sant men lärs ut än idag och ger en skev och konstig bild av sex och sexualitet). Där HBTQ-kunskap är obligatorisk, och den 1800- och 1900-talets feministiska historia med rösträttskamp, legaliserandet av aborter, föräldraledighet mm lärs ut. För att göra samhället mer jämställt måste en börja tidigt och då är det redan i skolan där hela undervisningen måste få en genusanalytisk touch. Om tjejer aldrig får ta plats i klassrummet, bara läser om mäns historia, lär sig felaktiga saker om sina kön och sin sexualitet, får sitta bredvid de bråkiga killarna fastän de varit tysta och duktiga, och så vidare i all oändlighet, så kommer vi aldrig nå jämställdhet. Vi måste börja med att tänka annorlunda.

Vad skulle du gjort?

//ALiCE med ICE

1a maj med Feministiskt Initiativ

Första maj bjöd på strålande väder. Alltså, vilken timing? Jag skulle förstås ut på gator och torg, pga första maj, och gick med Feministiskt Initiativ tillsammans med Sanna och Ida. Och vilken pepp! F! hade ju lätt det mest festliga första maj-tåget i hela Stockholm, I’m telling you that. Men F! är ganska bra på party, deras ekipage är det som låter mest i Pride-paraden också. Det var i alla fall så himla fint att se så många olika personer samlade; visserligen många unga kvinnor, men ändå en wide range of people, som alla skrek “FEMINISTER!!!” när Mimi Märak frågade “Vad är vi!?”. Mini Märak, för övrigt, sååååååå grym! Hon var sjukt duktig, vilken talang för poesi och performance, alltså. Så jävla grym. Talen var också bra; det talades om att alla de som sliter ut sina kroppar med att ta hand om våra gamla i äldrevården eller som undersköterskor på sjukhus skall få värdiga pensioner, för idag lever många av dem under EU:s fattigdomsgräns och majoriteten av dessa är kvinnor; det talades om att personer som rasifieras skall ha samma möjligheter på arbetsmarknaden som alla andra; och såklart om hur hycklar-Sverige ständigt manifesterar sitt violating av de mänskliga rättigheterna genom att bygga murar och hindra människor som flyr från krig, svält och död rätten till asyl. Och det kan vi fan inte acceptera!

Stockholm bjöd på strålande sol, nästan sommarvärme och vacker körsbärsträdsblomning, så jag promenerade till Mariatorget där demon skulle börja ifrån.

P1080477

P1080483

P1080481

P1080478

 

 

SÅ MYCKET ROSA!!!!!

P1080487

Hängde med dessa gulliga brudar idag igen: Ida och Sanna! <3 <3 <3

P1080493

P1080492

P1080490

P1080489

P1080488

P1080494

P1080496

P1080495

Hade mitt Trust no man-halsband på mig, som jag alltid får komplimanger för av en massa tjejer som undrar vart jag köpt det. Det om något säger ju något, haha. Men jag förstår att det är provocerande och att många killar tycker det är stötande, men om en tänker efter är det så jävla sant. När kvinnor blir utsatta för sexuella övergrepp är det försvinnande få fall som faktiskt leder till påföljd för förövaren, för den retorik som förs mot kvinnor är: vad hade du på dig? Hade du druckit? Hade ni haft sex innan? Hur kunde du följa med honom hem? Lita inte på någon, var försiktig när du går hem själv, drick inte för mycket, klä dig inte för “utmanande”. Trust no man. Samtidigt: “men inte alla män!!!!!” *male tears falling*. Ni fattar. Halsbandet är en blink till alla “inte alla män”-ivrare, men sorgligt nog finns det så mycket sanning bakom. (Annan bra funktion med det: det skrämmer iväg alla snubbiga snubbar hehehehe)

P1080499

Kändis-spottade lite också. Clara Henry till exempel. Var tvungen att gå fram till henne och säga hur GRYM jag tycker hon är, och ta en bild because waaah hon e så cool. Ni borde följa henne. Jag har nämnt henne flera gånger här på min blogg, men once again: hon är fett rolig, smart, vettig och duktig. Här hittar ni hennes youtube-kanal.

P1080517

P1080516

Mimi Märak var där och talade också! Ena halvan av Sapmí Sisters, ni vet (syrran snackade ju i P1 Sommar i somras om ni minns). Hon var sååååååååå duktig när hon läste sina dikter. Helt otroligt, vilken scennärvaro.

P1080511

Vi partajade i F!-tåget hela vägen från Mariatorget till Tantolunden!!! Feministiskt disco mot militarism, klassklyftor, rasism och utanförskap, hur fint får det bli!?

P1080521

P1080520

P1080518

P1080513

P1080508

P1080505

P1080504

Ut med rasisterna in med feministerna. Klart slut

//ALiCE med ICE

 

Vad fint det hade varit.

Håller på med C-uppsatsen och går för tillfället igenom Feministiskt Initiativs partiprogram. Vad jag tänker: vad fin världen hade varit om den var så som F! vill. Tänk om alla bara kunde rösta på F! och deras politik kunde föras tills vi får en värld där alla människor fick bosätta sig var de ville i världen, där den mänskliga rättigheten (!!!) till asyl inte ständigt inskränktes, där strukturella förtryck upphörde, där solidaritet var ledordet, där militarismen och militära institutioner nedmonterades, där marginaliseringen av utsatta grupper var ett minne blott, där klyftorna mellan olika samhällsgrupper utjämnades, där kapitalismen slutade underbygga klasskillnader, där konsumtionshetsen inte längre fanns, där alla kunde få uttrycka sin sexualitet, sitt könsuttryck och sin könsidentitet utan att bli bemötta av diskriminering och fördomar, där kött- och mjölkindustrin minskade drastiskt och där alla politiska åtgärder alltid hade ett antirasistiskt, postkolonialt perspektiv med insikten om att patriarkatet måste störtas. Fyfan va fint.

intersectional_we_all_can_do_it_0_54f35cede087c3140ca66dd3

//ALiCE med ICE

The weekend

Förra veckan kom jag igång med C-uppsatsen! Började formulera på problemformuleringen, och den håller jag fortfarande på med såhär fyra arbetsdagar senare 🙂 Jag och Sebastian är pluggpartners och har utvecklat ett bra koncept som vi än så länge håller: plugg på KTB (Samhällsvetenskapliga biblioteket) 9-17, bensträckare 10.30, lunch 12-12.45 och femton-tjugo minuters kaffe och bensträckar-rast vid 15. Sen läsa varandras produktion från dagen vid kvart över fyra typ, kommentera och sådär. Och så schlutt vid 17! De senaste dagarna har det varit fullt upp även efter arbetsdagen med olika kompis-dater och möten och grejer, men helgen har i allafall varit underbar. Började med såhär fint väder i fredags till exempel:

image

På kvällen på fredagen var jag med min älskade Sophie. Det blev teater på Folk med hennes mamma (De skyddsbehövande, på temat migration. Mycket viktigt ämne!) och middag och rödvin och massa snack. Sleep over party också såklart. Så himla fint! Älskar na!

wpid-20160401_173306.jpg

image

image

I lördags hade vi Simon, Marcus och Bea över, mycket trevligt att träffa Torsdag kl 6-gänget igen. Tycker om dem så mycket! ❤ Det blev mycket snack om rasifiering, liberalism, feminism, veganism och annat intressant. Himla kul att diskutera med Marcus och Simon som är liberala och speciellt Simon är superideologiskt. Uppfriskande och kul när åsikterna inte är så homogena men en ändå har vettiga värderingar och diskussioner! Var dessutom asfab:

image

Sen på söndagen blev det pärla fuck cancer-armband med Torslanda-gänget. Det var supermysigt och alla fick varsitt armband också, woop woop! Sen hängde vi ute i Torslanda hela kvällen fram tills 22 då det var dags att dra sig mot Biskopsgården för att ta min dumpstrings-oskuld. Och vilken dumpstringsfångst! Såååå nöjda:

image

image

image

Och eftersom det var så lyckat i söndags natt så hängde jag på Sebastian och dumpstrade igår också. Carros kommentar: “Inga morötter eller potatis!!!”. Nejdå, men en hel del annat 😀

image

Och idag är det måndag och plugg som gäller igen. Happy Monday och ha en fin vecka gott folk!

image

//ALiCE med ICE

Spontan osv

Har haft en mycket bra dag här i Hanoi idag. Vi fick sovmorgon (vilket var skönt efter gårdagens alldeles okristligt på tok för tidiga uppgång), och sen fixade vi posters à högstadiet på Hanoi Universitet. Vi gjorde en enorm regnbågsflagga, skrev LGBT+ i mitten, och klistrade in lite resultat från studien runt om. Blev bra. Åt dyr lunch (i vietnamesiska mått mätt), och sen åkte jag och Seb in till stan (pga vi var de enda som var klara med våra planscher? Hello people?) igen för att shoppa lite mer. Last chance of shopping you know. Vi hittade asfint porslin, jag köpte fyra skålar och fyra skedar i en vacker blå färg, i keramik, plus tio par ätpinnar med marmor, för rimliga 200 kr. Mycket nöjd. Sen gick vi på Cong och sen spontan-gjorde jag en septum-piercing. Yep, true story. Har gått och tänkt på det länge, vi gick förbi en tatuerings- och piercing-salong, och jag ba’, OK vi kör. På icke särskilt fungerande kommunikation lyckades vi få fram att jag ville ha en septum-piercing, sen vare bara att sätta sig på en stol och lida lite. Jävlar vilken adrenalin-kick det är att plåga sig själv, hörrni, typ som när en tatuerar sig. Det gjorde ganska ont, fast ändå genomlidningsbart. Kan ha blivit något sned, men jag tänkte att eftersom det kostade 80 (!!!!!) kr (!!!!!!) (att jämföra med ca 600 hemma i Sverige) så tänker jag att ahja, om det fortfarande är snett när det är läkt/jag inte är nöjd, så är det ju bara att ta ut piercingen, det kostade ju som sagt bara 80 kr. Och heads up mami, om/när jag tar ut den kommer det inte synas ett dugg, det är det som är så bra med septum-piercing, det eventuella ärret är liksom innanför näsan så ångrar en sig lämnar det inga spår :)))) Är nu högst stereotyp vegan-feminist. Micket nöjd.

image

image

image

 

//ALiCE med ICE

Page 1 of 6

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén