Vår sista vandringsdag hade vi bara 9 km att gå till vårt slutmål fjällstationen Saltoloukta. Vi hade en riktigt fin dag med sol och lätt vandring först flackt och sedan sluttande ner mot Salto. Eftersom vi hade så lång tid på oss tog vi många pauser, både för mat och vila…

Samt för att fotografera oss själva till den vackra bakgrunden av fjälltoppar och fjällsjöar!

Inklusive med självutlösning så vi båda kunde komma med i bild! 🙂 Alltså ser ni hur vackert det är!?

Så småningom kom vi fram till denna vy, där civilisationen började skymta eftersom det bakom denna skö, på andra sidan, syntes elledningar. Vi förstod att Saltoloukta måste ligga därnere någonstans och funderade på huruvida Saltoloukta skulle ha el eller inte, då elledningarna var på andra sidan sjön…?

Det visade sig att det fanns el. Samt ett väldigt modernt och stort kök, med vattenkokare, spis etc, vilket kändes väldigt ovant efter så många dagar på vandring utan sådana bekvämligheter. Även vattentoalett fanns! Så himla konstig känsla. Och wifi! Jag är så glad att vi startade i Kvikkjokk och avslutade i Saltoloukta, dels för att Saltoloukta är finare än Kvikkjokk rent estetiskt och det känns nice att avsluta med att gå neråt mot en sjö med berg i bakgrunden efter en lätt tur på fjället, än att gå genom skog och inte inse att en är framme förrän en går runt knuten och ser Kvikkjokks fjällstation mellan träden. Men dels också för att det var rätt skönt att avsluta på Saltoloukta eftersom det fanns så mycket bekvämligheter, t.ex. bastu med fantastisk utsikt över vyn nedan. Ytterligare en bra grej var att de var så upptagna på Saltoloukta att de inte fattade att de hade två extra gäster: på Pårte, Aktse och Sitojaure hade stugvärdarna hälsat personligen på alla vandrare som kom förbi men på Saltoloukta, som är en fjällstation dit folk också flyger helikopter (lol), bor länge på och gör dagsturer till t.ex. Stora Sjöfallet etc. Så eftersom ingen gjorde nån ansats att välkomna oss och ta betalt tänkte inte vi att vi behövde hjälpa dem med det så vi tältade gratis hehe. Så himla nice att basta också, jag lyckades dessutom vara helt ensam i bastun med denna viewen. SÅ fint.

Dagen efter, på fredagen, inspikterade vi området runt omkring fjällstugan lite grand innan det var dags att röra på sig ner till båten som tog oss över till busstationen på andra sidan sjön.

Bussen tog oss sedan till Gällivare på två timmar (också en anledning att börja i Saltoloukta: från tåget till Kvikkjokk är det 4 timmars bussresa, från tåget till Saltoloukta bara 2 timmar – skönt att avsluta med en kortare sträcka!), där vi mötte Adde och Karin (sebbes brorsa och mamma). Vi hann med att luncha med dom!

Därefter hoppade jag på tåget som tog mig till Boden, varifrån mitt nattåg skulle gå. Tyvärr fastnade mitt tåg i Bastuträsk i typ tio timmar, men sån tur var hade jag sovvagn och kunde gå och lägga mig medan vi fortfarande stod still där. Mina två sov-sällskap skulle hoppa på i Umeå. När jag vaknade vid sju-tiden var vi dock fortfarande i Norrland, lol (närmare bestämt Örnsködsvik tror jag?) så jag förstod att vi var väldigt sena. Fick göra ett stressat byte i Stockholm och kom hem vid 19.30 istället för 10.40 men det var okej: SJ ska betala tillbaka hela min resa samt ge mig 800 kr i kompensation så det var värt det 😉

Vår fjärde vandringsdag var en riktigt härlig en. Vi skulle bara gå 11 km eftersom sista etappen (Sitojaure-Saltoloukta) är 19 km nästan endast på fjället (bara liten stigning i början genom fjällbjörkskog), och vi hade två dagar på oss att ta oss till Saltoloukta. Vi valde således att dela upp sträckan på två dagar (vilket vi hade bestämt redan under andra etappen då vi gick så otroligt långt) och kunde alltså ta det väldigt lugnt 🙂

11 km in på sträckan, med 9 km kvar till Saltoloukta, finns en skyddsstuga på fjället där vi bestämt oss för att slå läger. Vi kom dit redan vid 15-tiden (trots väldigt lugn morgon/förmiddag med mingel med andra vandrare på Sitojaures fjällstuga) och började med att äta en sen lunch. Vi lade linser och ett halvt kilo torkade grönsaker i blöt för kvällens pangmåltid (bästa på veckan) och sen byggde vi upp vårt camp en bit nedanför fjällstugan närmare jokken. Eftersom det var soligt tog vi oss ett dopp (eller det var en överdrift – plaskande tvagning) (det är ju iskallt) och sen gjorde vi upp en eld där vi satt och torkade och värmde oss. SÅ mysigt.

Sen började vi laga vår pangmiddag. Sebbe hade köpt lite extra grejer på Aktse (som har en minishop) – grönsakerna (lyxxxx!) och nudlar. Så det blev nudlar i het buljong med lins- och grönsakswok. Tillagat på trangiakök intill den öppna elden. Såååå gott var det.

“Ta kort så en ser den goda maten!”
“Ok”

Elden sprakade tills vår ved tog slut (finns inte mycket på fjället eftersom det inte växer träd) och sen gick vi oss la oss mätta och glada och förhållandevis rena under omständigheterna. Bästa kvällen!

Vår tredje vandringsdag började alltså vid skyddsstugan på andra sidan sjön från Aktse. Vi hade tur så det fanns två båtar på plats när vi ville över vilket betydde att vi kunde ro över utan att behöva ro tillbaka med en båt på släp (det måste alltid finnas minst en båt på varje sida). Rodden tog ungefär 45 minuter och var otroligt vacker. Alldeles stilla fjällsjö mellan höga berg och vackra skogar, aaah.

På andra sidan sjön var det ungefär 1 km promenad till Aktse fjällstuga, som var större och mer utrustad än Pårte: här jobbade tre stugvärdar och rinnande vatten fanns typ (de hade dragit en slang från en fjällbäck så det var som en kran :D) (på Pårte hämtade en i sjön). Dessutom var det förträfflig utsikt och soligt när vi kom fram. Vi spenderade därför ganska lång tid där och hann laga lunchmat och dricka kaffe och ta ut och torka tältet lite innan vi påbörjade vandringen vid 13-snåret. Vi skulle bara gå ca 10 km idag, och vandringen var lättare än tidigare dagar: bara lite stigning först upp till fjället men sen ganska platt. Så skönt!

Så vi började klättra uppåt och det var ganska jobbigt i början, och Sebbe var som dagen innan tröttare i början av dagen än slutet av nån konstig anledning så jag tog köket en stund igen, men snart kom vi upp på fjället och vandringen blev väldigt behaglig eftersom det var myggfritt och platt och vi klarade oss från regn trots hotfulla mörka moln på himlen. Så himla nice att gå på fjället också – så otroligt vackert. Vi tog många långa fikapauser med kaffe, varma koppen, buljong och/eller energibars. 🙂

På eftermiddagen gick det neråt en bit igen, men bara genom björkskog så inte så långt ner som till barrskog. Vi hade tidigare, uppe på fjället där en skylt informerade oss om att detta var sista stället med täckning, ringt efter båtskjuts över nästa sjö så vid fem-tiden kom båten och lastade av några fransmän och hämtade oss. Denna sjö kunde en också ro över men den var större, mycket mer ström och många grund samt svårt att hitta så vi valde att betala 300 kr cash per person till båtskjutsaren för att komma över säkert. De som skjutsade var en samisk familj som över somrarna bodde där (och om vintrarna i Jokkmokk), och båtchauffören betedde sig så otroligt stereotypt norrländskt haha. En annan vandrare vi träffade berättade att han frågat om han gillade att skjutsa folk över sjön och bo såhär remote om somrarna och mannen hade svarat “Jo. Det finns ju dom som har det sämre”. Vandraren hade också frågat om familjens rennäring och hur många renar de hade: “vem vet?”. Inga tydliga svar utan mycket “jovars, den som lever får se” typ. <3

Hur som helst. På andra sidan sjön slog vi läger en bit upp i skogen och somnade sött efter en trangiaköks-middag!

Andra dagen stod 24 km på schemat – väldigt långt. En sån sträcka är okej att gå på en dag om det är lätt terräng, men vi skulle först gå genom barrskog sen björkskog (=mycket mygg), över ett fjäll (extremt vackert) och sen ner under trädlinjen igen de sista 7 km ungefär. Sedan skulle vi komma fram till en sjö och därifrån åkte en båt över de sista 4 km.

Vi hade ju fem dagar på oss att vandra fyra etapper, men vi valde att gå hela denna på en dag för att kunna dela upp den sista som också var lång (19 km) på två dagar. Så här i efterhand hade det varit bättre att göra tvärtom för att de 19 km var väldigt lätt vandring: platt ovanför trädlinjen, medan Pårte-Aktse var mycket stigning och mycket mygg sträckorna under trädlinjen. Eller tagit 6 dagar och kunnat dela upp båda. Så, tips för andra som ska gå denna: ta 6 dagar på er och tälta på det vackra fjället mellan Pårte och Aktse!

Hur som, vi kom iväg vid tio efter frukost och packning i Pårtes fjällstuga då det regnade lite och vi ville vara säkra på att allt skulle vara torrt. Första sträckan var som sagt genom barrskog och Sebbe var ganska trött så jag fick ta över köket så han blev av med nåt kilo.

Efter ca 2 sega timmar med lite mygg och regn och långsam stigning gick barrträden så småningom över till ljusa björkar – så häftigt när en kan se hur växtligheten förändras i takt med höjdmetrarna. Vi fick stanna och föreviga detta 🙂

Sen kom vi äntligen över trädlinjen och upp på fjället! Aaaah, skönt att slippa myggen! Då hann solen titta fram också och med denna vackra kuliss var vi tvungna att ta några roliga kort (favorit i repris från Quilitoa). Dagens höjdpunkt! Här fick vi massor av extra energi 🙂 varning för nakenchock!

Turen gick vidare över det vackra fjället och snart var det lunchdags. Vi plockade fram köket trots att regnmolnen var oroväckande nära men vi klarade oss faktiskt både under lunchen och hela resten av turen.

Vid 15-tiden hade vi hunnit halvvägs och där fanns en liten skyddsstuga som ofta finns i mitten på sådana långa etapper. De är till för nödställda men brukar ligga vid dricksvatten och ibland finns till och med dass och därför är de bra övernattningsplatser. Vi övervägde att stanna då vi var rätt trötta men bestämde oss till slut för att gå på när vi insåg att även sista dagen var nästan lika lång och vi hellre ville ta den på två dagar eftersom den var på slutet då vi kanske skulle vara tröttare. Hade nog som sagt såhär i efterhand varit bättre att göra tvärtom..

Vi gick på i alla fall och snart sluttade det neråt. Vi gick förbi flera potentiella tältplatser på vägen men var determined att komma fram till sjön. Det var rätt tungt för i takt med att höjden sjönk ökade myggorna och i skogen var det så mycket. De sista kilometrarna var inte så njutbara då vi var så trötta och det kändes som vi var zombies haha. Vid 20-tiden kom vi äntligen fram. Inte enda till Aktse dock, som ligger på andra sidan sjön, men till sjön där vi sov i skyddsstugan där tillsammans med ett tyskt par.