Book Club Gäris har läst en bok igen!

12 November, 2017

Häromveckan hade vår bokklubb träff igen! Den här gången hade vi läst Carin Holmbergs klassiska avhandling Det kallas kärlek.

Jag har haft den stående i min bokhylla forever, eftersom det är just en feministisk klassiker, men inte kommit mig för att läsa den. Kanske för att jag fruktade lite att läsa den? Holmberg har nämligen intervjuat tio heteropar som anser sig själva vara jämställda, och kommer fram till att de inte är särskilt jämställda after all (skräll!). Var rädd att jag skulle känna igen mig mycket och att det skulle bli ångestfylld. Och visst kände jag igen mig en hel del, men tack och lov var det också saker jag inte kände igen mig i också, eller faktiskt upplevde mig vara närmare så som mannen i förhållandet beskrivs i boken. Vet ej om det är bra eller dåligt, haha, men hur som helst en del igenkänning, en del icke-igenkänning. Kan iförsig bero på att boken kom ut -93, och det har ju gått rätt många år sen dess. Dessutom tror jag också, att ju mer medveten en blir om patriarkatet och ju mer en lär sig om feminism, desto mer inser en hur ojämställt en lever, och hur lätt en faller in i könsroller. Ignorance is a bliss. Jag tror t.ex. att det är omöjligt att leva jämställt i en heterorelation, för vi lever i ett ojämställt och orättvist samhälle. Hur skall individers heterorelationer någonsin kunna bli jämställda då liksom, om samhället behandlar kvinnor och män olika? Därför tror jag också att de som vägrar erkänna patriarkatet och inte är lika intresserade/belästa inom feministisk teori, generellt upplever sina relationer som mer jämställda. Som sagt, ignorance is a bliss.

Anyway. Boken alltså. Holmberg har intervjuat tio heteropar som anser sig jämställda, men för att skydda deras anonymitet och minska risken för att de ska känna igen varandra och/eller sig själva, skrivit resultaten som om det var ett enda par. Här är en paragraf jag kunde känna igen mig i, då jag i heterorelationer varit/är den med lägre tolerans för stök och smuts än partnern.

Ett annat intressant stycke som handlar om vad som reproduceras patriarkatet på struktur respektive individ-nivå (interaktion mellan individer), samt vad som leder till frigörelse från eller motstånd mot patriarkatet. Speciellt intressant är “Kvinnor förhindras att komma samman och tala om sina erfarenheter som politiskt relevanta” som en aktivitet som reproducerar patriarkatet; detta gör mig ännu säkrare på att kvinnoseparatistiska rum är livsnödvändiga. Det är så skönt att omge sig av bara massa gäris (och ickebinäris) för det gör väldigt stor skillnad i samtalet – för att en helt enkelt har samma erfarenheter av patriarkatet som en cisman aldrig skulle kunna ha.

Den här paragrafen åtknyter också till det; “Därmed framstår isolering som en viktig social mekanism om vi ska förstå under- och överordning mellan kvinna och man”. Kvinnoseparatism är livsfarligt och ett direkt hot mot patriarkatet, varför det också är en så fantastisk feministisk strategi, just eftersom isolering (från andra kvinnor och ickebinära) är en viktig social mekanism i upprätthållandet av patriarkatet.

Förutom att själva bokens ämne såklart var  väldigt intressant, så var det också kul att läsa en avhandling. Jag har aldrig läst en hel avhandling förut, då det ju generellt brukar vara sjukt tråkiga texter som är väldigt akademiska, och det är ju också de mest oerfarna (de som är i början av sin akademiska karriär) som skriver avhandlingar, varför de också kan bli svårläsliga. Men det var väldigt intressant att läsa om vad Holmberg haft för metoder och strategier, hur hon strukturerat empirin och hur hon valt analysmetod osv.

Allt som allt intressant bok, men ingen rocket science om en är lite inläst på feminism. Bra att ha i sin litterära feministiska arsenal hur som helst, men kan vara svårsmält om en inte är van vid att läsa akademiska böcker.

Nu skall vi läsa den här boken! Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman. Den handlar om prostitution och surrogatmödraskap. Ska bli sjukt intressant att läsa, den är redan jättebra bara efter några sidor tycker jag. Inte lika akademiskt tung som förra heller, vilket är skönt.

Avslutar detta babbel med två bilder på mig och Seb bara för jag tycker vi va gulliga här 🙂 Vi provar Sebbes eventuella framtida glasögon. Tror han köpte de silvriga om jag inte minns fel, de har inte kommit ännu.

En helg i Malmö/Lund

29 October, 2017

Hej hej! Sitter just nu på bussen på väg upp mot Götet från Lund. Jag har varit nere i Skåne i helgen och hälsat på Moa och Oskar i Malmö, sedan Matilda och Milla i Lund. 🙂 I fredags kom jag ner vid halv sex-tiden då Moa mötte upp mig, så drack vi ett glas vin hemma hos henne och Oskar och sedan gick vi ut och drack öl och åt veganpizza på Möllan. Kändisspanade även lite grand på nåt ställe där personer som Liv Strömquist tydligen brukar hänga, men vi såg ingen Liv så jag och Moa promenerade hem och drack te efter ett tag istället. Sedan mysig frukost-date på lördag-morgonen.


Sen skulle Moa iväg till kör-rep så jag mötte upp Matilda i Malmö. Vi fikade på Jesusbaren (mycket trevligt café med latinamerikansk feeling, de hade t.ex. mate på menyn!) och snackade ikapp eftersom det var ett tag sen sist vi sågs (den jäveln har ju flyttat till Lund för att plugga 🙁 ). Sen promenerade vi iväg till Möllevångstorget och gjorde klassiska Malmö-grejer, dvs käkade billig falafel (20 spänn) och handlade billiga grönsaker och frukt av handlarna på torget. Sen tog vi tåget till Lund och gick hem till Matilda och Milla och på kvällen lagade vi en god middag och hade fina samtal 🙂 En mycket värd helg! Så mysigt också när en har kompisar i andra städer/länder (förutom det dåliga med att de bor i andra städer/länder obviously) för då får en ju hela sleepover-grejen när en hälsar på, dvs somna tillsammans och ha rostig morgon-röst och kaffe-längt tillsammans när en vaknar. Så mys 🙂

Green laces

19 October, 2017

Behöver nya kängor/vinterskor, och sen jag blev vegan för över två år sedan så har jag lovat mig själv att aldrig mer köpa kläder/skor som innehåller djurhud, djurfett, djurskelett, djurpäls mm som en kan hitta i alla möjliga produkter. (Jobbar på att byta ut mitt smink- och kräm-sortiment till endast cruelty free och veganskt, men jag använder grejer så jäkla sällan så det går långsamt. Men nu tror jag faktiskt att jag nästan bara har icke djurtestade produkter som inte innehåller djur). ANYWAY, kängor behövde jag alltså. Försöker att inte konsumera så mycket (visste ni t.ex. att om en köper något för 300 på HM så går 6 kr – 6 FUCKING KRONOR – till kvinnan i Bangladesh som jobbar 14-timmarspass alla dagar i veckan i 40 graders värme utan mat och vatten???), men kängor behöver jag. En kan förstås köpa second hand men det är svårt att hitta snygga i rätt storlek! + vore fett om en kunde hitta veganska, även om jag tycker det är OK att köpa icke-veganskt om en köper second hand. I alla fall.

Dr Martens har ju ett veganskt sortiment, så jag köpte ett par kängor där men var inte riktigt nöjd – de gav fruktansvärda skavsår. Kunde ju ha haft lite mer tålamod men fick kalla fötter och lämnade tillbaka. Dessutom tillverkas inte Dr Martens längre i England utan i Thailand där de utöver att ha skeppats över halva jorden, är svårt att veta att arbetsförhållandena varit bra. Så jag bestämde mig för att testa Green laces istället. De produceras i UK och är 100% veganska och cruelty free. Hämtade ut dem idag…

…men är orolig för att de är för stora? Har lagt i en extra sula och det är fortfarande ganska mycket plats. De har bara brittiska storlekar och 7an som jag har motsvarar 40-41. Men 6an motsvarar 39 och jag är egentligen typ 39-40 dvs nånstans mittemellan dem… Dagens i-landsproblem. De är ändå sköna med extra sula men är orolig för att de typ ska töja sig…? Snygga är de iaf, speciellt med “vegetarian shoes”-etiketten 🙂

Tycker ni de ser konstigt för stora ut….?

Igår lagade jag förresten pizza till middag! Woooo

Klart slut

nu ere klippt

12 October, 2017

Spontanklippte mig kort igår!!!! Har tänkt på det länge och ju klippt det kortare successivt.

Såhär långt (och risigt) var det ju för ungefär ett år sedan….

Sen förra julen klippte jag av stålulls-längderna så det blev typ 1,5-2 dm kortare….

Innan vi åkte hem från Ecuador i februari klippte jag av det ännu lite till, till lite kortare än axellångt….

Sen klippte Sebbe mig någon gång i maj så det blev bara lite längre än öronen….

 

Sen gjorde jag en undercut i nacken någon gång i somras, men det inser jag att jag inte ens har nån vettig bild på? Ni får fantisera. Men igår alltså! Då gjorde jag slag i saken och klippte av alltihopa. Och det blev så jävla snyggt!?!?!?!? Är så sjukt nöjd! Känns så naturligt! Trodde jag ändå skulle känna lite separationsångest, ångra mig lite grand, eller typ, det skulle kännas ovant varje gång jag tittar mig i spegeln.. och det gör det ju, men det känns också som att herregud hur kunde jag dröja så länge med att klippa mig? Jag är gjord för att ha kort hår!!!

Ett axplock av alla kort hår-selfies jag hunnit ta under de ca 18 h jag haft kort hår :))))

 

Väck mig när ni vaknat

10 October, 2017

Jag och Sebbe var och såg Silvana – Väck mig när ni vaknat på Hagabion i fredags. Den var SÅÅÅ bra!!! Rekommenderar starkt. In fact, beordrar er alla att pallra er till närmsta biograf och se den pronto.

Filmen handlar alltså om Silvana Imam, det är ett gäng skapare som följt henne från 2014 till 2016, dvs från början av hennes karriär till nu. Som tittare får en följa med Silvana i framgångar som motgångar, och en får se en mycket mer sårbar sida av henne än en sett tidigare. T.ex. hur sjukt gullig hon är när hon är olyckligt kär i Beatrice Eli i början av filmen. Se den guys.

Det finns bara en IMAM och det är inte en man
Vi är power pussies

PS, i filmen är den legendariska konserten som Silvana och Beatrice gjorde tillsammans på Liseberg 2015 med. Jag var på den tillsammans med Carro och Matilda och det var f a n t a s t i s k t.

Book Club Babes

29 September, 2017

Måste berätta om en fantastisk grej. Jag och några andra grymma quinns har startat bokklubb! Jag och Popp hade pratat löst om detta en del, och för ca en månad sedan slängde vi ihop en facebook-grupp där jag bjöd in Mim för henne ville jag absolut ha med, och Popp bjöd in sina kompisar Ellen och Klara. Jag föreslog att vi skulle läsa Jessa Crispins Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest som första bok, och så bestämde vi träff en månad senare för att snacka böcker och feminism i ett kvinnoseparatistiskt rum. Och igår så var det då dags för att träffas första gången!

Anledningen till att detta blev vår första bok, var för att jag läst ett inlägg av Nina Åkestam som läst boken och rekommenderat den. “Det var länge sen jag strök under så mycket i en bok. Ännu längre sen jag kände mig så anklagad och samtidigt så mentalt uppfriskad”, skrev hon. (Läs hela inlägget här). Så då blev jag sugen på att också läsa, och den verkade perfekt för en feministisk bokklubb!

Och igår träffades vi som sagt för första gången som bokklubb, jag, Popp, Mim, Klara och Ellen. Popp och Klara hade fixat med enchilladas-middag (såå gott), jag och Mim ryckte ut och köpte rödvin, och så snackade vi om boken och om feminism och frågor som boken väckt i två timmar. Det var  trevligt och intressant. Vi hade så många bra tankar tillsammans, och det var så intressant att höra vad de andra upplevt när de läst boken, och också hur vi kan tolka en bok så olika. Jag och Klara hade till exempel känt en stigande irritation över boken, som de andra inte alls kände igen sig i. Ellen sa att hon vanligtvis aldrig köpte böcker, men att hon köpt den här efter att hon läst ut sin lånade version, för att hon tyckte den var så läsvärd.

Så vad handlar boken om då? Jessa Crispins manifest utgörs av en svidande kritik av dagens västerländska vita medelklass-feminism. Den som kanske vi alla kände oss skyldiga till. Om feminism är att ha en tröja med This is what a feminist looks like-tryck från HM, att fler kvinnor finns på VD-positioner i stora företag, eller att uttrycka sig tillräckligt korrekt och PK för att inte kränka någon, då är jag ingen feminist, skriver Jessa Crispin. Valid point. För hur feministiskt är det att som kvinna kämpa sig till de maktpositioner män traditionellt sett haft i samhället, om en när en väl kommit dit ändå fortsätter att trycka ner andra kvinnor precis på samma sätt, som ett patriarkalt praktexempel? Samtidigt kunde jag som sagt också känna en irritation när jag läst boken, speciellt den sista fjärdedelen, eftersom det var så himla mycket kritik av dagens feminism, utan några direkta lösningar, och ganska mycket bashande på t.ex. manshat, vilket kanske inte är konstruktivt, men en naturlig reaktion på kvinnohat för många.

Hur som helst en intressant, läsvärd, och lättläst bok som jag rekommenderar alla att läsa som vill få sin feminism omruskad och tänka en extra gång. Sedan rekommenderar jag också alla kvinnor och ickebinära jag känner att starta en bokklubb fri från cis-män, och snacka feminism och kamp och hur vi krossar patriarkatet. Så jäkla givande att föra sin kamp i den allra minsta skalan – till exempel genom att lyssna och lära av andra i en bokklubb, peppa varandra och dela med sig av verktyg för hur en överlever i ett patriarkat.

Nästa bok vi skall läsa blir Carin Holmbergs sociologiska studie Det kallas kärlek. Har haft den i min bokhylla forever och nu blir det äntligen en anledning att läsa. Lär bli deppig läsning, men viktig.

Innan jag checkar ut från det här inlägget vill jag också dela med mig av en slutsats vi kom till igår, apropå Crispins kritik mot universalfeminismen, den som välkomnar alla och tycker att allt är feministiskt så länge det förkläs i självförverkligande, empowerment och girl power. Och den lyder nämligen så här: både universalfeminism och radikalfeminism behövs, det som är vitalt är att radikalfeminismen hela tiden radikaliseras, så att universalfeminismen också följer med. Diskursförskjutning alltså. För om det som är radikalt hela tiden radikaliseras mer, så kan det som tidigare var radikalt snart börja betraktas som universalt. Det är det som redan hänt med ordet “feminist” till exempel – idag är det jättevanligt att unga tjejer identifierar sig som feminister, och var och varannan kändis förkunnar att de självklart är feminister (teoretiskt åtminstone, om de är det rent praktiskt är en annan femma). När jag gick i högstadiet/gymnasiet kände jag typ ingen feminist, det var liksom bara radikala extrema orakade feminazis. Så är det inte längre. Det har skett en diskursförskjutning. Den måste fortsätta att ske hela tiden, radikalfeminismen måste hela tiden vara obekväm och extrem och sträva framåt, för att driva på universalfeminismen. Annars blir det farligt. Jämför med högerextremismen i Europa och Sverige, som snarare haft en diskursförskjutning åt andra hållet. Förr var det skämmigt att vara SD:are och nazisterna fick stryk om de visade sina fula trynen på gatorna. Nu har det blivit rumsrent att vara SD:are, det är inte längre tabu att vara rasist på samma sätt, och därför har högerextremismen också blivit starkare – och nazisterna får marschera ostört på våra gator, med polisbeskydd och allt (apropå morgondagens demonstration).

Som sagt, starta bokcirkel! Kom igen det blir kul! Och hörrni, vi ses på gatorna imorgon. Inga nazister på våra gator. No pasarán.

September

25 September, 2017

Ny vecka, nya tag. Har varit på utbildning med Vi Unga i helgen, främst för att träffa kollegor och Vi Unga-aktiva. Det var kul, men det var också mycket drama. Någon spydde mitt under föreläsning (mycket effektivt sätt att tömma en föreläsningssal på två röda) (min första tanke var FUCK, hoppas det inte är vinterkräksjukan för då är det luftburet och fan, då kommer jag vara smittad) (sån tur var, var spyan självförvållad och vederbörande fick åka hem pga brytande av Vi Ungas nolltolerans mot alkohol och droger), en annan fick åka till akuten pga smärtor i nedre regionen (som senare visade sig kunna botas med alvedon), en tredje fick en panikångestattack, en fjärde glömde ta sin medicin och svimmade nästan. Mycket drama som sagt.

Hjälpte även Karin (Sebbes mamma) att flytta, hon har flyttat in i en sprillans ny skitfin lägenhet här i Majorna. Hon fick hennes favoritblomma liljor av mig som inflyttningspresent, och obligatoriskt bubbel också. Och så hann jag även med att träffa mami & papi vilket var superfint. <3 Har också träffat Sophie och Mim i helgen. Är så effektiv när det gäller att få in sociala möten, hehe. Älskar att omge mig av många människor och vänner.

Ahja. Ny vecka nya tag. Har komponerat ihop en ny version av Uti vår hage (ny titel: Ni äger oss aldrig) inklusive tre stämmor, som jag har notsatt (!), så ser fram emot att presentera det för kören ikväll. Nu skall jag iväg och hålla lektion i svenska för asylsökande. Puss

På buss mot Uddevalla

15 September, 2017

Hej gott folk. Sitter just nu på en buss mot Uddevalla. Känner mig viktig pga är på väg dit för två inbokade möten som har med projektet jag jobbar med att göra. Vuxenpoäng ca-shing!!!!

Annars då? Hur går livet? För mig är vardagen igång och hösten har kommit. Är bra på att kompis-date:a och igår träffade jag t.ex. Popp över en take away-kaffe vid Operan. Mycket trevligt. Idag skall jag luncha med Johanna, som bor i Uddevalla. Och ikväll skall jag hem till sis i Spekeröd! Är även igång med acro-yogan, vilket är så H-I-M-L-A KUL!!!! Jodå. Allt är rätt fint ändå.

LULEÅ

8 September, 2017

Hej babes! Jag befinner mig i Luleå!!!!

Alltså det är så långt upp i Sverige? Helt sjukt! Och då är det ändå bara typ 3/4 av Sverige – det finns fortfarande mycket kvar ovanför oss! Och jag har aldrig varit såhär långt norrut – mitt rekord innan Luleå var lite norr om Stockholm, typ Idre. Jag flög hit igår från Gbg, det är en lika lång flygning som till Paris ungefär. Fast norrut då. Sebbes brorsa Adde bor här uppe och han fyller 25 i helgen, så han har bjudit in till storkalas. Med mycket lång framförhållning – redan i början av året bjöd han in oss, haha. Så då får en ju ta och komma faktiskt. Synd bara att det är regnigt och mulet – det är jättebra förhållanden för norrsken just nu, men det ser vi ju inte pga molnen 🙁 Sån jäkla otur.

Adde bor i en liten studentlägenhet på typ 20 kvadrat, så det är lite trångt men mysigt. Vi har skapat en jobb/plugg-stuga. Dani är här också förresten, Sebbes kompis från Bolivia. Hon är i Europa under sommaren och är en vecka här uppe i norra Sverige också lagom till Addes födelsedag. Fint!

Så här fint har vi det just nu! Där Adde och Dani sitter är Danis luftmadrass om nätterna, och där Sebbe sitter hade vi våran haha. Gäller att optimera utrymmet så alla får plats 🙂

En syster i mitt hus – Linda Olsson

31 August, 2017

Läste på inrådan av Popp Linda Olsson’s En syster i mitt hus. Det var en fin liten bok som var trevlig att läsa, mest som tidsfördriv, inget jag skulle rekommendera kanske men ändå som sagt som ett fint tidsfördriv. Annorlunda med så mycket dialog. Det bästa var platsbeskrivningarna, Cadaqués där boken utspelar sig verkar som en fantastisk plats.

Image result for en syster i mitt hus