Här ligger jag

January 21st, 2021

Här ligger jag i soffan och har kollat på rapport efter en arbetsdag, som en vuxen människa. GUD vad energised jag blev av att vara i skolan idag. Vi har ju haft distans sen två veckor innan jul och även de senaste två veckorna så har inte varit på plats i skolan sen mitten på december. Idag hade jag ett prov med niorna så var tvungen att kalla in dom och det var så KUL att se dem. Och några kollegor. Fast väldigt få, och skolan ekar tom sånär som på sjätteklasserna som är där. Fram till sportlovet blir det lite växelvis och jag ser så fram emot att vara lite mer på arbetsplatsen!

Vinterbad igen

January 12th, 2021

Om det är något jag tror folk kommer få med sig från corona, så är det att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Det är ju en saying en hört en massa, men den har verkligen fått betydelse såhär under corona… haha. Pappa sa nu när jag var hemma över julen att det kändes som den här hösten/vintern varit ovanligt geggig i skolarna, mycket lera och så. Men jag sa att det snarare beror på att du tagit ovanligt mycket promenader i år, även under regniga/geggiga förhålanden som du inte annars skulle ha gjort. För att det är så en umgås under corona.

Själv har jag idag socialiserat mig ute på Saltholmen i ett par timmar, njutit av lite solljus och ett salt bad, haha. Ca 3 grader i vattnet, men så länge en får på sig kläder snabbt som attan efteråt funkar det. Svårt bara vad en ska prioritera!? Måste vara snabbare med fötterna nästa gång, de var kalla lite för länge. De känsligaste lemmarna först. Och kanske ännu en jacka eller ulltröja nästa gång. Svårt bara när en cyklar – då kan en ju absolut inte ha så mycket kläder – men så fort en är stilla måste en pälsa på sig. Det var hur som helst väldigt mysigt 🙂

Får fundera på vad jag ska ha på mig på fredag, då Popp fyller 13 och vi ska ha en liten 8-personerssammankomst utomhus i hennes ära. På kvällen, och det ska bli typ minus fem. Gäller att pälsa på sig något OFANTLIGT. Tyvärr är min dunjacka och mina termobyxor hemma hos mamma och pappa… vilket är problematiskt. Hade behövt dem på fredag…

Hur som helst. Välkommen 2021. Kanske ska ta och försöka få in ett havs- eller sjöbad åtminstone en gång i månaden under hela 2021? Tror ni jag klarar det? Detta var i alla fall januaris. 🙂

Inga bilder på själva doppet, men här fikade vi efteråt i allafall. Matilda och Siri i bild, Mims vänner, och Mim bakom kameran.

Jul 2020

December 26th, 2020

2020 har varit ett speciellt år, men utöver karantänen innan jul så var den på ett ungefär som den brukar vara, och antagligen som den skulle ha varit ändå. Bara mamma, pappa, Olivia och jag – och Emil samt katterna (a.k.a. center of attention). Ett vanligt, pandemi-fritt år, kanske jag hade åkt tillbaka till Göteborg såhär på annandagen eller kanske imorgon, för att landa hemma och sedan spendera nyår med kompisar och sedan kanske gå ut på svartklubb. Men i år är inget vanligt år och sjukhusen är överfulla och corona-fallen fler än någonsin så just i detta ögonblick lutar det åt att jag firar nyår med mamma och pappa (och Olivia och Emil och katterna) här i Spekeröd, som jag inte gjort på jag-vet-inte-hur-länge!? Men vi får se.

Julen har i alla fall varit jättemysig. Vi åt fantastiskt god julmat i form av en delikat smörgåstårta à Olivia, brunkål som puttrat på spisen med sirap och grönsaksfond i en timme, grönkålssallad med vego-bacon, dadlar och vego-parmesan, jul”kött”bullar kryddade med massvis av färskmalen kryddpeppar och serverad med en kryddpeppar-doftande gräddsås, “sill”, ugnsbakade rotfrukter och saffranskladdkaka med lingongrädde till efterrätt. Oj, så gott det var.

Och vi fick ju också turen att det blev sol och någon minusgrad lagom till julafton och juldagen, så på julafton tog vi en låååång promenad på nästan en mil, ända bort till Gårevattensbacken och genom skogen tillbaka. Riktigt härligt och en bra dags-aktivitet.

Väl hemma bastade jag och Olivia, vi såg på Kalle (i alla fall lite grand) och lagade klart julmaten som vi i förtärde vid 18-tiden. Blev både en och två påtårar för oj så gott det var, speciellt mammas sallad med bacon och dadlar och parmesan och Olivias smörgåstårta tyckte jag. Allt veganskt såklart 🙂 Förutom pappas korvar och köttbullar.

Jag fick en massa fina grejer. En rejäl cykellampa och cykelhandskar med reflex från mami (precis som jag önskat mig), den sedvanliga kalendern och tillhörande skiva från papi (men också en gullig mugg med en bild på mig och Olivia haha) samt två böcker som väl egentligen var lika mycket present till honom själv som till mig/Olivia eftersom det var böcker han själv ville läsa 😉 Av Olivia fick jag posca-pennor, precis som jag fick av Mim förra julen, men nu har samlingen utökats till fler färger och fler storlekar på spets – de jag fick var mindre! Mycket pepp på att testa dem ordentligt 🙂 Jag fick även den här bloggen i bokversion från 05 till 09 (!) vilket var väldigt roligt – som en fysisk backup som det är väldigt kul att gå tillbaka och läsa i haha. Själv gav jag bort skönlitterära upplevelser till hela familjen – Jag ger dig solen av Jandy Nelson till Olivia (typ bästa boken jag läst!), Ett litet liv av Hanya Yanagihara till mami (hon blev förskräckt av alla sidor, men jag lovar det är värt det!) samt Sapiens av Yuval Noah Harari till papi. Den sistnämnda har jag inte själv läst men jag har den och den står på min läslista! Jag gav även hela sällskapet en upplevelse i form av spelet Codenames som har spelats flitigt, ett riktigt bra spel 🙂

Igår på juldagen var det också sol så även då var vi ute och promenixade. Samt hann till och med med att “sola” oss lite och dricka varm glögg i ungefär en kvart innan solen försvann. 🙂

Allt som allt en riktigt bra jul 🙂 God fortsättning gott folk!

En typisk lördagkväll corona-året 2020

December 12th, 2020

I dag är det lördag den tolfte december tjugotjugo och corona härjar som en galning och jag är rätt nojig för att få det nu innan jul ooooochsåvidare. Men jag, Mim och Popp pälsade på oss alla våra funktionskläder och gav oss ut i Delsjö-skogarna för en typisk lördag corona-året 2020: korvgrillning, utomhushäng, eld, varm glögg från triangia-köket. Inte fy skam. Älskarom. <3

Spotify 2020 wrapped

December 9th, 2020

Spotify har ju sedan ett par år tillbaka funktionen där en kan se hur året sett ut musik-mässigt, alltid lika roligt. 2020 har jag tydligen lyssnat mest på elektronisk musik! Svensk popp är dock stadig tvåa, jag lyssnar alltid mycket på svensk popp 🙂 “Chillwave” och “compositional ambient” är väl typ det jag skulle kalla för “elektroniskt och drömmigt” – alltså instrumentellt med beats och drömmiga melodier, perfekt för yoga eller plugg eller andra saker när en liksom vill ha skön musik, men ändå med ett stadigt beat. Mycket elektroniskt och instrumentellt har jag iallafall lyssnat på 2020. Vocal jazz är väl en bubblare också, men gillar verkligen jazz alltså!

Jaha, topplåtar då? Min mest lyssnade var tydligen Warm My Soul med Blundetto, en artist jag upptäckte i våras och lyssnade väldigt mycket på framför allt i somras. Perfekt för chill sommarkvällar. Reggae-inspirerade beats, fast mer elektroniskt och mindre Jamaica. Lite svensk popp i form av Ayla och Erik Lundin (fast det kanske jag skulle säga är hiphop egentligen), och så Billie Eilish underbara when the party’s over <3 <3 och everything i wanted.

Mina favoritartister var, inte otippat med tanke på att två av hennes låtar var två av mina mest lyssnade, Billie Eilish. Blundetto som sagt – un-der-bar musik. Chill vibes. Erik Lundin, Håkan Hellström och Ayla står för den svenska poppen. Håkan är alltid med på mina spotify wrapped på något sätt :))

Och totalt så lyssnade jag alltså i drygt 51 000 minuter 🙂 Det blir i genomsnitt 2h och 20 min lyssnande per dag. Ändå inte så mycket?

Vinterbadare

December 9th, 2020

Jag kan nog ändå titulera mig vinterbadare nu. Har nämligen gjort slag i mitt aspirerande vinterbadande idag. Cyklade, på uppmaning av Mim, till Saltholmen (från Kville! En rejäl bit!) där hon, jag, Jenny och Ina begav oss ner i havet under en grå decemberhimmel. En i taget, med mössorna på. Var faktiskt så härligt, alltså verkligen jättehärligt, och jag vill göra det igen. Jag ansträngde mig för att gå i långsamt och att andas, och då var det som att efter ett par sekunder i vattnet så blev det som världens kick genom hela kroppen, det kändes som en varm tryckvåg som liksom gick ut i varje liten cell. Jag har inte känt det tidigare när jag gått i väldigt snabbt, eller efter bastu. Jag tror det kräver att du är i utetemperatur, och går i långsamt.

Hur som helst. Härligt var det, och nu vill jag göra det igen. Aspirerande vinterbadare som jag är (eller kanske inte aspirerande längre?).

1a advent

November 29th, 2020

Första advent idag och jag och Linda har haft julmys i form av lussebulls-bak och uppsättning av adventsstjärnor, advents-ljusstake och såklart tändandet av första ljuset. Och glögg och lite julpyssel på slutet. Ni ser min kreation här ovan haha, Linda sitter och täljer i vardagsrummet. Imorgon börjar min andra jobbvecka på Pysslingen och jag är pepp efter en lugn men fin helg med familjen i skogen igår <3 och häng med Popp i fredags <3

Wild Swans

November 11th, 2020

Jag har läst bok igen. Den här gången Wild Swans: Three daughters of China av Jung Chang.

Wild Swans: Three Daughters of China: Amazon.co.uk: Books

Om jag bara hade dömt boken efter omslaget, hade jag nog knappt ens öppnat den. In fact had jag redan gått igenom bokhyllan på gården i Uppsala, och inte ens fastnat en sekund för den här. Men sedan rekommenderade Daisy mig att läsa den (och jag rekommenderade henne att läsa Alex Hayley’s Roots som också fanns där), så då gjorde jag slag i saken. Och det är denna tegelsten värd!

Boken är en familjekrönika, alltså inte en fiktiv historia, men den är skriven som om det vore en roman. Det handlar om Jung Chang själv, och hennes mamma och mormor. Den börjar med hennes mormor, Yu-fang, som föddes år 1909. Två år senare (1911) störtades Manchu-imperiet och warlords tar över. Vid den här tiden höll den fruktansvärda traditionen att binda flickors fötter på att försvinna men i nordöstra Kina, där Jung Changs mormor bodde, fanns traditionen emellertid kvar – och hon blev en av de sista vars fötter bands. För de som inte vet ansågs små fötter vara otroligt vackra, och de kunde till och med betyga en klassresa för fattigare flickor om de med hjälp av sina vackra små fötter kunde giftas bort till någon rikare man. Bundna fötter var dock så fruktansvärt och smärtsamt att en inte ens kan föreställa sig. När flickan var liten – och helst på vintern eftersom en då inte kände smärta lika mycket – bröts helt sonika både hennes fotrygg, för att kunna vika foten på mitten, och alla tår, för att kunna vika in dom under fotsulan, och sedan bands alltihopa i stora paket för att hålla de brutna lemmarna på plats. Detta resulterade såklart – utöver fruktansvärd smärta vid bindningen och sedan kronisk smärta resten av livet – i att kvinnorna varken kunde gå eller stå ordentligt. För Jung Changs mormor innebar det att hon ansågs vara en skönhet, men hon blev inte gift utan en s.k. concubine till en warlord, en slags officiell älskarinna som hade lägre status än hans fru. I praktiken blev hon fånge alldeles ensam i ett hus, utöver tjänstefolket, utan visiter från warlord:en på flera år. Men han gjorde henne med barn, och det är Jung Changs mamma.

Nästa del i boken handlar alltså om Jung Changs mamma, som föddes 1931. Det är också detta år som Japan invaderar Manchuria, dvs nordöstra Kina (år 1927 hade Kuomintang, Kinas nationalistiska parti, lyckats ena nästan hela Kina). Jung Changs mamma, Bao Qin, växer upp i takt med att 4 maj-rörelsen 1919, som inspirerats av västerländska marxistiska och anarkistiska ideologier, mynnar ut i den kinesiska kommunistiska revolutionen 1946-1949. Vid femton års ålder, år 1946, börjar Bao Qin arbeta för revolutionen med det kommunistiska partiet och den Röda armén, och hennes liv präglas alltså av kommunismen som till en början är full av hopp och löften om rättvisa och socialism.

Den sista delen handlar om Jung Chang själv, som föds 1952, då Kommunistiska Partiet enväldigt härskar över Kina (och gör än idag), med Mao i spetsen. Också Jung Chang är till en början uppslukad av kommunismen, och tack vare sina föräldrars idoga arbete för Partiet är hon också ganska högt uppsatt. Men i takt med att Maos kommunism blir allt mer hänsynslös och våldsam, börjar Jung Chang långsamt att ifrågasätta. Men det är farligt.

Hörrni, det här är en så bra bok som jag lärde mig så väldigt mycket från. Jag har aldrig tidigare läst om Kinas historia, och det är ändå världens största land sett till befolkningsmängd. Och alltså världens största diktatur. Jag hade vag koll på allt som nämndes, men aldrig tidigare har Maos kommunism och dess fruktansvärda konsekvenser blivit så levande. Läs den här boken för 17!

phiew

November 8th, 2020

Rörd till tårar av klippet ovan, och av Kamala Harris victory speech. Thank god att Trump äntligen försvinner. Representation matters.

Första dagen som lärarvikarie

November 2nd, 2020

Phiew, jag har överlevt första dagen som lärarvikarie! Jag är numera alltså anställd på Göteborgs stad på timmar för lärarvikarie i högstadiet på Sydöstra Hisingen eftersom det är där jag bor. Och eftersom jag läser KPU (kompletterande pedagogisk utbildning) är jag entitled till 160 kr/h + semesterersättning 13 % så det är ju nice. Genidrag det där att hoppa på den utbildningen alltså, har inte lagt ner många timmar den här terminen men kommer ändå ha pluggat 15 hp till jul och ha 75 högskolepoäng kvar till att bli legitimerad lärare (som alltså i normala fall är 300 hp). Det är ju visserligen en plan B, vill ju fortfarande doktorera inom negative emissions eller jobba inom universitet på nåt sätt, men det här är bra så länge.

Och ja, idag hade jag min första dag, vilket var på Svartedalsskolan i Biskopsgården. Som den tidspessimist jag är åkte jag hemifrån en timme innan det började fastän det enligt google maps skulle ta typ 12 min att cykla, men det var tur för när jag kom dit var det ingen skola där – det var gamla uppgifter i bemanningssystemet. Sån tur var hade jag gjort min research kvällen innan och visste att skolan i normala fall ligger just i Biskop (typ granne med där jag bodde våren 2018!), men att högstadiet varit i gamla Lundbygymnasiets lokaler, men de måste ha flyttat tillbaka för som sagt – skolan var tom. Kom alltså en kvart innan utsatt tid iallafall, fastän jag kört fel. Väl där uppstod nya problem. Först fick jag leta efter klassrummet _hur_länge_som_helst_, och kollegorna hade inte så bra koll dom heller eftersom det är helt nybyggt och de är nyinflyttade. Sen funkade inte nyckeln jag hade fått. Sen när jag väl kom in med en ny nyckel satt det redan nån och gjorde prov där, vars lärare påstod att de bokat klassrummet. Sen hittade jag ingen whiteboardpenna. Sen efter kanske 4e rundan på expeditionen stötte jag av rena slumpen på en lärare som jag tydligen skulle vara tillsammans med? skönt, eftersom han hade en plan och kände eleverna – jag hade ju förberett mig på att gå in själv hela veckan – men också konstigt att jag blev informerad om det genom en slump. Även andra lektionen var med ytterligare en annan lärare som också hade en plan, så det var ju väldigt skönt. Ska vara med henne resten av veckan också.

Så japp. Jag överlevde, trots missödena. Haha.