#5inistagram dag 25: Kvinnohälsa

25 March, 2017

Kvinnor blir diskriminerade i vården. Den medicinska forskningen görs på män och manskroppar, och så kallade “kvinnosjukdomar” som endometrios får försvinnande litet forskningsanslag, för det är ju just kvinnosjukdomar. Förlossningsvården blir sämre och sämre och förstföderskor skickas hem efter några timmar. Förlossningsskador som inkontinens, ont vid samlag, ont när en går på toa osv anses vara “normala” och något en får stå ut men. Forskning visar att kvinnor inte tas lika seriöst när de söker vård. Kvinnor förväntas proppa sig fulla med hormoner för att förhindra graviditeter, och får inte adekvat hjälp när pillrena fuckat upp deras sexlust, vikt, hud, humör mm. Vården speglar det patriarkat vi lever i helt enkelt. Tipsar er också om endometrios-inlägget jag skrev för ett tag sen, för #5inistagram dag 4 – visste du att? apropå “kvinnosjukdomar”, ni hittar det här.

#5inistagram dag 24: Forskningen visar

25 March, 2017

Forskningen visar att 98 % av alla våldtäkter begås av män. Nittioåtta procent. Och då är ändå mörkertalet på våldtäkter stort, eftersom alla inte anmäls. Dels för att en kanske inser att en blivit utsatt för en våldtäkt, dels är det stigmatiserat, skamfyllt. Det är bara att ta en titt på olika våldtäktsfall där gärningsmannen fått uppbackning och stöd och den våldtagna kvinnan/tjejen blivit utfryst för att hon “hängt ut honom” och/eller är en hora osv. Så jävla fucked up samhälle. Inte konstigt om en inte vågar anmäla. Och heller inte konstigt om en inte inser att en blivit utsatt för våldtäkt – i en situation där någon vill ligga, en själv inte vill, men han är väldigt påstridig – då är det enklare att bara tänka “jaja, jag går väl med på det då”, för då är det ändå ett “aktivt” val, en stretar inte emot och –> det blir ingen våldtäkt. Om en stretar emot, för att en egentligen inte vill, så blir det mycket mer explicit att det faktiskt är en våldtäkt som sker. Enklare då att bara vara till lags för då “blir det ju ingen våldtäkt”. Är det många som tänker. Men definitionen av sex är inte att tjata sig till det, hota eller pressa fastän ens partner egentligen inte vill.

Inte konstigt heller att en som kvinna är rädd när en går hem ensam, eller stöter på killar på krogen, eller i springspåret. För alla män är potentiella våldtäktsmän. Tyvärr är det det en som kvinna måste utgå från. “INTE ALLA MÄN!!!!!!!!!!!!” säger såklart kränkta mans-kören. Nej, självklart är inte alla män våldtäktsmän. Det förstår vem som helst. Men grejen är, att en som kvinna ändå måste utgå från det, eftersom kvinnor skuldbeläggs när de blir utsatta för sexuellt våld. “Men varför gick du hem med honom?”, “Varför hade du så kort kjol?”, “Förstod du inte att du uppmanade honom?”, “Varför var du så full?” = du borde ha förstått att han skulle våldtagit dig! Vilket med andra ord betyder att, alla män är potentiella våldtäktsmän. Men damn it if you do, damn it if you don’t. Om vi utgår från att alla är potentiella våldtäktsmän blir män kränkta och skriker att ALLA MÄN FAKTISKT INTE ÄR DET. Men om vi inte utgår från det, så skuldbeläggs vi om något ändå skulle hända. För vi skulle ju ha förstått att han kunde våldta oss. Hur ska ni ha det?

Image result for inte alla män våldtäkt

Om ni blir så jävla kränkta av att kvinnor måste utgå från att alla är potentiella våldtäktsmän, och känner er jätte-orättvist behandlade när kvinnan framför er när ni går hem från krogen om kvällen slänger blickar bakåt hela tiden, går snabbare och snabbare, har nyckelknippan i högsta hugg – arbeta då aktivt för att visa att alla män inte är våldtäktsmän. Skambelägg inte kvinnor för att utgå från det! För vi förstår att alla män inte är våldtäktsmän. Men tillräckligt många. För vi har alla blivit tafsade på på krogen. Gått med på tjat-sex. Haft sex utan att vi egentligen velat. Fått sexistiska kommentarer. Och många av oss har blivit regelrätt våldtagna. Tell me – hur skall vi kunna veta vem som är en våldtäktsman och inte? Du kanske är en reko kille – men hur skall vi kunna lita på det? Våldtäkter sker ju faktiskt till största del i hemmet av någon närstående – pojkvän, pappa, familjevän, killkompis.

image

manshat_176281297_50eabcad9606ee5627ee333d

#5inistagram dag 23: Det obetalda arbetet

23 March, 2017

Dagens tema (23e mars) för #5inistagram-utmaningen är “det obetalda arbetet”. Det vill säga det arbete som kvinnor utfört i hemmet sen tidernas begynnelse, utan att få någon cred för det. Det arbete som inte räknas, som inte räknas in i ekonomiska modeller, som tas för givet, som gör att män har kunnat ägna sig åt sitt arbete och bli berömda och rika, eftersom deras fruar var hemma och diskade, städade, tvättade, tog hand om barnen. I Sverige är det förstås bättre nu än vad det var förr – i de flesta heterosexuella relationer jobbar ändå både mannen och kvinnan med lönearbeten och sedan delar de någotsånär på sysslorna där hemma. På pappret åtminstone. Men i praktiken ser det inte ut så. Kvinnor utför fortfarande den största delen av det obetalda arbetet. Både det obetalda hushållsarbetet, och det obetalda emotionella arbetet. Det är kvinnor som gör det. Så jävla tröttsamt. Vet inte vad jag skall säga mer än att jag är så sjukt trött på att det skall behöva vara såhär, i Sverige, idag. Är trött efter en lång jobbdag så orkar inte säga mer än så idag faktiskt. Över och ut. Krossa patriarkatet osv

#5inistagram dag 22: Ytterligare en av mina hjärtefrågor

23 March, 2017

Temat på #5inistagram för igår var “ytterligare en av mina hjärtefrågor”. Tycker dock denna fråga är så himla svår. Liksom, jag gör feminism i allt jag gör? Allt är politik så jag försöker att vara och göra feministiskt hela tiden (vilket såklart inte alltid lyckas). Men bra, jämställd, normkritisk skola/undervisning är något jag tycker är viktigt och som jag aktivt jobbar med när jag får chansen! Jag tycker en massa andra saker är minst lika – om inte mer – viktiga, som exempelvis att kvinnodominerade yrken värderas högre och nolltolerans mot sexuellt våld osv osv. Det tycker jag är typ det allra viktigaste. Men det är inget som jag aktivt kan jobba med hela tiden. Adekvat, jämställd, normkritisk undervisning/skola är något jag däremot aktivt kan jobba med. Tar tillfället i akt när jag vickar på skola, i varje föreläsning jag håller för Gud har 99 namn och med mina elever i svenska för asylsökande. Tänker på vad jag väljer för ord, är noga med att trycka på jämställdhets- och genusaspekter i olika frågor, lyfter kvinnor, undviker att köna eller anta sexuell läggning, försöker att fördela taltiden så jämnt som möjligt men jämnar ut statistiken där killar får typ 70 % av taltiden i klassrummet (även om tjejer, enligt min erfarenhet, generellt har vettigare grejer att säga) med att låta tjejer tala, och en massa andra grejer. Det finns så många aktiva val en kan göra för att göra undervisningen och skolan mer jämställd och normkritisk, och det tycker jag är viktigt – och roligt!

#5inistagram dag 21: Feministiska segrar

21 March, 2017

Dagens tema för #5inistagram är “feministiska segrar”. En av den feministiska historiens viktigaste serien var förstås den kvinnliga rösträtten som klubbades igenom 1919 men som tillämpades första gången 1921 (vi har alltså inte ens haft rösträtt i hundra år – alltså förstår ni?????????). Jag har dock nyss lärt mig via kursen jag läser nu (“Makt, kropp och sexualitet” 15 hp), att en annan väldigt för kvinnor viktig seger var den nya giftermålsbalken som också infördes år 1921. Det var en av 1900-talets viktigaste reformer för jämställdhetskampen, för fram till dess hade medborgerliga rättigheter och äktenskapet varit intimt sammanlänkade för kvinnan, eftersom hon omyndigförklarades när hon gifte sig (även de som efter 1858 blev myndiga vid 25 års ålder). Revisionen erkände nu den gifta kvinnan sin myndighet, likställda försörjningsskyldighet och andra juridiska rättigheter som hon tidigare nekats, och underlättade därmed hennes ekonomiska självständighet. (Rent praktiskt förväntades kvinnan emellertid att avveckla sitt förvärvsarbete när hon ingick äktenskap och fortsätta göra det hon enligt sed alltid gjort, det vill säga sköta om hus och hem, men hade nu åtminstone rätt till självbestämmande över hushållsarbete och juridisk rätt till hushållspengar). Kvinnor hade alltså innan år 1921 omyndigförklarats när de ingick äktenskap (från år 1858 blev de alltså myndiga vid 25, tidigare var kvinnor inte myndiga alls) och förlorat all ekonomisk och juridisk självständighet. Nu förblev de myndiga vid giftermål. En viktig feministisk seger!

Sen som alltid så hänger ju patriarkatet och kapitalismen ihop. Många teoretiker anser att revisionen av giftermålsbalken och att kvinnor förblev myndiga vid giftermål inte alls hade emancipatoriska faktorer bakom sig. Det var snarare ekonomiska; dels frigjordes kapital från besuttna kvinnor när de nu förblev myndiga och därmed kunde göra något med sitt kapital (som omyndiga hade de ju inte kunnat det). Dessutom så lockade den nya äktenskapsbalken de kvinnor som skytt äktenskapet – det vill säga unga, välutbildade, självständiga kvinnor som inte ville bli av med sin myndighet och därför lät bli att gifta sig – tillbaka till altaret och därmed den minskade ekonomiska självständigheten. Men det är en annan historia. År 1921 är och förblir ett viktigt år för den feministiska kampen.

#5inistagram dag 20: Ett bra kvinnoporträtt

20 March, 2017

Oj, dagens tema är “ett bra kvinnoporträtt” och jag vet inte vad jag skall skriva? Min första tanke var Frida Kahlo, om vi nu skall prata bildliga och inte litterära kvinnoporträtt. Kahlo målade mest självporträtt och är en feministisk ikon skulle jag vilja säga. En cool och stark kvinna som själv sätter agendan för hur hon avbildas tycker jag är ett bra kvinnoporträtt om något.

Image result for frida kahlo self portrait

#5inistagram dag 19: En bortglömd kvinna

19 March, 2017

Dagens tema för #5inistagram-utmaningen är “en bortglömd kvinna”. Jag kommer osökt att tänka på citatet “behind every successful man, there is a woman”. Första gången jag kom i kontakt med detta citat tror jag var i ettan på globala då vi läste om Adam Smiths (född 1723) teorier om ekonomi; han lade grunden för teorin om den fria marknaden och den “ekonomiska människan” som utifrån rationellt egenintresse driver ekonomin och marknaden framåt. Men när han pratade om ekonomiska teorier och arbete, då räknade han inte in det obetalda arbete som hans mamma (som han bodde med hela sitt liv) utförde i hemmet. Hur hon varje dag serverade honom middag och skötte hushållet. För det arbetet var värdelöst ur ekonomisk synpunkt. Men om inte hans mamma hade servat honom med detta obetalda hemarbete, hade Smith aldrig kommit så långt. För, bakom varje framgångsrik man finns en osynlig kvinna. En som inte får någon cred för att hon tar hand om barnen när han satsar på karriären, lagar middag när han kommer hem sent från jobbet, sköter hushållet när han stänger in sig i sitt arbete. Alla dessa kvinnor, som finns bakom alla dessa framgångsrika män vi lär oss om i historian, är osynliga och bortglömda.

#5inistagram dag 18: Vad är våld?

18 March, 2017

Dagens tema på #5inistagram-utmaningen är “Vad är våld?”. I tvåan på Globala, när vi läste internationella relationer, så var sociologen Johan Galtungs (född 1930) teori om våld en del av kurslitteraturen. Han har bidragit till fredsforskningen bland annat med begreppen positiv och negativ fred, samt med våldstriangeln.

Våldstriangeln, med ett typ av våld i varje vinkel, innehåller tre olika typer av våld. Strukturellt våld, en form av våld som är inbyggt i samhällets sociala strukturer eller sociala institutioner, som skadar människor genom att hindra dem från att uppfylla sina basala behov. Exempelvis institutionaliserad rasism, elitism, nationalism, sexism, klassförakt mm. Social orättvisa och diskriminering alltså. Sen finns det direkt våld, som är nära sammankopplat med det strukturella våldet. Till direkt våld räknas fysiskt våld eller hotet om det; det våld som aktivt skadar människor. Exempelvis våld i nära relationer, hatbrott, rasbrott, polisvåld, terrorism, krig mm. Och slutligen kulturellt våld, som syftar på aspekter av kultur som kan användas för att rättfärdiga eller legitimera direkt eller strukturellt våld. Det kulturella våldet kan alltså exempelvis finnas i religion och ideologi, språk och konst, vetenskap, litteratur mm. Det kulturella våldet tjänar till att göra så att det direkta och strukturella våldet ser eller känns “rätt” eller åtminstone inte fel, och därmed accepterat i samhället. Tidiga 1900-talets rasbiologi och darwinismen (= kulturellt våld) hjälpte exempelvis till att rättfärdiga apartheid-systemet i Sydafrika (= strukturellt och direkt våld).

image-61

Galtung pratar också om positiv fred och negativ fred. Han menar att fred är mer än avsaknaden av direkt våld (= negativ fred); positiv fred uppnår vi inte förrän det strukturella våldet också är borta. Det vill säga ett samhälle fritt från alla typer av förtryck och diskriminering. Således finns ännu inget land i världen som i vilket det enligt Galtung råder en positiv fred. Inte ens i Sverige: här tjänar kvinnor fortfarande 84 % av männens lön, fastän dubbelt så många kvinnor tar universitetsexamen, flickor och pojkar behandlas olika, kvinnodominerade yrken värderas inte lika högt som mansdominerade, klassklyftorna växer och om du har ett utländskt klingande namn kommer ditt CV automatiskt hamna längst ner i högen. Osv.

Jag hoppas att vi någon gång kommer uppnå en positiv fred. Ett samhälle fritt från alla typer av förtryck. Fritt från sexism (förtryck på grund av kön), rasism (förtryck på grund av hudfärg/etnicitet), ableism (engelskt begrepp – förtryck mot personer som inte har normativt fungerande kroppar), ageism (också engelskt begrepp – förtryck på grund av ålder), klassförakt/classism (det senare ett engelskt begrepp – förtryck på grund av ekonomisk och/eller kulturell klasstillhörighet), speciesism (förtrycket mot djur, det vill säga att vi äter dem, klär oss i deras hudar och använder dem för underhållning), mm mm. Tvivlar på att det kommer att inträffa under min livstid, eller ens någonsin, tyvärr.

#5inistagram dag 17: Mamman, myten, legenden

18 March, 2017

Gårdagens tema den 17e mars var “mamman, myten, legenden”. Okej såhär. Det finns så mycket högre förväntningar på mammor jämfört med pappor i samhället. Mamman skall vara perfekt. Öm, älskande, hålla koll, fixa. “Jaha, skall du vara barnvakt ikväll?” fick ingen mamma någonsin höra när pappan till barnen skulle vara borta en kväll. “Men hur funkar det att vara pappa när du satsar på karriären?” fick ingen pappa någonsin höra när de valde att satsa på karriären fastän de (ve och fasa!) hade barn. Det ställs helt enkelt högre krav på kvinnor som föräldrar.

Sedan att det också finns de kvinnor som faktiskt inte vill ha barn är en annan femma. För det är som om samhället lite stannar upp om någon kvinna inte vill ha barn. “Va? Vill du inte ha barn? Men varför?”. Alla kvinnor vill helt enkelt inte ha barn. Punkt.  Men det är som om det finns förväntningar i samhället på att bli mamma är den högsta önskan varje kvinna ha. Om en man inte vill ha barn blir han inte alls ifrågasatt på samma sätt, det är liksom ingen big deal. Sen finns de också de som inte kan få barn heller. Så kan vi alla bara komma överens om att inte hålla på och fråga “jaha när skall du skaffa barn?” till kvinnor i barnafödaråldern. De kanske inte vill, de kanske inte kan, och det har inte du med att göra.

För övrigt inte så konstigt om det nu är så att en kvinna inte vill skaffa barn. Må kroniskt dåligt i nio månader, gå igenom en fruktansvärt smärtsam förlossning med tillhörande kass förlossningsvård där alla tillstånd från inkontinens till kronisk smärta i underlivet flera månader efter förlossningen beskrivs som “normala”, hamna efter i löneutvecklingen eftersom en går hemma och sedan eftersom en tjänar sämre en partnern också tar de flesta vabbdagarna och då hamnar ännu mer efter, sköta projektledningen i familjen, osv osv osv. Det är ju inte så jävla happy att vara mamma ur den aspekten, liksom. Sen är ju kvinnor människor och alla är olika och det klart att många vill ha barn ändå, trots detta ojämställda sjuka samhälle vi lever i, som ställer orimliga krav på kvinnor.

#5inistagram dag 16: grejen med porr

18 March, 2017

Temat för i förrgår den 16e mars var “grejen med porr”. Visste ni att debutåldern för porrtittande i Sverige numera går så lågt som till nio år? Nio år! Då börjar folk (killar generellt) kolla på porr! Och när killar (finns även en hel del tjejer som kollar på porr men det är ändå mycket vanligare att killar gör det) kollar på porr, och har det som enda referens när sexdebuterar, då skapas en hel del sjuka och skadliga förväntningar på sex och på sexpartnern. Jag började nyligen följa ett instagram-konto som heter @porrensverklighet, där tjejer skickar in berättelser om när de haft sexpartners som uppenbart varit porrskadade/haft konstiga idéer eller förväntingar på sexet relaterat till att de tittat på porr. Vi tar en titt.

 

Alltså det finns så mycket som är problematiskt med porr. Dels att det i princip alltid är skapat av och gjort för män – det är den manliga blicken. Det gör att det är väldigt mycket fokus och objektifiering/sexualisering av kvinnan/kvinnorna och hur hon “njuter” av att bli knullad hårt bakifrån eller i munnen, ha två killar som sätter på henne samtidigt, få sperma i ansiktet, bli fastbunden, bli piskad och andra sjuka saker som de flesta inte skulle njuta av. Och det är direkt farligt att ungdomar tittar på sånt här och tror att det är  så sex går till, att det är det som är skönt. Att tjejer gillar att bli tagna med våld. Det är så mycket våld i porr, som nioåringar alltså kollar på. Förstår ni vilken världsfrånvänd bild de får av sex?

Sedan är det också väldigt sjuka ideal som reproduceras. Alla är alltid renrakade, släta som barn. Vad gör det med ungdomar om de bara får se helt renrakade kön i porren? Då reproduceras idén om att hår är äckligt, och att en måste raka sig för att vara sexig, duga.

Sen är det hela porrindustrin och vad som inte syns i kameran. För vi har absolut ingen aning om vad som händer bakom kameran. Om någon blivit tvingad till något den egentligen inte vill, om det egentligen är ren och skär våldtäkt som sker, om personerna i porrfilmen verkligen är med på det. Vi har ingen aning.

Porr i sig tycker jag inte behöver vara dåligt. Det kan ju vara väldigt sexigt att kolla på, liksom. Men bristen på realistisk njutning och jämställt sex, sexualiseringen och objektifieringen av kvinnorna, normaliseringen av våldet, reproduceringen av sjuka ideal och det omöjliga i att veta om inspelningen gått “rätt” till, gör det otroligt svårt att rättfärdiga porr. En sida som jag dock tipsar om, om en ändå vill kolla på porr, är den feministiska sidan New Level Of Pornography med några korta filmer, fotografier och ljudkonstverk skapat av några svenska feminister. Ha det så trevligt :))))