Update: jobbjakten

July 3rd, 2020

Jaha efter en lång intervjuprocess fick jag igår reda på att jag inte fick drömjobbet. Vilken besvikelse. Det var verkligen världens drömjobb och jag var en av tre, men den som de valde hade erfarenhet av att jobba som tjänsteperson på kommun vilket inte jag har. Grattis Stephanie till drömjobbet, det är du värd, men jag kan inte låta bli att vara avis. Det är alltså min Reclaim Pride-kollega, hon som jag gjorde festivalen tillsammans med, som blev erbjuden, och som sagt, det är hon verkligen värd men ååh vad jag ville ha det jobbet. Känns hopplöst nu. Är uppe i snart 45 jobbsökningar och det går inge bra.

  1. Spontanansökan /”CANEA Partner Group” – nej
  2. Klimatexpert /Greenpeace – nej
  3. Executive assistant /50by40 – still waiting (tror ärligt de har glömt detta alternativt abrutit rekrytering alternativt struntat i att meddela kandidater som ej blev valda – ansökte fan i februari)
  4. Två-årig forskarutbildning miljövetenskap /Göteborgs Universitet – nej
  5. Forskningsadministratör /Göteborgs Universitet – nej
  6. Hållbarhetsutvecklare /Malmö Universitet – nej
  7. Miljöinspektör /Orust kommun – nej
  8. Miljöstrateg /Helsingborg – still waiting
  9. Administrativ utvecklare /Naturskyddsföreningen – nej
  10. PhD Human Geography /Lunds Universitet – nej
  11. PhD Political Sciences /Lund Universitet – nej
  12. Projektassistent statsvetenskap /Lund Universitet – nej
  13. Forskningsassistent /Lund Universitet – nej
  14. Project coordinator /Göteborgs Universitet – nej
  15. Miljö- och klimatstrateg /Göteborgs Universitet – nej
  16. Projektsamordnare /Högskolan i Borås – nej
  17. Research Assistant climate change and risk /SIPRI – nej
  18. Samhällsstrateg /Lunds kommun – nej
  19. Samhällsstrateg /Malmö stad – nej
  20. Sommarjobb “Klimatklivet” /Naturvårdsverket – nej
  21. Kulturstrateg /Malmö stad – nej
  22. Utredare miljöanalys /Trafikverket – nej
  23. Trainee miljösamordnare /Förvaltaren – nej
  24. Utvecklingssamordnare /Lunds kommun – nej
  25. Svenskalärare introduktionsprogrammet /Göteborgs stad – avbruten rekrytering pga corona
  26. Förrättningsassistent /Malmö stad – nej
  27. Trainee ledarskap Samhall /Malmö/Lund – still waiting
  28. Bilförare Gbg – herregud så överkvalificerad för denna tjänst men har jobbpanik ok? – nej
  29. Medlemsrekrytering /Djurens Rätt – nej
  30. Research assistant /GU political sciences – still waiting
  31. Research assistant /KEG Lund University – nej
  32. Hållbarhetsansvarig /Länsförsäkringar Skåne – nej
  33. Projektledare /Sustainergies – nej
  34. Samhällsplanerare /regional utveckling Malmö – still waiting
  35. Verksamhetsutvecklare Bilda – still waiting
  36. PhD: A hundred percent renewables – how many percent sustainable? /Chalmers university – still waiting
  37. Outreach strategist /Digidem Lab – nej (men var en av tre, de valde en annan för att den hade erfarenhet som tjänsteperson på kommun vilket jag saknar)
  38. Research assistant negative emissions /LUCSUS – nej (men Wim valde mellan mig och en annan som fick det pga mer kött på benen kring negative emissions eftersom hon skrev sin uppsats om det)
  39. ICES supporting officer – nej
  40. Sustainability advisor /Position green – still waiting
  41. Processledare, Hållbart resande /Mölndals stad – still waiting
  42. Miljöutredare /Göteborgs stad – still waiting
  43. Miljövärd /Bostadsbolaget – still waiting
  44. Timvikarie grundskolan Gbg (ok är desperat) – still waiting
  45. Learning designer /RISE – still waiting
  46. Verksamhetsutvecklare /Studiefrämjandet – still waiting
  47. Project controller /Länsstyrelsen – still waiting

Roots

June 15th, 2020

Har läst Alex Haley’s Rötter.

Rötter – Alex Haley (1976), originaltitel: Roots – The Saga of an American Family

Rötter rekommenderade mamma för mig för länge sedan, och i dessa tider av Black lives matter tyckte jag det var passande att läsa den. Jag läste ut den på mindre än tre dagar för den var så bra. Den handlar om Kunta Kinte, en gambiansk man av mandinka-folket född på mitten av 1700-talet som blir tillfångatagen av slavjägare och skeppad till Amerika under fruktansvärda, inhumana förhållanden. Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt det var, men Haley porträtterar det bra (läste att han gjort den resan med ett lastfartyg, tagit av sig naken och gått ner i lastutrymmet på båten och sovit alla tio nätter där för att riktigt känna hur det kändes – även om det under triangelhandeln var så trångt att människorna var tvungna att ligga som sillar, fastkedjade i sin egen avföring under flera veckor). När Kunta kommer till amerikanska södern försöker han först rymma flera gånger, men blir så småningom kuvad till lydnad. Han är den enda bland slavarna han bor med som är född i Afrika, så de tycker han är konstig, och han själv tycker det är sorgligt hur de Amerika-födda svarta inte känner till sin bakgrund, sin kultur och sina seder. Själv är han stolt över sitt ursprung, och det är viktigt för honom att föra det vidare. Vilket han också gör, så andra hälften av boken följer Kuntas barn, barnbarn och barnsbarnsbarn ända fram till Alex Haley själv. Genom generationerna får en ta del av hur fruktansvärt slavarna behandlas, hur rasismen som ännu idag finns kvar har sin rot i detta fruktansvärda, hur familjehistorien berättas från far till son och mor till dotter, hur släktkrönikan går i arv, liksom trauma.

Det är en plikt att vi som inte har någon erfarenhet av rasism, vi som till skillnad från svarta som medvetandegörs om sin hudfärg sedan barnsben kanske inte ens reflekterat över vår hudfärg och hur den gett oss och kommer att ge oss privilegier, bildar oss själva om rasism. Vi måste var aktiva antirasister, och då krävs det att vi förstår och tar in det ohyggliga som skett och fortfarande sker. Det är estimerat att omkring 12 miljoner människor kidnappades från Afrika under de fyra sekel då slavhandeln ägde rum, men alla kom inte fram eftersom resan över var under så fruktansvärda förhållanden att 1-2 miljoner dog. Dessutom dog många även i slavräder och mord, och dagens rasism som är ett direkt resultat av slavhandeln bär också ansvaret för oräkneliga svarta och bruna människors liv. Den här boken är ett sätt att bilda sig, att försöka förstå, även om det är omöjligt. Läs!

Andra böcker på ämnet rasism, som jag också läst och rekommenderar, är exempelvis:

Vända hem – Yaa Gyasi. Också en generationsroman som börjar i Afrika på 1700-talet och slutar i USA i modern tid. Om två tvillingar varav den ena blir skeppad som slav till Nya världen, och den andra stannar i nuvarande Ghana, och om hur trauma går i arv, generation efter generation. Skrev om den 2019.

Collective Amnesia – Koleka Putuma. En fantastisk poesisamling av en sydafrikansk ung, queer och svart kvinna. Om feminism, rasism, queerhet och trauma som går i arv. Blev mycket drabbad av den här boken. Jag tänker speciellt på en dikt som heter “Water”, som handlar om hur svarta ofta retas för att vara rädda för vatten eller inte kunna simma. Här är ett utdrag:

Yet every time our skin goes under
It’s as if the reeds remember that they were once chains
And the water, restless, wishes it could spew all of the slaves and ships onto shore
Whole as they had boarded, sailed and sunk
Their tears are what have turned the ocean salty,
This is why our irises burn every time we go under.

Läs hela dikten här

Assata: An autobiography – Assata Shakur. Assata Shakur är USA:s most wanted woman. Hon anklagades för att ha skjutit en polis och hamnade i fängelse. Innan dess var hon aktiv i Svarta pantrarna, och en sann aktivist för feminism, antirasism och socialism. Hon lyckades dock fly från fängelset och lever än idag i exil på Kuba. Hennes självbiografi är otroligt bra och jag strök under massor av grejer. Läs!

En halv gul sol och Americanah – Chimamanda Ngozi Adichie. Den förstnämnda skildrar 60-talets Nigeria och det inbördeskrig som utbröt där när Biafra vill bli självständigt. Otroligt drabbande bok (även om det tar ca 150 sidor innan en kommer in) där en lär sig mycket om Nigerias historia. Den andra handlar om hur en svart nigeriansk kvinna kommer till USA för att studera och hennes upplevelse kring det. Också otroligt bra. Skrev om En halv gul sol 2018.

Niceville – Katherine Stocket. 1960-talet i Mississippi, om en svart hemhjälp och en vit journalist. Om white saviour complex, rasism, ärvda trauman och vänskap. Obs, författaren är dock vit. Skrev om den 2013.

En droppe midnatt – Jason Diakité. Jason “Timbuktu” Diakités typ självbiografi, även om den är skriven på ett roman:igt sätt. Om att vara brun, ha en svart pappa och en vit mamma, växa upp som brun i Lund på 80-talet, om rasism och trauma som går i arv. Skrev om den 2018.

Böcker jag vill läsa:

Why I’m No Longer Talking to White People About Race –
Reni Eddo-Lodge.Om rasism och white privilege. Har beställt den från adlibris nu!

Don’t call us dead – Danez Smith. En annan drabbande diktsamling på ämnet. Har beställt!

Freedom is a constant struggle – Angela Davis. Legenden, akademikern, aktivisten och feministen Angela Davis reflektioner kring rasism.

Black skin, white masks – Franz Fanon. En annan klassiker om svart identitet och rasism.

Autobiography of Malcolm X som faktiskt skrevs av Alex Haley som alltså också skrev Roots.

Your silence will not protect you – Audre Lorde. Audre var svart, queer och kvinna och hennes diktsamling är färgat av det. Vill läsa!

Moberg: invandrarna / utvandrarna

June 11th, 2020

I augusti 2019 cyklade jag en het sensommardag till Malmö från Lund och tillbaka, och på vägen hem stannade jag på ett Erikhjälpen där jag hittade Mobergs Utvandrarna och Invandrarna för typ 20 kr styck, och båda var tryckta i samband med att böckerna kom ut, dvs tidigt 50-tal – så bara själva åldern på böckerna kändes som en raritet. Dessutom är det ju en klassiker som en “bör” ha läst och en bekant till mig intygade den sommaren att de var väldigt bra. Så jag köpte dem och började läsa. Jag läser ju ofta böcker parallellt, men till jul hade jag läst ut båda tegelstenarna och var tvungen att köpa Nybyggarna och Det sista brevet till Sverige också, vilka jag läste under våren. Och i maj hade Kristina, Karl-Oscar, Ulrika och alla de andra emigranternas historia varit med mig i flera månader – inte bara som böcker utan jag blev även besatt av musikalen och började titta på tv-serien från 70-talet som finns på Svt:s öppna arkiv. Kort sagt är det en fantastisk historia som jag vill berätta lite om.

Utvandrarna kom ut 1949 och utspelar sig på mitten av 1800-talet i en liten by i Småland. Den skildrar hur en grupp människor, med Karl-Oskar i spetsen, bestämmer sig som några av de första från sitt område, att utvandra till Amerika på grund av den svåra hungersnöden. Till en början vägrar hans hustru Kristina att gå med på emigrationen, men då deras yngsta dotter dör på grund av svälten går hon med på det och de börjar packa sin “Amerikakista”. Det är inte bara Karl-Oskar och Kristina och deras barn som följer med, det är också farbror Danjel som på grund av det stränga kristna styret i Sverige inte får utöva sin religion på det sätt han vill, den forna sockenhoran Ulrika som vill börja om från början och hennes dotter Elin, Karl-Oskars bror tillika livsnjutaren och drängen Robert och hans kamrat Arvid, och Jonas-Petter som levt i ett olyckligt äktenskap. Tillsammans beger de sig mödosamt med alla sina ägodelar till Karlshamn varifrån briggen Charlotta skall ta dem över Atlanten. Boken skildrar hemlandet Sverige och resan därifrån och Moberg utmejslar ömt alla sina karaktärer. Och det är så mycket misär där på skeppet, över 100 människor på en 30 meter lång båt i flera månader, inget färskt vatten, maläten mat, skeppssjuka, jämmer och elände, men samtidigt – i Sverige skulle de dött av svält.


“Nej” av Benny Andersson med Helena Sjöholm, Anders Ekborg och Peter Jöback skildrar hur Robert vill utflytta till Amerika eftersom han blir misshandlad av sin husbonde och att han inte vill vara dräng, och hur Karl-Oskar försöker övertala Kristina att utvandra.


Den vackra låten “Vi öppnar alla grindar” skildrar hur prosten försöker övertala Kristina, Karl-Oskar, Ulrika och de andra att inte utvandra, men hur de ändå ger sig av.

Invandrarna är uppföljaren och kom ut 1952. Den föregående delen slutar i samband med att de småländska, fattiga bönderna äntligen kommer till Amerika, och Invandrarna börjar när de kliver i land. Den skildrar sällskapets strapatser i det nya landet som tog emot dem: hur Karl-Oskar vill längst in och längst bort till en plats som kallas Minnesota, hur de far med ånglok som går så snabbt som 30 km i timmen, hur Robert drömmer om att gräva guld i Kalifornien, hur Kristina ömkar de svarta slavarna på ångbåten och hur det nya landet skrämmer henne, hur de utfattiga tar sig fram till dit de för andra gången i sina liv skall bygga bo.

Nybyggarna kom ut 1956 och skildrar, som titeln avslöjar, hur svenskarna efter en mödosam resa i sitt anletes svett bygger upp sitt nya liv vid sjön Ki-Chi-Saga i Minnesota. Till en början är det hårt: ingen litar på nykomlingarna så det är cash som gäller, de kan inte språket, Robert har gett sig av till guldfälten och med honom extra arbetskraft, somrarna är hetare än i Sverige och vintrarna mer stränga, regnet våldsammare och torkan obarmhärtigare. Samtidigt har nybyggarna också mer frihet än i Sverige: här finns inga kungliga överheter, inga kyrkans ämbetsmän som kommer på husförhör, här reder var och en sig själv och trots att arbetet är hårt och starten är seg, är jorden så bördig att nybyggarna reder sig i det nya landet. Förutom Kristina, som i hemlighet drömmer sig tillbaka till sitt Duvemåla. Nybyggarna skildrar också Roberts och Arvids resa på California trail, som de flesta vet inte riktigt gick som de tänkt.


“Guldet blev till sand” måste väl vara en av de kändaste från musikalen, framförd av Peter Jöback. Jag lyssnade på musikalen i takt med hur långt jag kommit i böckerna, och när jag hörde den här grät jag.


Den vackra “Du måste finnas” framförd av Helen Sjöholm handlar om hur Kristina för första gången i sitt liv tvivlar på sin tro.

Sista brevet till Sverige är den fjärde och sista delen i romansviten och utkom 1959. Nu har åren hunnit gå, och Karl-Oskar och Kristina sitter säkra på sitt settlement, och de är nu långt ifrån ensamma. Flera svenskar och andra européer har inflyttat, men Karl-Oskar och Kristinas settlement är det äldsta. De är inte längre squatters, utan har betalat (till staten – inte till de som marken stals från i från början) för sig, och de börjar bli gamla. Den här boken är kortare än de tidigare tre, och lite mer reflekterande. Exempelvis skildrar det det amerikanska inbördeskriget 1861-1865 och Sioux-stammens revolt 1862 genom de svenska nybyggarnas perspektiv. Det är också första gången, upplever jag, som koloniseringen av Amerika problematiseras – som det går upp för de svenska nybyggarna att landet de kallar sitt stals från ursprungsbefolkningen först, även om det är svårt att kännas vid att de bor på stulet land.

Utvandrarna/invandrarna-sviten är ett mästerverk som håller väl såhär mer än 70 år efter att den första delen utkom. I början måste en vänja sig lite vid alla konstiga ord en aldrig hört (i början hade jag kunnat slå upp ett ord per sida jag inte hade hört förut), men en vänjer sig så småningom. Sen får en också vara beredd på att det här är en produkt av sin tid – dvs 1950-talet då rasistiska ord som n-ordet fortfarande var i bruk – men det är också en magnifik historia om den svenska utvandringen och om klass. För det här är utfattiga bönder som flyr från Sverige på grund av svält, och även om de arbetar hårdare än vi någonsin kan föreställa oss, och även om de till slut får leva gott – så dör de i tidig ålder med utslitna kroppar. Även om det är 150 år sedan så ser det likadant ut idag: människor som jobbar med fysiskt tunga yrken såsom undersköterskor, sjuksköterskor, städare och industriarbetare är lågt betalda och lågt värderade, arbetsplatsolyckorna är fler, arbetsrelaterade skador är fler, deras kroppar blir uttjänta tidigare, pensionen blir låg, och så fortsätter det så, klassamhället. Som också ofta sammanfaller med ras. Då, på Karl-Oskars och Kristinas tid, var det de fattiga bönderna som arbetade hårdast, de som försåg landet med mat, men också de som dog i förtid och vars kroppar slets ut. Idag är det sjuksköterskorna, busschaufförerna, undersköterskorna, lokalvårdarna, taxichaufförerna, diskarna, dagisfröknarna och äldrevårdarna som bär upp samhället – och vars kroppar slits ut i förtid. Och nu som då finns rasismen kvar, även om den för 150 år sedan var så explicit att slaveriet av svarta människor fortfarande fanns kvar i södern och den amerikanska ursprungsbefolkningen bestals på sina jaktmarker och långsamt motades bort.

Thesis defence love

June 1st, 2020

För en vecka sedan försvarade jag min uppsats. Mina nära och kära var där. Mamma och pappa, Mim och Popp, Lise och Ronja, Mirela, Paulina. Det var så himla fint. Mamma frågade mig för ett tag sen vad jag önskade mig i examens-present, men att se dem på zoom närvarande på mitt defence, och att de pratade om det efteråt med varann, det var bättre än någon present någonsin. Och Paulina var så gullig, hon var stolt över mig. Och som ni ser kände jag mig mer loved än någonsin, haha.

Och det gick bra också! Fick högsta betyg på min master-uppsats!!!!!!!!!!! Vilket ger mig ett meritvärde på 4,5 (av 5) för hela min masterutbildning, och med högsta betyg på masteruppsatsen är jag kvalificerad för att söka PhD:s. WOHO!

Är numera officiellt arbetslös också!

Mitigating climate change, one hamburger at a time – explained

May 13th, 2020

Igår (eller egentligen i förrgår, men det officiella hand in-datumet var igår) lämnade jag in min masteruppsats. Den fick titeln “Mitigating climate change, one hamburger at a time” – en titel som funnits med nästan från början. Ganska gött eftersom just att få till en catch:ig men samtidigt talande titel sådär på slutet kan vara rätt svårt.

Såhär såg det ut när jag lämnade in råmanus på min C-uppsats för fyra år sedan:

webcam-toy-foto4
webcam-toy-foto3

Till mitt stora förtret har kepsen jag hade där försvunnit, tror den kom bort i flytten. Så synd :(((( men två seger-favorit-i-repris-bilder (utan keps) i web-camen får en väl ändå ta:

(Off-topic men serni hur muskliga mina armar ser ut? Tror jag är i min bästa form någonsin styrkemässigt, tack vare all acroyoga och yoga)

Min uppsats är alltså en analys av hur Max Hamburgare kommunicerar sin klimatkompensation (alltså carbon offsetting) online och i reklamer, samt hur ett urval av deras kunder (92 närmare bestämt) uppfattar den här kommunikationen. Jag tänker göra en “Alice master-uppsats för dummies” nu, eller ja, mer förklara den på ett enkelt sätt och på svenska så att folk som inte läst LUMES förstår (det är ju en hel del koncept och ord som bara existerar inom mitt fält som kan vara svårt att förstå).

För att ge lite bakgrund så har carbon offsetting, dvs klimatkompensation, blivit allt mer populärt bland företag (men även privatpersoner) de senaste åren. Stater har gjort det sedan 90-talet via mekanismer reglerade av FN, men det finns även en parallell marknad som är till just för alla som inte är stater. Carbon offsetting går till så att en aktör som har höga växthusgasutsläpp, i det här fallet Max, kompenserar de här utsläppen genom att köpa carbon credits från något klimatkompensations-projekt ofta i Globala Syd. Logiken bakom detta är klassisk marknadslogik: att istället för att minska utsläpp i Globala Nord, där det är dyrt och krångligt, så kompenserar en detta genom att binda samma mängd koldioxid någon annanstans där det är billigare (dvs Globala Syd). Konkret så brukar det vara trädplanterings-projekt för träd suger ju som bekant upp koldioxid från atmosfären. Resultatet blir netto noll: samma mängd koldioxid som Max släpper ut genom sin produktion sugs upp av träden i Uganda. Det låter ju väldigt bra men carbon offsetting kan kritiseras av många olika anledningar. Exempelvis finns det trädprojekt som haft väldigt koloniala inslag, dvs mark har blivit stulen från lokala bönder. En skulle också kunna kritisera klimatkompensation för att bara tackla symptomen och inte roten till problemen, vilket är koldioxidutsläpp. Det är nämlien viktigt att förstå att koldioxid fortfarande släpps ut: det är inte så att Max’s hamburgare plötsligt resulterar i mindre koldioxidutsläpp bara för att Max kompenserar dem. Nej, utsläppen är fortfarande exakt samma som innan, det är bara det att de betalar för att någon annan skall suga upp den mängden koldioxid de släppt ut. Det är också viktigt att förstå att de carbon credits som säljs är s.k. ex ante, dvs planerad kompensation. Max betalar alltså för att träden i framtiden skall suga upp den koldioxid de släpper ut (träden har alltså inte sugit upp koldioxiden ännu, utan skall göra det inom ett par årtionden). 

Det som är annorlunda med Max är då att de inte bara kompenserar för den mängd de släpper ut, utan även för 10 % extra. Därför kallar de sin meny för “klimatpositiv” och att “varje tugga är bra för klimatet” eftersom netto-utsläppen inte bara blir noll, utan negativa: de betalar för att suga upp mer från atmosfären än vad de släppt ut. Det är dock väldigt förenklat, argumenterar jag, att säga att “varje tugga är bra för klimatet”, eftersom hamburgaren som sagt har exakt samma utsläpp som förr. Produktionen av den där hamburgaren, speciellt biff, bidrar fortfarande till klimatförändringar. Enda skillnaden är att Max betalar för att de där utsläppen (och lite till) ska sugas upp i framtiden.

Mina främsta/mest intressanta resultat är tre:

1) Att Max’s koncept “klimatpositivitet”, eller att “varje tugga är bra för klimatet” verkar ha etsat sig fast hos de kunderna jag intervjuade, eftersom en uteslutande majoritet var positiv till Max’s klimatkompensation och sa att Max’s “klimatpositiva” meny är bra för klimatet. Trots den här allmänna positiviteten till Max’s klimatkompensation och “klimatpositiva” meny, så är det dock försvinnande få (bara två) som faktiskt förstod vad det betyder. Många sa att menyn är “bra för klimatet” men ingen visste exakt hur menyn skulle vara bra för klimatet, och vad det är Max gör som gör att de kan säga att menyn är bra för klimatet.

2) Max lägger väldigt mycket ansvar på individen att konsumera hållbart. Ibland på ett väldigt subtilt sätt, t.ex. när Max’s hållbarhetschef säger att Max hjälper kunderna att “slay the monstrosity of climate change” genom att ge dem “climate positive products in their hands”. Det är en målande metafor, men den visar att det är Max’s kunder som ska tackla klimatförändringar, och att Max bara provide:ar dessa kunder med “vapen” i den kampen, dvs “klimatpositiva” produkter. Ibland är det dock smärtsamt tydligt att det är just individer som skall stå på barrikaderna, och inte Max, t.ex. när Kaj Török säger: “So I asked you earlier, who is going to stabilise the climate? Is it you, is it me? No, I think it is the consumers.”. Det här att Max lägger väldigt stort ansvar på individen, samtidigt som de individer jag intervjuade generellt var positiva till Max’s klimatkompensation, tillåter Max att undvika att ta ansvar för att producera mer hållbart (dvs att minska sina utsläpp), eftersom det ändå är kundernas ansvar att konsumera hållbart.

Här ser en Max’s totala växthusgasutsläpp och hur de ökat stadigt.

3) Trots att Max lägger det här ansvaret att stoppa klimatförändringar på individen, så verkar det inte som de intervjuade kunderna själva lägger det ansvaret på sig. Dvs, de identifierade sig inte i så stor utsträckning som ansvarsfulla konsumenter som konsumerar Max’s “klimatpositiva” burgare just för att de är “klimatpositiva” – utan för alla intervjuade var det endast av praktiska skäl de åt på Max. Detta indikerar att s.k. governmentality inte är så starkt just för de här kunderna.

I min slutsats skriver jag att implikationerna av att Max placerar såpass stort ansvar på individen att tackla klimatförändringar genom att konsumera Max’s “klimatpositiva” burgare är två, nämligen att stoppa klimatförändringar skall göras individuellt, och det skall göras genom konsumtion. Detta fångas väldigt bra just i Max’s reklam “Every bite is good for the climate” vilket essentiellt betyder att ju mer burgare en äter desto bättre mår klimatet (vilket alltså är en sanning med modifikation).

Reklam från Max

Jag avslutar med att säga att jag inte tror att företag som Max ens kan vara de främsta klimatkämparna, för deras, liksom alla företags, existensberättigande är ekonomisk vinning och än så länge är det bara en vacker dröm att kunna frikoppla ekonomisk tillväxt från miljöförstöring. Därför tror jag inte heller att EU eller regeringar kan vara det, eftersom de radikala åtgärder som krävs skulle innebära alldeles för stort hot mot tillväxt. Därför tror jag på civilsamhället och att individer bör engagera sig i klimatkampen, inte genom att konsumera Max’s hamburgare men genom kollektiv organisering för att kräva radikal miljöpolitik på en global skala. Det som tillåter att företag har höga utsläpp är ju strukturer byggda på evig tillväxt så per definition krävs stukturell förändring (dvs, inte bara tackla symptomen utan faktiskt roten till problemet). Min sista mening är denna: Along the way, one might grab a burger for lunch, but the struggle to halt climate change should neither start nor end there.

Jobb, thesis & karriär

May 6th, 2020

Jobbjakten fortsätter, och jag försökte anmäla mig till a-kassa idag (har tack och lov varit med i Akademikernas sedan ca 3 år tillbaka!) men från den 1a juni var för sent från nu så får vänta lite med att anmäla.

Så länge går uppsatsen bra, inlämningen är tisdag den 12e maj och jag känner mig väldigt o-stressad. Hade klart ett fullt utkast inklusive allt för över en vecka sedan och har fått tillbaka feedback på det som jag jobbat med de senaste dagarna, det var inte jättemycket. Diskussionen, som ju är den viktigaste delen, tittade min handledare på ännu en gång och igår jobbade jag med att inkorporera det. Nu är det bara conclusion kvar, som jag gör om nästan helt baserat på den nya feedbacken, men jag har ju lång tid på mig. Men det är verkligen svårt med just abstract och conclusion! En måste vara så on-point, och liksom lite mer “bold” än innan i uppsatsen om ni fattar? Lämna läsaren med en riktning om hur de ska använda informationen de just fått till sig.

Första maj blev ju inte riktigt som vanligt i år, jag satt faktiskt och jobbade hela dagen. Men det kändes okej eftersom det ändå inte var något härjande på gator i år pga coronaskiten. På eftermiddagen hängde jag på India och käkade tacos, och en kamrat frågade om jag var trött på min uppsats ännu? Eftersom han var så trött både på sig själv och sin uppsats där nån gång i maj. Men ärligt talat är jag inte det? Tycker fortfarande det är väldigt kul och spännande! 🙂

Har gjort ett s.k. “careertest” lol, och jag blev “idealist”. Tyckte faktiskt det stämde rätt väl överens? För idealister är det tydligen viktigt att ens jobb stämmer överens med ens värderingar, en vill inte tumma på dem under några omständigheter. Idealister är lösningsfokuserade och har ofta en “hands-on approach to social and environmental issues”. För idealister är det viktigt att jobben har en trevlig arbetskultur med respekt och etik, dvs inte typ som på mammas jobb där de blir betygsatta!? Hualigen. Tycker allt detta stämmer väldigt bra! Skulle inte vilja jobba på ett jobb med den typen av arbetskultur om jag fick välja, och för mig är lön verkligen underställd att det är ett ställe jag kan stolt säga att jag jobbar på. Skulle hellre jobba kommunalt/statligt än på ett företag t.ex., fast allra helst inom civilsamhället förstås 🙂

Styrkorna för en idealist är enligt det här testet är att de får saker gjort, att de “do the right thing” även när folk inte kollar på, att de är ledare och med en naturlig förmåga att få andra att get shit done. Stämmer himla bra, är alltid motorn som får saker gjort i grupparbeten. Svagheter är att eftersom idealister tar sina värderingar väldigt seriöst lämnar det lite utrymme för att tycka olika vilket kan bli tufft med kollegor med andra perspektiv. Dessutom tenderar idealister att ta på sig väldigt mycket vilket leder dem till utmattning. Det första stämmer definitivt bra! Det andra tror jag stämmer bra generellt men kanske inte just på mig (so far iallafall, peppar peppar).

I övrigt står det att eftersom idealister ofta är fokuserade på projekt de brinner för har de ofta sina första ledarpositioner innan de kommer in i arbetsmarknaden, t.ex. som ideellt engagerade. Detta resulterar ofta i en ojämn karriär eftersom de i början ofta jobbar med något orelaterat till sin utbildning eftersom de jobbar med det de är utbildande/brinner för ideellt. Men sedan tar idealister ett stort steg framåt när de finner en arbetsköpare som ser värdet i icke-traditionella ledarskapserfarenheter. Jag hoppas verkligen detta stämmer!!! Då jag har stor ledarskapserfarenhet, framför allt från Reclaim Pride, men också West Pride, Jordens Vänner, Djurens Rätt, Vi Unga etc etc – alla olika organisationer. Vore ju great om arbetsköpare kunde se värdet i det! Jag drog ju för fasen igång en hel jäkla festival helt från scratch, med över 1000 unika besökare, 50 programpunkter, massor av volontärer, och stor nationell publicitet – allt på ideell basis.

Här kan du läsa mer om “idealisten” & göra testet

<3

May 3rd, 2020

Idag har maj bjudit på vackert väder. Paus från master-uppsatsen och bara häng i trädgården får en passa på med då.

te amo te amo te amo

Jobbjakten

April 30th, 2020

Hellooo. Nu har jag sedan slutet på februari sökt ca 30 jobb (möjligtvis fler där jag skrev in personligt brev direkt i ansökan)! Om jag fått något? HAHA. Nej. Här är alla jobb jag sökt:

  1. Spontanansökan /”CANEA Partner Group” – nej
  2. Klimatexpert /Greenpeace – nej
  3. Executive assistant /50by40 – still waiting (tror ärligt de har glömt detta alternativt abrutit rekrytering alternativt struntat i att meddela kandidater som ej blev valda – ansökte fan i februari)
  4. Två-årig forskarutbildning miljövetenskap /Göteborgs Universitet – nej
  5. Forskningsadministratör /Göteborgs Universitet – nej
  6. Hållbarhetsutvecklare /Malmö Universitet – nej
  7. Miljöinspektör /Orust kommun – nej
  8. Miljöstrateg /Helsingborg – still waiting
  9. Administrativ utvecklare /Naturskyddsföreningen – nej
  10. PhD Human Geography /Lunds Universitet – nej
  11. PhD Political Sciences /Lund Universitet – nej
  12. Projektassistent statsvetenskap /Lund Universitet – nej
  13. Forskningsassistent /Lund Universitet – nej
  14. Project coordinator /Göteborgs Universitet – nej
  15. Miljö- och klimatstrateg /Göteborgs Universitet – nej
  16. Projektsamordnare /Högskolan i Borås – nej
  17. Research Assistant climate change and risk /SIPRI – nej
  18. Samhällsstrateg /Lunds kommun – still waiting
  19. Samhällsstrateg /Malmö stad – nej
  20. Sommarjobb “Klimatklivet” /Naturvårdsverket – nej
  21. Kulturstrateg /Malmö stad – nej
  22. Utredare miljöanalys /Trafikverket – nej
  23. Trainee miljösamordnare /Förvaltaren – nej
  24. Utvecklingssamordnare /Lunds kommun – nej
  25. Svenskalärare introduktionsprogrammet /Göteborgs stad – avbruten rekrytering pga corona
  26. Förrättningsassistent /Malmö stad – nej
  27. Trainee ledarskap Samhall /Malmö/Lund – still waiting
  28. Bilförare Gbg – herregud så överkvalificerad för denna tjänst men har jobbpanik ok? – nej
  29. Medlemsrekrytering /Djurens Rätt – nej
  30. Research assistant /GU political sciences – still waiting
  31. Research assistant /KEG Lund University – nej
  32. Hållbarhetsansvarig /Länsförsäkringar Skåne – nej
  33. Projektledare /Sustainergies – nej
  34. Samhällsplanerare /regional utveckling Malmö – still waiting
  35. Verksamhetsutvecklare Bilda – still waiting
  36. PhD: A hundred percent renewables – how many percent sustainable? /Chalmers university – still waiting
  37. Outreach strategist /Digidem Lab – nej (men var en av tre, de valde en annan för att den hade erfarenhet som tjänsteperson på kommun vilket jag saknar)
  38. Research assistant negative emissions /LUCSUS – nej (men Wim valde mellan mig och en annan som fick det pga mer kött på benen kring negative emissions eftersom hon skrev sin uppsats om det)
  39. ICES supporting officer – nej
  40. Sustainability advisor /Position green – still waiting
  41. Processledare, Hållbart resande /Mölndals stad – still waiting
  42. Miljöutredare /Göteborgs stad – still waiting
  43. Miljövärd Bostadsbolaget – still waiting
  44. Timvikarie grundskolan Gbg (ok är desperat) – still waiting

Har en naiv förhoppning om att jag inte ska behöva gå till nåt kneg som jag är överkvalificerad för, inte för att det är fel att jobba i kassan på Ica eller springa i trapport på Posten, utan för att jag redan gjort min fair share av den typen av jobb och har nu gått nästan sex år på universitetet. Nåt ska det väl vara värt!? Eller? Har jag läst alldeles för obskyra utbildningar inom samhällsvetenskap som inte är något värt? I don’t know. Varför pluggade en inte till typ läkare, sjuksköterska eller lärare så att en hade haft en titel nu och garanterat jobb?

Ahja. Många av de jobben jag sökt har jag ju faktiskt inte fått nej på ännu, så det finns ju fortfarande en chans. Men atm känns det rätt hopplöst. Känns som jag har sökt så otroligt många jobb utan att få ens en intervju. 🙁

Vandring Hässleholm

April 22nd, 2020

I söndags trotsade jag, Ronja och Daisy corona och gav oss ut på Hike kring Finjasjön i Hässleholm, vilket en når med 30 minuters tåg från Lund. Det var en del turer fram och tillbaka på exakt vilka som skulle med: kanske har jag symptom ändå? Kanske är det oansvarigt att åka tåg? Kanske måste jag plugga? Etc. Men vi tre var inställda på att åka hela tiden så då blev det så. Prickade ju in världens bästa väder och fick en rejäl vandring på ca 17 km första dagen (var vår kvalificerade gissning utifrån hur kroppen kändes och kartan såg ut) och kanske 12 nästa dag (bedömt från samma kriterier).

Vandringen hade jag läst om i STF:s magasin, jag är ju medlem där numera sedan mina fjällvandringar. Blir faktiskt inspirerad varje gång jag läser den där tidningen och tycker det är värt att vara medlem bara för det. Hade aldrig vetat om vandringen kring Hässleholm annars! Hur som.

Om en går runt sjön västerut så går en igenom “Europas regnskog” vilket kanske är en liten överdrift tbh, men vackert var det. En alsumpskog med spänger eftersom det är som ett träsk ur vilket det växer alar, och beroende på tiden vitsippor, orkidéer och annat. Vi hade vårt första fikastopp där.

Vid denna vackra bäck (eller kanske klassas det som å?) hade vi vilostopp igen!

Den mesta av skogen såg ut såhär, vacker lövskog med vitsippor överallt och knoppar på alla träd. Så otroligt vackert! Kändes som vi var i Ronja Rövardotter-filmen och skulle skrika vårskrik

På det här stället blev det två kropps-formade märken mitt bland vitsipporna när vi hade gått, förlåt </3

Sen kom vi fram till vår lägerplats för natten! De s.k. “vindskydden” (små oisolerade stugor täckta i björnäver, SÅ fina!), som är bokningsbara på Hässleholms kommuns hemsida för 200 kr för hela stugan! 🙂

Var massa vitsippor där också som jag var tvungen att fota

Vi drack lite varm buljong i kvällssolen när vi installerat oss, och graderna snabbt sjönk

Givet att göra upp eld! Fanns gott om torr ved runt om i skogen också

Efter en natt med inte jättemycket sömn (mest för att det var hårt tbh, jag hade packat på mig så mycket kläder att jag inte frös jättemycket förutom på fötterna) blev det morgon igen!

Sen ville Ronja absolut ha en bild på sig + stugan Ronja, gull 🙂 Vi sov i Birk!

Settlers corona version

April 5th, 2020

Igår spelade jag settlers med familjen. Online!

Det var faktiskt riktigt roligt och var ändå tyyyp som verklighetens spel! Fast mindre hets vid byte – fast mer stress eftersom en hade tidsbegränsade turer. Tog lite tid att lära sig också men när en väl lärt sig funkade det jättebra! Rekommenderar –> https://colonist.io/

Annars då? Jorå jorå. Var i Spekeröd förra helgen och det var un-der-bart. Uppskattade speciellt att hugga ved, lol. Eller ja, klyva ved to be exact, vi använde ju inte yxa utan maskin. Var skönt att liksom göra något fysiskt som fick resultat direkt om ni fattar? Till skillnad från nåt så abstrakt som en masteruppsats menar jag. Och sen var ju Paulina med också vilket var fint. (: