Posts Tagged ‘Evin Ahmad’

Sommarprat värda att lyssna på

Thursday, August 20th, 2020

Popp sa att jag ofta refererar till olika bra sommarprat och bad mig göra en lista på sommar/vinterprat värda att lyssna på. Och eftersom jag är *bloggqueen* (obs skojar – har en läsare dvs mamma) så ska jag göra en sån lyssna nu, håll till godo!

Brasklapp: har inte lyssnat på alla sommarprat något av åren, och har ännu några kvar i år som jag vill lyssna på, t.ex. Laleh.

Brasklapp 2: för att 2020 års sommarprat är mycket färskare blir det fler tips från i år än tidigare år!!

2020

  • Greta Thunberg (2020) – om klimatförändringar och aktivism. Tydlig känga till (höger)politiken.
  • Björn Natthiko Lindeblad (2020) – berörande om den obotliga sjukdomen ALS, döden och buddhism. Grät.
  • Anders Tegnell (2020) – bara kul att få hans perspektiv på coronan osv.
  • Hedda Stiernstedt (2020) – Nina i Vår tid är nu pratar fint om skådespeleri och vänskap. Älskar hennes röst!!!!
  • Anna Bennich (2020) – om psykologi, ensamhet, psykisk ohälsa, vad som får kärlek att vara osv. Tänkvärt från en psykolog!
  • Stina Wollter (2019)– ett jättevackert sommarprat om konst och döden. Mycket nice musik också – klassiskt blandat med tango blandat med tung hiphop. Hennes följande vinterprat är också jättebra!
  • Madeleine In Hwa Björk (2019) – mycket gripande om adoption och hur jävligt det kan gå till, om hur många förlorade barn det finns.
  • Laleh Pourkarim (2017) – tänkte väl när jag såg att Laleh sommarpratade att jag lyssnat på henne innan. Minns det som bra!
  • Evin Ahmad (2017) – om skådespeleri, klass och rasism. Och riktigt kul också! Märks att det är en skådespelare som gjort det här sommarpratet.
  • Terese Christiansson (2015) – minns att detta berörde mig. Om vilka fruktansvärda och fantastiska människoöden en utrikeskorrespondent kan finna i krigszoner, avlägsna byar och hemma.
  • Saga Becker (2015) – ett fantastiskt och fruktansvärt sorgligt sommarprat om att vara trans.
  • Maxida Märkak (2015) – om kamp och ursprungsfolk och musik
  • Annika Norlin (2015) – om mens och PMS och konst!! Wow!
  • Jason Diakité (Timbuktu) (2014) – om rasism och att vara mittemellan. Minns att jag lyssnade på detta i Frankrike.
  • Athena Farrokhzad (2014) – tror detta är det bästa sommarprat jag nånsin hört. Så otroligt vackert med ständiga referenser till poesi, samtidigt så sorgligt och hemskt och otroligt politiskt. Om rasism och klass och kamp. Har rekord i antalet anmälningar för uppvigling! Skrev om hennes prat här
  • Bea Uusma (2014) – hon som snöat in sig totalt på den misslyckade Andréexpeditionen till Nordpolen. Lärde mig av henne att det finns en val som är ensammast i världen för den sjunger på en sekvens ingen annan kan höra! Hur som helst ett kul och intressant sommarprat om just Andréexpeditionen.
  • Agnes Wold (2014) – Agnes dödar myter om städning, hushåll, barnuppfostran etc på löpande band. Uppfriskande!
  • Maja Ivarsson (2013) – ett gripande sommarprat om Majas liv som varit riktigt långt nere i botten. Om missbruk, överdos, dekadens och kärlek.
  • Liv Strömquist (2013) – golvad av detta sommarprat om mens!
  • Malik Bendjelloul (2013) – golvad även av detta fantastiska sommarprat om hur Searching for sugarman kom till och massa annat fint.

Erik Lundin! Har jag! Inte! Lyssnat på! Ännu! Men vill! Och ja det var väl ungefär så långt tillbaka jag lyssnat. Enjoy!

Två böcker

Tuesday, April 24th, 2018

Har läst två böcker på sistone. Evin Ahmads En dag ska jag bygga ett slott av pengar och Chimanda Ngozi Adichies Lila hibiskus. Båda var fantastiskt bra så därför måste jag beordra er att läsa dem pronto!

Image result for lila hibiskus

Lila Hibiskus haffade jag på en loppis i Skåne för tio spänn när vi var där med Book Club Gäris. Har fått den rekommenderad och har ju också läst Chimanda Ngozi Adichies Americanah sen tidigare, som jag ju tyckte var superbra. Lila Hibiskus vågar jag nog säga är ännu bättre än Americanah. Lila Hibiskus behandlar ämnen som rasism, vithetsnormer, tro, sexism, korruption, kärlek och sorg. Den handlar om en nigeriansk familj (Nigeria är Chimanda Ngozi Adichies hemland) som på utsidan ser ut att vara perfekt; två barn som är exemplariska i skolan och alltid levererar toppresultat, en älskvärd mamma som ser till att alla magar som går tomma i hembyn får mat i sig, och en mycket omtyckt far som betalar andra barns skolgångar, donerar stora summor pengar till kyrkan och lär sina barn kristendomens dygder. Men innanför hemmets väggar misshandlar pappan sin fru och kontrollerar sina barn in i minsta ledig sekund. Jag rekommenderar verkligen denna bok starkt, så bra.

Image result for en dag ska jag bygga ett slott av pengar

En dag ska jag bygga ett slott av pengar är Evin Ahmads debutroman, och jag köpte den för 50 pix på Adlibris eftersom det är vår bokklubbs-bok just nu. Läste ut den på ett par timmar för att den är så lättläst men framför allt så otroligt bra. Alla borde verkligen läsa den här boken. Den fick mig att skratta högt flera gånger, och den fick mig att skämmas. En dag ska jag bygga ett slott av pengar är en rapp bok med fantastiskt språk, precis så som jag gillar. Ett språk som talar för sig självt. Boken behandlar ämnen som rasism, klass, och clashen mellan orten och kultureliten och att slitas mellan dem. Anar ganska mycket självupplevda händelser, då boken handlar om att växa upp som ung blatte-tjej i Akalla längst ut på blåa linjen, och sen komma in bland de blonda villabarnen på scenskolan på Östermalm (också Evin Ahmads erfarenhet).

Språket är som sagt fantastiskt. Och smärtsamt träffande, som ett knytnävsslag.

Jag hatar att jag ibland inte säger mitt efternamn för att jag vet att det kan uppstå något konstigt. Jag hatar att jag ibland skäms och jag hatar att jag aldrig skulle våga säga det här öppet.

Det var något med att vistas i den miljön. Alla var så självklara. Min rygg blev bara mindre och mindre rak. Det var inte en svartskallegrej. Jag visste ju att fler hade gått där innan mig, vissa medan jag gick. Men även dom var självklara på sina sätt, kanske hade föräldrar som var akademiker eller en mamma eller pappa som var vit. Jag vet inte. Allt jag visste var att vi var samma men vi var inte samma.

Städarna på skolan fick förhållningsregler om att dom inte skulle prata med oss som gick på skolan. Städare kunde komma och gå, men ingen sa hej. Ingen la märke till dom. Sen satt vi där och skulle diskutera klass och rasism.

Det var också något som förvånade mig. Att folk gick runt och skröt om att dom var fattiga. Sånt sa man ju inte? Har man ont om pengar så får man aldrig låta det synas. Dom som vet, dom vet.

När vi gav varandra presenterna såg vi till att vi var på ett café med en massa folk. Helst på Söder. Och helst där folk vi kände satt. Vi beställde varsin vegansallad (glutenfri) och latte gjord på sojamjölk. Det var också en grej vi höll på med. Olika dieter som skulle få oss att bli vit medelklass lugna.

Så många meningar som träffade mig så hårt. Hon beskriver mig på pricken. Vit medelklassbrud med fjällrävenväska som snackar antirasism, feminism och klasskamp, fast egentligen är noll erfarenhet av förtryck och är fett privilegierad.