Temat på #5inistagram för igår var “ytterligare en av mina hjärtefrågor”. Tycker dock denna fråga är så himla svår. Liksom, jag gör feminism i allt jag gör? Allt är politik så jag försöker att vara och göra feministiskt hela tiden (vilket såklart inte alltid lyckas). Men bra, jämställd, normkritisk skola/undervisning är något jag tycker är viktigt och som jag aktivt jobbar med när jag får chansen! Jag tycker en massa andra saker är minst lika – om inte mer – viktiga, som exempelvis att kvinnodominerade yrken värderas högre och nolltolerans mot sexuellt våld osv osv. Det tycker jag är typ det allra viktigaste. Men det är inget som jag aktivt kan jobba med hela tiden. Adekvat, jämställd, normkritisk undervisning/skola är något jag däremot aktivt kan jobba med. Tar tillfället i akt när jag vickar på skola, i varje föreläsning jag håller för Gud har 99 namn och med mina elever i svenska för asylsökande. Tänker på vad jag väljer för ord, är noga med att trycka på jämställdhets- och genusaspekter i olika frågor, lyfter kvinnor, undviker att köna eller anta sexuell läggning, försöker att fördela taltiden så jämnt som möjligt men jämnar ut statistiken där killar får typ 70 % av taltiden i klassrummet (även om tjejer, enligt min erfarenhet, generellt har vettigare grejer att säga) med att låta tjejer tala, och en massa andra grejer. Det finns så många aktiva val en kan göra för att göra undervisningen och skolan mer jämställd och normkritisk, och det tycker jag är viktigt – och roligt!
Tag: jämställdhet Page 1 of 2
Idag (19 november) är det internationella mansdagen, så därför önskar jag härmed alla män i världen grattis! Grattis till att ni drog det längsta strået i livets lotteri, bara genom att födas som man. Grattis till att löneskillnaderna mellan män och kvinnor i Sverige är nästan oförändrade sedan 80-talet. Grattis till att ni fortfarande bara tar ut 25 % av föräldraledigheten. Grattis till att ni inte lägger lika mycket tid på obetalt hemarbete som kvinnor gör. Grattis till att ni i genomsnitt tjänar 15 % mer än kvinnor, fastän nästan dubbelt så många kvinnor än män examineras från högskolan.
Grattis till att ni slipper alla effekter och risker med alla P-piller som vi kvinnor knaprar i oss. Grattis till att ni inte är den som förväntas ta ansvar för att inte bli gravida i ett heterosexuellt förhållande. Grattis till att ni slipper endometrios-, PMS- och mensvärks-smärtor. Grattis till att ni slipper lägga 300-400 kr om året på menskydd. Grattis till att inte bli reducerade till “Men har du mens eller?” när ni råkar vara arga eller irriterade. Grattis till att ni slipper lägga 500 kr om året på preventivmedel. Grattis till att ni har färre sjukskrivningsdagar och färre mediciner utskrivna än kvinnor.
Grattis till att pojkars utbildning i fattiga länder prioriteras framför flickors. Grattis till att ni i mindre utsträckning än kvinnor är undernärda, eftersom den mat som finns ges till pojkarna i första hand. Grattis till att ni som minderåriga inte tvingas in i äktenskap med dubbelt så gamla män i lika stor utsträckning som flickor och kvinnor.
Grattis till att det finns fler som heter Johan än vad det finns kvinnor i bolagstoppen. Grattis till att ni män innehar 80 % av chefsposterna i Sveriges statliga bolag. Grattis till att ni kvoterats in till era positioner sedan urminnestider av den enkla anledningen att ni är män (och ändå är det så många av er som är emot könskvotering). Grattis till att ni kan näthata sönder någon på Flashback och få medhåll och ryggdunkningar för det. Grattis till att ni porträtteras med makt, värdighet och prestation, medan kvinnor oftast porträtteras som sexualiserade objekt.
Grattis till att ni blir bekräftade och hyllade, när ni säger något som feminister sagt i all evighet. Grattis till att er vikt och ert utseende inte är ett ständigt diskussionsämne i skvallertidningarna. Grattis till att manligt = bra, och kvinnligt = dåligt. Grattis till att ni kan ha hur många sexpartners ni vill utan att bli kallade “slampa”, “madrass”, “lössläppt” eller “hora”. Grattis till att ni kan ha hur få sexpartners ni vill utan att bli kallade “pryd” eller “tråkig”. Grattis till att ni kan skicka bilder på era kukar till kvinnor utan att de bett om det, och ingenting händer. Grattis till att ni kan kyssa en annan man, utan att någon som verkar tro att kyssen är till för deras åskådning kommer med skamlösa inviter.
Grattis till att ni får mer tid i klassrummet. Grattis till att ni slipper bli straffade för att ha varit “snäll och tyst” med att få en högljudd och bråkig person bredvid er. Grattis till att anorexia är tio gånger mindre vanligt bland er än bland kvinnor. Grattis till att ni inte är lika stressade som kvinnor. Grattis till att de vanligaste yrkena ni arbetar med är säljare, inköpare och mäklare. Grattis till att ni tjänar 90 % av världens inkomster, och äger 99 % av världens egendom. Grattis till att ni bara utgör 30 % av de allra fattigaste i världen (70 % utgörs av kvinnor).
Grattis till att ni kan våldta en kvinna, och ändå skuldbeläggs hon. Grattis till att ni inte behöver lära er att undvika att bli våldtagen. Grattis till att ni när ni går hem på kvällen inte går med nyckelknippan i handen och mobilen uppe. Grattis till att ni kan gå ut och dansa på krogen en kväll, utan att bli tafsad på en enda gång. Grattis till att ni kan dricka hur mycket ni vill, ha på er vad ni vill, och göra vad ni vill, utan att bli skammad och skuldbelagd om ni blir våldtagna. Grattis till att ert “jag är inte intresserad” räcker när någon försöker ragga på er. Grattis till att ert nej verkligen betyder nej. Grattis till att ni inte skammas för att ni inte utgick från att han kunde våldta dig, men samtidigt skammas för att just utgå från att alla män är våldtäktsmän. Grattis till att ni har rätten att bestämma över er egen kropp. Grattis till att ni bara utgör 2 % av alla de som anmäler våldtäkter (98 % är kvinnor).
Grattis än en gång! Med vänliga hälsningar en feminist.
P.S. Jämställdhetsfakta hämtad härifrån: Statistiska Centralbyrån (“Jämställdhetsfakta”), Unicef (“Diskriminering av flickor i världen”), Nöjedguiden (“Så mycket kostar det att ha en vagina”), Tjejjouren (“Feminism: siffror och statistik”)
//ALiCE med ICE
Woopsie, har inte bloggat på ett bra tag men haft så fullt upp. Låter alltid så hehe, men it’s true guys. Varvar en jäkla massa plugg (=läsande av kurslitteratur, vi har som vanligt ganska få schemalagda föreläsningstimmar i veckan men en himla massa kurslitteratur att ta sig igenom, idag har jag t.ex. tagit mig igenom ca 150 sidor), jobb, förberedande för grejer jag håller i, volontärarbete, matlagning och socialt liv. Och nån promenad när jag hinner, och vanlig skönlitterär läsning också. Och TV-serier. En måste ju få ta en paus emellan åt. Ahja, den senaste veckan har jag till exempel använt mormors och senare mammas gamla tröja, älskar’t! Använder den en massa på det kalla halvåret, den känns så höstig. Plus känner mig fab i kläder tre generationer burit :)))
Har söndagsfikat på ett soligt Avenyn med Carro (förra söndagen alltså, är lite seg med uppdatering här hehe). Vi orkade inte plugga mer och bara för att komma iväg ut ur lägenheten pröjsade vi 40 spänn för café-kaffe istället för bryggkaffe hemma. Men det var det värt ändå, mysigt att sitta och kolla på folk. Kändes som vår?
Hängt på Bokmässan har jag gjort också, i torsdags höll jag nämligen i ett litet föredrag för Kvinna till kvinna (en organisation jag engagerar mig i ideellt). Vi trodde inte det skulle komma någon typ, för det var precis när mässan öppnat (9.00 på torsdagen som var första dagen) och bara bransch-folk, men det var ändå en del där och vi fick frågor och folk blev berörda av Six days-filmen. Lyckat! Hann även med att gå omkring i cirkus en halvtimme på internationella torget innan jag var tvungen att springa iväg till spårvagnen till skolan för föreläsning. Men hann med att fynda två second hand-böcker, den sista delen i Harry Potter-serien på engelska (hehe nu har jag alla på svenska, fyra på franska och en på engelska. Alltid bra att ha you know!) samt en till bok till min feministiska samling som jag började på i somras. Skall skriva om den någon gång, men den börjar bli riktigt nice nu alltså! Ska bara läsa alla också. Men det är ju så kul att köpa böcker? Så kul att ha! Senaste blev i alla fall en begagnad Fittstim, woho!
Hade Kvinna till kvinnas snygga t-shirt FEMDEFENDERS på mig bokmässan till ära. Kände mig fab och bussiness pga bara massa bransch-folk där.
Fick hem mina näsringar jag beställde på Ebay häromdagen också. Tio spänn styck eller nåt, värt. Alltså, kan vi prata om septum-piercingen? Jag är typ skadad av mina föräldrar som alltid varit extremt emot piercingar och tatueringar av alla de slag. De tycker antagligen jag har för många håll i öronen t.ex. (har tio stycken nu, *stolt*). Men så kommer en ut i *the real life* och bildar sig en egen uppfattning om saker och ting, vilket är vad som hänt med mig ungefär när jag började universitetet, och nu tycker jag tatueringar är asfett och piercingar kan vara skitsnygga? Ska bannemej göra en tatuering med kvinnotecknet någon gång, har tänkt på samma motiv på samma ställe i över ett år nu. Men aaaanyway, beställde alltså hem fake-näsringar för tycker det är skitsnyggt på vissa tjejer och ah, jag fick massor med komplimanger för den när jag hade den i torsdags. Nu blir jag skitsugen på att göra en septum-piercing också? Är medveten om att det är en trend just nu (stör mig på mig själv, jag är en sån jäkla sucker för trender alltså), men det som är bra med en septum-piercing är att den ju inte syns och en kan ha en sån där hästsko-ring som en bara kan vika in om en inte vill att den skall synas… Men gör nog svinont bara…. Kände mig fab i alla fall!
Anledningen till uppkläddheten var för att jag och Carro skulle gå på Slå pattarna i taket på Folkteatern! Halva min klass var där också, kändes det som haha. Vi lyckades sitta precis bredvid min klasskamrat Bea också, supertrevligt. Och jäääääklar vad bra det var!
GP gav showen jättebra recensioner efter premiären som var i just Göteborg (de fortsätter nu land och rike runt woho!), och det var den värd alltså! Fantastiskt. Jag älskar Bianca och Tiffany Kronlöf, de är så spot on hela jäkla tiden. Showen, som är en blandning mellan ståuppkomedi, sång, dans och teater, hela tiden med humor men med ett ständigt närvarande underliggande allvar, handlar om de viktiga ämnen feminism och antirasism, de är de två grundpelarna. Humorn är normkritisk och skarp hela tiden, och det är så jäkla underbart att se två starka kvinnor som vill, vågar och tar plats på scen, och som de gör det bra! Det känns skönt att kunna se en sådan här show utan att skrattet fastnar i halsen för att det är något kvinnan-ska-stå-i-köket-skämt med. Här sparkar alla skämt uppåt mot patriarkatet och mot vithetsprivilegiet. De börjar klockrent med det som gav dem genomslaget; Så jävla PK (ni har väl sett videon!?):
“Gillar saker som kattungar, godis och fred, har multikulti bordsskick, äter med pinnar och sked
Trängs aldrig och tycker kö är en trevlig sed, kommer när jag tar en kölapp och ställer mig i led
Har tvångstankar om att leda tanter över gatan, drömmer om att Estelle ska bli värsta butch-flatan
Säger inte du hen är du lika med satan, jämfört med mig är Astrid Lindgren ragatan
Men tur för dig, tur för dig, att jag är en sån jävla PK-tjej”
GP skrev om showen: Rakt, rappt och roligt iscensätter de verkligheten vi lever i. Alltid med normkritiska glasögon. Som spårhundar slår de ner på unkna undanflykter, smygande särbehandling och fega flyktmanövrer. Könsmaktsordningen och rasismen står främst i skottgluggen. Men ingen form av olikabehandling går säker för deras blick. Pengar och jobb, nakenhet och hudfärg, sex och förtryck, allt ger de sig på, som uttalat politiska konstnärer. Och humorn är deras vapen. Den är konkret, mycket av materialet bygger på autentiska händelser och utsagor. Systrarna Kronlöf vet hur de utvinner skratt ur dem. Språkligt är de lika råa som uppfinningsrika.
Ja, och sen blev det helg och i lördags hängde jag med mitt crew Marcus, Simon, Carro och Marcus tjej Bea som jag träffade för första gången också. Vi lagade och åt middag här hos mig (högsta betyg från samtliga för övrigt, “trots” att det var 100% veganskt) och drack en massa vin och hade hur trevligt som helst. Skrattade så jag grät. Alltså älskar oss så mycket? Jag <3 er, hörrni! Två gamla favoritbilder:
Ja, och så jobbade jag också och sen tog helgen slut och nu är det måndag och den är snart också slut och det är ny vecka igen och allt går i ett! Hujedanmig vilken fart livet har. Taco hej
//ALiCE med ICE
Syster Karin (sändes 24:e juli)
Haha, gud hon ser så gammal ut nu när jag ser bilden! Jag förstod ju att hon inte var purung på sommarpratet, då hon pratade om saker hon varit med om för länge sedan, men hennes röst lät väldigt ung tyckte jag! Anyways, Syster Karin (har lite svårt för att hon liksom kallar sig så, använder inte nunnor efternamn…?) snackade alltså på Sommar i P1 den 24:e juli. Tyckte hennes sommarprat var ganska bra och mysigt, även om jag har svårt för Guds-snacket, typ “då fann jag Gud”. Varför kan inte de som finner gud berätta lite mer explicit hur de gör det? Hur vet ni att ni funnit Gud? Ahja, jag fattar ju att det är en spirituell upplevelse som inte går att beskriva till punkt och pricka för en ateistisk person som jag, men jag undrar ju lite… Förutom Guds-snacket pratar Syster Karin iallafall mycket om de flyktingbarn klostret tar emot, och hur en lever som nunna på ett kloster. Intressant liv, även om jag själv inte kan förstå hur en kan vilja leva det eftersom det innebär att välja bort saker, typ sex. Men å andra sidan säger Karin hur hennes liv är mycket friare och hur lycklig hon är. Hon spelar mycket vacker instrumental och klassisk musik, vilket jag gillar, och greogiansk musik är som hon säger otroligt vacker. Sommarpratet föll mig inte helt i smaken, vilket är förståeligt med tanke på ämnet, men det var ändå trevligt och mysigt att lyssna på tycker jag allt.
Zara Larsson (sändes 25:e juli)
Well, you know what I’m gonna say ’bout this…. I FREAKING LOVE HER! Hon är så jävla grym, Zara alltså. Men det visste jag ju redan, och jag visste att jag skulle gilla hennes sommarprat, hehe. Men jag slutar aldrig förundras över hur insiktsfull, klok och mogen, men samtidigt kaxig, fierce, powerful, cool och grym Zara är. Första delen av hennes sommarprat handlar om musik och hennes väg till där hon står idag, att hennes mål var att inte behöva presentera sig för nya personer hon mötte, för de skulle redan veta vem hon var och vad hon gjorde. Och det kan en ju säga att hon lyckats med! Men det är inte förrän andra halvan av sommarpratet börjar som det blir verkligt intressant. Då tar hon upp ämnen jag gått och väntat på, nämligen feminism, kvinnohat, näthat, machokulturen och mer därtill. Jag tycker att Zaras sommarprat, till skillnad från Sanna Lundells (som jag iförsig också gillade jättemycket), är mycket mer lättillgängligt även för de som inte ser sig som feminister. Hon dissar inte som Sanna Lundell gjorde alla som inte fattat grejen med feminism, utan förklarar pedagogiskt vad feminism är, att jämställdhet inte kan “gå för långt”, att manshat är en sund reaktion mot kvinnohat, och så vidare. Jag tycker det är så imponerande att hon “bara” är sjutton år, och ändå så medveten och klok! Hon för sig dessutom med ett snyggt men ändå lättförståeligt och medryckande språk, spelar sin egen låt (så jäkla tuuuung!!), får in en hyllning till sin mamma och en snutt om ungdomskärlek som är precis lika smärtsam som vilken annan kärlek som helst, och säger till sina hatare:
“Jag hatar machokulturen, för det är ett skevt ideal som killar känner sig tvungna att leva upp till. Jag hatar machokulturen för att den uppmuntrar till våld. Jag vill att du som lyssnar ska förstå att jag inte hatar män eller killar som individer … Jag vill att du som lyssnar ska förstå att manshatet är riktat mot patriarkatet och machokulturen. Om du har förstått detta – vill du fortfarande våldta mig? Vill du fortfarande slå ihjäl mig? Vill du fortfarande se mitt lik?”
Jag tycker Zara är sjukt grym, och jag tyckte hennes sommarprat var jättebra och ett av sommarens viktigaste, lyssna!
Olle Jönsson (sändes 26:e juli)
Ännu en gubbe jag inte har någon aning om vem han är, haha. Men det är ju fint med så stor blandning i sommarpraten, så att en får höra så många olika åsikter, tankar, livserfarenheter, politiska åskådningar och historier som möjligt. Olle Jönsson är i alla fall tydligen sångare i dansbandet Lasse Stefanz (och jag som avskyr dansbandsmusik fick lite rysningar när jag hörde detta, hehe). Hans sommarprat är i alla fall helt okej och ganska trevligt men inte så mycket mer än så, antagligen för att det är varken en person eller ett ämne som intresserar mig särskilt mycket. Men ändå klart godkänt och intressant att höra om hans tuffa uppväxt och bandets historia sedan bildandet år 1967 (!).
Alice Teodorescu (sändes 27:e juli)
Alice Teodorescus sommarprat var intressant att lyssna på, mycket för att jag vet vem hon är (chef för ledarsidan i Göteborgsposten), och var hon står politiskt. Jag håller inte med i vissa saker hon säger, eftersom hon är höger och jag mer har hjärtat åt vänster just nu, men jag tycker likväl att hon är skitcool och inspirerande, och vissa saker hon säger är bra. Anyways, sommarpratet var bra, det var intressant att höra om hennes bakgrund och klassresa som jag inte visste något om. Det ger en en djupare bild av hennes om en inte hade förut. Hur hon varit den duktiga flickan som kämpat sig fram och tack vare att hon valde plugg framför lek under sin barndom står där hon står idag; hon har kämpat sig dit. Jag tycker det är imponerande hur långt hon kommit och att hon blivit en nationell, maktfull opinionsbildare på sina 31 år. Med det sagt blir jag störd av vissa saker hon säger i sommarprat, till exempel att “invandrare skall visst vara tacksamma!” (men å andra sidan är hon ju invandrare själv, hon benämner sig till och med som “vi invandrare”), eller att “alla barn har rätt till sina biologiska föräldrar”. Det är bra det hon säger om att barn alltid har rätt till sina föräldrar, men att föräldrarna inte har motsvarande rätt till sina barn. Men för mig ter sig hennes åsikter ganska konservativa eftersom hon enligt mig antyder både att ett samkönat par inte är nog för ett barn, eftersom hen ändå till syvende och sist har rätt till sina båda biologiska föräldrar, eller att äktenskapet är heligt och skall behållas till varje pris. Ahja, jag visste ju redan att vi stod lite olika politiskt och ingen kan förneka att hon är en otroligt kompetent ledarskribent, politiker och argumentatör, vilket även hennes sommarprat vittnar om. Intressant att lyssna i alla fall!
Hans Mosesson (sändes 28:e juli)
Det var inte förrän ganska långt in i sommarpratet som jag insåg att nämen, det är ju Ica-Stig jag lyssnade på! Inte visste jag att han haft en så tuff ekonomisk bakgrund. Men så tog han efter mycket tveksamhet den där rollen som Ica Stig och 13 år senare är han Ica-Stig med hela svenska folket. Trevligt sommarprat, och det märks att det är en skådespelare som talar då dialekt-imitationerna är närmast perfekta och beskrivningarna levande. Kul att höra vem som egentligen står bakom den där Stig, vem som är skådespelaren bakom och hur han blev Ica. Han pratar också en hel del om klass, vilket är intressant. Bra sommarprat allt som allt!
//ALiCE med ICE
Igår så hände nåt fantastiskt. Jag och Carro såg nämligen Konstkollektivets Döttrar’s uppsättning av Egalias döttrar på Kajskjul 46 i Majorna. Och det var FANTASTISKT. Alltså det var verkligen SÅ SÅ SÅ BRAAAAAAAAAA. Satt hela föreställningen och ba; åååååh det här är så braaaa, jag önskar alla jag känner och inte känner fick se detta!!! Ja, alla borde se denna föreställning. Så glad att jag fick tag i biljetter, för de gick åt hur snabbt som helst och folk fick sätta upp sig i kö för att få tag i en biljett ifall någon eventuellt inte skulle hinna vara där prick när det började. De spelade bara tre gånger här i Göteborg, och nu har de inga fler planerade föreställningar. Vilket är synd, med tanke på hur freaking BRA det var. Åh, har så många vänner och bekanta som “inte vill kalla sig feminist för de gillar inte ordet” eller som “inte är feminist utan jämställdist” som skulle behöva se detta. För som sagt, SÅ. FREAKING. BRA. Dog typ. Det var så peppigt. Vill tatuera in venus/feminist/kvinno-symbolen ännu ännu mer efter detta (ja mamma, någon gång skall jag allt göra det). Här är trailern:
Och för er som inte vet, Egalias döttrar är alltså från början en bok från 70-talet skriven av Gerd Brantenberg. Den är genialisk, för alla rådande samhällsnormer och könsroller blir så fruktansvärt, smärtsamt tydliga när en vänder på dem. Och det är just det som händer i denna lilla historia; Egalia är ett land inte så olikt Sverige, men istället för ett patriarkat är det ett matriarkat, där kvinnorna arbetar på kontor och kommer hem sent och blir serverade kaffe och tidning på morgonen, och männen är hemma och tar hand om barnen. Männen måste bära pehå för att skyla den mest svaga kroppsdelar av alla; penis; och skampåsen, för bär de inte pehå, oj vad de är lösaktiga som låter det hänga fritt. I all reklam sexualiseras och objektifieras männen, och läraren i skolan heter herken istället för fröken, det heter kvinniskor och kvinnsligheten istället för människor och mänskligheten, lucia istället för jävlar, donna istället för gud, “vill dam vara fin får dam lida pin”, och så vidare. Allt har bytt plats. Kvinnan är det starka könet, ty hon är ju den som ger liv. På Födslopalatset föder hon barn, som sedan direkt efter födseln ges till mannen som han får ta hand om, medan hon får ta semester ett par dagar och njuta, innan hon går tillbaka till arbetet. Ingen klagar på att hon är en dålig mamma, pappan är ju hemma och tar hand om barnet och springer med barnet till mammans jobb för amning flera gånger om dagen. Ingen pratar om att unga killar kan få utlösning, och det är skamligt att de inte kan få mens eller höfter och bröst. När unga tjejer får mens däremot, firas det och presenter delas ut. Männen måste äta p-piller som ger dem illamående, huvudvärk, humörsvängningar och minskad sexlust, fastän det faktiskt finns piller framforskade även för kvinnor. Men det är ju inte kvinnornas ansvar, de skall bara bära barnet som den livsgivare hon är och sedan går ansvaret över till mannen när barnet väl är ute, och hon kan återgå till arbetet. På skolans årliga svenbal dansar de unga männen sexigt och förförande för kvinnorna, men om de inte “släpper till” är de tråkiga, och gör de det är de lösaktiga. Men mitt i allt detta, finns en grupp unga killar som börjar se de ojämlika strukturerna och startar Mansligan, en maskulinistisk grupp som gör uppror mot matriarkatet. Trams tycker många, det är ju redan jämställt. Och varför kalla sig maskulinist, det är ju jämställdhet vi vill ha så vi är alla jämställdister?
Konstollektivet Döttrar var SÅ DUKTIGA. Och vilka sångröster dessutom. “Let’s start a revolution” i början var grym, och likaså trestämmiga Sebastian Lind (ni vet, Vreesvijk) och de andra sångerna.
Bäst var nog i slutet, när alla klev ur sina roller och turades om att med hög och klar röst säga “Jag är feminist för att….”. Och det finns tusen och åter tusen anledningar till det. För att jag bara vill behöva säga nej en gång. För att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män. För att våldtäkt fortfarande används som krigsvapen i krig. För att kvinnor sexualiseras och objektifieras i reklam. För att jag vill bli bedömd för vem jag är och vad jag gör, inte för att jag är kvinna. För att alla människor är lika värda. För att jag ständigt kommer att bedömas hårdare än en man, av den enkla anledningen att jag är kvinna. För att våldtäktsoffer skuldbeläggs och skamfläckas. För att anorexia och utseendehets är ett så stort problem bland unga framför allt tjejer. För att endometriosis är vanligare än diabetes, och ändå vet ingen varför en får det eller hur det botas eftersom det ju är ett “kvinnoproblem”. För att det av någon anledning är kvinnors ansvar att inte bli med barn. För att kvinnor förväntas äta p-piller som påverkar mångas liv till det sämre. För att kvinnor diskrimineras i arbetslivet på grund av att de har barn eller förväntas få barn. För att kvinnor är “dåliga mammor” om de är borta från sina nyfödda barn, medan män är såååå duktiga om de är hemma och tar hand om sitt nyfödda barn. För att det är tabu för män att gråta och känna känslor. För att män inte får ta del av sina barns uppväxt på samma sätt som kvinnor. För att det förekommer att kvinnor blir straffade för att de utsätts för sexuella övergrepp. För att unga killars sexuella trakasserier mot unga tjejer bortförklaras som “han vill ju bara visa att han gillar dig!”. För att alldeles för många inte tycker det är våldtäkt om en kvinna sover, är medvetslös eller inte sagt nej tillräckligt tydligt. För att i vårt samhälle lär vi våra döttrar att akta sig för att bli våldtagna, istället för att lära våra söner att inte våldta. För att jag går med nycklarna mellan knogarna och mobilen upplåst, klar för att ringa om jag går hem själv i mörkret. För att jag, nästan varje gång jag är ute på krogen, blir tafsad på av män som tar sig friheten att ta på min kropp. För att kvinnor betraktas som horor, slampor och lösaktiga om de legat med många. För att jag är jobbig och kaxig när jag uttrycker min åsikt. För att kvinnor som är arga/irriterade/uttrycker starka åsikter bemöts med “har du mens eller!?”. För att göra något “som en tjej” betraktas som dåligt. För att kärring, fitta, hora används som skällsord. För att könsstympning utan bedövning fortfarande förekommer på små flickor. För att tvångsgiftermål och hedersvåld händer varje dag. För att det knappt finns någon forskning på vad p-piller har för långlivade effekter. För att ett CV bedöms som så mycket bättre med ett manligt namn än med ett kvinnligt, fastän innehållet är exakt detsamma. För att män förväntas vara familjeförsörjaren och beskyddaren. För att män blir mål för våld i krig, av den enkla anledningen att de är män. För att många kvinnor jobbar dubbelt; på jobbet och i hemmet; och ändå tjänar mindre än män. För att prostitution och trafficking är det moderna slaveriet.
Jag kan hålla på i all evighet. Igår avslutade de med, “Och för att det här, är mitt val” och höll upp armarna och pekade på sina rakade och orakade armhålor. Så alla ni jämställdister och icke-feminister, ta er en funderare, läs en bok (typ, Egalias döttrar!) eller se till att få tag på biljetter nästa gång Konstkollektivet Döttrar kommer på besök i din stad med sin fantastiska uppsättning. Jag skall definitivt gå igen om jag får chansen. SÅ. BRA.
//ALiCE med ICE
Alltså, bra dag! Fast lång. Vaknade vid sju och pluggade två timmar innan jag gick på en morgonpromenad för att handla färskt bröd till frulle samt en sväng till apoteket för hörde typ ingenting på ena örat pga upptäckte att jag hade lite lock, petade lite och ah då blev det värre. Meeen det löste ett par dyra örondroppar! Käkade frulle och sen vart det gruppmöte i skolan. Vi stämde av vår uppgift och delade upp lite så nu känns det bra med vad jag skall åstadkomma.
Sen hade jag tackat nej till homepartyt med Gudrun ikväll eftersom jag redan var uppbokad, men så hade hon tydligen ett lite tidigare på Handels där vi redan var, så jag gick med Anna i min grupp och fick sista reservplatsen, score! Hon var jättebra men sa mest sånt som alla redan vet (men som de nuvarande riksdagspartierna inte gör tillräckligt åt); att löneskillnaderna fortfarande reproduceras, att kvinnor diskrimineras, att våldet mot kvinnor är ett strukturellt problem, att kvinnor blir mer beroende av sina män på grund av usla pensionsvillkor, att kvinnor tar ut större delen av föräldraförsäkringen oooch så vidare. Det som var nytt (eller som jag snarare inte tänkt på innan) är hur sådana här strukturella problem (typ löneskillnaderna, våld mot kvinnor, föräldraförsäkringen, den låga representationen av kvinnor på höga poster i näringslivet etc) klumpas ihop till “kvinnofrågor” som om det inte ingår i den “vanliga” politiken. Men det allra mest i ögonöppnande som jag inte tänkt på: att funktionsnedsatta, icke-vita, HBTQI-personer samt kvinnor klumpas ihop i en och samma grupp, som minoriteter som ligger lägre i samhällsordningen och har mindre makt är motsatsen (vit, medelålders, ej funktionshindrad, heterosexuell cis-man) men problemet här är ju att KVINNOR ÄR JU FÖR FAN INGEN MINORITET. Ändå hamnar kvinnor som grupp i samma fack som andra diskriminerade grupper som ändå får betraktas som minoriteter. Men det är ju halva befolkningen som grupp, som blir lönediskriminerad, utsatt för våld och sexuella övergrepp, får sämre pensionsvillkor, blir objektifierad och sexualiserad, halkar efter i karriärsutvecklingen etc etc av män som grupp. ALLTSÅ. Har aldrig tänkt på det på det sättet förut. Anyways. Jag och Anna fick en bild med Gudrun också, starstruck!! Sen var vi tvungna att gå lite tidigare…
…för att gå på nästa möte, som nämligen var organisationen Kvinna till kvinna:s uppstartsmöte! Har bestämt för att börja engagera mig ideellt i något som intresserar mig, och Kvinna till kvinna är en superbra organisation. Den arbetar internationellt i fem olika regioner, och här i Sverige kan man volontära som volontär, fixa events, samla in pengar etc. Det är en organisation som är relevant för min utbildning och som senare kan vara relevant för praktik, C-uppsats och kanske till och med jobb, eftersom jag vill jobba med internationell anknytning och att stärka och stödja kvinnor i krigs- och konfliktdrabbade områden är något jag absolut skulle kunna tänka mig. De är dessutom etablerade i Kongo (= franska kan komma till användning). MEN, det är ju i såfall långt fram i framtiden. Men bra att knyta kontakter i alla fall, bra att ha på CV:t att man engagerat sig ideellt i en bra organisation utöver studierna och framför allt känns det ju bra att engagera sig för sådana här viktiga saker! Så nästa event är Ladyfesten på Världskulturmuséet här i Göteborg den 8:e mars, pepp!
Kom nyss hem, klockan åtta på kvällen, och som vanligt är det mörkt. Dagen har gått i ett och nu skall jag äta en sen middag innan det blir lite plugg och sen läggdags. PEPP PÅ LIVET! Puss på er
//ALiCE med ICE
Gjorde SVT:s valkompass nyss, eftersom resten av familjen alla fick FP högst upp och tyckte jag också skulle prova. Och som väntat fick jag F! högst upp, det är ju också dem jag tänkt röstat på eftersom jämställdhet, lika lön för lika arbete, kvinnors möjligheter att avancera i arbetslivet, delad föräldraledighet, att sexism, våldtäktskultur och rasism måste elimineras, att ingen människa är illegal och miljö är viktiga frågor för mig. Hur Piratpartiet hamnade på andra plats har jag dock ingen aning om? Svarade ju ändå “ganska dålig idé” på frågan huruvida upphovsrättsskyddat material skulle få laddas ner fritt. Men kanske har resterande av deras politik likheter med F!? Har ingen aning. Anyway, att MP kom på tredje plats förvånar mig inte heller då jag som sagt tycker miljön är viktig. Att FP blev det mest populära av Alliansen känns också rimligt, eftersom de är det parti jag sympatiserar med mest på den sidan. Att SD och KD hamnade i botten känns också självklart; SD är big NO NO för mig av förklarliga skäl (y’all know why), och KD likaså med deras konservatism och att kristendomen skall spela större roll i politiken. Ja. Jag blev helt enkelt bara lite säkrare på vad jag skall rösta på!
//ALiCE med ICE
Alltså. Var skall jag börja? Ni kanske har sett studentflaket med den omdebatterade texten “Ikväll ligger ERA döttrar på rygg, för här kommer grabbarna från bygg! 2:an var värst, det tyckte hon också. BA11” i olika medium-sammanhang? Imorse såg jag att en facebook-bekant länkat artikeln om lakanet och frågat sig “Haha, nu får man inte ens skämta längre?”. Och jag var bara tvungen att vädra min åsikt om det hela.
Hennes status hade fått över 30 likes innan någon reagerade. Så jag svarade helt enkelt, och fick flera likes under dagen (uppe i 19 i skrivande stund, visar ju på lite hopp om mänskligheten i alla fall). Och ja, ni ser ju vilka svar jag fick.
Satt länge och funderade på hur jag skulle svara. Skulle jag svara? Egentligen är ju ingen av dem värd min tid, jag kommer aldrig kunna ändra på deras åsikter – de måste de själva göra. Och jag vill inte sjunka till deras nivå. Men samtidigt måste jag ju svara, annars känns det som att de “vann” (fast jag har ju iförsig än så länge flest likes…). Hur som, efter lite rådgivning formulerade jag kommentaren ni ser ovan och där tänker jag lämna det. Vi tycker olika. Så är det bara. Men för att citera mig själv: jag hoppas att de flesta andra människor har en något mer verklighetsförankrad kvinnosyn.
P.S. “Phseudo Doenn”:s (slår vad om att det är ett nät-troll med en anonym profil) signatur “Anti-feminist, pro jämställdhet” är ju bara för rolig och motsägelsefull. Feminismen är ju liksom verktyget för att nå jämställdhet. Att vara feminist är att vara för jämställdhet. D.S.
//ALiCE med ICE
Igår la jag ut den här länken på facebook. Det är en text av Nina Åkestam som handlar om att feminism “inte är ett jävla lyxproblem”. För det är nämligen det som ofta blir reaktionen när folk vågar stå upp emot saker de tycker är fel – oavsett om det handlar om att det borde finnas fler ekologiska varor, att “hen” är ett bra ord, att det finns för många tiggare i Göteborg – eller att kvinnor och män får olika löner. Men herregud, det finns ju problem som är så mycket värre! Tänk på barnen i Afrika! Tänk på växthuseffekten! Tänk på alla miljoner människor som lever under fattigdomsgränsen! Jag citerar ur Ninas text:
“Är det okej att man själv tjänar mindre för samma jobb än den som sitter bredvid, eftersom Ryssland har lagar mot homosexualitet? Är det okej att ens tjej eller syster eller mamma inte kan röra sig fritt och avslappnat i offentliga miljöer, eftersom polisen Sverige registrerar romer? Är det okej att ens dotter får anorexi, eftersom barn i Indien drabbas av trafficking? Pardon my french, men jag har jävligt svårt att fatta den logiken.”
Förstår ni? Det finns ju alltid någonting som är värre! Det finns alltid någonting som kommer bräcka, och man kan faktiskt inte engagera sig i alla problem här i världen. Jag lever, tack och lov, inte under fattigdomsgränsen. Jag bor inte i Indien. Jag får mat och tak över huvudet varje dag. Jag går i skolan och jag har ett jobb. Om min egen ekonomi skulle gå i stöpet skulle jag ha föräldrar som hjälpte mig. Jag blir inte hängd om jag skulle kyssa en tjej offentligt. Jag blev inte bortgift till en gubbe när jag var tolv år gammal. Däremot är jag en ung tjej på nitton år som lever i Sverige, och dagligen ser jag och upplever jag bevis på att Sverige inte är jämställt. Men just det, det finns ju så mycket värre saker att engagera sig i och bry sig om än att jag kommer få sämre lön än en man för samma arbete, att jag kommer behöva bevisa mig tre gånger bättre än en man för att få ett jobb, att alla kvinnor jag ser i reklamer och filmer objektifieras som “bollplank” till män, att jag kommer frågas “vad hade du på dig?” om jag blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Eller? Nej, som Nina skriver, jag har också jävligt svårt att fatta den logiken. Det klart att kvinnor i andra delar av världen har det så mycket värre än kvinnor här i Sverige, och det är rent ut sagt för jävligt, men nu är jag en tjej som lever här i Sverige, och någonstans måste man börja. Exempelvis genom att bemöta den taskiga bild som många har av feminismen som ett gäng rabiata, vänsterextrema, orakade, arga manshatare.
Jag svarade Martin såhär (klicka på bilden först en gång och sen en gång till för att se större):
Vad tycker ni?
//ALiCE med ICE
Jag sitter och zappar på TV:n och slösurfar på datorn, med ett öga på TV:n då och då. Lyckas hamna precis i början på filmen Terminator 3, där två personer från framtiden hamnar i nutiden. Väldigt sci-fi. “Det är det här som är sexism. Precis det här”, tänker jag. För under de tio minutrarna som hinner gå av filmen innan det blir reklam, hinner den kvinnliga rollfiguren från framtiden dyka upp naken, med utsläppt, rufsigt hår som precis täcker brösten. För ja, självklart filmas hon så man ser att hon är naken. Därefter filmas hon bakifrån, så man ser hela henne – en vältränad, snygg tjej med putig men ändå fast rumpa och markerad midja. I nästa scen växer hennes bröst två storlekar då hon skall impa på en polis som tagit fast henne för fortkörning, och hon flashar sin urringning.
Därefter dyker motsvarande manliga rollfigur från framtiden upp ur tomma intet, spelad av ingen mindre än Arnold Schwarzenegger. Han är också naken, men han filmas från sidan då han långsamt reser sig till sin fulla längd, sträcker ut sina lemmar, spänner sina enorma muskler. Dessutom är det mörkt kring honom så man nästan bara ser silhuetten av de mycket markerade, stora musklerna.
Jag vet inte hur det är med er, men jag ser en tydlig skillnad på hur den kvinnliga rollfiguren respektive motsvarande manliga rollfigur porträtteras.
Kvinnan porträtteras med fokus på hennes kropp. Hennes nakenhet är mycket mer uppenbar, och hon är snygg, sexig, het, kurvig – stora bröst och höfter.
Mannen porträtteras med fokus på sin styrka, musklerna, värdigheten, kraften, makten, manligheten. Det fanns knappt någon bild på Google från när Arnold dyker upp där naken ur tomma intet förutom den i mitten, medan det fanns massor (som ni märker) på Kristanna Loken (som spelar kvinnan) när hon dyker upp naken.
Att porträttera kvinnor respektive män på det här sättet är ganska typiskt och kallas inget mindre än sexism. Kvinnor objektifieras och sexualiseras och män porträtteras med fokus på makt och prestationer – se bild nedan från http://trettiotreanledningar.com/.
Ändå kan inte vissa förstå varför jag tyckte att Terminator 3 var typiskt sexistisk. Man ser inte problem på samma sätt, vissa tycker bara jag är jobbigt feministisk om jag påpekar såna här saker.
Bläddrade vidare bland TV-kanalerna och hamnade mitt i The talented Mr Ripley, i en scen där en av de manliga huvudrollsinnehavarna (Matt Damon) står halvnaken med blottad överkropp och en av de kvinnliga huvudrollsinnehavarna (Cate Blanchett) står fullt påklädd och ser på honom. Detta är det enda jag registrerar, och man skulle kunna fråga sig “Men är inte det här sexism då!? Fast åt andra hållet?”.
Och nej, det tycker jag verkligen inte att det är. Skillnaden mellan de här två scenerna ur dessa två olika filmer, är att i Terminator 3 är kvinnan och mannen från framtiden jämlikar – båda reser bakåt i tiden från framtiden, dyker upp i nutid på samma sätt, har samma anledning att vara i nutiden, samma uppdrag. Ändå porträtteras de så olika med fokus på så olika saker. Kvinnan objektifieras och det blir fokus på hennes kropp och sexualitet, och hos mannen fokuseras det på hans styrka, makt, manlighet, muskler.
I The talented Mr Ripley, som jag för övrigt inte sett förutom den lilla scenen vi bläddrade förbi i ett par sekunder, spelar Matt Damon respektive Cate Blanchett två olika roller med olika förutsättningar, bakgrunder, ålder, meningar med livet, där Matt Damon i just denna scen skall vara avklädd. Det hade varit sexism – fast åt andra hållet – om Matt Damons rollfigur hade porträtterats som ett sexobjekt, där man zoomat in hans glänsande kropp, svällande muskler, med fokus på hans väldiga paket mellan benen, och där Cate Blanchetts rollfigur hade varit överordnad, med fokus på hennes maktställning, äldre ålder, hennes prestationer. Sexism åt det här hållet – där mannen objektifieras och sexualiseras – är dock högst ovanligt, medan sexism där kvinnan endast verkar vara till för att se snygg och sexig ut och mannen för att åstadkomma något, vara stark och mäktig, tyvärr är väldigt, väldigt vanlig i alldeles för många sammanhang och tillfällen.
//ALiCE med ICE