Tag: Liv Strömquist

Maj 2023

Ännu en månad har gått, som började extremt kall. Direkt efter att jag och Are anlänt till Göteborg efter Stockholmsvistelsen så gick jag till Bältesspännarparken för att fira Första maj med syndikalisterna. Trots regnet och rusket var det UNDERBART.

Månadens sociala häng

Jag åkte till Floda en fredagseftermiddag och hände med Lina:

Jag och Olivia bestämde spontant en fin dag i början av maj att vi skulle ses vid Delsjön på picknick och bad. Därefter rullade vi ner till Matilda och Milla på middag och häng, och så avlöste Are och Olivia. En härlig spontan lördag!

Jag och Are blev bjudna över till Alex, Sofie och Falke på söndagsgrillning i solen på deras innergård. Vilken lyx.

Månadens natur

Lärjeån är fantastiskt fin på försommaren. Jag och Are gick ner en ljus kväll och insöp naturen.

Jag och Olivia bjöd också pappa på kanotande i Vättlefjäll! Detta var vår födelsedagspresent till pappa planerad sedan februari och det blev en riktig kanondag. Det är SÅ lyxigt att vi har Vättlefjäll så lättillgängligt här i Gbg.

Månadens scenframträdande

Mamma bjöd mig och Olivia på cirkus i form av Cirque du Soleil på Scandinavium vilket förstås var otroligt imponerande. Vilken kroppskontroll och vilken flexibilitet. Och sedan, icke att förglömma, Skogsfesten! Massor av bra band som jag inte minns namnet på men Boo boo bama orchestra var en höjdpunkt (otrolig scennärvaro, så queert och glittrigt och sexigt allt på samma gång), liksom Slowgold och Girafe.

Månadens filmer

Jag har inte sett så mycket film i maj, men jag tror jag sett åtminstone en mer än Murina? Men det är den jag har skrivit ner, och så här skrev jag om den:

Murina (2021)

I beskrivningen på Drakenfilm står det att detta är en “sunshine” noir, och det förstår man när man ser den. En till synes paradisisk ö i Adriatiska havet är Julijas hem, en brådmogen flicka i övre tonåren som, trots idyllen, inget annat vill än att lämna ön, eftersom hennes pappa där styr med järnhand. När en förmögen familjevän kommer på besök för att diskutera affärer ser hon sin chans. En suggestiv film som trots sitt solskimmer ständigt har nåt mörkt lurande i hörnen. Bra! 4 av 5.

Månadens böcker

I maj har jag läst ut I skuggan av oron av Kerstin Thorvall (2013), som jag skrev om här, Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist , som jag skrev om här, och Kapital, rationalitet och sammanhållning – introduktion till samhällsteori av Boglind, Eliaeson & Månson (2005), som jag inte har skrivit om men använt som kurslitteratur i min senaste tenta i sociologi A. En mycket användbar bok om man vill förstå sig på de sociologiska klassiker-gubbarna Marx, Weber och Durkheim bättre!

Tag: Liv Strömquist

  • Maj 2023

    Ännu en månad har gått, som började extremt kall. Direkt efter att jag och Are anlänt till Göteborg efter Stockholmsvistelsen så gick jag till Bältesspännarparken för att fira Första maj med syndikalisterna. Trots regnet och rusket var det UNDERBART.

    Månadens sociala häng

    Jag åkte till Floda en fredagseftermiddag och hände med Lina:

    Jag och Olivia bestämde spontant en fin dag i början av maj att vi skulle ses vid Delsjön på picknick och bad. Därefter rullade vi ner till Matilda och Milla på middag och häng, och så avlöste Are och Olivia. En härlig spontan lördag!

    Jag och Are blev bjudna över till Alex, Sofie och Falke på söndagsgrillning i solen på deras innergård. Vilken lyx.

    Månadens natur

    Lärjeån är fantastiskt fin på försommaren. Jag och Are gick ner en ljus kväll och insöp naturen.

    Jag och Olivia bjöd också pappa på kanotande i Vättlefjäll! Detta var vår födelsedagspresent till pappa planerad sedan februari och det blev en riktig kanondag. Det är SÅ lyxigt att vi har Vättlefjäll så lättillgängligt här i Gbg.

    Månadens scenframträdande

    Mamma bjöd mig och Olivia på cirkus i form av Cirque du Soleil på Scandinavium vilket förstås var otroligt imponerande. Vilken kroppskontroll och vilken flexibilitet. Och sedan, icke att förglömma, Skogsfesten! Massor av bra band som jag inte minns namnet på men Boo boo bama orchestra var en höjdpunkt (otrolig scennärvaro, så queert och glittrigt och sexigt allt på samma gång), liksom Slowgold och Girafe.

    Månadens filmer

    Jag har inte sett så mycket film i maj, men jag tror jag sett åtminstone en mer än Murina? Men det är den jag har skrivit ner, och så här skrev jag om den:

    Murina (2021)

    I beskrivningen på Drakenfilm står det att detta är en “sunshine” noir, och det förstår man när man ser den. En till synes paradisisk ö i Adriatiska havet är Julijas hem, en brådmogen flicka i övre tonåren som, trots idyllen, inget annat vill än att lämna ön, eftersom hennes pappa där styr med järnhand. När en förmögen familjevän kommer på besök för att diskutera affärer ser hon sin chans. En suggestiv film som trots sitt solskimmer ständigt har nåt mörkt lurande i hörnen. Bra! 4 av 5.

    Månadens böcker

    I maj har jag läst ut I skuggan av oron av Kerstin Thorvall (2013), som jag skrev om här, Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist , som jag skrev om här, och Kapital, rationalitet och sammanhållning – introduktion till samhällsteori av Boglind, Eliaeson & Månson (2005), som jag inte har skrivit om men använt som kurslitteratur i min senaste tenta i sociologi A. En mycket användbar bok om man vill förstå sig på de sociologiska klassiker-gubbarna Marx, Weber och Durkheim bättre!

    Ännu en månad har gått, som började extremt kall. Direkt efter att jag och Are anlänt till Göteborg efter Stockholmsvistelsen så gick jag till Bältesspännarparken för att fira Första maj med syndikalisterna. Trots regnet och rusket var det UNDERBART. Månadens sociala häng Jag åkte till Floda en fredagseftermiddag och hände med Lina: Jag och Olivia…

  • Två böcker jag läst på sistens

    I skuggan av oron – Kerstin Thorvall (2013)

    Jag har lyssnat ut andra delen av Kerstin Thorvalls semibiografiska trilogi! I skuggan av oron, som så passande beskriver den känsla som Signe Thornvalls mamma Hilma ständigt befinner sig i – oron över att det där som Sigfrid sa innan han gick bort, att “det blir lagom på Signe”, inte stämmer, utan att även Signe ärvt hans sinnesjukdom, den som gör honom manisk i perioder.

    I denna del får i följa Hilma och Signe och hur de framlever sitt liv utan fadern och maken Sigfrid under 1930- och 1940-talen. Många beklagar sig över stackars Hilma som blivit ensam med tonårsdottern, men själv tycker Hilma bara att det känns skönt, för nu slipper hon oroas över Sigfrids tendens att skämma bort och hetsa upp flickan. Istället har oron över maken ersatts av en ständig oro för dottern Signe, Kerstin Thorvalls alter ego. Visserligen går det bra för Signe i skolan, men hon är en känslig flicka och relationen till modern är komplicerad, precis som Kerstins egna relation med sin mamma.

    Jag tyckte boken var jättebra och en naturlig fortsättning på föregående När man skjuter arbetare. Om den förra kretsade kring relationen mellan Hilma och Sigfrid, kretsar denna kring relationen mellan Hilma och Signe. Kommer nästa och sista del kanske kretsa kring relationen mellan Signe och någon annan…? Hur som helst rekommenderar jag denna bok, som skildrar en svunnen tid utifrån relationerna, på ett fängslande sätt i all sin vardaglighet, precis som en modern klassiker skall göra.

    Den rödaste rosen slår ut – Liv Strömquist (2019)

    I Den rödaste rosen slår ut från 2019 tar Liv Strömquist itu med Leonardo DiCaprios många och flyktiga kärleksrelationer, och ställer sig frågan: varför lyckas inte Leonardo få en kärleksrelation att hålla? Varför går han hela tiden från blond, snygg baddräktsmodell till en annan, utan att lyckas bli kär? Varför är det överhuvud taget så svårt att bli kär i dagens senkapitalistiska samhälle…? Detta försöker Liv svara på med hjälp av sociologiska teorier från bl.a. husgurun Eva Illouz, som Liv ofta nämnt i både En varg söker sin podd och Stormens utveckling som båda är två av mina favoritpoddar just för att Liv Strömquist a.k.a. min husguru medverkar.

    De sociologiska teorier som Liv använder för att “kanske, kanske” (som hon ofta skriver som någon sorts brasklapp) förklara samtidens brist på äkta kärlek och commitment är komplicerade, och trots att det är ett seriealbum liknar det snarare en populärvetenskaplig skrift med illustrationer, men hon kan sin grej av att ta akademin till folket och på ett enkelt sätt tillgängliggöra teorier för att förstå samtiden. Jag tycker fortfarande att Liv Strömquists bästa bok är Kunskapens frukt från 2013, men den här är absolut också mycket läsvärd och jag har köpt hem Eva Illouz’ bok Därför tar kärleken slut för att läsa originaltexten som Liv så mycket utgår från i denna bok.

    Liv är så smart! Älskar hennes hjärna! Läs denna bok!

    I skuggan av oron – Kerstin Thorvall (2013) Jag har lyssnat ut andra delen av Kerstin Thorvalls semibiografiska trilogi! I skuggan av oron, som så passande beskriver den känsla som Signe Thornvalls mamma Hilma ständigt befinner sig i – oron över att det där som Sigfrid sa innan han gick bort, att “det blir lagom…