Category: Musik

Spotify wrapped 2023

Spotify wrapped är väl ungefär som drömmar – bara intressant för den vars Spotify wrapped/dröm det är. Men det här är ju min lilla blogg som jag haft i över ett decennium, så därför tänkte jag ändå visa min Spotify wrapped, som jag gjort ett par gånger tidigare (2014, 2015, 2020 och 2021).

I år hade jag “bara” 33 834 lyssningsminuter, jag har ju haft mer än så några år.

Mina topp-genrer var “lo-fi beats” i topp – jag tror det är min bakgrundmusik när jag pluggar/jobbar (brukar exempelvis spela listan “Lo-fi girl: beats to relax to“) samt yoga-musik som blir klassade som den genren. Sen var “jazz” nummer två och “vocal jazz” nummer tre. Det är all min middagsmusik 🙂 Och laga middag-musik, samt instrumentell jazz för plugg/jobb. “Svensk popp” är som vanligt med (varje år) och “organisk elektronisk musik” som jag antar är typ lite samma som “lo-fi beats”..?

Sedan har vi världens bästa låt Baltimore med Nina Simone i topp. Besatt fortfarande. Hittade genom låtradio!

Andra topplåtar var alla från Billie Eilish because – well :)))

Billie Eilish var också just min mest spelade artist. What can I say? She does magic, och hon är också så otroligt bred!

Andra favoritartister var Nina Simone, Blundetto, Billie Holiday och Monica Z. Nina Simone för att hon, precis som Billie Eilish, är väldigt bred (svår att placera henne i någon specifik genre!), har en fantastisk röst och passar bra både som bakgrundsmusik (det är mycket så jag lyssnar på musik), laga mat-musik och aktivt lyssnande. Favoriten är ju då Baltimore men jag tycker även om exempelvis Lilac wine och Ne me quitte pas som båda är vemodiga ballader. Och en massa andra låtar med Nina Simone. Finns också ett ypperligt P3 Historia-avsnitt om Nina Simone, rekommenderar!

Blundetto hamnar i topp för att jag alltid lyssnar på Blundetto på sommaren som chilla-på-eftermiddagen-efter-en-dag-på-stranden-musik. Då brukar jag sätta på radio på Blundetto, men skulle ha svårt att sjunga på någon låt? Vet inte ens om det är ett band eller en artist?

Billie Holiday började jag lyssna på efter att ha hört ett P3 historia-avsnitt om henne. Hon har haft ett fantastiskt intressant liv och levde mitt under Jim Crow-lagarna. Normalt sett var Billie Holiday inte politiskt i sina låtar, men i låten Strange fruit blir hon just politisk, för det är en kommentar om rasismen i USA, om lynchningarna, och om segregationen. När hon framförde den första gången var det flera vita som reste sig upp för att gå i protest:

Southern trees bear strange fruit
Blood on the leaves and blood at the root
Black bodies swinging in the southern breeze
Strange fruit hanging from the poplar trees

Kul att jag har Monica Z på min topp 5 artister-lista 2023. Because why not? Odödlig jazzdrottning, även om ganska många av texterna i låtarna åldrats dåligt. Icke desto mindre vackra melodier och underbar röst. Är väldigt inne på jazz generellt, som ni märker. Mitt favorit-album med Monica är The lost tapes, för där finns två av mina favoritlåtar, nämligen Nature boy och Ack värmeland du sköna. Också mycket bra middagsmusik.

Sist men inte minst har jag lyssnat på podd också. En varg söker sin podd för smart samhällsanalys och kultur. Gillar dock inte när de pratar om Kardashians eller kläder, är totalt ointresserad av det, men i övrigt älskar jag Liv och Carolines dynamik och jag känner mig smartare när jag lyssnar på dem. Stormens utveckling för samhällsanalys och politisk satir, Bildningspodden för just bildning, Konflikt för samtidsjournalistik om brännande frågor och P1 dokumentär för… ja, jag vet inte, gripande historier?

Bra Spotify-år!

Kommentera här

Category: Musik

  • Spotify wrapped 2023

    Spotify wrapped är väl ungefär som drömmar – bara intressant för den vars Spotify wrapped/dröm det är. Men det här är ju min lilla blogg som jag haft i över ett decennium, så därför tänkte jag ändå visa min Spotify wrapped, som jag gjort ett par gånger tidigare (2014, 2015, 2020 och 2021).

    I år hade jag “bara” 33 834 lyssningsminuter, jag har ju haft mer än så några år.

    Mina topp-genrer var “lo-fi beats” i topp – jag tror det är min bakgrundmusik när jag pluggar/jobbar (brukar exempelvis spela listan “Lo-fi girl: beats to relax to“) samt yoga-musik som blir klassade som den genren. Sen var “jazz” nummer två och “vocal jazz” nummer tre. Det är all min middagsmusik 🙂 Och laga middag-musik, samt instrumentell jazz för plugg/jobb. “Svensk popp” är som vanligt med (varje år) och “organisk elektronisk musik” som jag antar är typ lite samma som “lo-fi beats”..?

    Sedan har vi världens bästa låt Baltimore med Nina Simone i topp. Besatt fortfarande. Hittade genom låtradio!

    Andra topplåtar var alla från Billie Eilish because – well :)))

    Billie Eilish var också just min mest spelade artist. What can I say? She does magic, och hon är också så otroligt bred!

    Andra favoritartister var Nina Simone, Blundetto, Billie Holiday och Monica Z. Nina Simone för att hon, precis som Billie Eilish, är väldigt bred (svår att placera henne i någon specifik genre!), har en fantastisk röst och passar bra både som bakgrundsmusik (det är mycket så jag lyssnar på musik), laga mat-musik och aktivt lyssnande. Favoriten är ju då Baltimore men jag tycker även om exempelvis Lilac wine och Ne me quitte pas som båda är vemodiga ballader. Och en massa andra låtar med Nina Simone. Finns också ett ypperligt P3 Historia-avsnitt om Nina Simone, rekommenderar!

    Blundetto hamnar i topp för att jag alltid lyssnar på Blundetto på sommaren som chilla-på-eftermiddagen-efter-en-dag-på-stranden-musik. Då brukar jag sätta på radio på Blundetto, men skulle ha svårt att sjunga på någon låt? Vet inte ens om det är ett band eller en artist?

    Billie Holiday började jag lyssna på efter att ha hört ett P3 historia-avsnitt om henne. Hon har haft ett fantastiskt intressant liv och levde mitt under Jim Crow-lagarna. Normalt sett var Billie Holiday inte politiskt i sina låtar, men i låten Strange fruit blir hon just politisk, för det är en kommentar om rasismen i USA, om lynchningarna, och om segregationen. När hon framförde den första gången var det flera vita som reste sig upp för att gå i protest:

    Southern trees bear strange fruit
    Blood on the leaves and blood at the root
    Black bodies swinging in the southern breeze
    Strange fruit hanging from the poplar trees

    Kul att jag har Monica Z på min topp 5 artister-lista 2023. Because why not? Odödlig jazzdrottning, även om ganska många av texterna i låtarna åldrats dåligt. Icke desto mindre vackra melodier och underbar röst. Är väldigt inne på jazz generellt, som ni märker. Mitt favorit-album med Monica är The lost tapes, för där finns två av mina favoritlåtar, nämligen Nature boy och Ack värmeland du sköna. Också mycket bra middagsmusik.

    Sist men inte minst har jag lyssnat på podd också. En varg söker sin podd för smart samhällsanalys och kultur. Gillar dock inte när de pratar om Kardashians eller kläder, är totalt ointresserad av det, men i övrigt älskar jag Liv och Carolines dynamik och jag känner mig smartare när jag lyssnar på dem. Stormens utveckling för samhällsanalys och politisk satir, Bildningspodden för just bildning, Konflikt för samtidsjournalistik om brännande frågor och P1 dokumentär för… ja, jag vet inte, gripande historier?

    Bra Spotify-år!

    Kommentera här

    Spotify wrapped är väl ungefär som drömmar – bara intressant för den vars Spotify wrapped/dröm det är. Men det här är ju min lilla blogg som jag haft i över ett decennium, så därför tänkte jag ändå visa min Spotify wrapped, som jag gjort ett par gånger tidigare (2014, 2015, 2020 och 2021). I år…

  • Maj 2023

    Ännu en månad har gått, som började extremt kall. Direkt efter att jag och Are anlänt till Göteborg efter Stockholmsvistelsen så gick jag till Bältesspännarparken för att fira Första maj med syndikalisterna. Trots regnet och rusket var det UNDERBART.

    Månadens sociala häng

    Jag åkte till Floda en fredagseftermiddag och hände med Lina:

    Jag och Olivia bestämde spontant en fin dag i början av maj att vi skulle ses vid Delsjön på picknick och bad. Därefter rullade vi ner till Matilda och Milla på middag och häng, och så avlöste Are och Olivia. En härlig spontan lördag!

    Jag och Are blev bjudna över till Alex, Sofie och Falke på söndagsgrillning i solen på deras innergård. Vilken lyx.

    Månadens natur

    Lärjeån är fantastiskt fin på försommaren. Jag och Are gick ner en ljus kväll och insöp naturen.

    Jag och Olivia bjöd också pappa på kanotande i Vättlefjäll! Detta var vår födelsedagspresent till pappa planerad sedan februari och det blev en riktig kanondag. Det är SÅ lyxigt att vi har Vättlefjäll så lättillgängligt här i Gbg.

    Månadens scenframträdande

    Mamma bjöd mig och Olivia på cirkus i form av Cirque du Soleil på Scandinavium vilket förstås var otroligt imponerande. Vilken kroppskontroll och vilken flexibilitet. Och sedan, icke att förglömma, Skogsfesten! Massor av bra band som jag inte minns namnet på men Boo boo bama orchestra var en höjdpunkt (otrolig scennärvaro, så queert och glittrigt och sexigt allt på samma gång), liksom Slowgold och Girafe.

    Månadens filmer

    Jag har inte sett så mycket film i maj, men jag tror jag sett åtminstone en mer än Murina? Men det är den jag har skrivit ner, och så här skrev jag om den:

    Murina (2021)

    I beskrivningen på Drakenfilm står det att detta är en “sunshine” noir, och det förstår man när man ser den. En till synes paradisisk ö i Adriatiska havet är Julijas hem, en brådmogen flicka i övre tonåren som, trots idyllen, inget annat vill än att lämna ön, eftersom hennes pappa där styr med järnhand. När en förmögen familjevän kommer på besök för att diskutera affärer ser hon sin chans. En suggestiv film som trots sitt solskimmer ständigt har nåt mörkt lurande i hörnen. Bra! 4 av 5.

    Månadens böcker

    I maj har jag läst ut I skuggan av oron av Kerstin Thorvall (2013), som jag skrev om här, Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist , som jag skrev om här, och Kapital, rationalitet och sammanhållning – introduktion till samhällsteori av Boglind, Eliaeson & Månson (2005), som jag inte har skrivit om men använt som kurslitteratur i min senaste tenta i sociologi A. En mycket användbar bok om man vill förstå sig på de sociologiska klassiker-gubbarna Marx, Weber och Durkheim bättre!

    Ännu en månad har gått, som började extremt kall. Direkt efter att jag och Are anlänt till Göteborg efter Stockholmsvistelsen så gick jag till Bältesspännarparken för att fira Första maj med syndikalisterna. Trots regnet och rusket var det UNDERBART. Månadens sociala häng Jag åkte till Floda en fredagseftermiddag och hände med Lina: Jag och Olivia…

  • Spotify wrapped 2021

    Dags för Spotify wrapped igen, älskar den funktionen. I år lyssnade jag på Spotify i över 52 000 minuter (so far – det är ju fortfarande drygt en månad kvar av året!) – mer än förra året då det var 51 000 🙂

    De gör ju lite olika grejer varje år, men i år fick man en introlåt, och min blev Kite:s Jonny Boy som är så jävla bra och gick varm framför allt förra vintern.

    Fick även en låt som spelas “när en tår faller ner på din spegelbild i vattnet” lol. Revolution med Elias. Blev besatt efter Young Royals där den utgör ett viktigt soundtrack 🙂

    Och “Unstoppable” med Sia – “låten som spelas när jag besegrar den urdriga hämndlystna anden” lol, den kommer från när jag var på höghöjdsbana med niorna som avslutningsaktivitet och gick den svåraste banan och var typ själv mitt ute i skogen och skulle göra nån riktigt läskig grej och kom på mig själv med att sjunga “I’m unstoppable…. unstoppable today… I’m invincible…” o.s.v. för att peppa mig själv att våga hahahaha.

    Även Live and Die med Gina Dirawi – min topplåt – derive:ar från Young Royals, ett annat viktigt titelspår i ett mycket viktigt ögonblick. Älskarrrr denna låt.

    Min mest lyssnade podcast var Hanapee’s otroliga podcast. Kul. Den har man ju följt X antal år

    Annars en hel del Sveriges radio, d.v.s. Tankesmedjan för politisk satir, Sommar & Vinter i P1 – no comments needed – och P3 Historia som jag ganska nyligen upptäckt som ett mycket bra komplement till mina historiastudier. Varje avsnitt handlar om en historisk person och levandegör historian väldigt bra. Rekommenderar! Och Raseriet rekommenderar jag till alla men speciellt white people, det är vårt jäkla ansvar att bilda oss om rasism.

    Lol min “ljudaura” var tydligen “extatisk och lugn”?

    Och i år igen, liksom förra året, var min toppartist tydligen Blundetto? Brukar bara sätta på shuffle på Blundetto, så bra bakgrundsmusik speciellt på sommaren med reggae-beatsen.

    Annars var det Hov1 hahahaha vem e jag. Och Billie Eilish (framför allt Happier than ever), Daniela Rathana (som jag såg live förra veckan – så jävla bra!!!) och Lil Nas X p.g.a. <3 <3 <3 <3 <3 3

    Som vanligt ligger svensk pop i topp, har alltid det som någon av mina topp-genrer (förra året på plats nr 3 dock). Vocal jazz har seglat upp på andra plats (förra året var det min tredje populäraste). “Visor” vet jag inte var det kommer ifrån – vilken musik lyssnar jag på som klassas som visor…? Har aldrig haft den genren. “Neoklassiskt” är nytt också, men antar att det handlar om alla instrumentella piano-listor jag har. “Downtempo” är nytt också, vad betyder ens det?

    Topplåten var alltså Live and die, och sedan kom Revolution – båda från Young Royals. Säger ju en del om hur besatt jag var/är :))))))) Därefter hittar vi då Barn av vår tid med Hov1. Den gick på repeat framför allt i somras, gillar texten skarpt. Och Jonny Boy som sagt, som jag hörde i filmen And then we danced som jag såg i slutet av förra året med Mim och blev kär. Underbar låt. Soundtrack:et till förra vintern helt klart. Och så Gamora, ännu en Hov1-låt, ft Einár.

    Dags för Spotify wrapped igen, älskar den funktionen. I år lyssnade jag på Spotify i över 52 000 minuter (so far – det är ju fortfarande drygt en månad kvar av året!) – mer än förra året då det var 51 000 🙂 De gör ju lite olika grejer varje år, men i år fick…

  • Några tips på internetz just nu

    Tips nr 1: Kort-dokumentären Våra barn dör som finns på SVT play just nu. Blev berörd, och grät. Vart fan är samhället på väg egentligen.

    Tips nr 2. Från det ena till det andra. Lil Nas X har släppt ny musik, och när en elev upplyste mig om att han var gay gick jag direkt in på YouTube och det visade sig att han har släppt helt fantastiska och extremt queer musikvideos. So much gay eyecandy, och så himla queert!? Vad sägs om att djävulen himself får en lapdance av Lil Nas X i MONTERO (Call me by your name) – för övrigt en tydlig referens till den sensuella filmen med samma namn – att Lil Nas X är gravid och föder (!!!) i promotion-videon för albumet, och flera andra queera (och heta!!) scener i bl.a. THAT’S WHAT I WANT och INDUSTRY BABY. Mina favoriter är dock de låtar som inte har några musikvideos, d.v.s. VOID, LIFE AFTER SALEM och TALES OF DOMINICA. Lil Nas X verkar också vara så himla rolig och härlig person för övrigt!? Och trollig hahaha. Blev lurad av denna videon.

    Tips nr 3, när vi ändå är inne på musik. Hov1 har också släppt nytt album album, och från det har Barn av vår tid rullat varm på min Spotify sen i somras. Gillar även Gamora ft Einár (although när jag såg det här klippet kände jag lite dålig eftersmak haha), Tjuvheder och Räkna dagar.

    Tips nr 3, när vi ändå är inne på musik. Hov1 har också släppt nytt album album, och från det har Barn av vår tid rullat varm på min Spotify sen i somras. Gillar även Gamora ft Einár (although när jag såg det här klippet kände jag lite dålig eftersmak haha), Tjuvheder och Räkna dagar.

    Låt mig förklara en sak, du har så bra ideal
    När alla kollar är du fenomenal
    Behandlar vännen ifrån orten som en accessoar
    Och sjunger n-ordet på festen när du festar privat


    De gillar ketamin och kokain och massa tjack
    Har ADHD men de kallar det för superkraft
    De talar ut om det och plötsligt får de bokkontrakt
    Det måste vara svårt att kriga för va relevant


    Jag växte upp med Tjorven, Båtsman och Grankvist
    Därför jag drömde om en tjej som hette Malin
    Jag har varit ätstörd, tränat som en galning
    Därför som jag vet hur jobbigt det kan va med maten
    Haft så mycket ångest att jag velat dö
    Tackar medicin att jag lever som jag gör

    Tips nr 4: Gina Dirawis Live and die. Jag hörde den när jag såg Young Royals i somras och var blown away. Multitalang den där Gina. Så jävla episk låt som jag lyssnat på over and over and over again. “Thought if we, Were free, For a night, We’d make it right”. När man lyssnar på den tillsammans med scenen då Wilhelm och Simon äntligen får varandra, och sen vet hur serien slutar…. Gosh, my heart. Shuttering to pieces.

    Tips nr 5: Vi fortsätter på ny musik-spåret. Och ingen har väl missat men Billie Eilish har också släppt ny musik. Happier than ever är episk.

    Tips nr 6: Har börjat lyssna på podden “Singelrådet” som är så himla bra. Ett avsnitt de hade nyligen gästades av ingen mindre än Ninja Thyberg som regisserat Pleasure, och jag var blown away över Ninjas intellekt? Hon sa så himla många kloka saker, var så nyanserad och analytisk och självklart köpte jag biljetter till filmen som jag och Olivia ska gå och se på måndag. Rekommenderar därför detta avsnitt (och flera andra) starkt, liksom att gå och se Pleasure på bio.

    Tips nr 7: Non-violent communication (NVC). Har lärt mig detta konflikthanterings-verktyg i min socialpsykologikurs och det är så himla bra bara?

    Jamen det var väl allt för nu tror jag…? Trevlig lördag alla!

    Tips nr 1: Kort-dokumentären Våra barn dör som finns på SVT play just nu. Blev berörd, och grät. Vart fan är samhället på väg egentligen. Tips nr 2. Från det ena till det andra. Lil Nas X har släppt ny musik, och när en elev upplyste mig om att han var gay gick jag direkt…

  • The get down

    Har börjat kolla på en ny serie från Netflix. Först började jag kolla på Stranger things som också är en av Netflix’s nya serier, men hann kolla i fem minuter innan jag insåg att näe, jag kan inte kolla på det här själv för jag kommer bli alldeles för uppskrämd, haha. Får vänta tills Seb kommer hem så kan vi kolla tillsammans. Började istället kolla på The get down, och jag gillar det verkligen!

    Bildresultat för the get down gif

    Den utspelar sig 1977 i Bronx, New York, där byggnader står tomma, landlords betalar kriminella gäng för att bränna upp dem och få ut försäkringspengarna, olika gäng driver drogkarteller, sommaren är den hetaste sommaren någonsin, och de svarta och bruna ungdomarna med latinamerikanska och afrikanska rötter drömmer sig över till andra sidan, Manhattan, dit den enda connection:en är tåget. Serien är regisserad av Baz Luhrmann som också regisserat tex Moulin Rouge och The Great Gatsby, och det syns! Mycket färgstarkt, spektakulärt, musik all over the place. I like it.

    Bildresultat för the get down gif

    Det handlar om Ezekiel (godingen med blå tröja längst till höger i gif:en ovan) som är mycket talented with them words, och hur han och den aspirerande DJ:en Shaolin “Shao” Fantastic (med röd tröja längst till vänster i gif:en ovan) träffar varandra och inser att tillsammans kan de bli något stort. De måste bara få in cash, och Shao måste lära sig DJ:a. Och här snackar vi DJ:ing på riktigt; vända vinyl-skivor, ha två skivor på samtidigt där den ena är nutid och den andra framtid, räkna ut exakt matematiskt när en skall börja om den ena skivan för att få samma beat, osv. För det är nämligen där och då, i 70-talets Bronx, som nutidens hip hop växer fram: talangfulla DJ:s använder disco-dängornas grunder men jobbar med matematik och noga uträknade skivbyten med att hoppar över sången (“det tråkiga”) och skapa föregångaren till dagens hip hop-beats.

    Bildresultat för the get down gif

    Samtidigt som hip hopen föds, håller discon på att dö ut, men Ezekiel:s “girl” Mylene drömmer om att bli just den nya discodrottningen.

    Bildresultat för the get down gif

    Mylene har en extremt religiös familj som inte vill tillåta henne att fullfölja sina drömmar om att sjunga disco, och samtidigt stöter hon bort Ezekiel eftersom hon vill ge sitt hjärta åt en “man med ambitioner”, inte någon som kommer stanna i the Bronx forever, och som inte vågar utnyttja sin talang.

    Bildresultat för the get down gif

    Samtidigt som Mylene ägnar sig åt sin sång och Ezekiel, Shao och resten av “Fantastic four plus one” jobbar med sitt projekt The get down; en hemlig hip hop underground-klubb någonstans i Bronx ruiner; finns sidospår, och hela serien känns som en ständig kritik av både dåtidens och dagens orättvisa samhälle med klassklyftor, segregering och rasism.

    Bildresultat för the get down gif

    Mycket uppfriskande med en serie där alla personer är svarta eller bruna; en tydlig blink åt Black lives matter-rörelsen, och roligt hur hela serien osar 70-tal. Värt att se bara för 70-talsestetiken och -musiken.

    Bildresultat för the get down gifBildresultat för the get down gif
    Bildresultat för the get down gifBildresultat för the get down gif

    Rekommenderar denna serie! Har bara sett tre avsnitt än så länge, men jag gillar hur allvarligt blandas med roligt, hur Bronx-romantiken med takhäng och underground-fester blandas med Bronx-misären med råhet, bränder, droger och kriminalitet, hur disco blandas med hiphop och hur hela serien känns fräsch och nyskapande. Black lives matter, som sagt.

    Bildresultat för the get down gif

    Avslutar med att citera ett poem som Ezekiel läser upp ungefär tjugo minuter in i första avsnittet. Tillåt mig att gråta lite. Tänk er detta till ett melankoliskt, tungt men ändå melodiskt hip hop-beat.

    Boom, then crash, the shattering of glass
    I dived to the floor, busted my ass
    “What the hell was that?” was all that I said
    Then I see the pool of blood, then I see my moms was dead
    No emotion in the commotion, I wasn’t even sad, even when I learned that the bullet was meant for my dad
    Vietnam made pops crazy he was already half-dead so why couldn’t that have been him that they shot in the head?
    All the news that fits the print, Mama’s death went unreported, not a whiff, word or hint
    “They don’t care about us niggas” is how my pops explained it
    But I didn’t know I was a nigga until my dad proclaimed it
    Six months later my pops was dead, too, drug-related shots fired, his skin turned cold blue
    On the news that night the president’s wife got a new hairdo, the news guy said “I like it. How about you?”
    No word about my pops in the Post or on CBS, why was that, you ask? Take a fucking guess
    And yeah, why is that? is what politicians should be asking, but who’s got time for questions when y’all skiing up on Aspen? Bronx get gunshots to the head and all ya’ll swerving us is Aspirin
    My mama was so lovely she would have made your head spin, level the playing field and y’all would see who would really win, and yeah, I got anger. But I don’t let it take me down, because my mama taught me better, and she holds me up when I fall down
    Rest in peace, moms, don’t worry about your son
    Someday I’ll make you proud because yeah, I am the one.

    Och PS. Alla skådespelare är dessutom så jävla snygga. Just sayin.

    //ALiCE med ICE

     

    Har börjat kolla på en ny serie från Netflix. Först började jag kolla på Stranger things som också är en av Netflix’s nya serier, men hann kolla i fem minuter innan jag insåg att näe, jag kan inte kolla på det här själv för jag kommer bli alldeles för uppskrämd, haha. Får vänta tills Seb kommer hem…

  • Way out west osv

    Jahopp. Då var Wow-helgen över för den här gången, och solen och det vackra vädret kom lagom till att alla åkte hem från Wow-firandet i sina leriga skor och blöta regnjackor. Och själv blev jag sjuk. Vilket suger. 🙁 Redan efter Amsterdam (justja, det måste jag ju berätta lite om, det tar vi i nästa inlägg!) blev jag förkyld pga att Carro smittade mig förmodligen, sen har jag varit förkyld sedan dess, jobbat hårt under Way Out West (som volontär och värvare för Djurens Rätt woop woop) i tiotimmars-pass, såklart festat en del pga just Way Out West (alla fester och konserter ju!), och ja, nu när kroppen äntligen fick vila lite slog förkylningen/influensan/vad-det-nu-är till ordentligt. Vaknade imorse med influensa-lik värk lite varstans i kroppen, halsont, huvudvärk och slem-hosta och snuva sedan innan. Spenderade hela förmiddagen i sängen hos Sebbe (vilket också sög pga det är ju så fint väder nu äntligen!!!) och tog mig sedan mödosamt de typ 400 m hem till mig. Med en ipren kände jag mig lite bättre och låg istället för i sängen ute på gräsmattan nedanför mig och läste/sov (en måste ju ta vara på detta fina väder) men nu har iprenen slutat verka och det känns sämre igen; satt i duschen i typ 40 min och har inte lyckats få i mig nåt att äta ännu. Riktigt säkert tecken på att Alice är sjuk: ingen matlust. Jag älskar ju verkligen mat och att äta i vanliga fall, men nu känner jag verkligen inte för någonting även om jag börjar känna av hungern (så det är väl ett gott tecken). Ahja, hoppas att jag blir friskare imorgon…

    webcam-toy-foto25
    Sjuk person söker medlidande

    Jag som aldrig är sjuk!? Senaste gången var ju när jag låg golvad i ett dygn i Vietnam. Det var dock mycket värre än detta, hade skyhög feber och yrade och var knappast i stånd att blogga. Så det är ju en positiv grej, är inte så sjuk som i Vietnam :))))))))))))))))))) *tryin’a look on the bright side*

    Ahja, Way Out West alltså. Det hände i helgen. Det var kul. Trots att hela fredagen bestod av ett enda långt regnoväder (skojar inte, det regnade exakt heeeeeeeeeeela dagen) och alla gick från tak till tak med blicken stadigt fäst i marken för att undvika pölar (vilket inte gick sedan mot slutet pga allt var en pöl/gyttjebad/lervälling) så värvade vi ändå bra under förutsättningarna och fick omkring 90 nya medlemmar till Djurens Rätt. Woop woop! Bästa akten (vi kunde ju inte se allt eftersom vi jobbade, och hade heller inge Stay out west-armband men vi hade ledigt ibland för att gå och se favorit-akterna) var helt klart och utan tvekan Sia. Det var så otroligt bra, on point, unikt, fantastiskt, vackert. Som den världsstjärna hon är stod hon bara rakt upp och ner under hela konserten och rev med sin otroliga stämma av hit efter hit. Alla hennes låtar är fantastiska, och hennes röst är typ from out of this world. Rihanna tackade liksom nej till hennes låt Chandelier pga att den ansågs för svårsjungen, så Sia spelade in den själv istället och blev världsstjärna på köpet (även om hon gjort grejer innan, typ Wild Ones och Titanium och Breathe me). Titanium var för övrigt fantastisk, en avskalad, lugn ballad-version av den annars house:iga låten. Elastic Heart, Chandelier och Cheap Thrills var såklart fantastiska också. För att inte tala om hennes dansare: Sia tar bort allt fokus från sig själv, står bara vid sidan av scenen med ansiktet dolt av den svart-vita peruken, och låter sina sjukt duktiga dansare gestalta och förmedla låtarnas känslor. Det är snarare ett konstverk än en konsert, det hela, och skulle platsa på vilket stor balett-scen som helst. Helt fantastiskt som sagt.

    Japp, och så var det med det. Här kommer lite Wow-bilder. Eller okej, insåg att jag har totalt fyra bilder men här kommer dom: Först ut moi & Tiffany Kronlöf (!!!!!!!!!!!). Ni vet, ena halvan av Kronlöf-duon som gör Full Patte och Slå pattarna i taket och bara är allmänt awesome.

    20160811_185952

    Fick sätta gnuggis på henne; “var vill du ha den?”, “under patten kanske!?” och så blev det.

    20160811_190037

    Vi lekte Ninja-leken för att hålla värmen och Ellie förevigade detta. Obs, detta är torsdagen, som ändå var solig, det vill säga innan det där gräset förvandlats till lera.

    20160811_213437

    20160811_213436

    Slut på bilder!!!!! Hejdå.

    //ALiCE med ICE

    Jahopp. Då var Wow-helgen över för den här gången, och solen och det vackra vädret kom lagom till att alla åkte hem från Wow-firandet i sina leriga skor och blöta regnjackor. Och själv blev jag sjuk. Vilket suger. 🙁 Redan efter Amsterdam (justja, det måste jag ju berätta lite om, det tar vi i nästa…

  • Coldplay

    Ja, Coldplay var fantastiskt. Det var femte gången jag såg dem (Globen 2005, Stockholm Stadion 2009, Azaleadalen 2011, Stockholm Stadion 2012 och nu Friends Arena 2016). Och jag älskar dem lika högt fortfarande. Det var fint hur Chris Martin även recognise:ade senaste tidens hemska händelser i Baghdad, och att “when we are playing for you, we remember there is still love in this world”. Var även så himla fint att se Johan så lyrisk över upplevelsen, då det var hans första större konsert och också första gången att se Coldplay. Så glad att dela upplevelsen med honom. Den bästa låten var helt klart Everglow, som gick rakt in i hjärtat på mig. So if you love someone, you should let them know, oh the light that you left me, will everglow. 

    //ALiCE med ICE

     

    Ja, Coldplay var fantastiskt. Det var femte gången jag såg dem (Globen 2005, Stockholm Stadion 2009, Azaleadalen 2011, Stockholm Stadion 2012 och nu Friends Arena 2016). Och jag älskar dem lika högt fortfarande. Det var fint hur Chris Martin även recognise:ade senaste tidens hemska händelser i Baghdad, och att “when we are playing for you,…