Jag sitter i detta nu på tåget på väg hem till Göteborg från Lund. För mer än två veckor sedan (den första oktober för att vara exakt) flyttade jag in i mitt nya place – en trea i Kville tillsammans med en gammal bekant från West Pride – men jag hann bara vara där i en natt innan jag styrde kosan till Lund. Och där har jag varit i 8 underbara dagar. Det var verkligen behövligt – Paulina var ju borta i Belgien i fem veckor, och sedan var vi i Uppsala i en vecka men ständigt omgiven av andra utan att riktigt få någon kvalitetstid bara vi. Vi behövde verkligen reconnect:a och hänga bara med varandra, och det har vi verkligen gjort de senaste dagarna. Det har varit så underbart. Det känns som jag är i en kärleksbubbla, och jag lämnar Lund med ett lätt hjärta.
Förra lördagen var jag ganska ledsen, för vi hade haft en så himla fin dag och det hade varit så underbart att få ses igen, och sorgen över att våra dagar känns räknade kom över mig som ett knytnävsslag. Jag kunde inte riktigt komma ur de negativa känslorna som sa mig: what’s the point? Postpone:ar jag bara ett heartbreak till senare snarare än förr? Hur ska vi någonsin, realistiskt, kunna fortsätta vara tillsammans?
Men sånt vet en ju aldrig. En kan faktiskt aldrig veta. Och just nu funkar det, just nu bor hon i Lund och jag i Göteborg och jag är så så kär. Vi båda vill det här och jag älskar henne. <3 Till våren kommer hon med största sannolikhet vara i Berlin, och den distansen är ju längre så vi kommer inte kunna ses lika ofta, men det är ändå samma kontinent och från Köpenhamn tar bussen drygt 9 timmar (från Gbg ca 13-15). Det går att göra på en dag – åka tidigt och komma dit på kvällen. Och jag är grundad och vet så väl hur jag vill bo i framtiden: i skogen, i ett hus, någonstans inte för långt bort från Göteborg, gärna tillsammans med ett knippe vänner. Kanske finns Paulina med i den bilden – jag hoppas – och kanske inte, men sånt går ju inte att planera. Vi får se. En sak i taget. Och just nu lämnar jag Lund med ett lätt hjärta. Te amo te amo te amo
Jag sitter i detta nu på tåget på väg hem till Göteborg från Lund. För mer än två veckor sedan (den första oktober för att vara exakt) flyttade jag in i mitt nya place – en trea i Kville tillsammans med en gammal bekant från West Pride – men jag hann bara vara där i…
The little prince – Antoine De Saint-Exupéry (1943)
Blev sugen på att läsa denna klassiker efter att Liv Strömqvist refererat till den i Den rödaste rosen slår ut som jag fick i julklapp. Och mamma har ett exemplar hemma på engelska som väl är närmast antikt eftersom hon använde den som läsebok i skolan ^^
Lilla prinsen är en vacker historia full av fina quotes och life lessons. Den lilla prinsen bor på en planet där han har en ros, som han tycker är det vackraste och finaste han någonsin sett. Han tar hand om henne med största ömhet, men när han ger sig ut på en resa för att se andra planeter får han se ett helt fält av rosor, som är lika vackra som hans egen på sin planet. Han blir alldeles besviken – var hon inte så unik och speciell som han hade trott ändå? Men senare på resan möter han en räv som lär honom att tålamod, ömhet, respekt och tid tillsammans med någon är det som betyder något i en relation – the foundations of love. Räven säger: “Here is my secret, a very simple secret: It is only with the heart that one can see rightly; what is essential is invisible to the eye”. Prinsen förstår att hans blomma är speciell och unik, just för att de har “tämjt” varandra (tycker kanske inte att “tämja” är rätt ord i sammanhanget men you get the point). Insåg också att en fransk quote jag tyckte var vacker som tonåring och tillochmed kalligraferade och satte upp på väggen – L’essentiel est invisible aux yeux, on ne voit bien qu’avec le coeur – är från Le petit prince. Citatet refererar just till att det är bara hjärtat som kan se det essentiella – kärleken – för det är osynligt för ögat. Och så förstår prinsen hur just hans blomma är speciell och vacker fastän det finns tusen och åter tusentals andra minst lika vackra – för att det är hans och för att han ägnat tid och kärlek åt den.
Normal People – Sally Rooney (2018)
Jag fick Normal people i julklapp av mamma men den låg länge oläst, jag blev inte inspirerad av varken omslaget eller bakside-texten (plus att jag kanske blev lite put-off av att serien helt plötsligt släpptes på Svt också?). I somras tog jag mig dock an den och till en början var jag inte super-imponerad men gradually började jag gilla den, i takt med att jag insåg att det här är inte bara en halvtråkig hetero-kärlekshistoria utan att det fanns många fler dimensioner, som klass, manlighet, destruktivt beteende och psykisk ohälsa. Extra kul också att den utspelar sig på Irland, jag tror aldrig jag läst en bok med så mycket Irish references? Hur som helst en läsvärd bok.
Hålla andan – Flora Wiströn (2019)
Flora Wiström (född 1994) debuterade för ett par år sedan med Stanna som jag gillade skarpt, streckläste den en dag på sommarjobbet och fullkomligt slukades av världen av Stockholmsromantik, ungdomskärlek, uppbrott och att stanna eller att lämna. Hålla andan utspelar sig till skillnad från debutboken i en liten, icke-namngiven ort, och handlar inte om kärlek mellan unga tu utan om syskonkärlek. Om Stanna hade vissa mörka inslag av död och sorg, har Hålla andan mörka inslag nästan av deckar-karaktär. Den handlar om hur en syster som simmar på elit-nivå en dag plötsligt försvinner, och hur den andra systern försöker nysta ut vad som egentligen hänt genom att spendera all sin tid i simhallen.
Jag kan inte bestämma vilken bok jag gillar bäst, men klart är att jag gillar Flora Wiström och att trots att hennes böcker faller under kategorin “ung vuxen” så kommer även vuxna uppskatta dem. Enda jag har att klaga på är väl att de är lite korta. Tråkigt med bra böcker som en läser ut på en dag. 🙂
Dying to survive – Rachael Keogh (2009)
Dying to survive hittade jag i bokhyllan hos Popp och lånade ett par dagar. Det är inget litterärt mästerverk, men ett väl så läsvärt och framförallt viktigt vittnesmål om heroinmissbruk. Det är alltså en självbiografi skriven av irländska Rachael Keogh, som började dricka alkohol och röka hasch som 11-åring och var en fullblown hereoin addict tre år senare (först var det “bara” genom rökning, men vid 15 tog hon första injektionen). Boken handlar om Rachaels liv, och berättar sakligt men samtidigt gripande om hur hon hamnade där hon hamnade, hur missbruket tar över ens liv, hennes multipla försök att ta sig ur det – och hur hon till slut lyckades. Jag tycker boken framförallt var intressant att läsa för att få ytterligare förståelse av missbruk, i synnerhet heroinmissbruk, men missbruk fungerar ju ganska lika oavsett vad det är som missbrukas. Jag tyckte speciellt en episod var väldigt talande. Det är när Rachael är på bättringsvägen, hon är ren igen men denna gången är det annorlunda för hon försöker inte längre bli clean för andras skull utan för sin egen, för att hon vill (viktig lärdom om missbruk eller andra psykiska sjukdomar som anorexi för övrigt – det är endast när personen ifråga vill bli bättre som det kan gå – ingen annan kan fixa det, bara vara ett stöd och hjälpa).
Hur som helst så har hon en partner som också är en recovering heroin addict, vilket båda vet är väldigt riskabelt men de kan inte heller ignorera sin kärlek, och de får ett barn ihop. Men en dag ringer han och har fått ett återfall, han har skjutit heroin igen. Och Rachael försöker balansera att vara en stöttande och närvarande partner i hans kamp för att bli ren igen, samtidigt som hon är väldigt skör i sitt eget tillfrisknande, och det är väldigt riskabelt för henne. Men han bedyrar att hans missbruk aldrig ska gå ut över henne och barnet, att han alltid skulle sätta dem först. Och det jag tyckte pinpoint:ade missbruk är hur Rachael beskriver att hennes vanliga nyktra pojkvän, honom hade en kunnat lita på i att han aldrig skulle låta sitt missbruk gå ut över de han älskar, inklusive sitt eget barn. Men att nu är det inte längre honom hon har att göra med, utan hans missbruk. Så länge missbruket finns där, så är det det en har att göra med – och missbruket är totalt oberäkneligt och gör vad som helst för att underhålla sig – inklusive att ljuga, manipulera och stjäla från sin egen familj. Viktig och läsvärd bok.
Se på oss nu – Geir Gulliksen (2018)
Se på oss nu hittade jag på second hand nån gång i vintras och köpte för att jag läst Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap som jag tyckte om. Sedan låg den orörd länge (eftersom jag alltid har minst tre bokprojekt att läsa samtidigt) men i somras tog jag mig an den. Liksom Berättelse om ett äktenskap handlar Se på oss nu om något så ordinärt som kärlek, och om kärlek som tar slut. Men språket är sällsamt och berättarstilen såpass speciell – ärlig och ofiltrerad utan att bli rå eller obekväm – att den ordinära historien blir extraordinär att läsa om det är Geir som skrivit. Tyckte nog dock att Berättelse om ett äktenskap var bäst, men Se på oss nu är helt klart läsvärd också.
The little prince – Antoine De Saint-Exupéry (1943) Blev sugen på att läsa denna klassiker efter att Liv Strömqvist refererat till den i Den rödaste rosen slår ut som jag fick i julklapp. Och mamma har ett exemplar hemma på engelska som väl är närmast antikt eftersom hon använde den som läsebok i skolan ^^…
Här är en bild från idag då vi skördade potatis! Sex säckar tog typ 4 timmar för 4 personer, det är en förberedelse för torsdagens och fredagens deliveries till kunderna. Som ni ser har Paulina äntligen kommit hit, woohooo! <3
Här är en bild från idag då vi skördade potatis! Sex säckar tog typ 4 timmar för 4 personer, det är en förberedelse för torsdagens och fredagens deliveries till kunderna. Som ni ser har Paulina äntligen kommit hit, woohooo! <3
Idag är det lördag och en liten lugnare dag här på gården. Fyra av oss volontärer var lediga idag, så vi var bara fem stycken. Jag, Daisy och Sean fick i uppgift att vara ute på åkern och skörda bönor och trimma bort ogräs, och jag och Daisy tog tillfället i akt att få jobba tillsammans vilket var jättemysigt. Vi satt/hukade på varsin sida om bäddarna och letade bönor och snackade hela förmiddagen. I början skördade vi bondbönor, som jag aldrig tidigare sett i sina skidor eller ens färska, bara i tetra. Vi fick instruktioner att plocka alla som vi kunde hitta, dvs både de gröna färska (jag håller två i handen på bilden nedan) och de bruna som hunnit torka (jag håller en i handen på bild 2).
Visst är skidorna stora!? När vi kommit in och käkat elva-fika (som blev tolv-fika) fortsatte vi skördandet, och denna gång var det sockerärtor som gällde, både gröna och lila. De är mer familjära, de har jag ju faktiskt sett precis som de är och mamma har också odlat såna. Så det roligaste var bondbönorna, som vi också fick i uppdrag att skala och sortera i torra och färska.
När jobbet var klart var det dags för pizza. På lördagar är det tydligen tradition med pizza, för då görs det tomatsås av de tomater som skördats under torsdagen och fredagen till grönsakslådorna, men som inte kunnat gå till kund pga nån skavank men som fortfarande är fullt ätbara. Tänk tomatsås på ekologiska tomater skördade dagen innan, sån lyx!! Dessutom har Anders, som är in charge of gården, en enorm bakugn med pizzasten, där han också bakar bröd på egen råg och vete. Wow.
Nöjda arbetare som jobbat hårt hela dagen och nu belönas med pizza! WOHO! Bonusbild innan jag avslutar: jag och en enorm zucchini.
Idag är det lördag och en liten lugnare dag här på gården. Fyra av oss volontärer var lediga idag, så vi var bara fem stycken. Jag, Daisy och Sean fick i uppgift att vara ute på åkern och skörda bönor och trimma bort ogräs, och jag och Daisy tog tillfället i akt att få jobba…
Fredag idag, och grönsakslådorna har packats precis som igår. De har delivery på torsdagar och fredagar under skördetid, och det förbereder vi för under veckan. I början av veckan plockas sånt som kan lagras, som exempelvis lök och potatis, medan andra saker som sallad, tomater och gurka skördas samma dag. Idag var jag dock inte med så mycket eftersom jag hade kitchen duty och alltså lagade lunch till alla, men på morgonen var jag ute i ladgården (eller vad en skall kalla det – de har ju inte djur men men) och tvättade zucchinis och gurkor medan de andra var ute och skördade. Igår var jag dock med på fältet, och då var det pakchoi och sallad som jag skördade. Pakchoien var faktiskt riktigt jobbig – tung som satan så en bara kunde bära två i taget, och rejäla rötter som är svåra att skära av om en inte har en bra kniv (vilket jag inte hade). Salladen var betydligt mer delicate, och där fick en vara försiktig så den inte blev jordig vid plockning eftersom vi helst undviker att skölja grejer för att spara vatten.
Sköljning förresten, det slog mig igår på åkern att de här grönsakerna behöver ju inte sköljas. Det enda vi gör är att torka av jord, ibland med lite hjälp av ett vattenbad ifall de är riktigt jordiga, men vi spolar eller sköljer inte utan torkar. Det behövs ju inte eftersom de här grönsakerna bara utsatts för sol, vind och vatten och inget annat.
Lunchen jag gjorde idag var en slags spagetti bolognese typ, fast med linser istället för sojakött. Tomatsåsen gjorde jag på ekologiska tomater som gården som fått nån typ av skada eller var lite för mjuka för att komma med i grönsaksleveransen. Sån lyx att göra tomatsås av de sötaste tomaterna en kan tänka sig!!
En annan grej som en inte tänker på när en står där i butiken och köper sina grönsaker är hur de har växt. Jag visste till exempel inte att lökar liksom är lite halvt ovan jord, att en liksom kan skymta dom, medan gurkor och zucchinis växer ovan jord. Eller hur stora rötter pakchois har. Eller hur enorma zucchinis kan bli om en glömmer bort att skörda dom. En tänker inte heller på hur mycket jobb det är med skördning. Vissa saker görs väl för maskin antar jag, iallafall i industriellt jordbruk, men grönsaker är ju ändå såpass delicate att mycket ändå måste göras för hand. Typ tomater, det kan väl inte plockas för maskin, eller? Eller lök för den delen, i alla fall inte om en skall gå försiktigt utan att kliva på alla bäddar och dessutom först ens lokalisera var löken är. Fascinerande!
Fredag idag, och grönsakslådorna har packats precis som igår. De har delivery på torsdagar och fredagar under skördetid, och det förbereder vi för under veckan. I början av veckan plockas sånt som kan lagras, som exempelvis lök och potatis, medan andra saker som sallad, tomater och gurka skördas samma dag. Idag var jag dock inte…
Hej hej från Björklinge utanför Uppsala. Jag sitter i denna stund i “biblioteket” (ett minimalt rum med böcker, en soffa och ett crappy wifi). Och so far är jag positivt överraskad, efter en dags WWOOF:ande. Det enda jag kan klaga på är att stället är ganska smutsigt, alltså där en bor: det är ett väldigt gammalt hus med mycket grejer och det verkar inte ha städats på länge (värdparet bor i ett annat hus), men om en bara har tofflor på inomhus går det an. Själva jobbet har varit roligt idag, och det gick snabbt för vi är så många, och alla är faktiskt jättetrevliga. Det vi gjort idag är att skörda lök som vi sedan tvättade (torkade av för att spara vatten) och satte ihop i knippen för morgondagens delivery till folk som prenumererar på gårdens grönsaks-korgar. Några skördade också broccolie medan vi satte löken i klippen. Vid två var det lunch och sedan var arbetsdagen slut. Känner mig pepp på de kommande dagarna faktiskt!
Hej hej från Björklinge utanför Uppsala. Jag sitter i denna stund i “biblioteket” (ett minimalt rum med böcker, en soffa och ett crappy wifi). Och so far är jag positivt överraskad, efter en dags WWOOF:ande. Det enda jag kan klaga på är att stället är ganska smutsigt, alltså där en bor: det är ett väldigt…
Hellooo. Jag sitter just nu på tåget till Uppsala! Eller technically till Stockholm. Känns konstigt att åka norrut – de senaste två åren har jag ju åkt väldigt mycket tåg mellan Lund och Göteborg, medan mina resor till Stockholm minskat i takt med att jag vuxit upp. När vi var små var vi ju i Stockholm flera gånger om året.
Hur som helst, mitt ärende i Uppsala – eller egentligen landsbygden utanför Uppsala – är att WWOOF:a på en ekologisk grönsaksgård där. WWOOF:ing står för “World Wide Opportunities on Organic Farms”, eller “Willing Workers on Organic Farms” och är ett globalt nätverk av ekologiska gårdar dit volontärer kan komma och arbeta ideellt mot boende och uppehälle. Min vän Daisy hade planerat detta sedan länge och jag hade i baktanken att har jag varken boende eller jobb i september är ju det en bra grej att göra. Och ja, jobbmarknaden verkar vara lika dålig som Göteborgs bostadsmarknad, så det blev att jag drar norrut. Stannar i 2,5 veckor och skall ägna dagarna åt att skörda, antar jag, eftersom det är skördetid 🙂 Och konservera, lägga in, torka, sylta, safta etc. Ska bli fint att hänga på landet med Daisy och göra något praktiskt, ett dagsverke liksom, och Paulina ansluter på måndag också. 🙂
Hellooo. Jag sitter just nu på tåget till Uppsala! Eller technically till Stockholm. Känns konstigt att åka norrut – de senaste två åren har jag ju åkt väldigt mycket tåg mellan Lund och Göteborg, medan mina resor till Stockholm minskat i takt med att jag vuxit upp. När vi var små var vi ju i…
Har läst en hel del under sommaren och försöker få ut *recensionerna* här på bloggen. Så här kommer två (eller technically tre).
Jag for ner till bror (2018) & Vi for upp med mor (2019) – Karin Smirnoff
Under sommaren har jag läst de två första delarna i Karin Smirnoffs trilogi om Jaana Kippo – eller jaanakippo som alla namn skrivs i boken; för- och efternamn ihopsatta utan mellanrum eller inledande stor bokstav. Som så många andra nya böcker jag läser så var detta på rekommendation av två favoritbloggare, Flora Wiström (vars andra roman jag skriver om lite längre ner) och Sandra Beijer. Båda hyllade Smirnoffs böcker och så hittade jag dem hos m&p och tog mig således an dem.
Den första delen handlar om Jaana som far till sin hembygd – en liten by på landsbygden någonstans i Norrland – för att rädda sin bror från att supa ihjäl sig. Till en början trodde jag att Jaana kanske var i tjugo-årsåldern men en förstår snart att hon snarare är kanske kring 35 och har levt igenom så mycket våld och ond bråd död så det räcker och blir över. Jaana kommer till Kippogården utan några direkta planer men inser snart att hon måste stanna, om inte bror ska dö vid flaskan. Hon skaffar sig ett jobb inom hemtjänsten, börjar umgås med John som precis som alla andra män i hennes liv har problem med alkoholen, och långsam nystar sig Jaanas sällsamma historia upp.
Utan att avslöja för mycket slutar första delen i en cliffhanger (liksom andra gör) så sån tur var kunde jag börja med andra delen direkt. Om första delen fokuserade mer på Jaana, John, hennes bror och hennes far och allt som händer och hänt i Smalånger, handlar den andra delen mer om modern, eller modren som Jaana säger, och hennes frikyrkliga hemby där ingneting undgår kyrkans vakande ögon.
Till en början är det svårt att vänja sig vid Smirnoffs språk – de ickeexisterande stora bokstäverna i namn, de ihopsatta för- och efternamnen och den smalångerska jargongen – men sedan glömmer en bort det och kan inte sluta läsa. En mycket bra läsupplevelse som rymmer mycket mörker och elände. Ser fram emot att läsa sista delen.
Friläge – Yrsa Keysendal (2019)
Jag fick Yrsa Keysendals debutbok från ifjol av Olivia i julklapp. Pluspoäng för det vackra omslaget och den passande titeln men to be honest är jag inte superimponerad av själva boken. Den är helt okej men jag störde mig på de korta kapitlena, att jag hela tiden blandade ihop huvudkaraktärerna för de hade så lika alldagliga namn och åtminstone för mig inte kändes så unika från varandra, att varje stycke började med en beskrivning av vad som händer (typ “Anna sitter i stolen”, “Sara brer en macka”) osv. Tog ett tag innan jag kom in i boken och fattade vad den handlade om också. Den tog sig något när jag kom in mer, så som sagt, den är helt okej men inte en fantastisk läsupplevelse. Samt – varför så smala kolumner?! Kändes som bara hälften av sidornas bredd utnyttjades.
Har läst en hel del under sommaren och försöker få ut *recensionerna* här på bloggen. Så här kommer två (eller technically tre). Jag for ner till bror (2018) & Vi for upp med mor (2019) – Karin Smirnoff Under sommaren har jag läst de två första delarna i Karin Smirnoffs trilogi om Jaana Kippo –…
Jag fick intervju på ett jobb jag sökte på Chalmers, men fick nu tyvärr till svar följande:
“Hej Alice, Det var väldigt trevligt att få träffa dig. Du har en väldigt intressant profil för oss, du gjorde en bra intervju, du har ett fint CV, ditt x-jobb var roligt att läsa och du gjorde en väldigt bra skrivuppgift. Det hade också varit intressant att utforska ditt intresse kring negativa utsläpp mer, ett intresse som vi/jag också delar. Tyvärr så kommer vi dock inte kunna erbjuda dig tjänsten, konkurrensen har var hårdare än vi förväntade oss. Vi är dock övertygade om att du skulle kunna vara en bra doktorandkandidat i framtiden. Vi hoppas därför att vi kan få behålla dina kontaktuppgifter, så att vi kan informera dig direkt om några nya tjänster kommer upp och som skulle kunna passa din profil. Trots tråkiga besked så hoppas att du får en fin vandring i Jämtland och kan njuta av den, samt att vi får möjlighet att ses igen!”
Det var ju väldigt fina ord, och fantastiskt att de tycker jag passar för en potentiell framtida PhD-position, men tråkigt med ännu ett nej-svar. Nu är jag uppe i 70-ansökningar och självförtroendet är lågt…
Spontanansökan /”CANEA Partner Group” – nej
Klimatexpert /Greenpeace – nej
Executive assistant /50by40 – still waiting (tror ärligt de har glömt detta alternativt abrutit rekrytering alternativt struntat i att meddela kandidater som ej blev valda – ansökte fan i februari)
Två-årig forskarutbildning miljövetenskap /Göteborgs Universitet – nej
Forskningsadministratör /Göteborgs Universitet – nej
Hållbarhetsutvecklare /Malmö Universitet – nej
Miljöinspektör /Orust kommun – nej
Miljöstrateg /Helsingborg – nej
Administrativ utvecklare /Naturskyddsföreningen – nej
PhD Human Geography /Lunds Universitet – nej
PhD Political Sciences /Lund Universitet – nej
Projektassistent statsvetenskap /Lund Universitet – nej
Forskningsassistent /Lund Universitet – nej
Project coordinator /Göteborgs Universitet – nej
Miljö- och klimatstrateg /Göteborgs Universitet – nej
Projektsamordnare /Högskolan i Borås – nej
Research Assistant climate change and risk /SIPRI – nej
Samhällsstrateg /Lunds kommun – nej
Samhällsstrateg /Malmö stad – nej
Sommarjobb “Klimatklivet” /Naturvårdsverket – nej
Kulturstrateg /Malmö stad – nej
Utredare miljöanalys /Trafikverket – nej
Trainee miljösamordnare /Förvaltaren – nej
Utvecklingssamordnare /Lunds kommun – nej
Svenskalärare introduktionsprogrammet /Göteborgs stad – avbruten rekrytering pga corona
Förrättningsassistent /Malmö stad – nej
Trainee ledarskap Samhall /Malmö/Lund – nej
Bilförare Gbg – herregud så överkvalificerad för denna tjänst men har jobbpanik ok? – nej
Medlemsrekrytering /Djurens Rätt – nej
Research assistant /GU political sciences – nej
Research assistant /KEG Lund University – nej
Hållbarhetsansvarig /Länsförsäkringar Skåne – nej
Projektledare /Sustainergies – nej
Hållbarhetsspecialist /Östra Göinge kommun – nej
Samhällsplanerare /regional utveckling Malmö – nej
Verksamhetsutvecklare Bilda – nej
PhD: A hundred percent renewables – how many percent sustainable? /Chalmers university – nej
Outreach strategist /Digidem Lab – nej(men var en av tre, de valde en annan för att den hade erfarenhet som tjänsteperson på kommun vilket jag saknar)
Research assistant negative emissions /LUCSUS – nej(men Wim valde mellan mig och en annan som fick det pga mer kött på benen kring negative emissions eftersom hon skrev sin uppsats om det)
ICES supporting officer – nej
Sustainability advisor /Position green – still waiting
Processledare, Hållbart resande /Mölndals stad – nej
Miljöutredare /Göteborgs stad – nej
Miljövärd /Bostadsbolaget – nej
Timvikarie grundskolan Gbg (ok är desperat) – nej
Learning designer /RISE – nej
Verksamhetsutvecklare /Studiefrämjandet – nej
Project controller /Länsstyrelsen – nej
Project assistant bioekonomin /Chalmers– nej
Research assistant miljöekonomi /GU– nej
Verksamhetsutvecklare /Kungälvs kommun – nej: det var 133 sökande!
Demokratiutvecklare /Uddevalla kommun – nej
Miljökonsult /DeKa Enviro – nej
Research assistant /Malmö Universitet – nej
Sustainability manager /Bubbleroom – nej
Lärarvikarie gymnasiet /Göteborg – nej
PhD land use and biomass /Chalmers – nej
Utvecklare /Länsstyrelsen – nej
Vikariat folkhögskolelärare /Interkulturella folkhögskolan – nej
Lärare franska/engelska /Samskolan – nej
Driftledare /SUEZ – nej
Utredare/analytiker/Myndigheten för kulturanalys – nej
Hållbarhetsstrateg /Trollhättan stad – nej
Lärar-vikarie /Jensens – nej
Studieadministratör GU vikariat – nej
Miljökonsult /Intersolia – nej
Projektassistent havsförvaltning /GU – nej
Projektassistent NAFS /GU – nej
Course assistant /CEMUS – nej
Lärare svenska som andraspråk /ABF Vux – nej
SFI-lärare /Lärarpartner Sverige – nej
Lärarvikarie vikariepoolen /Lärarpartner Sverige – nej
Lärarvikarie /Cuben utbildning – nej
SFI-lärare /Folkuniversitetet – nej
Lärare i samhällskunskap /Hvitfeldtska -nej
Lärare svenska & engelska /Montessoriskolan – nej
Mellanstadielärare /Hagaskolan – nej
Utredare jämställdhetspolitik /Jämställdhetsmyndigheten – nej
Aktivitetsledare /KFUM – nej
Registrator /GU – nej
Handläggare för högskoleprovet /GU – nej
Studieadministratör /GU Handels – nej
Studieadministratör /GU Biologi – nej
Forskningsassistent /GU (social) – snej
Utbildningsadministratör /GU (filosofi/lingvistik) – nej
Programproducent /Kulturhuset Kåken – nej
Lärarvikarie /Stenungsunds kommun – nej
Lektör /litterärt moraliskt stöd – nej
Doktorandtjänst /RISE – FÅTT INTERVJU!
Projektassistent /Stockholm Resilience center – nej
Research assistant /Political sciences GU – still waiting
Research assistant /Internationella miljöinstitutet – still waiting
Biträdande forskare /Statsvetenskapliga GU – nej
Folkrörelseassistent /Hyresgästföreningen – nej
Lagerarbetare /OnePartner group – nej
Projektledare /Förebildarna – nej
Lärare svenska som andraspråk /Cuben utbildning – nej
Antagningshandläggare /GU – nej
Lärarvikarie /Bemannia – japp – är nu anställd.
Lärarvikarie/Clockwork skolbemanning rekrytering – nej
Timvikarie /Gbg stad – japp – är nu anställd (?)
Projektassistent /Centrum för miljö- och klimatforskning – still waiting
Tentamensvakt /GU – fått intervju.
Praktiksamordnare /Gbg stad – nej
Verksamhetsutvecklare /Medborgarskolan – still waiting
Intensivuppdrag lärare i svenska /Upgrades – still waiting
Utredare jämställdhetsmyndigheten – still waiting
Utvecklingsledare miljö /Härryda kommun – still waiting
Skoladministratör /Mimers hus – still waiting
Verksamhetsutvecklare /Vuxenskolan – still waiting
Lärarvikarie SO /Pysslingen – still waiting
SO-lärare /Bollebygdsskolan – still waiting
SFI-lärare /Stenungsund – still waiting
Samhällskunskapslärare /Hvitfeldska – still waiting
Engelskalärare /Montessoriskolan – still waiting
SO-lärare Diserödsskolan – still waiting
Jag fick intervju på ett jobb jag sökte på Chalmers, men fick nu tyvärr till svar följande: “Hej Alice,Det var väldigt trevligt att få träffa dig. Du har en väldigt intressant profil för oss, du gjorde en bra intervju, du har ett fint CV, ditt x-jobb var roligt att läsa och du gjorde en väldigt…
Popp sa att jag ofta refererar till olika bra sommarprat och bad mig göra en lista på sommar/vinterprat värda att lyssna på. Och eftersom jag är *bloggqueen* (obs skojar – har en läsare dvs mamma) så ska jag göra en sån lyssna nu, håll till godo!
Brasklapp: har inte lyssnat på alla sommarprat något av åren, och har ännu några kvar i år som jag vill lyssna på, t.ex. Laleh.
Brasklapp 2: för att 2020 års sommarprat är mycket färskare blir det fler tips från i år än tidigare år!!
2020
Greta Thunberg (2020) – om klimatförändringar och aktivism. Tydlig känga till (höger)politiken.
Björn Natthiko Lindeblad (2020) – berörande om den obotliga sjukdomen ALS, döden och buddhism. Grät.
Anders Tegnell (2020) – bara kul att få hans perspektiv på coronan osv.
Hedda Stiernstedt (2020) – Nina i Vår tid är nu pratar fint om skådespeleri och vänskap. Älskar hennes röst!!!!
Anna Bennich (2020) – om psykologi, ensamhet, psykisk ohälsa, vad som får kärlek att vara osv. Tänkvärt från en psykolog!
Stina Wollter (2019)– ett jättevackert sommarprat om konst och döden. Mycket nice musik också – klassiskt blandat med tango blandat med tung hiphop. Hennes följande vinterprat är också jättebra!
Madeleine In Hwa Björk(2019) – mycket gripande om adoption och hur jävligt det kan gå till, om hur många förlorade barn det finns.
Laleh Pourkarim (2017) – tänkte väl när jag såg att Laleh sommarpratade att jag lyssnat på henne innan. Minns det som bra!
Evin Ahmad (2017) – om skådespeleri, klass och rasism. Och riktigt kul också! Märks att det är en skådespelare som gjort det här sommarpratet.
Terese Christiansson (2015) – minns att detta berörde mig. Om vilka fruktansvärda och fantastiska människoöden en utrikeskorrespondent kan finna i krigszoner, avlägsna byar och hemma.
Saga Becker (2015) – ett fantastiskt och fruktansvärt sorgligt sommarprat om att vara trans.
Maxida Märkak (2015) – om kamp och ursprungsfolk och musik
Annika Norlin (2015) – om mens och PMS och konst!! Wow!
Jason Diakité (Timbuktu) (2014) – om rasism och att vara mittemellan. Minns att jag lyssnade på detta i Frankrike.
Athena Farrokhzad (2014) – tror detta är det bästa sommarprat jag nånsin hört. Så otroligt vackert med ständiga referenser till poesi, samtidigt så sorgligt och hemskt och otroligt politiskt. Om rasism och klass och kamp. Har rekord i antalet anmälningar för uppvigling! Skrev om hennes prat här
Bea Uusma (2014) – hon som snöat in sig totalt på den misslyckade Andréexpeditionen till Nordpolen. Lärde mig av henne att det finns en val som är ensammast i världen för den sjunger på en sekvens ingen annan kan höra! Hur som helst ett kul och intressant sommarprat om just Andréexpeditionen.
Agnes Wold (2014) – Agnes dödar myter om städning, hushåll, barnuppfostran etc på löpande band. Uppfriskande!
Maja Ivarsson (2013) – ett gripande sommarprat om Majas liv som varit riktigt långt nere i botten. Om missbruk, överdos, dekadens och kärlek.
Liv Strömquist (2013) – golvad av detta sommarprat om mens!
Malik Bendjelloul (2013) – golvad även av detta fantastiska sommarprat om hur Searching for sugarman kom till och massa annat fint.
Erik Lundin! Har jag! Inte! Lyssnat på! Ännu! Men vill! Och ja det var väl ungefär så långt tillbaka jag lyssnat. Enjoy!
Popp sa att jag ofta refererar till olika bra sommarprat och bad mig göra en lista på sommar/vinterprat värda att lyssna på. Och eftersom jag är *bloggqueen* (obs skojar – har en läsare dvs mamma) så ska jag göra en sån lyssna nu, håll till godo! Brasklapp: har inte lyssnat på alla sommarprat något av…
