Posts Tagged ‘rasism’

Två böcker

Tuesday, April 24th, 2018

Har läst två böcker på sistone. Evin Ahmads En dag ska jag bygga ett slott av pengar och Chimanda Ngozi Adichies Lila hibiskus. Båda var fantastiskt bra så därför måste jag beordra er att läsa dem pronto!

Image result for lila hibiskus

Lila Hibiskus haffade jag på en loppis i Skåne för tio spänn när vi var där med Book Club Gäris. Har fått den rekommenderad och har ju också läst Chimanda Ngozi Adichies Americanah sen tidigare, som jag ju tyckte var superbra. Lila Hibiskus vågar jag nog säga är ännu bättre än Americanah. Lila Hibiskus behandlar ämnen som rasism, vithetsnormer, tro, sexism, korruption, kärlek och sorg. Den handlar om en nigeriansk familj (Nigeria är Chimanda Ngozi Adichies hemland) som på utsidan ser ut att vara perfekt; två barn som är exemplariska i skolan och alltid levererar toppresultat, en älskvärd mamma som ser till att alla magar som går tomma i hembyn får mat i sig, och en mycket omtyckt far som betalar andra barns skolgångar, donerar stora summor pengar till kyrkan och lär sina barn kristendomens dygder. Men innanför hemmets väggar misshandlar pappan sin fru och kontrollerar sina barn in i minsta ledig sekund. Jag rekommenderar verkligen denna bok starkt, så bra.

Image result for en dag ska jag bygga ett slott av pengar

En dag ska jag bygga ett slott av pengar är Evin Ahmads debutroman, och jag köpte den för 50 pix på Adlibris eftersom det är vår bokklubbs-bok just nu. Läste ut den på ett par timmar för att den är så lättläst men framför allt så otroligt bra. Alla borde verkligen läsa den här boken. Den fick mig att skratta högt flera gånger, och den fick mig att skämmas. En dag ska jag bygga ett slott av pengar är en rapp bok med fantastiskt språk, precis så som jag gillar. Ett språk som talar för sig självt. Boken behandlar ämnen som rasism, klass, och clashen mellan orten och kultureliten och att slitas mellan dem. Anar ganska mycket självupplevda händelser, då boken handlar om att växa upp som ung blatte-tjej i Akalla längst ut på blåa linjen, och sen komma in bland de blonda villabarnen på scenskolan på Östermalm (också Evin Ahmads erfarenhet).

Språket är som sagt fantastiskt. Och smärtsamt träffande, som ett knytnävsslag.

Jag hatar att jag ibland inte säger mitt efternamn för att jag vet att det kan uppstå något konstigt. Jag hatar att jag ibland skäms och jag hatar att jag aldrig skulle våga säga det här öppet.

Det var något med att vistas i den miljön. Alla var så självklara. Min rygg blev bara mindre och mindre rak. Det var inte en svartskallegrej. Jag visste ju att fler hade gått där innan mig, vissa medan jag gick. Men även dom var självklara på sina sätt, kanske hade föräldrar som var akademiker eller en mamma eller pappa som var vit. Jag vet inte. Allt jag visste var att vi var samma men vi var inte samma.

Städarna på skolan fick förhållningsregler om att dom inte skulle prata med oss som gick på skolan. Städare kunde komma och gå, men ingen sa hej. Ingen la märke till dom. Sen satt vi där och skulle diskutera klass och rasism.

Det var också något som förvånade mig. Att folk gick runt och skröt om att dom var fattiga. Sånt sa man ju inte? Har man ont om pengar så får man aldrig låta det synas. Dom som vet, dom vet.

När vi gav varandra presenterna såg vi till att vi var på ett café med en massa folk. Helst på Söder. Och helst där folk vi kände satt. Vi beställde varsin vegansallad (glutenfri) och latte gjord på sojamjölk. Det var också en grej vi höll på med. Olika dieter som skulle få oss att bli vit medelklass lugna.

Så många meningar som träffade mig så hårt. Hon beskriver mig på pricken. Vit medelklassbrud med fjällrävenväska som snackar antirasism, feminism och klasskamp, fast egentligen är noll erfarenhet av förtryck och är fett privilegierad.

#5inistagram dag 18: Vad är våld?

Saturday, March 18th, 2017

Dagens tema på #5inistagram-utmaningen är “Vad är våld?”. I tvåan på Globala, när vi läste internationella relationer, så var sociologen Johan Galtungs (född 1930) teori om våld en del av kurslitteraturen. Han har bidragit till fredsforskningen bland annat med begreppen positiv och negativ fred, samt med våldstriangeln.

Våldstriangeln, med ett typ av våld i varje vinkel, innehåller tre olika typer av våld. Strukturellt våld, en form av våld som är inbyggt i samhällets sociala strukturer eller sociala institutioner, som skadar människor genom att hindra dem från att uppfylla sina basala behov. Exempelvis institutionaliserad rasism, elitism, nationalism, sexism, klassförakt mm. Social orättvisa och diskriminering alltså. Sen finns det direkt våld, som är nära sammankopplat med det strukturella våldet. Till direkt våld räknas fysiskt våld eller hotet om det; det våld som aktivt skadar människor. Exempelvis våld i nära relationer, hatbrott, rasbrott, polisvåld, terrorism, krig mm. Och slutligen kulturellt våld, som syftar på aspekter av kultur som kan användas för att rättfärdiga eller legitimera direkt eller strukturellt våld. Det kulturella våldet kan alltså exempelvis finnas i religion och ideologi, språk och konst, vetenskap, litteratur mm. Det kulturella våldet tjänar till att göra så att det direkta och strukturella våldet ser eller känns “rätt” eller åtminstone inte fel, och därmed accepterat i samhället. Tidiga 1900-talets rasbiologi och darwinismen (= kulturellt våld) hjälpte exempelvis till att rättfärdiga apartheid-systemet i Sydafrika (= strukturellt och direkt våld).

image-61

Galtung pratar också om positiv fred och negativ fred. Han menar att fred är mer än avsaknaden av direkt våld (= negativ fred); positiv fred uppnår vi inte förrän det strukturella våldet också är borta. Det vill säga ett samhälle fritt från alla typer av förtryck och diskriminering. Således finns ännu inget land i världen som i vilket det enligt Galtung råder en positiv fred. Inte ens i Sverige: här tjänar kvinnor fortfarande 84 % av männens lön, fastän dubbelt så många kvinnor tar universitetsexamen, flickor och pojkar behandlas olika, kvinnodominerade yrken värderas inte lika högt som mansdominerade, klassklyftorna växer och om du har ett utländskt klingande namn kommer ditt CV automatiskt hamna längst ner i högen. Osv.

Jag hoppas att vi någon gång kommer uppnå en positiv fred. Ett samhälle fritt från alla typer av förtryck. Fritt från sexism (förtryck på grund av kön), rasism (förtryck på grund av hudfärg/etnicitet), ableism (engelskt begrepp – förtryck mot personer som inte har normativt fungerande kroppar), ageism (också engelskt begrepp – förtryck på grund av ålder), klassförakt/classism (det senare ett engelskt begrepp – förtryck på grund av ekonomisk och/eller kulturell klasstillhörighet), speciesism (förtrycket mot djur, det vill säga att vi äter dem, klär oss i deras hudar och använder dem för underhållning), mm mm. Tvivlar på att det kommer att inträffa under min livstid, eller ens någonsin, tyvärr.

1a maj med Feministiskt Initiativ

Monday, May 2nd, 2016

Första maj bjöd på strålande väder. Alltså, vilken timing? Jag skulle förstås ut på gator och torg, pga första maj, och gick med Feministiskt Initiativ tillsammans med Sanna och Ida. Och vilken pepp! F! hade ju lätt det mest festliga första maj-tåget i hela Stockholm, I’m telling you that. Men F! är ganska bra på party, deras ekipage är det som låter mest i Pride-paraden också. Det var i alla fall så himla fint att se så många olika personer samlade; visserligen många unga kvinnor, men ändå en wide range of people, som alla skrek “FEMINISTER!!!” när Mimi Märak frågade “Vad är vi!?”. Mini Märak, för övrigt, sååååååå grym! Hon var sjukt duktig, vilken talang för poesi och performance, alltså. Så jävla grym. Talen var också bra; det talades om att alla de som sliter ut sina kroppar med att ta hand om våra gamla i äldrevården eller som undersköterskor på sjukhus skall få värdiga pensioner, för idag lever många av dem under EU:s fattigdomsgräns och majoriteten av dessa är kvinnor; det talades om att personer som rasifieras skall ha samma möjligheter på arbetsmarknaden som alla andra; och såklart om hur hycklar-Sverige ständigt manifesterar sitt violating av de mänskliga rättigheterna genom att bygga murar och hindra människor som flyr från krig, svält och död rätten till asyl. Och det kan vi fan inte acceptera!

Stockholm bjöd på strålande sol, nästan sommarvärme och vacker körsbärsträdsblomning, så jag promenerade till Mariatorget där demon skulle börja ifrån.

P1080477

P1080483

P1080481

P1080478

 

 

SÅ MYCKET ROSA!!!!!

P1080487

Hängde med dessa gulliga brudar idag igen: Ida och Sanna! <3 <3 <3

P1080493

P1080492

P1080490

P1080489

P1080488

P1080494

P1080496

P1080495

Hade mitt Trust no man-halsband på mig, som jag alltid får komplimanger för av en massa tjejer som undrar vart jag köpt det. Det om något säger ju något, haha. Men jag förstår att det är provocerande och att många killar tycker det är stötande, men om en tänker efter är det så jävla sant. När kvinnor blir utsatta för sexuella övergrepp är det försvinnande få fall som faktiskt leder till påföljd för förövaren, för den retorik som förs mot kvinnor är: vad hade du på dig? Hade du druckit? Hade ni haft sex innan? Hur kunde du följa med honom hem? Lita inte på någon, var försiktig när du går hem själv, drick inte för mycket, klä dig inte för “utmanande”. Trust no man. Samtidigt: “men inte alla män!!!!!” *male tears falling*. Ni fattar. Halsbandet är en blink till alla “inte alla män”-ivrare, men sorgligt nog finns det så mycket sanning bakom. (Annan bra funktion med det: det skrämmer iväg alla snubbiga snubbar hehehehe)

P1080499

Kändis-spottade lite också. Clara Henry till exempel. Var tvungen att gå fram till henne och säga hur GRYM jag tycker hon är, och ta en bild because waaah hon e så cool. Ni borde följa henne. Jag har nämnt henne flera gånger här på min blogg, men once again: hon är fett rolig, smart, vettig och duktig. Här hittar ni hennes youtube-kanal.

P1080517

P1080516

Mimi Märak var där och talade också! Ena halvan av Sapmí Sisters, ni vet (syrran snackade ju i P1 Sommar i somras om ni minns). Hon var sååååååååå duktig när hon läste sina dikter. Helt otroligt, vilken scennärvaro.

P1080511

Vi partajade i F!-tåget hela vägen från Mariatorget till Tantolunden!!! Feministiskt disco mot militarism, klassklyftor, rasism och utanförskap, hur fint får det bli!?

P1080521

P1080520

P1080518

P1080513

P1080508

P1080505

P1080504

Ut med rasisterna in med feministerna. Klart slut

//ALiCE med ICE

 

Vad fint det hade varit.

Wednesday, April 27th, 2016

Håller på med C-uppsatsen och går för tillfället igenom Feministiskt Initiativs partiprogram. Vad jag tänker: vad fin världen hade varit om den var så som F! vill. Tänk om alla bara kunde rösta på F! och deras politik kunde föras tills vi får en värld där alla människor fick bosätta sig var de ville i världen, där den mänskliga rättigheten (!!!) till asyl inte ständigt inskränktes, där strukturella förtryck upphörde, där solidaritet var ledordet, där militarismen och militära institutioner nedmonterades, där marginaliseringen av utsatta grupper var ett minne blott, där klyftorna mellan olika samhällsgrupper utjämnades, där kapitalismen slutade underbygga klasskillnader, där konsumtionshetsen inte längre fanns, där alla kunde få uttrycka sin sexualitet, sitt könsuttryck och sin könsidentitet utan att bli bemötta av diskriminering och fördomar, där kött- och mjölkindustrin minskade drastiskt och där alla politiska åtgärder alltid hade ett antirasistiskt, postkolonialt perspektiv med insikten om att patriarkatet måste störtas. Fyfan va fint.

intersectional_we_all_can_do_it_0_54f35cede087c3140ca66dd3

//ALiCE med ICE

Och jag undrar: hur kan vi INTE ta emot flyktingarna?

Tuesday, October 27th, 2015

Tog en promenad i Trädgårdsföreningen nyss, och lyssnade till Hanapees otroliga podcast’s senaste avsnitt. De pratade en hel del om Trollhättanmorden, den ökade flyktingtillströmningen och den blomstrande rasismen, för det går liksom inte att inte prata om det. De satte ord på många bra tankar; exempelvis vilken ironi det ligger i bränderna av asylboenden. Rasisterna klagar på att det är för många flyktingar, att de inte får plats, att Sverige är mättat. Lösning? Elda upp flyktingboenden så att det blir ännu svårare, dyrare och tidskrävande för Migrationsverket att placera nyanlända. Det är ungefär samma ironiska retorik som rasister för angående invandrare och jobb: aldrig är de bra nog, för antingen kommer de hit och “snor våra jobb”, eller så kommer de hit och “gör ingenting”. Och jag undrar: när skall det här sluta? När skall ni vakna? Ni som röstar på SD, ni som “inte är rasist men…”, ni som ojar er över hur vi skall lyckas ta emot alla dessa flyktingar. Jag undrar: hur kan vi inte hjälpa? Hur kan vi inte ta emot dessa flyktingar? Det är så jävla hemskt att anse sig ha ensamrätt till Sverige, bara för att en råkade vara här först. Det är så jävla hemskt att tycka att de som kommer hit skall vara tacksamma; hur kan de vara tacksamma när de tvingas lämna sina många gånger bra liv, se sina vänner och släktingar dö, genomföra en farlig flykt, för att sedan komma till ett kallt (bokstavligt och bildligt talat) Sverige, där de placeras på ett asylboende med låg standard kanske långt ute på vischan, ständigt med rädslan om att detta asylboende skall brännas ner, och sedan vara tacksamma? Fyfan, jag skäms över att vara svensk.

Och jag undrar också, ni rasister, ni som röstar på SD, ni som uttrycker rasistiska handlingar och åsikter, och ni som “inte är rasist, men….”, exakt hur har ni påverkats av den ökade flyktingströmmen? Exakt hur har ni märkt av att vi tagit emot lite fler flyktingar i Sverige än vanligt? Det kanske möjligtvis är lite längre telefonkö till vissa myndigheter, ni kanske sett några nyanlända på centralstationen, eller noterat några frivilligorganisationers upprop för att få givare på Facebook, men mer än så? Jag har personligen knappt märkt av någonting, förutom ett kallare klimat på sociala medier och att det står lite fler människor utanför ett asylboende jag går förbi när jag skall jobba. Jag undrar genuint, vad i hela världen är det som påverkar er så mycket att ni anser att vi inte kan ta emot flyktingar? Och jag undrar: hur kan vi inte ta emot dem? Jag skulle gladeligen betala mer i skatt för att ge flyktingarna ett värdigt mottagande.

Och sen en sista grej, angående Trollhättanmorden. Fruktansvärt, såklart, en terrorhandling och en produkt av den strukturella rasismen. Den som säger något annat ljuger; det här var inte en ensam, störd dåre, utan en ung man med rasistiska och politiska grunder för sitt agerande, en produkt av det allt mer rasistiska klimatet på Internet och i samhället. Jag har sett flera personer fråga sig: “Varför kallas inte Ikeamorden för terrorism?” och “Varför blev det inte lika mycket uppståndelse kring Ikeamorden?”. Till dig som undrar det, såhär skriver Oisin Cantwell:

Det finns en avgörande skillnad mellan Ikea och Trollhättan. Det finns ingen krets kristna eritreaner som anser att mord är ett legitimt svar på avslagen asylansökan. Ideologi saknas. Vita, svenska medborgare behöver inte frukta att bli mördade av detta skäl.”

Skillnaden är, att andra av samhället kodade etniska, vita svenskar behöver inte känna fruktan för att utsättas av något som Ikeamorden på grund av sin etnicitet eller hudfärg, för det är inga eritreaner som tycker att det denna enskilda individ var rätt eller bra; ingen backar eller hyllar honom. Däremot finns tusentals och åter tusentals rasifierade personer som ständigt behöver frukta för sina och sina anhörigas liv, på grund av att de råkar ha en annan hudfärg, etnicitet och/eller ursprung, eftersom det finns de som hyllar Anders Lundin Pettersson, säger att han var en sann hjälte och att han gjorde rätt. Och det är så jävla hemskt. Jag skäms.

//ALiCE med ICE

Septum-piercing, Bokmässan och Slå pattarna i taket

Monday, September 28th, 2015

Woopsie, har inte bloggat på ett bra tag men haft så fullt upp. Låter alltid så hehe, men it’s true guys. Varvar en jäkla massa plugg (=läsande av kurslitteratur, vi har som vanligt ganska få schemalagda föreläsningstimmar i veckan men en himla massa kurslitteratur att ta sig igenom, idag har jag t.ex. tagit mig igenom ca 150 sidor), jobb, förberedande för grejer jag håller i, volontärarbete, matlagning och socialt liv. Och nån promenad när jag hinner, och vanlig skönlitterär läsning också. Och TV-serier. En måste ju få ta en paus emellan åt. Ahja, den senaste veckan har jag till exempel använt mormors och senare mammas gamla tröja, älskar’t! Använder den en massa på det kalla halvåret, den känns så höstig. Plus känner mig fab i kläder tre generationer burit :)))

wpid-20150921_114114.jpg

Har söndagsfikat på ett soligt Avenyn med Carro (förra söndagen alltså, är lite seg med uppdatering här hehe). Vi orkade inte plugga mer och bara för att komma iväg ut ur lägenheten pröjsade vi 40 spänn för café-kaffe istället för bryggkaffe hemma. Men det var det värt ändå, mysigt att sitta och kolla på folk. Kändes som vår?

wpid-20150920_124404.jpg

Hängt på Bokmässan har jag gjort också, i torsdags höll jag nämligen i ett litet föredrag för Kvinna till kvinna (en organisation jag engagerar mig i ideellt). Vi trodde inte det skulle komma någon typ, för det var precis när mässan öppnat (9.00 på torsdagen som var första dagen) och bara bransch-folk, men det var ändå en del där och vi fick frågor och folk blev berörda av Six days-filmen. Lyckat! Hann även med att gå omkring i cirkus en halvtimme på internationella torget innan jag var tvungen att springa iväg till spårvagnen till skolan för föreläsning. Men hann med att fynda två second hand-böcker, den sista delen i Harry Potter-serien på engelska (hehe nu har jag alla på svenska, fyra på franska och en på engelska. Alltid bra att ha you know!) samt en till bok till min feministiska samling som jag började på i somras. Skall skriva om den någon gång, men den börjar bli riktigt nice nu alltså! Ska bara läsa alla också. Men det är ju så kul att köpa böcker? Så kul att ha! Senaste blev i alla fall en begagnad Fittstim, woho!

wpid-20150921_213621.jpg

Hade Kvinna till kvinnas snygga t-shirt FEMDEFENDERS på mig bokmässan till ära. Kände mig fab och bussiness pga bara massa bransch-folk där.

wpid-snapchat-548446232369075651.jpg

Fick hem mina näsringar jag beställde på Ebay häromdagen också. Tio spänn styck eller nåt, värt. Alltså, kan vi prata om septum-piercingen? Jag är typ skadad av mina föräldrar som alltid varit extremt emot piercingar och tatueringar av alla de slag. De tycker antagligen jag har för många håll i öronen t.ex. (har tio stycken nu, *stolt*). Men så kommer en ut i *the real life* och bildar sig en egen uppfattning om saker och ting, vilket är vad som hänt med mig ungefär när jag började universitetet, och nu tycker jag tatueringar är asfett och piercingar kan vara skitsnygga? Ska bannemej göra en tatuering med kvinnotecknet någon gång, har tänkt på samma motiv på samma ställe i över ett år nu. Men aaaanyway, beställde alltså hem fake-näsringar för tycker det är skitsnyggt på vissa tjejer och ah, jag fick massor med komplimanger för den när jag hade den i torsdags. Nu blir jag skitsugen på att göra en septum-piercing också? Är medveten om att det är en trend just nu (stör mig på mig själv, jag är en sån jäkla sucker för trender alltså), men det som är bra med en septum-piercing är att den ju inte syns och en kan ha en sån där hästsko-ring som en bara kan vika in om en inte vill att den skall synas… Men gör nog svinont bara…. Kände mig fab i alla fall!

wpid-screenshot_2015-09-24-21-22-33.png

Anledningen till uppkläddheten var för att jag och Carro skulle gå på Slå pattarna i taket på Folkteatern! Halva min klass var där också, kändes det som haha. Vi lyckades sitta precis bredvid min klasskamrat Bea också, supertrevligt. Och jäääääklar vad bra det var!

wpid-snapchat-3145485439772474809.jpg

GP gav showen jättebra recensioner efter premiären som var i just Göteborg (de fortsätter nu land och rike runt woho!), och det var den värd alltså! Fantastiskt. Jag älskar Bianca och Tiffany Kronlöf, de är så spot on hela jäkla tiden. Showen, som är en blandning mellan ståuppkomedi, sång, dans och teater, hela tiden med humor men med ett ständigt närvarande underliggande allvar, handlar om de viktiga ämnen feminism och antirasism, de är de två grundpelarna. Humorn är normkritisk och skarp hela tiden, och det är så jäkla underbart att se två starka kvinnor som vill, vågar och tar plats på scen, och som de gör det bra! Det känns skönt att kunna se en sådan här show utan att skrattet fastnar i halsen för att det är något kvinnan-ska-stå-i-köket-skämt med. Här sparkar alla skämt uppåt mot patriarkatet och mot vithetsprivilegiet. De börjar klockrent med det som gav dem genomslaget; Så jävla PK (ni har väl sett videon!?):

“Gillar saker som kattungar, godis och fred, har multikulti bordsskick, äter med pinnar och sked
Trängs aldrig och tycker kö är en trevlig sed, kommer när jag tar en kölapp och ställer mig i led
Har tvångstankar om att leda tanter över gatan, drömmer om att Estelle ska bli värsta butch-flatan
Säger inte du hen är du lika med satan, jämfört med mig är Astrid Lindgren ragatan
Men tur för dig, tur för dig, att jag är en sån jävla PK-tjej”

GP skrev om showen: Rakt, rappt och roligt iscensätter de verkligheten vi lever i. Alltid med normkritiska glasögon. Som spårhundar slår de ner på unkna undanflykter, smygande särbehandling och fega flyktmanövrer. Könsmaktsordningen och rasismen står främst i skottgluggen. Men ingen form av olikabehandling går säker för deras blick. Pengar och jobb, nakenhet och hudfärg, sex och förtryck, allt ger de sig på, som uttalat politiska konstnärer. Och humorn är deras vapen. Den är konkret, mycket av materialet bygger på autentiska händelser och utsagor. Systrarna Kronlöf vet hur de utvinner skratt ur dem. Språkligt är de lika råa som uppfinningsrika.

Ja, och sen blev det helg och i lördags hängde jag med mitt crew Marcus, Simon, Carro och Marcus tjej Bea som jag träffade för första gången också. Vi lagade och åt middag här hos mig (högsta betyg från samtliga för övrigt, “trots” att det var 100% veganskt) och drack en massa vin och hade hur trevligt som helst. Skrattade så jag grät. Alltså älskar oss så mycket? Jag <3 er, hörrni! Två gamla favoritbilder:

P1050419

P1050421

Ja, och så jobbade jag också och sen tog helgen slut och nu är det måndag och den är snart också slut och det är ny vecka igen och allt går i ett! Hujedanmig vilken fart livet har. Taco hej

//ALiCE med ICE

 

Refugees welcome

Wednesday, September 9th, 2015

Var på manifestationen på Götaplatsen nyss. Faith in humanity restored! Göteborg visade sig från sin bästa sida när Götaplatsen fylldes långt ner på Avenyn av människor som vill öppna gränserna och välkomna alla hit, för den som flyr har inget val, ingen människa är illegal! Så jävla sjukt att människor anser sig ha ensamrätt till en geografisk plats. Som sagt, vi vann bara livets lotteri och det är dags att dela med sig av vinstlotten! Vi äger inte detta land, vi äger bara vår plats på jorden, precis som alla andra, och den platsen skall få vara precis var som helst. Mona Sahlin citerade Soran Ismail (<3) i sitt tal, så jag gör detsamma och avslutar med hans ord: “Om en inte är ett land som folk flyr till, så tror jag att en ligger i farozonen att bli ett land som folk flyr ifrån”. Låt Sverige vara ett land som folk får fly till, välkomna hem!

wpid-20150909_140038.jpg

Kände stolthet över att Institutionen för Globala Studier (IGS) hade en egen skylt, och att så många från min klass och klasserna under mig var där, vi var hur många som helst. Kärlek!

wpid-screenshot_2015-09-09-19-29-33.png

Min klasskompis Sanna, som är aktiv i F! valde att stå med oss från Globala 🙂

wpid-snapchat-9185746830660378209.jpg

wpid-screenshot_2015-09-09-19-30-26.png

wpid-screenshot_2015-09-09-19-30-02.png

wpid-snapchat-7789138413409162959.jpg

//ALiCE med ICE

Today and every other day we give a big fuck you to racism

Friday, September 4th, 2015

wpid-img_20150904_164228.jpg

 

//ALiCE med ICE

Sommarpratarna (15-23:e juli)

Friday, July 24th, 2015

Fler sommarprats-kommentarer på ingång! Älskar denna Sommar i P1-tradition! 🙂 I slutet av sommaren när jag lyssnat på alla tänkte jag göra en sammanfattning och lista de allra bästa/mest hörvärda (?) (alltså, ni vet, sevärda, fast hörvärda… tror inte det är ett ord… men AHJA). Tidigare kommentarer här, här, här och här.

Herman Geijer (sändes 15:e juli)

Alltså ibland när en ser hur sommarpratarna faktiskt ser ut på de här korten, efter att ha hört deras prat, så blir en ibland helt stunned över hur deras riktiga utseende inte alls går ihop med ens mentala bild av personen en skapat utifrån hens sommarprat och röst, men alltså, Herman Geijers utseende är bara så rimligt, haha. Han är alltså zombieöverlevnadsexpert! Inte säker på om det är en officiell jobbtitel, but that’s what he is. Jag var lite rädd över att hans sommarprat endast skulle handla om zombies, men det var faktiskt mer om överlevnad i händelse av en katastrof i största allmänhet, inte nödvändigtvis en zombieapokalyps (även om han ändå nämnde zombies då och då). Till exempel, att det är bra att ha tio liter vatten i frysen (vem får ens plats med det?) och mycket konserverad mat ifall en klimatkatastrof, global pandemi, nationellt strömavbrott eller något annat som hotar människors existens skulle inträffa. Tyckte det var ett helt okej sommarprat, jag hade väldigt låga förväntningar så det var över förväntan men inte så mycket mer än så.

Leila Lindholm (sändes 16:e juli)

Leila Lindholm är ju en sån där människa som en bara gillar, men tydligen fick hon kritik för att hon promote:at sitt eget varumärke för mycket i ett public service-program som Sommar i P1. Jag märkte inte ens detta, så tycker det var onödig kritik, varför störa sig på något sånt? Ahja, jag tyckte i alla fall Leilas sommarprat var mysigt! En fick liksom höra mer om vem som egentligen är bakom den där “Leila bakar”-TV-kocken; att det som visas i TV är en väldigt polerad och redigerad version av Leila, där allting är väldigt gulligt och varmt och bullmammigt, när hon i verkligheten svär och bränner kakor. Det vattnas i munnen på en när hon beskriver några av kakorna hon bakat, och jag gillar också att hon har en feministisk vinkel på sitt sommarprat när hon beskriver hur det som inte är okej i någon annan bransch; att chefen hälsar på sina kvinnliga kollegor med en smisk i baken, att sexistiska skämt haglar och att frågor som “brukar du ligga med kollegorna?” är helt rimlig på arbetsintervjuer; är helt okej inom kock-branschen. Eller att kvinnor allt som oftast blir kallskänkor medan männen allt som oftast blir varmkockarna, för att det liksom förväntas och är norm. Trevligt sommarprat allt som allt, där en får se (höra) lite mer av Leila än vad en får annars!

Sverker Olofsson (sändes 17:e juli)

Sverker Olofsson Foto: Mattias Ahlm

Sverker Olofsson var jag tvungen att googla på för att komma ihåg vad han egentligen pratade om, så det gjorde inte särskilt stor inverkan på mig. Han är en mysgubbe som snackar om Stockholm vs Vännäsby där hann är uppväxt, programmet Plus där han varit programledare, ridning (!) och lite annat smått och gott. Helt okej sommarprat förutom att jag inte riktigt gillade hans ton om kvinnor, det var något han sa som jag störde mig lite på som jag inte minns nu. Ahja, helt okej men absolut inte mer än så.

Sanna Lundell (sändes 18:e juli)

Woop, detta sommarprat föll mig helt i smaken! Sommarprat handlar om främst två viktiga saker: feminism och medberoende. Sanna Lundell pratar om sitt feministiska uppvaknande (efter att ha läst Det kallas kärlek, gud jag måste läsa den!), att ständigt bli definierad utifrån männen i sitt liv, den snäva heterosexuella tvåsamhetsramen, psykisk ohälsa, en skakig barndom med beroende föräldrar och destruktiva förhållanden. Tyckte Sanna Lundells sommarprat var skitbra, och alla borde lyssna! Avslutar med ett roligt (fast samtidigt hemskt) citat från sommarpratet: “När jag läser att 30 procent av alla unga kvinnor i Sverige lider av psykisk ohälsa – främst ångest, depressioner, oro, ätstörningar och sömnsvårigheter – så känner jag bara wow. Tänk att övriga 70 procent lyckas leva i förnekelse och bortträngning och känna sig nöjda. Trots att världen för oss kvinnor är en galet orättvis och farlig plats att vistas på.”

Karl-Petter Thorwaldsson (sändes 19:e juli)

Åh, älskade detta sommarprat också, av flera anledningar. För att inte tala om sommarpratarens helt underbara namn, så gillar jag att han använder “en” istället för “man” (första mannen jag hört/sett som gör det tror jag?) och pratar om viktiga ämnen såsom klassklyftor, klasskamp, arbetarklass och klassresor, högerextremism, fascism och rasism, dagens ohållbara dagslönearbete, nykterhet och feminism. Han spelar dessutom endast kvinnliga artister, vilket ju tyvärr är allt för ovanligt. Jättebra sommarprat som är både personligt, roligt, dramaturgiskt bra och samtidigt seriöst, som jag rekommenderar att lyssna på!

Nisse Hellberg (sändes 20:e juli)

Nisse Hellberg Foto: Mattias Ahlm

Jag vet att jag störde mig på detta sommarprat för att han pratade som om han vore en välrenommerad och välkänd artist, och det är mycket möjligt att han är, men jag har då ingen aning om vem han är eller vilket hans rockband Wilmer X är… Ahja, hans sommarprat har jag inte så mycket att säga om, det var helt okej men inte mer än så. Jag tyckte mest han var en gubbig rocksnubbe, haha. Inte särskilt intressanta ämnen och inget jag rekommenderar.

Karin Volo (sändes 21:a juli)

Ojoj, detta var andra sommarpratet i år som rörde mig till tårar (det första var Siavosh Dirakhti i början av perioden). Stod och sorterade upp post på jobbet och grät en skvätt när Karin Volo känslosamt och tydligt kämpande mot gråten berättar om återförenandet med sina barn och sin man efter fyra år i det amerikanska häktet. Ja, Karin Volo satt alltså, på grund av sin exman som begått mycket grova bedrägerier, oskyldigt häktad i fyra freaking år (!!!), och det är detta hennes sommarprat handlar om; hur hon tog sig igenom dessa fyra långa år, sorgen att ha missat fyra år av sina döttrars uppväxt, hopplösheten och hjälplösheten, att gifta sig med sin man med en glasruta emellan, att för första gången röra sin man efter fyra år, men också hur hon har tog till vara på tiden i häktet och har tagit sig igenom det och ut på andra sidan som så mycket starkare. Karin Volos sommarprat är jättebra, bra dramaturgi och väldigt personligt och känslosamt, förbered dig på tårar om du är blödig… Rekommenderar alla att lyssna!

Gunilla Röör (sändes 22:a juli)

Gunilla Röör lyssnade jag på igår och kände direkt igen hennes röst ifrån Skärgårdsdoktorn och mycket riktigt var det hon. Hennes sommarprat är så typical skådespelar-sommarprat, det märks att hon är skådespelare och van vid att dramatisera och spela teater då hennes röst, tonläge och volym varieras brett, och manuset liksom är lite poetiskt. Lite väl poetiskt enligt mig, dock, jag hade lite svårt för allt detta och tyckte det blev för mycket teater-aktigt, hade liksom lite svårt att hänga med. Vad snackar hon egentligen om liksom? Jag tror hennes sommarprat kräver lite mer koncentration om en skall förstå vad hon egentligen pratar om, för hon väver in allt i vackra betraktelser, meningar, ord och djupdykningar i tonläget.

Arkan Asaad (sändes 23:e juli)

Arkan Asaads sommarprat lyssnade jag på idag och blev mycket positivt överraskad, jag var jättefängslad vid hans berättelse! Det märks att han är författare för dramaturgin är jättebra med en fin invävning av nutid, dåtid och berättelser där emellan, och noga utvalda och bra låtar (exempelvis Rihanna, Snow Patrol och Bruce Springsteen) som ger berättelsen mer liv. Han pratar om tvångsgiftermålet med kusinen, självmordsförsöket, uppbrottet med familjen, att som invandrare växa upp i en välmående svensk kommun och vara den enda med svart hår i klassen, för att sedan hamna på en mångkulturell skola med etniciteter från hela världen på högstadiet, men också om brobyggande, mobbningsförebyggande och integrering. Make the change, som han säger, och som mitt armband som jag fick av Sophie till stöd för hans organisation också säger 🙂 Jättebra sommarprat som var väldigt fint, rörande, sorgligt men också hoppfullt att lyssna på, rekommenderar!

//ALiCE med ICE

 

En parlant de Charlie Hebdo

Thursday, January 8th, 2015

Som de flesta känner till vid det här laget skedde en attack mot den satiriska tidningen Charlie Hebdo igår i Paris, där tio journalister dödades för den enda handlingen att de utövat sin mänskliga rättighet yttrandefrihet. Det är fruktansvärt och ett brott mot demokratin, de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten som inte får gå obemärkt förbi. Attacken får en att undra; vem skall tystas nästa gång? Vems penna skall knäckas nästa gång?

Här i Toulouse i Frankrike, demonstrationerna och manifestationernas land, har attacken självklart redan uppmärksammats mycket med minnesstunder, tysta minuter och motdemonstrationer, bland annat på Capitole här i Toulouse hölls en tyst minut vid lunch idag. Folk delar andra journalisters teckningar i solidaritet för offren och taggar #jesuischarlie.

Capitole här i Toulouse igår

Med det sagt, är det sorgliga med det hela (förutom det uppenbara i detta fruktansvärda dåd) att den redan ganska utbredda rasismen, stödet för Front National och inte minst islamofobin som finns här i Frankrike (och i andra delar av världen för den delen), säkert mycket på grund av det koloniala arvet, kommer att öka ännu mer. För trots att det här var ett par hänsynslösa extremister som uttryckte sitt hat, så kommer deras handlingar tyvärr för många få stå för en hel religion. De fördomar som redan finns mot islam och miljontals muslimer som grupp kommer att stärkas, på grund av några enskilda. Fler moskéer kommer att brinna och fler muslimer kommer få utstå påhopp (jämför med brinnande synagogor och attacker mot judar på 40-talet). Och Sverigedemokraterna och andra idioter kommer att älska att lägga till detta i sin islamofobi och säga “vad var det jag sa”. (källa 1 SvD , källa 2 GP, källa 3 The Guardian, källa 4 New York Times) (både The Guardian och New York Times skriver by the way om de senaste moskébränderna i Sverige och hur SD ökar. Mitt hopp till mänskligheten förfaller).

Erik Almqvist told you so

Det är viktigt att skilja på muslimer/islam och extremister och deras handlingar. Behövde någonsin blonda skandinaver urskulda sig efter Utöya 2011? Behöver någonsin kristna urskulda sig för att ett par katolska prolife:are attackerar en abortklinik? Knappast.

Ytterligare en aspekt är vad Charlie Hebdo egentligen var för tidning, tydligen publicerade de potentiellt rasistiska och andra tveksamma teckningar.
Update 12/1-2015: Hur det egentligen var är kanske svårt att bedöma som icke-fransk och med bilderna tagna ur sitt sammanhang men det tål i alla fall att tänkas på.

Icke desto mindre skall ingen, någonsin, behöva dö för sin åsikt. Och yttrandefrihet måste värnas om; en mänsklig rättighet och ett verktyg för att sprida information och uttrycka sina åsikter. De olika delarna i den här problematiken är många och komplexa och det kan lätt bli en ond spiral, för hat föder hat. Mina tankar går till offren och deras anhöriga, men också till alla “normala” muslimer där ute i världen, som nu kommer att få utstå hat och förtryck av den enkla anledningen att de går under samma benämning som ett par galna extremister.

//ALiCE med ICE