Tag: Ha Giang

Så jävla sjuk

On 12 March 2016

In Resor, Vardag, Vietnam 15/1-26/3-2016

Igår lämnade vi Hà Giang, probably forever då en behöver ett business-visum till Vietnam för att få bo hos de etniska minoriteterna i Hà Giang. Och jag blev TOTALT golvad av någon riktigt stygg febersjukdom. Kände av det redan igår morse, kände mig liksom lite konstig, lite ont i kroppen, lite ont i huvudet och noll aptit, så jag tog en ipren. Vi hoppade på bussen från Hoang So Phi vid 7.30 och vid elva-tiden åt jag lite bröd och lite frukt. När vi stannade för lunch petade jag i mig några riskorn, fortfarande noll aptit. Sedan efter lunch började ipren-effekten avta, jag fick mer ont i kroppen som influensavärk och blev varmare. När vi var framme vid 17-tiden och skulle ta taxi var jag SÅ orkeslös och febrig, hade absolut ingen kraft i kroppen. Kunde knappt hålla huvudet uppe i taxin och orkade inte prata. När vi gick från taxin till hostelet fick Sebsatian ta min stora väska för jag orkade absolut ingenting, var så jobbigt att ta sig upp till vårt rum på fjärde våningen. Väl där kraschade jag i sängen direkt, låg och frös och hade så hög feber att jag yrade, vilket aldrig har hänt mig innan. Har ju ingen termometer till hands men Sebastians professionella dom efter att ha känt på min panna var 39,5. Sen ändrade han sig till 40 när jag började yra, men jag vet inte. Var fett borta i alla fall, och så otroligt orkeslös. Fick i alla fall i mig ipren, treo och vätskersättning vilket började värka efter ett tag så istället för att frysa i dubbla fleecetröjor under ett tjockt täcke började jag kallsvettas istället, och blev helt blöt. Somnade till slut och vaknade sen jättetidigt idag och kände mig någorlunda normal.

Och idag då, hur mår lelle kroppen idag? Jo men imorse kände jag mig relativt återställd, gick på ipren på förmiddagen och hade aptit så gick runt lite på stan med Hedvig och Sebastian. Men sen på eftermiddagen kom orkeslösheten och frossan tillbaka, fast något mildare än igår och febern var inte lika hög. Och sedan några timmar senare när iprenen verkat började jag kallsvettas skitmycket igen. Och stadiet nu, 20.30: relativt normalt! Fått i mig en pizza, verkar som jag svettats färdigt och känner mig som en normal människa igen… Hoppas jag mår helt bra imorgon! Vi ska spendera typ 20 h på en buss imorgon, vi åker vid 14 och kommer fram på morgonen på måndag, vi åker ner till Hoy An imorgon. Woop!

//ALiCE med ICE

Intermezzo

By Alice Andrews

On 29 February 2016

In Resor, Vardag, Vietnam 15/1-26/3-2016

Söndagsmaknad I Huang So Phi häromdagen. Vi har jobbat hårt från morgon till kväll med våra research rapporter, och idag åker vi upp till bergen i tio dagar igen. Vi hörs om ett långt tag!

//ALiCE med ICE

I’m alive!

By Alice Andrews

On 25 February 2016

In Resor, Vardag, Vietnam 15/1-26/3-2016

Hej hörrni! I’m aliiiiive! Jag har bara varit uppe i bergen i norra Vietnam (är här fortfarande) utan tillgång till ordentligt Internet. Är alltså inte på semester på Phu Quoc längre, nu är det slut på chillande och det är skolarbete som gäller. Efter Phu Quoc var vi i Hanoi i tre dagar, och det hann hända mycket. Jag åkte till Halong Bay till exempel (finns ett inlägg om det längre ner), jag och Sebastian var ute och festade (fett kul), Klara hann bli jättedålig och fick operera ut blindtarmen så vi spenderade några timmar på sjukhus, fika på The Note, fika på Cong, köpa snacks inför Hà Giang… ja det var väl ungefär det. Här är ett par bilder från The Note som jag ändå hade uppladdade och therefore kan jag ju lika gärna publicera dem hej hej:

The Note och Cong, lätt Hanois bästa caféer. Anyways, just nu befinner jag mig på ett kallt hotell i Huang So Phi (osäker på stavningen där), en lite större by där vi samlas på ett intermezzo efter fyra dagars isolerad vistelse hos etniska minoriteter uppe i bergen. Det har varit en prövning, men samtidigt en retreat från den uppkopplade världen. Har publicerat en massa bilder i inlägget under, spana in det! Här skall vi hänga i fem dagar och förbereda inför den dubbelt så långa vistelsen (åtta nätter oj oj oj) då vi skall göra våran research. Jag och Tram har dock kommit väldigt långt och redan gjort uppemot 15 intervjuer och alla är dessutom redan transkriberade. Så nöjd med oss och vårt ämne, HBTQ, vem hade trott att det skulle vara doable långt uppe i bergen på landsbygden i norra Vietnam, nära gränsen till Kina?

Det var superskönt att duscha, men är en varmare än en var uppe i bergen? Naej, knappast. Här har de ju inte heller isolering och innetemperaturen är således som utetemperaturen; ca 12-15 grader. Men här har vi i alla fall säng (<3 <3 <3), dusch (<3 <3 <3), sittoalett med ljus (<3 <3 <3 <3), och vinden blåser inte rakt igenom. Skönt! Nu ska jag ut och käka lunch, tror jag ska köpa take away och ta med tillbaka till hotellrummet och äta till en film. Leva lite lyxliv efter fyra dagar i bushen… Men jag lever i alla fall! Kram till alla där hemma

//ALiCE med ICE

Hà Giang

By Alice Andrews

On 25 February 2016

In Foto, Kultur, Resor, Vardag, Vietnam 15/1-26/3-2016

Fyra nätter och dagar bestående av: promenera upp och ner för berget med utsikt över oändliga risfält. Äta ris med bambu, ris med bambu och ris med bambu. Bli bjudna på risvin, helst redan vid frukost (sjukt äckligt). Bli bjudna på ännu mer risvin och säga nej. Gå och lägga sig vid åtta, och vakna vid fyra-fem när tupparna börjar gala. Somna med lukten av buffalo-skit i näsan och ljuden från grisar, ankor, hönor, hundar, getter och buffalos som bökar runt precis under en. Gå på sviktande bambugolv som en tror skall gå av hela tiden. Sova i dubbla underställ, fleece, raggsockor, mössa och under dubbla filtar, på hårt och tunnt bambugolv. Prata med en massa olika människor som är så otroligt gästvänliga och bjuder in en på lunch bara sådär. Dricka mängder med mini-koppar beskt te hos alla en besöker. Kissa på ståtoalett utan ljus, och med endast en presenning som dörr. Känna sig isolerad för att en inte förstår någonting. Gång på gång förklara att en inte äter kött eller fisk. Äta mer ris med bambu. Aldrig byta underkläder. Gå runt i funktionskläder dagen lång. Värma sig vid elden. Försöka kommunicera med teckenspråk. Förundras över den fantastiska naturen, och över alla människors vänlighet och givmildhet. Här kommer lite bilder:

Vårt hus där vi bor

Husdjur, som så småningom blir middag 🙂

Enda värmekällan i det oisolerade huset

Middagen som intas på golvet, där alla får varsin skål ris och sedan plockar ur gemensamma skålar för varje tugga

Påpälsad Alice redo för att sova

Pojken i vår värdfamilj på en av familjens buffalos som används för att arbeta i risfälten

Några barn vi intervjuade första dagen

Selfie-time

Black and white. Pojken hade ett sår ovanför munnen för att han ramlat ner från ett av husen, det är typ två meter… de låter barnen vara väldigt självständiga här

Dottern i vår värdfamilj (i mitten) och hennes kompis (till vänster), samt kompisens lillasyster

Fascinerade över Trams skrivblock

Utsikt i svartvitt

En kvinna från den etniska minoriteten Tai (som också vår värdfamilj är) poserar med sin son

Alltid dags att skåla i risvin och propsa på mer mer mer. Tur att Tram inte dricker, då respekterar de också mitt nej. Flera andra i klassen har blivit mer eller mindre tvingade att dricka så mycket!

Selfie-time!

Väldigt fascinerade över hur jag kan styra kameran från min mobil

Våran värdmamma i mitten och hennes två vänninor

Väldigt fascinerade över Trams iphone

Stigen från vårt hus (här kör de även moppe)

Utsikt över bergen

Nere i byn på jakt efter folk att intervjua, jag och min research partner Tram!

Ett hushåll nere i byn (lägg märke till skillnaden jämfört med där vi bor uppe i bergen)

Nam Dich

Jag, funktionskläderna och stunning view

En familj vi blev inbjuden till att äta lunch med igår, och deras gulliga barn

//ALiCE med ICE

Dagens middag, Sveriges ambassad och trötta roomies

By Alice Andrews

On 27 January 2016

In Feminism, Mat, Vänner, Vardag, Vietnam 15/1-26/3-2016

Jag är så mätt just nu. SÅ MÄTT. Jag, Klara och Sebastian fixade med gemensamma krafter dagens middag som bestod av en god gryta där vi slängde i lite allt möjligt: gullök, vitlök, massa ingefära, vitlök och chili, potatis, sötpotatis, kikärter, svarta bönor och kokosmjölk. Sen hade Sebastian i massa soja och då var jag tvungen att ha i socker pga gillar ju det där söta i mat. Då hällde han i öl bara för det, haha. Men, det blev asgott! Så det kan jag ju tipsa om. Bryna en god grund (grunden för typ all min matlagning) av gul lök, vitlök, chili och ingefära, sedan fylla på med massa olika grejer som en har hemma, och låt koka mjukt i vatten + kokosmjölk, och sedan smaksätta med soya, socker och öl. Ajjemen. Très très bien. Till grytan hade vi ris, en jättegod sallad à la Klara, ugnsbakad pachoy(?)-kål och vitlöksstekta krutonger. Obs att detta bara var något vi slängde ihop. Alltså som Sanna sa, så hög nivå på vår matlagning här? Älskar det. Och till efterrätt blev det banan-, jordnötssmör- och kokosmjölks glass à Sara och Ella, med varmt fras bestående av havregryn, kokos, olja, kanel och socker à undertecknad. Mycket gott, men som sagt jäklar vad mätt jag är nu.

Annars då? Vi var på Sveriges ambassad idag vilket var jätteintressant och inspirerande. Ambassadören var väldigt karismatisk och kompetent och vi som klass ställde väldigt bra frågor. Ambassadören berättade mycket i början om hur ambassaden jobbade med att “promota svenska värderingar” vilket ju kan vara lite problematiskt, men blev sedan ödmjukare mot slutet när vi ställde frågor om Vietnams etniska minoriteter (det finns över 50 stycken, och vi skall ju till en av dessa efter Tet holiday), då hon tog upp att Sverige själva inte direkt är något praktexempel när det gäller att respektera sina etniska minoriteter. Jag tyckte det var väldigt intressant i alla fall, och blev jättepepp på att göra massa olika saker efter plugget, bo på olika platser och skaffa en massa erfarenhet på olika NGO:s, försöka skaffa praktik på en ambassad (preferably i ett fransktalande land?) eller försöka få in en fot på UD, SIDA eller FN. ÅH! Så himla inspirerande.

(Kuriosa: fanns massa bilder på muren runt ambassaden, bland annat denna text. “a generous asylum policy”, oh the irony!)

Tram gav mig en jättefin skrivbok idag också. Alltså hur gullig!?!? Har ju fått världens bästa partner typ. Skall presentera henne här när jag har någon bild, vi (jag och Sebastian) har blivit hembjudna på lunch till henne till helgen så då får jag ta med kameran. Vi kommer ju spendera typ två veckor med varandra, dygnet runt, när vi är i Ha Giang så då lär vi ju lära känna varandra rätt bra, hehe. En sak innan jag slutar, bild på mina trötta roomies (skolan är apparently waaaay too tiring här):

//ALiCE med ICE