Posts Tagged ‘Hanoi’

Tiotalet

Saturday, January 4th, 2020

Gott nytt år, och gott nytt decennium. Tiotalet är till ända och det dekadenta tjugotalet väntar. Sjukt att säga “tjugotalet” och inte mena 1920-talet…?

Hur som helst. Tiotalet är i princip halva mitt liv. I alla fall om en tänker på det liv jag minns (mina första sex år minns jag ju inte supermycket av). Mycket har hänt mellan 2010 och nu. Jag har gått från 15 år till 25, vilket är en radikal förändring. För människor födda på nittiotalet är tiotalet det decennium då vi gick från tonåringar till vuxna (nåja). För tidiga nittiotalister kanske det till och med är det årtionde då de gick från tonåringar till föräldrar, vilket antagligen är det största som hänt dem under tiotalet. För mig och många andra är tiotalet det årtionde som antagligen har väldigt stor del i formandet av min personlighet, eftersom det handlar om stora livsval som vilken inriktning livet tar i form av karriär (med gymnasieval och sedan eventuellt fortsatta studier, eller kanske arbetsliv direkt för andra), men också om kärlek och sexualitet eftersom det hinner hända mycket på den fronten mellan 15 och 25.

Därför tänkte jag skriva en liten decennium-krönika, mest för min egen skull som vanligt. Blicka tillbaka till vad som hänt de senaste tio åren, och hur det format mig. Jag kan redan nu säga att de enskilt två största händelserna, eller företeelserna kanske jag ska säga, som format mig är dels att jag började på universitetet och dels mina relationer, framför allt med Pierre, Carro och Sebastian (och nu på slutet av årtiondet Paulina, även om framtiden får utvisa hur stor påverkan hon har på mig ;)).

Men vi börjar från början. Det vill säga från 2010.

Tiotalet firades in i Saigon, under den tre veckor långa Kina, Kambodja och Vietnam-resan jag gjorde med familjen. Jag gick i nian, och vi gick omkring i de här fula hoodies:arna som alla hade när en gick i nian 2010 (eller folk kanske har de fortfarande?). Hängde nere i Getskär om sommarkvällarna och trånade efter att vara cool och dricka alkohol (vilket jag var alldeles för dels rädd och dels duktig flicka för att göra haha).

Jag och Frida Gustafsson som var en viktig vän till mig under nian

Sedan började jag på gymnasiet, i 10SPIa vilket betydde “samhäll/internationell”. Var nog helt okej cool, ingen tönt i alla fall, men fortfarande en duktig flicka som aldrig skulle skolka och som alltid visste exakt var vi skulle vara och när vi skulle börja. (Minns dock specifikt att jag någon gång, kanske en bit in på gymnasiet, helt sonika slutade informera folk om detta, och sa att de fick titta själva. Mycket bra beslut att sluta vara allas lexikon).

2010 var också året jag började hänga med Sophie, som blev en väldigt viktig vän för mig. Vi hängde jämt, och jag sov hos henne nästan varje helg. Vi längtade efter killar och att bli kyssta, eller vara bjudna på en cool fest. Ibland lyckades vi dock hitta till nån fest, även om vi var oskyldigast och mest ansvarsfulla där (eller så var det bara så det kändes, och så kände alla andra exakt likadant).

Sen kom 2011, vilket firades in från Egypten där vi var med familjen. Gud så mycket jag rest i mina dagar. Ojojoj har så dåligt samvete för all den där koldioxiden. Hur som helst. Jag fortsatte prestera bra i skolan, men var fortfarande närmast vän med Sophie som gick på Mikael Elias i stan. Vi fortsatte tråna efter fest och killar, minns att jag längtade intensivt efter en pojkvän (även om jag minns att jag också faktiskt skröt om att “självklart kommer jag ju vara med en tjej nån gång i framtiden” när saken kom på tal, haha) och att bli kysst.

I juni åkte jag och Sophie på språkresa till Antibes i Frankrike. Det får ändå betraktas som en viktig milstolpe i livsutvecklingen eftersom jag både smakade alkohol för första gången (äckligt) samt fick min första kyss (skitdålig), haha. Var ändå sjutton år så inte särskilt skandalöst.

Jag tror jag aldrig någonsin varit så brun någon gång efter Antibes, i mitt liv. Det var min peak i hudcancers-odlande, haha. Vi var i skolan om förmiddagarna och sedan power-walkade vi ner till stranden och stekte resten av eftermiddagen, varje dag i två veckor.

Här är han, killen jag fick min första kyss av. Marko. Eller jag tror jag snarare stal den? Haha. Han var ju ändå ripped, det måste en säga, men särskilt bra på att kyssas var han icke. Men å andra sidan var vi ute och simmade och ingen av oss nådde botten… Så det var lite tekniskt svårt. Fick en ny chans när han skulle dra, men det jag minns av det var att det var äckligt och blött och kändes som att bli uppäten hahaha. Han skickade mig en födelsedags två veckor senare, ett blått headset. So cute.
Första gången jag smakar alkohol förevigad! Jag och Sophie delade på denna ölen, hehe. Var helt amazed över att vi kunde köpa fastän vi var knappt lovliga (hade ju inte fyllt sjutton ännu ens)
Men alltså ser ni vad bruna vi är? Sjukt

Började tvåan på gymnasiet i september 2011. Det inleddes med en två veckors språkresa till Colechester med klassen. Forsatte att jobba på Tempo, där jag hade börjat i april det året. Trivdes mest med att jobba med Mimmi och Marcus, men ogillade min chef start. Samt att skrapa kycklingrester på de äckliga plåtarna, starkt traumatiserad.

Rummet jag bodde i. Här har ni bild på de blåa hörlurarna!!! Och telefonen är samma modell som jag har idag, haha. Fortfarande knappis.

I oktober 2011 hände nåt stort – jag blev nämligen tillsammans med Pierre! Den 28e oktober närmare bestämt (japp, vi hade ett specifikt datum. Tror det var det datum då vi typ sa att vi skulle va ihop…? Minns inte riktigt). Var så kär så kär.

Vår första av väldigt många pussbilder

2012 firades in i Venezuela! Närmare bestämt på Isla Margarita. Det var väldigt väldigt kul, för jag gick nämligen på nattklubb för första gången! Var alltså sjutton år, och en annan svensk familj med fyra äldre barn (om jag minns rätt var den yngsta av dem 20, och den äldsta 25, så de var otrooooligt coola i mina ögon) tog med mig på klubb! Dessutom såg de till att jag fick dricka massa rom och cola-drinkar (eftersom mitt all inclusive-band signalerade att jag var under arton), och sedan hoppade jag in i en taxi med dem till nåt ställe. Var amazed över att detta hände mig, haha. Knappt hade jag kommit hem från Venezuela förrän det sedan bar av till Polen med de jag gick den valbara kursen “Främlingsfientlighet och rasism” med. Antagligen gymnasiets bästa kurs?? Vi besökte Auschwitz, Treblinka, Warsava, Krakow mm.

De här åren i början på gymnasiet präglades ganska mycket av hälsohets hos mig. Åt väldigt nyttigt och var ute och sprang och powerwalkade ofta, driven av rädslan att gå upp i vikt/vara onyttig. Var aldrig underviktig eller så, men ickodestomindre fanns dessa osunda tankar ständigt närvarande. Så skönt att ha lämnat det i tiotalet, hoppas det aldrig aldrig mer kommer tillbaka.

Pierre tog studenten. Vi var ihop och hade det skitbra. Jag och Sophie drog till Greta en vecka i början av sommaren 2012 och festade loss. Blev bjudna på drinkar och dansade till “Flytta på dig” med Alina Devecerski – det var årets låt tror jag?

Vi dricker billigt (antagligen fett äckligt) rödvin

Sommaren 2012 jobbade jag även på Volvo, ett sjukt bra betalt sommarjobb (minns fortfarande – 21 000 kr i månaden, och jag var bara 18 år fyllda). Det var dock ett rätt tråkigt jobb och jag kämpade fett mycket – 05.00 gick jag upp varje dag i åtta veckor, för att köra till Torslanda och jobba 06-15. Varje dag i åtta fucking veckor. Oj vad rik jag var, men sicken tråkig sommar? Tog även körkort, efter ett svettigt provtillfälle haha, vilket var tur eftersom familjen skulle åka iväg nånstans och inte kunde skjutsa mig så mitt jobb var lite avhängigt på att jag skulle kirra det. Men det gjorde jag, på första försöket 🙂

Såg Coldplay i Stockholm i augusti med Simon och Sophie. Vi bodde hos mormor och Björn på Reimers. Började i trean på gymnasiet, och två vänner som var viktiga för mig vid den här tiden var Elina Hagberg i min klass och Evelina Thor som jag var stallvärd tillsammans med. Kämpade på med matte D under höstterminen, som jag läste utan lärare och utöver mina vanliga kurser av nån anledning? Ville väl hålla dörrar öppna men honestly, hade kunnat ha roligare för de där slitiga pluggtimmarna alltså.

På Stockholm Stadion
image
Skaffade smartphone i november 2012. Gick loss på emojisarna lol

2013 firade jag in för första gången utan familjen, närmare bestämt på Tjörn om jag inte minns fel, hos en av Pierres kompisar.

image
Johanna var med på nyårsfirandet, som jag lärt känna via Pierre och som också var en viktig vän till mig vid den här tiden och några år framöver.

Vi åkte till Indien i februari. Minns det som en rätt jobbig resa emotionellt – vi såg så mycket fattigdom och misär och många skadade djur som etsade sig fast på näthinnan. Här började min resa mot att så småningom bli vegan också! För under hela resan åt jag endast vegetariskt, och insåg att det här går ju rätt bra. Så när jag kom hem fortsatte jag att äta mestadels vegetariskt och experimentera med vegetariskt (Pierre var ej så nöjd). 2013 var även ett stort år i vuxenhetspoäng, eftersom jag flyttade hemifrån, till Pierre. Jag stod i vägskälet: sluta hänga så mycket hos Pierre (för jag var där mest hela tiden), eller börja betala för dig. Kände att jag inte ville vara där så mycket utan att betala någon hyra, så i mars 2013 flyttade jag in och vi blev sambos. Stort!! Men såhär i efterhand kan jag se att det blev lite konstigt eftersom jag fortfarande pluggade på gymnasiet, och alltså betalade mycket mindre del av hyran än vad Pierre gjorde, vilket gjorde att jag ständigt kände att jag inte bidrog tillräckligt mycket vilket i sin tur gjorde att jag gjorde väldigt mycket hushållsarbete. Lagade massor med matlådor, planerade mat, städade, diskade etc.

Jag och Pierre åkte till Paris i maj 2013, det var det kallaste vädret på decennium så vi hade riktigt otur. Men jag minns det ändå som romantiskt, även om jag såklart var projektledare för hela äventyret haha. Sen var det studentbal och studenten och allt. En jäkla uppladdning till något av ett antiklimax. Eller alltså, jag hade ju jättekul! Men så mycket effort och pengar läggs på studenten, som egentligen inte är så jäkla speciell eller rolig…? Och dessutom har en ju knappt gjort något? Eller iförsig, jag fick förstås toppbetyg. MVG i alla ämnen utom matte D (som jag läste utöver) och nåt mer jag inte minns, och dessutom läste jag även körsång och italienska utöver det jag skulle göra. Så det ska jag vara stolt över. Men balen, jag var besviken över att det inte blev nån “riktig” baldans (typ vals), vi som alla var så himla himla fina, och studenten minns jag att jag hade en sjuk huvudvärk under flaket som inte gav med sig förrän en bit in på festen därhemma. Som jag fick försvinna från i all hast pga förfesten skulle vara hos mig och Pierre. Önskar att jag hade haft mer tid eftersom alla ändå var hemma i Spekeröd för att fira mig, och det var så mycket god mat, och så var det så stressigt. Men men. 🙂

Go stil en hade. Not
Bal och en puss med Elina. Tyckte det var mycket spännande att pussa på tjejer vid denna tid (som ju var normalt och heeeelt okej att göra med sina tjejkompisar av nån anledning)
Tror detta är en av de första gångerna jag fick alkohol av mamma och pappa (cidern)? Snart nitton år fyllda och studenten är det väl rimligt

2013 var jag på min första festival, nämligen Bråvalla. Hade ganska kul och släppte på min hälsohets i några dagar för att förkovra mig i festivallivet (dvs börja dricka på morgonen, inte duscha på flera dagar, etc.). Konstaterade att det inte var min grej (föga visste jag då att några år senare skulle jag gå på flera festivaler varje sommar! Vissa har omvänd utveckling lol).

Sen mina vänner hände en viktig grej i mitt liv: jag började på universitetet. Och med det hände en massa grejer. Dels på kärleksfronten: i och med universitetet fick jag tillgång till Göteborg och en massa nya människor. Efter nästan två år med Pierre, min första pojkvän och den enda jag legat med, var detta extremt lockande. Singellivet knackade mig på axeln och ville dra med mig. Och så på den politiska fronten: universitetet öppnade en massa politiska dörrar för mig. Under gymnasiet hade jag visserligen varit stämplad som “feministen”, men jag hade själv inte identifierat mig som det (minns specifikt ett samtal där jag blev frågad om jag var feminist, varpå jag svarade att nja, jag är för jämställdhet så jag är “jämställdist”). I universitetet fick jag plötsligt ord på saker som patriarkat och genus, och hänga med en massa coola äldre personer från olika delar av Sverige som var politiska. Hade kort hår och tygpåsar och röstade vänster. Ny värld! Dessutom fick jag även upp ögonen för att det finns en massa andra orättvisor förutom den mot kvinnor. Faktum är att världen är full av orättvisor. Här någonstans började alltså min utveckling mot att bli vänster, och politisk i största allmänhet. All kunskap jag sög åt mig, och alla människor jag träffade som var äldre och världsvana (i alla fall i mina ögon).

Så efter en stökig sittning med tillhörande lång efterfest då jag låg bredvid en pojke i klassen jag ville kyssa en hel natt så gjorde jag slut med Pierre. Minns att jag var i valet och kvalet, men med mitt senaste uppbrott med Sebbe i bagaget var det där en baggis. Herregud, dörren var vidöppen och det var bara att gå ut. Var knappt ledsen som jag minns. Så mitt nya liv som singel började hösten 2013, vilket jag utnyttjade hehe. Speciellt i att utforska min sexualitet: mycket kort efter att jag och Pierre gjorde slut skapade jag mig en profil på Qruiser, en mötesplats på internet för hbtq-personer (detta var före Tinders tid) där jag började prata med en tjej som hette Josefine. Har fortfarande lite kontakt med henne idag, men hon blev min första erfarenhet med en tjej och det var underbart. Det bekräftade det jag känt länge: att jag är hbtq. Att kön inte har nån betydelse för min attraktion till andra. Att jag gillar tjejer också.

2014 firades in i Belgrad med familjen. Vi var jämt utomlands på nyår under tiotalets början! Jag och Olivia gick ut på en nattklubb (Brankow bar!) som vi hade kollat upp på internet. Jag hånglade med nån italiensk kille som var mycket äldre och som jag sedermera faktiskt hälsade på i en blixtvisit till Rom senare samma år.

Jag och Olivia på nyår 2013-2014
Min nya roomie och extra-storasyster

2014 flyttade jag så äntligen in till stan. Till Bohusgatan vid Ullevi, där jag bodde tillsammans med Lina som kom att bli lite av en storasyster, eller mentor för mig (hon var fyra år äldre). Det var väldigt fint att bo med henne, och skönt att få flytta ut från hemmet igen efter några månader då jag kraschat där efter att ha flyttat tillbaka hem från Pierre. Extrajobbade som brevbärare (tyckte inte om det särskilt mycket) och pluggade på. Fortsatte vara vegetarian (eller pescetarian om vi ska vara helt korrekta) och såg Veronica Maggio på Scandinavium.

image
Lina, Sadie, Olivia och jag på Maggio

Familjen åkte till Irland över påsk, jag och Olivia var på pub-crawl in Dublin. Vi åkte på biltur och såg Cliffs of Moher och Irlands gröna fårhagar. Jag hängde mycket med Johan, som jag lärt känna under sommaren på Volvo, men även hans brorsa daniel och kusiner Edward och Patrik. Elina blev också en nära vän till dom, och vi var ett litet crew.

Nära vänner till mig år 2014

2014 var också viktigt för att jag firade mitt första Pride! Eller, jag volontärade på West Pride. Men jag var involverad och bejakade min hbtq-identitet. 🙂 Röstade för första gången (röstade F!). Dessutom var det året då jag var mer i Frankrike än i Sverige. Under sommaren bodde jag två månader i Montpellier i södra Frankrike, där jag intensivpluggade franska (finansierat genom ett stipendium jag lyckats vinna!), och efter ett par veckor hemma i Sverige under september så åkte jag på min utbytestermin i Toulouse. Min sommar i Montpellier var underbar – jag festade mycket och levde singelliv deluxe med många lösa förbindelser, haha, det var varmt och somrigt varje dag, och min franska förbättrades avsevärt. Hösten i Toulouse var lite tuffare: skolan var tuff och jag hade rätt mycket hemlängtan. Jag träffade dock många fina människor under den här tiden, speciellt Moa från Skåne som jag pluggade med i Toulouse, och som fortfarande är en nära vän till mig idag (även om hon tyvärr bor i Bergen nu).

Jag och Carlos (till höger) från Spanien, en jag tyckte var söt
Familjen kom och hälsade på mig under tiden i Montpellier och vi bodde på ett gulligt airbnb med helt amazzzzziiiing utekök
Johan, Elina och Patrik bilade ner och överraskade mig – var otroligt rörd och glad över deras oväntade visit!

Innan jag åkte hem från Montpellier hann jag även en sväng till Barcelona, dit Sophie kom och mötte upp. Men innan jag visste ordet av var jag tillbaka i Frankrike, närmare bestämt Toulouse, varifrån jag dessutom gjorde en visit både till Wilhelm som råkade befinna sig i Paris, och till Madrid för att hälsa på Carlos.

Blev nära vän med finska Helena i Toulouse, som jag nog också var lite småkär i
Var med om blockader och skolstrejker, vilket jag inte fattade mycket av då och märkligt nog inte var särskilt intresserad av. Var mycket kvar på min politiska resa (still ongoing), idag hade jag antagligen deltagit 😉

För jul och nyår åkte jag hem till Sverige, och 2015 firades in hemma hos Alex i Stora Höga tillsammans med Sophie och gänget. Jag var nykter för jag var chaufför men hade ett trevligt nyår. Efter blixtvisit i Toulouse för att skriva prov, kom jag tillbaka till Gbgay och flyttade in i nästa andrahandslägenhet, nämligen på Snoilskygatan i Lunden. Började plugga internationella relationer och hängde således bara med de från Globala som valde det, så jag fick nya vänner. Bland annat Carro, Marcus och Simon som jag hände mycket med. 2015 togs min queerhet till en ny nivå, eftersom jag blev tillsammans med Carro (min första flickvän!) och det var också året som Olivia och mami tog sitt pick och pack och flyttade till Wien, dit jag alltså hälsa på en gång på våren, en på sommaren och en på vintern. Åkte dessutom till Edinburgh med Carro på en spontantripp. Vi var inte ihop då ännu, men sov bredvid varann i en 90-säng som om vi var det.

I en park i Edinburgh

Det var ett väldigt pride:igt år. I juni gick West Pride av stapeln och jag gick längst fram i paraden tillsammans med Carro, fortfarande inte tillsammans (men visst fanns där gnista även om ingen av oss väl ville erkänna det). I augusti åkte vi tillsammans till Stockholm där vi firade pride, och då som ett par. Gulligt!!!

Gäller att visa var en står
Roadtrip från Wien med familjen, underbar resa då vi besökte Slovakien, Bosnien och Kroatien (innan jag behövde åka hem för att jobba på Volvo och tjäna fett me cash)
På Stockholm pride! Var så lycklig här

2015 var också året jag blev vegan. Tack vare Carro! Vi hoppade på nån utmaning, typ “veganuari” men rimligtvis borde det ha varit senare under året eftersom vi knappt kände varann i januari, och efter det fortsatte hon vara vegan och jag kunde inte vara sämre. Men det hade varit en utfasningsperiod – jag minns att jag åt mitt sista djur i mars 2015 då pappa var över på middag och jag lagade lax och kände när jag åt att “nope. This ain’t cool”. Sen slutade jag med fisk. Och sen fasade jag ut mer och mer animaliska mjölkprodukter och bytte ut, och som sagt när Carro blev vegan kunde jag inte vara sämre 🙂

Tatuerade mig under hösten! Ett venustecken och the deathly hallows

På sommaren bodde jag i Spekeröd och så jobbade jag som lantbrevbärare från Stenungsunds postkontor. Flyttade in i en etta i Gårda till hösten, och ja, sen på slutet av 2015 drog familjen till Malaysia. Jag och Carro skulle ha 3,5 månaders långdistansförhållande och såhär i efterhand kan jag förstå att det är för långt för att klara (iallafall för mig), och det gjorde vi ju inte heller…

Så 2016 firades in i Malaysia, närmare bestämt på Borneo. Vi hade en underbar resa där vi såg massor av vilda djur (elefanter, bebissköldpaddor och orangutanger bland annat). När familjen åkte hem stannade jag kvar några dagar på resande fot i Kuala Lumpur, Singapore och Malacca tog jag mig vidare till Vietnam där jag skulle spendera de närmsta tre månaderna för en fältkurs med några i Globala-klassen!

Familj i solnedgång på paradis-ö

Vietnam-vistelsen började i Hanoi, som kändes kyligt jämfört med det tropiska Malaysia/Singapore. En och en trillade klasskamraterna in också, och vi åt phò, frös i klassrum utan fönster i århundrades kyligaste väder, blev vänner med våra vietnamesiska research partners från Hanoi University, flyttade in i ett airb’n’b under några dagar, lärde oss den galna trafikrytmen, och åkte i början av februari på semester till Phu Coc (under Tet-holiday:en).

Klassik Hanoi-vy
Tog dykar-certifikat på Phy Quoc (aldrig använt det since…) tillsammans med Sebbe. Vid det laget hade jag börjat få känslor för honom tror jag…

Sen var det tillbaka till Hanoi. Hann med en blixt-visit till Halong Bay, innan det bar av upp i bergen för vårt fältarbete. Vi var i norra Vietnam, nära gränsen till Kina, och bodde hos familjer där, en svensk och 1-2 vietnamesiska studenter. Jag hade en underbar research partner, Trâm, som jag kom mycket nära. Min värdfamilj var verkligen jättejättegullig, och fast det var lite misskommunikation kring föda (upptäckte t.ex. efter några dagar att de stekte allt i grisfett…) så var de supergenerösa och gästvänliga och kommunikativa även om mammans ord först översattes till trevande vietnamesiska genom pappan till Trâm, som sedan översatte till engelska till mig. Boendet var förstås mycket spartanskt, men det var vi förberedda på. Det var i alla fall inte kallt, men det var spännande att i nästan två veckor sova på en bastmatta på ett golv med springor genom vilka en kunde se grisarna böka.

Vackra Halong Bay
Klassisk måltid – bambun var det jag åt i början (det vita), och grönsakerna. Efter ett tag förstod de att jag inte åt kött, och då blev det mer av tofu och jordnötter. 🙂
Jag och Trâm längst till höger, och “vår” familjemedlem näst längst till vänster, och sedan andra barn i byn.
Dagen innan internationella kvinnodagen den 8e mars hade vi “fest” i vårt hushåll på mitt och Trâms initiativ. Alla andra som bodde i närliggande byar promenerade (de som bodde längst bort hade ca 2 h promenadväg) till oss, och så åt vi middag och drack äckligt risvin hela kvällen (värdpappan var LYRISK för att jag äntligen drack något, haha). Dagen efter tog vi dessa legendariska bilder. Alla svenskar längst till höger såklart, vi var långa
Mina gulliga värdföräldrar (plus hennes mamma till höger) i sina traditionella dräkter

Efter Hà Giang som området hette, åkte vi till Hoi An för ett “writing retreat” (men det var rätt intensivt). Vi hann dock med lite strandhäng, och jag sydde även upp en kostym! Tillbaka i Hanoi (där jag nog hade den högsta febern i mitt liv i ca 24 timmar??) var det avslutningsmiddag och sedan bar det av hem till Sverige igen.

Önskar så jag kunde träffa Trâm nån gång igen!<3

Kom hem till Sverige. Flyttade in hos Carro i en vecka, insåg att jag var kär i Sebbe, flyttade ut. Bodde hos honom i två veckor innan jag flyttade in hos hans mamma Karin i maj månad (detta var innan vi officiellt var ihop så det var lite knäppt, men hon hade ett rum över!) för att sedan till slut landa i en asdyr studentlägenhet i Sandarna i juni (lagom till att C-uppsatsen var inlämnad och min kandidat avslutad). Hann även med, innan dess, att vara i Wien, se Adèle, fira Valbrg i Uppsala, hälsa på Moa och Oscar i Malmö, gå på Olivias student, se Håkan Hellström på Ullevi, åka till Köpenhamn med dem, etc etc.

Försommar i park i Köpenhamn

Sommaren 2016 var riktigt festlig för mig. Gick mycket på svartklubb och raves i skogen, och hade väldigt väldigt kul tillsammans med mitt dåvarande crew “Glitterklubben” dvs Carro, Wendela, Sebbe m.fl. Lärde även känna Popp under våren/sommaren, eftersom jag bodde med henne och Sebbe i april. Var nykär i Sebbe. Jobbade som brevbärare på posten i Majorna. Var på Emmaboda med Sebbe, och i Amsterdam med Sebbe och Carro (där tatuerade vi även in pilar på armen! Hehe). Volontärade för Djurens rätt för första gången både på Emmaboda och på Way out west.

På Olivias studentbal
Typ kl sex i en skog i Mölndal nånstans
“Följ pilen in i skogen” var vårt motto vid denna tid

Sen tog året slut rätt snabbt. Firade en för-jul i Wien, och sedan den 24e med Sebbes familj, för att den 25e fara över havet till Uruguay (med 12h stopp i Madrid där vi avnjöt en öl och faktiskt hann med att träffa Carlos från Montpellier). Nyåret firades in på en strand utanför Sebbes pappas hus, ensamma bara Sebbe och jag. Mycket lugnt och mysigt.

Så 2017 inleddes alltså i Uruguay, närmare bestmämt La Paloma. Vi spenderade rätt mycket tid till att fightas med Iberia för att få rätt på våra borttappade väskor, men de kom till slut fram med förenade krafter med Team Mums. På El Rancho (som det kallas där Alvaro bor om Uruguay-somrarna) fanns massa jättegulliga hundvalpar som vi döpte. Vi läste böcker, solade och tog det lugnt, gosade med valpar, var fascinerade (åtminstone jag) av hur casually marijuana röktes hela tiden (lagligt där ju) – finns inte mycket att göra där mer än så.

Spartansk diskning med nyfikna hundvalpar till hjälp

Efter La Paloma drog vi vidare till Montevideo, där vi bodde i Karins och Alvaros lägenhet de fortfarande hade då från deras tid i Uruguay. Vi träffade Sebbes faster och kusiner innan det bar vidare igen för semester deluxe i Florianópolis, Brasilien där vi stannde i nästan två veckor och hade det riktigt gött. Sen vidare igen till Iguazu-fallen (på den brasilianska sidan) och sedan till Asunción i Paraguay (minst besökta landet i Latinamerika – förståeligt) där vi råkade stanna lite för länge.

Mäktiga fall

Därefter tog vi vårt pick och pack vidare till Ecuador och landade flera tusen meter över havet i Quito där det var väldigt kallt jämfört med Brasilien. Vi gick Quilitoa-loopen (mycket häftigt!!!) i Anderna, och så hängde vi på kusten i Ayampe som var vårt sista stopp innan hemresa från Quito i slutet på februari.

Äntligen över krönet på Quilitoa-sjön (gammal vulkan) som var slutmålet efter tre dagars vandring!

Väl hemma i Gbgay igen så började jobb-sökandet. Både jag och Sebbe var lite stressade över detta men jag fick ihop det med lite olika föreläsningsjobb och Svenska för asylsökande etc. Gick i mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern (året innan, som var mitt första Första maj-firande som vuxen, gick jag med F!), och någonstans här började jag väl så smått identifiera mig som anarkist? I alla fall lite grand. Gick i rödsvarta blocket och det var fett. Klippte även av mig en del hår! Började även jobba som projektledare för West Pride Ung och lärde känna Alex<3 Var mycket bra för min hbtq-identitet (som jag kände inte riktigt recognisade:s när jag var ihop med en kille – ja tyvärr kändes det så, internalised bifobi för det kom inte utifrån, bara från mig själv) att få reclaima den genom att jobba med pride. Träffade Max och Jacob från USA på Djursvik. Började med acryoga. Gjorde succé med West Pride Ung (men fick också upp ögonen för hur fucked up West Pride kan vara när en får se det innifrån…)

På mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern!
Jag och Alex på parad-dagen. Så tacksam för att ha lärt känna honom<3

Åkte på tre dagars cykelsemester söderut med Sebbe, vi hann till Falkenberg, vi cyklade även till Norsesund för midsommarfirande. Började hänga rejält med Mim den våren och sommaren också, och vi blev snabbt väldigt nära vänner.<3 Så tre nya fina väntillskott 2016 och 2017: Popp, Alex och Mim! 🙂 Min födelsedag firades i Madrid där jag var på *studieresa* med West Pride-crew:et. Där upplevde jag även min första panikångest-attack, orsakad av jättejättejättemånga människr (män) på en väldigt trång gata. Var på Emmaboda med Mim och hade skitkul (vi plankade in). Flyttade in hos Sebbe 🙂

På tåget mot Emmaboda

Gjorde blixtvisit till Luleå (med flyg…) för att fira Adde (sebbes brors) 25-årsdag. Demonstrerade mot nazister den legendariska 30e september. Startade bokklubb med framför allt Mim, Popp och Klara. Gjorde min sista flygresa (hoppas jag, eller i alla fall på väldigt länge – har stannat på marken sen dess) till Wien tillsammans med Sebbe för att hälsa på mami i oktober. Klippte håret kort.

Jag och Åsa på Göteborg mot nazism 30 september 2017
Weise-bier i Wien

2018 firades in i Åsas stuga nånstans i Bohusän (minns inte var). Jag och Sebbe hade det lite knackigt vid denna tid och jag minns att jag på nyårsafton tänkte “2018 blir året vi gör slut”. Så blev det inte, för vi öppnade upp vår relation och det räddade det. I kombination med att jag flyttade ut från Sebbes lägenhet i Majorna i mars, och in i kollektivet Sköna Bönors Kåk i Biskopsgården. Jag och Sebbe repade oss! Eller, vi hade två stora kriser men vi repade oss.

Bokklubben i Skåne i april 2018

Åkte till Skåne med bokklubben en helg i april. Det var bastufesternas år, var på tre stycken – en i april, en i maj och en i december 2018. Alla var amazing men maj var nog bäst, för det var så otroligt varmt. Jobbade på med mitt projektledarjobb på Vi Unga som jag kirrat i september 2017, jobbade 50% och hade det rätt gött. Hade en stor fest i kollektivet i maj, trivdes rätt bra i Biskop även om jag cyklade mycket över bron till Sebbe 🙂 Hängde fortfarande mycket med Mim och Popp mest.

Kvällsbad på bastufesten i maj

Sommaren 2018 var som ni vet sjuk. Det var SÅ VARMT. Fast jag älskade det, för mitt jobb var väldigt icke-betungande (skrev på slutrapporten och kunde alltså göra det varsomhelst ifrån). Jag och Sebbe åkte ner till Europa i några veckor, via Berlin, där vi hälsade på Merlin, Prag, Wien och sedan Kroatien. Vi bussade oss mellan alla städer och bilade med pappa hem från Wien. En underbar resa! Direkt när vi kom hem var det midsommarfirande på Tjörn. Och sen bar det ut i Europa igen för Fusion-festivalen i Tyskland vilket var amazing, och på segeltur med Mim och Tobbe som var lika amazing. Som sagt, “jobbade” ju denna sommar med att skriva en rapport och hade alltså inga tider att passa, och dessutom var vädret 30 grader och sol typ hela tiden.

I Prag
Kranstillverkning med Per, Sebbe, jag, Popp, Hilma och Anti
Dansar på Fusion
Nakenbad på en bohuslänsk klippa med Mim

Jag och Sebbe var också och vandrade! Till Kebnekaise närmare bestämt, inklusive bestigning som var FETT jobbigt men så stolt över det. Otrolig tur med vädret såklart.

På väg upp mot Kebnekaises topp
Sommaren led mot sitt slut med jag och Popp och Mim och några fler hann också med Statement-festivalen ihop

2018 var också viktigt politiskt, för jag startade nämligen den autonoma och antikapitalistiska hbtq-festivalen Reclaim Pride som ett svar på kommersialiseringen av pride. I början, i mars 2018, var det bara jag och Stephanie. Det var många som ville ha en annan pride, men det var bara vi som tog tag i att förverkliga det. Så småningom växte det, och i augusti gick det av stapeln med bravur. Och året efter fanns det fortfarande kvar – helt utan min medverkan! Så coolt att nåt som jag startade blev så stort. Och att folk som jag inte har någon aning om vet vad det är! Är så stolt över det, även om det skapade en del stress och ångest också (speciellt över Fuckförbundets medverkan eller icke medverkan som vi var oense om i arrangörsgruppen). Icke desto mindre, jag är oerhört stolt över min lilla Reclaim Pride-bebis, som än idag lever vidare.

Jag och Stephanie som startade Reclaim Pride tillsammans på första festivaldagen, pustar ut med en allt för sen lunch. Programmet var Nino Mick bland annat med och fixade, tröjorna designade jag men Mo hjälpte till att trycka upp, Helena och Gabbe var ansvariga för dekoren, Jo för konsten osv osv osv. Vi var ett härligt gäng som tillsammans fick detta att funka <3

Och sen så bar det ju av till Lund! Och mitt nya liv som master-student började med allt vad det innebär. Massor av nya härliga vänner, massor av nya erfarenheter. Älskade att börja ett nytt kapitel i livet!

Cyklar omkring på Lunds kullerstensgator
Jag och Sebbe tillsammans med Alina, Jodie, Matilda och David – fyra av många nya fina vänskaper från LUMES <3

2019 firades in här i Spekeröd tillsammans med Sebbe, Åsa, Simone, Joel, Anti och Popp. Vi hade ett lugnt men otroligt kul nyår med bastu, fantastisk mat, skogspromenad, obefintliga fyrverkerier, massor av sardinen och sällskapsspel. Tillbaka i Lund i januari gjorde vi vår första XR-aktion, som jag börjat engagera mig lite grand i på slutet av 2018. Sen gick året snabbt.

Efter vår första aktion
Parren, jag och Sebbe på cykeltur för att leta skog nån gång i slutet på februari
Den 15e mars var det den stora klimatmarschen initierad av Greta Thunberg och jag höll nåt tal
Sebbe och jag mötte upp Popp och Anti för en helg vid havet
Syrran hälsade på i mars och vi åkte till Dalby Stenbrott och picknickade ett gäng

Den 15e april inleddes “International Rebellion Week” med XR, och nånstans här började jag lägga märke till Paulina för vi gjorde nån grej med XR tillsammans. Det var en mycket lyckad vecka då vi i Lund gjorde en massa grejer, och dessutom hade det väldigt fint ihop. Sen fick jag även uppleva Valborgsfirande i Lund (Systembolaget är, till skillnad från alla andra städer i Sverige, stängt på Valborg i Lund haha). I slutet på maj var det dags för Skogsfesten!! Så kul festival och jag kom verkligen närmare Paulina, Ronja, Lise och Claudia som alla läser mastern i humanekologi och är engagerade i aktivism. Dessutom kom jag och Popp väldigt nära varandra också, då hon och jag hände väldigt mycket.<3

Första bilden på mig & Paulina hehe
XR-gänget på Stortorget
Valborgs-brunch
Grillning i “skogen” i Lomma en vacker majdag med Mathilde, Sebbe, David, Parren och Lisa
Mitt crew på Skogsfesten
Jag och partyloppan Popp på utkikspunkt i de Dalsländska skogarna
Dansgolvet var epic med laser, discokula, rökmaskin och strobelights på min 25årsfest

Sen den 15e juni var det dags för min 25-årsfest! Den var underbar. Kort därefter bar det av till Fusion, denna gång med Sebbe och hans pappa och bror. Vandrade även hela TVÅ gånger sommaren, 2018, en gång med Sebbe (en del av Kungsleden, till Saltoloukta), och en gång med mamma (Jämtlandstriangeln). Jag och mamma hade lite sämre tur med vädret, men fint var det ändå. <3

Taggade på Fusion
I arbetskläderna från Jubileumsparken där jag jobbade sommaren 2019
På tur med mamsen

Och så var det tillbaka i Lund i september. Där jag rätt snabbt insåg att jag visst hade känslor för Paulina, när jag träffade henne igen. Och sedan följde en emotionellt turbulent höst som ni vet, mycket upp och ner, men det slutade med att jag och Sebbe gjorde slut. Festade mer än vanligt och pluggade mindre än vanligt, men allt ordnade till slut upp sig mot slutet av terminen, men det var en påfrestande tid. Det som var bra med hösten var förstås att jag började hänga mer och mer med Paulina som gjorde mig väldigt glad <3 Vi var i Berlin på det internationella upproret med XR, och i Köpenhamn där vi mötte upp Alex och Sofie, och i Stockholm för Marxkonferens. Och en massa andra fina saker som vi gjorde ihop, och som avslutades med att jag flyttade in på Strawberry farm i december i brist på boende.

På drejkurs med mamma och Olivia i oktober
Ockuperar rondell i Berlin
I köpenhamn
När jag flyttat in på Strawberry farm fick en inte se solen mycket. Men här var en dag i början av december då vi rusade ut i trädgården för att fånga lite strålar!
Mina roomisar i december

Och nu är 2019 till ända, och likaså årtiondet. 2020 firade jag in i Kungälv tillsammans med Mim, Tobbe, Jenny, Yrsa och Christian. Saknade Paulina ca hela tiden. Om jag får spå 20-talet så tror jag det kommer innebära nya utmaningar karriärmässigt – jag kommer väl förhoppningsvis skaffa nåt slags jobb. Och kanske, kanske kommer jag få barn under de närmsta tio åren, who knows. Gott nytt årtionde, och gott slut. Hejdå 2010-talet, vi ses aldrig mer igen.

HEJ SVERIGE

Tuesday, March 29th, 2016

NU ÄR JAG ÄNTLIGEN HEMMA I SVERIGE IGEN! Hej allihopa! Min almanacka har redan börjat fyllas till bredden av olika kompis-dater och evenemang och saker jag skall hinna med. Men jag gillar’t! I fredags låg vi i sängen typ hela dagen då vi festat hårt dagen innan på avskedsfesten. Men fram mot eftermiddagen tog vi oss i kragen och gick ut på stan, det var ju ändå sista dagen i Hanoi och som sig bör blev det en allra sista kaffe på Cong tillsammans med Julia och Sebastian. Såhär såg det ut:

image

image

 

Sen på lördagen den 26:e mars påbörjade jag min ca 40 h långa resa hemåt. Inklusive en hel del väntan då alltså, men totalt rörde jag mig över jordklotet i ungefär 40 timmar. Men det gick ändå förvånansvärt bra och smidigt och på den längsta flygningen (14 timmar mellan KL och London) sov jag ändå större delen av flygningen vilket var skönt.

wpid-20160326_160042.jpg

På Heathrow hade de extremt rabiat säkerhetskontroll men när jag äntligen tagit igenom allt, bytt terminal och så vidare, beställde jag det här till frukost: surdegsbröd med olivolja, hummus, avokado och sallad, och färska bär och granola. ALLTSÅ HEAVEN! Så jäkla gott med något färskt och fräscht efter all vietnamesisk mat som oftast är kokad eller wokad eller friterad.

image

image

Sen tog jag det sista flyget till Köpenhamn, och därifrån tåg direkt från flygplatsen till Göteborg. OCH DÄR! DÄR MÖTTE JAG VÄRLDENS BÄSTA TJEJ! Så himla glad var jag över att äntligen äntligen äntligen träffa henne igen efter 3,5 månader apart. Det är ändå riktigt jäkla länge alltså. ÅH! Hon hade gjort så fint hemma hos sig också, dukat upp med prosecco för att fira, och rödvin och god mat och värsta lyxen. Sån tur jag har va.

image

image

Att sova bredvid henne igen, och vakna upp bredvid henne igen. Åh.

image

wpid-20160328_080009.jpg

Dessutom vaknade vi upp till en solig Gbg-morgon, kunde det bli bättre!? Lyxfrulle på det: veganska bananpannkakor med färska bär och frukt, jordnötssmör och kokos, och SVENSKT BRYGGKAFFE (<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3) på det. AAAAH.

 

image

Sen gick vi ut i vårvädret. Allt var så fint. Blev typ tårögd och utstötte tjut som: “Åh! Vasagatan!”, “Åh, SPÅRVAGNAR!” och “JÄRNTORGET <3 <3 <3” osv. Micket glad tjej.

wpid-20160328_103232.jpg

Nya vita sneakers på också. Då är det vår ändå.

image

Denna gata <3 <3 <3

image

 

Babe <3

wpid-20160328_110850.jpg

Sen mötte vi mamma, pappa och Olivia och tog en kaffe med dem i solen och uppdaterade varandra om de senaste tre månaderna. Det var mycket fint. Älskarom <3

image

image

image

 

Och igår åkte vi förbi Torslanda på vägen hem till Spekeröd för att säga hej till Marre, Sara och tjejerna, och så hann vi med att svänga förbi bästa Johan också så jag fick krama på honom. Eftermiddagen/kvällen ägnade jag åt att tvätta precis allt, samt basta den stora väskan för att eliminera eventuella vägglöss, och idag (tisdag) är det plugg, plugg, plugg med paus för promenad och lunch som gäller. Back to reality!

//ALiCE med ICE

Spontan osv

Wednesday, March 23rd, 2016

Har haft en mycket bra dag här i Hanoi idag. Vi fick sovmorgon (vilket var skönt efter gårdagens alldeles okristligt på tok för tidiga uppgång), och sen fixade vi posters à högstadiet på Hanoi Universitet. Vi gjorde en enorm regnbågsflagga, skrev LGBT+ i mitten, och klistrade in lite resultat från studien runt om. Blev bra. Åt dyr lunch (i vietnamesiska mått mätt), och sen åkte jag och Seb in till stan (pga vi var de enda som var klara med våra planscher? Hello people?) igen för att shoppa lite mer. Last chance of shopping you know. Vi hittade asfint porslin, jag köpte fyra skålar och fyra skedar i en vacker blå färg, i keramik, plus tio par ätpinnar med marmor, för rimliga 200 kr. Mycket nöjd. Sen gick vi på Cong och sen spontan-gjorde jag en septum-piercing. Yep, true story. Har gått och tänkt på det länge, vi gick förbi en tatuerings- och piercing-salong, och jag ba’, OK vi kör. På icke särskilt fungerande kommunikation lyckades vi få fram att jag ville ha en septum-piercing, sen vare bara att sätta sig på en stol och lida lite. Jävlar vilken adrenalin-kick det är att plåga sig själv, hörrni, typ som när en tatuerar sig. Det gjorde ganska ont, fast ändå genomlidningsbart. Kan ha blivit något sned, men jag tänkte att eftersom det kostade 80 (!!!!!) kr (!!!!!!) (att jämföra med ca 600 hemma i Sverige) så tänker jag att ahja, om det fortfarande är snett när det är läkt/jag inte är nöjd, så är det ju bara att ta ut piercingen, det kostade ju som sagt bara 80 kr. Och heads up mami, om/när jag tar ut den kommer det inte synas ett dugg, det är det som är så bra med septum-piercing, det eventuella ärret är liksom innanför näsan så ångrar en sig lämnar det inga spår :)))) Är nu högst stereotyp vegan-feminist. Micket nöjd.

image

image

image

 

//ALiCE med ICE

Last night in Hoi An

Tuesday, March 22nd, 2016

Vi hade precis avnjutit en glass på hotellrummet (jag hade crave:at hela dagen efter glass), vi satt alla tre och pluggade och så sa Hedvig helt plötsligt: nej nu får vi ta och gå ut och njuta av sista kvällen av Hoi An, vilka ska med? Så då klart att jag följde med. Såhär vackert var det i Hoi An igår kväll:

image

Och såhär vacker var Hedvig:image

Vi bestämde oss för att ta en öl på en takterass och se solnedgången därifrån.image

Några andra spelade in solnedgången. Fint.image

Gullig tjej.image

Nämen! Hej hejimage

Alltså livet image

image

Sen blev det mörkt!image

Och vi ringde dit Sebastian också. Vi visste inte riktigt hur vi skulle gå till väga först för ingen av oss hade telefoner (YOLO, Carpe Diem osv ni vet) men vi fick låna en bartenders telefon (som var helt på vietnamesiska) och lyckades logga in på fejjan och kontakta honom, YASS. Således dök han upp lite senare, woop!image

Vi avnjöt (ok avnjuta är väl synd att säga då Dalat-vin är ganska äckligt. På sin höjd drickbart men inte mer) rödvin och pratade om kärlek, sex, resor, personligheter, föräldrar, politik och allt möjligt. Mycket kloka personer de där Sebastian och Hedvig alltså, jag är så glad att jag har chansen att umgås med dem och prata med dem, de säger så bra saker.image

image

 

Sen gick vi hem och sov för klockan ringde klockan 03.50. Klart slut

//ALiCE med ICE

Plugga plugga plugga

Monday, March 21st, 2016

Plugg-teamet igår. Fast det var mest de två som pluggade, för vår rapport var ju i princip klar. Men jag hjälpte dem att peer review:a lite 🙂

image

image

 

Nu (tisdag) är vi tillbaka i Hanoi! Vi tog ett flyg jättejättejättejättetidigt imorse (06.15) och landade på Hanoisk mark drygt en timme senare (annat än nattbussresan… har lite dåligt samvete för att vi flög istället för tog 17 h buss, men alltså det var typ billigare att flyga? Och femton timmar kortare???). Vi åkte direkt till hostelet vi bott på två omgångar nu, och gick sen och satte oss på The Note där vi är just nu. Jag har just lagt sista touch:en vid rapporten och ska nog ge mig ut på stan strax och inhandla lite grejer. Fast först sitta här en liten stund till. Nu är det bara fyra nätter kvar i Vietnam!!! Herregud vad tiden har flugit iväg.

//ALiCE med ICE

HOI AN

Sunday, March 20th, 2016

Hoi An. En liten oas. Så mycket lugnare än Hanoi (det finns gågator!!!), massor av god mat (till och med på sketna små krogar är en vanlig fried noodles with vegetables supergod!), så otroligt vackra och mysiga små gator och gränder, och så havet nära dit en kan ta sig på 20 minuters cykeltur. Jag tror att Hoi An är min favoritplats i Vietnam so far (hittills har jag ju besökt Phu Quoc längst i söder, Ho Chi Minh, Hanoi, Halong Bay, Hà Giang province längst i norr, och nu Hoi An i mitten). Det är lugnt och skönt och fint och mysigt här, det kryllar av butiker som syr upp kostymer (jag har ju förresten sytt upp en ifall ni inte visste), och i Old Town kryllar det istället av lampbutiker. Det finns så mycket fina lampor här! Hoi An är överhuvud taget en bra shopping-stad, finns mycket fint. Jag sparar mig dock till Hanoi där jag skall shoppa lite, men har som sagt investerat i en figursydd, mörkgrå kostym + skjorta för 1000 pix. Mycket nöjd. Annars då, vad har vi pysslat med här i Hoi An? Vi hade writing retreat fram till i fredags och jobbade morgon till kväll med våra reports (vår är förresten färdig nu). Men däremellan har vi hunnit med att äta massor med god mat, promenera runt i Old Town, dricka mängder med kaffe på favoritcafét, hyra cyklar och cykla till havet, festa lite och återigen ätit en massa god mat. Här kommer Hoi An i bilder:

Några tappra fältkursare första dagen då vi besökte Espresso bar där de hade riktigt (!!!) kaffe! Dvs inte vietnamesiskt sött och konstigt! Aaaah
image

image

image

Gulliga Hedvig, briljant människa det där. Hon är typ den klokaste jag känner, om jag skulle ha kärleksproblem eller något annat problem där en behöver en klok person som kan ge råd, då skulle jag gå till Hedvig.
image

Fina Julia, som jag inte kände innan fältkursen eftersom hon läste tvåan först och ettan sen och gick alltså inte i vår klass. Men mycket briljant person det också! Den enda av oss så kallade veganer som faktiskt upprätthållit den veganska kosten hela tiden. Det har vi också försökt göra, om det funnits alternativ, men har det inte det har vi sagt fuck it, vi är dåliga veganer idag. Och ibland också även om det funnits alternativ pga pizza är gott :))))) Så creds till Julia alltså, inte helt lätt att vara 100 % vegan i Vietnam!image

Min partner in crime här i Vietnamimage

Stenhårda. Mina reskompisar för tillfället, vi har dealat till oss ett hotellrum för 6 USD/person och natt. Mycket nöjda. Här på båttur i början av vistelsen 🙂image

image

Lägg märke till Hedvigs spegelbild i Sebastians brillor :)))image

Fellow fältkursare spanar in hur havet ätit upp strandenimage

image

Gullisar <3 <3 Sebastian och Trâm!image

Så här går våra vietnamesiska fellow studenter omkring så fort det är sol ute, de täcker allt som täckas kan pga vithetsnormer osv.image

Jag och Sebastian hade en väldigt chill dag på stranden häromdagen, en paus i plugget. Vi hyrde cyklar för 20 000 styck (8 kr), trampade till andra sidan och satt i en solstol i skuggan heeeeela dagen. Mycket välbehövligt. Mycket fin strand också.image

image

Så mycket god frukt aaaahimage

image

Kvällspromenad i Old Town, så fint så fintimage

image

Och det här var igår, Old Town i vackert kvällsljusimage

Gulliga ändåimage

image

wpid-1080197.jpg

Blev friserad igår
wpid-1080217.jpg

wpid-1080224.jpg

wpid-1080213.jpg

//ALiCE med ICE

Hoi An

Wednesday, March 16th, 2016

NU ÄR VI I HOI AN! Och det är så himla fint! Trafiken är så mycket lugnare, maten är helt fantastisk precis över allt, det är inga problem att hitta vegetariskt och/eller veganskt, finns en massa mysiga caféer och gamla stan är helt bedårande. Så otroligt mysig liten stad. Har dock inte så mycket tid att njuta av staden just nu eftersom vi varit schemalagda från morgon till kväll since we got here i måndags morgon. Vi skriver och skriver och skriver på våra research reports, och peer reviewar däremellan. Har dock hunnit med att fika på ett kaffeställe där de hade riktigt (!!!!!!!!) kaffe (!!!!!!!) (dvs inte vietnamesiskt konstigt starkt). Babes <3 <3 <3

image

 

Har även hunnit med att sy upp en kostym. Yes ni läste rätt. Hedvig och Sebastian skulle göra det och Hoi An är Sydostasiens Mekka när det gäller att sy upp kläder, tydligen. Så jag spontan-köpte en kostym jag med. Idag skall vi gå och se hur de blev och testa dem och se om de behöver regleras nånting. Skjorta, byxor och kavaj för 1000 pix jämnt, figursytt och handgjort och egenvalt material och allt.

image

 

Igår satte vi tidsgränsen på 21, därefter skulle vi gå ut och ta en öl. Vi pre-ölade till pluggandet såhär:

wpid-img-20160315-wa0001.jpeg

Och i detta nu sitter jag på ett av Hoi An:s mysiga caféer och dricker en smoothie och skriver på vår analys. Såhär ser det ut:

wpid-20160316_123245.jpg

wpid-img_20160316_124212.jpg

//ALiCE med ICE

Så jävla sjuk

Saturday, March 12th, 2016

Igår lämnade vi Hà Giang, probably forever då en behöver ett business-visum till Vietnam för att få bo hos de etniska minoriteterna i Hà Giang. Och jag blev TOTALT golvad av någon riktigt stygg febersjukdom. Kände av det redan igår morse, kände mig liksom lite konstig, lite ont i kroppen, lite ont i huvudet och noll aptit, så jag tog en ipren. Vi hoppade på bussen från Hoang So Phi vid 7.30 och vid elva-tiden åt jag lite bröd och lite frukt. När vi stannade för lunch petade jag i mig några riskorn, fortfarande noll aptit. Sedan efter lunch började ipren-effekten avta, jag fick mer ont i kroppen som influensavärk och blev varmare. När vi var framme vid 17-tiden och skulle ta taxi var jag SÅ orkeslös och febrig, hade absolut ingen kraft i kroppen. Kunde knappt hålla huvudet uppe i taxin och orkade inte prata. När vi gick från taxin till hostelet fick Sebsatian ta min stora väska för jag orkade absolut ingenting, var så jobbigt att ta sig upp till vårt rum på fjärde våningen. Väl där kraschade jag i sängen direkt, låg och frös och hade så hög feber att jag yrade, vilket aldrig har hänt mig innan. Har ju ingen termometer till hands men Sebastians professionella dom efter att ha känt på min panna var 39,5. Sen ändrade han sig till 40 när jag började yra, men jag vet inte. Var fett borta i alla fall, och så otroligt orkeslös. Fick i alla fall i mig ipren, treo och vätskersättning vilket började värka efter ett tag så istället för att frysa i dubbla fleecetröjor under ett tjockt täcke började jag kallsvettas istället, och blev helt blöt. Somnade till slut och vaknade sen jättetidigt idag och kände mig någorlunda normal.

Och idag då, hur mår lelle kroppen idag? Jo men imorse kände jag mig relativt återställd, gick på ipren på förmiddagen och hade aptit så gick runt lite på stan med Hedvig och Sebastian. Men sen på eftermiddagen kom orkeslösheten och frossan tillbaka, fast något mildare än igår och febern var inte lika hög. Och sedan några timmar senare när iprenen verkat började jag kallsvettas skitmycket igen. Och stadiet nu, 20.30: relativt normalt! Fått i mig en pizza, verkar som jag svettats färdigt och känner mig som en normal människa igen… Hoppas jag mår helt bra imorgon! Vi ska spendera typ 20 h på en buss imorgon, vi åker vid 14 och kommer fram på morgonen på måndag, vi åker ner till Hoy An imorgon. Woop!

//ALiCE med ICE

I’m alive!

Thursday, February 25th, 2016

Hej hörrni! I’m aliiiiive! Jag har bara varit uppe i bergen i norra Vietnam (är här fortfarande) utan tillgång till ordentligt Internet. Är alltså inte på semester på Phu Quoc längre, nu är det slut på chillande och det är skolarbete som gäller. Efter Phu Quoc var vi i Hanoi i tre dagar, och det hann hända mycket. Jag åkte till Halong Bay till exempel (finns ett inlägg om det längre ner), jag och Sebastian var ute och festade (fett kul), Klara hann bli jättedålig och fick operera ut blindtarmen så vi spenderade några timmar på sjukhus, fika på The Note, fika på Cong, köpa snacks inför Hà Giang… ja det var väl ungefär det. Här är ett par bilder från The Note som jag ändå hade uppladdade och therefore kan jag ju lika gärna publicera dem hej hej:

wpid-img-20160219-wa0005.jpeg

image

image

image

 

The Note och Cong, lätt Hanois bästa caféer. Anyways, just nu befinner jag mig på ett kallt hotell i Huang So Phi (osäker på stavningen där), en lite större by där vi samlas på ett intermezzo efter fyra dagars isolerad vistelse hos etniska minoriteter uppe i bergen. Det har varit en prövning, men samtidigt en retreat från den uppkopplade världen. Har publicerat en massa bilder i inlägget under, spana in det! Här skall vi hänga i fem dagar och förbereda inför den dubbelt så långa vistelsen (åtta nätter oj oj oj) då vi skall göra våran research. Jag och Tram har dock kommit väldigt långt och redan gjort uppemot 15 intervjuer och alla är dessutom redan transkriberade. Så nöjd med oss och vårt ämne, HBTQ, vem hade trott att det skulle vara doable långt uppe i bergen på landsbygden i norra Vietnam, nära gränsen till Kina?

Det var superskönt att duscha, men är en varmare än en var uppe i bergen? Naej, knappast. Här har de ju inte heller isolering och innetemperaturen är således som utetemperaturen; ca 12-15 grader. Men här har vi i alla fall säng (<3 <3 <3), dusch (<3 <3 <3), sittoalett med ljus (<3 <3 <3 <3), och vinden blåser inte rakt igenom. Skönt! Nu ska jag ut och käka lunch, tror jag ska köpa take away och ta med tillbaka till hotellrummet och äta till en film. Leva lite lyxliv efter fyra dagar i bushen… Men jag lever i alla fall! Kram till alla där hemma

//ALiCE med ICE

Halong Bay 18/2-2016

Saturday, February 20th, 2016

Dagen efter att vi kommit tillbaka till Hanoi från Phu Quoc, åkte jag, Hedvig, Lovisa, Julia och Izzie några timmar österut till kusten, för att besöka det berömda Halong Bay. Det var med blandade känslor vi kryssade med båten mellan de mäktiga klipporna; det är otroligt vackert, nästan sagolikt och en otrolig natur, men samtidigt vet en vad som döljer sig under ytan; där under håller ekosystemet långsamt på att dö ut. De tusentals båtarna och kryssningsfartygen som stannar här tömmer sina toaletter rätt ut i vattnet för att det inte finns någon annanstans att göra det vid hamnen, mangroveskogarna har huggts ner så att floderna med dess slam och skräp rinner också rakt ut i bukten, vattenkvalitén är fruktansvärt dålig och fiskebåtar fiskar med dynamit så bottnen förstörs. Despite all this, så är det en mäktig upplevelse, men som sagt, blandade känslor och med “See it before it’s too late” ringande i huvudet.

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

 

//ALiCE med ICE