Posts Tagged ‘HBTQ’

Filmer 2021

Monday, January 10th, 2022

Som den nostalgiker och dokumentations-ivrare jag är har jag självklart skrivit upp alla filmer jag sett under året. Så här kommer en liten compilation, från januari till december 2021:

I am Greta (2020)
Dokumentären om Greta Thunberg var tydligen den första filmen jag såg 2021, och den berörde mig. Här kommer man närmare Greta Thunberg som person och människa, utan att för den sakens skull tumma på att porträttera själva kampen och aktivismen i stort. 4 av 5

I Am Greta | Greta Thunberg Documentary - Wales Arts Review

And then we danced (2019)
En underbar och passionerad film som utspelar sig mitt i det traditionella och homofoba Georgien där förbjuden kärlek spirar mellan två unga män i ett traditionellt danskompani. Filmen nominerades till “bästa internationella långfilm” på Oscarsgalan och vann en massa guldbaggepriser, med rätta. Underbart soundtrack också, bl.a. Jonny Boy med Kite. Se!4,5 av 5

And Then We Danced – Filmeye.se

Portrait of a lady on fire (2019)
En av årets bästa filmer. Ytterligare en passionerad och mycket sensuell historia om förbjuden kärlek, denna gång utspelar den sig i 1700-talets Frankrike där målaren Marianne har fått i uppdrag att måla av aristokratdottern Héloïse för att skicka till hennes framtida man. Héloïse vill dock inte bli bortgift så Marianne måste observera henne noggrant och måla ur minnet. En otroligt vacker love story som jag grät floder till. Se den!!! 5 av 5

Portrait of a Lady on Fire' Review: A Brush With Passion - The New York  Times

Chocolate (2000)
Såg filmen Chocolate på inrådan av Mim och Linda då den låg på SvT-play. En feelgood-film med bland annat en relativt ung Johnny Depp, vilket ju är en anledning att titta p.g.a. ögongodis. Lätt att se och en gullig historia regisserad av Lasse Hallström. 3,5 av 5

Chocolat - Official Site - Miramax

Kirikou and the sourceress (1998)
En film som jag sett för länge länge sedan och nu såg om, faktiskt helt på franska utan text, eftersom den finns på Cineasterna. En helt fantastisk animerad film baserad på en gammal västafrikansk folksägen, om den lille pojken Kirikou och den elaka häxan Karaba. Ett måste att se, för såväl barn som vuxna. Så vackra animationer, och en vacker historia. 5 av 5

Kirikou et la Sorcière - GEBEKA Films - GEBEKA Films

Nausciä and the valley of the wind (1984)
Jag har ju då ett projekt i projektet, d.v.s. inom projektet att se mer bra film generellt så vill jag också se alla Studio Ghibli-filmer, så nu var det dags för Nausciä. Den här filmen är, liksom Spirited away, regisserad av Miyazaki, och innehåller flera kända teman: en ung hjältinna, ekologisk katastrof, glädjen i att flyga och såklart magiska inslag. Filmen utspelar sig i en apokalyptisk framtid i vilken en gigantisk giftig djungel breder ut sig. I djungeln finns enorma muterade insekter, Ohm, och prinsessan Nausciä från the Valley of the wind försöker undersöka djungeln och finna sätt för människorna och djuren där att samexistera. 3,5 av 5

The best Studio Ghibli films ranked from worst to best

Princess Mononoke (1997)
Princess Monoke såg jag egentligen i slutet på 2020 men eftersom den också ingår i mitt “Se alla Studio Ghibli-filmer-projekt” så vill jag ändå skriva om den här. Princess Monoke innehåller liknande teman som Nausicaä, d.v.s. en heroisk kvinnlig huvudkaraktär och ekologisk katastrof, men denna film utspelar sig istället i 1300-talets (?) Japan och handlar om kampen mellan skogens gudar som försöker skydda skogen, och människorna som vill hugga ned den för att bryta järn. Den är mycket vackert animerad och ganska mörk, och jag uppskattade den här filmen mycket även om jag tyckte att den var lite för lång (över två timmar). Den var bättre än Nausicaä och Castle in the sky, men inte lika vass som How’s moving castle 3,5 av 5

Princess Mononoke (1997) - IMDb

Castle in the Sky (1986)
Castle in the Sky såg jag egentligen också 2020 i mitt Studio Ghibli-projekt, men jag vill ha med alla Studio Ghibli-filmer i det här inlägget så vi kör, hehe. Liksom de flesta andra Ghibli-filmerna är även denna fantastiskt animerad och är centrerad kring en vänskap mellan två barn, inklusive en heroisk kvinnlig huvudkaraktär. I den här filmen letar de två barnen efter det flygande slottet som det bara finns sägner om, och det finns i den här filmen (till skillnad från många andra Ghibli-filmer) tydliga antagonister. En vacker film, men lite för lång den här också (över två timmar) och jag såg den i två omgångar. Som sagt, inte lika vass som Mononoke, men fortfarande verkligen värd att se för de extremt vackra och detaljerade animationerna och för att Studio Ghibli generellt är fantastiskt. En stark 3:a av 5

Castle in the Sky (1986) - IMDb

Parasit (2019)
En sydkoreansk thriller om en hustler-familj som knegar på i lågbetalda arbeten, men gradvis tar sig in i en rik familjs hem genom en hel del list, lögner och en viss avsaknad av moral. När huset töms för att ägarna åker på semester passar familjen – som nu utmanövrerat de tidigare anställda – på att leva lyxliv i deras hus, ovetandes om den storm som gör att familjens ägare kommer hem tidigare än planerat… Mycket spännande, underhållande och mörk film. 4 av 5

How “Parasite” Falls Short of Greatness | The New Yorker

Shoplifters (2018)
Jag fortsatte på det östasiatiska temat och såg den andra filmen som hype:ades, vilket var Shoplifters,en japansk film. Shoplifters skildrar en fattig arbetarklassfamilj (något likt Parasit), där pappan Osamu är dagsarbetare som tvingas lämna sitt jobb efter en skada, hans fru Noboyo som arbetar med att tvätta kläder, dottern Aki som arbetar som någonslags eskort, den unge pojken Shota och den äldre kvinnan Hatsue som lever på och försörjer de andra med hjälp av sin döde makes pensionspengar. I familjen hamnar snart också den lilla flickan Yuri som verkar vara föräldralös, men när de på TV två månader senare förstår att hon är saknad utan att föräldrarna rapporterat henne saknad, bestämmer de sig för att behålla henne och klipper hennes hår och döper om henne till Lin. Shota lär sig tidigt att “shoplifta” (d.v.s. snatta), och tar också med sig lilla Lin. Ju längre filmen går förstår man dock snart att detta kanske inte alls är en familj. Till en början har man mycket sympati med karaktärerna, men så småningom utvecklas story:n och man förstår att det är mycket hustle going on här. Mycket spännande film! 4 av 5

An Adoptive, Foster Parent's Take On Award-Winning Movie 'Shoplifters' -  Savvy Tokyo

Attenborough och massutrotningen (2020)
Brittisk dokumentär med legendaren Sir Attenborough. Minns inte riktigt vad den här gjorde för intryck, men den var antagligen bra och sevärd åtminstone?

Se Attenborough och massutrotningen - SVT Play - Gratis streaming på  Webb-TV.nu

Resan till Melonia (1989)
Ett underbart litet äventyr, löst baserat på Shakespeare’s pjäs Stormen, med fantastiska teckningar, underbara röst-skådespelare och ett redigt budskap: nämligen ner med kapitalismen, ingen ska härska över Melonia. Dvs anarkism-propaganda paketterad i alldeles alldeles underbar barnfilm. Se den! Inte minst för Per Åhlins & co. fina illustrationer. 4 av 5

Resan till Melonia – Bio i Uppsala - Fyrisbiografen

Titanic (1997)
Titanic va. Så jävla bra film. Tröttnar aldrig. Den har liksom allt. Käääärlek som ju ändå är det finast vi har här i världen. Löv sweet löv. En jääävligt het Leonardo DiCaprio, blott 23 år gammal. Ekonomiska klyftor, triangeldrama och en tragedi till slut. Det fanns en anledning till att den vann så många Oscars liksom. 5 av 5

The Making Of Titanic | Movies | Empire

Persepolis (2007)
En humoristisk skildring om allvaret i 80-talets Iran, med den iranska revolutionen 1979 och den efterföljande islamiseringen. Vackert animerad med fantastiska ansiktsuttryck hos huvudkaraktären Marji. Se! 4 av 5

Roya's review of Persepolis: The Story of a Childhood

Tully (2018)
En mycket intressant mind-twisting mörk komedi (?) om moderskapet. Lite svår att placera i en genre, men jag tyckte verkligen om den här filmen och det faktum att slutet var helt oväntat, vilket man ju alltid gillar när man blir överraskad som tittare. Det handlar om Marlo som är gravid för tredje gången, och som har två krävande barn sen tidigare med olika typer av speciella behov. När barnet väl kommer får Marlo en “night nanny” vi present ilket hon till en början är mycket skeptisk till, men som hon sedan allt mer uppskattar eftersom hon får ordentlig sömn och dessutom en fin vän. Gillade! 4 av 5

Movie Review: "Tully" arrives just in time for Mother's Day - The  Independent | News Events Opinion More

Howl’s moving castle (2004)
Jag minns när How’s moving castle (eller “Det levande slottet” på svenska) hade premiär, för jag minns bio-affischerna på Fregatten. Jag såg den dock aldrig, vilket är konstigt eftersom det är också Miyazaki och familjen hade ju älskat Spirited away. Jag och Paulina såg den istället båda för första gången tillsammans nu som vuxna, och blev inte besvikna. Otroliga animationer!!! Enligt Wikipedia är filmen influerad av Miyazakis opposition mot USA:s invadering av Irak 2003, och innehåller därför starka antikrigs-teman. Den handlar om den unga flickan Sophie som träffar på en häxa och förlorar sin ungdomliga skönhet när hon förvandlas till en gammal och skröplig kvinna. För att bryta förtrollningen lämnar hon hemmet och ger sig ut på landsbygden, där hon träffar en fågelskrämma som hon kallar “Turnip head”. Han leder henne till trollkarlen Howl’s levande slott, vars magi kommer från eld-demonen Calcifer. Sophie ingår en överenskommelse med Calcifer: han lovar att bryta hennes förtrollning, om hon bryter hans band med Howl. 4 av 5

Howl's Moving Castle by Diana Wynne Jones – fantastical fun, fantastically  human | Diana Wynne Jones | The Guardian

Small axe (2020)
Jag såg två av filmerna i antologin Small Axe, som porträtterar västindiska immigranters liv i 60-, 70- och 80-talets Storbritannien med allt vad det innebär. De två jag såg var Education och Lovers rock. Jag har sett blandade kommentarer om den här antologin, och jag borde kanske se alla, men den sistnämnda Lovers rock var tbh ganska tråkig. Jag och Paulina såg den ihop och kände väl inte riktigt att den hade någon plot egentligen? Hela filmen, som är 70 minuter lång, handlar om en reggae-fest och man får liksom titta på människor som dansar hela filmen. Typ. Så där förstår jag faktiskt inte riktigt hype:n. Education hade en tydligare handling, och berör om den rasism som svarta, och i det här fallet västindiska invandrare, utsattes för i Englands skolsystem på 70-talet. Den var gripande. Jag skulle säga att Lovers rock kanske får 2 av 5 och Education 2,5 av 5? Men som sagt borde jag kolla på de andra tre filmerna också, för jag kanske bara såg de minst bra av dom?

Small Axe' Review: The Agonies and Ecstasies of Black British Lives - The  New York Times

Your name engraved herein (2020)
En sydkoreansk film som jag såg för att den var hbtq-themed, d.v.s det var två killar som blev förälskade. Men handlingen var lite konstig och hängde inte riktigt ihop på nåt sätt? Jag hade tbh också lite svårt att hålla isär karaktärerna för de var så lika hahaha men det är kanske bara min european gaze som säger till det. Sen var det ändå nån het sexscen och gay love blir man alltid glad av när det skildras i film (även om detta var ganska sad sådan) men det finns definitivt bättre hbtq-filmer. 2,5 av 5

Taiwanese Gay Drama 'Your Name Engraved Herein' On Netflix Is Worth A Watch  - Gaysi

Ponyo (2008)
Detta är också Myazaki och Studio Ghibli men tyckte inte alls denna höll samma kvalitet som de andra filmerna. Kanske för att det här är en ganska tydlig barnfilm som saknar det där mörkret som andra Studio Ghibli-filmer har, men också för att illustrationerna tbh hade rätt dålig kvalitet jämfört med övriga Studio Ghibli-filmer. Inte alls den fantastiska detaljrikedomen, vackra bakgrunderna eller de realistiska ansiktsuttrycken man är van vid, och också en haltande story à Lilla Sjöjungrun. Nej, den här rekommenderar jag inte särskilt starkt, men lite underhållande är den väl för framförallt barn. 2 av 5

Ponyo på klippan vid havet | Netflix

Kiki’s Delivery Service (1989)
Bra jag har varit på att genomdriva mitt Studio Ghibli-projekt, eller hur? Nu var det då dags för Kiki’s Delivery Service från 1989, som handlar om häxan Kiki. Det är en coming of age-film med teman som självständighet, och såklart med en stark kvinnlig huvudkaraktär och lite magi på det. Den här filmen är mycket bättre än Ponyo och har också de vackra animationerna som man är van vid, men den är inte i klass med Spirited away eller Min granne totoro, och saknar det där mörkret som man gillar i t.ex. Nausicaä, Monoke och Castle in the sky. 3 av 5

Kiki's Delivery Service (1989) - IMDb

Before midnight (2013)
Den här filmen kan inte ha gjort stort intryck på mig, för jag var tvungen att googla för att komma ihåg vad den handlade om. Men det är i alla fall tredje delen i Before-trilogin Google tells me, och den handlar om ett par som är på semester och som, efter att ha varit tillsammans ett par år, reflekterar över sin relation och sina liv. Jag minns att det var väldigt mycket dialog men att den var sevärd med ett fint slut? 3 av 5

Ethan Hawke Imagines Fourth 'Before' Movie | IndieWire

Rocket man (2019)
Spelfilmen om Elton John fanns på Svt play så då var man ju tvungen att se. Handlar, som man kan tänka sig, om Elton John som ung, och hur hans karriär började. Den känns väldigt lik Bohemian Rhapsody (se nedan), eftersom den behandlar exakt samma teman: manlig rockstar som är secretly gay, och som mår rätt kasst, självmedicinerar men är, förstås, fullkomligt briljant musikaliskt. Bohemian Rhapsody är dock bättre, men den här var ändå sevärd. 3,5 av 5

Rocketman - Plugged In

Mustang (2015)
Mustang såg jag och Linda tillsammans eftersom den finns på Drakenfilm som hon har. Och vilken film sen! Så vacker scenografi och man satt som på nålar och undrade hur det skulle gå. Filmen handlar om fem systrar som lever i en konservativ turkisk familj som är starkt präglad av heders kultur. När de på väg hem från skolan badar tillsammans med ett par pojkar anses de ha förstört sin heder, och måste snabbt giftas bort, en i taget. Jättebra film om systerskap, heder och frigörelse, som jag starkt rekommenderar! 4,5 av 5

Mustang trailer - in cinemas & on demand from 13 May 2016 - YouTube

Moonlight (2016)
Moonlight är en coming of age-film om den unge Chiron, en afroamerikansk kille som tampas med sin sexualitet. I filmen får man följa honom växa upp i tre stadier av livet: som barn, tonåring, och som ung vuxen; i vilka man får följa hur han hanterar misshandel och homofobi men också vänskap och solidaritet. Titeln syftar på att “in moonlight black boys look blue” vilket är namnet på pjäsen som filmen baseras på. Filmen belönades med tre Oscars bland annat för bästa film. 4 av 5

Moonlight's Cinematographer on Filming the Most Exquisite Movie of the Year  | Vogue

The boy who harnessed the wind (2019)
Filmen utspelar sig i Malawi på tidigt 2000-tal, där svår torka och hunger råder. Människorna lever på gränsen, och fastän utbildning är högt skattat har alla inte råd. William är en ung briljant pojke som försöker fundera ut hur han kan hjälpa sin familj och sin by under den svåra torkan: hur kan han tämja vinden? Filmen är based on a true story om en pojke som faktiskt gjorde just detta, d.v.s. tämjde vinden, och den drabbade mig så mycket. Otroligt bra film som jag starkt rekommenderar! 5 av 5

Netflix film tells tale of Malawian eco boy genius

Reaching for the moon (2013)
Jag ville se en hbtq-film och Reaching for the moon fanns på Svt play. Den handlar om den amerikanska författaren Elizabeth Bishop som far till Brasilien för att skriva, där hon utvecklar en romans med den karismatiska arkitekten Lota de Macedo Soares (som alltså var en verklig person också). Filmen är underhållande men stundtals lite konstig plot och oväntat slut. Helt okej! 3,5 av 5

Reaching for the Moon Review | SBS Movies

An affair (2018)
Man gillar ju Tarjei Sandvik Moe (d.v.s. den norska skådisen som spelar Isak i Skam) och han är ju numera mycket bevandrad både på filmduken och på teaterscenen, och spelar huvudrollen i An affair. Filmen handlar om gymnasieläraren Anita som blir uppraggad av den mycket fräcke tonårskillen Markus, en av hennes elever, som hon faller för. Till en början är det oskyldigt, och Markus verkar gilla den makten han har över henne, men snart skiftar maktbalansen. En erotisk thriller som absolut var sevärd och promotion-meningen “How far is too far?” är verkligen accurate för att beskriva känslan filmen ger. 3,5 av 5

An Affair (2018) - IMDb

Giant little ones (2018)
En sort of queer film som handlar om tonårskillen Franky som under en blöt natt har en sexuell upplevelse med sin bästa vän. Franky tar lätt på det och för honom är det ingen big deal, men kompisen har extremt grov internaliserad homofobi, vilket alltid är så jävla sad. Men hoppfullt att, som sagt, Franky verkligen inte har det. Ändå sevärd! 3,5 av 5

Why Giant Little Ones Is a Coming-Out Film Like No Other | AnOther

Far from heaven (2002)
En film med Julian Moore och Dennis Haysbert som utspelar sig i 50-talets USA. Cathy (Julianne Moore) är hemmafruarnas hemmafru och tidningar kommer hem till henne för att göra reportage om det framgångsrika paret. Det Cathy inte vet är att hennes man är bög. Och det är så sorgligt att se sådana här filmer med gay-karaktärer som hatar sig själva så mycket och som kämpar och kämpar för att inte ha de där känslorna, och dessutom berör filmen också rasism, eftersom det inte går för sig att vita hemmafruar från övre medelklassen umgås med svarta personer. Mycket sevärd! 4 av 5

Image gallery for Far from Heaven - FilmAffinity

Bohemian Rhapsody (2018)
Den biografiska spelfilmen om legendaren Freddie Mercury, briljant gestaltad av Rami Malek som jag tidigare sett i TV-serien Mr Robot. En fin film om Mercurys liv, inklusive all the ups and downs. Det är mäktigt, det är extravagant, och det är såklart sorgligt. Mycket sevärd!! 4 av 5

Movie review: 'Bohemian Rhapsody' won't rock you

Prince of Egypt (1998)
Den tecknade filmen om Moses som jag måste ha sett nån gång som liten, men inte mindes särskilt bra. Men den var oväntat bra tbh!? Grät en massa. Jättefint animerad också, och bra filmmusik. 4 av 5

Brenda Chapman on Prince of Egypt's ambition and Pixar's Brave troubles -  Polygon

A royal affair (2012)
En fängslande film baserade på verkliga händelser som utspelade sig i Danmark kring år 1770. Danmarks kung var mentalt instabil och en romans utvecklas mellan hans drottning Caroline Mathilde och hans livläkare, som båda är anhängare till de nya upplysningsidealen. Mycket bra film där Alicia Vikander och Mads Mikkelsen gör briljanta skådespelarinsatser. 5 av 5

A Royal Affair (2012) - IMDb

Pleasure (2021)
Såg på bio med Olivia. Lämnade inget åt fantasin om man säger så. Om en svensk tjej med alteregot ”Bella Cherrie” tatuerat på handleden, som åker till L.A för att bli nästa stora porrskådis. Stundtals plågsam att se, stundtals rolig, men framförallt ärlig om porrindustrin. 3,5 av 5

Pleasure (2021) recensie, Ninja Thyberg - Cinemagazine

Shéhérazade (2018)
Fransk socialrealism, d.v.s mörker och misär. Om Zach som kommit ut från ungdomsanstalt och hamnar på gatan, där han snabbt plockas upp av sina kriminella vänner. De vill köpa honom sex, ”c’est un cadeau” som present för friheten men Zach blir förtjust i Shéhérazade, som arbetar som prostituerad. Han faller för henne, samtidigt som han också agerar som hennes hallick, och ställs snart inför ett etiskt dilemma. Som sagt, mörker och misär men det är också en del ljuspunkter i mörkret. Så deppigt att se hur kriminaliteten och misären verkligen är en spiral nedåt, och hur svårt det är att ta sig ur. 4 av 5!

Shéhérazade (2018) | MUBI

Arrietty (2010)
Jag har ju då som sagt ett litet projekt-i-projektet och det är att se alla Studio Ghibli-filmerna. Hittills i år, när jag då såg Arrietty vilket var ganska nyligen, hade jag då sett Ponyo, Howl’s moving castle, Kiki’s delivery service och Nausciä and the valley of the wind, men projektet började egentligen 2020 och då såg jag också Princess Mononoke, Castle in the sky samt såg om Spirited away och Min granne Totoro, varför jag la till dom på 2021 års lista också 🙂 Och nu var det alltså dags för ny Studio Ghibli-kväll! Arrietty handlar om the little people – småfolket som bor under hus och lånar sånt som människorna inte kommer sakna ändå. Otroligt vackert illustrerad med fantastiska detaljer. Och det finns lite mörker, även om det mest är gulligt och vemodigt. Fin film! 3,5 av 5

Studio Ghibli Stills - The Secret World of Arrietty - 1920x1032 - Album on  Imgur

Winter’s bone (2010)
Amerikansk socialrealism med Jennifer Lawrence i hennes genombrottsroll. Hon spelar tonårstjejen som bär ett tungt lass på sina axlar, inklusive att ta hand om sin mamma och sina två syskon i en värld full av motgångar. De har inga pengar, och den försvunna pappan har satt huset i pant, så nu hotas de att vräkas såvida de inte kan bevisa att pappan dött. Lawrence’s karaktär åtar sig det morbida uppdraget. Det är mörker och misär, men jävligt bra film! 4 av 5

Winter's Bone Reviews - Metacritic

Colette (2018)
Colette handlar om den franska författaren med samma namn, spelad av Keria Knightly. Det är Paris och det är sekelskifte mellan 1800- och 1900-tal, och Colette skriver böcker under pseudonym, eftersom kvinnor inte blir utgivna. Hennes böcker blir omåttligt populära och hennes make Willy får all ära. Detta verkar vara okej för Colette än så länge, för hon får också leva ett fritt liv och bland annat utforska sin sexualitet. Willy blir dock allt mer odräglig, och Colettes böcker alltmer populära. Ni hör ju, intriger. Mycket bra film based on a true story, med många queer elements och det gillar man ju 🙂 4 av 5

Review: 'Colette' and One Woman's Lust for Life - The New York Times

Don’t look up (2021)
Ja, vi såg också stjärnspäckade och kritikerrosade Don’t Look Up från Netflix, och till en början var jag ganska charmad men tyckte att den blev mer och mer B. Alla hyllar den, men jag vet inte, den är så grund och har så lite trust in the viewer? Man blir liksom skriven lite på näsan, det är så otroligt övertydligt. Kometen motsvarar klimatförändringarna, Meryl Streeps aningslösa karaktär representerar Trump och Jennifer Lawrences och Leonardo DiCaprios desperata forskar-karaktärer motsvarar de desperata klimatforskarna, som inte kan få politikerna att agera. Gott så, men som sagt, det hade inte behövt vara så obvious och så låg nivå? Sen är det ju som sagt alltid kul att se en massa kända skådisar, men också lite slöseri. 2,5 av 5

Don't Look Up, here is the first trailer of the film with Leonardo DiCaprio

Young Royals

Sunday, August 29th, 2021

Sedan i juli har jag varit som besatt av Netflix nya original-serie Young Royals. Jag älskade den. Jag vet inte riktigt varför, men den kändes så jävla mycket bara? När jag började titta såg jag tre avsnitt på raken, och följande dag resterande tre. Detta var i juli när serien släpptes, och jag har sedan dess hunnit se om hela serien ett flertal gånger (tror jag är uppe i fem nu, och då räknar jag inte alla behind the scenes-klipp, TikTok-videos och annat material som läggs upp i en strid ström på sociala medier haha). Har även -håll i er nu – skaffat Instagram igen endast för att kunna följa the main actors Edvin Ryding och Omar Rudberg samt regissör Rojda Sekersöz och screenwriter Lisa Ambjörn (och sen råkade jag kanske lägga till några fler konton när jag ändå höll på…. la ju ner instagram för länge sen för det tog för mycket tid, jag fick bara bekräftelse för mina snygg-bilder och dessutom fyllde jag ett megatech-företags fickor med pengar. Bryr mig tydligen inte om detta längre hahaha vem e jag?) Ahja nog om instagram och nu till Young Royals a.k.a. det bästa som hänt på Netflix. Vad handlar serien om då?

Young Royals': New Netflix Teen Series About A Young Swedish Prince

Huvudpersonen i serien är prins Wilhelm, spelad av Edvin Ryding (som man bland annat sett tidigare som Fröken Frimans adoptivson i Svt:s Fröken Frimans krig och i Josephine Bonebuschs aktuella Svt-serie Älska Mig), som hamnat i blåsväder efter en blöt utekväll. Nu sätts han (mot sin vilja) på Hillerska internatskola för att “om han inte kan undvika sådana situationer så får man se till att de inte kan uppstå” som drottningen (spelad av Perniella August) uttrycker det. På Hillerska, bland de andra rikemansbarnen, är Wilhelm uppskattad och alla vill hänga med kungligheten, men Wilhelm är obekväm och olycklig i sin kungliga roll. Ganska snabbt får Wilhelm dock upp ögonen för arbetarklassgrabben Simon (som tidigare The FO&O-medlemmen Omar Rudberg skådespel-debuterar som). Simon, som kallas för “sossen” av Wilhelms pompöse syssling August (Malte Gårdinger) som också går på skolan, är en så kallad “extern” och går tillsammans med sin syster Sara (Frida Argento) på Hillerska genom stipendium. Och ja, även om Simon till en början är mycket skeptisk till monarkin så slår det gnistor om Simon och Wilhelm. 🙂

Omar Rudberg | Explore Tumblr Posts and Blogs | Tumgir
Love, The Phantoms — Young Royals | Official Teaser | Netflix

Young Royals är i klass med SKAM (speciellt säsong tre) i det att man lyckats casta otroliga skåespelare, inte för att vara så unga utan trots att de är så unga. Edvin Ryding är ju gammal i gemet men många av de andra är debutanter, inklusive supporting head actor Omar Rudberg, och alla gör det så jävla bra. Dessutom är regin (Rojda Sekersöz, som t.ex. tidigare gjort Dröm Vidare) galant, och tillsammans med manusskript-författaren Lisa Ambjörn (just nu Svt-aktuell med serien Sjukt) har hon gjort Young Royals till ett mästerverk.

Love, The Phantoms — Young Royals | Official Teaser | Netflix
Love, The Phantoms — Young Royals | Official Teaser | Netflix
Love, The Phantoms — Young Royals | Official Teaser | Netflix
dailyxray - Tumblr blog | Tumgir

Det är relaterbart, och det känns så jävla mycket. Även om det inte är många som kan känna igen sig i att vara adlig och gå på en pretto internatskola, så kan alla känna igen sig i de känslor och situationer en tonåring tampas med. Ångest, viljan att passa in och bara vara som alla andra, hur sociala medier är en självklar del av handlingen, acnen (tonåringar får faktiskt, till skillnad från många amerikanska tv-serier där high school-ungdomar spelas av 25-åringar, får se ut som tonåringar gör), åtråhet, osäkerhet, den första kärleken. För det är framför allt det som Young Royals har: young loooooooooove och allt vad det innebär: trånande blickar, stulna kyssar, trevande beröringar, heartache and agony. Och en hel del eye candy. Speciellt Omar Rudberg som spelar Simon, omg omg omg omg så het? Tror det är hans androgynitet (som privatperson framför allt). Han skådespelardebuterar som sagt och hans porträtt av Simon är riktigt träffsäkert. Jag älskar också att [SPOILER ALERT] Simon, som som sagt är arbetarklass och dessutom latino, får vara den som är stark, vet vem han är och har vetat det sen länge.

ch: omar Tumblr posts - Tumbral.com
Stuck at home since 2020 — YOUNG ROYALS - EPISODE ONE

Bäst är dock Edvin Rydberg som den unge prins Wilhelm av Sverige. Hur han levandegör Wilhelms inre frustration och ilska över maktlösheten över sitt eget liv, men samtidigt ger honom ömhet och känslighet.

tina's lake of thoughts — // young royals + delicate by taylor swift ~ gifs ...
ch: wilhelm | Explore Tumblr Posts and Blogs | Tumgir

I produktionen har intimitetskoordinatorn Sara Arrhusius varit involverad. Hon säger att “man förväntar sig inte att en skådespelare ska hoppa från ett tak utan repetition eller säkerhetslina. Då kan man inte heller förvänta sig att de ska ställa sig nakna framför kameran eller kyssa en kollega utan repetition och säkerhetstänk”. Så himla bra grej!? Och scenerna är så otroligt skickligt gjorda med fantastiskt skådespeleri – och med mycket jobb med säkerhet och samtycke bakom vilket ju är extra viktigt när skådespelarna är såpass unga. (Och heta, just sayin’).

young royals | Explore Tumblr Posts and Blogs | Tumgir
Young Royals: Teen Romance Done Right - blueprint
fem — May I present to you: my absolute favorite gifs of...

Ååååh, Young Royals kändes så mycket. [SPOILER ALERT]. Jag älskar att ingen någonsin behövde komma ut. Att problemet för Wilhelm inte var att han gillade en kille, utan att han är kunglig. Kronprins till och med. Älskade alla skådespelare och deras insatser, även birollerna som legendariska Maddie (Nathali Varli) och Felice (Nikita Ugglas) med så höga krav på sig själv. Älskade att den populäraste tjejen inte är vit och smal. Älskade allt det relaterbara. Älskade att serien var gay. Älskade, trots att det var så jävla sorgligt, slutet. Det kommer ju definitivt bli en fortsättning, det fattar man ju.

Pin by sun on wilmon/edmar in 2021 | Young, Royal, Omar

Och nu, innan jag avslutar, lite ögongodis på Omar Rudberg:

PRIDE

Saturday, August 19th, 2017

Filmen Pride är typ den finaste filmen jag vet. Om ni inte sett den så kommer det bli en del spoilers här, men ni måste se den. Det är en order. Den skildrar så himla fint hur två förtryckta och diskriminerade grupper kunde enas i solidaritet och stå upp för varandra, för trots fördomar så kunde de i solidaritet förstå varandras kamper, och förenas. Arbetarrörelsen och hbtq-rörelsen.

Pride utspelar sig på 80-talet, och berättar historian om hur gruvarbetarna i Dulais i södra Wales under sin strejk 1984-1985 (den längsta i brittisk historia) fick ekonomiskt stöd av en grupp modiga, modiga hbtq-aktivister, Lesbian and Gays Support the Minors (LGSM). LGSM samlade ihop och donerade mer till gruvarbetarna än någon annan stödgrupp. För de förstod och visste hur det kändes att bli smutskastade i tidningarna, få  sina rättigheter ignorerade eller bli slagna och misshandlade av poliser. Och de delade sitt hat mot Thatcher och polisen med gruvarbetarna. I sin kamp förenades de.

Bildresultat för pride 2014 gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Allt detta startades av hbtq- och människorättsaktivisten Mark Ashton, som fanns på riktigt. Han var en av grundarna till LGSM, och blev (åtminstone i filmen) dess frontfigur: “One Community should give solidarity to Another. It is really illogical to say, ‘I’m gay and I’m ino defending the gay Community but I don’t care about anything else…’.” Han får sina vänner att starta LGSM. Och så börjar de samla pengar.

Bildresultat för pride movie gif

De får besök av Dai Donovan, en representant från Dulais, vars närvaro till en början visas mycket skepsis i hbtq-community:t, men som sedan, mottas med vänlighet när han ödmjukt förklarar hur mycket deras ekonomiska bidrag betyder, och hur tacksamma gruvarbetarna är över deras stöd. Och att det inte är så stor skillnad på en bar i Dulais och en gaybar i London ändå, kvinnorna är bara lite mer feminina här (blink till dragqueensen). Donovan fanns på riktigt och var en modig, öppensinnad walesisk gruvarbetare som inte brydde sig om att pengarna de fått samlats in av bögar och lesbiska.

Bildresultat för pride movie gif

Sedan åker LGSM för att besöka Dulais, utan att ha en aning om hur de ska mottas i ett litet, litet gruvsamhälle i ett 80-talets södra Wales.

Bildresultat för pride movie gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Många har fördomar, många reser sig demonstrativt upp när LGSM kommer in i samlingssalen. Men det finns också solidaritet och empati, och en enorm tacksamhet för LGSM:s stöd. Så de fortsätter samla in pengar till stöd för gruvstrejken. I solidaritet.

Bildresultat för pride movie gif

Jag gråter så mycket till denna film. Men allra mest i slutet. För när 1985 års hbtq-parad skall hållas, så får LGSM gå allra först. För med sig har de tre busslaster fulla med gruvarbetare från den lilla byn Dulais i södra Wales, som i solidaritet går i paraden för hbtq-personers rättigheter. Börjar nästan gråta nu när jag skriver det, men det är så jävla fint. Och det hände också på riktigt.

Bildresultat för pride movie gif

Bildresultat för pride movie gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Några av de verkliga personerna i LGSM.

Bildresultat för pride 2014 movie true story

Se filmen. Den är fantastisk.

 

Torka aldrig tårar utan handskar

Saturday, August 19th, 2017

För länge sedan fick jag första delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell, som jag läste och tyckte mycket om. En fin men sorglig skildring av hur “bögsjukan”, eller hiv/aids-epidemin, under 80-talet skördade många många unga mäns liv. En hyllning till hb(tq)-kampen och de bögarnas historia. I sommar har jag även läst del 2 och 3, för det var ju faktiskt en trilogi vars andra och tredje del jag struntade i att läsa då jag såg TV-serien med samma titel. Men jag måste säga att det faktiskt räcker att läsa del 1. Det känns som del 2 och 3 är ungefär samma bok berättad med andra ord (för redan i första boken får en ju hela storyn serverad; Rasmus kommer dö i aids och Benjamin kommer bli hjärtekrossad när hans älskade dör); del 2 och 3 berättar samma story fast med fokus på andra karaktärer i boken. Dessutom blir jag lite fed up av all böghistoria, sorry to say it. Det är mycket bra att det här når ut genom skönlitteratur, Stonewall-upproret, de första pride-paraderna, hur hiv-positiva diskriminerades något fruktansvärt, och det var ju också bögar som drabbades värst, men det kan bli lite för mycket i tre böcker som säger ungefär samma sak. Med det sagt tycker jag ni skall läsa första boken (men sen räcker det) för den är superbra!

Bildresultat för torka aldrig tårar utan handskar gif

#5inistagram dag 2: en av mina hjärtefrågor

Sunday, March 5th, 2017

#5inistagram för den 2a mars var en av mina hjärtefrågor. Jag är osäker på vad som är min feministiska hjärtefråga, det finns ju så många viktiga saker att engagera sig i, och det är inte heller statiskt. Men eftersom jag jobbar mycket med West Pride nu och är insatt och engagerad i hbtq-kamp, så får jag lov att säga att just hbtq-kampen är en av mina hjärtefrågor just nu.

Hbtq+-personers rättigheter har alltid varit viktigt för mig, men i samband med att jag flyttade in till Göteborg för fyra år sedan blev den ännu viktigare dels för att jag började inse att jag själv är bi/pan, dels för att jag år 2014 för första gången engagerade mig i West Pride, och dels för att jag fick ett intersektionellt feministiskt uppvaknande i och med att jag började läsa Globala Studier.

Sverige är ett bra land att leva i som hbtq+*-person, men det finns fortfarande så mycket kvar. När jag var tillsammans med Carro kändes det alltid som att det var en tidsfråga innan en skulle råka ut för något homofobiskt. Hbtq+-personer diskrimineras fortfarande i vardagslivet, på arbetsmarknaden, på krogen, i skolan. För många finns ett reellt hot om våld, av den enkla anledning att vi är de vi är, ser ut som vi ser ut, blir kära i den/de vi blir kära i, och/eller identifierar – eller inte identifierar – oss på ett visst sätt. Det är så otroligt provocerande med personer som går utanför samhällets snäva heteronorm, tvåkönsnorm och cisnorm. Så provocerande, att bögar, flator, ickebinära, transpersoner, queers, bi- och pansexuella fortfarande idag i Sverige diskrimineras, utsätts för våld och hot, mobbas, näthatas och förnekas rättigheter. Visste ni till exempel att transpersoner tvångssteriliserades enda fram till och med år 2013 (!!!!!) för att få byta juridiskt kön, vilket är en förutsättning för att få göra en könskorrigering? Att transpersoner saknar rättsligt skydd i hets- och hatbrottslagstiftningen? Att vi nekar asyl till hbtq-flyktingar som flytt från länder där det är straffbart att vara gay? Att unga hbtq-personer generellt mår psykiskt sämre än andra?

Jag vill leva i en värld där en blir kär i människor, inte i kön. Där en inte behöver “komma ut”, för det förutsätts inte att någon är hetero. Där om jag berättar om min partner, ingen förutsätter att det är en man. Där transpersoner får korrekt vård. Där samkönade par anses vara lika bra föräldrar som olikkönade par. Där pronomen respekteras. Där ett tredje juridiskt kön finns. Där biologiböckerna inte beskriver samlag som kuk i fitta. Och där en som hbtq-person inte skall behöva gå runt och känna att det är ett “när” och inte ett “om” en blir utsatt för våld, hot och/eller diskriminering. Eller correction: inte ens ett “om”.

P.S. Liten ordlista:
Hbtq
= står för homosexuell, bisexuell, transsexuell, queer. Homosexuella blir kära/attraherade av någon av samma kön, bisexuella av både män och kvinnor. Transsexuella, eller transpersoner, är kvinnor födda i kroppar med kuk (sk transkvinnor), eller män födda i kroppar med bröst och fitta (sk transmän). Queer är ett brett begrepp som handlar om ett ifrågasättande av framförallt heteronormen, cisnormen och den binära tvåkönsnormen. Hbtq utelämnar begrepp som intersexuell/intergender (att fysiskt vara varken man eller kvinna utan någonstans däremellan. Intersexuella opereras dock som bebisar ofta om till det “lättaste”, vilket brukar vara att skapa en vagina, vilket kan bli väldigt problematiskt i framtiden då en intersexuell person kanske inte alls identifierar sig som kvinna), asexuell (att inte vara sexuell attraherad av personer), icke-binär (att identifiera sig utanför den binära tvåkönsnormen, dvs avsäga sig epitetet man och kvinna) samt en rad andra begrepp på regnbågs-spektrumet.
Pan/pansexuell = en utveckling av bisexuell. Bisexuella blir kära/attraherade endast av män och kvinnor. Att vara pansexuell betyder att en kan bli kär i alla oavsett kön, och innebär därmed att en kritiserar den binära tvåkönsnormen och cisnormen.
Heteronorm = normen om att alla förutsätts vara heterosexuella (dvs bli kära/attraherade av personer av annat kön än en själv, och som gör att många tex känner att de behöver “komma ut” som homosexuella.
Tvåkönsnorm = normen som bygger på ett binärt könssystem där det bara finns två kön – man och kvinna. Vilket såklart inte stämmer, varken fysiskt eller socialt.
Cisnorm = normen om att alla personer identifierar sig med det kön de biologiskt blev tilldelade vid födseln. Cis betyder alltså att det fysiska/biologiska könet stämmer överens med det sociala och juridiska könet.
Transpersoner = personer som inte identifierar sig med det kön de fysiskt blev tilldelade vid födseln.
Könskorrigering = den behandling vissa transpersoner går igenom för att korrigera kroppen att stämma överens med det kön de identifierar sig med.
Pronomen = Han, hon, hen, den osv.

I’m alive!

Thursday, February 25th, 2016

Hej hörrni! I’m aliiiiive! Jag har bara varit uppe i bergen i norra Vietnam (är här fortfarande) utan tillgång till ordentligt Internet. Är alltså inte på semester på Phu Quoc längre, nu är det slut på chillande och det är skolarbete som gäller. Efter Phu Quoc var vi i Hanoi i tre dagar, och det hann hända mycket. Jag åkte till Halong Bay till exempel (finns ett inlägg om det längre ner), jag och Sebastian var ute och festade (fett kul), Klara hann bli jättedålig och fick operera ut blindtarmen så vi spenderade några timmar på sjukhus, fika på The Note, fika på Cong, köpa snacks inför Hà Giang… ja det var väl ungefär det. Här är ett par bilder från The Note som jag ändå hade uppladdade och therefore kan jag ju lika gärna publicera dem hej hej:

wpid-img-20160219-wa0005.jpeg

image

image

image

 

The Note och Cong, lätt Hanois bästa caféer. Anyways, just nu befinner jag mig på ett kallt hotell i Huang So Phi (osäker på stavningen där), en lite större by där vi samlas på ett intermezzo efter fyra dagars isolerad vistelse hos etniska minoriteter uppe i bergen. Det har varit en prövning, men samtidigt en retreat från den uppkopplade världen. Har publicerat en massa bilder i inlägget under, spana in det! Här skall vi hänga i fem dagar och förbereda inför den dubbelt så långa vistelsen (åtta nätter oj oj oj) då vi skall göra våran research. Jag och Tram har dock kommit väldigt långt och redan gjort uppemot 15 intervjuer och alla är dessutom redan transkriberade. Så nöjd med oss och vårt ämne, HBTQ, vem hade trott att det skulle vara doable långt uppe i bergen på landsbygden i norra Vietnam, nära gränsen till Kina?

Det var superskönt att duscha, men är en varmare än en var uppe i bergen? Naej, knappast. Här har de ju inte heller isolering och innetemperaturen är således som utetemperaturen; ca 12-15 grader. Men här har vi i alla fall säng (<3 <3 <3), dusch (<3 <3 <3), sittoalett med ljus (<3 <3 <3 <3), och vinden blåser inte rakt igenom. Skönt! Nu ska jag ut och käka lunch, tror jag ska köpa take away och ta med tillbaka till hotellrummet och äta till en film. Leva lite lyxliv efter fyra dagar i bushen… Men jag lever i alla fall! Kram till alla där hemma

//ALiCE med ICE

En dag med Trâm och Sebastian

Saturday, January 30th, 2016

Idag var jag och Sebastian hembjudna till Trâm på lunch. Så himla kul att få se hur hon bodde, och en annan del av Hanoi som var icke-turistigt. Jag och Sebastian drog ögonen till oss som blinkande, “blonda” fyrar där vi stod och väntade på Trâm när vi hoppat av taxin :))

image

Trâms mamma hade lagat en fantastiskt god lunch till oss (men tyckte det var väldigt suspekt att den skulle vara helt fri från djurs lidande, hehe, hashtag konstiga svenska veganer!); fried tofu, en potatissallad, sautéed (vet ej ordet på svenska?) kål och svamp, rostade jordnötter och chilisoya att doppa i. Det var så gott!! Och väldigt typically vietnamesiskt. Men när de väl får till nåt vegetariskt som inte är typ stekt ris med grönsaker, så tycker jag om maten mycket här! Ofta är det dock svårt att hitta vegetariskt/veganskt, kött är standard i varje måltid här. Men tofu äts ju mycket, så det brukar vi få tag i. Mycket gott var det i alla fall, och så mysigt att en har en egen liten skål med ris och sedan plockar med pinnarna ur de gemensamma skålarna.

image

image

Efter lunch åkte vi kollektivtrafik, mycket spännande, för att åka till biografen. Jag och Sebastian, med tillhörande engelskspråkig vietnames, var dagens attraktion på bussen och vi hade allas ögon på oss, haha. När vi klev av korsade vi en kaoz-gata. Men vi har börjat vänja oss vid trafik-kaoset! Häromdagen korsade vi till exempel en stor gata utan att ens titta vilket vi insåg först efteråt, snacka om att acklimatisera sig. Som sagt, det gäller att gå långsamt men med jämn takt så hinner alla moppar väja. Det är inte som att de kommer stanna för dig om du bara står och väntar, och konceptet grön gubbe fungerar inte riktigt här, så det är bara att vandra ut i vägen i zombie-inspirerad gång. Välkommen till Hanoi!

image

 

Nu inför Tet säljer de sådana här apelsinträd överallt. En kan också se folk som balanserar enorma träd i krukor på sina moppar. Mycket fascinerande!

wpid-1070494.jpg

wpid-1070448.jpg

wpid-1070447.jpg

Bion vi gick på var The Danish Girl, på förslag från Trâm. Det var en helt fantastisk film! Kul dessutom att den bland annat utspelar sig i Danmark, att en av huvudrollsinnehavarna var briljanta Alicia Vikander, som är svensk, och att en film som denna ens får visas i Vietnam. Den handlar nämligen om den första transpersonen i världen som gick igenom en könskorrigerings-operation. Filmen utspelar sig i slutet på 20-talet/början på 30-talet och är baserad på den verkliga Lili Elbes dagboksanteckningar, där en dansk konstnär, Einar, egentligen är en kvinna, vilken vaknar till liv när Einar står modell för sin fru Gerda (Alicia Vikander) utklädd i kvinnokläder. Filmen var otroligt vacker både rent estetiskt och dramaturgiskt, mycket bra skådespeleri, vacker scenografi och såklart en så fin och mycket viktig story. Fin, sorglig men ändå hoppfull. Se den!!! Så viktig. Och som sagt fantastiskt ändå att en sån här film får visas i Vietnam, som ju ändå är en enpartistat med mycket censur. Men, Vietnam är också en pionjär när det gäller HBTQ-rättigheter i Asien; homosexualitet har aldrig varit förbjudet enligt lag här och diskursen kring HBTQ är i förändring till en mer accepterande och inkluderande sådan. Samkönat äktenskap gick visserligen inte igenom när det var på agendan för något år sedan, men det gjorde däremot rätten att ändra sin identitet om en är transperson, vilket var en stor vinst för HBTQ-rörelsen i Vietnam!

Efter bion var jag fortfarande mätt efter lunchen, men Trâm och Sebastian ville käka något så då gjorde vi det. Hejhej!

wpid-1070497.jpg

wpid-1070495.jpg

Och nu är även denna dag till ända. Om ett par dagar drar vi söderut till värmen. Klart slut!

//ALiCE med ICE

Dinner with locals

Thursday, January 14th, 2016

Så i förrgår kväll hände något rätt fantastiskt. Jag fick följa med Christoph och Henry på middag hos en vän han träffat i Malacca, dvs en local. En local som bjöd på middag hemma hos sig, hur bra!? Hon hade till och med gjort en vegetarisk rätt bara för mig! Så det bjöds på traditionell malaysisk mat:

image

image

Cherry och hennes syster som också var med! Sjukt kul att se lite av “the real Melaka”, inte bara de turistiga sakerna, utan få komma till någons hem, och bli bjuden på mat som hon lagat. Woaow alltså. De var dessutom sjukt trevliga. Cherry var stor, glad, skrattig och välkomnande.

image

image

 

Det var jätteintressant att få höra lite om Malaysia också, exempelvis så är en average lön ca 1000 RM, motsvarande 2000 kr/månaden, medan lägenheterna låg på ca 700 RM per månad, vilket ju är jättedyrt för dem!! Eller, att “we’re islam, not muslims”; de var muslimer, men inte bokstavstroende. Cherrys syster bar inte slöja, drack alkohol och kunde gå ut och festa med andra män än hennes man, och berättade till och med att när hon ertappades med alkohol av polisen brukade hon säga att hon är portugisiska för då lät polisen henne gå. Och Cherry var transgender vilket inte är direkt muslimskt. Så det var himla intressant att höra dem prata om detta, att de uttryckte det som att “we’re islam, not muslims”.

Vi pratade också om ordet “vän”, Cherry tyckte att nu var vi hennes vänner efter att ha träffats en gång, för så gör en i Asien, sa hon. När en träffat och pratat med någon är en vänner. Och vi förklarade att i Tyskland, Sverige och Storbritannien blir en inte vän efter bara en gång, utan mer bekant, vän blir en efter ett tag… Ah, det var så himla roligt och intressant att få träffa dem i alla fall, och verkligen ett privilegium att få bli hembjuden hos lokalbefolkningen sådär. Helt fantastiskt.

//ALiCE med ICE

Nej, jag hatar inte män

Friday, November 20th, 2015

Jag publicerade gårdagens inlägg om Internationella mansdagen även på facebook, och fick massor av reaktioner! Bland annat väldigt många kränkta män (men även en del kvinnor) som högljutt protesterade mot inlägger: “inte alla män!!!!!”, “sluta hata män!!!”, “varför hatar du män?!?!?”, “manshat är inte rätt väg att gå!!!”. Och jag ba’: naaaaw 🙂

Nä, men seriously. Allt jag skrev var ren fakta hämtat från bland annat UNICEF (dvs FN), Statistiska Centralbyrån, Brå, Socialstyren, Folkhälsoinstitutet m.fl (länkade källorna längst ner i inlägget). Det är alltså ingenting jag tycker eller har hittat på, utan så är det. Och det är såklart oerhört frustrerande att läsa sådana ojämställda fakta svart på vitt.

Det jag dock tycker är väldigt frustrerande, är att folk (framför allt män, men även en del kvinnor) blir mer upprörda över feminister som berättar/skriver om det strukturella kvinnoförtrycket, än på de som faktiskt utför de handlingar som cementerar det strukturella kvinnoförtrycket.

Så nej, jag hatar inte män och jag är ingen manshatare. Däremot hatar jag att män som grupp förtrycker på en strukturell nivå, jag hatar den begränsande mansrollen och jag hatar att män som grupp är överordnade kvinnor (och transpersoner och hbtq-personer och ickevita och funktionsvarierade osv) som grupp. Kalla mig manshatare men var då medveten om att det enda jag gör är att belysa könsmaktsordningen och de strukturella orättvisor kvinnor utsätts för på grund av den.

manshat_176281297_50eabcad9606ee5627ee333d

Sen det här med “inte alla män!!!”. Nej, självklart vet jag att det inte är alla män som våldtar och misshandlar kvinnor (och andra män), som medvetet ger män högre lön än kvinnor, som utsätter kvinnor för sexuella trakasserier eller som medvetet är sexistiska. Självklart gör inte alla män det, faktum är att de flesta män inte stämmer in på den beskrivningen, och tur är väl det. Men faktum kvarstår ändå att män som som grupp är överordnade kvinnor som grupp. Och det är ett strukturellt problem, och därför måste vi också föra en strukturell diskussion och se utanför individen. Eller tycker ni att exakt alla män i hela världen skall våldta, misshandla, trakassera och sexualisera kvinnor för att vi skall kunna tala om män som grupp utan att få kränkta personer som ropar “inte alla män!!!”? Nej, det tycker i alla fall inte jag är rimligt.

Så, nej, inte alla män, men alldeles för många, och tillräckligt många för att vi måste kunna tala om det på ett strukturellt plan. Om du, man, inte känner dig träffad, är det då inte bättre att säga ifrån och motverka de douchebags som kvinnohatar, våldtar och misshandlar, istället för att skrika “manshatare!” till feminister som påtalar detta problem? Strukturella problem kräver generalisering, så är det bara.

image

 

//ALiCE med ICE

Inflyttningsfest

Sunday, August 30th, 2015

Lördagskvällen fortsatte sedan hemma hos Calle, Carros kusin. Han har precis flyttat tvärs över gården i Masthugget till en lite större lägenhet med balkong. Niiiiiiice! Carros syrra och hennes kompis har varit här över helgen så de var där, och Carros fyra kusiner Calle, Mare, Martin och Erik. Så kul att träffa de två sistnämnda som inte bor i Göteborg men som jag hört en hel del om. Fantastiskt kul fest med massa dans och kanske lite för mycket vin, för jag var rätt bakis imorse. Vilket var konstigt eftersom jag ändå drack varannan vatten och inte drack mer än vad jag brukar göra, och jag blandade inte heller. Men som mamma sa när jag pratade med henne nyss berodde det nog på att jag drack på rätt tom mage, åt middag bestående av smoothie och macka vid fem-tiden så det var nog därför. Men ahja, det var sjukt kul i alla fall så det var värt att må lite dåligt imorse. Och det blev bättre under dagen! Jag, Carro, hennes syrra Emelie och Emelies kompis Ebba samt Martin åkte ut till Mares och Saras nyinköpta hus i Torslanda där det fikades och dracks kaffe på altanen. Jättemysigt, verkligen. Och bra avslut på dagen med bio på det, jag såg Odödliga med min mentorselev Klara. Jättebra film som jag rekommenderar!

Var rätt nöjd med mitt appearence igår också. Två utbakade flätor à 90-tal, vintage-bomberjacka från Beyond Retro, tighta gråsvarta jeans och sneakers (älskar sneakers-modet som tillåter bekväma skor när en skall på fest woho let it never pass by!) och magtröja. Samt mitt Trust no man-halsband, haha älskar’t. Dröjde inte länge förrän folk frågade. Alla tjejer tycker alltid det är skitcoolt, alla killar blir vit_kränkt_man. Men det är ju kul!

image

image

Imorgon börjar allvaret med skolan igen som sagt, så nu är det slut på det roliga. Näää, men nu blir det full rulle med plugg och jobb igen, jobbar mitt första pass på Kakelhuset nästa helg. Har dessutom kört igång med 100 % vegansk kost igen efter lite sommarfusk med mjölkprodukter, och börjat kika på kurslitteraturen. Jag är rätt redo för hösten efter denna grymma sommar och efter denna hejdundrandes avslutning på sommaren. #summer2k15, you’ve been gooooood!

//ALiCE med ICE